I alla tider har kvinnorna drabbats av blödningar och magsmärtor ungefär en gång i månaden. Varje månad har de ont och måste tänka på att ta med sig bindor, tamponger eller liknande vart de än går. Och varje månad drabbas deras respektive i någon utsträckning av tillhörande humörsvängningar. Svängningar som visserligen kan variera kraftigt från kvinna till kvinna, men som oftast ändå finns där.
Ni vet vad jag pratar om, eller hur?! Mens! Vissa kvinnor lider otroligt mycket av denna menstruationscykel, med svåra magsmärtor och kraftiga blödningar.
Detta borde vara något som faktiskt inte skulle vara helt omöjligt att åtminstone lindra avsevärt med dagens medicinska kunskaper. Till viss del kan man lindra det med p-piller och smärtstillande, men är det inte lite märkligt att man inte kommit längre än man faktiskt gjort? Det borde nämligen inte vara en omöjlighet om man frågar mig - bara man la lite mer energi på aningen mer forskning i ämnet.
Det kan låta som en ganska stor konspirationsteori, men jag frågar mig ibland om det inte läggs mindre forskarresurser på sådant som "bara" drabbar kvinnor? Det finns inga män som har mens en gång i månaden, så varför forska i att försöka dämpa dessa besvärliga ting? Visst, det är otroligt kategoriserande att uttala sig så som jag precis gjorde. Men jag undrar om det finns någon liten gnutta av sanning i resonemanget?!
Jag är sedan villig att vända en aning på resonemanget. Det finns en uppsjö av preventivmedel för kvinnor, såsom p-piller, p-stavar, dagen-efter-piller och så vidare. Vad har vi män att ta till för att undvika en oönskad graviditet (förutom att undvika sex)? Kondom och sterilisering är i princip de säkraste sätten, eller hur?!
Personligen skulle jag inte tveka en enda sekund att använda p-piller för män om sådana fanns. Det ska inte enbart vara upp till kvinnan att skydda sig mot en oönskad graviditet, det är minst lika mycket killens/mannens ansvar. Men frågan är ju varför det inte finns fler bra preventivmedel för män? Hur kommer det sig? Forskas det överhuvudtaget lika mycket på området "ur ett manligt perspektiv"? Eller är vi kvar i något uråldrigt tänk, att det är kvinnans sak att skydda sig medan det är mannens rätt att få ha lite skön sex?
Okej, nu forskas det faktiskt en del på den fronten. Man har på sistone hittat en gen hos möss som gör att man tror sig vara närmare ett p-piller för män. Men man har tidigare hävdat att det inte finns tillräckliga underlag för ett "manligt p-piller", att alltför få män är intresserade av ett sådant piller. I mina öron låter det väldigt otroligt måste jag säga. Varför skulle män/killar inte vilja skydda sig?

Det finns absolut många konservativa som hävdar att det säkraste sättet att skydda sig mot oönskade graviditeter är att helt avstå från sex. Konservativa, som anser att sex hör hemma i äktenskapet och att sex enbart är till för att just avla fram barn.
Och absolut: det säkraste sättet att inte "drabbas" av en oönskad graviditet är att helt avstå från sex. Man är väldigt naiv om man tror att alla preventivmedel är 200 % säkra. En kondom kan gå sönder och man kan bli gravid trots p-piller.
Det är någonting man helt enkelt måste ha i åtanke vid alla former av sexuella kontakter, så enkelt är det. Och det är garanterat något som de allra flesta också är medvetna om.
Hur man sedan själv väljer att leva ut sin sexualitet är upp till var och en. Anser man att sex hör hemma inom äktenskapet och inte något man ska ha så länge man är ogift, är det upp till den personen. Resonerar man sedan som jag, att man faktiskt inte behöver vara gift för att ha sex kan det faktiskt vara till fördel att det finns preventivmedel för båda könen. Blir det sedan en oplanerad graviditet trots att man skyddat sig, får man lösa det då. På det sätt som är bäst för alla parter...
Självklart finns det sedan ytterligare personer som hävdar att abort skulle vara mord och en massa annan rappakalja, men det är något som får stå för de personerna. Och själv hävdar jag att abort ska vara den absolut sista utvägen, att det inte ska vara ett alternativ till preventivmedel. Man ska inte resonera att "äsch, jag struntar i pillren och gör en abort om jag blir gravid" eller "det blev fel kön eller ögonfärg, så jag gör en abort".
I vilket fall. Preventivmedel såväl som abort ska finnas för dem som vilja nyttja det. Abort ska självklart vara under vissa restriktioner, att man inte ska kunna nyttja det alltför lättvindigt. Medan preventivmedel är ett bra alternativ för att undvika oönskade graviditeter - för den som vill nyttja det. Av båda könen.

DAG 1 DN 1, 2, 3

Bilden lånad från Sagaberlin, Look for diagnosis

Av någon anledning brukar jag ofta tas för att vara homosexuell. Frågan brukar faktiskt komma upp lite då och då i det mest skilda sammanhang. Oftast - förstås - på fester när folk har fått lite grann innanför västen. Men även i andra sammanhang, i helt nyktert tillstånd.
När jag sedan förklarar att jag inte alls är lagt åt det hållet, blir vissa förvånade medan andra tar det med ro. De med lite gann under västen kommer med ofta med den sedvanliga reaktionen "åååh, sorry!! Ge mig en KRAAAM!!!"... :-)
Men någon enstaka gång - oftast när även jag själv har fått lite innanför västen - kan jag få för mig att istället spela med, faktiskt påstå att jag skulle vara homosexuellt. Jag vet egentligen varför jag gör så, men förmodligen helt enkelt för att se hur folk reagerar. Och kanske se om jag kan luska ut varför det är så viktigt att veta om folks läggning.
För just det sista är något jag ibland undrar, varför är det så viktigt att veta när någon står utanför "normen"? Inte frågar man om någon är heterosexuell, eller hur? När det sedan är klarlagt att någon är homoseuxeull, transsexuell - eller vilken norm det nu är man bryter mot - då är det plötsligt fritt fram att börja fråga de mest närgångna och intima frågor.
Medan jag som heterosexuell ytterst sällan får frågor kring min sexualitet, kring vad man gör i sängen eller vad jag har mellan benen tycks en homo- eller transsexuell person alltid förväntas besvara sådana frågor. En person som genomgått ett könsbyte får säkerligen utstå en hel del intima frågor, som någon som inte bytt kön säkerligen slipper. Och vem frågar ett heterosexuellt par "hur det gör" i sängen?
Men visst, vissa av dessa frågor säkerligen jag själv med vissa gånger. Jag undviker de mest intima frågorna, men självklart kommer ibland frågor upp som jag inte skulle ställt till en heterosexuell person eller någon som inte bytt kön.

Bilden lånad från OP. Dr. H. Nazmi Bayçin

Afghanistan införde 2009 en lag som i praktiken legaliserade våldtäkt inom äktenskapet. En kvinna fick enligt lagen helt enkelt inte neka sin man sex. Samma lag förbjöd vidare kvinnan att lämna hemmet, gå till doktorn, söka jobb eller utbildning utan mannens tillstånd. Kvinnan blev med andra ord helt livegen i och med lagen.
Tänk, vad bra det blev i det landet efter att USA var där och "befriade" landet från talibanerna! Vissa saker förändrades säkert efter att talibanerna avsattes från makten, men det verkar inte som att förändringarna blev särskilt stora.

I Marocko finns en lag som innebär att våldtäktsmän kan slippa fängelse om de istället gifter sig med kvinnan de våldtagit.
För någon dryg vecka sedan begick en 16-årig flicka självmord efter att just ha tvingats gifta sig med sin våldtäktsman. Jag kan faktiskt förstå den här stackars tjejen, för vem skulle vilja hamna i en sådan situation?
Men är det inte märkligt hur omvärlden väljer sina tillfällen att "lägga sig i" situationen i andra länder?! USA knatade in i Afghanistan, med ursäkten att demokratisera landet. I grunden ville man uppenbarligen bara hämnas terrorattackerna i New York. För när landet fortsätter vara odemokratiskt, hör man inte ett knyst från jänkarna. Man har fått sin hämnd och har inte längre något intresse i att demokratisera Afghanistan. Och varför har man inga åsikter om den rent horribla lagen i Marocko? Förmodligen för att man inte har några intressen i där. Inga terrorister att hämnas på och ingen olja.
Sen är det självklart långt ifrån bara USA's ansvar att ha åsikter om andra länder och att agera mot orättvisor (även om de själva tycks anse att de har monopol på att agera världspolis). Ansvaret ligger förstås även på samtliga länder, liksom FN, EU och så vidare. Men just USA har ju utmärkt sig för att vara landet som knatar in med militär i de länder som på något sätt har ett styre som USA inte gillar. Åtminstone knatar man in i länderna med motiveringen att man vill demokratisera och liknande saker - medan man i grunden nog vill säkra oljetillgångar och hämnas på terrorister. Men sådant säger de ju inte högt, även om det många gånger är ganska uppenbart att så är fallet...

AB 1, 2 SvD 1

Bilden lånad från Alisso

Så har den kommit, boken vi alla har väntat och trånat efter. Den bok vars existens nu tryggar mänsklighetens fortsatta överlevnad.
"Otrohetsboken, 69 tips på hur du bedrar din tjej - och kommer undan med det" lyder titeln och är skriven av Frid Lee Tinglöf och är ute i bokhandeln i mars.
Kommer du att köpa den? Jag kommer säkert bläddra i den om jag kommer över den, men knappast köpa den. Och då inte för att få tips om hur jag bäst sköter en otrohetsaffär, utan för att förfasa mig lite grann.
Nej, jag är definitivt ingen moralpolis som fördömer folks otrohet. Jag tycker visserligen det är fel att vara otrogen, men tänker inte lägga mig andra människors snedsteg.
På sista tiden har det mer och mer börjat kännas som otrohet ändå på ett märkligt sätt blivit något mer "accepterat". Det är plötsligt något som blivit lite, lite mer "okej". Det finns flera kontaktsajter på internet där man kan söka otrohetspartners, sidor med hundratusentals medlemmer vad det här laget.
Och så nu en bok, där får tips om hur du bäst döljer en otrohetsaffär. Några av tipsen är till exempel:
1. Skriv inte på Facebook att du har en relation, länka heller inte till din partner. Du kan ha en svartsjuk älskarinna som inte vet om din tjej. Hon kan då enkelt skicka ett mejl till fin flickvän och avslöja allt. För att slippa visa din status - skyll på att du värnar om din integritet och ditt privatliv.
2. Att ha sex utan kondom när man är otrogen är som att be om att bli upptäckt. Tjejen kan påstå att hon är frisk, men det är rätt uppenbart att du varit med någon annan om du plötsligt smittar henne. Så skydda dig alltid.
3. Duscha ordentligt efter varje gång du haft sex med din älskarinna. Lukten sätter sig på huden och sannolikheten att din partner blir glad över en annan doft är inte så stor.

För det första; vem lägger överhuvudtaget till sin älskarinna på Facebook? Känns inte det rätt dumt överhuvudtaget? Blockera i så fall din profil så att bara personer på din vännerlista kan se den! Eller låt helt enkelt bli att leva dubbelliv, det borde ju vara det enklaste.
Jag tror inte någon kan säga att "jag kommer aldrig vara otrogen", det kan säkerligen dyka upp situationer då man är det. Det behöver inte vara känslorna till sin partner det är fel på, det kan vara andra saker i förhållandet man är missnöjd med. Som att man inte ses tillräckligt ofta, inte får sex så ofta eller på sätt man vill - och så vidare. Men det bästa är ju att reda ut dessa saker istället för att göra illa ännu värre genom att vara otrogen?!
Nåja, publicitet blir det ju i alla fall när sådana här böcker och otrohetssajter kommer. Och det gör ju inte försäljningssiffrorna sämre direkt... :-)

EX 1 MET 1, 2, 3, 4

Bilden lånad från Romeon

En 24-årig lärarvikarie, som vikarierat som bland annat idrottslärare på en högstadieskola i Hudksvalls kommun sitter nu häktad för sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning och sexuellt ofredande. Detta sedan han i under häöstterminen tagit kontakt med elever via internet och sms, skickat snuskiga sms till dem och dessutom haft sex med en 14-årig tjej från skolan. Han ska ha erkänt, men påstår att ha  trodde flickan var 15.
Man kan inte annat än bli förbannad när man hör om personer som utnyttjar sin ställning på det här viset! Hur dum kan vara som inte tycks tro att det kommer fram att man börjar skicka sexuella sms till sina elever? Självklart uppdagas det förr eller senare! Och ursäkten "jag trodde hon var 15" gör personen nästan ännu dummare. Du tänder alltså på barn, det är ju det enda du säger med den ursäkten!
Visst, man räknas som "byxmyndig" när man är 15, men bara för att något är lagligt innebär det inte nödvändigtvis att det är lämpligt. Men just ursäken "jag trodde hon var 15" hör man lite då och då vissa sammanhang. Frågan är väl också om en 14-åring alla gånger vågar opponera sig emot en lärare som gör närmanden eller rent av vill ha sex? Många vågar säkerligen det, men långt ifrån alla.
Jag har själv jobbat inom skolan för en massa år sedan och - som för de flesta inom lärarkåren - fanns det inte på världskartan att göra närmaden mot eleverna. Inte bara för att jag inte ville riskera att åka fast eller bli av med jobbet, utan för att man helt enkelt inte beter sig så. Och - förstås - att jag inte attraheras av så pass unga tjejer. Men attraktion eller ej, så hör den här typen av människor som går över denna gräns givetvis inte hemma i skolvärlden. Tyvärr spelar det inte alltid någon roll om man begär registerutdrag ur brottsregister och har rejäla kontroller av dem som anställs inom skola och omsorg. Vissa kommer alltid slinka igenom kontrollsystemet ändå. Men när det väl händer, är det svårt inte bli förbannad när man hör om det.
Jag hoppas nu att han faktiskt döms för sitt tilltag, denne lärarvikarie. Att han "trodde" att eleven hade åldern inne är ingen ursäkt! Det är hans förbaskade skyldighet att ta reda på det. Och vilket fall, har han ändå missbrukat sin ställning som lärare när han haft sex med en elev - minderårig eller ej.

AB 1 HK 1 HT 1 SvD 1

Bilden lånad från Astop

Bilden lånad från Skrattsajten

Hur skulle du ställa dig till att din partner vill genomgå en skönhetsoperation? Låt säga en flickvän som vill förstora brösten? Jag syftar då inte på personer som varit med om någon form av olycka och fått vanprydande ärr och skador eller personer som ha någon form av "missbildningar". Det jag tänker på är personer som helt enkelt vill "putsa till" utseende lite.
Själv har jag en ganska bestämd uppfattning i frågan. Jag är egentligen inte helt emot skönhetsoperationer - men är jag tillsammans med en tjej, tycker jag ju om henne för den hon är. Vill hon sedan förändra sitt utseende, skulle jag förmodligen inte hindra henne men heller inte uppmuntra henne. Hade hon pengarna och kunde göra ingreppet utan att det påverkade vår gemensamma ekonomi - visst, då kan hon göra ingreppet! Men skulle det på något sätt i mina ögon försämra hennes utseende eller rent av sätta hennes hälsa på spel, skulle jag direkt motsätta mig det hela!
Tjejer som verkligen är "platta" kan jag på sätt och vis förstå att de får komplex för sitt utseende. Inte för att jag tycker tjejer ska ha stora bröst, utan på grund av de ideal som ständigt pumpas ut genom reklam och media - framförallt tabloidpressens ständiga "var-inte-nöjd-med-dig-själv-journalistik". Det finns visserligen krav även på män/killar hur vi "bör" se ut, men de är inte lika hårda som de ideal tjejer/kvinnor förväntas leva upp till. Vari ligger felet i att kunna vara nöjd med sig själv, även om man inte lever upp till de ideal som finns? Och just därför skulle jag hellre försöka uppmana min flickvän att jobba med sitt självförtroende än att försöka leva upp till alla - många gånger sjuka - ideal.
Jag säger inte att jag helt fördömer dessa operationer eller skulle rata en tjej bara för att hon förstorat sina bröst. Men jag springer heller inte efter tjejer bara för att de har större BH-storlek än andra tjejer!

Men för vissa tycks detta faktum att leva upp till alla ideal vara viktigare än något annat. För något år sedan såg jag en dokumentär om tjejer som förstorat sina bröst. I programmet intervjuade man en tjej som genom bröstförstoringen fått en skada i brösten som gjorde att hon aldrig skulle kunna amma eventuella barn. För det finns tydligen en liten risk att kanalerna som går ut till bröstvårtorna och som möjliggör att amma kan skadas vid en operation. Skadas dessa, går inte skadan att reparera. Den här tjejen tycktes dock inte oroas särskilt mycket eftersom det fanns så många ersättningar för bröstmjölk. Även om hon vetat om risken innan, hade hon genomfört operationen sa hon. För min del är detta argument som inte håller, eftersom det finns så mycket forskning som visar att man i första hand ska välja att amma barnen om man har möjlighet.
Sista dagarna har det också varit mycket prat om en viss typ av implantat som tydligen riskerar gå sönder inne i brösten och som även riskerar ge personen bröstcancer. Visserligen är implantaten ifråga numera förbjudna, men bara i Sverige har flera tusen personer hunnit operera in dem. Klart man skulle bli orolig om man gick omkring med något sådant inopererat i kroppen. Så sent som nu ikväll hörde jag på radion att flera kvinnor i England med just dessa impantat valt att stämma tillverkaren...
Nej, lär dig att vara stolt över dig själv för den du är istället för att göra en massa operationer för att leva upp till alla ideal!

DN 1, 2, 3, 4 SR 1, 2, 3 SVT 1, 2, 3

Bilden lånad från Dr. Sandén

Vad skulle ni säga om det fanns ett p-piller för män? Ett piller som gör att även vi killar/män kan ha ett effektivt skydd mot oönskad graviditeter och inte "bara" vara hänvisad till kondomer.
Personligen skulle jag inte tveka att använda ett sådant skydd. Jag skulle tycka att det kändes bra med ett alternativ till att helt lämpa över ansvaret att skydda sig mot graviditeter till tjejen i fråga.
Men det tycks finnas ett väldigt svalt intresse för sådana hjälpmedel. Ska man tro DN, finns det redan färdiga preparat som klara att komma ut på marknaden - men läkemedelsföretagen är för ointresserade. De vill helt enkelt inte marknadsföra dessa kraven är väldigt stora på de ska vara fria från biverkningar.
Men är det inte lite märkligt att det tycks ställas högre krav på biverkningar än vad gäller p-piller för kvinnor? Biverkningarna tycks vara ungefär desamma som för p-piller för kvinnor, som acne och humörsvängningar. Acne skulle jag definitivt kunna leva med för ett sådant läkemedel, det är en sak som är säker!
Den som av olika anledningar är emot preventivmedel hävder garanterat att om man inte vill ha barn, så låt bli att ha sex. Inga preventivmedel är säkra till 100 %, men för många av oss vill ha detta skydd för att kunna ha sex utan att ha alltför stora risker att det blir ett barn. Och det ska inte bara vara upp till tjejen/kvinnan att skydda sig...

DN 1, 2

Bilden lånad från Latzius

Vad attraheras du av? Vad måste någon besitta för att du ska intresseras och attraheras? Utseende? Pengar? En viss personlighet? Listan kan förstås göras väldigt lång - och självklart variera mycket från person till person. När jag varit medlem på olika dejtingsidor, har jag ibland stört mig lite på hur otroligt kategoriserande vissa kan vara när det gäller vad de söker hos en tilltänkt partner. Vissa egenskaper, ålder och utseende och ibland även pengar är något som ofta står högt upp på listorna.
Själv har jag alltid försökt att inte vara så kategorisk, eftersom jag själv inte tycker man kan identifiera "det" som ska få mig att attraheras av någon. Just vad gäller utseendet finns praktiskt taget två "läger"; de som säger att utseendet är viktigt, medan andra säger att utseendet visst är viktigt. Själv hävdar jag bestämt att sanningen ligger någonstans mittemellan, givetvis lite beroende på vad menar med att utseendet är viktigt! Personligen anser jag inte utseendet är viktigt i den bemärkelsen att den jag attraheras inte behöver se ut som en fotomodell. Hon behöver inte vara trådsmal, ha stora bröst och perfekt hy. Däremot är självklart utseende viktigt i bemärkelsen att det måste finnas något man attraheras av. Men för min del kan det lika gärna vara en rund tjej med små bröst... Och det kan absolut finnas personer som besitter eller inte besitter bestämda egenskaper som jag ändå attraheras av.
Men det är absolut så att det är ett samspel mellan personlighet och utseende, någon form av helhetsbild. En person som vid första ögonkastet kan vara attraktiv kan bli otroligt oattraktiv om hon visar sig vara en väldigt osympatisk person. Och tvärtom, en person som vid första ögonkastet inte alls är särskilt attraktiv, kan självklart bli attraktiv med en väldigt härlig personlighet. Sedan finns det givetvis personer med ett utseende som absolut inte kan bli attraktiv oavsett hur härlig hon är som person.
Jag minns väldigt väl en dejt jag var på för massor med år sedan. En person jag lärt känna via internet och som var otroligt trevlig när vi mejlade och sedan började prata på telefon. Det kändes som det mesta klickade och vi hade otroligt mycket mycket att prata om. På hennes bild på internet såg hon helt okej ut - men när vi sedan träffades, började jag undra om inte den bilden var retuscherad. Hon såg verkligen inte alls bra ut, till och med motbjudande och jag var på väg att vända på klacken och går därifrån. Men det hade jag förstås inte samvete att göra. Vi skulle träffas och äta och eventuellt ta en öl efteråt. Så jag bestämde mig för att åtminstone äta middag med henne. Men vi hade en trevligt kväll och det blev också en öl på en pub efteråt. Jag lyckades ta mig ur det hela utan att jag verkade såra henne alltför mycket.

När jag själv utformat kontaktannonser har jag medvetet låtit bli att ställa alltför många kriterier på den jag söker. Självklart tittar jag på utseendet, men nästan mer på presentationen och försöker få någon form av uppfattning av hur människan är som person. Någon som inte verkar ha några som helst intressen gemensamt med mig går givetvis oftast bort direkt.
Men jag har också lärt mig att attraktion kan byggas upp eller försvinna med tiden, när man väl lärt känna en person ordentligt.
Något jag dock tycker är otroligt oattraktivt är "soffpotatisar", personer som inte kommer sig för med saker, som är lata, som pratar om vad de vill göra, men sedan inte kommer sig för med detta. Personer som inte har några drömmar eller mål - eller har sådana men inte ens försöker att följa dem. Jag kan verkligen bli förbannad på personer som pratar om vad de vill göra, men sedan inte ens försöker. Detsamma med personer som klagar på sin tillvaro, på saker som det faktiskt kan påverka och göra någonting åt - men sedan inte ens försöker. De kanske bara ser problemen i förverkliga vad de drömmer om istället för att se möjligheterna. En sådan person skulle jag knappast kunna attraheras av.
Precis som personer som är alldeles, alldeles för snälla. Så snälla att de i slutändan riskerar bli utnyttjade, som aldrig säger ifrån eller står upp för sina åsikter. Personer som först hävdar sig tycka en viss sak, men om de får "mothugg" bara säger att "ja, du har kanske rätt". Jag anser att diskussioner är väldigt viktiga i ett förhållande. Det är säkerligen inte det viktigaste att man alltid håller med varandra, men att den ena bara ger med sig är riktigt oattraktivt.
Och klart finns det vissa saker som absolut gör att jag skulle välja bort en potentiell partner. Jag är övertygad om att man måste ungefär samma värderingsgrund att stå på; jag skulle till exempel inte kunna tänka mig att vara tillsammans med någon som är rasist - eller riktigt djupt religiös (oavsett religion).
Jag har hört många säga att de inte skulle kunna tänka sig vara tillsammans med någon som till exempel röstar på moderaterna om de själva röstade på Vänsterpartiet - och tvärtom. Där är jag själv inte riktigt lika kategorisk - och vad gäller att vara religiös beror det självklart även på hur mycket personens tro genomsyrar personens sätt att leva sitt liv och vara.
Vissa "har en politiskt uppfattning på valdagen", men är i övrigt inte särskilt politiskt engagerade. Det kan också finnas andra egenskaper som väger upp den politiska uppfattningen, där man kanske inte är helt överens. Detsamma gäller förstås någon form av religiös uppfattning. Vill personen leva ett religiöst liv med allt vad det innebär - böner, gudstjänster och allt vad det kan vara - kanske det är svårt att kombinera mitt väldigt oreligiösa liv... Och det beror förstås även på vilken syn man har på saker och ting, något som självklart varierar väldigt mycket från person till person.

Kort och gott är attraktion ett otroligt vitt begrepp och inom vissa ramar är jag övertygad om att man kan träffa personer att attraheras av, trots att de har egenskaper som man aldrig trott sig kunna se hos en blivande partner. Man behöver kanske inte allt vara så kategorisk... :-)

Bilderna lånade från WorkWithMatthewAlleyne, Miranda förklarar

WorkWithMatthewAlleyne

Bilden lånad från Hallon-Lakritsskallar

Jag vet inte om alla killar därute håller med mig, men själv skulle jag bestämt hävda att det faktum att alla killar till stor del går efter tjejernas bröst inte är mycket annat än en myt. Frågar ni killar i åldern 13-17 år, spelar garanterat tjejernas bröststorlek en avsevärd roll när det snackas om vem man vill bli ihop med eller ej. Men så fort man nått någon form av mognad, inser man att det är otroligt mycket annat som också spelar in. För min egen del är innehållet innanför pannbenet otroligt mycket viktigare än innehållet i BH:n.
Det är mycket snack om hur man som pojkvän/sambo/make ska ställa sig till om ens partner vill genomgå en bröstförstoring, men för min egen del har jag mitt ställningstagande klart för mig. Jag skulle inte på något sätt uppmuntra en flickvän att förstora sina bröst, för är jag ihop med henne älskar jag ju henne precis som den hon är. Små bröst eller ej. Skulle det sedan vara så att en bröstförstoring var viktig för tjejen för hennes välmående, skulle jag inte motsätta mig det hela och försöka hindra henne, men jag skulle inte acceptera att en eventuell operation skulle påverka vår gemensamma ekonomi eller liknande. Hon skulle få bekosta det hela helt och hållet ur egen ficka under förutsättning att vår gemensamma ekonomi inte drabbades. Nu syftar jag givetvis på operationer som är i rent kosmetiskt syfte och inget annat. Skulle det vara operationer som exempelvis har med att göra att hon råkat ut för en olycka och hennes utseende på något sätt blivit vanskapt skulle situationen givetvis ha blivit en helt annan.
Men överlag har samhället blivit alltmer utseendefixerat och vi matas ständigt med budskapet att vi inte ska vara nöjda med oss själva såsom vi är skapta från början. Det är alltifrån reklamaffischer till kvällstidningarnas löpsedlar som pumpar ut budskap i stil med "banta dig lyckligare", "bli sexigare på en vecka" och "normal kroppsbyggnad är FULT". Vari ligger problemet att vara nöjd med sig själv som den man är? I alla fall så länge man inte har en kroppshydda som är rent hälsovådlig - men då börjar vi ju istället prata hälsa och inte det rent kosmetiska.

I underklädeskedjans Changes butiker förväntas personalen bära namnskyltar där inte bara deras namn, utan även deras BH-storlek framgår. Och vips blir det förstås rabalder - och nu har även fackförbundet Handels dragit frågan till Arbetsdomstolen. Uppgifterna går lite isär vad gäller om BH-storleken är frivillig eller ej, men oavsett hur läget är går uppenbarligen reglerna att tolkas på olika sätt. Är man dessutom ung och nyanställd, kan det vara svårt att opponera sig mot saker och ting, även om det framgår att något är frivilligt. Det är inte alltid lätt att göra sig obekväm gentemot en arbetsgivare.
Själv har jag faktiskt lite svårt att förstå syftet med att BH-storleken ska stå på namnskyltarna! Varför har man då inte övriga klädstorlekar på namnskylten på andra klädbutiker? Eller är det bar för att den manlige chefen ska kunna gotta sig åt vad hans anställda har för storlek på brösten? Eller för att kunderna ska få en extra anledning att titta på butiksbiträdenas bröst?
Vissa hävdar att "man har ju själv valt att jobba där - och ingen tvingar kunderna att handla i dessa butiker". Vad gäller kunderna kan jag hålla med, men inte att man alltid har ett fritt val att välja sin arbetsplats i alla lägen. Minns jag inte helt fel, kan man som arbetslös tvingas att söka jobb för att inte bli av med sin a-kassa. Man blir helt enkelt anvisad vissa jobb man måste söka för att inte få a-kassan indragen. Blir man anvisad att söka jobb på Change, har man alltså inte ett fritt val...
Uppenbart är i alla fall att vissa tycker detta är kränkande och att reglerna kan tolkas vad gäller om detta är frivilligt eller ej. Och själv kan jag inte riktigt förstå syftet. Hur svårt är det att fråga om man är osäker på storleken? Blir det inte än mer pinsamt att gå runt och titta på expediternas bröst istället för att fråga om vilken storlek man ska välja? Själv skulle jag nog inte vilja skylta med storleken på min snopp - lika lite som jag kan tänka mig att en tjej vill skylta hur som helst med storleken på sina bröst. Inte för min snopp är ovanligt liten, men det inte något som vem som helst har med att göra - så varför ha en skylt där man talar om storleken?

DB 1 DN 1, 2 Nyheter24 1 SR 1 SvD 1

Bilden lånad av Maj (om det är hennes bröst vet jag dock inte)

Bilden lånad från Mitt nya liv

Sedan jag la ut min mejladress på bloggen, har det i perioder kommit stora mängder inbjudningar från personer som lagt till mig på msn. En viss del har förstås varit seriösa personer som läser min blogg, men en klar majoritet är en helt annan grupp av människor.
De flesta har nämligen en mejladress som enbart tycks bestå av slumpmässigt sammansatta bokstävet och siffror - och det är knappast "bara" chatta de vill göra. Vad de allra flesta varit ute efter har jag förstås förstått utan att ens lägga till vederbörande på msn. Jag har bara nobbat vänförfrågan och blockerat vederbörande från att höra av sig till mig igen.
Igår kom ytterligare en sådan inbjudan, där jag starkt misstänkte att det var lite mer naket än "bara prat" som personen var ute efter. Men denna gång tänkte jag att "nu jäklar ska jag bara kolla vad personen är ut efter". Inte testa, utan bara kolla alltså.
Så jag accepterade personens vänförfrågan och skrev någon rad. Direkt kom svar tillbaka - på engelska. Ingen bild hade personen på msn och hon/han påstod sig inte heller ha en webcam som vill samarbeta med msn.
Dock fick jag en länk till en hemsida, där webcamen skulle fungera och vi skulle kunna "prata". Jaha, vad 17 - tänkte jag - jag kan ju gå in och kika i alla fall. Och jo, mycket riktigt: jag kom till en sida där tjejer kopplade upp Sin webcam och strippade på beställning framför datorn.
Det skrek förstås ut på sidan att det var helt gratis och anonymt att gå med - men man var tvungen att registrera sitt visakort ändå. Visakortet var för att säkerställa ens identitet sa man. Eller hur?! Jag lämnar INTE ut mitt kortnummer hur som helst, så där gick man bet!
Jag bestämde mig för nästa steg. På msn skrev jag till personen - som jag inte ens visste var en man eller kvinna - att jag inte ville lämna ut mitt kortnummer hur som helst. Framförallt inte på en sexsajt, även om man hävdar att det är totalt säkert. Jag fick enbart svar som kändes väldigt redigerade, författade på förhand på något sätt. Och när det tog en stund innan jag skrev tillbaka, kom inga meddelanden som "försvann du?", "vart tog du vägen?" eller liknande, något som annars är ganska vanligt på chatter.
Så visst fick jag mina misstankar bekräftade, att dessa personer som tycks lägga till "vem som helst" på msn egentligen är ute efter mer än att "bara" prata. De vill garanterat visa upp en hel del om man säger så... ;-)
Tilläggas bör förstås att jag sedan avbröt chatten med den aktuella personen. Mejladressen är blockerad från min sida sedan igår kväll. Och något kortnummer fick de aldrig.

Det är inte allt med dessa sexuella tjänster jag själv känner att jag kan förstå, måste jag säga. Ni får gärna kalla mig prydd, konservativ och gammaldags, men jag tillhör dem som vill att sex ska vara på bådas villkor och någon part inte ska tvingas till något eller utnyttjas på något sätt. Och jag tillhör även dem som aldrig sett en hel porrfilm. Detta av flera anledningar, men framförallt för att jag tycker sådana filmer oftast är osmakliga och motbjudande. Sen kan jag hålla en lång rad moralpredikningar kring porr, som jag inte tänker ta upp i det här inlägget. För egen del ser jag dessutom ingen vits i att "bara titta på", utan att vara delaktig i det hela så att säga.
Samtidigt kan jag faktiskt förstå att det finns folk som får ut något av att titta på porrfilm. Att man kan känna en upphetsning och att det kan ge en extra krydda i sexlivet. Men att jag förstår detta, betyder inte att jag kommer börja titta på porr för det!
Detsamma gäller förstås striptease i alla des former. Jag kan förstå att man kan få ut något av det "om man är lagd åt det hållet", men själv får jag inte ut något av det och tittar därmed inte på sådant. Och någon strippklubb skulle jag aldrig sätta min fot på.
Men där finns en sak någon måste förklara för mig! Nämligen telefonsex! Vad får man ut av sådant?? Att se någon naken och/eller sexscener i en porrfilm kan jag köpa att man får ut något av. Att besöka prostituerade försvarar jag inte på något som helst sätt, men självklart ser jag att man kan få ut något av ett sådant besök. Det betyder inte att jag själv har gjort det eller skulle göra det - för här kommer vi in på just detta med att jag vill att det ska vara på bådas villkor och det anser jag inte att det är när man besöker en prostituerad. Då utnyttjar sexköparen den som säljer sex. Men jag förstår dem som anser sig få ut något av det - och det är något helt annat.
Men vad får man ut av telefonsex?? Vad får du ut av att ringa till en vilt främmande människa och snacka sex? Vad är tjusningen i detta? Finns det någon därute som kan förklara detta för mig, är jag tacksam! ;-)

Bilderna lånade från Maria Nova, Fundraw

Jag hittade nyss det här filmklippet på Aftonbladets hemsida - och jag slutar aldrig förfasas över sådana här människor. Tur är väl det visserligen, för den dag man bara rycker på axlarna åt dem kommer jag bli riktigt, riktigt orolig.
Filmen handlar om ett par i USA som under 18 års tid höll en flicka fångad som sexslag. De ska också i smyg filmat en lång rad barn på lekplatser och liknande, filmer där man tydligt hör deras frustraktion tydligt hörs när de tycker barnen har "för mycket kläder" på sig.
Paret har nu dömts till livstids respektive 36 års fängelse - och där kan de gärna bli sittande. I USA är ju dessutom livstid just livstid och ingenting annat.
Jag undrar om man någonsin kommer kunna förstå sig på den här typen av människor? Kommer man någonsing kunna förstå någon som skadar ett litet barn? Vad jag förstått räknas pedofili som en psykisk störning¹ som de flesta anser inte går att bota.
Det ger visserligen inte så mycket till förmildrande omständigheter, de utsatta barnen har fortfarande skadats för livet. Och det hat och den avsky de allra flesta av oss känner gentemot dessa handlingar kvarstår ju förstås, oavsett om förövaren anses sjuk eller ej. Det man kan fråga sig - förstås - är om det bästa är att spärra in en pedofil eller denne ska behandlas som sjuk och erbjudas vård? Dilemmat må ju vara att pedofili inte tycks gå att bota.
Det som emellanåt stör mig, är att man titt som tätt hör om djurägare som missköter sina djur och blir förbjudna att ha fler djur. Det är visserligen helt i sin ordning - men en person som kraftigt missköter sig som förälder (oavsett om det är frågan om pedofili, våld eller något annat), inte hindras från att skaffa fler barn. I vissa fall känns det som det faktiskt skulle vara befogat att man ska kunna göra det, vissa är helt enkelt inte lämpade som föräldrar.

---

Källa: AB

Relaterat: DN, SvD

Bilden lånad från Malin

Jag har i ärlighetens namn aldrig riktigt kommit underfund med varför mannens och kvinnans sexualdrift skiljer sig så mycket. Jag har aldrig heller förstått det där med Venus och Mars. Jag har aldrig kommit underfund med varför männen tänker med huvudet och kvinnor med sina hjärtan.
Till exempel en kväll förra veckan gick min flickvän och jag till sängs. Passionen börjar glöda i sovrummet -när hon till sist säger:
- Jag känner inte för det, jag vill att du bara ska hålla om mig.
Jag sade:
- VA??!! Vad var det där?!
Så säger hon dom orden alla pojkvänner fasar att höra:
- Du är inte tillräckligt i kontakt med mina emotionella behov som kvinna för att jag ska kunna tillfredsställa dina fysiska behov som man.
Hon besvarade min frågande blick med att säga:
- Kan du inte bara älska mig för den jag är och inte vad jag gör för dig i sovrummet?
När jag förstod att inget skulle hända den natten så somnade jag.

Nästa dag så tog jag ledigt från jobbet för att vara med henne. Vi gick ut och åt en fin lunch och gick och shoppade i ett stort, stort shoppingcenter. Jag gick med henne i affärerna när hon provade flera olika verkligt dyra klädesplagg. Hon kunde inte bestämma sig vilken hon skulle ta, så jag sade åt henne att vi tar alla. Hon ville ha skor som komplement till hennes nya kläder. Så jag sa att vi får köpa ett par till varje ensemble. Vi gick sedan till juvelavdelningen där hon valde ut ett par diamantörhängen.

Tillåt mig säga att hon var så upphetsad! Hon måste ha trott att jag var ett steg från mentalsjukhuset. Jag började tro att hon testade mig när hon frågade om hon kunde få ett tennisarmband, när hon inte ens kan spela tennis. Jag tror att hon trodde jag var knäpp när jag sa:
- Det går bra älskling.
Hon var nästan nära sexuell tillfredställelse av allt shoppande. Med ett jättestort leende sade hon till sist:
- Jag tror att det är allt älskling, vi går och betalar.
Jag kunde knappt hålla mig när jag till sist sade:
- Nej älskling, Jag känner inte för det.
Hennes ansikte blev helt vitt och hennes haka föll till marken med ett förvånat:
- VA?
Jag sade sedan:
- Älskling, jag vill bara att du håller sakerna en stund. Du har inte tillräcklig kontakt med mina finansiella behov som man, för att jag ska kunna tillfredställa dig som kvinna.
Sedan när hon såg ut som om hon skulle döda mig, fortsatte jag:
- Varför kan du inte älska mig som den jag är istället för de saker jag köper åt dig?
Tydligen kommer jag inte att ha sex ikväll heller…

Texten är lånad från Hannah Jangsell

Bilden är lånad från Gee

Skulle du gifta dig med någon som är arbetslös? Skulle du ens attraheras av någon som är arbetslös? Enligt en undersökning som Aftonbladet skriver om, skulle hela 75% av de kvinnor som tillfrågats inte gifta sig med en arbetslös man. Undersökningen är gjord av Forbes Woman och känns väl ganska generaliserande på något sätt. Jag har till exempel inte kunnat hitta hur frågeställningarna varit i undersökningen, eller hur många som deltagit.
Jag kan ju bara tala för mig själv (och skulle å andra sidan heller aldrig komma på tanken att gifta mig med en man), men jag skulle nog aldrig se arbetslöshet som ett generellt hinder för att gifta mig med någon.
Men samtidigt fick artikeln mig att börja klura lite på vad man faktiskt tycker är viktigt för att man ska falla för någon. Vad får mig att få känslor för någon och är utseendet faktiskt oviktigt, så som man många gånger säger?
Utseendet tycker nog jag själv är oviktigt i den bemärkelsen att tjejen/kvinnan inte behöver se ut som en fotomodell. Att vi killar/män "bara" tittar på brösten är säkerligen inget annat än en stor myt. Det är givetvis ett helhetsintryck av utseendet som är viktigt och där spelar brösten ingen stor roll, åtminstone inte för min egen del. En tjej kan dessutom vara ganska överviktig och fortfarande se riktigt bra ut. Allt beroende på övrig stil, hur hon klär sig utifrån sin kroppsbyggnad och så vidare. Det viktiga för mig är oftast att man märker att tjejen bryr sig om sitt utseende. Att hon ser "fräsch" ut, alltså sköter hygien, inte har alltför slitet hår, gula tänder och något sånär kan kombinera kläder utifrån färg, stil och vad just hon själv passar i.
De flesta tjejer har trots allt ett utseende jag skulle kunna attraheras av om personkemit stämmer. För det är trots allt det viktigaste. När jag gått på dejter och liknande, har jag träffat tjejer som rent fysiskt sett bra ut, men inte haft ett smack innanför pannbenet och därmed har allt intresse försvunnit från min sida. En tjej som istället kanske inte ser så där jättebra ut, men har en intressant, sympatisk och trevlig personlighet kan i slutändan bli väldigt attraktiv. Så det viktigaste i grunden förblir förstås att man trivs ihop som personer. Men någonstans går det inte att komma ifrån att utseende trots allt spelar en viss roll. För visst finns det personer som har ett utseende som man aldrig kommer kunna attraheras av, oavsett hur trevlig hon är! Även sådant har jag själv varit med om kan jag säga... Tjejer som varit urtrevliga och vi har haft väldigt mycket gemensamt att prata om - men hon har haft utseendet emot sig så mycket att jag känt att det aldrig kunna bli något på grund av just utseendet.

Ska man återgå till detta med arbetslöshet, känner jag inte att arbetslöshet som sådan skulle vara ett hinder för att jag skulle få känslor för och gifta mig med någon. Däremot skulle sättet hon handskas med sin arbetslöshet kunna få mig att tappa intresset.
Märker jag att hon inte anstränger sig alls, inte på något sätt försöker ta sig ur sin arbetslöshet skulle jag knappast kunna hålla intresset uppe. En person utan drömmar, som bara ser problemen i potentiella nya jobb skulle bli ganska ointressant helt enkelt. För mig är ambitioner och drömmar viktiga hos en person för att jag ska bli intresserad.
Jag hade en gång en diskussion med en tjej, som inte ens var villig att pendla 3,5 mil till närmsta stad - med bil dessutom - för ett jobb. Hon var heller inte villig att flytta in till stan om hon fick ett arbete där. Då kändes det som att hon helt saknade ambitioner och drömmar, utan tyckte det var ganska bekvämt att gå hemma på a-kassa och socialbidrag (som den aktuella personen också gjorde).
Vänder man på det hela och tänker tanken att hon är ekonomiskt oberoende och har råd att bara gå hemma, blir det något helt annat! Då skulle jag nog snarare vilja se ambitionen att hon gör något "vettigt" av all sin tid. Att hon har intressen, hobbies och annat att fylla sin tid med. För fortfarande attraheras jag av just drömmar och ambitioner.
Peronligen är jag inte särsklilt matrialistisk av mig. Många hävdar att de inte skulle kunna falla för någon som till exempel har ett "lågstatusyrke"; någon som till exempel är städare eller brevbärare. Själv är jag inte villig att generalisera ens på det sättet. Jag tror att det finns många anledningar till att man väljer ett visst yrke. Man kan välja ett jobb som till exempel städare för att just det jobbet erbjuder just de arbetstider man vill ha för att få sin fritid att "gå ihop". Man kanske är politiskt engagerad, ägnar sig åt sport eller något estetiskt som kräver mycket tid. Och har man då en givande fritid, kan man stå ut med ett tråkigt jobb. En soffpotatis som "bara" går och städar skulle jag kanske inte falla för - men hade en bra fritid och till exempel städade "bara för att" ha en inkomst skulle jag absolut falla för henne.
Och det har inte med att göra att jag ser ner på dem går och städar, utan att jag själv har ganska höga ambitioner på mitt eget yrkesliv och tror att det är viktigt att man har lite liknande ambitioner.

Ett ständigt återkommande ämne är ju hur lika varandra man ska vara för att ett förhållande ska fungera. Och därom tvista de lärda också, förstås.
Personligen tror jag att man ska ha en hel del grundläggande saker gemensamt. Något eller några gemensamma intressen, liksom grundläggande gemensamma värderingar. Man kanske inte måste rösta på samma parti eller vara lika djupt troende, men vissa saker bör man nog ändå ha gemensamt.
Precis som att man bör ha ungefär samma syn på hur man vill leva sitt liv. Om den ena vill ägna varje ledig stund åt resor, medan den andra nöjer sig med att gå in till stan som längst blir det ju svårt. Liksom ifall den ena absolut vill bo på landet och den andra mitt i stan.
Någon sa till mig en gång att det viktigaste i ett förhållande kanske inte är att man är helt lika, utan att man kan samtala, diskutera och kompromissa. Och det ligger säkerligen mycket i det. Jag tror det är svårt att para ihop två ytterligheter - en högerextremist skulle knappast kunna leva med en vänsterextremist och så vidare. Men inom vissa gränser hänger det givetvis lika mycket på hur bra man är på att kompromissa, vad man kan tänka sig att "offra" för kärleken som på något annat.
Och vad gäller vilken sida man står på rent politiskt, hänger det förstås också på hur engagerad man är. Vissa "tillhör" och sympatiserar med ett visst parti på valdagen, medan man i övrigt är ganska ointresserad.
Och vissa olikheter kan garanterat sätta en vis krydda på ett förhållande. Olikheter kan också göra att man får upp ögonen för nya saker, lära sig nya saker och hitta nya intressen. Allt beroende på personerna det berör...
Har man levt ensam en längre tid, är det lätt att man hakar upp sig i vissa banor och spår. Detsamma om man levt tillsammans med någon länge och vant sig att göra saker och ting på ett visst vis. När man sedan träffar någon ny, kan det ju många gånger vara nyttigt att få upp ögonen för nya saker.

Källa: AB 1

Bilderna lånade från Nyheter24, Rebecka, Download file

Nu är det studenttider i Sverige, något som knappast någon missat, eller hur? När jag jobbat som chaufför av olika slag, har det varit ett helsike att ta sig fram genom stan; man har fått kryssa mellan traktorer, amerikanska bilar, studenttåg och fulla studenter. Att ta sig fram har varit minst sagt en utmaning.
Men studentfirandet har ju sin charm och har jag själv tillfälle, så brukar jag passa på att se något av alla "utspring" som är från olika gymnasieskolor.  Och alla har vi väl sett dessa skyltar som studenternas anhöriga står och viftar med när studenttågen kommer. Oftast är ju dessa skyltar ganska charmiga, gulliga och/eller roliga på ett eller annat sätt.
Men nu får man nog acceptera att alla inte roas av dessa skyltar tydligen. En bild på ett naket barn har nämligen väckt anstöt hos en person i Landskrona. I samband med ett av studentfirandena tog Landskronabon kontakt med en polispatrull för att göra en anmälan om barnpornografibrott "då han (som höll skylten) innehaft en skylt som visade ett barn i en pornografisk ställning", som det tydligen ska ha stått i anmälan. Bilden visade en student som litet barn, naken med särade ben. Mycket provokativt och olämpligt ansåg anmälaren, eftersom det fanns många barn som bevittnade tillställningen.
Själv undrar jag bara hur långt man ska gå i sin iver att jaga fel, brott och allt vad det är? Man kan givetvis diskutera det lämpliga i nakenbilder på barn i samband med studentfiranden, men att det skulle vara barnpornografi har jag svårt att se (även om jag givetvis inte har sett den aktuella bilden).
Man kan dra en parallell med hur mycket hets det är kring vad som ska räknas som diskriminering eller ej. Självklart försvarar jag varken barnpornografi eller diskriminering, men man ska också skilja på vad som är vad. Att en invandrare nekas ett jobb eller en plats på en skola (bara för att ta ett par exempel) behöver inte alls vara diskriminering, utan helt enkelt bero på att det finns andra sökande med bättre kvalifikationer. På samma sätt behöver en bild på ett naket barn inte nödvändigtvis vara barnpornografi.
Studenten i fråga hade förmodligen inte godtagit att den aktuella bilden spreds på internet, men att använda den på en skylt i samband med ett studentfirande är ju väldigt oskyldigt. Ska man jaga allt som KAN vara det ena eller andra, kan man i slutändan inte göra särskilt mycket. I slutändan får invandrare och homosexuella alla jobb de söker, eftersom arbetsgivare inte vågar neka dem jobb i rädsla av att anmälas för diskriminering. Och vi kommer inte våga fotografera våra barn i bar överkropp i rädsla av att åka dit för barnpornografibrott.
Okej, det där sista är förmodligen en rejäl överdrift! Men ska man hårddra det hela, är det det resultatet blir i slutändan om man ska jaga fel och brott i allt.

Jag kan inte låta bli att tycka att det ska bli lite intressant att se vart denna anmälan leder nånstans! Om det överhuvudtaget kommer bli någon rättegång. Men jag hoppas att det faktiskt inte leder till någon fällande dom. Jag tycker verkligen synd om studenten i fråga, om denne ska få ett sådant märkligt avslut på sin skolgång och början på sitt vuxenliv!

Den har begått barnpornografibrott som:

- Skildrar barn i pornografisk bild.
- Sprider, överlåter, upplåter, förevisar eller på annat sätt gör en pornografisk bild av barn tillgänglig för någon annan.
- Förvärvar eller bjuder ut en pornografisk bild av barn.
- Förmedlar kontakter mellan köpare och säljare av pornografiska bilder av barn eller vidtar någon annan liknande åtgärd som syftar till att främja handel med sådana bilder.
- Innehar en pornografisk bild av barn.
- Straffet för barnpornografibrott är fängelse i högst två år eller böter. Om brottet är ringa är straffet fängelse i högst sex månader. Grovt barnpornografibrott ger fängelse i lägst sex månader och högst sex år.
- Digitaliserade tecknade och animerade bilder och filmer som skildrar barn i pornografiska sammanhang är att betrakta som barnpornografi.

Källor: DN, HD, SvD

Bilderna lånade från Nils Ericsonsgymnasiet, Merchant Circle

I måndags publicerades en debattartikel på Newsmill med rubriken som ni ser här ovanför. Det har sedan visat sig att personen som skrivit under artikeln - Jens-Otto Eliasson - inte existerar. Istället är det en grupp kvinnor som kallar sig Herrpillret som står bakom artikeln. Artikelförfattarna hävdar i DN att de försökt skicka in liknande artiklar i samma ämne men med kvinnliga underskrifter - och då har artikeln inte publicerats. När man sedan använde en manlig pseudonym publicerades den.
Ja ja, själva den delen tänker jag inte lägga mig i. Jag vet trots allt inte hur det gått till, om det faktiskt är så att de inte fått in sin artikel när de använt sina riktiga namn. Men nu syns de i alla fall - och har säkerligen fått ännu mer debatt kring ämnet i och med detta lilla (och ganska oskyldiga) "tilltag".
Men grundtanken med ett p-piller för män kan jag dock hålla med om! Även om jag inte tänker börja dra paralleller med jämställdhet och så vidare. Och jag blir faktiskt lite brydd över vissa av kommentarerna till den här artikeln; man ju verkligen undra om de är allvarligt menade?! Kommentarer som att "riktiga män äter inte p-piller" och "hur säker kan man vara på att mannen faktiskt tagit sitt piller?" ploppar upp några gånger bland kommentarerna till exempel. Själv undrar jag hur säker jag som kille kan vara på att en tjej talar sanning om samma sak? Det kan jag förstås inte alltid göra. Men vill jag vara hyfsat säker på att det inte blir någon oplanerad graviditet, så hjälper det ju då förstås att det finns enkla preventivmedel även för män.
Jag är måttligt insatt - det får jag erkänna - men undrar hur mycket forskning som faktisk förekommer? Helt omöjligt borde det väl ändå inte vara att få fram ett p-piller för män, eller hur? Även om jag själv inte riktigt anser mig höra till den gruppen män, så pratas det ju en hel del om killar/män som inte alltid tar sitt ansvar i sådana här sammanhang. Så varför inte försöka få fram ett bra hjälpmedel som åtminstone kan hjälpa några på traven att ta ansvaret?! Själv skulle jag inte tveka en sekund att använda sådana piller om de fanns, det kan jag säga! :)
Sen förstår även jag att det inte är något man plockar fram över en natt, självklart behövs det forskning, tester och åter forskning och tester. Men så är det ju med alla typer av läkemedel, eller hur?

Bilderna lånade från DN

Vad gäller sex, finns det en del läggningar, handlingar som är svåra att förstå. De flesta av oss har svårt att förstå våldtäktsmän, pedofiler och personer som har tidelag och sex med djur.
Det är ju naturligtvis en sund inställning till sex och något som i princip alla skriver under på. Men själv tänker jag lägga minst en kategori till (finns säkert fler, men dem tänker jag inte avhandla här) - och det är sexköpare. Och i ännu högre grad dem som går omkring och skryter om att man köpt sex. Hör jag någon skryta om besök hos prostituerade, hör jag i princip "jag kan inte få sex på något annat sätt, så jag måste betala för det!".
Självklart kan det finnas många anledningar till att man väljer att köpa sex istället för att "ordna det" på annat sätt, det tvivlar jag inte på. Men personligen är jag faktiskt hellre utan än att uppsöka någon "glädjeflicka" - och det av många, många anledningar.
Men framförallt har det med några få saker att göra för min del! 1) Jag kan faktiskt få det gratis, 2) Jag anser det ska vara en njutning för båda parter och 3) Generellt sett är det inget annat än moraliskt förkastligt.
Det finns garanterat en och annan som säljer sex på vad man skulle kunna kalla frivillig basis, det betvivlar jag inte alls. Men det är säkerligen in mycket liten minoritet. För kan man säga att en person som säljer sex för att bekosta sitt narkotikamissbruk? Nej, knappast. Listan kan göras lång över olika anledningar till att man "väljer" att sälja sex, men i förlängningen kan det oftast inte ses som ett helt frivilligt val. Många gånger är det kanske en sista utväg eller konsekvenser av att personen har någon annan form av problematik. Som till exempel missbruk, funktionshinder eller annat. Och - förstås - för att inte tala om alla som mer eller mindre direkt tvingas in i prostitution.

Häromdagen skrevs det i SvD om att alla prostituerade är brottsoffer, en artikel som bland annat Gudrun Schyman låg bakom. Och visst, tänker man på att sexköp faktiskt är kriminellt enligt svensk lag blir förstås prostituerade brottsoffer.
Det är samtidigt mycket naivt att säga att "alla har minsann ett eget val", för riktigt så enkelt är det inte i sexbranschen. Skulle man kunna säga att alla prostituerade sig frivilligt, skulle i alla inte jag själv ha några problem med att de gjorde det. Även om jag fortfarande inte skulle förstå dem som betalade för sex, men det skulle kanske ändå ta bort det "moraliska dilemmat" i kråksången i alla fall.
Jag vågar nog hävda att större delen av de som är prostituerade har någon form av problem som gjort att de hamnat där de är - och förmodligen också svårt att ta sig ur sin situation utan hjälp. Sen få de/ni som säljer sex helt frivilligt skrika hur mycket ni vill, för jag nekar inte till att dessa personer faktiskt existerar. Men det är och förblir en minoritet.
Artikeln i Svenskan - där Schyman var delförfattare - har tydligen vållat ganska het debatt kring prostitution och då framförallt kring om artikelförfattarna har rätt eller ej. Jag tänker nog hålla mig ifrån att lägga mig i den delen av debatten, känns inte som jag är tillräckligt påläst för att ge mig in i den. Men att prostitution är ett stort problem, framförallt ur de utnyttjade sexoffrens synvinkel håller jag med om. Det hade inte varit ett lika stort problem om det helt byggt på frivillighet, men fullt så enkelt är förstås inte problemet. Istället är det ganska sällan det bygger på ömsesidig frivillighet, oftast är det bara kunden som har ett helt fritt val.
Man kan ju fråga sig hur de män (som det oftast är frågan om) som förespråkar prostitution skulle ställa sig till om det var deras egen dotter som prostituerade sig? Skulle de hänvisa sina manliga bekanta till dottern på samma naturliga sätt som om hon valt att bli hårfrisörska, snickare eller drev egen restaurang? Bara en liten tanke i all enkelhet... ;-)

Källor: SvD 1, 2, 3, 4

Bilderna lånade från 1915, Nyhetspressen

Av en händelse hamnade jag idag på en Aftonbladets artiklar från i januari, som handlade om striptease. Okej, inte förvånande att Aftonbladet skriver ett sådant ämne - men nu var det lite mer uppseendeväckande än så. En ny träningsform har nämligen kommit till Sverige, nämligen "stripp aerobics". En form av aerobics, som helt enkelt är väldigt inspirerad av stripteasens dansande kring en stång. Visserligen med kläderna på, men i övrigt mycket sensuella rörelser enligt dem som vet.
Det finns med andra ord vuxna människor som behöver det sexuella för att komma igång med träningen. Det får väl vara upp till var och en. Att sex säljer vet vi ju och det lär säkert få en och annan till att börja träna lite mer också. Saken är väl bara den att det kommit ytterligare en variant på stripp aerobics, nämligen "kids pole dance". Det är helt enkelt träning för barn från sex år och uppåt, där de lär sig dansa sensuellt runt en stång. Dock vågar arrangörerna i Sverige inte kalla träningen vid sitt "rätta" namn, utan här benämns det istället kids acro. Man är nämligen rädd att det annars ska skrämma föräldrarna.
Själv undrar jag bara VEM som låter sina barn gå på något så idiotiskt? Vem vill att ens 6-åriga dotter ska dansa sensuellt runt en stång? Vilken förälder kan sedan börjar försöka uppfostra sina barn till jämställda medborgare efter att först ha lärt dem grunderna i den ädla konsten att strippa?
Sover man gott på natten efter att ha betalat dotterns (eller för den del sonens, givetvis) kursavgift?
Jag tänker inte moralpredika över var vuxna människor gör, men man borde tänka aningen längre än den lilla söta näsan räcker innan man anmäler sina barn till en sådan kurs. Okej, det är inte frågan om en kurs i "vanlig" striptease, men grunderna tycks vara desamma. Felet i sig är inte heller att göra sex mindre tabu. Man ska självklart prata om sex, vara öppen med ämnet och informera sina barn. Precis som med allting annat. En sexåring vet förmodligen inte vad striptease är, men vad händer den dag han/hon inser vad detta faktiskt är - och ser kopplingen till den "gymnastik" föräldrarna lät dig gå som barn?
Med risk för att låta som en tvättäkta moralkärring, men detta kändes som en alltför magstark idé för min smak. Åtminstone när det är avsett för små barn. Vill vuxna människor kråma sig en järnstång är det väl upp till dem, men försök inte få era barn att göra detsamma!

AB 1, 2 MET 1, 2

Bilden lånad från Bella

På 1800-talet var tidelag förbjudet i Sverige och belagt med dödsstraff. Helt i sin ordning, åtminstone att det är straffbart med sådana övergrepp. 1864 togs dödsstraffet bort för tidelag, men fram till 1944 var det fortfarande straffbart även om straffet var max två års straffarbete.
1944 avkriminaliserades homosexualitet i Sverige - och eftersom tidelag föll under samma paragraf. Motiveringen då var att man inte skulle lägga sig i människors sexualliv. Visst, men med den motiveringen ska man heller inte straffa pedofiler, våldtäktsmän eller personer som har sex med lik. Så självklart ska folk få göra vad de vill i sängen - så länge samtliga inblandade parter är med på vad som sker och inte utnyttjas.
Det märkliga är det hänt flera gånger lagts fram förslag om att återigen kriminalisera tidelag - men de har samtliga röstats ner! Men nu, tycks regeringen tagit sitt förnuft till fånga och man jobbar på ett förslag att förbjuda tidelag. En majoritet av riksdagen tycks stå bakom ett förbud och det verkar ju lovande!
Man har nu kommit fram till att djur som utsätts för sexuella övergrepp kan få mentala skador - och det känns väl helt logiskt att de kan få det!! Känns inte riktigt som att man behöver vara veterinär för att förstå att ett djur tar skada av en våldtäkt från en helt annan art.
Det finns många saker man har svårt att förstå, svårt att sätta sig in i! Vissa saker kan man respektera, även om man inte förstår dem. Men en person som ger sig på ett oskyldigt djur kan jag varken förstå eller respektera! Jag blir äcklad bara av tanken att man kan tänka sig ha sex med ett djur. Det faktum att tidelag faktiskt är lagligt i Sverige har tydligen bland annat föranlett att det produceras en stor mängd filmer med djursex här. Något som gör det hela ännu mer osmakligt på något sätt! Att Sverige på något sätt ska bli ett "högsäte" för en sådan produktion känns inte som något man kan vara särskilt stolt över som svensk.
Nu håller jag personligen tummarna för att detta lagförslag går igenom!! Självklart kommer det inte stoppa dessa puckon som gillar djursex helt och hållet, men det blir åtminstone en markering. Och förhoppningsvis kommer en och annan att åka fast och få det straff de förtjänar!

Källor: Wikipedia, TV 4 (1, 2, 3, 4)

Bilden lånad från Projektet

Bilden lånad Aftonbladet

Det sägs ju i och för sig att man inte ska ha sex innan man gift sig... Eller? ;-)

Bilden lånad från Comics I don't understand

Undrar om detta är skådespelare eller om det faktiskt ÄR en verklig intervju? ;-)

EX 1, 2 KK 1

AB 1, 2, 3 EX 1

Bilden lånad från Danielle de Santiago

Bilden lånad av Maria

Bilden lånad från Johnny B. Good