När SD valdes in i Riksdagen, var i princip alla andra partier överens om att inte ens ville ta i partiet eller dess politik med tång. Man har vägrat samarbeta med SD, man har vägrat delta i debatter där SD varit med.
Sverigedemokraterna ska helt enkelt tigas ihjäl. "Ju mindre utrymme de får, desto bättre" har man resonerat.
Men är det bästa alltid att tiga ihjäl saker och ting? Jag sympatiserar definitivt inte med SD, men undrar ibland om den rätta vägen att gå alltid är genom att tiga ihjäl saker och ting? Skulle SD verkligen få komma till tals och få mothugg i debatter, kanske många väljare skulle inse hur puckade de faktiskt är och vad de faktiskt står för?
När Ny Demokrati kom in i Riksdagen, var de ingen som frös dem ute - sedan åkte de ut med dunder och brak valet därpå. Kanske skulle det vara en taktik att även bemöta de minst lika förvirrade Sverigedemokraterna med?

Tiga ihjäl något, bojkotta något kanske inte alltid nödvändigtvis är den bästa taktiken helt enkelt. Samma tanke slog mig när jag hörde diskussionerna kring att Eurovision song contest ska hållas i Baku i Azerbajdzjan. Vissa anser att man inte borde låta dem hålla några tävlingar alls med tanke på den regim man har där.
Och visst, det är lite av ett annat läge än med SD, det erkänner jag. Men blir situationen bättre för invånarna bättre för att man bojkottar landet helt och inte låter dem hålla i till exempel sport- och musiktävlingar, eller att man inte låter företag etablera sig där?
Självklart ska man inte samarbeta med och understödja regimen rent praktiskt, men samtidigt ger sådana här evenemang liksom nyetablering av företag jobb och kan på så sätt stärka befolkningen att motarbeta regimen.
Jag vet inte om SD skulle åka ut ur riksdagen bara för att man samarbetade med dem. Jag vet heller inte om det är bästa receptet att låta alla regimer delta i alla typer av tävlingar, att etablera företag i alla länder. Men vissa gånger kanske tigande, utfrysning och isolering inte är det bästa. Oavsett om det är frågan om ett oliktänkande parti eller ett land med en hemsk regim. Det kanske kan finnas tillfällen då det istället är bättre att låta partier komma till tals och att faktiskt låta vissa länder arrangera VM och Melodifestivaler...?

Bilden lånad från Inc.

I samband med Vänsterpartiet 1 maj-firande i Malmö hände man upp vad man kallade "borgarrpiñatas". Dessa piñatas pryddes med ansikten av ledande personer inom alliansen och de barn som ville fick med förbundna ögon försöka slå sönder dem. De som lyckades belönades med godis.
Detta har fått vissa av personerna som "slogs sönder" att se rött, däribland centerledaren Annie Lööf som tyckte det hela var väldigt osmakligt.
Den ansvarige vänsterpartisten Patrik Strand hävdar att det hela var väldigt oskyldigt. Det ska ha varit mest en rolig grej och han gör ett tappert försök att jämföra det hela med när kulturminister Lena Adelsohn skar i en tårta föreställande en svart kvinna.
- Det uppfattade jag som smaklöst. Att leende skära i en tårta föreställandes en naken svart kvinna. Då reagerade jag. Men att slå på en piñata med borgerliga politiker på, tycker jag däremot inte är så farligt, säger Patrik till SVT.
Personligen reagerade jag inte särskilt starkt på kulturministerns tårtätande. Visst var det inte helt smidigt och klanderfritt, men heller inte rasistiskt på det sätt som många vill hävda. Själv blir jag nämligen rätt trött på att man vill hävda att allt är rasism och diskriminering så fort något kan tolkas som att man på minsta sätt uttalar sig negativt om invandrare eller färgade människor. Sen kanske kan man ändå ska tänka sig för som politiker, att vissa saker faktiskt kan väcka anstöt och därför avstå från att delta i alla typer av jippon man blir inbjuden till.
Men trots mitt medlemskap i Vänsterpartiet, kan jag inte riktigt sympatisera med de borgarpiñatas man använde i Malmö. Jag förstår visserligen att det var menat som "en kul grej", men jag tycker ändå det känns rätt osmidigt trots allt. Även om jag inte sympatiserar med vare sig Centern eller något av de andra partierna i alliansen, känns det som ett tilltag som kan misstolkas när man ska börja slå på piñatas med alliansens partiledare på.
Jag kan inte riktigt tycka att man - som Patrik Strand - kan reagera starkt mot kulturministerns tilltag, men samtidigt försvara att slå sönder porträtt av partiledare för konkurrerande partier. För mig är det också skillnad på syftet man har med ett visst jippo. Kulturministern hade - så vitt jag förstått - inte personligen några politiska syften när hon skar i den omdiskuterade tårtan. Hade det däremot varit under en valkampanj vid ett möte med väljare, hade det varit något helt annat. Syfte med dessa piñatas var att framföra ett politiskt budskap och då känns tilltaget mer osmakligt än om sammanhanget varit något annat.
Så personligen tänker jag inte sympatisera med att slå sönder porträtt av alliansens partiledare.

AB 1 DN 1 SvD 1, 2 SVT 1

Bilden lånad från Redfin

När jag var liten var första maj en ganska tråkig dag. Åtminstone innan man blev tillräckligt stor för att uppskatta att mamma och pappa släpade mig på dessa demonstrationer som man från början inte förstod så mycket av.
När jag var liten i början av 80-talet var verkligen allting stängt på första maj. Det gällde såväl stormarknader som mackar och jourbutiker. Man kunde knappt få tag i en liter mjölk eller en tidning. Fortfarande var det en dag som faktiskt var arbetarnas dag, då man faktiskt tog för givet att vara ledig.
När sedan OK, stormarknaderna och en del andra butiker faktiskt började ha öppet, tyckte mina föräldrar att det var otroligt hädiskt. Så kunde man ju helt enkelt inte göra!
Idag tar vi det för givet att viss service faktiskt finns tillgänglig oavsett dag på året. Vi vill kunna handla, köpa tidningen, gå ut och äta och så vidare även om det är arbetarnas dag.
Nej, jag tycker inte det är särskilt hädiskt att affärerna har öppet på Första maj. Klart det är skönt att kunna springa iväg till affären även en sådan dag.
Senaste åren känns det som att Första maj blivit allt viktigare. Borgarna är inne på sin andra mandatperiod och fortfarande i full färd att montera ned Sverige. Att sedan även högerextrimister tar tillfället i akt att framföra sina åsikter på en dag som första maj är riktigt skrämmande.
Från att Första maj tycks ha blivit mindre viktig för många, där deltagarna i demonstrationerna minskat och intresset tycks ha minskat, vill jag själv påstå att det nu är viktigare än någonsin att uppmärksamma denna dag.
Opinionssiffrorna för sossarna har återigen ökat sedan man fått ny partiledare, något som ju minst sagt är positivt. Tyvärr har jag inte själv möjlighet att ge mig ut på barrikaderna just i år. Gissa varför?! Just det, jag jobbar faktiskt... Men jag anser det finns många sätt att göra sin röst hörd än att demonstrera - och hade jag varit ledig hade jag garanterat deltagit i någon demonstration idag (givetvis inte någon högerextrem).
Jag håller tummarna att opinionssiffrorna håller i sig till nästa val, att alliansen inte får en tredje mandatperiod vid makten. Men då krävs det också att fler visar sin åsikt, att fler visar vad man faktiskt står för...

AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 BT 1, 2, 3, 4, 5 DN 1, 2, 3, 4, 5, 6 EX 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7
SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6 SVT 1, 2, 3, 4, 5

Bilderna lånade från Liverpool Solidarity Federation, Ringbloms blogg

DN 1 SvD 1, 2

Bilden lånad från SvD

AB 1 DN 1 SMP 1 SVD 1, 2, 3, 4 SVT 1

Så verkar det som att "det nya Arbeterapatiet" forsätter på inslagna bana med sin hårda arbetslinje. Än en gång har Reinfeldt gjort ett uspel, som i mina ögon verkar ganska smaklöst.
Denna gången är det pesnionsåldern, som Reinfeldt anser ska höjas till 75 år. På frågan om den åldern ska vara obligatorisk, ger han något luddigt svar om att det i princip kommer vara obligatoriskt att jobba till denna höga ålder. Han tycker inte förtidspension ska vara något alternativ om det jobb man har blir för tungt, då får man fundera på om det finns annat man kan göra. Man ska helt enkelt vara beredd att skola om sig sent i livet och han anser det finns anledning att se över möjligheten att få studiestöd även efter 54 år, som idag är den högsta ålder då studiestöd betalas ut.
Jag håller absolut med om att sjuk- och förtidspension absolut ska vara sista utvägen, att man ska se om det finns annat man kan göra om man inte klarar det jobb man haft av någon anledning. Men att införa en obligatorisk pensionsålder på 75 år när väldigt många inte ens klarar att jobba till 65 känns väl hårt.
Om man däremot skulle säga att man skulle ges möjligheten att gå i pension lite när man känner för det efter en viss ålder, då skulle ju taket egentligen kunna sätta hur högt som helst.
Är jag frisk och har ett jobb jag älskar, skulle jag förmodligen kunna tänka mig att jobba längre än till 65. Men känner jag att hälsan sviktar, att jag inte kommer klara att jobba längre vill jag att möjligheten ska finnas att gå tidigare.
Men i Moderaternas hårdnackade arbetslinje tar man ytterst sällan hänsyn till att alla är olika individer med olika förutsättningar och att folk blir sjuka och gamla med tiden. Men som med mycket i högerns politik, kan jag hålla med om grundidén med vissa saker, men tycker de går alldeles för hårt fram.
Är du arbetslös och förväntar dig att få A-kassa, ska du självklart stå till arbetsmarknadens förfogande. Det duger inte att åka på semester och tro att du ska få A-kassa för den tiden. Däremot ska det vara okej med vissa saker, som att till exempel inte stå till förfogande under ett par dagar på grund av en nära anhörigs begravning.
Självklart ska man vara flyttbar om man söker jobb och vara beredd att söka jobb på annan ort eller inom andra områden än du är utbildad till. Men man ska inte tvingas söka jobb på rent vansinniga avstånd från hemmet. Bor du i Malmö, ska du inte tvingas flytta till Haparanda för ett jobb... Som Stockholmare ska du självklart vara beredd att söka jobb i till exempel Uppsala, Södertälje, Norrtälje och så vidare. Sen ska man kunna göra individuella bedömningar från fall till fall, beroende på personens egna ösnkamål, familjesituation och så vidare.
Om du på grund av sjukdom eller skada inte kan vara kvar på det jobb du har, ska förstås prio ett vara att du en dag ska kunna gå tillbaka till det jobbet. Går inte det, blir nästa steg att se om du kan vara kvar hos samma arbetsgivare fast med andra arbetsuppgifter. Går inte heller det att lösa, blir förstås nästa lösning att söka nytt jobb och ny arbetsgivare helt och hållet. Och det ska då självklart kunna finnas hjälp och stöd att få vid behov. Men när man hör om personer som är nästintill döende i cancer eller svårt sjuka eller invalidiserade på annat sätt men ändå för sjukpengen helt eller delvis indragen och tvingas ut i arbetslivet igen, blir man bara förbannad.
Arbetslinjen går helt enkelt ut på att så många som möjligt ska ut i arbete, kosta vad det kosta vill. Tanken med att man ska kunna jobba längre är god, så länge det är på frivillig basis - och då också under förutsättning att man har möjlighet att skola om sig relativt sent i livet. Men blir det obligatoriskt, känns det som att man går för långt!

AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 DN 1, 2, 3, 4, 5 GD 1 GP 1, 2 HD 1 MVT 1
SMP 1 SR 1, 2, 3 ST 1 SvD 1 SVT 1, 2, 3, 4, 5

Bilderna lånade från Vad är det för fel på folk?, Zoooooomarin

Så har sossarna utsett en ny partiledare. Metalls fackpamp Stefan Löfven har nominerats och det är nu honom partistyrelsen ska ta ställning till. Det ytterst lilla jag själv sett av Löfven, har han verkat sympatiskt - så rent spontant har jag inget att invända emot det valet. Å andra sidan tyckte jag från början att även Juholt verkade vara ett bra val, något jag inte längre står fast vid. Så jag ska nog vara försiktig med vad jag säger. ;-)
Däremot tror jag det är bra att snabbt komma med en ny partiledare, man har nog inte råd att vänta för länge med det beslutet. Nu har man ju en lång väg att gå för att ha någon som helst chans i nästa val! Så just därför kan man inte ödsla tid på långdragna processer för att välja en ny partiledare.
Men nomineringen hann inte mycket mer än bli klar, så började det höjas röster om felet i att det återigen blev en manlig partiledare. Många hade velat se en kvinna - och redan minuterna efter tillkännagivandet kom verkade kritiken börja hagla. Personligen har jag på något sätt svårt för den debatten på något sätt! Inte för att jag på något sätt skulle vara emot jämställdhet - tvärtom! Men jämställdhet i min ögon är i första hand att alla ska ha samma chans, inte nödvändigtvis att könsfördelningen alltid måste vara precis jämn överallt och hela tiden.
Skulle det till exempel visa sig att det funnits kvinnliga kandidater till partiledarposten som varit lika meriterade - eller rent av mer meriterade - men ändå inte fått platsen som partiledare, DÅ hade jag gått i taket! Men man ska inte försöka hitta en kvinna "bara för att", så att säga. Samma sak om det hade varit det omvända, att man med samma argument hade ansett att det "varit dags för" en manlig partiledare... Som på alla andra positioner borde det väl vara meriter, kvalifikationer och utbildning som räknas och inte vad man har mellan benen? Jag kan ledigt säga att om jag blev erbjuden ett jobb där det funnits kvinnliga sökande som varit lika eller bättre kvalificerade än mig - men jag fick jobbet "för min snopp", hade jag genast tackat nej!
När man börjar prata om att till exempel företagsstyrelser ska kunna tvingas att ha ungefär hälften kvinnor och hälften män ställer jag mig direkt frågan: vad ska man då göra om man inte får tag i "rätt antal" kvinnor och män med rätt kvalifikationer? Ska man då börja tumma på sådana saker bara för att man måste ha ett visst antal personer av respektive kön?
Jag undrar om hela "sanningen" ligger i att företag inte "vill" ha lika många av varje kön på sina arbetsplatser? Måste man inte istället börja jobba med att göra olika yrken och utbildningar attraktiva för båda könen? Likväl som att locka kvinnor till högre positioner, som att locka män till till exempel jobb som sjuksköterska och förskolelärare... Grundproblemet till att det mest är män i bolagsstyrelserna kanske har med göra att kvinnor inte lockas av de utbildningar som kan tänkas krävas för att till sist nå dit? Och män kanske inte lockas till sjuksköterskeutbildningen på grund av något?? Så istället för att tvinga fram att anställa ett visst antal av varje kön till olika yrken och positioner, se till att göra utbildningarna attraktiva för båda könen, då tror jag vi kommer en bra bit på väg!
Tittar man dessutom på hur det såg ut på 80-talet jämfört med idag, så är ju skillnaden jättestor. Då fanns det ytterst få kvinnor på höga positioner i både företag och inom politiken, medan antalet ju ökat rätt rejält tills idag. Tittar vi 20-30 år till framåt, har vi säkerligen kommit en bra bit till på väg.

BAR 1, 2, 3 BT 1, 2, 3, 4, 5, 6 DAGEN 1, 2 DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12 GP 1, 2, 3, 4, 5
SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11 SR 1, 2, 3, 4, 5, 6 SVT 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10

Bilden lånad från Pelle Billing

Så har det skett. Håkan Juholt avgår med omedelbar verkan. Det är inte ofta jag verkligen följer sådana här utvecklingar inom politiken, men senaste dagarna har jag växlat mellan ömsom TV, ömsom radio för att se vad som sker med sossarnas partledare.
Sedan länge har jag ansett att Juholt ska avgå, han har helt enkelt gjort bort sig för mycket under sin tid som partiledare. Visserligen har han en stor poäng i det han sa en intervju igår (fredag), att politiken fokuserar för mycket på personerna/politikerna istället för själva partiprogrammet. Egentligen borde det ju vara partiets ideologi man ska fokusera på och inte enstaka politikers snedsteg.
Samtidigt går det inte att komma ifrån att man får lägre förtroende för ett parti, där partiledaren göra den ena tabben efter den andra. Vad gäller just sossarna, blir det ju extra illa att någon i ledande position begär ersättning för mer än han har rätt till. Sossarna för ju trots allt en politik som går ut på att man inte ska sko sig alltför mycket, framförallt inte på skattebetalarnas bekostnad. Och då blir Juholts snedsteg med den för höga bostadsersättningen extra illa på något sätt.
Även om Juholt - åtminstone enligt vad han själv säger - har bra stöd inom partiet, måste man ju i första hand ändå titta på opinionssiffrorna som ju i första hand är vad som avgör ett partis framtid. Märker man att opinionssiffrorna sjunker rejält, måste man nog dra öronen åt sig och fundera på vad man ska göra åt det hela. Och just därför har man tagit ett helt korrekt beslut i och med att man låter Juholt avgå. Jag har själv väldigt svårt att förstå att han överhuvudtaget hållt sig kvar så pass länge som han faktiskt gjort. Med tanke på all kritik han fått utstå, en kritik som nog skulle fått många att ha avgått för länge sedan.
Det enda argument jag själv haft emot en avgång, har möjligen varit att jag själv inte kan se något bra alternativ för vem som ska ta över partiledarskapet. Den enda jag själv egentligen kan tänka mig är Tomas Bodström, men jag undrar hur realistiskt det är?

BAR 1, 2, 3, 4 BT 1, 2, 3, 4, 5, 6 DAGEN 1, 2 DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12 GP 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8
SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 SR 1, 2, 3 SVT 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7

Bilden lånad från Göteborgsposten

BAR 1 BT 1 DN 1, 2, 3, 4, 5, 6 GP 1, 2 SR 1, 2, 3
SvD 1, 2, 3, 4, 5 SVT 1, 2, 3, 4, 5, 6

Bilden lånad från Vesslan

Så var det avgjort. Jonas Sjöstedt blir ny partiledare för Vänsterpartiet. Och efter att opinionssiffrorna inte varit de bästa, känns det som att partiet behöver lite nytt blod! Bara det att SD fick bättre resultat än Vänsterpartiet i förra valet är ganska oroande, så det behövs någon som ett bra sätt kan föra fram partiets budskap!
Jag tycker visserligen inte att Lars Ohly gjort ett dåligt jobb, men tyvärr har han haft svårt att tvätta bort kommuniststämpeln. Och tyvärr det inte alla som ser bort från klavertramp, mungrodor och någons förflutna, utan flyr istället till något annat parti. Det är med samma argument jag anser att Håkan Juholt borde avgått för länge sedan! Folk ser inte de frågor partier faktiskt står för när någon i ledande ställning gör ett klavertramp. Sen kan man vara hur duktig och skicklig politiker som helst, men det hjälps liksom inte riktigt.
Egentligen finns det en enda sak som jag verkligen tycker Ohly har misskött - och det är hur han bemött SD. Han har gjort exakt samma sak som Juholt och vägrat ställa upp i debatter där Åkesson eller andra företrädare för SD deltagit. Och det av anledningen att SD då ges mer utrymme och får stå oemotsagda. Så jag tycker man ska sluta jiddra om att vänstern/sossarna får stå på samma sida i TV-studion som SD under debatterna (det var just ett av argumenten Juholt och Ohly hade för att inte ställa upp i en debatt), så borde de gå dit och istället prata omkull Åkesson. För det vet jag att de båda är kapabla till.
Nu vet jag inte Jonas Sjöstedts inställning till debatter med SD, men jag hoppas han sköter den frågan bättre! Det må vara SD-frågan och att det möjligen var klantigt att titulera sig kommunist jag kan vände emot Ohly. Å andra sidan är ju alla människor och kan göra saker som med facit i hand borde varit bättre genomtänkt.

Det Sjöstedt vill jobba för hittar ni i faktarutan här nedanför. Det mesta verkar vettigt, men vet inte om jag riktigt håller med sex timmars arbetsdag. Frågan är om det inte motverkar sitt syfte att ger fler jobb?! Många företag kanske istället skulle välja att låta verksamheten gå runt på mer övertid...
Och personligen är jag rabiat EU-motståndare och skulle inte ha något emot ett utträde (man kanske skulle rösta på SD ändå *skratt*).
Rent generellt borde de flesta partier ta åt sig av att SD gått framåt så pass mycket som de faktiskt gjort. Man undrar om alla som röstat på dem enbart gjort det på grund av invandrarfrågan? Skulle de finnas en vinning i att titta på deras andra frågor och ta till sig av dem för de andra partierna? Personligen ser jag förstås inget problem i samarbete länder emellan, men är emot supermaktstänket till exempel. Jag skulle bli överlycklig om Vänsterpartiet hade den frågan på dagordningen! Men på grund av SD's inställning till invandring har jag inga som helst planer att rösta på dem för att Sverige ska kunna komma ur EU. Av två onda ting får man välja det minst onda. ;-)

EU
Inför folkröstningen om ett svenskt medlemskap i EU profilerade han sig som en stark motståndare till unionen. Trots det var han ledamot i Europaparlamentet mellan 1995 och 2006. Med åren har han tonat ner kravet på att Sverige bör lämna EU och vill i stället att EU:s makt begränsas. Den europeiska finanskrisen vill han lösa bland annat genom att avveckla euron som valuta.

Miljön
En av hans hjärtefrågor. Jonas Sjöstedt vill göra V till ett grönare parti och utmana MP i deras paradgren. Han anser att klimatfrågan hänger ihop med vänsterns krav på internationell solidaritet och rättvisa, och vill att Sverige investerar i järnvägar, fler bostäder och förnyelsebar energi. Skolan
Han tycker att privatiseringar har förstört den svenska skolan och vill begränsa antalet friskolor. De religiösa friskolorna ska avskaffas helt och privata vinster inom skolan förbjudas. Anser dock att Vänsterpartiets krav på att avskaffa betyg ska överges.

Vården
Vill förbjuda vinstdrivande vårdföretag och höja lönerna för kvinnor som arbetar inom vården (och i resten av den offentliga sektorn).

Skatter
Sjöstedt delar Vänsterpartiets syn på skatt för kapitalvinster och förmögenheter och pläderar ofta för den gemensamt finansierade välfärden. Men hans inställning till skatt på arbete skiljer sig ändå från många andra i partiet. Han är nämligen försiktigt positiv till sänkta skatter för löntagare. "Om vi har råd att göra det vi vill och har en ekonomi som är stabil då finns det ju ingen anledning i sig att ha höga skatter för normalinkomsttagare. Det är inget egenvärde", har Jonas Sjöstedt sagt till Svenska Dagbladet.

Kortare arbetsdagar
Vill införa sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. Reformen ska genomföras stegvis, anser han, genom att sätta upp delmål på 35 timmars arbetsvecka och ta ett första steg under nästa mandatperiod med en generell arbetstidsförkortning till 37 timmar. Inför valet av ny partiledare hade Sjöstedt och Rossana Dinamarca olika uppfattningar i den här frågan eftersom Dinamarca, som också vill införa kortare arbetsdagar, inte ville ta "några små steg i taget".

BAR 1 DAG 1 DN 1, 2, 3, 4, 5, 6 EX 1 GP 1 SR 1, 2 SvD 1, 2, 3, 4, 5 SVT 1, 2, 3

Bilderna lånade från Vänsterhistorikerna, Husihelvete

25,3 %, det är sossarnas senaste bottenrekord. Detta mot Moderaternas 35,1 % om det hade varit val idag. Personligen är jag övertygad om att finns en sak som förklarar en stor del av detta resultat! Nämligen det faktum att Håkan Juholt fortfarande sitter kvar som partiledare. Jag vågar faktiskt påstå att det sett helt annorlunda ut om han valt att avgå efter affären med hans bostadsbidrag.
Visserligen kan man fråga sig hur Moderaterna går framåt trots till exempel Bildts inblandning Lundin Oil - men det är också något som av någon mystisk anledning inte fått samma utrymme i media som Juholtaffären. Den konspiratoriskt lagde kan förstås fundera över om det fanns någon baktanke med att journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson greps i Etiopien? Det var ju just Bildts affärer med Lundin Oil det skulle forska lite i...
Det sista var det viss ironi inblandad i, så där tänker jag inte spekulera mer! ;-)
Men att de dåliga opinionssiffrorna beror på Juholt tycker jag själv inte det råder några tvivel om. Sen är han en duktig politiker och det kan mycket väl vara så att han inte kände till reglerna kring utbetalningarna av ersättning för boendet. Man kan heller inte ta ifrån honom att han skötte det hela enligt konstens alla regler, med tanke på att han faktiskt betalade tillbaka de pengar han inte var berättigad till.
Men det är trots allt inte alla väljare som ser det hela på det sättet. Många av oss ser hellre till vad som faktiskt står i partiprogrammet än att partiledaren gjort en tabbe, men det är inte ett tänk som alla behärskar. Och självklart måste man ju säga att även mitt förtroende för sossarna fått sig en rejäl törn. Sossarna står ju för en politik om rättvisa, att man inte ska roffa åt sig och sko sig hur som helst - och när då partiledaren just roffar åt sig stora summor pengar sticker det verkligen i ögonen. Om man sedan betänker att Mona Sahlin fick avgå för en jämförelsevis mildare tabbe, sticker det ännu mer i ögonen att Juholt faktiskt får sitta kvar!
Ska sossarna ha minsta lilla chans att vinna nästa val, bör man nog faktiskt byta partiledare. Svårare än så är det helt enkelt inte. Det kan absolut vara så att det var okunskap som låg bakom att Juholt kvitterade ut alla dessa pengar - men hade en annan som "vanlig knegare" gjort en liknande tabbe hade man aldrig fått behålla jobbet! Det är skillnad på folk och folk, även hos sossarna som pratar mycket om allas lika värde. Även där sparkas pamparna snett uppåt.

AB 1, 2 BAR 1 DN 1, 2, 3 EX 1, 2, 3, 4 GP 1 SR 1, 2 SvD 1, 2, 3, 4, 5 SVT 1, 2, 3, 4, 5, 6

Bilden lånad från Calle Rockbäck

I dubbelmoralens Mecca, USA, har en av republikanernas presidentkandidater - Rick Perry - gått ut med att han ändrat ståndpunkt vad gäller fri abort. Från att tidigare förspråkat abort åtminstone vid våldtäkt och incest, har han nu svängt i frågan och anser att abort inte ens då ska vara tillåtet. Efter att ha sett antiabortfilmen ”The gift of life” ska han ha kommit på andra tankar... Jag undrar nu hur diskussionerna går i sovrummet och kring middagsbordet i det perryska hemmet? Det ironiska är nämligen att Ricks hustru Anita Perry sedan 2003 är engagerad för att samla in pengar till organisationen Texas Association Against Sexual Assault - en organisation som arbetar för legala aborter när det gäller kvinnor som våldtagits eller utsatts för incest...

Personligen är jag för abort i ett relativt tidigt skede av graviditeten och att det inom rimliga gränser ska vara upp till var och en om man ska genomföra en abort eller ej. Jag kan tycka att det är märkligt att man tillåter abort fram till vecka 22 när man faktiskt kan rädda barn som föds just i vecka 22. Visserligen - om jag förstått det hela rätt - ska det till att fostret har allvarliga missbildningar som gör att barnet kanske ändå inte kommer att klara sig för att man ska bevilja en abort i vecka 22. Då kan jag tycka att det är i sin ordning - men ställer mig frågande till abort av fullt friska foster så pass sent i graviditeten.
Och abort ska självklart inte användas som ett alternativ till preventivmedel! Det ska vara den sista utvägen. Jag blir skrämd och ledsen när jag hör om kvinnor som till exempel aborterar foster som har "fel" kön. Då har man liksom missförstått hela idén med fri abort.
Men när man går så långt att man inte vill tillåta abort för kvinnor som utsatts för våldtäkt/incest börjar man promenera bakåt i tiden och ägnar sig åt saker som hör hemma i medeltiden. En mycket tidig abort innebär avlägsnande av en liten klump celler som inte på något sätt kan liknas vid en människa eller någon annan levande varelse. Att börja dividera om att det skulle vara mord (som många abortmotståndare gör) tyder på hyfsat dåliga kunskaper i biologi. Man kan nämligen inte avsluta ett liv som inte börjat. "Mordargumentet" kan jag köpa när graviditeten är långt gången och vi talar om ett foster som i praktiken skulle kunna klara sig utanför mammans mage - men inte när det är en liten klump celler.

KÄLLOR: DN 1 SR 1 WIK 1

Bilden lånad från Stefan Kärvlings blogg

Sedan Kim Jong Il avled, har bilder på hysteriskt gråtande människor kablats ut över världen. Nyhetsankaret som läste upp nyheten om diktatorns död darrade markant på rösten och man har sedan kunnat se hav av människor som sörjer sin ledare. "Vanliga" människor, militärer, politiker - alla tycks gråta konstant. På tunnelbanan, på väg till jobbet, PÅ jobbet - och så vidare.
När bilderna kring begravningsceremonin kablades ut visades hur militären fick hålla tillbaka gråtande folkmassor som försökte komma nära processionståget. Jag minns rätt väl när man såg sändningarna efter fadern Kim Il Sungs död 1994 - scenerna var ungefär desamma som nu. Och för mig är det så totalt obegripligt att man kan sörja någon som styrt landet med en sådan järnhand! Man har prioriterat kärnvapen framför mat åt befolkningen, totalt isolerat landet mot omvärlden och tycks helt bryta ner den egna befolkningen. Men ändå sörjer man! Men å andra sidan vet man ju inget annat, ytterst få nordkoreaner har haft möjlighet att resa utanför landets gränser och man förmodligen inte hur det ser ut utanför de hårt bevakade gränserna. När man hört reseskildringar inifrån landet, hör man om hur människorna stint tittar bort när de möter turister. De får helt enkelt inte ens möta utlänningars blickar. Turisterna får inte röra sig fritt, utan enbart i sällskap med guider som visar sådant regimen valt att visa upp. Man får kalla det vad man vill - själv kallar jag det manipulation och hjärntvätt!
Hela processen börjar när nordkoreanska barn fyller 10 månader. Då måste nämligen föräldrarna börja lämna ifrån sig barnen, så att de delvis växer upp på barnhem. Tanken är helt enkelt att alla ska få ”rätt” uppfostran! Barnen får nu lyssna på inspelade hälsningar och tal av Kim Jong-Il. Och den statliga televisionen och dagstidningen – de enda nyhetskällorna som finns i landet – berättar båda dagligen om olika klokheter som Kim Il-Sung och senare Kim Jong-Il gjort.
I skolorna ägnar man runt sex timmar per vecka åt att bara studera ledarnas liv och storhet. De vanliga skolsalarna är enfärgade, trista och tråkiga - med hårda pinnstolar att sitta på. Men när det är dags för kunskap om ledaren får eleverna gå in i speciella rum, som istället är fantastiskt fina: mjuka kuddar på stolarna, rosa gardiner och ett helt annat, behagligt ljus. Allt för att alla tidigt ska förstå en sak: "Den Käre Ledaren" är inte som alla andra...

Hur det än är, även om jag verkligen inte sympatiserar med den nordkoreanska regimen, så går det inte att låta bli att fascineras över hur man lyckas styra ett helt land med en sådan järnhand! Att man faktiskt lyckas att isolera landet så totalt. Motståndare måste ju finnas även i Nordkorea, allt annat känns absurt. Men dessa måste slås ner hårdhänt och spärras in på något väl undangömt ställe. Om de inte avrättas direkt?
Men bara det faktum att man har ett propagandaministerium säger ju en hel del! Man jobbar stenhårt med att bearbeta befolkningen för att få dem att tro att deras ledare är den enda rätta. Och den stora majoriteten köper det ju uppenbarligen. Att man nu kommer bli mer demokratiska efter Kim Jong Ils död är ju knappast troligt, men man kan ju alltid hoppas...
Sedan Kim Jung Ils död har man tydligen märkt en ökad efterfrågan efter resor till Nordkorea. Alltfler svenskar vill åka dit för att se detta hemlighetsfulla land. På något sätt kan jag faktiskt förstå dem som väljer att åka dit! Det vilar något gåtfullt över ett land som är så slutet och som man egentligen vet väldigt lite om.

Det är faktiskt så att även jag själv lockas av tanken att besöka detta land! Bara för att ha sett hur det är där, även om jag är fullt medveten om att jag förmodligen inte kommer få en rättvisande bild av landet. Som de flesta andra västerlänningar som varit där, kommer jag lotsas runt för att visas det regimen vill att jag ska se. Inte det jag själv vill se, nämligen "det riktiga Nordkorea". Men vem vet? Nu när jag börjar ha en ekonomi som faktiskt fungerar och jag har möjlighet att spara lite pengar, kanske det skulle vara värt att lägga pengarna på en resa dit så småningom? Om det sedan blir av återstår att se, men drömma kostar ju ingenting!
Det som bär emot, är ju det faktum att med sina pengar stödja en sådan regim! Precis som med många andra länder, där man kan diskutera hur landet styrs i det oändliga. Tänker på länder som Kina, Turkiet och Tunisien som är ganska stora resmål för svenskar - men som inte direkt kan skryta med att följa de mänskliga rättigheterna till punkt och pricka... Det känns ju inte heller särskilt lockande att veta att ens hårt förvärvade slantar går till att stödja ett sådant lands regim!

Källor: AB 1, 2 DN 1, 2, 3 EX 1, 2 SVT 1, 2, 3, 4

Bilderna lånade från Freepic, R & DI Travel, SVT

I veckan avled Nordkoreas diktator Kim Jong Il och jag måste säga att jag på något märkligt sätt inte kan låta bli att fascineras av hans "livsverk". Även om hans far ju banade väg för honom, har han på ett märkligt sätt lyckas hålla en hel nation i ett järngrepp. Det finns knappast något land som är så isolerat och som man vet så otroligt lite om som Nordkorea. Inget och ingen tycks kunna smita ut över landets gränser och man tycks knappt kunna ha någon som helst kontakt med omvärlden. Allt redigeras och regisseras - till och med Nordkoreas förlustmatcher i fotbolls-VM lyckas man vända till något vad det inte är...
Idag läste jag om nästa steg i hjärntvätten av Nordkoreas svältande befolkning! Nämligen hur den statliga nyhetsbyrån KCNA rapporterat om att konstiga naturfenomen har bevittnats i Nordkorea efter det att Kim Jong-Il dött. Det är alltså inte bara det nordkoreanska folket som sörjer - utan även själva naturen. Isen på en berömd sjö ska ha brutits, och ljudet var så högt att både himmel och jord verkade skaka. En bergstopp har fått ett mystiskt sken, och en japansk trana ser ut att sörja. Det är bara några av de naturfenomen som inträffat i Nordkorea efter ledaren Kim Jong-Ils död enligt nyhetsbyrån.
Det nordkoreanska propagandaministeriet har under hela Kim Jong Ils liv försökt förvandla honom till en halvgud, med historier om mirakel och helt enastående och otroliga dåd. Detta har uppenbarligen fortsatt även efter hans död. Bilder på ett sörjande folk har kablats ut via den statliga nyhetsbyrån - och det senaste tillskottet i den regisserade sorgeperioden är att även naturen har drabbats av Kim Jong Ils bortgång.
En snöstorm ska plötsligt ha svept in över landet när diktatorn avled och stormen ska ha fått isen på en sjö nära det heliga berget Paektu (Kim Jong-Ils påstådda födelseplats) att brytas. Efter att stormen bedarrat lika plötsligt som den kom ska man ha hittat ett glödande meddelande inristat på bergstoppen: ”Paektu, revolutionens heliga berg. Kim Jong-Il”. Ett skimmer låg sedan kring bergstoppen i flera timmar. Samma dag ska en japansk trana ha landat på en staty av Kim Jong-Ils far, Kim Il Sung, i staden Hamhung. KCNA citerar tjänstemän som menar att tranans hållning visar att den är i sorg.
Enligt nordkoreanska myndigheter avled Kim Jong-Il på resande fot av en hjärtinfarkt. Men satellitbilder visar att det specialtåg som Kim Jong-Il ska ha färdats på vid dödstillfället i själva verket aldrig lämnade huvudstaden Pyongyang...

Självklart sympatiserar jag inte på något sätt med hur släkten Jong Il styrt Nordkorea senaste decennierna. Men det är ändå imponerande hur man i alla år lyckas hålla ett helt land i ett sådant järngrepp! Det måste ju någonstans finnas oppositionella som försökt att göra uppror, allt annat känns orealistiskt att tro. Men de måste ju hårdhänt ha slagits ner och spärrats in...
Med tanke på den järnhand Kim Jong Il styrt Nordkorea med, har jag svårt att tro att den sorg man vill visa att befolkningen ger uttryck för faktiskt är äkta sorg! Vågar de annat än sörja? Den som inte visar sin sorg för den avlidne diktatorn riskerar garanterat hårda straff!
Nyhetsbyrån KCNA visade sig faktiskt ha en hemsida, men det är garanterat också den av ytterst få hemsidor som den Nordkoreanska befolkningen har tillgång till. Tror ni de har möjlighet att besöka sidor som Google eller ens DN eller SvD? Knappast... När man sett de ytterst få bilder som faktiskt läckt ut från detta slutna land, har man förvånats över de tomma gatorna och de breda motorvägarna som tycks ligga totalt öde. Befolkningen har matats med propaganda (bara det faktum att man har en propagandaminister säger ju allt) om Kim Jong Ils totalitet och perfektionism. Man har till och med hävdat att hans klädstil är det senaste från Paris och att hans mode snabbt sprider sig över världen. Detta trots att han i princip alltid setts i likadana, väldigt tråkiga, gröna kläder.

---

DN 1, 2, 3

Bilderna lånade från The Straight dope, The B.S. Report, PSD Detail, Mr Awesome

---

EX 1

---

I början av oktober i år valde Håkan Juholt att bojkotta en partiledardebatt i SVT eftersom han vägrade att stå på samma sida i studion som Jimmie Åkesson. Och han kommer göra likadant igen om inte SVT ändrar sitt debattkoncept. På ett medlemsmöte i Stockholm igår, visade han nämligen inga som helst tecken på att tänka om i frågan. Debatten i oktober bojkottades även av Lars Ohly med exakt samma argument.
Förlåt, men är inte det här allt annat än barnsligt? Sådant här höll ju en annan på med lågstadiet! "Fröken, jag tänker inte sitta bredvid NN, för han är dum...".
Jag sympatiserar inte på något sätt med mycket av vad Sverigedemokraterna står för, men att låta dem stå oemotsagda i en partiledardebatt gynnar dem ju bara! Plötsligt får de mer utrymme att framföra sitt budskap utan att andra partier tar tillfället i akt att tala om var de själva står i frågorna. Plötsligt ges inte vi väljare möjlighet att höra vad exempelvis sossarna och vänstern har för argument i de frågor som tas upp.
Man måste ju fråga sig varför så pass många röstat på SD, det har säkerligen inte enbart med invandrarfrågan att göra - även om det är en av de största frågorna som SD gått till val på. SD är ju till exempel även emot EU, kan det vara något som också lockat till sig väljare? Personligen är jag starkt emot EU och skulle gärna rösta på ett parti som hade som mål att Sverige ska begära utträde! Men inte på bekostnad av den invandringspolitik som SD står för å andra sidan.
Juholt har nu gjort ett uttalande att hela det rödgröna blocket kommer bojkotta kommande debatter där de tvingas stå på samma sida i studion som SD, ett uttalande som tydligen inte är helt sant. Jag tror det enda som händer när partledarna beter sig så här, är att man motarbetar sig själva och ger SD mer utrymme att föra fram sitt budskap. Gå istället dit och tala om vad era partier står för istället för ett bete er som barnrumpor!

DN 1, 2 EX 1 SvD 1 SVT 1, 2, 3

Bilden lånad från I gif