Euphoria
Jag var knappast den ende som satt framför TV:n igår för att heja på Loreen. Visserligen såg jag aldrig hela omröstningen, utan slog av TV:n när jag insåg att det hela var avgjort. Nästan uteslutande ser man ganska tidigt i omröstningen vilka bidrag som kommer hamna i toppen när resultatet är klart.Att Sveriges bidrag tillhörde favoriterna var ju knappast någon nyhet, det visste jag redan innan. Men jag tror inte jag egentligen hade några jätteförhoppningar om vinst innan omröstningen började. Fast roligt är det självklart att vi slutligen faktiskt vann.
Nu råder det minst sagt eufori i dubbel bemärkelse i Sverige, folk verkar vara som galna över vinsten i Melodifestivalen. Man har redan kunnat läsa åtskilliga spaltmeter om Loreens kamp för vinsten, hennes med- och motgångar och allt vad det nu har varit.
Sen finns det dom som lyckas orsaka twitterstormar genom att återigen blanda in politik i Melodifestivalen. Som exempelvis SD's partisekreterare Björn Söder, som på såväl Twitter som Facebook till en början ifrågasatte Loreens vinst på grund av hennes ursprung. När han sedan kritiserades för uttalandena, skriver han på Twitter att "Inser att ESC är en helig ko som inte får kritiseras. Ungefär som mångkulturalismen alltså...". Uttalanden som han sedan tog tillbaka genom ett skriftligt uttalande till Dagens Nyheter.
Och jovisst får man ha åsikter om ESC, men känns nästan skrattretande när en Sverigedemokrat direkt ska dra paralleller med mångkultur.
När jag själv var liten, var det något väldigt speciellt när Melodifestivalen sändes. Jag tyckte alltid att det var en väldigt stor kväll, då man fick sitta uppe sent... Men med alla deltävlingar och omröstningar känns det som man förstört en del av stämningen - man hinner liksom tröttna på Melodifestivalen innan den svenska finalen ens gått av stapeln. Själv brukar jag oftast bara titta på finalerna, alla deltävlingar orkar jag helt enkelt inte med. Så visst har även jag åsikter om själva tävlingen, men skulle inte dra de paralleller Björn Söder gjorde. :-)
Bilden lånad från Carribean pipeline
Att vara opolistisk
Ikväll avgörs andra semifinalen i Eurovision song contest i Azerbajdzjans huvudstad Baku och Sverige är favorittippat för att gå vidare till stora finalen på lördag.Det har väl knappast undgått någon vilken debatt det varit kring att man låtit detta land att hålla tävlingen. EBU (Europeiska radio- och TV-unionen), som arrangerar tävlingen, säger att man är opolitisk och att man inte lägger sig i hur de deltagande länderna styrs.
Demokratikämpar och människorättsorganisationer å sin sida tycker det är helt fel att man låter ett land som Azerbajdzjan ordna tävlingen med tanke på den regim man trots allt har.
Och visst, jag håller verkligen med om att det inte är Guds bästa barn som sitter vid makten där!! Självklart är det så. Jag kan definitivt hålla med om att det är tveksamt att låta ett så odemokratiskt land hålla några tävlingar, oavsett om det är musiktävlingar, sport eller andra tävlingar.
Samtidigt leker jag med tanken om vad som skulle hända om man vänder på det hela? Regimen och förhållandena i Azerbajdzjan har väl aldrig fått så mycket negativ publicitet som just nu under Eurovision song contest. Skulle dessa förhållanden överhuvudtaget kommit fram om man inte vunnit Melodifestivalen förra året? Åtminstone inte samma utsträckning som de faktiskt gjort, skulle jag vilja hävda. Kanske är det faktiskt så att publiciteten också kan föra något gott med sig? Som att det väcks debatt, som att folk på ett helt annat sätt får upp ögonen för vad som händer i detta land, som faktiskt inte ligger särskilt långt ifrån Sverige.
Kan man tänka sig att den publicitet faktiskt kan ge förändringar som inte skulle kommit om publiciteten uteblivit, om tävlingen faktiskt hållits någon annanstans? Man kan bara leka med tanken förstås, men frågan är om det bara är av ondo att låta diktaturer och tveksamma regimer att faktiskt anordna internationella tävlingar?
Personligen visste jag knappt vad Azerbajdzjans huvudstad hette innan debatten drog igång. Jag hade nog aningar om att landet inte var fullt så demokratiskt som Sverige, men inte i vilken utsträckning. Så ja, till viss del vågar jag nog inbilla mig att det inte är helt negativt att låta sådana länder ordna internationella tävlingar. Helt enkelt av den enkla anledningen att det samtidigt drar uppmärksamhet till olika oegentligheter. Sen får man gärna kalla mig naiv om man vill det...
Bilden lånad från Xindex
Nu tar vi dom
Du får avfärda mig som tokig...
Vild och skild
Ligger så otroligt mycket sanning i den här låten! Inte djup text på något sätt, men trots allt är det så här många blir när det skiljer sig vid 50+...
Nostalgitripp
När jag var liten hade vi barn stränga förhållningsorder om att gå försiktigt när pappas grammofon var igång. Det var absolut förbjudet med livliga lekar och stim och stoj. Då hoppade skivan, nålen kunde gå sönder och det blev hack i skivan.Detsamma gällde när man så småningom kom upp i åren och under de tidiga tonåren gick på olika fester. Det gick inte att dansa alltför vilt, för då förstördes skivorna. Till sist insåg vi fördelen med att istället spela in blandband med de låtar vi ansåg passade bäst att dansa till.
Undrar hur många timmar man ägnade åt att spela in olika blandband, som man sedan hade i freestylen eller spelade på hög volym i stereon...?! Man spelade in från Tracks och Svensktoppen och det var ett väldigt passande vid radion för att få med så mycket som möjligt av låtarna.
Idag frågar jag mig hur många ungdomar som ens vet vad ett kassettband faktiskt är? Samma sak gäller säkerligen såväl grammofonskivor som skrivmaskiner - saker som idag knappt existerar längre.
När sedan CD-skivorna kom, tyckte man ju det var otroligt behändigt - även om jag får erkänna att man fick dansa försiktigt även när man spelade på musik på min första CD-spelare. Även den hade nämligen en tendens att hoppa ibland. Trots att den CD-spelare jag har idag är 13 år gammal, funkar det att ha lekande barn och vilda fester hemma utan att skivan hoppar. Och att sedan kunna välja låtar, spela låtarna slumpmässigt och lätt hoppa över andra låtar utan att spola fram bandet eller lyfta på pickupen på grammofonen kändes nästan som en skänk från ovan.
Nu har det istället blivit lite "kult" att köpa vinylskivor igen. Man kan ju få betala en smärre förmögenhet för vissa skivor. Och musikfanatiker med "smak" förväntas givetvis ha ett antal vinylskivor hemma, även om man nödvändigtvis inte spelar dem särskilt ofta.
Personligen är jag nog något av en bakåtsträvare och har inte övergått till att enbart lyssna på musik via Spotify eller ens ladda ner musik. Laddar ner gör jag aldrig - och Spotify är enbart ett komplement till skivsamlingen.
Kassettband har jag dock övergivit helt och hållet. Det är decennier sedan jag ägde en freestyle eller spelade in blandband.
Blandbanden ersattes av "hembrända" CD-skivor, som nu i sin tur ersatts med spellistor av olika slag. Och visst har även jag spellistor på Spotify - och betalar dessutom varje månad för att slippa reklamen där. Men det kommer ta lång tid innan jag helt och hållet övergår till att enbart lyssna på musik digitalt. Om jag någonsin kommer att göra det.
För min del är det fortfarande något visst med att faktiskt ha en skivsamling. Framförallt är förstås fördelen att alla låtar och artister inte finns med på till exempel Spotify. Det känns också mer "exklusivt" att faktiskt ha skivan istället för att bara spara låtarna som en fil på datorn. Samtidigt kan jag också tycka att jag får bättre ljud om jag spelar musiken via CD-spelaren än via datorn. Även om jag kopplar in datorn till stereon.
Lite gammalmodig kanske man är, som envisas med att lyssna på musik via skivor och fortfarande faktiskt prenumererar på papperstidningar. För kommande generationer kommer det säkerligen var mer naturligt att såväl lyssna på musik, se film och läsa tidningen via internet istället...
Kassettband har jag dock övergivit helt och hållet. Det är decennier sedan jag ägde en freestyle eller spelade in blandband.
Blandbanden ersattes av "hembrända" CD-skivor, som nu i sin tur ersatts med spellistor av olika slag. Och visst har även jag spellistor på Spotify - och betalar dessutom varje månad för att slippa reklamen där. Men det kommer ta lång tid innan jag helt och hållet övergår till att enbart lyssna på musik digitalt. Om jag någonsin kommer att göra det.
För min del är det fortfarande något visst med att faktiskt ha en skivsamling. Framförallt är förstås fördelen att alla låtar och artister inte finns med på till exempel Spotify. Det känns också mer "exklusivt" att faktiskt ha skivan istället för att bara spara låtarna som en fil på datorn. Samtidigt kan jag också tycka att jag får bättre ljud om jag spelar musiken via CD-spelaren än via datorn. Även om jag kopplar in datorn till stereon.
Lite gammalmodig kanske man är, som envisas med att lyssna på musik via skivor och fortfarande faktiskt prenumererar på papperstidningar. För kommande generationer kommer det säkerligen var mer naturligt att såväl lyssna på musik, se film och läsa tidningen via internet istället...
Bilderna lånade från Nakupka, Mettes pocketblogg
Jag mår illa
Minns ni Magnus Ugglas klassiker? En låt som faktiskt fortfarande håller om man lyssnar på texten! :-)
Mirakel
Det största miraklet i Melodifestivalen var nog att denna låt överhuvudtaget kom till final. Har man någon som helst musiksmak, verklighetsförankring och självinsikt undrar jag hur man överhuvudtaget kommer på tanken att ställa upp med en så här knäpp låt?
Att det sedan blivit någon form av hetsjakt och ett otroligt hat emot Björn Ranelid efter hans framträdande har jag lite svårt att förstå. Även om man ogillar låten, finns det trots allt gränser för hur man beter sig...
Nåja, lyssna och våndas över den galna låten kan man ju göra i alla fall! :-)
Att det sedan blivit någon form av hetsjakt och ett otroligt hat emot Björn Ranelid efter hans framträdande har jag lite svårt att förstå. Även om man ogillar låten, finns det trots allt gränser för hur man beter sig...
Nåja, lyssna och våndas över den galna låten kan man ju göra i alla fall! :-)
Vi drar till fjällen
Markoolios landsplåga, minns ni...? ;-)
No particular place to go
Björns Skifs något udda, men väldigt roliga version av Chuck Berrys gamla låt!
Whitney Houston is dead
Inatt avled Whitney Houston på ett hotellrum i Beverly Hills. Själv hörde jag de första rapporterna som kom inatt, medan jag satt på jobbet med radion på. En påtagligt tagen Peter Sundberg i Vaken ser av en händelse nyheten på TT's hemsida och helt plötsligt får hela direktsändningen i radio en ny vändning. Man övergår till att spela Whitney Houstons låtar och lyssnar får mejla eller sms:a in för att önska låtar och hedra sångerskan.Jag har enträget under morgonen lyssnat efter några nyheter om dödsorsaken, men man har varit väldit förtegen om den delen. Åtminstone än så länge. Nu kan man ju bara spekulera, men när man inte vill gå ut med det brukar det ju ofta vara antingen brott eller något "känsligt" som ligger bakom. Det vill säga överdoser, självmord eller liknande.
Det har ju genom åren haglat tätt med rapporter om Whitneys vilda leverne med drogmissbruk och festande. Vissa bilder som läckt ut från hennes hem har emellanåt kunnat visa på snudd på misär. Smuts blandat med kanyler och allt en salig röra. Det har också ryktats om att hon ska ha satt sprätt på hela sin förmögenhet och varit mer eller mindre pank. Bara singeln I will always love you lär ha sålt i fyra miljoner exemplar, så hon bör ju dragit på sig en rejäl slant på banken.
Så man kan ju börja fundera på om det inte är frågan om att dödsorsaken har med droger att göra. Överdos, eller möjligen andra sviter på grund av hennes missbruk... Oavsett vem som hamnar i ett tungt missbruk, är det alltid otroligt tragiskt. Jag kan känna mig så otroligt beklämd när jag ser missbrukare, oavsett sammanhang. Att man på det viset sinkar sitt enda liv, ett liv som istället bara går ut på att ordna droger och få sitt rus. 48 år blev hon, Whitney Houston. Och är det som jag personligen tror, så är det otroligt tragiskt att dö så ung för att man ägnat en stor del av sitt liv åt droger. Hon skulle kunna leva ett bra liv 40-50 år till.
Det är sedan märkligt med dessa kändisar som pysslar med droger. Hur kommer det sig att de inte "åker fast" oftare? Alla vet att de håller på med droger, att de har droger hemma och så vidare - men de tycks inte gripas så ofta för narkotikabrott. Visst förekommer det, men det känns som det väl borde väl ske oftare...
Men missbrukare eller ej, Whitney Houston var en otrolig duktig sångerska med en rent fantastisk röst. Även om jag aldrig till 100 % älskat hennes musik, så har jag alltid gillat hennes röst. En film som jag verkligen älskade när den kom, var Bodyguard med Whitney Houston och Kevin Costner i huvudrollerna. Tror jag ganska snabbt tappade räkningen på hur många gånger jag såg den - även om det nu är många år sedan sist. Så vad passar bättre som avslut på detta inlägg än att lyssna på ledmotivet från filmen? Här kommer den. :-)
Så man kan ju börja fundera på om det inte är frågan om att dödsorsaken har med droger att göra. Överdos, eller möjligen andra sviter på grund av hennes missbruk... Oavsett vem som hamnar i ett tungt missbruk, är det alltid otroligt tragiskt. Jag kan känna mig så otroligt beklämd när jag ser missbrukare, oavsett sammanhang. Att man på det viset sinkar sitt enda liv, ett liv som istället bara går ut på att ordna droger och få sitt rus. 48 år blev hon, Whitney Houston. Och är det som jag personligen tror, så är det otroligt tragiskt att dö så ung för att man ägnat en stor del av sitt liv åt droger. Hon skulle kunna leva ett bra liv 40-50 år till.
Det är sedan märkligt med dessa kändisar som pysslar med droger. Hur kommer det sig att de inte "åker fast" oftare? Alla vet att de håller på med droger, att de har droger hemma och så vidare - men de tycks inte gripas så ofta för narkotikabrott. Visst förekommer det, men det känns som det väl borde väl ske oftare...
Men missbrukare eller ej, Whitney Houston var en otrolig duktig sångerska med en rent fantastisk röst. Även om jag aldrig till 100 % älskat hennes musik, så har jag alltid gillat hennes röst. En film som jag verkligen älskade när den kom, var Bodyguard med Whitney Houston och Kevin Costner i huvudrollerna. Tror jag ganska snabbt tappade räkningen på hur många gånger jag såg den - även om det nu är många år sedan sist. Så vad passar bättre som avslut på detta inlägg än att lyssna på ledmotivet från filmen? Här kommer den. :-)
AB 1, 2, 3 ABC 1, 2 BBC 1 CNN 1, 2, 3, 4, 5 D 1 DN 1, 2, 3, 4, 5, 6 EX 1, 2 GP 1
LR 1 LV 1 NYT 1 P 1 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 SVT 1, 2, 3 SR 1, 2 T 1, 2 VG 1 VL 1 WP 1
LR 1 LV 1 NYT 1 P 1 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 SVT 1, 2, 3 SR 1, 2 T 1, 2 VG 1 VL 1 WP 1
Bilden lånad från Lenin Imports
Somebody that I used to know
Blev idag tipsad om denna rent fantastiska video med Walk off the world. Måste ju erkänna att det är imponerande att få ut så mycket ljud från en och samma gitarr. Undrar hur många timmars träning och hur många omtagningar det krävts för denna video? ;-)
Invisible
Här en av Sveriges absolut bästa artister! Laleh växer alltmer i mina ögon, framförallt för varje intervju jag ser med henne. En jordnära tjej, en stark tjej som samtidigt verkar vara väldigt ödmjuk. Nu ser jag fram emot hennes nästa skiva, som jag kommer köpa så fort pengarna finns!
The Memory remains
No particular place to go med Björn Skifs
Ta det tillbaka!
Mer jul
Adolphson och Falks gamla klassiker...
Hej hej hemskt mycket hej
Hemliga byråns oslagbara klassiker och totala landsplåga!
Fuck Spotify
När först Youtube och sedan Spotify började växa till sig och jag insåg vilka otroliga banker med musik dessa två tjänster utgör, tyckte jag det var helt otroliga tjänster! Plötsligt behöver jag inte betala särskilt många kronor för att lyssna på musik - till skillnad från att betala hundralappar för skivor. Visserligen har jag fortsatt handla skivor för X antal hundralappar per månad. Men vilka möjligheter Spotify ändå ger att dela med sig, att provlyssna på musik innan man köper en skiva. Och framförallt kan man förstås lyssna på det låtar som kanske är den enda som bra på en skiva. Sådant förekommer ju, att en artist har en enda bra låt medan resten av skivan verkligen rakt igenom är skräp. I de lägena lägger inte ens en musikfantast som jag pengar på en skiva om man vet det innan. Och singlar har jag aldrig brukat köpa, det är i mina ögon inget alternativ.Det finns sedan en rad anledningar till jag är motståndare till att ladda ner musik (något jag vet att man inte gör via Spotify). Dels är det självklart att upphovsmännen till en skiva - artisten och skivbolaget - ska ha pengar för sin arbetsinsats. Något som inte sker när man laddar ner musik - eller film, ljudböcker eller något annat. Och för min egen del, vill jag dessutom ha skivan/DVD:n med originalomslag etcetera. Det är inte lika "roligt" att en massa filer på datorn, som att ha en välfylld CD-hylla på nåt sätt. Spotify använder jag själv i första hand för att provlyssna på musik innan jag köper skivan och vid till exempel fester, när det är roligare att kunna blanda musik mer än vad min CD-växlare tillåter. Där får jag in fem skivor, medan antalet låtar och artister jag kan blanda i en spellista på Spotify är praktiskt taget obegränsat. Enda begränsningen är ju i princip det antal artister som finns på Spotify.
Men Spotify har fått utstå en hel del kritik i omgångar. Nu senast, är det den engelske musikern och producenten Jon Hopkins om hävdar att han bara fått omkring 85 kronor för att hans musik spelats 90.000 gånger på Spotify. Stämmter detta, är det givetvis horribelt. Självklart måste artisterna få betalt för sitt arbete - det skulle även jag vilja om jag var musiker! Oavsett om man ägnar sig åt det på heltid eller ej, ska man självklart ha ersättning för sitt arbete. Spotify slår förstås ifrån sig och hävdar att artisterna visst får ersättning, så uppgifterna går givetvis isär en hel del.
Men framkommer flera sådana här uppgifter, kommer i alla fall jag själv att bojkotta Spotify! Av den enkla anledningen att jag anser man ska ha ersättning för sitt arbete...
Bilden lånad från Qnext
Streaming
När jag flyttade tillbaka till Stockholm i somras, hade jag storgallring bland mina ägodelar. Jag kan utan att överdriva säga att jag fyllde grovsoprummet åskilliga gånger helt själv. Det dick till och med så långt att jag emellanåt fick vänta med att slänga saker tills man tömt soprummet, annars fick grejerna inte plats.
Bland alla de saker jag slängde, hittade jag min samling av kassettband som jag haft sedan tonåren. För min del bestod den av närmare 200 kassettband, de flesta sådana jag spelat in själv. Alla vi som är födda sent 70-tal och tidigare minns hur man stod vid radion på helgerna med fingrarna vilande på pause- och rec-knapparna på stereon för spela in låtarna från Trackslistan och Svensktoppen.
Det blev kassett efter kassett, som numrerades och märktes. Vi spännde banden med hjälp av pennor och gick runt emd våra freestyles och lyssnade på gamla trackslistor.
På grammofonen snurrade LP-skivor - och den som hoppade för häftigt under dansen på diskona fick skivorna att hoppa. Inte helt sällan med hack i skivan eller en förstörd skivnål som följd.
Så kom CD-skivan på 90-talet och ganska snabbt blev LP-skivorna utkonkurrerade. Medan min pappa samlade på sig en stor samling LP-skivor genom, har jag själv samlat på mig en minst lika stor samling av CD-skivor. Nu har utvecklingen tagit nästa steg och i helgen hörde jag på radion att nedladdningen av musik på internet är nu för första gången större än skivhandeln.
Personligen är jag fortfarande lite av en konservativ bakåtsträvare och fortsätter envist att köpa skivor istället för att ladda ner musiken. Jag kan fortfarande tycka att det är något speciellt med att ha en skiva med omslag, fakta om musiken och texter. Och skivsamlingen växer fortfarande, det kommer den garanterat fortsätta göra ytterligare ett tag till.
För du vet du lever på 2000-talet när...
1. Av misstag knappar du in din pinkod på micron.
2. Du har inte lagt patiens med riktiga kort på flera år.
3. Ni är 3 personer i familjen men har sammanlagt15 telefonnummer.
4. Du skickar e-post till dom som sitter i rummet bredvid dig.
5. Du har tappat kontakten med gamla vänner för att du inte har deras e-postaddresser.
6. Du kommer hem från jobbet och svarar i telefonen som du gör på jobbet.
7. Du slår noll för att komma ut på linjen trots att du ringer från hemtelefonen.
8. Du har jobbat vid samma skrivbord i 4 år men för 3 olika företag.
10. Du får reda på att du har fått sparken via Aktuellt kl 2100
11. Medan du kör in i garaget ringer du familjen för att höra om de är hemma.,
12. All reklam på tv har en internet-adress under.
13. Din chef klarar inte av att göra ditt jobb.
14. Konsulterna är fler än dom anställda och det är också dom som ligger bäst till för att få guldklocka lång och trogen tjänst.
15. Om du åker hemifrån utan mobilen, (som du klararde dig utan de första 30 åren av ditt liv) får du panik och måste åka tillbaka för att hämta den.
16. Det första du gör när du kliver upp på morgonen är att gå ut på nätet.
Bilden lånad från Vaultmeter
Kom änglar
Skylar Grey
Igår var jag med om något nytt! Jag var på promotion på Nalen! Skylar Grey skulle hålla en mindre spelning och man hade bjudit in en rad bloggare och mediafolk för en kväll. Och visst kändes det aningen "flashigt" när man kom till entrén på Nalen och väntade på insläpp innan spelningen började. Halv åtta var det dags för insläpp och man fick veta att man till och med stod på VIP-listan. Efter att ha blivit avbockad på listan, blir man tillstucken ett par ölbiljetter som kunde lösas in i baren och därefter tog en dryg timmes mingel vid.Det var en blandad känsla att å ena sidan känna sig "utvald" på något märkligt sätt, samtidigt som jag förfasades över "kändisminglet". Minglet där vissa "extra utvalda" skulle fotograferas i entrén innan de släpptes in och det hela skulle ges ett skimmer av premiärkänsla. Samtidigt som man bjudit in ett antal riktigt unga bloggerskor, som uppenbarligen tyckte att det var otroligt ballt och hippt att få komma på en sådan tillställning!
Strax innan 21.00 var det då dags för den unga och späda lilla Skylar att äntra scenen. Jag har tidigare bara hört några enstaka låtar på radion med denna sångerska men blev ändå imponerad. Till en början hade hon svårt att få publiken att komma igång, men ganska snart smittade hennes energi av sig även ute på dansgolvet.
Med en röst som är magiskt lik Alanis Morissette blev det ändå visst "gung" inne på Nalen, det vågar jag lova! Och jag tänker inte neka till att denna lilla späda Skylar har en röst utöver det vanliga och en energi på scen som kommer att räcka långt! Och med tanke på att hon till exempel skrivit låtar åt och uppträtt tillsammans med Eminem, är hon redan en hyfsat etablerad artist. Nu är tanken att hon ska göra lite av en solokarriär och det är en karriär jag övertygad om kommer att gå riktigt bra. Dock får jag erkänna att Skylars röst passar bättre till att sjunga ballader än att försöka rocka loss till rocklåtar á la Alanis Morrisette. För FULLT så lika röster har de inte! Alanis klarar de rockiga låtarna, medan Skylar fortfarande behöver öva en aning. Men det är en fråga om mer rutin fick jag en känsla av!
BILDER FRÅN KVÄLLEN
LÅTTIPS
Dansösen lånad från Aktivitet.se
Winnerbäck på turné!!
När jag själv upptäckte Lars Winnerbäck för ett antal år sedan, insåg jag knappast hur stor han faktiskt är. Först sedan jag varit på ett antal av hans konserter och insett vilka publiker han drar, förstod jag att han trots allt är stor som artist.Personligen har jag samtliga Winnerbäcks skivor, bortsett från några singlar och samlingplattor. Och blir det tillfälle, brukar jag förstås pysa iväg på en och annan konsert. Fyra stycken har det hittills blivit - och fler lär det bli.
Såg just att det är dags för ny turné i höst! Vad gäller de flesta konserterna i Sverige, tycks de vara utsålda. Man har till och med lagt in extra spelningar, men även dessa tycks ha sålt slut väldigt fort. Å andra sidan är detta en turné i miniformat tydligen. Mindre scener, mindre publiker...
Lite av en besvikelse var det ju att biljetterna var slutsålda - men dock verkar det finnas kvar i Köpenhamn. Så inte omöjligt att det för min egen del blir en liten tripp ner till Danmark framåt höstkanten. Köpenhamn i sig är ju en härlig stad och kan man kombinera det med en Winnerbäck-konsert så blir det ju ännu bättre.
Så den som vill se Winnerbäck i höst tycks få masa sig iväg över sundet till Landet-med-det-konstiga-språket. Men det är inte något jag själv gråter över i alla fall. Har till och med börjat titta lite på flyg och hotell och jag tycks komma relativt billigt undan. Flyget tycks vara billigare än tåget faktiskt - och billiga hotell tycks det inte vara så svårt att få tag i heller om man är ute i god tid. Runt 1000-lappen för flyga fram och tillbaka och så 300 kronor natten för hotell, vad sägs om det?
Bilden lånad från Bella
Årets snackis
Så var det avgjort. Årets stora snackis i kvällstidningar, press och på internet - nämligen Melodifestivalen. Okej, det finns en och annan dokusåpa som säkerligen kan tänkas vara lika omskriven också, men de är nog ändå ganska få.Jag har av naturliga skäl - nämligen befinnande långt ute till havs - varken kunnat se själv spektaklet eller dagens löpsedlar. Men är jag helt ute och cyklar om jag påstår att minst hälften av Sveriges löpsedlar idag hävdar att "fel låt vann" eller liknande? Och majoriteten av dagens tidninger omnämner garanterat Melodifestivalen på ett eller annat sätt, eller hur?!
Igår kväll satt jag och surfade runt lite på nätet och insåg ganska snabbt att merparten av de bloggar jag av en eller annan anledning hamnade på på ett eller annat sätt omnämnde just denna tävling. De sidor som sammanställer de vanligast förekommande orden på svenska bloggar, rankade just "Melodifestivalen" och - hör och häpna - Erik Saade väldigt högt bland de mest nämnda orden.
När jag var liten - ja, faktiskt ganska långt upp i tonåren, måste jag nog erkänna - tyckte jag att Melodifestivalen var en ganska stor TV-händelse. Då bänkades större delen av familjen framför TV:n, det dukades fram godis och mat - och sedan bar det av. Vi hade egna omröstningar om vilka låtar vi tyckte var bäst - och nästan varenda år tyckte vi att fel låt vann.
Men sedan man införde alla deltävlingar och dessa evinnerliga omröstningar, känns det som att det hela mest blivit ett stort spektakel! Det har blivit för stort, för mycket och en stor del av tjusningen har försvunnit med att se Melodifestivalen.
Men jag ska försöka att inte vara för mycket av en grinig gubbe i detta inlägg! För det första är jag varken bättre eller sämre än någon annan bloggare; jag skriver ju också om Melodifestivalen nu! ;-)
Och visst ser jag en del av den på TV jag med, när jag får tillfälle i alla fall. Jag följer den inte maniskt på något sätt, det är ingen katastrof om jag missar någon deltävling, men visst är det lite underhållande att se en och annan av deltävlingarna. Men är det inte fler än jag som tycker att det tagit för stora proportioner med alla deltävlingar?! Att en del av tjusningen försvunnit i och med att man gjorde om till den form som festivalen har nu?!
Helt kass har den förstås inte blivit, eftersom jag fortfarande faktiskt kan tänka mig att titta på den, men jag låter mig också glatt provoceras! Provoceras av all hysteri, alla skriverier, alla "skandaler", allt festande och all hets....
Bilden lånad från My movieworld
Mikrofonkåt!
Petters musik har jag väl egentligen aldrig riktigt gillat, men September gör denna låt så jäkla bra!! Har haft den "på hjärnan" sedan flera veckor... :-)
