En SAS-pilot har gripits när han var på väg till en flygning visade sig ha 0,96‰ alkohol i blodet. När testresultatet kom, ska piloten omgående blivit av med sitt flygcertifikat.
Precis som vid många andra liknande brott, som onyktra förare, onyktra sjöbefäl och så vidare förfasas såväl jag själv som många andra att folk inte tänker längre. Att man ens tänker tanken att sätta sig och föra fram ett stort flygplan med en massa folk ombord med en nästan en promille alkohol i blodet är för de flesta av oss totalt främmande. De flesta av oss är rätt rejält kalas vid en promille, det är en sak som är säker.
En person som ens tänker tanken att överhuvudtaget sätta sig bakom spakarna i cockpit med den promillehalten har förmodligen rejäla problem med alkoholen. Jag vet givetvis inte den exakta historien för just den här piloten, så jag kan bara spekulera. Men många gånger är det ett ganska tragiskt livsöde bakom rubrikerna om personer som gripits för sådana här brott. En person som kanske egentligen skulle behöva vård och hjälp, inte ett straff.
Självklart försvarar jag inte brottet, men ibland får man se det som ligger bakom också. Åtminstone många gånger. Sen kan man förstås bara fantisera om vad som kan ha hänt om den här piloten faktiskt hade hunnit sätta sig i cockpit. Det hade i värsta fall kunnat sluta riktigt, riktigt illa. Det går inte att försvara på något sätt att att försöka sig på att flyga ett flygplan i det skicket, men till skillnad från många andra brott finns det inte alltid ett uppsåt vid alkoholrelaterade brott. Den här piloten kanske inte alls insåg att han var okapabel att flyga på grund av att han hade problem med spriten...
En annan hade för det första aldrig druckit på ett sådant sätt att man var onykter på jobbet. Och hade det sedan hänt att man trots allt var onykter när det var dags att jobba, hade man givetvis sjukskrivit sig för det arbetspasset.

AB 1 DN 1 GP 1 SvD 1 SVT 1

Bilden lånad från Partyprylar

När rökförbudet på krogen kom för ett antal år sedan, var jag till en början emot förbudet. Men när det väl kom, var det inget annat än positivt! Plötsligt behöver man inte vädra eller tvätta kläderna man haft på sig på krogen, de går oftast att använda ett par gånger till. Enda nackdelen må väl vara att man plötsligt känner alla andra mer eller mindre obehagliga dofter som tidigare inte känts på grund av röken. Svett, fisar och så vidare är nu istället dofter man får stå ut med. ;-)
Det enda som stör mig än idag är reglerna kring vad som får ske och inte får ske i krogarnas rökrum. Personalen får inte servera något i rökrummen - och som gäst får man varken ta med sig eller dryck till rökrummen. Själv frågar jag mig bara var problemet ligger i att man som kroggäst går till baren, köper en drink och sedan själv tar med sig den till rökrummet? Jag kan liksom inte riktigt se problemet i det!
Rökare råkar ju vara ett otroligt utskällt släkte, som många formligen älskar att hacka på. Och visst, jag kan förstå att man som ickerökare inte vill behöva utsättas för tobaksrök i tid och otid. Men ibland känns det faktiskt som att man gör en höna av en fjäder. Minsta lilla röklukt, så går stora djungeltrumman igång.
Själv var jag en väldigt hänsynsfull rökare på den tiden det begav sig. Jag försökte så långt det gick att alltid stå så att andra inte fick rök på sig. Hemma rökte jag alltid under fläkten och hade jag främmande, frågade jag alltid folk om det var okej att jag rökte inne. Hade jag barn hemma, gick jag alltid ut - oavsett vad gästerna sa. Men riktigt så tror jag tyvärr inte att alla rökare resonerar. Jag kan själv ibland bli riktigt irriterad på vissa rökare. Rökare som står inne i vänthallar, i busskurer, precis utanför entréer och liknande ställen och röker kan reta gallfeber på mig.
Men mest förbannad blir jag på dem som utsätter små barn för sin rök! Vuxna människor som ciggen i mungipan böjer sig ner över barnvagen, som röker inne i bilen med barnen sittande i baksätet, höggravida kvinnor som promenerar runt glatt blossande. Just dessa personer får jag så god lust att gå fram till, rycka ciggen ur munnen på dem och skälla ut dem efter noter. För självklart ska man ta hänsyn!
Att man sedan inför det ena rökförbudet efter det andra kan ibland känns som rena häxjakten. Nu diskuteras rökförbud på såväl uteserveringar, som i vissa parker, på perronger och i busskurer. Bland annat. På något sätt undrar jag om det inte vore enklare att förbjuda rökning rakt av istället för att "dutta ut" lite småförbud då och då?!
Det känns även som att folk är väldigt ivriga att börja gasta om rökförbud i tid och otid istället för att själva agera. Varför inte som privatperson säga till om man störs av någons rök? Varför tar krogägare och caféer inte saken i egna händer och inför helt eller delvis rökfria uteserveringar om de vill ha en rökfri miljö? En och annan som tar till dessa metoder finns garanterat, men många går bara och klagar och väntar på regeringsbeslut istället för att själva agera...

BT 1 D 1 DN 1 EX 1, 2 GP 1 SvD 1

Bilderna lånade från Recycle this, Web Trade Bureau

På tunnelbanan, på väg hem från träningen igår, kommer det ombord en herre som jag lägger märke till redan när jag ser honom genom fönstret ute på perrongen. Han har slitna kläder, är orakad och ser väldigt härjad ut. Väl inne i vagnen, för han med sig en salig doft bestående av en blandning av tobaksrök, sprit och ingrodda kroppsvätskor.
Alkoholist, tänker man direkt förstås! Och förmodligen uteliggare. Kläderna är inte bytta på veckor, håret tovigt och hans pek- och långfinger på ena handen är inte bara gula utan faktiskt svarta av många år med alltför många dagliga cigaretter mellan dem.
Som de flesta andra i vagnen, tänkte jag tanken att "snälla, sätt dig inte bredvid mig". Inte för att jag egentligen var rädd för honom, men mest för jag kände den lukt som slog emot mig när han närmade sig mig.
Men, jo han slår sig ned i sätet mittemot mig. Reflexmässigt makar jag åt mig och kan inte hindra en min av obehag dra över ansiktet. Mannen mittemot mig märker förstås att jag verkar besvärad av hans närvaro, plirar mot mig, höjer en handen och säger "det är ingen fara, jag ska inte göra dig något".
Med ens får jag förstås rejält dåligt samvete. Alla alkisar är förstås inte jobbiga, ens när de är fulla. Den här mannen verkade vid närmare eftertanke rentav hyfsat nykter! Och alla har givetvis ett människovärde och förtjänar ett bra bemötande tills motsatsen är bevisad. Vad har jag för rätt att visa mig besvärad av någon som faktiskt inte gjort mig något värre än att sätta sig i sätet mittemot mig på tunnelbanan?
Men så vips, börjar mannen mittemot tala med mig! Visserligen lite släpigt och sluddrigt, på det sätt som många pratar efter alltför många år med flaskan som sin bästa vän. Och jo, han verkade faktiskt nykter, klar och redig i skallen. Önskade mig god fortsättning på det nya året, pratade om det tråkiga vädret ute och att han ville ha tak över huvudet för natten.
Mitt dåliga samvete försvann en aning när jag pratade med honom. Någonstans har jag alltid tyckt att alla har ett grundläggande människovärde och förtjänar ett bra bemötande tills de själva bevisat motsatsen. Ändå undvikar jag uteliggare och alkoholister på gatan. Ändå svarar jag oftast undvikande de gånger det händer att de tilltalar mig.
Samtidigt blir jag mer åren alltmer beklämd varje gång jag ser en uteliggare eller någon som uppenbart är gravt alkoholiserad. Jag tänker på vilket elände alkohol faktiskt kan ställa till med, vad mycket misär som kommer i fotspåren av ett missbruk. Jag har själv jobbet med alkoholister, som verkligen varit i samhällets bottenskift - och som verkligen supit bort allt. Och då menar jag allt: pengar, jobb, hem, familj, barn - rubbet! En av dem sa en gång att "begäret är starkare än förnuftet" och det är ett uttryck med fruktansvärt mycket sanning! Många vill ju få det till att missbruk är något självvalt, något man på alla sätt och vis valt själv att hamna i. Och visst finns det en viss del av val, du kan alltid välja att söka hjälp, att dra i nödbromsen. Men missbruk är ett starkt begär som är svårt att värja sig emot när man väl är fast i det.
Och kanske på grund av det är vi nog många som behöver lära oss att bemöta dessa människor med lite mer ödmjukhet och respekt än vad vi gör idag. Vi är alla människor...

Bilden lånad från Allt & lite till av Världen

Under helgernas kvällspass på jobbet kan jag verkligen sitta och längta efter att få komma hem. Jag ser framför mig hur jag kommer hem, dråsar ner i soffan - och korkar upp en kall öl eller häller upp en whisky. Jag kan verkligen längta efter de där första klunkarna av en iskall öl och få känna hur de där små bubblorna kvillrar sig ner längs strupen.
Men tänk vad snabbt den lusten många gånger kan försvinna! Jag hinner oftast inte längre än till Centralen, så känner jag att NEJ, jag vill verkligen inte ha någon alkohol alls! Förmodligen aldrig mer i livet!!
För plötsligt slår alla odörer som hör lördagskvällens fylla emot en. Ungdomar som luktar någon märklig blandning av parfym, hårspray - och billig öl. Aningen äldre personer som luktar svett, parfym - och sprit. Gamla alkisar som luktar urin, svett, kroppsvätskor, sprit - och T-sprit. På perrongerna ligger halvätna hamburgare, strips och chips blandat med sönderslagna flaskor och utspilld öl eller vin. I något hörn en härligt luktande spya efter någon som borde skippat den sista flaskan vin och någon annanstans en gulaktig pöl urin efter någon som inte kunde hålla sig tills man kom in på krogens toalett för att lätta på trycket. Det är stimmigt, stojigt och stökigt. Folk vinglar fram, flamsar och drar de där dåliga skämten man bara tycker är roliga om man hunnit dricka några glas.
Själv går man där med jobbväskan krängd över axeln och frågar sig om man själv är just så där jobbig när man druckit? Man ser dem som druckit på tok för mycket och påminns om de gånger man själv fått i sig för mycket och när världen snurrat när man i sängen sluter ögonen - och måste hålla i sig för att inte ramla ur sängen.
Och helt plötsligt är man inte alls sugen på något som är alkoholhaltigt längre. Helt plötsligt vill man enbart dricka mjölk och Ramlösa resten av livet. Man övertygar sig om att den där billiga whiskyn man köpte vid senaste besökt på Systembolaget faktiskt riskerar att bli en anrik årgångswhisky eftersom man själv kommer låta den ligga minst 20 år till. När man ser detta spektakel, är alkoholhaltiga drycker det sista man tänker på. Det känns verkligen riktigt motbjudande!

Bilden lånad från Yadogg

Jag kan många gånger störa mig på den ofta ganska märkliga relation vi svenskar har till alkohol. Vi kan knappt ha roligt och framförallt har vi svårt att vara sociala utan att alkohol är inblandad. Helst ska det dessutom vara ganska stora mängder. Begreppet "gå ut" är alltsom oftast förknippat med att gå på krogen och festa - och bjuder vi hem gäster på middag ska det helt enkelt vara fördrink, vin till maten följt av avec till kaffet.
Missförstå mig nu rätt! Jag går mer än gärna ut på krogen och tar en öl, jag vill gärna ha ett glas vin till lördagsmiddagen och tycker verkligen om en whisky till kaffet på fredagskvällen. Men det kan ibland störa mig att det alltid ska vara alkohol inblandad när vi svenskar ska ha trevligt, roligt och vara sociala. Vi tycks inte alltid klara av att ha roligt utan sprit, helt enkelt.
Jag är något av en "periodare"; vissa perioder dricker jag alkohol flera gånger i veckan, även om det oftast inte är några jättemängder per gång. Andra perioder känner jag total avsmak mot alkohol och vill helt enkelt inte ha något alls - jag vill knappt dricka en lättöl. Jag går då till och med på fest utan att dricka en droppe - även om alla andra på festen dricker.
Hur långa dessa perioder är kan vara varierar otroligt mycket. Alltifrån någon vecka till månader. Men det märkliga är att folk generellt tycks reagera starkare på en person som inte dricker alls, än någon som dricker för mycket. Jag har aldrig tillhört den sistnämnda gruppen, men de perioder jag själv väljer att inte dricka något blir jag otroligt ofta ifrågasatt på ett eller annat sätt. Jag tror aldrig jag hört någon säga något positivt om att inte dricka alkohol, däremot får man höra att man är småt tråkig - och bland det första folk frågar är om man är nykter alkoholist! Och ju mer folk får i sig, ju mer provocerade tycks de bli av någon som inte dricker alls. Man tjatar och tycker att "jamen, ETT glas kan du väl ta?!". Med andra ord ytterligare en aspekt som knappast gör det lättare att faktiskt vara nykter alkholist kan jag tänka mig!
Men jag vet också hur jag själv ibland reagerar när det är fest och det är någon annan i sällskapet som inte dricker. Jag kan uppleva det som aningen "pinsamt" på ett märkligt sätt att dricka alkohol när någon ser det med nyktra ögon. Även om jag inte känner mig provocerad och absolut inte är den som tjatar på någon att dricka om denne valt att inte göra det. Detta helt oberoende av vilka mängder jag själv dricker under kvällens gång.

Bilden lånad från Drugfree world

Systembolaget utreder möjligheten att börja med hemkört från och med 2012. Nej, inte hemgjord sprit - utan att man som kund ska kunna få Systembolagets varor hemkörda till dörren mot en extra avgift.
Spontant tänker jag själv att "vad behändigt". Då kan man beställa via nätet eller telefon (antar jag i alla fall är tanken) och sedan ha flaskorna vid dörren ett tag senare. Visst låter det bra?
Jovisst, låter det bra för oss som kan hantera vårt alkoholintag. Vi som klarar av att ha en sund inställning till alkoholen och inte missbrukar den.
För sen tänkte jag ett steg till. Borde det inte på så vis bli lättare för missbrukare och minderåriga att komma över sprit? Även om regelverket finns kvar som säger att man måste vara 20 år fyllda och nykter för att få handla. Hur vet vi att de som levererar spriten faktiskt ser till att reglerna efterföljs?
I Norge har man systemet med hemkörning och där är det bland annat postombud som sköter utkörningen. Där visar undersökningar att många i personalen som sköter distributionen tycker det är jobbigt att behöva ta diskussioner med folk som egentligen inte får köpa alkohol. Och ju fler aktörer man blandar in, ju större blir risken att det finns personal som inte sköter åtagandena som man ska. Söker du jobb på Systemet, vet du ju redan att det ingår i arbetsuppgifterna att ta vissa konfrontationer.
Dessutom är jag själv i grunden väldigt skeptisk till att göra alkohol mer lättillgängligt. Min egen erfarenhet från när jag bodde i London - där man kan köpa alkohol i till exempel matvarubutiker - är gemene man dricker mer om alkohol är lättare att komma över. Även om man kanske inte "tar sig en fylla" varje gång, blir det oftare man tar en öl eller vin till maten, även till vardags. Det inkluderade även mig själv, även om jag aldrig fick några problem med alkoholen.
Och ökar alkoholkonsumtionen, blir förstås risken större att alkoholrelaterade problem ökar. Saker som bråk, rattfylla och så vidare. Visst, nu kommer säkerligen vissa med motargumentet att "Varför ska jag straffas för att vissa väljer att missbruka alkohol?". Men då ska man komma ihåg att man inte väljer att bli alkoholist. Alkoholism är en sjukdom och ett sug man inte kan styra över. Av den anledningen anser jag själv att alkoholförsäljningen skall vara reglerad som den är idag. Man ska inte göra det mer lättillgängligt genom att bland annat införa hemkörning och fler aktörer. För varför ska alla som drabbas av alkoholim - som beroende eller medberoende - drabbas av att vi andra vill kunna ta ett glas vin ibland? Sådant stort extrabesvär är det trots allt inte att vägen förbi Systemet på vägen hem för att köpa det man vill ha.
Detta ska inte tolkas som att jag till exempel är emot att man förlängt öppettiderna och börjat med lördagsöppet. Men någonstans anser jag att man måste dra en gräns. Och den gränsen går vid hemkört. :-)

AB 1, 2, DAG 1 DN 1, 2 GP 1, 2 SvD 1 SVT 1, 2 SR 1, 2

Bilden lånad från Alisso

Det är få länder jag varit i, där man har ungefär samma alkoholvanor som här i Sverige. Just när jag är utomlands och ser kontrasten till den svenska alkoholkulturen, blir det på något sätt väldigt påtagligt. Medan vi i Sverige "går och fikar", tar man i andra länder en drink eller två. Men när vi svenskar istället ska "ta en öl" - då super vi skallen i småbitar. Vi kan inte gå ut och ha trevligt eller ha en fest utan stora mänder alkohol. Samtidigt som begreppet "ta en drink" i många andra länder just betyder att man tar en drink eller två...
Tro nu inte för allt i världen att jag på något sätt är emot alkohol eller försöka moralisera! Tvärtom, jag tar själv gärna en drink eller flera emellanåt. Men är det inte märkligt att vi svenskar (även om detta förstås är en mycket grov generalisering) inte kan ha roligt utan alkohol?! Jag har själv emellanåt tänkt tanken att helt avstå från alkohol på olika fester - eller till och med och hållet, på heltid. Men jag har ganska snart insett att det skulle kännas ganska tråkigt att vara en av ytterst få helnyktra personer på en fest. Mycket för att man mer påtagligt skulle märka hur mänga blir med litegrann innanför västen.
Att det sedan är otroligt gott med en öl eller ett glas vin - även om det inte blir några mängder - är förstås nästa anledning till att jag oftast kommit på andra tankar än att bli helnykterist. Men min tanke kvarstår ändå; hur kommer det sig att vi måste ta till alkohol för att ha trevligt? Hur gjorde man på den tiden alkohol inte nyttjades på det sätt det gör idag? Hur gör helnykterister? De måste vara fruktansvärt tråkiga människor! Eller??

Fast jag får nog erkänna att det finns en generell moral vad gäller annat kring alkohol här i Sverige än på andra ställen. När jag bodde i London, tittade man nästan konstigt på mig när jag inte beställde in en öl till lunchen om man skulle fortsätta jobba på eftermiddagen. Och köra bil efter att man druckit ett eller ett par glas är ju inte heller helt ovanligt på många håll. Och i många länder verkar man nästan tycka man är lite vrickad om man frånsäger sig att köra efter att ha druckit lite.
Medan den generella uppfattningen i Sverige tycks vara att man inte kombinerar alkohol och bilkörning. Jag vet att det garanterat finns personer även här i Sverige som inte håller med mig, men här är det ofta mer "tabu" att köra påverkad än på andra håll. I många länder där jag varit, är det inte alls ovanligt att man tar bilen till krogen - med enda skillnaden att den som kör tar det aningen lugnare än resten av sällskapet. Men nog sjutton sätter man sig och kör efter 3-4 öl. Något som för en annan är totalt otänkbart. Liksom att gå ner till kvarterspuben och beställa in en öl innan jag går tillbaka till jobbet igen. Här skulle man snudd på klassas som alkoholist om man kom tillbaka till jobbet och luktade öl...
Självklart tycker jag det är bra med den lagstiftning vi har och att det jämförelsevis verkar finnas en hyfsat bra moral åtminstone i Sverige vad gäller vilka tillfällen man ska låta bli att dricka. Jobb och bilkörning ska givetvis inte kombineras med alkohol.
För ett antal år sedan läste jag i tidningen att man i Sankt Petersburg bestämt sig för att införa nolltolerans för stans yrkeschaufförer. Dock lyckades någon räkna ut att man då skulle slå ut i princip all yrkestrafik i stan; bussar och taxibilar såväl som lastbilar. Något som väl knappast vara troligt i Sverige...

Bilderna lånade från HD, Körkort.se

Läste just att EU beslutat att behålla förbudet mot snus - och dessutom vill utöka förbudet till all rökfri tobak.
Förlåt, jag kanske är ovanligt korkad - men är inte det en lite väl ologisk väg att gå? Tobak är inte hälsosamt i någon form, men varför börja i fel ände? Varför förbjuda den minst farliga tobaken, medan rökning fortfarande är tillåtet??
Jag har själv varit nikotinist till och från under 20 års tid, varav merparten av tiden rökare. Men jag är fullt medveten om rökningens risker - och att just röktobak är den i särklass farligaste tobaksprodukten. Borde det inte vara mer logiskt att börja i den änden?
Men EU är ju ett påfund som trots allt borde avskaffats för länge sedan om man frågar mig! Samarbete i all ära, men stormaktstänket och byråkratin ger jag inte mycket för. Och när man börjar lägga sig i saker som hur gurkor, jordgubbar, sockerbitar och choklad ska vara och se ut, eller börjar i fel ända vad gäller produkter som tobak känns det som att man lägger energi och skattemedel på helt fel saker.
Tobak i alla former är inga hälsoprodukter, men ska man nu börja förbjuda dessa produkter bör man väl ta tag i "den största skurken" först. Nämligen rökningen...

DN 1 GP 1 SvD 1, 2 VG 1

Bilden lånad från Swedish snus

Jag har alltid försvarat det svenska alkoholmonopolet, som är ett system jag tycker är bra. Det är trots allt inget större besvär att ta en extra sväng förbi på Systembolaget om man vill ha några öl eller en flaska vin. Nej, jag vet att det inte är alla som håller med mig - men det är smällar jag får ta.
Visst, det skulle bli enklare för gemene man om man kunde köpa sitt vin på Ica - men jag anser att man ska ha koll vem som handlar och framförallt att de som har åldern att handla inte langar vidare till till exempel minderåriga. Självklart förekommer langning redan idag, men jag har en känsla av att det är lättare att ha koll på langare med dagens system än om man låter fler aktörer sälja alkohol.
Det enda jag kan tycka märkligt med dagens regler kring alkohol är åldersgränserna! Självklart förstår jag att det är någon som tänkt till när det gäller de åldersgränser som finns, men jag tycker ändå de verkar aningen konstiga.
Redan som 16-åring får du köra lätt motorcykel. Som 18-åring får du ta körkort för de flesta fordon, du får rösta, gifta dig och ta flera andra väldigt viktiga och avgörande beslut på egen hand. Men du får inte köpa ut ett par öl på Systemet.
Du får skaffa barn redan som 15-åring och det hör till ovanligheterna att man på något som helst sätt ifrågasätts som lämplig förälder - så länge det inte finns anledning att göra det förstås. Du anses vuxen nog att ta hand om ett barn, men inte att köpa en flaska vin.
Är du en olämplig bilförare eller en olämplig förälder kan du vålla långt allvarligare skador än om du har svårt att hantera alkohol. En "dålig drinkare" skadar i första hand sig själv, även om det givetvis finns undantag; folk som blir våldsamma etcetera.
Men jag har lite svårt att få dessa åldersgränser att gå ihop! De känns en aning motsägelsefulla på något sätt. Även om någon tänkt till när man tagit beslut om vilka gränser som ska gälla.
Man är inte nödvändigtvis en dålig förälder bara för att man är väldigt ung - de flesta tar säkert ypperligt bra hand om sina barn. Men det är ett väsentligt mycket större ansvar att ta hand om ett litet barn än att själv få styra över sitt alkoholintag.
Och man kan vålla otroligt mycket större skada och lidande om man är olämplig att sitta bakom ratten i en bil än om man inte kan hantera sitt alkoholintag.

Så visst ska vi behålla Systembolaget, man kanske se över åldersgränserna i allmänhet - det är min åsikt. Det största argumentet är förstås att det känns som det är bästa sättet att reglera och hålla koll på till exempel langning och att inte "fel" personer handlar ut. Varje gång man kontrollerar hur åldersgränserna för folköl följs, märker man ju att många butiker säljer till personer som inte alls får handla ut. Risken finns förstås att samma sak kommer att ske vad gäller andra varor om man låter butiker sälja starkvaror.
Sen har jag själv märkt en annan enorm skillnad när jag varit utomlands och varit i länder som inte haft vårat system med spritmonopol. Det är nämligen fruktansvärt svårt - för att inte säga omöjligt - att hitta butiker med ett riktigt bra utbud. Ytterst få skulle rimligen kunna konkurrera med det sortiment som Systembolaget kan erbjuda. Att hitta lite ovanligare viner - eller vad man nu vill köpa - kommer bli nästintill omöjligt. När jag bodde i London var situationen just sådan. Butikerna tog in de varor som sålde bäst - man kunde inte ens beställa något annat.
I dagens DN har Folkpartiets Carl B Hamilton skrivit att Systemet bör börja med internethandel och leverera sina varor till kundernas dörr. Och - visst - det skulle vara väldigt behändigt om man kunde göra det! Några knapptryckningar på datorn och sedan får man flaskorna levererade hem. Men jag är skeptisk. Det enda jag själv anser man bör tänka över är åldersgränserna, inte göra alkoholen mer lättillgänglig - och det är ju just vad den blir på detta sätt.
Kalla mig gärna konservativ och bakåtsträvare, men jag tycker detta passerar någon gräns som inte bör passeras. Det blir garanterat enklare för oss som kan hantera vårt drickande, men frågan är om detta värnar om dem som inte kan det? Själv anser jag inte det... Självklart kan det i viss mån bero på hur man utformar en sådan tjänst, men spontant känns det inte som ett bra alternativ till att uppsöka butiken rent fysiskt.

SVENSKA ÅLDERSGRÄNSER

7 år:
Se vissa filmer på biograf.

11 år:
Se vissa filmer på biograf utan vuxet sällskap.

14 år & 9 månader:
Övningsköra moped klass 1 (då endast hos behörig utbildare)

15 år:
- Straffmyndig (man kan dock inte ådömas till fängelse om det inte finns synnerliga skäl för det).
- Köra moped.
- Se alla biograffilmer.
- Uppnådd sexuell myndighetsålder
- Får hyra filmer.
- Konsumentmyndig

16 år:
- Rösta i kyrkoval.
- Övningsköra bil.
- Motorredskap klass II-körkort
- Traktorkort och lätt motorcykelkörkort, förarbevis snöskoter, terränghjuling
- Starta eget företag.

17,5 år:
Övningsköra bil med släp

18 år:
- Köpa drycker med en alkoholhalt på över 2,25% i butik och dricka all sorts alkohol på restauranger.
- Köpa tobaksvaror.
- Myndighetsålder.
- Rösta i politiska val och nationella folkomröstningar.
- Lägsta åldergräns porrbranschen själv har satt för sina användare (enligt lag 15 år [1]).
- Medverka i pornografi
- Ta körkort för bil, Tung lastbil (även med tungt släp) (man måste dock ha körkort för bil innan körkort för lastbil), tung motorcykel med effekt under 25 kW och ett effekt/viktförhållande som understiger 0,16 kW/kg.

20 år:
- Handla alkoholhaltiga drycker på Systembolaget.
- Lägsta ålder för att studera på Polishögskolan.

21 år:
Ta körkort för buss och alla tunga motorcyklar.

24 år:
Ålderskravet för att få vara handledare för privat övningskörning.

25 år:
- Få sterilisera sig på sjukhus
- Få adoptera

61 år:
Få ut ålderspension.

DN 1, 2, 3, 4 EX 1, 2 SvD 1, 2, 3

Bilderna lånade från Activate, Manegment Partners, Merchant Circle

---

VG 1

---

Jag var bara 14 år när jag började röka, det är närmare bestämt snart 20 år sedan. Sista åren rökte jag i snitt ett paket om dagen. De kostade mig med dåtidens priser ungefär 150.000 kronor om året, pengar som bokstavlig talat bara gick upp i rök.
För två år sedan bestämd jag mig för att göra ett ordentligt försök att sluta och hittills har jag faktiskt lyckats hålla det! Jag tuggar fprtfarande nikotintuggummin, men resonerar som så att det är många gånger bättre än att röka 20-30 om dagen.
Jag anser mig inte riktigt ha rätt att "hacka på" dem som röker och tala om hur dumt det är att röka. Det vet säkerligen de allra flesta i dagens läge - och efter 18 år som rökare kan jag inte riktigt förvandlas till någon moraltant, känns det som.
Men tänker man efter, finns det en mätklig aspekt vad gäller tobak! Vilken vara som helst, som bara var en bråkdel så farlig som tobak skulle banlysas direkt och aldrig få säljas. Vare sig tobak eller ens alkohol skulle förmodligen aldrig tillåtas om de kom ut på marknaden i dagsläget. Man kan fråga sig om ens kaffe skulle bli tillåtet?
Läste just att man i USA kommit fram till att rökning skadar kroppen fortare än man tidigare trott. Redan 15-30 minuter efter man rökt en cigarett, tar vissa farliga kemikalier tydligen fäste i kroppen.
För min del var det två faktorer som gjorde att jag slutade röka. Den ena var pengarna, den andra var hälsan. Jag började inse hur dumt det faktiskt är att röka - och varför lägga ut tusenlappar varje månad på något som är hälsovådligt?
Även om jag i övrigt verkligen inte är någon "hälsofreak" som i allt tänker på hur jag lever, så kan man ju ta bort de stärsta hälsobovarna i alla fall. Och dit hör rökning. Nu fick jag ytterligare en tankeställare att inte börja röka igen, det är en sak som är säker. Men hacka på andra som röker? Nej, det tror jag knappast jag kommer börja med. Det är allas val så länge tobak är lagligt. Så länge rökarna respekterar mig som ickerökare, så respekterar jag rökarna. :-)

DN 1

Bilden lånad från Tobias

Fastighetsbolaget Mitthem i Sundsvall har några fastigheter med rökfria lägenheter på Nackstavägen. Innan hyresgästerna flyttar in, får de skriva på kontrakt där de förbinder sig att inte röka i lägenheten, på balkongen eller i trapphusen.
So far, so good. Jag har själv rökt i 18 år, men nu hållit i ganska exakt två år. Jag tycker trots mina många år som rökare att det är i sin ordning att man ska kunna ha rökfria fastigheter, framförallt med hänsyn till dem som på olika sätt är överkänsliga mot rök. Hyresgästerna i de här lägenheterna vet om reglerna när de flyttar in; bryter de mot kontraktet om rökfrihet blir de uppsagda. Inget konstigt i det!
Men nu har hyresvärden Mitthem satt upp lappar i trappuppgångarna, där man utfäster en belöning på 5.000 kronor till dem som anger smygrökande grannar. Jag har lite svårt att riktigt gilla ett sådant system, måste jag nog säga! Om någon av mina grannar - rökförbud eller ej - skulle ha rökvanor som störde mig, skulle jag förmodligen på ett eller annat sätt säga ifrån ändå. Men att införa någon slags angivarsystem känns inte riktigt rumsrent på något sätt! Istället kan det säkerligen påverka grannsämjan att uppmana hyresgästerna att spionera på varandra. Ska det räcka med att någon ringer till Mitthem och säger att "Andersson på tvåan röker", så blir fru Andersson vräkt? Många kommer säkerligen ta varje tillfälle i akt att ringa och "skvallra", men vad händer den dag den som ringer har fel? Det kanske mycket riktigt är någon som rökt i trappuppgången, men inte den person som blir angiven...
Rökförbud i sig har jag intet emot, men angivarsystem känns som ett överdrivet sätt att komma åt dem som eventuellt bryter mot reglerna.

EX 1, 2 ST 1, 2

Bilden lånad från Insulin

När jag bodde i London, slogs jag av den lättillgänglighet som fanns där vad gällde alkohol. Det fanns att köpa i praktiskt taget varje matvaruaffär, liksom i en lång rad så kallade "Liguid stores" (små "spritbutiker" helt enkelt). Många butiker hade öppet dygnet runt och det var med andra ord väldigt lätt att komma över alkohol när man ville på dygnet.
Visst var det behändigt på många sätt; när jag ville köpa några öl eller en flaska vin, behövde jag aldrig gå iväg till ytterligare en affär för att köpa detta. Jag behövde bara knata iväg till "sprithyllan" på motsvarande Konsum när jag ändå handlade mat och välja det jag ville ha.

Men en sak insåg jag ganska fort! Nämligen att jag som många andra - även om det för min del inte ledde till några alkoholproblem - drack mer än vad jag gör hemma i Sverige.
Sprithyllorna stod strategiskt placerade strax intill kassorna och jag var med andra ord oftast tvungen att passera dessa hyllor på väg ut ur affären. Självklart blev det ett och annat impulsköp, man kunde ta lite öl eller vin även en vardagskväll - något som hör till undantagen här hemma.
Så självklart blir det givetvis ännu svårare för dem som har svårt att hålla sin alkoholkonsumtion på en sund nivå att göra detta när man kan köpa alkohol i praktiskt taget vilken butik som helst...
Läste just om en undersökning man gjort kring om vi skulle avskaffa Systembolaget i Sverige. Enligt den skulle det bli väldiga konsekvenser om Sveriges samtliga 8.000 livsmedelsbutiker skulle få sälja alkohol - vilket visserligen förmodligen inte skulle bli fallet om Systemet avskaffades, men det är intressant att leka med tanken ändå. Då skulle nämligen alkoholkonsumtionen öka med hela 37%. Det skulle dessutom inträffa 2.000 fler dödsfall, 20.000 fler våldsbrott, 6.600 fler rattfyllor och ge 11 miljoner fler sjukdagar om året. Det är ganska stora siffror - och dessutom rejäla kostnader för samhället, pengar som kan användas långt mycket bättre.
För min del tycker jag "vinsten" att kunna köpa alkohol i till exempel matvaruaffären är alldeles för liten om man jämför med vad konsekvenserna skulle bli om avskaffade Systembolaget. En sådan stor uppoffring är det trots allt inte att gå till en affär extra när man vill köpa alkohol. Dessutom har ju Systembolaget ett sortiment som få butiker skulle kunna konkurrera med! Förmodligen skulle det bli svårare att få tag i "uddare" sorter och märken, som det förmodligen inte skulle löna sig för många butiker att ha på lager eller ens beställa hem vid behov. Så nej, för min del vill jag inte se att man avskaffar Systembolaget! Det är snarare något jag anser man ska behålla... :-)

DAG 1 SVT 1

Bilden lånad av Eddie

Tidningen Hem & Hyra har låtit Skop göra en undersökning bland 1000 personer som bor i hyresrätt gällande vad folk tycker om rökning ska vara tillåtet i en hyresrätt eller ej. 53 % att rökningen borde förbjudas inomhus. 24 % tycker att även balkongrökningen måste bort.
Med andra ord; en majoritet - om än ganska knapp - tycker att rökning i sitt eget hem ska förbjudas.
Även om jag själv inte röker längre, tycker jag att det är att gå väl långt ändå! Förbjuda rökning på allmänna platser, på krogen, bussar, tåg, flyg och så vidare är en sak. Det är ändå ställen där andra direkt drabbas av röken. Men så länge rökning är lagligt, ska myndigheterna inte lägga sig i vad man gör i sitt eget hem. Det är ju redan så att man blir ersättningsskyldig om lägenheten är FÖR inrökt och det är något som i mina ögon får räcka! Sedan ska jag kunna röka hemma om jag så vill. För skulle ett sådant förbud införas, är även jag villig att kalla det klappjakt på rökare! Någonstans får man ändå dra en gräns...
Men som lagen ser ut nu så finns det ingen möjlighet att förbjuda rökningen i lägenheter, enligt Martin Berg vid hyresnämnden, som Gem & Hyra pratat med. Och det låter väl rimligt. Den dag tobak förbjuds helt är det ju en helt annan sak...

AB 1 SvD 1

Bilden lånad från Beach

18 år av mitt liv har jag rökt, som mest rökte jag nästan ett paket röda Prince per dag. Det är ganska mycket. Nu har jag hållt upp ett halvår - och känner mig riktigt stolt.
Vet inte hur man ska beskriva sitt intellekt som rökare. 99,999999 % av alla rökare känner garanterat till riskerna med rökning, ingen kan i dagsläget skylla på att man inte vet att det är farligt att röka. Så i den bemärkelsen är man inte dum. Eller åtminstone inte ointelligent - för dum är väl just vad man är, eftersom man röker trots att man vet om riskerna.
Men samtidigt är det ett begär som är svårt att beskriva. För något halvår sedan såg jag ett reportage på TV om vård för narkotikamissbrukare, en av de som blivit hjälpt av just den behandlingsmetod reportaget handlade om intervjuades. Så fick han frågan varför han använt narkotika i så många år, varför han tidigare inte lyckats sluta trots att han visste om riskerna med narkotika - och hans svar var så klockrent bra! Han svarar lugnt att "begäret är starkare än förnuftet"!! Så klockrent sant, stämmer på de flesta typer av missbruk inklusive rökning.
Det är ju en konstant debatt om det här med rökning och jag får nog erkänna att det känns som att jag står någonstans mittemellan rökaren och antirökarna. Enkelt uttryckt känns det som att så länge tobak är lagligt får rökarna och ickerökarna mötas lite på halva vägen.
Som rökare ska man absolut ta hänsyn till ickerökarna, inte tu tal om annat. När jag själv rökte, var jag alltid otroligt nog med att stå så att så få som möjligt fick min rök på sig. Normalt sett rökte jag inomhus, oftast under köksfläkten, men hade jag folk hemma frågade jag alltid om de tyckte det var ok att jag rökte inne. Hade jag barn hemma gick jag konsekvetnt alltid ut på balkongen och rökte.

Trots mitt mångåriga rökande kan jag inte riktigt förlika mig med många rökares argument för att få röka. Vissa är ju av åsikten att "hur kan folk klaga på oss rökare och sedan sitta i sina bilar och spy ut avgaser?". Skillnaden råkar ju vara milsvid. Bilar och fordon råkar ändå - trots avgaserna - fylla en samhällsfunktion, det gör inte rökning.
På en av mina tidigare arbetsplatser fanns en "rökbur". Det är en rätt smart uppfinning, en fyrkantig bur med tre glasväggar och en kraftig fläkt i taket. Står man under fläkten kommer inte en gnutta rök ut, trots att buren bara har tre väggar. Dock kostade leasingavtalet för denna bur åtskilliga tusen kronor i månaden och beslut togs om att den skulle tas bort.
Direkt gick flera rökare i taket och man kunde höra argument i stil med "Vad blir nästa grej? Tar de bort kaffeautomaten också?". Samma här - viss skillnad. Kaffeautomaten nyttjades av majoriteten av de anställda och kostade dessutom avsevärt mycket mindre än rökburen gjorde. Trots allt kan det verkligen störa mig hur många rökare bara förutsätter att man ska kunna röka i tid och otid. Själv har jag alltid - utan undantag - bara gått iväg och rökt när arbetet tillåtit. Jag har aldrig slängt ifrån mig allt jag haft för händerna och tagit rökpaus om det varit mycket att göra. Nu - som icke-rökare - har jag absolut inga problem med kolleger som går ifrån för att röka, så länge arbetet tillåter och ingen annan blir lidande. Det är vanligt, sunt förnuft.

Nu har tydligen Folkhälsoinstitutet räknat ut att varje rökare kostare sin arbetsgivare 45 000 kronor om året  Enligt samma uträkning skulle landets kommuner kunna spara 2,6 miljarder kronor per år på att införa rökfri arbetstid. Detta skulle betyda att jag själv kostat mina olika arbetsgivare drygt 800.000 under de år jag själv rökte.
Jag vet inte riktigt hur man kommit fram till de här siffrorna, men jag antar att man utgår ifrån att en rökare alltid går ifrån jobbet under 5-10 minuter varje gång de ska röka. Utan att försvara rökarna, så tror jag ändå att man glömmer ett par saker. Dels är det garanterat många rökare som går ifrån och röker när arbetet tillåter. Sen ska man heller inte glömma att man kanske inte alltid behöver avbryta sitt arbete för att röka. I många jobb har man till exempel "transportsträckor" mellan olika ställen, då man kan passa på att röka.
Sen håller jag absolut med om att man inte ska lämnar allt man har för händerna för att springa och röka, det är absolut förkastligt!

Just faktum med rökförbud under arbetstid känns lite kluvet. I vissa arbeten kan det absolut vara försvarbart, med tanke till exempel säkerhet eller hygien. Och då är ju ett rökförbud helt i sin ordning. Men kan man inte ha sådant som skäl, kan man ju istället kräva att man bara går ifrån på de raster man har - och sen när arbetet tillåter.
För även om man inte röker, så tar man givetvis småpauser ibland ändå, fast man gör annat än att röka. Och har man inget att göra för ögonblicket, så borde det ju inte spela någon egentlig roll om man går och tar lite kaffe eller går iväg och röker.
Fast nästa aspekt är visserligen att rökare många gånger är sjuka oftare än de som inte röker - och självklart är även sådant inräknat i siffrorna. Så visst, nog kan jag gå med på att det ändå i slutändan skulle löna sig för arbetsgivarna att åtminstone erbjuda sina anställda hjälp att sluta röka. Även om jag har svårt att tro att varje rökare faktiskt kostar sin arbetsgivare 45.000 per år.

AB 1 DB 1 SMP 1