Helt plötsligt har allt blivit fantastiskt offentligt. Vi lägger ut vad vi äter till frukost, när vi byter TV-kanal och när det är dags att sova till allmän beskådan på internet.
Om någon som var gammal för bara 15-20 år sedan skulle vakna till liv idag, skulle vederbörande med största sannolikhet bli rejält förvånad över hur ivrigt vi lägger ut dessa saker till allmän beskådan!
Personligen försöker jag vara ganska restrektiv med vad jag lägger ut och inte. Vissa saker kan jag förstås vara ganska ärlig och öppen med, men jag försöker ändå hålla på en viss integritet. Men på något märkligt vis anses saker och ting inte längre vara "offentliga och tillkännagivna" innan de finns på Facebook. Nu ringer vi inte längre till våra närmaste och berättar när något speciellt hänt - vi uppdaterar vår status på Facebook istället.
Missförstå mig inte! Jag finns också på Facebook och tycker det är ett lysande sätt att hålla kontakt med folk. Men ibland kan det gå dagar utan att jag ens är  där och tittar - och framförallt har jag vissa gränser kring vad jag lägger ut och inte. Precis som här på bloggen, där jag har vissa stenhårda gränser kring vad jag skriver om eller ej.
Jag kan ibland få kommentarer kring varför "det eller det" inte finns på Facebook eller bloggen, eller varför jag inte berättar vissa saker här när jag kan vara så ärlig kring andra saker. Men jag har mer och mer börjat få någon form av "obehagskänsla" kring att lägga ut precis vad som helst på internet. Jag har inte så mycket emot att skriva ärligt och öppethjärtat, men då ska det vara saker som berör enbart mig till exempel. Jag vill inte lämna ut någon annan, alltså. Sen är det ju frågan om integritet - måste jag offentliggöra på Facebook att jag till exempel träffat en tjej eller med vem jag varit på krogen på fredagskvällen? Själv tycker jag inte det, men alla håller inte med mig.
Men som det är idag, ska allt läggas ut på internet och vi tycks plötsligt vara fantastiskt offentliga på ett märkligt vis. Istället för att använda dessa fenomenala medier till att hålla kontakten, dela med sig av saker...

Bilden lånad från 3v-val

Det är långt ifrån sällan som man kommer in på bloggar där stolta föräldrar lägger ut bilder på sina barn - och inte bara sina barn, utan stora, tjocka släkten plus alla vänner. Men framförallt när det är barn det är frågan om, brukar jag ofta reagera lite negativt på att man lägger ut bilderna på nätet. Inte för att jag ogillar barn, tvärtom; jag älskar barn (utan att vara pedofil, bör tilläggas *L*). Utan snarare för att det kan missbrukas å det radikalaste. Framförallt reagerar jag på de föräldrar som lägger ut mer eller mindra nakna bilder på sina barn, bilder som ju i ännu större utsträckning kan missbrukas i fel syfte. Och vilken förälder skulle uppskatta att hitta bilder på sina barn på någon sajt för pedofiler eller liknande? Knappast särskilt många, eller hur?!
Själv är jag mycket restrektiv med att lägga ut bilder på människor på min egen blogg. Med några få undantag, ber jag alltid om vederbörandes tillstånd innan en bild läggs ut - och bilder på barn kan jag inte ens tänka tanken att publicera.
Men det är inte bara pedofiler som på sitt - otroligt kränkande och osmakliga sätt - missbrukar dessa bilder. I Norge har man även fått in flera fall där 15-16-åringar blivit mobbade i skolan på grund av att deras föräldrar lagt ut bilder på dem på olika föräldrabloggar.
Själv är jag av den bestämda uppfattning att så länge internet ser ut som det gör idag, så ska man vara extremt försiktig med att lägga ut bilder på internet. Det är otroligt lätt för "fel" personer att komma över bilderna! Själv är jag försiktig till och med på Facebook, trots att jag där själv kan styra vilka som kan se min bilder eller ej.
Visst förstår jag att man vill visa upp sina barn - och internet är ju ett väldigt givet sätt att kommunicera som det är idag. Men internet är och förblir väldigt osäkert det är svårt att förhindra att bilder sprids kors och tvärs över världen och hamnar i fel händer... Så man måste verkligen vara försiktig i sitt publicerande, så enkelt är det.

VG 1, 2, 3

Bilden lånad från Ann-Katrin

Melan 10.000 och 57.000 i månaden - så mycket har du råd att shoppa för om du "lyckas" i bloggvärlden. Det har till exempel Tyra Sjöstedt råd med, men så har hon också 250.000 unika besökare på sin blogg varje vecka.
Själv hittade jag dit för första gången idag, men vet inte om jag är smått dum i huvudet - för jag ser inte riktigt vad som gör den bloggen så mycket bättre än många andra modebloggar! Om jag är svartsjuk? Nej, inte alls - tro det eller ej. Jag håller med om att det är roligare att blogga ju fler besökare man har, men ska man nå till dessa nivåer finns det bara några få saker man skriva om, nämligen mode och smink. Och nej, det tänker jag inte börja blogga om.
Vad man däremot får konstatera är att det finns otroligt många bloggare - och då framförallt unga tjejer - som försöker apa efter dessa stora modebloggar som tille exempel Tyra och Blondinbella. När man är inne på t ex bloggtrafik och mer trafik haglar dessa bloggar tätt, ibland blir man smått full i skratt får jag säga! Framförallt när man ser småtjejer i 8-10-årsåldern som vilt kråmar sig framför kamerorna i enorma solglasögon och med stora hadväskor över axlarna för att härma efter de äldre "modebloggerskorna".
De alla flesta bloggare - mig själv inräknad - kommer väl dock knappast någonsin att kunna jämföra sig med dessa bloggare som Tyra och Blondinbella i avseende på besökssiffror. Och jag får nog säga att det heller inte är något som jag direkt strävar efter...

AB 1, 2, 3

Bilderna lånade från BaraBarr och Mjukvara

För ett bra tag sedan började det ju dyka upp företag som Blogvertiser, en sajt där man kunde "sälja" inlägg på sin blogg, alltså skriva reklaminlägg på bloggen. Det blev ett väldigt ramaskri bland många, som tyckte att man ska kunna lita på att det är bloggares åsikter som kommer fram i ett inlägg. Själv var jag till en början positiv till det hela, men nu är jag desto mer skeptisk på något sätt. Jag skrev några reklaminlägg på min gamla blogg, men nu har jag gått ur blogvertiser och på den här bloggen finns inga som helst reklaminlägg. Däremot sponsrade länkar som automatiskt gernereras genom ett par olika tjänster. Jag börjar nämligen bli benägen att hålla med kritikerna av denna typ av inlägg - jag vill verkligen veta att bloggaren inte fått betalt för att skriva en viss åsikt eller om ett visst ämne.
Nu har det kommit en liknande tjänst, men enkom för Facebook - den så kallade Facead. Här kan man istället sälja sponsrade statusrader. Och detta känns riktigt, riktigt billigt!! Personligen skulle jag aldrig sänka mig till att skriva sponsrade statusrader på Facebook, även om jag å andra sidan heller inte skulle "blocka" vänner som gjorde det. Men fullt så lätt kan man inte köpa mig...

SvD 1

Bilden lånad från Sponsormap

Allt du angivit under "intressen" på din Facebooksida är sedan en tid tillbaka offentligt och sökbart för annonsörer. Och sedan förra året är delar av din privata information - såsom namn, profilbilder, stad, nätverk, och vännerlista - också offentligt om du inte manuellt väljer bort det.
Europeiska kommissionens arbetsgrupp för dataskydd kallar dock de här ändringarna "oacceptabla".
"Tillhandahållare av nätverkssajter bör vara medvetna om att de bryter mot dataskyddslagen om de använder personliga uppgifter från profiler för reklam om användarna inte har givit sitt fria och otvetydiga medgivande", skriver de i ett brev till Facebook.

Själv kan jag inte riktigt se problemet faktiskt. Lägger man ut något på internet, får man också räkna med att det syns/kan synas både här och där och det får gälla att istället tänka sig för med vad man lägger ut på Facebook och bloggar.
Själv är jag väldigt restrektiv med vad jag lägger ut, inte bara här på bloggen utan även på Facebook. Man får alltid tänka på vad man lägger ut så det inte kommer i orätta händer helt enkelt. Och sen kan man ju fråga sig vad som egentligen är problemet om någon kan se mina intressen? Det är ju inte direkt särskilt känsliga detaljer om man säger så, eller hur?! I övrigt finns dessutom inställningen både på Facebook och de flesta bloggverktyg att man ska kunna dölja sin profil för sökmotorer. Men byråkraterna ska ju ha något att göra de med... Så varför inte hacka lite på Facebook? ;-)

Källa: E24 1 SvD 1

Bilden lånad från Winthrop

Alliansen vill nu skärpa lagstiftningen när det gäller att publicera intima bilder och videor på nätet på människor som inte givit sitt tillstånd till det.
Det kan handla om alltifrån någon som smygfilmats eller fotats till någon som ställt upp på nakenbilder eller intima filmer med någon de tyckt om men som man kanske aldrig tänkt att något annan skulle få se. När sedan relationen tar slut händer det att den andre sprider filmen eller fotona för att hämnas.
Och det är dessa personer alliansen vill komma åt genom strängare lagstiftning. Visst - självklart - är det bra med strängare regler vad gäller detta. Det tror jag de flesta är ense om. Skulle jag själv - mot all förmodan - ställa upp på sådana här bilder som sedan spreds mot min vilja, skulle jag med största sannolikhet känna mig otroligt kränkt. Det är ju något man ställer upp på med en form av förtroende och tillit till den som står bakom kameran.
Men det är väl där man kommer in på själva grundproblemet. Självklart vill man kunna lita på den man har ren relation till och visst vill man kunna lita på att denne inte sprider bilderna/filmerna vidare - men tyvärr funkar det inte alltid så. Tyvärr finns det otroligt många rötägg överallt och dessa filmer och bilder riskerar absolut att hamna i orätta händer.

Jag har tidigare till och från varit med på olika datingsajter och där har det hänt titt som tätt att tjejer skickat mer eller mindre intima bilder till mig via exempelvis mejl och msn. Och det har alltså varit tjejer som i övrigt varit seriösa tjejer, som inte varit ute efter någon form av sexuell relation.
Själv har jag slagits av hur naivt detta är, en tjej som aldrig träffat mig och inte har den blekaste aning om vem jag faktiskt är skickar sådana bilder. Även om jag givetvis aldrig skulle sprida dessa bilder vidare på något sätt, så finns det många som givetvis skulle göra det.
Och någonstans måste man trots allt tänka efter innan man ställer upp på den här typen av bilder - tyvärr. Jag kan hålla med om att det i grunden inte ska behöva vara så, men tyvärr får man tänka efter och inte blint lita på alla. Sen är det inte detsamma som att man får "skylla sig själv", men lite eftertanke har trots allt aldrig skadat någon.

AB 1

Bilden lånad från Helsingborgs dagblad, Wikipedia

För några månader sedan registrerade jag mig på Bloggtrafik, en sida som marknadsförde sig med att ge tusentals nya besökare på bloggen alldeles gratis. Jag var måttligt imponerad till en början, men sen några veckor tillbaka har denna sida varit rena gudagåvan om man bara varit lite aktiv och sett till att gott om poäng - vilket är förutsättningen för att få besökare från Bloggtrafik. Jag har faktiskt haft flera hundra besökare per dag, bara därifrån.
Men då får jag också erkänna att jag suttit en del vid datorn och bläddrat igenom andra bloggar, det sätt man har till buds för att samla poäng.
Men nu var inte tanken med det här inlägget att göra reklam för Bloggrafik egentligen, utan faktiskt att jag hunnit med en pch annan reflektion när jag suttit där och bläddrat igenom bloggar. För självklart har jag hamnat på en och annan riktigt bra blogg som jag sedan börjat följa, något som är riktigt kul! MEN jag har också insett vad otroligt ytlig bloggvärlden ändå är på många sätt!
Vid det här laget har jag för länge sedan tappat räkningen på antalet "dagens outfits" som dykt upp på min skärm - och som jag lika snabbt bara bläddrat förbi. Till det dessa oändliga lunch- och middagstallrikar som folk "lägger ut" på sina bloggar. Ärligt talat; jag skiter fullständigt i vad fjortisarna har på sig när de går till skolan och vad östermalmstjejerna ätit till lunch när de träffat sina överklasskompisar.
Har man någon gång på sig något som är totalt utöver det vanliga eller ätit något som varit exeptionellt gott, då köper jag att man lägger ut det på bloggen. Men vad man har på sig till vardags känns ganska ointressant - inte minst när man sedan lägger till vad respektive plagg kostat och var det är köpt.

Men många - och framförallt yngre tjejer - tycks ha ett outtömligt behov av att lägga ut på internet hur modemedvetna de är, vilket smink de använder, att de bantar... Ja, ni vet nog vad jag menar.
Det som blir nästan skrattretande är alla småflickor - och då menar jag verkligen SMÅflickor - som försöker "apa efter" de äldre. Här snackar vi flickor i 10-12-årsåldern som gör mer eller mindre misslyckade försök att ha någon form av modeblogg och även de lägga ut "dagens outfits", sminktips och skriva modeinlägg.
Många hävdar säkerligen att "jamen, det är väl GUUUULLIGT?!", men själv kan jag inte riktigt tycka det! Istället undrar jag varför man inte längre tillåts vara barn när man faktiskt är det? Varför ska en flicka i 10-12-årsåldern banta, klä sig efter modets alla regler och sminka sig? Och framförallt sedan lägga ut det på nätet och jämföra det med andra? Många av dessa tjejer lägger ut massor med bilder, där de står och poserar på alla möjliga sätt framför kameran och jag kan för mitt liv inte tycka annat än att det blir pinsamt. Gulligt är det definitivt inte.

Nu låter jag garanterat som någon pensionär som sitter i min ensamhet på hemmet och spyr galla över allt som är nytt, men riktigt så tycker jag nog inte det är. Småtjejerna får gärna blogga för mig - och låt nu de äldre blogga om mode, smink och bantning om det är vad de vill fylla sin blogg med.
Min blogg är knappast den bästa heller och faller absolut inte alla i smaken.
Men när man varit på Bloggtrafik (eller på annat sätt bläddrar runt bland olika bloggar) en stund och kommer till inlägg nummer 2.500.273 med rubriken "dagens outfit" (eller liknande), så börjar man bli ganska less. Det är min egen definition på ytlighet och att kanske egentligen inte ha så mycket vettigt att säga egentligen...
Sen är det ju bara för en annan att låta bli att läsa dessa bloggar, vilket jag själv också gör.

Bilderna lånade från Samunia och icopyandpaste

Bloggerskorna Kissie, Katrin Zytomierska och Blondinbella får gratispresenter för tiotusentals kronor. Nu har Skatteverket tröttnat och funderar på att beskatta damerna för deras gratispresenter - något som inte bloggerskorna uppskattar.
I en krönika idag frågar de bland annat varför de "ska skatta för gratis skitgåvor".
"Skatteverkets byråkrater verkar ha en massa tid över som de inte vet vad de ska göra av. Därför har de nu bestämt sig för att lägga kraft och resurser på att granska landets bloggare.
I 90 procent av fallen då vi får produkter budade till oss, skickade till oss, hängda på våra ytterdörrar, är det fullkomligt ointressant skit. Oftast hamnar det rätt i papperskorgen. Ska vi betala skatt för det då också?" fortsätter de.
Själv har jag svårt att på riktigt tycka synd om dem, det måste jag erkänna! Visserligen må det vara saker de inte bett om, men var ska man då dra gränsen för vad som ska beskattas eller ej? Då kan man lätt hävda att det eller det är saker man inte bett om och därmed slippa skatt rakt av.
Saken hade varit en annan om det varit småsummor det varit frågan om, om de fått saker för några hundralappar per år - då hade det bara varit småaktigt av Skatteverket att börja jag bloggare. Men nu är det mycket pengar och klart man då ska betala skatt, det är så det svenska skattesystemet fungerar. Dessutom bör de tjäna så pass bra på sina bloggar att de har råd att betala dessa extra kronor i skatt, som det gäller för de saker som de ändå fått i sin egenskap som bloggare.

Källor: AB 1, 2 E24 1 DN 1 NG 1

Igår gjorde jag praktiskt taget av med en hel svart bläckpatron när jag skrev ut en rad inlämningsuppgifter och lite annat till skolan. Det var ett jäkla skrivande och slutade på runt 250 utskrivna sidor. Nej, särskilt miljövänligt är det inte - men dessvärre var det sådant jag faktiskt behövde skriva ut! Så det var faktiskt bara att beställa ytterligare en ny på en gång, när jag ändå satt vid datorn.
Men i andan av aningen onödigt vetande, har University of Wisconsin-Green Bay räknat ut att man kommer spara motsvarande 75.000 kronor per år sedan man bett studenter och personal att ändra typsnitt från Arial till det det mindre bläckkrävande Century Gothic när de skriver ut e-post och olika dokument. Där snackar man verkligen pengar bara genom att byta typsnitt! Skulle vara intressant att veta hur ekonomiskt Times new Roman - som jag själv alltid skriver ut i - är?!
Man ska ju faktiskt också ha i åtanke att vissa bläcksnåla typsnitt istället förbrukar mer papper eftersom de är bredare. Dit hör just Century Gothic som mest används för rubriker och titlar, inte hela texter.
Så för att skriva ut så billigt och miljövänligt som möjligt kanske man ska leva efter de traditionella råden trots allt. Som att använda båda sidor vid utskrifter och förhandsgranska så att man inte skriver ut något onödigt. Eller helt enkelt låta bli att skriva ut helt och hållet.
För en annan som privatanvändare, är det givetvis inga stora summor det är frågan om när vi diskuterar bläckförbrukning. Det är väl kanske som mest några hundralappar per år. Men intressant att man till och med räknar på detta för att komma fram till olika besparingar... :-)

Källa: DN 1 EX 1

Bilden lånad från Sjöhagen

Sedan polisen grep den misstänkte 23-åringen för mordet på parkeringen i Landskrona gick det väldigt fort innan hatet tycktes komma igång. Bland annat startades en facebooksida på nätet som hetsar mot den gripne mannen. I kommentarerna hittas såväl förtal som hets mot folkgrupp och hot mot både mannen och hans familjemedlemmar. Föraktet fortsätter tydligen på flera andra hemsidor och ger upphov till hundratals nya misstänkta brott.
Nog för att det han är misstänkt för är ett grovt brott, det kan säkerligen ingen neka till. Även jag blev förbannad när jag hörde om det. Den misstänkte 23-åringen har tydligen invandrarpåbrå, men det hade varit ett minst lika allvarligt brott om han varit svensk.
Även om jag själv också känner ilska över det den här mannen är misstänkt för, skulle jag knappast sänka mig så lågt att börja skriva en massa hatiska inlägg och starta facebooksidor mot honom och hans familj - det känns som något av sandlådefasoner. Ungefär samma sak skedde ju vid våldtäktsfallet i Bjästa och det blev snuddpå en hetsjakt efter både offer och gärningsman.
Det som ofta blir problemet är ju att det är svårt att komma åt dem som skriver dessa hotfulla och hetsiga inläggen/kommentarerna. För trots allt gör sig många skyldiga till olika brott - till exempel olaga hot och hets mot folkgrupp. Men vad gäller till exempel Facebook, så står deras servrar i USA. Gäller då är frågan omhets mot folkgrupp kommer polisen inte åt deras servrar, eftersom det brottet inte finns i amerikansk lagstiftning. Diskuterar man istället olaga hot kommer man till nästa hinder, nämligen de svenska nätoperatörerna. Dessa lämnar bara ut ip-adresserna om det gäller misstänkta brott som kan ge mer än dagsböter - och det är sällan domstolarna vill döma ut mer än så i dessa fall.
Yttrandefrihet i all ära, men någonstans ska det ju trots allt finnas en gräns - och bara för att ett brott begås på internet ska man ju inte kunna gå fri för det...

DN 1, 2, 3, 4, 5 SvD 1, 2, 3, 4, 5

Bilden lånad från Resumé

Den amerikanska konsumentsajten Retrevo har undersökt hur när, hur och hur mycket tid folk ägnar åt sociala medier, som till exempel Facebook och Twitter. Och man har kommit fram till att det kan vara befogat att hävda att många är beroende av att kolla statusar och tweets, nästan oavsett tid på dygnet.
Enligt en undersökning sajten gjort går 48% av dem som svarade på undersökningen in på Facebook eller Twitter i sängen - antingen någon gång under natten eller så fort de vaknar på morgonen. Hela 11 % av dem under 25 kan också tänka sig att avbryta ”en intim stund” om det plingar till i mobilen.
De yngre kan också mycket väl tänka sig att avbryta en måltid (49%) eller möte (22%) för att läsa textmeddelanden i mobilen. Cirka 24% gör det dessutom på toaletten...

Det är nästan läskigt vilken plats mobiler och datorer tar i mångas tillvaro. Visst, det är ytterst sällan jag går hemifrån utan mobilen om jag inte bara ska vara hemifrån en kortare stund. Och det händer att jag tar med mig mobilen på toaletten. Men det är ytterst sällan jag vänder och åker hem att hämta mobilen om jag glömmer den - och jag skulle fasen inte avbryta "en intim" stund de ringde eller pep till i telefonen.
Många skulle säkerligen påstå att till exempel mobilen är ett skapat behov, men så långt tänker jag inte sträcka mig. Jag tycker trots allt att den underlättar väldigt mycket i många situationer. Men den ska inte ta över ens tillvaro helt och hållet heller, det är då det har gått aningen för långt!

FOTNOT
Ett statistiskt urval på drygt 1 000 personer
deltog enligt Retrevo i undersökningen.

Källa: AB 1, 2

Bilden lånad från Smultron,

Jag tänkte bara leverera ett stycke tips till er som har en blogg och som vill tjäna en liten slant på den! Det är ju inga jättesummor man normalt tjänare på detta, men en liten slant kan det ändå bli.
Sidan heter LinkJuice och är riktigt enkel att använda. Du behöver bara låta din webbsida använda LinkJuices länksystem. När systemet är aktiverat ser det till att spåra dina besökares länkklick. Om ett sådant går till en sida som erbjuder ersättning, ser LinkJuice till att du får del av denna.
Om du dessutom lyckas värva nya medlemmar till LinkJuice, tjänar du 5% av vad de tjänar.

Jag vet, detta låter garanterat som ett reklaminlägg - något som jag ju sagt att jag inte lägger ut på den här bloggen. Och det gör jag inte heller. Jag ser inte detta som reklam, utan ett tips - vilket ju är en viss skillnad.
Detta är trots allt ett ganska enkelt sätt att tjäna en del på bloggandet, även om man inte kommer bli någon miljonär. Man förbinder sig inte att skriva något speciellt, varken i antal inlägg eller inlägg i ett visst ämne. Det enda man gör är att man skriver som vanligt och ser till att lägga in relevanta länkar i inläggen - skulle sedan någon av de sidor man länkar till erbjuda ersättning för att man länkar dit, så får man betalt. Och hur mycket detta är beror helt och hållet på vad det är för typ av betalning just den sidan erbjuder. Hos vissa måste besökaren handla eller anlita just den tjänst sidan erbjuder, hos andra sider ger själva "klicket" i sig ersättning...

LINKJUICE

---

Läste just att sömproblem ökat radikalt sista åren, även bland barn och unga. Och mycket tycks bero på att vi helt enkelt inte är skapta för den moderna livsstil som det flesta av oss idag för. Vi kan handla, se på teve eller film hela natten om vi vill. Vi kan chatta, surfa eller spela spel på datorn när som helst. Men egentligen ska människor sova när det är mörkt ute och vara vakna när det är ljust - det är vad vi är skapta för.
Jag har själv många gånger tänkt tanken vad läskigt mycket tid man ägnar vid exempelvis datorn, så otroligt mycket som faktiskt kretsar kringa denna apparat - och vad "handikappad" man plötsligt känner sig när datorn inte fungerar eller man inte har tillgång till en internetuppkoppling. Och visst - jag har ofta känt att det kan vara svårt att många gånger varva ner när man ska sova på kvällen. Det är otroligt mycket som fortfarande kretsar runt i skallen när man krupit ner i sängen och ska sova.
Och just sömnproblem är ett fruktansvärt jissel, som påverkar hela tillvaron för den som drabbas; helt plötsligt sätt liksom allt ur spel på ett märkligt vis!
Men några enklar knep finns det i alla fall om man märker att det börjar bli svårt att sova på kvällarna - saker som att stänga av datorn och teven på kvällen, släcka ner belysningen, varva ner. Och att se till att få mycket ljus på dagen.

Men det är inte bara sena kvällar framför datorn som kan leda till störd dygnsrytm. Hur mycket ljus - och vilket ljus - man får under hela dygnet har betydelse.
Vissa säger att brist på ljus under morgonen är den viktigaste faktorn när dygnsrytmen förskjuts. Man brukar säga att vi behöver minst 20 minuters exponering för dagsljus per dygn.
Hormonet melatonin är inblandat i regleringen av dygnsrytmen. Normalt ökar melatoninet när det är mörkt på kvällen, och minskar med dagsljuset. Ljus och mörker vid ”fel” tidpunkter kan störa melatonininsöndringen och leda till störd dygnsrytm och sömnproblem.
Typen av ljus är också viktig. På dagarna behöver vi ”blått” ljus, sådant som dagsljuset består av. På kvällarna passar det oss bättre med ”gult” ljus, som vanliga lampor brukar ge, samma typ av ljus som kommer från öppen eld.

Tanken har ofta slagit mig om vi verkligen är konstuerade att leva det liv som samhället idag "kräver" av oss? När jag själv känner efter vid vilka tillfällen jag själv mår bäst, brukar det vara när man är långt borta från datorer, TV-apparater och klockor - när man lägger sig när man är trött, stiger upp när man är utvilad och äter när man är hungrig. Och inte gör det när jag har rast eller klockan säger att det är dags att vakna eller äta.
Vardagen fylls ju för de allra flesta av ett ständigt stressande och passande av tider, liksom surrande datorer och vrålande trafik. Och jovisst, man kan trivas med den "moderna tillvaron" - det är ofta jag själv kan känna mig ganska tillfreds med den tillvaro jag själv har. Allt stressande och jäktande till trots. Men man behöver nog många gånger tänka igenom sin livsföring också och se till att man har en balans i hur man lever sitt liv. Det kanske inte alltid är så konstigt att psykisk ohälsa och andra stressrelaterade sjukdomar ökar trots allt. För i grunden är vi nog inte skapta för detta....

DN 1, 2, 3, 4

Bilderna lånade från Högskolan på Gotland, Bollnäs

På Harriton High School i Philadelphia får eleverna egna, bärbara datorer som de också får ta med hem utanför skoltid. Men för några dagar sedan blir plötsligt en elev avstängd från undervisningen eftersom skolan hävdar att han "uppträtt olämpligt i sitt hem". Elevens föräldrar har nu stämt skolan för det inträffade.
Det visar sig då att skolan haft möjlighet att kunna fjärraktivera datorernas webbkameror och på så sett kunnat se vad eleverna haft för sig i sina hem.
Hur horribelt är inte detta?! Själv skulle jag direkt gå i taket om jag fick veta att den skola jag gick på gjorde så här och omgående lämna tillbaka datorn - förmodligen också hoppa av utbildningen.
Skolmyndigheten uppger att man tänker bestrida stämningen eftersom myndighetens syn på saken är att kamerorna enbart aktiveras när någon av datorerna rapporteras vara saknad för att den på så sätt ska kunna spåras.
Nu tycks det väl ändå som att någon på skolan roat sig med att fjärraktivera minst en webcam ändå. Klart man kan se mycket intressant som dessa kameror fångar - det skulle säkerligen den som i smyg lyckats fjärraktivera min webcam också! Men skrämmande är det ju, eller hur?!

DN 1, 2 SKY 1

Bilden lånad från Gadgetophilia

Efter ett halvårs förberedelser öppnar snart sajten My webwill. Där ska betalkunder liksom gratisanvändare kunna lämna en beskrivning över hur det persoliga materialet på internet ska behandlas efter döden. My webwill ska se till att exempelvis bloggen och Facebookkontot som kunden hade i livet ser ut som önskat efter att personen dött - eller helt enkelt plockas bort.
Arbetet med sajten har pågått sedan i somras med att bland annat undersöka vilka internetvanor vi har och vilka behov de möjliga kunderna har.
Tanken med sajten är att kunden ska lämna över inloggningsuppgifter till de platser på nätet där man är aktiv. Det kan till exempel vara Facebook, Flickr, Bilddagboken och bloggar. Företagets uppgift är då att redigera innehållet så att det ser ut på det sätt som kunden önskat eller att avsluta konton.
Smart idé tycker jag, även om jag även i fortsättningen håller mig till att överlämna mina uppgifter till mina anhöriga - så får de avsluta de internetkonton jag har... :-)

Källa: DN

ECommerce and EBusiness

Sedan november skriver tio studenter inom området service management vid Lunds universitet i en blogg som drivs av institutionen. Tanken med hemsidan och bloggen är att marknadsföra institutionen och universitetet för att locka nya studenter.
Bloggens inlägg handlar mest om utbildningen och livet som student. Men i de vardagliga skildringarna finns begränsningar i vad som får ingå. Ett avtal med institutionen förbjuder bloggarna att till exempel skriva nedlåtande om föreläsare, personal och studenter. Man måste också hålla sig ifrån att skriva om religion och politik. Enligt en av de bloggande studenterna får man dock kritisera skolan, så länge det är konstruktiv och välgrundad kritik.

Personligen skulle jag knappast hoppa på att skriva en blogg, där det inskränks så här vad man får skriva. Man undrar ju vad skolan syftar på med begreppet "politik", till exempel? Det går ju trots allt att innefatta ganska mycket där och behöver ju inte direkt handla om politiker, politiska partier och liknande.
Tittar man de flesta "vanliga" bloggverktygs användarvillkor, brukar det oftast vara frågan om att man inte får publicera pornografiska eller rasistiska inlägg eller matrial som bryter mot tystnadsplikt och upphovrätt. Liksom att man - givetvis - även i övrigt ska hålla sig inom lagens ramar. I övrigt lägger man sig inte i vad bloggarna skriver om - och det är så jag själv vill ha det när jag bloggar.

Bland de bloggar jag själv hittat som skrivit om just detta har det generellt blivit ett ramaskri över att Lunds universitet censurerar sina bloggare genom att inte tillåta dem skriva om politik och religion.
Att man inte får skriva nedlåtande om skolan, elever och lärare känns ju som en självklarhet när det är skolans egna hemsida, så det är väl inget att dividera om. Dessutom kan jag själv inte se att är ett större problem att man får vissa riktlinjer när man skriver en blogg på uppdrag av någon. Det är klart universitetet vill styra lite kring vad som ska stå på bloggen - och jag kan tänka mig att man är rädd för att det ska komma upp politiska ämnen som universitetet inte kan ställa sig bakom.
I grunden är jag självklart emot censur, men vill man till exempel skriva en politisk blogg vänder man sig knappast till en blogg som en institution på ett universitet står bakom - då skapar man förmodligen en egen blogg. Eller är jag helt ute och cyklar? Jag förmodar att man vill ha ett fokus på själva studentlivet och pluggandet och att man gjort ett - om än kanske aningen tafatt och missriktat - försök att specificera vad bloggen ska handla om. Det är ju inte en fråga om att man dikterar ett generellt förbud kring vad studenter får blogga om - utan vad man vill ska finnas på skolans blogg. Hade det däremot även gällt ett förbud kring studenternas privata bloggar hade även jag gått i taket!

SvD 1 SYD 1

Bilderna lånade från Patrik Ohlsson och Mamma till fyra killar

Jag har fått en award av Lina. Normalt brukar jag sällan haka på sådana här "utmaningar", men den är lite roligt så jag gör lite av ett undantag denna gång! :-)

Så här går det till:
A: Har du fått en award, kopiera awarden till din blogg!och länka till personen som du fått awarden av.
B: Berätta 7 intressanta fakta om dig själv!
C: Välj 7 andra bloggar som du vill ge awarden till och länka till deras bloggar,
D: Lägg en kommentar i deras blogg och berätta att du gett dom denna award!

Sju intressanta (?) fakta om mig
1. Jag viker mig dubbel av skratt när jag ser "Sunes sommar" och "Sunes jul".
2. Jag har druckit öl tillsammans med Allan Svensson på Oh Leary's i Kalmar.
3. Min dröm är att äga ett hus som jag helt möblerar i råkåkå-stil. Givetvis ska jag även har havstomt med en bastu nere vid vattnet.
4. Jag måste vara den enda killen i hela världen som aldrig - och aldrig skulle vilja - sett en hel porrfilm!
5. De flesta av mina vänner/kompisar är tjejer. Annars är jag vad jag själv brukar kalla en "social ensamvarg" som är väldigt mån om att få ha en stor dos "egentid" och få rå mig själv!
6. Mina stora tonårsidoler var Michael Wiehe, Björn Afzelius och Beatles. Artister som Metallica, Iron Maiden och Eminem började jag lyssna på först som vuxen... :-)
7. Innan jag dör ska jag ha åkt Tanssibiriska järnvägen, liksom besökt Rio de Janeiro, Beirut (som ska vara Mellanösterns Paris), Kina och Japan.

---

Jennie
Malin
(har sen - tyvärr - inte fler personer att "utmana")

Bilden lånad från Hollins

Fler som gått med i Facebook-gruppen ”2kr per medlem till jordbävningsoffren i Haiti”?! Jag är inte ensam om det - de samlade nämligen snabbt på sig över 200 000 medlemmar som trodde att de hjälpte de drabbade.
För nu har plötsligt Svenska Nekrofilföreningen  meddelat att de ligger bakom sidan – och att gruppens syfte var att flyga hem lik att ha sex med. Sidans extremt osmakliga profilbild kan ni hitta längst ner i det här inlägget. Bilden valde jag att publicera bara för att visa hur osmaklig sidan är!
Personligen har jag nu gått ur gruppen - och det hoppas jag innerligt att alla andra gör, som också lurats att gå med där! Jag är knappast heller ensam om att ha anmält gruppen till Facebooks "administration", nu håller jag bara tummarna för att den stängs ned omgående. Det är så fruktansvärt lågt att göra något sådant här bara för att "ragga medlemmar" att jag faktiskt saknar ord för det!
Gruppen lovade att när man nått 200.000 medlemmar, skulle två kronor per medlem skänkas till jordbävningsoffren i Haiti. Men, när man nu uppnått detta medlemsantal, dök en ny beskrivning upp:

"Som många redan vet är det alltså Svenska Nekrofil-föreningen som nu skänker 500 000 kr. för att försäkra oss om att liken som förs hem från Haiti är i så gott skick som möjligt, dvs vi kommer inte behöva ha sex med folk som är lemlästade.”

Därefter går att läsa att man i första hand vill få hit döda barn att ha sex med. Dessvärre är det ju inte första gången något sådant här händer - det är snarare rätt vanligt. Men att utnyttja folks välvilja i ett sådant här syfte är ett lågvattenmärke utan dess like.

Källa: SvD 1, 2, 3 SYD 1

Andra medier: AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 DAGEN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 DN 1, 2, 3, 4, 5 GP 1, 2, 3
VG 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8

En ung kvinna, anställd på McDonalds skrev nedsättande kommentarer på sin blogg om sin arbetsgivare. Förra veckan sades hon upp från sitt jobb, arbetsgivaren hade nämligen upptäckt hennes blogg. Enligt arbetsgivaren var det hon skrivit inte bara illa - utan "helt oacceptabelt".
Och det får man väl tycka är något sånär i sin ordning trots allt. Jag har inte lyckats hitta vad det är hon skrivit, men spontant tycker jag man ska vara försiktig med sina formuleringar på sin blogg.
Enligt facket har man som anställd en lojalitetsplikt mot sin arbetsgivare och man kan därmed sägas upp om man till exempel skriver nedsättande om sina kollegor eller arbetsplats på en blogg - eller skriver saker som kan skada arbetsgivaren. Är man inte nöjd med sin arbetssituation, har man en skyldighet att ta det med arbetsgivaren först. Löser det sig inte då, kan man ta det vidare till facket.
Och visst, jag skulle själv vara mycket försiktig med att skriva negativt om min arbetsgivare på bloggen! En helt annan sak om man är ironisk och skämtar lite om arbetsgivaren och det tydligt framgår att man skämtar. Eller det verkligen är konstruktiv kritik och texten inte är nedlåtande eller kränkande. Hade kvinnan kommit med konstruktiv, välformulerad kritik gällande en situation som inte lösts vid kontakt med arbetsledningen, hade det varit en helt annan sak. Själv skulle jag inte "oprovocerat" skriva nedlåtande om min arbetsgivare, även om jag haft de åsikterna. Just för att skydda mitt eget skinn.
Så har hon nu på fullaste allvar skrivit negativt om McDonalds, tycks ju det hela vara i sin ordning. Men uppenbarligen tog det hela inte slut här trots allt. Strax efter uppsägningen, fortsätter McDonalds driftledare med kvinnans inslagna bana och skriver i sin Facebookprofil att "Precis sagt upp en tjej som bloggade riktigt illa om sin arbetsplats ... inte helt smart att hitta på massor bara för att polarna skall få sig ett skratt ... men nu småskrattar jag i vilket fall ... =0))".

Och där någonstans har han väl passerat gränsen, denna driftledare. Man ska som arbetsledare och/eller chef inte sänka sig till samma nivå som den man just avskedat. Dock togs detta inlägg bort inom några timmar igen.

Källor: AB 1 + 2, DN 1, NA 1, SvD 1, VG 1

Bilden lånad från Global News