Taskig kvinnosyn
Ikväll sänder Uppdrag Granskning ett reportage om vilka råd familjerådgivarna vid de svenska moskéerna ger de kvinnor som söker stöd där. Med dold kamera kommer kvinnor till moskéerna och säger sig blivit bedragna och misshandlade och ber som stöd.Vad sedan vissa av familjerådgivarna säger känns som hämtat från medeltiden. Ingen försvarar visserligen kvinnomisshandel, men en stor del avråder till och med kvinnorna att ens kontakta polisen. Någon rådgivare anser till och med att kvinnan ska be mannen om ursäkt.
Företrädare från moskéerna har inför dold kamera inte bara avrått kvinnorna från att polisanmäla, utan även talat om att det män "har rätt" till fyra fruar oavsett vad fruarna själva tycker. Man har till och med pratat om att visst mått av våld mot frun/fruarna är helt i sin ordning. Liksom att kvinnan inte har rätt att neka mannen sex så länge hon är frisk och inte har mens. Med andra ord: våldtäkt är okej.
Nu har jag av förklarliga skäl inte sett reportaget än, eftersom det ännu inte har sänts, utan bara kunnat se de snuttar som funnits ute på nätet. Men det går självklart ändå inte att komma ifrån att detta låter som föråldrade inställningar från stenåldern.
Detta är garanterat ett reportage som kommer få SD och andra människor med mer eller mindre förvirrade åsikter om muslimer och/eller invandrare att börja hävda "vad var det vi sa?" och "klart alla muslimer/invandrare missköter sig".
Men istället måste man inse att rötägg finns inom alla grupper av människor, oavsett vilken grupp man väljer att titta på. Man har nu hittat en grupp rötägg inom den muslimska kyrkan, något som inte betyder att alla muslimer är likadana.
Sen är det självklart helt i sin ordning att man gör sådana här granskningar. Jag kan tänka mig det finns vissa som tycker det är ett känsligt område, vissa som till och med skulle kunna dra paralleller med rasism för att man granska den muslimska kyrkan. Men själklart har det heller inget med rasism att göra. Ingen hade knappast ens tänkt tanken på rasism om man granskat Livets Ord, Pingströrelsen eller Jehovas Vittnen. Möjligen kan SD och andra långt ut på högerkanten "dra nytta av" en sådan här granskning, men rasism är det inte.
Sen hoppas jag - och tror faktiskt - att de flesta har vett nog att förstå att de personer som syns i reportaget inte representerar alla muslimer. Åsikterna är självklart totalt förkastliga och ingenting som överhuvudtaget går att försvara och det är totalt oacceptabelt att någon överhuvudtaget kommer med sådana sådana här "råd". Hur många som står för den här typen av åsikter - oavsett bakgrund och religion - har jag ingen som helst aning om, men det är knappast något som den stora majoriteten står för.
Och trots allt är det inte islam som religion reportaget granskar - det är enskilda individer. Klumpar man ihop en hel grupp människor för att det finns några rötägg är man ute på hal is. Det gäller oavsett om man grupperar människor efter hudfärg, religion, sexuell läggning, kön, yrke, bostadsort eller någon som helst annan grupptilhörighet. Självklart ska alla organisationer och enskilda personer inom organisationerna kunna utsättas för granskning utan att det ska börja ropas om rasism, hat eller något annat.
Bilden lånad från Leifs lilla rosa
Hen
Internationella kvinnodagen
På 90-talet besökte jag Novgorod och Sankt Petersburg i Ryssland i samband med en skolresa. Vi anlände dit den sjunde mars, vilket gjorde att första hela dagen i Ryssland var just internationella kvinnodagen.Det visade sig att i Ryssland var kvinnodagen röd dag. Det mesta var stängt, men överallt kunde man istället hitta blomsterstånd där man kunde köpa röda rosor för till de kvinnor man känner. Och folk gjorde verkligen det i stort utsträckning. Överallt såg man nämligen folk med rosor i händerna - kvinnor som fått en ros och män med rosor på väg till någon de kvinna de anser förtjänar en.
Själv tycker jag detta var en väldigt härlig tanke, att Internationella kvinnodagen är en röd dag och att det uppmuntras till att uppmärksamma denna dag lite extra. Sen är det kanske extra viktigt i ett land som Ryssland, där till exempel kvinnomisshandel än idag anses vara "okej" och något man löser inom familjen. Kvinnor får ytterst sällan hjälp om de misshandlas.
I grunden ska ju den här typen av dagar - som just Internationella Kvinnodagen - inte behöva finnas. Att det ska råda jämställdhet borde ju vara lika självklart som förbudet mot barnaga eller att vi inte ska acceptera rasism. Men det är tydligen inte självklart att alla ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter oavsett kön.
Man har nu räknat ut löneskillnaden mellan män och kvinnor är inte mindre än 14,3 % - en skillnad som gör att kvinnor arbetar "gratis" efter 15.51 om man jobbar kontorstider. Alltmedan männen har betalt fram till 17.00.
Tänk er vad som skull hända om en arbetsgivare gav en invandrare lägre lön än de svenska kollegerna med motiveringen att den anställde är just invandrare! Arbetsgivaren skulle förmodligen - och förstås med all rätt - åka dit för diskriminering. Men att kvinnor har sämre lön tycks vara helt i sin ordning.
Bilden lånad från Lund 8 mars
Hen
Hur skulle du definiera ordet "jämställdhet"? För mig definitionen rätt enkel, men det verkar inte alltid som att alla håller med mig om min definition.Ser man till samhälle i stort, är jämställdhet att alla ska samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter oavsett kön, ursprung eller sexuell läggning. Ett jämställt förhållande bygger på att båda två har lika mycket art säga till om och att ingen känner sig tvingad in i en viss roll. Vill kvinnan vara den som sköter hushållet och barnen och mannen vill vara den som meckar med bilen och klipper gräsmattan är ju allt i sin ordning - så länge det är så båda vill ha det. Men den dag någon av en eller annan anledning känner sig tvingad in i en viss roll - kanske just på grund av sitt kön - blir det ojämställt istället.
De flesta av oss är garanterat för ett jämställt samhälle, jag vill inte tro någonting annat. De flesta vill uppfostra sin barn att bli jämställda individer - och så långt är ju allt som det ska.
Men i sin iver att forma sina barn till sunt jämställda personer, är det många föräldrar som tar till metoder som kan kännas ganska tvivelaktiga. Många tycks sträva efter att helt och hållet sudda ut könsroller och skillnader mellan könen, till och med genom att aldrig benämna sina barn med han, hon, pojke eller flicka. Barn kan döpas till namn tillhörande det motsatta könet och vissa föräldrar tycks vara otroligt kreativa när det gäller mer eller mindre tokiga idéer för att barnen ska bli så jämställda som möjligt.
Jämställdhet i all ära - och självklart ska barn uppfostras till att bli jämställda. Men vad händer om du döper dottern till Peter eller låter sonen gå till skolan i rosa klänning? Barnet kommer med största sannolikhet utsättas för mobbing - för att sedan sky allt vad jämställdhet vill heta.
Det man gör som förälder är att straffa barnen för att man vill ha ett jämställt samhälle. Självklart ska barnen lära sig om jämställdhet, det håller jag med om. Och i grunden skulle jag inte ha något emot att min son klädde sig i rosa klänning när han går till skolan - om han så önskade. Men han skulle ändå inte få det, just för att han med största sannolikhet skulle bli retad för det.
Jag undrar hur ett barn förhåller sig till att vuxenvärlden låter bli att benämna barnet som pojke/flicka eller han/hon...? Blir det inte bara förvirrande i slutändan? Hur som helst känns det inte riktigt som att det har med jämställdhet att göra. För mig är inte jämställdhet att nonchalera att det finns två kön - utan att båda könen ska ha samma rättigheter, förutsättningar och skyldigheter...
Bilden lånad från MD News
På heder och samvete
På lördag är det exakt tio år sedan Fadime Sahindal mördades. Hon mördades för att hon hade en svensk pojkvän - av sin pappa, som ville försvara sin och familjens "heder".Fadime hade sedan länge levt helt utan sin familj, som totalt tagit avstånd ifrån henne. Hennes far var sedan tidigare dömd för olaga hot mot henne och hennes bror för misshandel och övergrepp i rättssak. I princip hela släkten hade ändå tagit pappans och broderns parti och fryst ut Fadime.
Fadime är knappast den sista kvinnan vare sig i Sverige eller någon annanstans i världen som mördas för att familjen vill försvara sin heder. Detta är saker som händer ofta. Just hedersmord är kanske inte så vanligt i Sverige, men många andra länder, där det anses som förmildrande omständigheter om en kvinna mördas för att hedern ska försvaras.
Är det någon som kan förklara detta för mig? Vad kan göra att man tycker det är värt att mörda sitt eget barn - bara för hon är kär? Vad i till exempel Koranen stöder en sådan gärning? Finns det ens grund i islam för hedersmord och hedersvåld?
Det märkliga är att i dessa kulturer, är det kvinnans känsloliv och sexualitet som är "fel" och "smutsig" - medan männen tycks få bete sig lite hur de vill. Det är kvinnan som straffas, medan männen inte alltid gör det.
Enligt vad jag själv hört, är argumentet för att kvinnor ska bära slöja att hon inte ska attrahera andra män, som då kan begå dumheter emot henne. Säger inte det mer om männen än kvinnorna? Det är väl knappast kvinnans fel att någon attraheras av henne? Och anser man att det är okej att en man våldtar henne bara för att han tycker hon ser bra ut? Men istället anser man att det förstör familjens heder om hon "visar upp sig" och därmed lockar män till att göra något dumt.
Det har visat sig svårt att motarbeta hedersvåld i Sverige, men verkar även finnas brister i det stöd som utsatta personer ska erbjudas. Hedersrelaterat förtryck och våld, är brott som sanktioneras från en hel grupp. Man pratar ofta, stöttar det här brottet och tycker att det var en nödvändighet för att upprätta familjens heder. Ibland har man till och med förberett ett alibi.
Arbete pågår säger man. Man ska tillsätta utredningar. Samtidigt som många far illa. Det är svårt att påverka vad som händer i andra länder, men åtminstone inom våra egna landsgränser borde vi göra vad vi kan för att stävja detta problem...
Bilden lånad från Modestil.se
Ett helt annat århundrande
Medellivslängd för afghansk kvinna är 44 år. 10% av dem kan inte läsa och skriva. De säljs för kor, pengar eller opium. 90% av kvinnorna utsätts för våld i hemmet och Afghanistan anses vara världens farligaste land att leva i för en kvinna.Ja, precis... Jag hamnade framför "Korrespondenterna" på TV igår, som just handlade om situationen för Afghanistans kvinnor. Och det kändes verkligen så fjärran från vår tillvaro som man bara kan komma. Kvinnor som förskjutits från sina familjer för att de ville utbilda sig och arbeta, andra som straffades hårt för att de ville leva sina liv på ett fritt sätt.
I Afghanistans parlament finns det faktiskt 67 kvinnliga ledamöter, men av många beskrivs det mest som något som är i högsta grad symboliskt. De kvinnliga parlamentarikerna har inte alls samma makt som de manliga.
För andra kvinnor var livet ett helt annat. De får inte lämna hemmet utan burka och i en mans sällskap. De flesta är bortgifta innan de nått 16 års ålder, många gånger med män som kan vara 50-60 år äldre. De är mer eller mindre en handelsvara, en möbel eller hembiträde som gör att mannen får ett "bekvämare" liv.
Jag kan inte låta bli att fråga mig hur männen kan leva med sig själva i ett sådant samhälle? Hur kan man ha samvete att bete sig på detta sätt emot sina medmänniskor? Hur kan man beröva andra människor sin frihet på detta sätt?
För dlera kvinnliga parlamentariker innebar tillvaron stora risker. De fick leva med beväpnade livvakter - och trots avsaknaden av en kontrollerande make, kunde de ändå inte gå ut ensamma. Med skillnaden att sällskapet istället bestod av beväpnade livvakter. En kvinna beskrev sin tillvaro som att hon aldrig visste om hon skulle överleva morgondagen. Hon var konstant utsatt för så allvarliga hot, att hon inte visste hur länge till hon skulle leva. Samma kvinna hade tre barn, som av säkerhetsskäl inte kunde bo kvar i Afghanistan eftersom de då riskerade att attackeras.
Det märkliga är att det finns afghanska män (och även i andra länder med liknande hederskultur), som på fullasta allvar anser att kvinnan är en lägre stående varelse. Enligt dem klarar inte kvinnan av något annat än hushållsarbete...
Det må ju vara så att USA nu avsatt talibanregimen, men hur mycket bättre har det blivit sedan dess? Tyvärr tycks det inte blivit så hemskt mycket bättre verkar det ju som!
Det värsta är att man ska komma ihåg att vi i väst inte var så hemskt mycket bättre om man bara går tillbaka 100-150 år. Då ansåg man att kvinnor inte klarade av att utbilda sig, eftersom det skulle sätta hela deras kropp ur spel. En utbildad kvinna skulle till exempel inte längre kunna klara av att föda barn.
Man kan ju alltid hoppas att det inte tar ett helt sekel för andra länder att komma dit vi är idag på den punkten.
Färgbilden lånad från Ruthfully yours
Kvinnor och barn först
Inför döden trodde jag faktiskt vi alla var lika. Det gjorde jag faktiskt. Men vid närmare eftertanke, inser jag att så inte alltid är fallet. Hur många gånger har man hört uttrycket "kvinnor och barn först" i olika sammanhang när en katastrof inträffar? Hur många gånger rapporterar reportrar från olika katastrofer att "XX antal personer har dödats, varav en stor del kvinnor och barn".Och ungefär lika många gånger hajar jag liksom till! Barn först när man behöver evakuera, det håller jag med om. Och att barn dödas är fruktansvärt, det håller jag också med om. Men är det verkligen värre att en vuxen kvinna dör än att en vuxen man dör? Är det viktigare att "de försvarslösa kvinnorna" evakueras eftersom de tillhör "det svagare könet"?
Via Pär Ströms blogg hamnar jag på en av CNN's artiklar, där man berättar om fartygsolyckan utanför Italien. Där berättar en av passagerarna så här: "För mig, den värsta när en av besättningsmedlemarna på livbåten berättade för de ombord att det var "kvinnor och barn först" Alla dessa familjer som klamrar sig fast vid varandra skulle plötsligt skiljas åt."
Ungefär som när Titanic skönt 1912 - och inställningen är densamma 100 år senare. Absolut ska barnen prioriteras, det håller jag med om! Men hur gör de med barnen som kanske inte har sin mamma med sig ombord ens en gång? Separeras de då från pappan i alla fall? Är mannens liv mindre värt, eller ser man det på det sättet att kvinnan är svagare och har sämre odds att överleva om hon inte får plats i en livbåt?
Jag kanske är naiv, men i min värld skiljer man möjligen på barn och vuxna i en nödsituation. Det känns otroligt ålderdomligt att skilja på män på och kvinnor, ett synsätt som möjligen hörde hemma i en tid då kvinnan faktiskt ansågs vara det svagare könet. Idag borde vi veta bättre.
För mig är ingens liv mer värt på grund av könstillhörighet, alla människoliv är lika värda. Det är självklart hemskt när kvinna dör, men vad gör hennes död mer hemsk än en mans? Men inför döden är vi uppenbarligen inte alltid lika...
Bilden lånad från Life as human
Klok flicka!
Det har nog gått så långt att de flesta av oss inte längre reflekterar över den könsstereotypa verklighet som möter oss i de allra flesta leksaksaffärer. Hyllorna fylls med lego och superhjältar till pojkarna - och Barbie-rosa hyllor fulla av prinsessor till flickorna. Det är knappt man orkar bli upprörd längre, eller hur?! Men i detta klipp får amerikanska Riley - blott 4 år - ett utbrott och tycker att alla ska få köpa vad de vill.
"Företagen som gör de här försöker lura tjejerna att köpa de rosa grejerna och inte köpa grejerna som killarna vill ha", säger och frågar sig sedan: "Varför måste tjejerna köpa alla prinsessorna? Varför måste flickor köpa allt det rosa och killar köpa allt det som har olika färger?". Jäkligt klok flicka det här, måste jag säga! :-)
"Företagen som gör de här försöker lura tjejerna att köpa de rosa grejerna och inte köpa grejerna som killarna vill ha", säger och frågar sig sedan: "Varför måste tjejerna köpa alla prinsessorna? Varför måste flickor köpa allt det rosa och killar köpa allt det som har olika färger?". Jäkligt klok flicka det här, måste jag säga! :-)
DN 1
Lönediskriminering
Könsskillnader
Redan som barn matas vi med vad som är "kvinnligt och manligt". Eller då - som barn - kanske snarare "flickigt och pojkigt". Flickor kläs i rosa, leker med dockor och ska vara intresserade av hästar. Alltmedan killarna ska leka krig, cowboys och tycka om bilar.
Våra barn uppfostras i andan att flickorna ska bli "bra fruar" och laga mat, tycka om heminredning, kläder och smink. Killarna ska med tiden lära sig att tycka om fotboll och mecka med bilen.
Men när vi sedan blir vuxna, händer det något märkligt. Plötsligt är de som jobbar med mat och utbildar sig till kock övervägande män. De som utbildar sig till målare är övervägande män. Titta på vilket kön de som tävlar i trav hästhopp har! Fortfarande en stor del män. Designers, modeskapar - män.
Okej, det är en väldigt grov generalisering, men erkänn att det finns ett stort mått av sanning i det hela. om de män som idag tävlar i ridsport som tonåringar sagt att de var hästintresserade, hade de förmodligen blivit rejält retade i skolan. Och en kille som tycker hemkunskapen är favoritämnet i skolan blir garanterat utfryst i klassen. Alltmedan en fotbollsintresserad tjej - eller som på annat sätt kan anses mer eller mindre "grabbig" - skulle anses vara ganska tuff. Det sistnämnda följer med oss även upp i vuxen ålder; hos män anses "feminina sidor" vara en svaghet, medan en "manlig sida" hos en kvinna är tufft och något positivt.
Det är plötsligt okej att en man ägnar sig åt "traditionellt kvinnliga sysslor" så länge det är yrkesmässigt eller professionellt på annat sätt - som exempelvis elitidrottsman. Men en karl som "privat" har en häst och ägnar mycket tid i stallet anses som lite märklig.
Och det värsta är att jag själv ser vissa av dessa sidor i mig ibland. Kanske inte för att jag anser det negativt att en kille/man har kvinnliga sidor, utan för att man är ovan vid sådana situationer, att till exempel en man ägnar sig åt "traditionellt kvinnliga" intressen. Skulle jag ha en dotter som vill klä sig som en kille, skulle jag förmodligen inte hindra henne. Men skulle min son vilja klä sig i rosa eller ha med sig sin favoritdocka till skolan, skulle jag förmodligen stoppa honom. Inte för att jag i grunden inte tycker en kille ska ha rosa kläder - utan för att han förmodligen skulle bli rejält retad o skolan.
Trots att vi i Sverige ofta slår oss för bröstet och som ett mantra hävdar att vi är världens mest jämställda land, har vi dessvärre fortfarande en lång bit kvar att gå. Inte bara vad gäller hur vi bemöter varandra, utan även i många andra aspekter. Hur kommer det sig till exempel att det fortfarande "är okej" att en kvinna har sämre lön än en man trots att de gör samma arbete? Skulle en arbetsgivare säga till en invandrare att "du får sämre lön på grund av din hudfärg", skulle arbetsgivaren - visserligen med all rätt - åka dit för diskriminering. Men fortfarande kan man ge en kvinna sämre lön. Även om det förstås är något som förbättrats rejält senaste åren.
Bilden lånad från Solveig
Snedvriden jämställdhet
"Du är man, du kan inte det där med inredning".Det är en kommentar jag fått åtskilliga gånger. Och gissa från vem? Jo, från tjejer/kvinnor som påstår sig vara för jämställdhet mellan könen.
Själv slår jag formligen bakut när dessa situationer uppstår. Inte för att jag är mot jämställdhet mellan könen, inte alls. Snarare tvärtom. För vad är det man säger med just en sådan kommentar? Jo, att kvinnan är den som ska sköta hemmet medan mannen ska göra annat. Kanske mecka med bilen, koppla ihop stereon eller snickra lite. Klippa gräsmattan kan också funka. Men Gud nåde den man som ger sig till att plocka i rabatten - då är det kört direkt! För sånt klarar man inte enligt samma typ av kommentarer.
Jag är även fått kommentarer i stil med att män saknar stil och smak - medan det är kvinnan som klarar av det här med till exempel val av tapeter, gardiner och inredningsattiraljer.
Säger vem? Frågar jag mig då. Skulle jag själv komma med samma idiotiska uttalande, skulle jag direkt få höra att jag har taskig kvinnosyn och kanske helst borde buras in. Jag vägrar att tro att man kan göra en sådan generalisering, lika lite som man kan göra generaliseringen "kvinnor kan inte mecka med bilar".
Oavsett kön har man olika smak och stil, så enkelt är det. Men vem säger att en vis stil eller smak är "rätt"? Varför har man "god smak" bara för att man är kvinna? Själv är jag man, men kan inte ett skit om motorer. TROTS att jag är man...
Mitt eget "mått" på dålig respektive god smak är att man kan kombinera stilar och färger. Sen kanske man inte använder den stil jag själv gillar, men jag kan ändå se om saker och ting passar ihop. Så defintionen på dålig respektive bra smak borde snarare gå vid hur man kobinerar saker än vilken stil man har...
Bilden lånad från Capello
Internationella kvinnodagen
Så är det internationella kvinnodagen idag. Att vi inte kommit längre i utvecklingen än att vi nått jämställdhet mellan könen är sig rejält tragiskt. Förmodligen håller de allra flesta med om detta, eller hur?Att vi överhuvudtaget ska behöva en speciell dag inskriven i almanackan för att uppmärksamma de orättvisor som finns känns på något sätt ganska makabert. För mig är det den självklaraste saken i världen att vi alla är lika värda, oavsett kön, hudfärg och så vidare. Samma lön för samma jobb, samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter utan att göra skillnad på kön eller något annat.
Men så ser tyvärr inte världen ut. Inte ens i Sverige trots att vi ändå kommit ganska långt i jämförelse med de flesta andra länder.
Samtidigt kan jag ibland känna att kampen för jämställdhet ibland gått en aning för långt. Hos vissa feminister tycks det anses totalförbjudet för kvinnor överlag att vara den som sköter hemmet eller är "hemmafru", även om det är självvalt.
Jag och min förra sambo hade till exempel överenskommelsen att hon skötte det mesta av hushållssysslorna - som matlagning, disk, tvätt och städning - medan jag skötte mycket annat. Dels tyckte hon om att pyssla med sådant, dels var hon avsevärt duktigare på till exempel matlagning än vad jag var då. Sedan jobbade hon deltid (inte frivilligt, utan för att hon helt enkelt inte lyckades få heltidsjobb) och hade dessutom mer tid än jag hade för att fixa hemma. Och sedan hjälpte jag istället till om det någon gång var mycket att göra.
Ojämställt blir ett förhållande först när kvinnan inte har en valmöjlighet, när hon tvingas att vara hemma, tvingas vara den som sköter markservicen i hemmet. Väljer man det själv, ser jag inget problem i det.
Och det är väl där skon klämmer i många sammanhang. I Sverige - och de flesta länder i väst, åtminstone - har kvinnan visserligen möjligheten att välja att utbilda sig och att jobba. Men det förekommer ofta ojämställdhet på andra fronter. I frågan om samma llön för samma arbete, i frågan om att möjligheter till att få högre positioner inom företag eller politik.
Det debatteras ju flitigt hur det kommer sig att det är så få kvinnor på olika typer av toppositioner. Och absolut anser jag att det inte har med vad som sitter mellan benen om man sköter ett jobb bättre eller sämre än någon annan. Självklart kan en kvinna vara minst lika kompetent som en man att sköta ett chefsjobb eller en ministerpost.Det ständigt återkommande brukar ju vara kvoteringar hit och dit för att arbetsplatser med mer ska bli mer jämställda. Själv är jag aningen skeptisk till ett sådant system. Jag skulle aldrig vilja få ett jobb på grund av mitt kön, utan för att jag utifrån min bakgrund och mina kunskaper är bäst lämpad för det jobb jag sökt. Och frågan är om det enbart är frågan om att många "hellre" anställer män på till exempel höga positioner som gör att det oftare är män som får dessa? Det jag själv ofta funderar över är om man inte börjar i fel ända? Finns det tillräckligt med kvinnor med den rätt bakgrunden och den rätta utbildningen? Borde man inte istället börja med att jobba för att fler kvinnor söker sig till de utbildningar som många gånger krävs för de högre positionerna?
Självklart kan det finnas många anledningar till att det ser ut som det gör, men man måste nog jobba på ganska bred front för att komma till rätta med det hela. :-)
Och tittar man bara på hur det såg ut för till exempel 30 år sedan, då fanns det knappt några kvinnliga ministrar eller chefer alls. I jämförelse med 80-talet är det ju faktiskt en enorm skillnad. Och tittar man ytterligare 20-30 år framåt, kommer vi säkerligen ha kommit ännu längre.
Bilderna lånade från Vänsterpartiet, As I think
Gamla reliker...
I februari förra året sökte en kvinnlig kock jobb som styckmästarlärling hos Söders Kött och Fläsk i Johanneshov. När hon ringde upp företagets ägare fick hon till svar att "jobbet är inget för tjejer" samt att företaget inte hade något omklädningsrum för kvinnor. Vidare ska ägaren också förklarat att det handlade om tidiga morgnar och att jobbet var tungt liksom miljön kylig.Hotell- och restauranganställdas fackförbund tog fallet till Diskrimineringsombudsmannen och efter en förlikning tilldöms nu kvinnan 70.000 kronor i skadestånd. Företaget har beklagat det inträffade och erkänt att uttalande inte var så lyckligt.
Nej, lyckligt är väl det sista man kan kalla uttalandet för - men det är väl också lätt att säga i efterhand när historien kommer i dagsljuset. Istället är det skrämmande vilka gamla reliker det tycks finnas på vissa håll. Jag kan tänka mig att detta är den attityd som ändå finns på detta företag - liksom alltför många andra - men är något man inte vill "skylta med" utåt. Istället hoppades man säkerligen på att denna kvinna inte skulle ha tillräckligt med skinn på näsan för att gå vidare med uttalandet utan låta det hela stanna därhän.
Men tji fick man - och tur är väl det. Jobb ska man få utifrån sina meriter och inte kön (eller hudfärg, sexualitet eller liknande heller för den delen). Det finns garanterat många kvinnor som är lämpade som slaktare, precis som det finns många män som inte är det. Så är det för alla yrken.
Internationella kvinnodagen
Så är det internationella kvinnodagen! En dag som ju faktiskt inte alls borde behövas, eller hur?! Hur självklart är det egentligen inte att vi ska vara jämställda och ha samma rättigheter, skyldigheter och lön oavsett kön?!I Sverige är vi väldigt duktiga på att slå oss för bröstet och stoltsera med att vi är ett av världens mest jämställda länder, men det är ändå tragiskt att vi inte kommit längre än vad vi gjort.
Skulle en arbetsgivare säga till en mörkhyad person att "du får lägre lön för att du är mörkhyad" skulle det - visserligen med all rätt - bli ett jäkla liv. Arbetsgivaren skulle förmodligen - fortfarande med all rätt - åka dit för diskriminering så det brakade om det. Men det är i Sverige fortfarande accepterat att betala en kvinna en lägre lön än en man för samma arbete trots att de har lika meriter och erfarenheter.
Sverige har heller inte haft någon kvinnlig statsminister. Den enda möjliga kandidaten som man kan komma på - i alla fall jag själv - gick och handlade toblerone på sitt tjänstekort och sparkades istället snett uppåt till någon annan position. Själv har jag faktiskt alltid undrat om det varit någon skillnad om Mona Sahlin i det läget varit man? Hade hon som man kunnat sitta kvar på sin post efter skandalen med tobleroneköpet? Själv tror jag faktiskt det - men nu var hon kvinna och då fick hon avgå istället.
Att det är olämpligt att använda sitt tjänstekort till privata inköp är säkert alla överens om - men köper man en chokladbit för några kronor är det ju heller inte någon jättegrej.
Nåja, internationell kvinnodag har vi fortfarande - och i år firar den hundraårsjubileum. En dag som egentligen inte ska behövas, men som ändå gör det...
Syraattacker
Man fylls verkligen av ett stort mått ilska när man läser om vilka onda människor det finns i världen. Igår var den stora följetången i media polischefen som nu är misstänkt för våldtäkt och försök till våldtäkt mot barn. Idag kan man läsa om Bibi i Pakistan som attakerats med syra i ansiktet - och fått hela ansiktet och ögonen förstörda. Hur fruktansvärt vanställd hon blev, kan ni se på bilden här ovanför.Att hon är bara 23 år syns inte alls, eller hur?! Överläppen är borta, näsan högst nödtorftigt återskapad, höger öga är ersatt av ärrvävnad och där vänster öga en gång fanns är nu bara en röd ögonhåla.
Efter sin makes bortgång blev Bibi bortgift mot sin vilja som andrahustru till en svåger. Hon behandlades illa i sin nya familj och så en natt i fjol hällde någon syra över henne medan hon sov.
Att vanställa någons ansikte med syra är ett våld som främst förekommer i olika asiatiska länder. De flesta som drabbas är kvinnor, och många är yngre än 18 år. Skälen till angreppen varierar; bland har flickan eller kvinnan avvisat en mans sexuella inviter, ibland har hon och/eller hennes föräldrar avvisat ett bud om äktenskap.
På senare tid har också allt fler barn, äldre kvinnor och män attackerats och ofta ligger då tvister om mark eller hemgifter eller ren hämnd bakom.
Salpetersyra och svavelsyra har fruktansvärd verkan på mänsklig vävnad - syran får huden att smälta, inte sällan så att benen syns under köttet. Ibland löses också benvävnaden upp. När syra träffar ett öga skadas det permanent och många offer förlorar synen helt.
Utöver det psykiska traumat blir många offer socialt isolerade och utstötta och många kvinnor får svårt att finna arbete eller en ny make.
Just
Pakistan är ett konservativt patriarkaliskt land där kvinnor, särskilt på den fattiga landsbygden, behandlas som ägodelar. De har svårt att få hjälp av polisen, och trycket på dem att inte vanära sina familjer är hårt.I Pakistan finns inaga lagar mot våld i hemmet. En sådan diskuteras i parlamentet men har bromsats av motstånd från ett islamistiskt parti. Samtidigt ökar antalet övergrepp med syra. 2009 registrerades 48 fall mot ett 30-tal år 2007, men det är sannolikt många som aldrig rapporteras.
Vem som helst kan för några få kronor köpa frätande syra av industrikvalitet. Tillgängligheten gör det lätt för någon att slänga syra på någon annan av högst banala skäl.
Det är en lätt och enkel undanflykt att skylla på kulturella saker för att "försvara" den här typen av attacker, men det är ingenting som på något sätt kan fösvara dem.
För min del får man ty sig till vilken kultur och religion som helst - så länge man inte skadar andra och följer gällande lagar i det land mn befinner sig i. Att det inte finns en lag i Pakistan som förbjuder den här typen av attacker - eller andra våldshandlingar mot kvinnor - är inte heller något som ursäktar. Snarare säger det mer om mentaliteten i ett land med sådana lagar, att man godtar sådant överhuvudtaget. Sunt förnuft borde givetvis säga att man inte gör sådant här, tillåtet eller ej. I grunden borde det inte ens behöva finnas lagar som förbjuder sånt här - saker av den här typen ska överhuvudtaget inte ens behöva ske.
Normalbyggd modell
Bilden här bredvid kommer från septembernumret av amerikanska Glamour och har gjort att numret redan sålt slut i flera av USA's storstäder. 20-åriga modellen Lizzie Miller var tydligen högst oförberedd på responsen som bilden gav. Hon är nämligen varken kändis eller supermodell - utan ”bara” en högst normalbyggd, heltidsarbetande modell utan sexpack på magen. Istället bildas där en liten kula när hon sitter ner.
Efter publiceringen av bilden har Glamour Magazine mottagit säckvis med handskrivna brev - och minst lika många mejl - där människor hyllar modellen.
Jag får själv börja med att erkänna att detta är absolut första gången jag överhuvudtaget berör det här mode eller liknande i bloggen - för detta råkar nu inte vara en modeblogg! Men jag får glatt erkänna att det ju är positivt att det ÄNTLIGEN kommer fram en någotsånär normalbyggd modell i ramljuset. Och det i USA dessutom. Kanske börjar det äntligt gå åt det hållet att de sjuka ideal man normalt ser i den typen av tidningar som Glamour representera börjar försvinna?!
Och det ör givetvis inte bara dessa modemagasin som pumpar ut sina sjuka ideal - kvällspressen är inte så mycket bättre heller. I stort sett dagligen publicerar både Aftonbladet och Expressen artiklar om bantningskurer, "bli-brun-utan-sol-artiklar" och en lång rad andra artiklar på temat "var inte nöjd med dig själv, du duger ändå inte".
Man får väl nu hoppas att det är en trend som kanske ändå börjar vända - kan detta vara en språngbräda till någon typ trendbrott, tro? För de modell man normalt ser i olika magasin ser ju till 99,99 % aldrig ut som folk gör mest - och de kläder de har på sig skulle "vanligt folk" normalt aldrig komma i. Inte ens efter att ha badat i vaselin.
Dessa ideal gäller givetvis i första hand tjejer och kvinnor, men även vi män/killar har ju många gånger ganska svåra ideal att leva upp till. Och det har ju skapat ett ganska utseendefixerat samhälle på många vis. En person med det - enligt idealen - perfekta utseendet behöver ofta knappt ha några andra talanger, utan kan skapa stora pengar enkom på sitt utseende. Det gäller inte bara modeller. Vad skulle till exempel Britney Spears och Jennifer Lopez varit utan sina utseenden? Knappast särskilt mycket, eller hur? Sen finns det självklart de som har både och, det kan man inte förneka...
AB 1, 2, 3, 4 EX 1, 2 Glamour 1, 2 KK 1 VR 1
Bilden lånad från The Sartoralist
Andra bloggar om Glamour, Glamour magazine, Lizzie Miller, modeller, mode och ideal
