Jag har vid det här laget tappat räkningen på hur många gånger jag berört det här ämnet i olika blogginlägg. Men här kommer ytterligare ett inlägg i ett ämne som det tycks finnas ett stort behov att skriva om. Det må verka vara ett ganska banalt och litet problem, vissa vill inte ens kalla det ett problem. Men som bloggare tycker jag detta är fruktansvärt enerverande!

Bloggvärlden är full av fjortisar och andra som försöker ragga läsare till sina mer eller mindre ointressant bloggar på ganska patetiska sätt. Ett av de allra vanligaste tycks vara lämna mer eller mindre intetsägande kommentarer på andra bloggar. Vanligast är kommentarer i stil med "Fin blogg", "hej, hur är läget?", "trevlig helg" och så vidare. Andra skriver lite längre kommentarer, där de åtminstone ärligt talar om att de jagar fler läsare och ber andra komma in på deras blogg för att läsa.
Just denna typ av "marknadsföring" har spridit sig till även lite äldre bloggare, men fortfarande med det gemensamt att deras blogg (eller möjligen någon annan typ av sida), att den är ganska ointressant.
Man kör helt sonika med "klipp och klistra", man skriver en kommentar som man sedan kopierar in på varenda blogg man råkar ramla in på - helt utan att först läsa bloggen överhuvudtaget.
Men hur tänker man egentligen? Tror man verkligen att man får fler läsare på detta sätt? I bästa fall klickar man in, tittar snabbt och försvinner sedan därifrån. Du får inga läsare som återkommer igen. Men om man ändå inte får några besökare, varför skulle just jag vara intresserad av att börja denna blogg?
Själv tröttnade jag ganska fort på dessa spamkommentarer, som enbart har till syfte att marknadsföra en blogg eller hemsida. Självklart är det okej att länka så länge det är relevant för kommentaren, liksom att lämna en länk till sin blogg i därför avsedd ruta när kommenterar - men inte skriva något irrelevant bara för att lock in folk på sin blogg.
Det är nu länge sedan jag lade ut kommentarsregler under varje inlägg. Där står klart och tydligt vilka regler som gäller inklusive att reklamkommentarer inte är välkomna. Till det en tydlig uppmaning intill kommentarsrutan att läsa reglerna innan man kommenterar. Men detta till trots kommer dessa spamkommentarer. Det som egentligen stör mig mest är att folk faktiskt inte läser alls vad de kommenterar. Varför ska jag intressera mig för en blogg där bloggaren inte alls intresserar sig av att läsa min? Vari ligger logiken?
I perioder formligen haglar dessa spamkommentarer över min blogg. Det enda budskap jag ser i dessa kommentarer är: "hej, jag skiter fullkomligt i vad du skriver om, men läs gärna min blogg". Igår slogs ett märkligt rekord, där samma "bloggare" lämnade exakt samma kommentar tre gånger på samma inlägg... Det roliga i sammanhanget på någt sätt är innehållet i kommentaren:

Hej alla glada modefilurer!, jag har ett modeforum XXX och skulle behöva lite hjälp från modekunniga och modeintresserade personer att få forumet att växa så att vi alla kan få en bra modeportal där man kan få svar på sina frågor. Jag skulle bli väldigt glad ifall du och andra som läser detta har lust att ta en titt. Självklart kan ni skriva om eran blogg eller hemsida och ha med den i era inlägg. Moderator roller kommer att dyka upp när forumet växer för seriösa och engagerade personer. Om ni gillar att se på youtube så kan ni alltid mobba mig för mitt försök att göra en video XXX, musiken är iallafall bra tycker jag. Till sist vill jag bara nämna att vi har en facebook grupp också som finns på adress XXX och XXX. Tack för att ni tar er tid att kolla på detta.

Alla webadresser i kommentarer har jag plockat bort och ersatt med XXX. Men jag undrar vad i min blogg som får denna person att tro att jag är en modeintresserad modefilur?? Och framförallt avslöjar sig den här personen sig rejält genom att lämna identiska kommentarer flera gånger på samma blogg. Ingen som helst tanke bakom kommentaren, personen läser inte vad som står i bloggen han/hon kommenterar, utan kör helt tanklöst klipp och klistra. Jag googlade just denna kommentar och svaret på Google talar sitt tydliga språk! Sida upp och sida ner kan man hitta bloggposter, där exakt samma kommentar finns. Bloggar som får agera reklampelare helt enkelt.
Och denna kommentar var bara en av många som kom igår, som vara uppenbara spamkommentarer. Vill du verkligen göra mig intresserad av din blogg eller hemsida, skriv istället något riktigt intressant! Något som har med min blogg att göra och som faktiskt får mig att fastna för det du skriver! DÅ kanske jag klickar mig in på din blogg för att läsa också! :)

Bilden lånad från RCKN Radio, Mjukvara

Det är nu några år sedan jag började blogga, minns jag inte helt fel var det 2007 jag startade den första bloggen. Jag har sedan hunnit byta blogg ett par gånger av olika anledningar, men nu kommer jag med största sannolikhet bli kvar på den adress jag har! I skrivande stund har jag någonstans över 1.400 inlägg på den här adressen och det känns inte aktuellt att radera så pass många inlägg med allt bakomliggande arbete hur som helst.
Hela tiden har jag - av någon märklig anledning - blivit kvar på Blogg.se, trots jag emellanåt stört mig på hur dåligt detta bloggverktyg fungerat. På sistone har det visserligen fungerat bättre än vad det gjort tidigare genom åren, men det förekommer fortfarande en hel del strul.
Men när det nu faktiskt fungerar hyfsat, finns det istället andra saker jag faktiskt saknar! Då rör det sig om inställningar och finesser för att kunna ha en blogg som är värd att besöka och återkomma till som läsare.
Framförallt möjligheten för den som kommenterar att på något sätt varskos när någon annan kommenterar ett inlägg man själv kommenterat. Flera bloggverktyg har finnessen att man kan välja att få ett mejl när någon annan kommenterar ett inlägg man själv kommenterat. Det finns inte på Blogg.se. Dock skulle det absolut göra att många läsare återvände till bloggen, något som både Blogg.se och jag själv som bloggare skulle tjäna på.
Att sedan ha möjlighet att kunna ändra typsnitt och färg på texten i olika inlägg skulle många gånger göra bloggen roligare. Visserligen kan man ändra i kodmallarna, men då ändras färg och typsnitt för hela bloggen. Själv skulle jag uppskatta om man kunde göra de förändringarna inlägg för inlägg på ett enkelt sätt. Finns det andra bloggverktyg där detta är möjligt? Ibland har jag faktiskt övervägt tanken att försöka flytta över bloggen någon annanstans var för att få dessa möjligheter! Bloggen kan emellanåt kännas lite tråkig när man inte kan variera den mer än vad det går i dagens läge.
När jag påtalat åsikter om vad jag anser vara brister hos Blogg.se har jag i princip fått svaret att "passar inte det vi erbjuder, är det bara att byta bloggverktyg". Man verkar inte alltid särskilt intresserad av vad vi bloggare tycker tyvärr. Men är det fler som tycker som jag, eller är jag ensam om denna åsikt, att det borde finnas fler finesser i bloggverktyget?

Bilden lånad från Scary Marys blogg

Det finns vissa saker som jag har så där riktigt, riktigt svårt för. Jag tänker inte fördjupa mig på alla i just det här inlägget - men ett tänker jag betona lite extra! Det är när ett företag erbjuder en tjänst som visar sig inte fungera - utan att företaget upplyser om det. Oavsett om det är ett planerat avbrott/störning eller ej. Ett exempel: Man erbjuder en tjänst via internet. Sedan blir något fel - som det kan bli hos alla företag ibland - men man upplyser inte på något sätt sina kunder om att något är fel eller att man planerar ett driftavbrott (som ju också händer ibland). Oavsett om det är planerat eller ej kan det reta gallfeber på mig att inte bli informerad om jag är en av dem som nyttjar tjänsten som jag plötsligt inte kan använda. Och det spelar ingen roll om det är en gratistjänst eller ej. Man ska informera sina kunder!
Bloggtrafik.nu är ett praktexempel på just detta fenomen! För den oinsatte, är det en gratistjänst för bloggar och hemsidor för att öka trafiken på en sida. Genom att via Bloggtrafik besök andra sidor samlar man poäng - som sedan gör att man själv får fler besökar på sin egen sida. Kanske inte alltid personer som nödvändigtvis stannar kvar och återkommer till den egna sidan, men i och med att statistiken ökar, får man bättre placering på olika topplistor liksom rankas högre på sökmotorer och kan därigenom få besökare som kommer tillbaka till min hemsida.
Bloggtrafik funkar alltsom oftast, men titt som tätt hakar den upp sig och man kan överhuvudtaget inte komma in på sidan. Man får bara veta att "sidan kan inte hittas". Dessa stopp kan vara alltifrån några dagar till flera veckor. Utan att vi som är medlemmar på sidan på något sätt informeras om vad som sker och när man tror att det hela kan vara avhjälpt. Det krävs dessutom en mejladress när man registrerar sig på Bloggtrafik, så man kan inte skylla på att man inte kan nå medlemmarna! Helt plötsligt är bara tjänsten ur funktion - och man får inte någon information överhuvudtaget. Och detta händer dessutom ganska ofta! Det är inte en fråga om någon enstaka gång, utan lite då och då. Hade man då gått ut med ett mejl med innebörden att "vi jobbar på problemet" hade det varit okej. Men utan information vet man inte om sidan är nedsläckt helt eller bara "under renovering".

Det som stör mig är i första hand inte att det är en gratistjänst som inte fungerar och att jag "förlorar" 30-40 besökar per dygn på min blogg. Snarare är det att en tjänst inte fungerar och att man inte informerar - trots att det borde vara otroligt enkelt att faktiskt göra det. Framförallt när det är på grund av oss medlemmar som denna tjänst faktiskt går runt. Utan oss hade de inte kunnat erbjuda denna tjänst alls. Om de förlorar medlemmar, kommer de till sist tvingas lägga ner sin verksamhet helt och hållet.
Jag kan bara gå till mig själv och min blogg! Jag har några hundra besökare per dygn, men upplyser alltid när jag vet att jag inte kommer ha möjlighet att blogga under några dagar. Bara så att läsarna vet att jag återkommer och inte bara fått för mig att sluta blogga. Det kallas för "fair play" och "schysst bemötande".
Nu har Bloggtrafik återigen legat nere några dagar utan att man upplyst om varför och om man vet när tjänsten kommer igång igen. Och jag kan inte låta bli att störa mig på det! Just därför att jag anser att man ska upplysa sina kunder/medlemmar när sådant sker. Sen spelar det ingen roll om man driver en gratistjänst för bloggare eller erbjuder någon dyr tjänst där man får betala stora summor för att utnyttja en tjänst eller vara. Så det är inte tjänsten som sådan jag stör mig på att jag inte kan utnyttja, jag blir däremot provocerad av att man inte informerar när något ligger nere och inte fungerar. Det är sådant som får folk att stanna kvar och utnyttja något! Men det är det inte alla som förstår uppenbarligen. De tror att man kan göra lite som man vill och ändå få behålla sina kunder/medlemmar.
Men vad gäller Bloggtrafik har de snart förlorat åtminstone mig som medlem! Var så säker!! Sen får man kalla mig grinig, högfärdig, petig eller något annat - saker som i vissa fall kanske kan stämma - men jag har en bestämd uppfattning om hur jag vill bli bemött när jag nyttjar en tjänst. Och det är att man åtminstone ska kunna begära att bli informerad när något inte fungerar som det ska....

Bilderna lånade från Nyhetsbrev, Lindas värld och vardag

Det är ofta jag själv drabbas av längtan av att "skriva av mig" om olika saker på bloggen. Tillfällen då jag känt att jag blivit kränkt eller blivit illa bemött på olika sätt. Jag har skrivit sådana inlägg tidigare, om händelser som varit ganska extrema på olika sätt. Det var till exempel ett av mina knasiga ex, som ju var mer en lovligt galen. En annan gång blev jag illa bemött i samband med att jag anlitade Däckhuset i Kalmar i samband med service av en EU-moped jag ägde under studietiden. De inläggen kostade mig en JK-anmälan som ju faktiskt är riktigt skrattretande¹.
En annan gång greps jag av polis, osykldigt anklagad för narkotikabrott på en krog i Kalmar, något som föranledde en rad inlägg på bloggen. Anmälan avskrevs givetvis, eftersom jag inte hade någon narkotika i kroppen (något jag heller aldrig haft under mina dryga 34 år i jordelivet). I samband med historien på Krögers i Kalmar blev det ingen JK-anmälan, men ägaren av Krögers tyckte jag hängde ut hans personal, att jag gav hans krog negativ marknadsföring genom mina inlägg på bloggen. När det egentligen ju var vaktbolaget och inte Krögers egna personal som gjort fel (själv frågar jag mig fortfarande vad en vakt som inte vågar ingripa överhuvudtaget har i det yrket att göra?).
Jag står fortfarande för det som står i dessa inlägg, precis som det som står i samtliga andra inlägg jag har här på bloggen. JK-anmälan jag fick emot mig skrattar jag gott åt - och att Krögers ägare tar åt sig för att jag kritiserar vaktbolag man anlitar för stå för den personen.
Men jag börjar bli lite, lite försiktigare med att lägga ut kritiska inlägg på bloggen. Historier som dem jag nämnde här ovanför skulle jag skriva även idag - utan att tveka en sekund. Men det finns sedan historier som kanske är lite mer av gränsfall vad det gäller att nämna dem öppet på internet. Trots allt måste man ju alltid komma ihåg att det kan få konsekvenser för en själv när man omnämner saker och ting så pass öppet som på internet.
Jag tänker till exempel på en arbetsgivare jag varit anställd hos tidigare, där jag inte trivdes något vidare och anställningsvillkoren var rent usla. Jag slutade där av flera anledningar, men den största anledningen var hur vi anställda bemöttes. Dock kan jag känna att det inte var tillräckligt "grova" missförhållanden för att jag vill börja kritisera företaget offentligt. Inte av anledningen att jag vill ha en chans att komma tillbaka dit igen - för det vill jag inte. Om det enda jag riskerade var att jag kanske inte skulle vara välkommen att jobba där igen, då skulle jag tveklöst skriva om företaget på bloggen.
Men jag tänker ett steg till! Vad händer om ett företag där jag istället söker en ny anställning skulle hitta de inlägg jag skrivit om detta usla företag och göra samma bedömning som jag? Nämligen att det hamnar i något av en gråzon för vad som är okej? Då skulle jag förmodligen ha svårare att få andra jobb, eftersom andra arbetsgivare skulle bli rädda att jag skrev om dem på internet så fort minsta lilla missöde eller missförhållande uppstod på jobbet...

Det är just sådana dilemman man emellanåt ställs inför när man driver en blogg. Man måste måste många gånger avväga vad som kan vara värt att publicera eller ej. Vad kan ge konsekvenser och vad kommer förmodligen inte att göra det?
För de flesta av oss dyker förmodligen inte historier upp som blir de där stora "scoopen" upp som ger någon form av "genombrott", där man på ett eller annat sätt kan leva på sitt skrivande. Sådana historier skulle annars kanske vara värda vissa andra mindre positiva konsekvenser.
Istället är det ju andra saker man ska tänka på. Kan det påverka framtida möjligheter att få jobb, skapa nya relationer, få bostad eller ta lån?
Det kan även röra vilka bilder som kan anses lämpliga att publicera på bloggen. Själv är jag väldigt restriktiv med bilder på personer på bloggen - både av mig själv och andra. Jag har väldigt svårt att förstå personer som till exempel publicerar lättklädda bilder på sina barn. Trots allt vet man ju aldrig om fel person hittar dessa bilder och använder dem i helt fel syften.
Detsamma gäller självklart personer som lägger ut lättklädda bilder på sig själv. När man bläddrar runt bland olika bloggar, är det inte svårt att hitta bloggar där unga tjejer lägger ut till exempel bikinibilder på sig själva. Ofta är det i helt oskyldig syfte, till exempel i samband med att berättar om en semesterresa till varmare breddgrader. Men det är samtidigt bilder som kan missbrukas.
Många gånger kliar det verkligen i fingrarna på mig och jag tänker tanken att "det eller det vill jag blogga om". Så inser jag att det kan vara ett innehåll som för min egen del gör mer skada än nytta på många olika sätt. Det kan leda till rättsliga processer och/eller ge andra konsekvenser. Som till exempel sådana jag redan varit inne på här ovanför.
Andra gånger kan jag nästan "längta efter" att något händer, något som kan vara lite "snaskigt" att skriva om. Trots allt kan sådant vara riktigt roligt att skriva om. Det är inte en fråga om att jag vill starta drev, skapa publicitet eller liknande. Snarare är det frågan om att det skapar roliga diskussioner på bloggen. Och självklart är det samtidigt roligt om man kan sprida information om missförhållanden eller företag/personer som missköter sig, det kan jag inte neka till. Alltid hjälper man väl någon att inte hamna i knipa...

Bilderna lånade från My yellow bells, Acquris

Alla bloggare har säkerligen sina perioder då man känner att det är så där aningen svårare att komma fram med ämnen att skriva om. Att komma fram med hyfsat bra ämnen att kunna fylla ett inlägg med. Någon bloggare som inte känner igen sig?
Jo, det finns säkert en och annan, det tvivlar jag inte på. För hur många gånger har jag själv inte ojjat mig över intetsägande "dagens outfit" (framförallt när de kommer från 12-åriga tjejer i Hello Kitty-kläder), bilder vad bloggaren ätit till frukost, frågestunder (där bloggaren inte ens fått en enda fråga), länkbyten och utmaningar? På något vis verkar det som kvantitet är bättre än kvalitet för vissa bloggare. Jag har nämligen inga intressen i att ställa frågor till någon fjortis som bloggar som sina frukostvanor, jag vill inte byta länkar och deltar absolut inte i några frågestunder.
Men emellanåt drabbas jag själv av en märklig skrivkramp! Jag tycker då inte det händer så mycket i min tillvaro, värt att nämna på bloggen, jag lusläser tidningar och andra bloggar för att hitta inspiration - men det står helt still. Jag kan inte komma fram med några vettiga ämnen att skriva om. Och för min del får kvaltiteten på inläggen före kvantiteten. Även om det självklart är en smakfråga - många kanske gillar att veta vilken müsli någon ätit till frukost - men själv tycker jag det är totalt ointressant med dessa inlägg med bilder på mat och dagens outfit. Jag vill ha lite mer att säga än så innan jag lägger ut ett inlägg på internet. Och det är just där det i perioder blir lite svårt. Ibland känns det just som att det intressantaste som hänt på dagen är att man haft en snygg skjorta på sig.
Men nej, ni som nu börjar bli lite oroliga över att min blogg kommer förvandlas till en fjortisblogg kan andas ut! Det kommer aldrig att ske!! Hellre lägger jag ner bloggen, det kan jag faktiskt lova.
Men sista dagarna har jag lite smått känt att min egen tillvaro inte haft så mycket intressant att erbjuda. Flytten är klar, de flesta kartonger upplockade, min examen är tagen och jag har inget nytt och spännande på jobbfronten. Och i det tidningar rapporterat om jag generellt inte hittat något intressant att kommentera. Men, men, jag har brukat tagit mig ur de flesta formsvackor och även denna skrivkrämpa ska säkerligen upphöra även den!

En helt underbar insändare från någon som kanske inte riktigt greppat att man kan blogga om lite av varje... Det finns självklart många bloggar som rejält usla och totalt innehållslösa, men det finns många bra också! :)

Bilden lånad från Asiat

Ganska tidigt i min "bloggarkarriär", gick jag med i Google Adsenes och började lägga ut Google's annonser på min blogg. Jag tjänar långtifrån några jättesummor på dessa annonser, men det är ändå några hundralappar per månad. Och anledningen till att man lägger ut reklam på en blogg eller hemsida är ju just att man vill tjäna en extraslant, annars finns ingen anledning att ha sådant på en sida.
Men sista tiden har något hänt med Google's annonser på min sida. Plötsligt är det ganska sällan det syns några annonser - istället bara en färgfylld ruta där jag egentligen valt att lägga ut annonserna. Dessa annsonser ska ju vara relaterade till innehållet på min blogg, men då min blogg har ett välridgt "brett" innehåll, har jag ytterst svårt att förstå varför man inte kan hitta fler annonser att lägga ut.
Och nu kommer jag till en sak jag redan tidigare stört mig på vad gäller Google Adsene's hemsida! Nämligen att det inte finns någonstans där man kan kontakt Google Adsense vid problem. Ingen "kundtjänst", "kontakta oss" eller liknande. Det finns visserligen ett så kallat hjälpcenter - men ingenstans där man kan privat och direkt kan kontakta Google Adsense.
Hur dåligt är inte detta? Dels drar man ner mina möjligheter till intäkter - men vid problem finns det inga möjligheter att kontakta Google. Även Google måste ju förlora pengar på att man inte ser tll att annonserna syns hos oss som är anslutna till Google Adsense. Det är inte utan att man börjar se sig om efter något annat sätt att annonsera!

Bilden lånad från Ahnblog

Det sker inte dagligen, men säkerligen 2-3 gånger per vecka - MINST - att jag hittar olika erbjudanden i mejlen från olika hemsidesägare, webmasters och allt vad det heter om länkbyten och "erbjudanden" om att skriva om det eller det. Det är alltiffrån länkbyten av olika slag till att man skriver långa uppsatser kring olika ämnen som man tycker skuller göra sig bra på min blogg. Myndigheter har kontaktat mig om olika ämnen de vill jag ska skriva om, skivbolag skickar turnéplaner, releaseinformation om olika skivsläpp och det ena med det andra.
Trots att det klart och tydligt står på bloggen att jag inte skriver inlägg på beställning eller deltar i länkbyten. Jovisst, det händer någon ytterst enstaka gång att jag faktiskt nappar på något "erbjudande" att skriva om något av de ämnen jag blir tipsad om. Det är aldrig frågan om att jag tar betalt för att skriva något, istället skriver jag ärligt vad jag tycker i frågan. Så det har garanterat hänt att det inlägg jag skrivit inte blivit vad man hoppats på när man tipsat mig om ämnet man vill ha med på min blogg.
Men är det inte märkligt att man tar sig tid att skriva ett långt mejl och tala om för mig hur bra man tycker att min blogg är, när man inte läst den tillräckligt noga för att se att jag normalt sett inte skriver inlägg på beställning? För att ha en uppfattning om min blogg (oavsett om man tycker den är bra eller dålig), måste man ju ha läst den - och har man läst den, borde man ha uppfattat fotnoten längst ner i vänsterspalten för att ha sett att jag inte skriver på beställning...
99 gånger av 100 raderar jag bara mejlet utan att besvara det eller lägga upp något inlägg eller länk. De flesta verkar godta att inget svar kommer, men det märkliga är att vissa faktiskt till och med verkar ta det personligt att jag inte svarar. Flera gånger har jag efter ett par dagar fått något spydigt - och vissa gånger lite nedlåtande - mejl till från samma avsändare, där man ifrågasätter varför jag inte besvarar mejl från mina läsare.
Formuleringar som "du kanske inte är tillräckligt insatt i detta med internet för att inse vikten av länkar till och från din hemsida..." och "förstår du inte vad du går miste om när jag inte länkar till dig...?" (eller åtminstone den innebörden) är inte alls ovanliga.

Detsamma gäller ibland när jag inte besvarar mejl angående olika ämnen att skriva om. Folk verkar tro att att jag inte skriver om ämnet för att jag vill förolämpa dem nästan... Vilket ju självklart inte är fallet.
Det finns ju många anledningar till att jag inte skriver några inlägg på beställning! För det första bestämmer jag själv vilka ämnen som ska ingå på min privata blogg! Sen händer det ofta att det är ämnen jag själv inte anser är tillräckligt intressanta för att jag ska ta upp dem. Och till sist, får jag ju en rad sådana erbjudanden varje vecka, så jag känner inte heller att tiden finns för att ta upp alla ämnen jag blir tipsad om. Men det tycks inte alla förstå...
Nästa kategori av erbjudanden - som dock inte är lika vanliga - är möjligheten att tjäna pengar på bloggen genom att lägga ut reklam. Och just denna kategori av avsändare brukar vara extra påstridiga och oftast inte ge sig innan jag skriver tillbaka och uttryckligen talar om att jag inte är intresserad.

Så har vi förstås dem, som lämnar kommentarer av olika slag till mina inlägg. Jag har mycket tydliga regler om vad som gäller när man kommenterar - men ändå är det många som har svårt att ta att deras kommentarer inte publiceras.
Det är väldigt sällan jag nekar kommentarer. De enda som alltid, alltid nekas är spamkommentarer. Kommentarer som kan vara mer eller mindre otrevliga, brukar jag hellre fria än fälla och därmed publicera. Men av dem som nekas, är det alltid en viss procent som hör av sig igen och mer eller mindre burdust frågar varför jag nekat deras kommentar. Vissa skriver inte bara en eller två gånger, utan 4-5 gånger innan de ger upp.
Själv undrar jag bara: om man nu är så otroligt angelägen om att göra sin röst hörd - oavsett om man "enbart" lämnar kommentarer på en blogg, eller ber en bloggare ta upp ett visst ämne - varför skaffar man då inte en egen blogg eller hemsida? Har man sedan åsikter om vad jag skrivit, finns ju inget som hindrar att man länkar till mig och kommenterar det hela i sin egen blogg - om man exempelvis märker att jag inte publicerar kommentarer man lämnat...

Men dessa mejl om länkbyten och tips om ämnen att skriva om, lär väl knappast upphöra har jag en känsla av. Snarare tvärtom förmodligen, så det är säkert något man får stå ut med som bloggare skulle jag tro. För min egen del, kommer jag knappast öka antalet inlägg där jag blivit tipsad om olika ämnen. De få gånger det faktiskt kommer ett mejl med något intressant ämne är det inte omöjligt att jag skriver något, men det kommer förbli undantaget som bekräftar regeln... :-)

Bilderna lånade från Always Fabulous, Free legal advice help

---

Jag har klurat lite och kommit fram till att jag trots allt kommer fortsätta knappa på min blogg. Under några veckor har det blivit ganska få inlägg - och det sista två veckorna bara ett enda. Inspirationen har svikit en del och till det har det varit fullt upp ombord här på Freja sista tiden. Så det har varit svårt att få till några inlägg och att hålla någon vettig nivå - eller "kvalitet" om man vill använda det ordet.
Men så har jag nog insett att jag emellanåt haft för högt ställda krav på mitt bloggande, att jag ska prestera inlägg mer eller mindre dagligen och något vettigt att säga varje gång.
Trots mina högt ställda krav mitt bloggande - att prestera så mycket som möjligt - har jag ändå synsättet att det är kvalitet och inte kvantitet som räknas. Sen är jag medveten om att alla inte gillar mitt sätt att blogga, men smaken är som baken delad... ;-) Men kvalitet för mig är att man ska ha något intressant att skriva om, inte bara prestera för presterandets skull - sedan lyckas man kanske reta gallfeber på vissa, göra andra förbannade ocg ytterligare någon att sätta morgonkaffet eller lördagsgroggen i halsen. Men det är smällar man får ta. :-)
Hädanefter kommer jag förmodligen inte skriva fullt så ofta som jag tidigare gjort, det kanske inte kommer inlägg fullt varje dag. Istället kommer jag skriva när jag känner att jag verkligen har något att komma med, när jag har inspiration. Det kan givetvis bli flera dagar i rad - och andra gånger med några dagars mellanrum. Innehåller kommer säkerligen bli ungefär detsamma som tidigare, så vad gäller ämnen och liknande kommer ni som följer min blogg knappast märke någon enorm skillnad. Enda skillnaden är att antalet inlägg kan bli lite färre.
Det kommer snart en uppdatering om den sista tidens intensiva arbete ombord, ett arbete som inte liknar mycket jag själv har upplevt till sjöss. Och jag kommer fortsätta med mina tankar kring det allra mesta som berör mig själv på ett eller annat sätt. Så håll ut, fler inlägg är på G! :-)

Bilden lånad från The Killer Smiley

---

Som ni säkert märkt, har det blivit allt färre inlägg på bloggen på sistone. Det har funnits två avgörande orsaker till det: inspirationen har börjat tryta rejält och brist på tid. De stunder jag haft över till att skriva något, har jag helt enkelt inte känt att jag har inspiration längre till att skriva så mycket. Något som jag ju känt kommit och gått ett tag, för att inte säga ett antal månader.
Jag är inte den som tänker börja lägga ut en massa "dagens outfit", veckans blogg, frågestunder, tävlingar och annat ointressant. Sådant får "fjortisbloggarna" sköta.
När jag nu känner att det blir allt svårare att hålla den nivå jag själv vill på bloggen, har jag börjat överväga hur jag faktiskt ska göra med skrivandet. Med allt jobb som faktiskt ligger bakom alla inlägg, känns det inte som att jag bara vill radera den heller.
Så jag har därför bestämt att ta en liten paus helt enkelt. Bloggen kommer finnas kvar tills jag bestämt mig hur jag ska göra. Det KAN HÄNDA att det kommer ett och annat sporadiskt inlägg, men dessa kommer inte vara särskilt många.
Pausen blir på obestämd tid till att börja med, jag har ingen aning om när inspirationen kommer tillbaka - OM den ens gör det. Fram tills jag vet hur det blir, kommer bloggen givetvis finnas kvar. Det är fritt fram att fortsätta kommentera, jag kommer säkerligen att fortsätta logga in emellanåt och läsa/publicera kommentarer. Men några fler inlägg kommer det knappast bli på tag framöver.

Bilden lånad från Hojnyheter

Fler än jag som tycker att Blogg.se's bloggverktyg inte alltid fungerar som det ska?! Personligen tycker jag det är lite väl ofta det är någon av funktionerna som inte fungerar - och det utan att man från Blogg.se's sida inte ens informerar om att man har problem med driften.
Att teknik strular ibland vet vi ju alla, det är inte så konstigt. Men man kan åtminstone informera i så fall. Och när det är lite då och då som hela eller delar av en tjänst ligger nere, börjar man ju undra hur man sköter underhållet. Det som gör att jag håller mig kvar hos Blogg.se, är trots allt att man har många bra funktioner, att bloggverktyget är lättanvänt. Men man kunde vara bättre på att upplysa om driftstörningar. Normalt är man ganska snabba på att besvara mejl, men det mejl jag skickade för flera timmar sedan har fortfarande inte besvarats.
Nu är statistiken inte avgörande för att hela bloggverktyget ska fungera, men man vill ändå att de funktioner som finns ska fungera. Framförallt när man - som jag - betalar varje månad för min blogg.

Hur går detta ihop?!

---

Ibland får man de allra mest märkliga kommentarer på bloggen! Det vet säkerligen alla ni som bloggar, att vissa kommentarer klarar man sig bra utan. För min del finns det två kategorier av vanligt förekommande icke önskvärda kommentarer. Den ena är spamkommentarer, folk som på ett eller annat sätt bara vill marknadsföra sin egen blogg genom att lämna kommentarer som är mer eller mindre intetsägande - och framförallt inte relevanta till MIN blogg. Dessa kommentarer har jag helt slutat publicera. Istället lägger jag in avsändarens IP-adress (som jag som bloggare alltid kan se genom bloggverktyget, men som aldrig publiceras) i spärrlistan över avsändare vars kommentarer jag i alla lägen vill kontrollera innan de publiceras.
Den andra kategorin är kommentarer som helt enkelt inte är publicerbara för att de är stötande, otrevliga, rasistiska eller liknande. Kommentarer som lite då och då dyker upp, men som faktiskt med tiden blivit allt färre på min blogg.
Däremot händer det någon gång ibland att man får kommentarer som kan bli obehagliga på ett helt annat sätt. För knappt två år sedan började jag nämligen väldigt märkliga kommentarer från någon kvinna som tydligen läste min blogg väldigt frekvent. Kommentarerna var många och ofta ganska osammanhängande - och ofta inte ens relevanta till bloggen.
Under loppet av bara några timmar kunde hon lämna 30-40 kommentarer om alltifrån att hon hade elefanter i gardinerna till att hennes grannar sprutade vatten på henne. Av statistiken till bloggen kunde jag dessutom ana att hon besökte bloggen mellan 200 och 300 gånger per dygn.
Så började komplimangerna komma. Vilka bilder jag än la ut på mig själv, fick jag höra hur söt, snygg, vacker och sexig hon tyckte att jag var. Och fanns det inga bilder att kommentera, skrev en massa annat kring mig som person och försökte på något sätt "charma" eller stöta på mig.
Självklart var det ytterst få av hennes kommentarer som jag publicerade. Jag körde en stenhård gallring och publicerade enbart de kommentarer som strikt vara relevanta till vad jag skrivit om. Något som hon hade mycket svårt att förstå - och började först kommentera även att hennes kommentarer aldrig publicerades.
Jag tröttnade förstås ganska fort och eftersom kvinnan i fråga alltid lämnat in mejladress när hon kommenterat mina inlägg, var det för mig ganska enkelt att komma i kontakt med henne. Jag skrev ett kort mejl och gjorde klart att jag inte uppskattade att hon pepprade mig med kommentarer. Hon fick gärna läsa min blogg och kommentera vad jag skrivit - men inget annat. Det hela funkade en kort period, sedan var det igång igen.
Något tag senare - i augusti 2009 - bytte jag bloggadress till den adress jag nu har. Egentligen inte på grund av den här kvinnan utan av andra anledningar, men en av bieffekterna blev förstås att hon inte hittade min blogg längre och kunde kommentera den.
Det har sedan varit lugnt. För något tag sedan hittade hon tydligen min blogg igen och jag fick några enstaka kommentarer under några veckors tid. Alla relevanta till det jag skrivit om, inga närmanden och inget "flirtande". Sen har det varit tyst igen. Som tur är.

Däremot har det istället hänt några gånger att jag fått vänförfrågningar på Facebook från personer - framförallt tjejer - som jag aldrig sett förut. Deras profiler har visserligen sett helt äkta ut, det har inte verkat vara någon som försökt luras på något sätt med en falsk profil. De har varit på svenska, haft många vänner på vännerlistan och "normala" statusuppdateringar med tillhörande kommentarer. Men jag har ändå valt att först skicka ett meddelande och fråga hur jag känner vederbörande innan jag accepterat vänförfrågan. Och då har nästan uteslutande svaret kommit att "nej, vi känner egentligen inte varandra, jag bara följer din blogg!". Och då har personen inte ens särskilt flitigt kommenterat det jag skrivit om. Varje gång har jag dessutom avböjt sådana vänförfrågningar. Utan pardon och utan undantag. ;-)
Detta har inte alls med personerna som skickat sin vänförfrågan att göra, inte på något sätt. Utan helt enkelt den "policy" jag själv har kring vem jag lägger till på Facebook. Det ska helt enkelt vara personer som jag på något sätt har eller har haft en mer eller mindre personlig relation till. Kolleger, klasskompisar, lärare, familjemedlemmar/släktingar och givetvis respektive till dessa, om de råkar vara personer jag träffat någon gång. Självklart kan jag lägga till personer som följer min blogg, det har faktiskt till och med hänt! Jag har nämligen ett antal personer på vännerlistan på Facebook, som man väl får kalla "internetvänner"; personer som läser min blogg, jag läser deras och vi kommenterar varandras bloggar mer eller mindre flitigt. I alla fall delvis känner vi varandra. Men jag lägger INTE till personer som aldrig på något sätt givit sig till känna tidigare, utan helt plötsligt skickar en vänförfrågan till mig på Facebook.
De som fått sina vänförfrågningar nekade har sedan visserligen accepterat detta, de har inte fortsatt att skicka förfrågningar eller ens ifrågasatt varför jag nekat deras förfrågan. Jag lägger inte till "vem som helst" på Facebook helt enkelt, så är det bara! Även om de flesta som skickat en vänförfrågan inte är har några illasinnade tankar med det hela. Men på Facebook är jag aningen mer personlig än på bloggen och vill helt enkelt inte att vem som helst ska kunna tillgång till det jag lägger ut där. Det är lite som att en artist eller politiker skulle lägga acceptera vänförfrågningar från fans/anhängare (även om det kanske är en helt annan sak); det blir ohållbart i längden...

Bilderna lånade från Johanna, Medirum

När jag hade bloggat ett tag insåg jag att det faktiskt gick att tjäna lite pengar på bloggen. För de flesta bloggare handlar det oftast inte om några större summor, men några hundralappar här och där går det ändå att skrapa ihop.
Bland annat gick jag med i Blogvertiser, en sida som innebär att jag som bloggare kan få i uppdrag att skriva reklaminlägg om olika saker. Beroende på antalet besökare man har på sidan, får man sedan olika mycket betalt för de reklaminlägg man skriver.
Till det anmälde jag mig till en rad olika så kallade affiliate-program, alltså sidor där man lägger upp en profil och kan få tillgång till olika reklamannonser att lägga ut på sin blogg eller hemsida. Så tjänar man pengar för varje gång någon klickar på en annons.
Men med tiden har jag börjat ändra attityd till mitt bloggande, framförallt vad det gäller att skriva reklaminlägg. Vad andra skriver om på sina bloggar är upp till var och en, men själv började jag mer och mer känna att jag själv till 100 % ville styra vad mina inlägg skulle innehålla. Jag vill att den som läser min blogg ska veta att det jag skriver är mina egna åsikter och inte något jag "fått betalt för att tycka". Även om man givetvis alltid har möjligheten att skriva i klartext vad som är reklaminlägg eller ej, vill jag själv inte att det ska finnas några som helst tveksamheter kring vad som är vad på min blogg och jag tog därför beslutet att helt och hållet sluta skriva reklaminlägg. Tilläggas bör att jag efter det beslutet också bytt bloggadress (även om det berodde på andra saker), så på min nuvarande blogg finns inga reklaminlägg kvar sedan tidigare.
Istället har jag några få reklamplatser kvar; Google längst upp på sidan och Bloggerfy ganska långt ner i vänsterkolumnen. Det är verkligen inga stora summor jag tjänar på denna reklam, men några hundralappar här och där får jag ihop i alla fall.

Det är i vilket fall uppenbart att allt fler företag fått upp ögonen för det här med att göra reklam på olika bloggar. Det tycks liksom ha blivit något av en buisness över det hela. Trots att min blogg inte är en av de mest välbesökta bloggarna man kan tänka sig, så får jag åtminstone en till två gånger i veckan erbjudanden av olika slag från företag och olika sajter om att göra reklam på min blogg! Och detta till trots att jag tydlige gjort klart att jag inte skriver några inlägg varken på beställning eller mot betalning.
Men uppenbarligen är det många som chansar och skriver ändå! Vissa erbjuder betalt, andra inte. Vissa har olika typer av affiliate-program de vill jag ska gå med i, andra vill att jag ska lägga upp enstaka reklam bilder eller skriva enstaka inlägg.
Och många är riktigt ihärdiga och envisa dessutom. Min strategi brukar oftast vara att radera mejlen rakt av när de kommer, jag besvarar dem inte ens. Men från många kan jag då få ytterligare 2-3 mejl innan de fattar vinken att jag faktiskt inte är intresserad. Ytterligare andra måste jag till och med be sluta skicka erbjudanden till mig, eftersom jag inte har några planer på att göra reklam för dem.
Precis som alla irriterande spamkommentarer man får emellanåt, kan jag känna det som något av ett irritationsmoment att man inte gör sig ansträngningen att läsa ordentligt på den blogg man påstår sig vilja annonsera på. Det gör ju faktiskt att hela förfrågan känns aningen oseriöst menad. För har du inte ens läst igenom bloggen du vill annonsera på kan du inte veta vad den handlar om - och om den har ett innehåll som du vill ska förknippas med ditt företag. Så skulle i alla fall jag själv göra om jag hade företag jag ville marknadsföra, men jag kanske är en konstig syn på det här med marknadsföring, vad vet jag?! ;-)
I vilket fall ska det vara otroligt bra erbjudande jag ska få innan jag ens tänker tanken att skriva reklaminlägg eller inleda så värst många andra samarbeten med företag för marknadsföring på min blogg. Och så bra erbjudande som det då ska vara, kommer jag knappast aldrig att få med de läsarsiffror jag har - så det kommer alltså knappast aldrig att ske!

Bilderna lånade från Angelina, Bastmattan

När jag började blogga var jag fantastiskt öppen i bloggen och skrev fantastiskt detaljerat kring olika saker. Jag la ut bilder åt höger och vänster, inte bara på mig själv utan kompisar och familjemedlemmar. Men med tiden har jag blivit alltmer restriktiv på de flesta punkter, framförallt att "hänga ut" andra människor - oavsett vilken relation jag har till dem.
Nu är jag stenhård vad gäller att lägga namn och bilder på personer. Har jag inte personens uttryckliga medgivande, lägger jag endast ut namn och bild om det är något som redan är publicerat någon annanstans i samma sammanhang som jag tänker omnämna personen. Som på personens egna blogg eller i massmedia.
Vad gäller arbetsgivare/chefer har jag i princip samma policy. Det ska gå otroligt långt innan jag omnämner en chef eller arbetsgivare i negativa ordalag på bloggen. För min del har det skett en enda gång att jag omnämnt en chef i sämre ordalag på bloggen. En rektor på en högstadieskola jag jobbat på, som hotade med uppsägning om man kritiserade honom, som tafsade på min dåvarande sambo och som hade ett och annat alkoholproblem. Skulle jag få fler före detta chefer av samma kaliber, skulle jag inte ha några som helst problem att omnämna denna person på bloggen - även om jag förmodligen inte skulle nämna personen vid namn. På sin höjd skulle det vara frågan om att jag nämnde vilken arbetsplats det var frågan om.
Är det sedan företag som misskött sig, har jag inga som helst problem att "hänga ut" företagen på bloggen. Jag är fortfarande försiktig med personnamn, men företaget kan många gånger räkna med att få både logga och namn uthängda på min blogg om de missköter sig. Självklart ska det vara lite allvarligare än bara en säljare som haft en dålig dag utan något mer än så. Tänker till exempel på Däckhuset, där har ni ett bra exempel. Krögers ett annat praktexempel.

När jag är runt på olika bloggar, blir jag ibland fundersam över vad vissa bloggare faktiskt skriver om sig själv. Det är alltifrån sex till att man skriver om olika släktingar, vänner och sina respektive. Vissa bloggare lägger ut mer eller mindre lättklädda bilder - både på sig själv och sina barn.
Hade jag själv haft barn, hade jag aldrig i livet lagt ut bilder på dem på bloggen! Med eller utan kläder, det spelar ingen som helst roll. Och lättklädda bilder på mig själv kommer heller aldrig bli aktuellt. Inte bara för att jag vill behålla de läsare jag har, utan även för att det trots allt kan finnas viss risk att bilderna missbrukas.
Med tiden har jag helt enkelt blivit alltmer noggrann med vad jag lägger ut på bloggen eller ej. Jag vill inte vara alltför privat och "vika ut mig" alltför mycket till allmän beskådan. Den bloggadress jag nu har råkar vara den tredje i ordningen och båda gångerna jag tagit bort en tidigare blogg har varit av anledningen att jag ansett att jag helt enkelt varit för öppen i mitt skrivande. Istället för att behöva läsa igenom flera hundra inlägg och börja gallra, tyckte jag det var enklare att helt enkelt flytta över de inlägg jag är mest stolt över till en ny blogg och sedan lägga ned den gamla.
Nu börjar jag själv tycka mig hitta en bra balans kring hur pass personlig jag ska vara när jag bloggar. Detsamma gäller vad jag skriver om andra personer och vilka bilder jag publicerar.
Men det är en svår balansgång vad gäller hur mycket man ska lämna ut om både sig själv och andra. När är det befogat att nämna någons namn eller lägga ut en bild på någon person utan personens godkännande? Det är många gånger en hårfin gräns...

Bilderna lånade från Yourname, Cybernytt

Jag brukar ofta klaga på olika spamkommentarer, där bloggare lämnar kommentarer av en enda orsak; nämligen att jag och förhoppningsvis någon eller några ska klicka sig in på vederbörandes blogg. Ytterligare ett sådant inlägg känns ganska överflödigt, jag tror att ni vet ungefär vad jag anser om sådana kommentarer!
Men igår upptäckte jag ett nytt grepp som bloggare med dåliga besökssiffror tar sig för! Igår kom nämligen den här kommentaren (namn och länkar borttagna av mig):

"hej! XXX heter jag, jag har en blogg på nattstad.se det är som en vanlig blogg bara att man tjänar pengar på en sidvisning. och jag försöker spara ihop pengar till en jacka jag har sett, jag är snart där. så jag undrar om du skulle vilja hjälpa till genom att bara gå in på ' www.nattstad.se/xxx ' och bara skrolla ner och tittta lite. för jag tjänar lite pengar på det.. det skulle betyda sjukt mycket för mig, tack på förhand och förlåt om jag störde.
kram / xxx

fin blogg :)"

Vad är det tjejen egentligen säger? Jo, att hon har skapligt låga besökssiffror (visserligen mitt eget antagande, men tror inte är helt taget ur luften) och måste ragga läsare med på det här sättet istället för att skriva sådant som faktiskt kan locka läsare istället.
Det må vara så att jag inte har världens mest besökta blogg, men jag skulle faktiskt inte nedlåta mig till att sprida sådana här kommentarer! Det finns många andra sätt som är väsentligt mycket bättre i såfall! Om den här aktuella bloggen var intressant? Nej, inte ett smack! Jag behövde bara några få sekunder på mig att göra den bedömningen.
Men det var verkligen ett nytt sätt att ragga läsare - och ytterligare någon som inte läser vad jag själv skrivit på MIN blogg. Så varför ska jag lägga energi på att läsa hennes??

Bilden lånad från Martinsson and Partners

Det hör till ovanligheterna att jag skriver den här typen av inlägg på min blogg, men ibland gör även jag undantag. Ingen regel utan undantag, ni vet... ;-)
Mitt förrförra inlägg handlade ju om bland annat spamkommentarer, så vad vore väl mer passande än att tipsa alla desperata bloggare om ett tips att få fler beökare?! Så slipper de lämna en massa onödiga och totalt intetsägande kommentarer för att få besökare till sin blogg... ;-)

Sidan jag tänkte tipsa om heter KokaKola Hits for free och funkar ungefär som Bloggtrafik och Mer Trafik; man registrerar sig och sin blogg, sen surfar man runt och samlar poäng. För dina poäng "får" du sen besökare från de andra medlemmarna - och värvar du nya medlemmar får du desstom dels poäng för varje värvad medlem, sedan procent av vad DE tjänar!
Fördelen med KokaKola, är att du behöver inte aktivt klicka fram nästa blogg, det sköter sidan själv! Istället får du trycka stopp om du kommer till en intressant blogg som du vill läsa!
Så skippa alla tråkiga spamkommentarer och registrera dig istället på följande sidor!! Jag lovar att det funkar:

BLOGGTRAFIK

MER TRAFIK

KOKAKOLA HITS FOR FREE

Bilden lånad från Gratissaker

Sakta börjar nog ändå inspirationen komma tillbaka efter min lilla "formsvacka" med bloggandet. Kanske kommer det bli aningen färre inlägg även i framöver, i alla fall under ett tag - men å andra sidan har ju alltid antalet inlägg varierat, så är det ju.
För er som följt bloggen, syns det förmodligen att det nu blivit vissa förändringar i designen, kändes som att det behövdes lite av en "omstart" här. Jag har börjat lämna tanken att sluta blogga, men det kommer kanske bli lite annat "stuk" på bloggen. Det kommer inte vara några drastiska förändringar, men kanske att jag "avhandlar" ämnen som jag inte tidigare skrivit om också... Om det inte är någon som har något emot det, vill säga?! ;-)
Det är inte bara att jag vill fortsätta blogga, utan även att det ligger så otroligt mycket arbete bakom bloggen. Det skulle kännas lite surt att lägga ned den efter alla timmars arbete som ligger bakom den.
Så ett tag till finns bloggen kvar i alla fall, så länge inspirationen och orken finns att hålla den vid liv. Men det är förstås samma förutsättning som sedan bloggen startade; jag tänker inte ödla tid på något jag inte orkar med eller känner olust/omotivation inför.
För fördelen med en blogg - så länge man inte bloggar på uppdrag av någon - är ju att man bloggar i den takt och om det man själv vill. Det enda man kan tycka man kan ställa några krav på. är möjligen att man ska vara något sånär sanningsenlig och ha hyfsat på fötterna i det man skriver. Det är möjligen inte alltid helt lätt, många gånger har man bara sådant som skrivs i media att gå efter och det skulle ta alldeles för lång tid att göra större efterforskningar för att kunna ha ett till 100 % "vattentätt" inlägg. Själv brukar jag istället försöka uttrycka mig så i inläggen, att det framgår att jag utgår från det jag läst mig till i tidningar och liknande. Sen är det kanske inte alltid man lyckas till 100 %, men man kan ju alltid försöka. :-)
Nåja, kort och gott: bloggen blir kvar och jag fortsätter skriva någorlunda genomtänkta inlägg i min egen takt! *L*

Bilden lånad från Saraliina

För något år sedan läste jag en tidningsartikel om att bloggare ofta känner sig stressade. Stressade över att ständigt vara online, ständigt uppdatera sina bloggar och ständigt ha åsikter om saker och ting. På många sätt håller jag med, det kan faktiskt vara ett stressmoment. Då, när jag lsäte artikeln reflekterade jag inte så hemskt mycket över det, men med tiden har jag emellanåt mer och mer börjat tänka på innehållet i artikeln.
Jag har senaste månaderna mer och mer haft inställningen att de inlägg jag skriver hellre får vara få, men innehålla någon form av substans. Alltså hellre få men bra inlägg än många mindre bra. Och förstås något sånär genomtänkta inlägg - även om man kanske inte alltid lyckats till 100%, men vem sjutton är perfekt?! ;-)
Personligen kan jag nämligen störa mig rejält på de bloggar man emellanåt hamnar på och som är mer eller mindre intetsägande. Sen behöver man som bloggare inte ha åsikter om precis allt, man kan skriva om en intressant vardag eller liknande. Men någon form substans ska det ändå vara i innehållet.
När det emellanåt går ett par dagar då man inte bloggar, märker man direkt hur besökssiffrorna sjunker drastiskt. Det kan skilja hundratals besökare mellan en dag man inte skrivit något och en dag man skrivit mycket.
Så visst finns det en stress, en stress att vara uppdaterad, en stress att skriva och uppdatera bloggen. Sista tiden har jag mer och mer börjat känna av en bristande inspiration att blogga, det har känts allt svårare att komma på vettiga ämnen att skriva om.
Att det skulle vara ett stressmoment vet jag inte om jag skulle säga, men dock någon form av "press". Det är det bästa ord jag kan komma på, även om det inte är helt det rätta jag söker. Att en blogg för många kan bli ett stressmoment är det något jag dock mycket väl kan förstå! Emellanåt har jag faktiskt sista tiden börjat beröra tanken att faktiskt lägga ner bloggen, mycket för att jag inte riktigt känner mer inspiration att fortsätta skriva. Om det sedan kommer att bli så, är inget jag riktigt ännu har tagit ställning till, men i vilket fall är det inte säkert att det under tag kanske blir fullt så många inlägg som det hittills varit. Jag kommer mer och mer att skriva när jag verkligen känner att jag har något att skriva om.

Bilden lånad från Iskraft

"Frågestund på min blogg, fråga VAD DU VILL! Min blogg handlar om hur jag och min sambo försöker skaffa barn. Skriv en rad om du vill att jag ska följa dig via bloglovin också.. :) Så kan du följa mig med, alltid kul med nya bloggar att läsa. KRAM!"

"fin fin blogg! kolla järna in min okså!
jag kommenterar lika många kommentarer på don blogg, som du kommenterar på min(; gäller alla!

WWW.xxx.DEVOTE.SE !! (-;
kramiis!"

"Hej hej:) Allt väl?"

"Hei! Jeg har en trävling mellom Norske og Svenske. Jeg har veldig mange norske som har stemt og prøver å få mange svensker med. Så jeg må spørre deg: Er Norge bedre enn Sverige??"

"Gullig blogg!
Snälla undvik inte denna kommentar jag behöver din hjälp så mycket! Så snälla rösta på min bild, jag ber dig, tävlingen avslutas snart och jag vill verkligen vinna så snälla rösta på mig, det tar mindre än en minut!
Tack i förhand!(:
//xxx"

"tittar in o säger godmorgon:D"

"For en utrolig fin blogg, mener det virkelig!:)"

"fin blogg (: kika gärna in på min och tipsa om vad som skulle göra den roligare att läsa ! :)"

Kommentarerna här ovanför är en dryg veckas skörd av totalt onödiga kommentarer - i alla fall i mina ögon. Och det är just sådana kommentarer som jag uttryckligen undanber mig eftersom det enda syfte jag anser att de uppfyller är att skribenten vill "göra reklam" för sin egen blogg.  Och så skriver man en kommentar, som man sedan sonika klistrar in på ett stort antal bloggar...
För vad är det egentligen som man säger med en sådan kommentar? Jo; "Jag har så få besökare att att jag måste böna och be för att folk ska läsa min blogg!". Själv tycker jag absolut att det är roligt med besökare på min blogg, men jag tänker inte nedlåta mig till att springa runt på andra bloggar och "ragga upp" läsare. Det är under min värdighet, gillar man inte min blogg så skit i det! :-)
På min blogg kan man mellan varje inlägg och kommentarsfältet dessutom hitta följande text:

"NÅGRA ENKLA REGLER

Med andra ord: vad är det folk inte förstår? Jag undanber mig uttryckligen alla spam- och reklamkommentarer, men ändå lämnar folk sådana kommentarer!
Nu är det ju inte svårare än att bara nonchalera när folk kommer med dessa kommentarer - och det försöker jag också göra in i det längsta. Men jag kan ändå inte låta bli att irritera mig en aning på att folk helt enkelt inte läser vad som står på bloggen innan de lämnar en kommentar. Hur svårt ska det vara?!

Bilderna lånade från Democratic Underground och Dermietzel

För en tid sedan gick jag först med på sidan Bloggtrafik och strax efter det Mer Trafik, båda sidor som har som idé att ge mer trafik på bloggar. Och jodå, jag har absolut fått fler besökare på bloggen sedan jag gick med där! Det skiljer faktiskt ett par hundra besökare per dag om man jämför med innan jag gick med. Något fler kommer från Bloggtrafik än Mer Trafik, men det är ändå bra många fler besökare nu än tidigare. Båda sidorna bygger på att man slumpas runt bland olika bloggar och för varje blogg men besöker får man två poäng. Och för varje annan medlem som besöker min blogg genom sidan, så "förlorar" jag tre poäng - jag måste alltså vara aktiv själv för att få några besökare.
Så när jag har lite långtråkigt, brukar jag sätta mig och "surfa runt" lite bland olika bloggar genom Mer Trafik och/eller Bloggtrafik. Men någonstans känns det som att det blir en väldigt blandad läsning när man tittar runt bland alla bloggar som poppar upp! Och min egen slutsats är helt klart att man absolut inte behöver ha något vettigt att säga för att en blogg... För på minst åtta av tio bloggar hittar minst en - och med största sannolikhet merparten - av följande:

• Fyrkantiga tallrikar med sparris, frukt/grönsaker, pasta och/eller sallader på.
• "Hissa och dissa".
• Frågestunder.
• Dagens outfit.
• Naglar.
• Mode och kläder.
• Bantningstips.
• Händer formade till ett hjärta.

Bilderna lånade från Prylinfo och Funka

Emellanåt får man rejält mycket skit när man bloggar, allt beroende på vad man för tillfället skriver om. Jag har fått höra både det ena och det andra; att jag är störd, har narcissistiska drag, knäpp, ful och det ena med det andra.
Det är ju något som - tyvärr - hör till när man har en blogg. Hävdar man sin egen åsikt - även om man själv inte går till direkt starka angrepp emot någon - är det alltid någon eller några som tycker om att gå till starka angrepp och kläcka ur sig mer eller mindre elaka kommentarer.
Dessa elaka kommentarer är lyckligtvis relativt få, åtminstone på min blogg. Och de personer som på ett schysst/bra sätt skriver och talar om att de inte håller med mig en viss fråga räknar jag absolut inte in i denna kategori av kommentatorer. För visst ska man kunna säga att man inte håller med mig, bara man inte går till direkta angrepp.
Men emellanåt kommer en och annan kommentar som mer än andra gör det värt att verkligen ta nya tag med bloggen och med ny energi fortsätta att skriva. Dit hör det inlägg Stig skrev igår på sin blogg. Visst, det är inte första gången jag får höra något positivt om bloggen - men första gången någon valt så bra ord och så många superlativ för att beskriva min blogg!
Nu får man nya krafter att skriva vidare - tack, Stig! :-)

Bilden lånad från Hacker unit

Ibland blir det en och annan diskussion och ifrågasättande varför jag formulerar mig på ett visst vis, varför jag inte publicerar vissa saker och så vidare på bloggen. För att gör klart hur jag själv resonerar och vad jag går efter har jag därför bestämt att lägga upp de "regler" jag själv går efter när jag bloggar. Dessa regler kan givetvis komma att ändras med tiden, men just nu går jag efter vad som följer här:

1. Blogg esse's regler
Grunden för bloggen är självklart bloggverktygets Blogg.se's användarvillkor. Hit hör till exempel att bloggens innehåll inte får:
- kränka, hota eller förtala andra personer eller utgöra intrång i andra människors privatliv
- uppmana till eller utgöra brottslig handling
- utgöra olaga våldsskildring, pornografi eller hets mot folkgrupp
- innebära spridning av datavirus, skadliga koder eller s k spam
- innehålla förfrågningar om eller distribution av piratkopior, försäljning av stöldgods, erbjudanden eller gåvor för - - sexuella tjänster, pyramidspel eller liknande
- utgöra otillbörlig marknadsföring eller annars stå i strid mot Marknadsföringslagen
- strida mot tystnadsplikt, eller
- strida mot upphovsrättsliga regler

Själv har jag även valt att innefatta de kommentarer som skrivs till inläggen till dessa regler. Jag publicerar med andra ord inte kommentarer som strider emot dessa regler, eller som länkar till sidor som gör det.

2. Detta är MIN PRIVATA BLOGG
Man ska självklart vara medveten om att "Lindqvistska hörnan" är min privata blogg. Så det jag skriver behöver inte alls överrensstämma med vad min arbetsgivare står för liksom, Vänsterpartiet (där jag är medlem) eller andra företag eller organisationer som har någon form av koppling till mig.

3. Publicering av bilder, personuppgifter etcetera
Jag publicerar inga bilder eller personuppgifter (namn, personnummer, adresser, telefonnummer osv) på personer som inte uttryckligen givit sitt medgivande till detta.
Anledningen? Jo, de är många. Men framförallt vill jag inte hamna i en situation där någon antingen råkar illa ut för att jag publicerat något eller att jag publicerar något som den det berör inte tycker om att jag publicerar. För att undvika detta har jag helt enkelt en nolltolerans emot publicering av sådant jag inte har "tillstånd" från vederbörande att publicera.

3.1. Undantag för publicering av bilder och personuppgifter
Sådant som redan är publicerat på internet eller i media kan givetvis sedan hamna på min blogg i något sammanhang, även utan personens/personernas tillstånd. Självklart gör jag alltid en avvägning om det är något jag tycker är rätt att publicera.

Jag kan också publicera uppgifter så länge det inte går att spåra vem det hela handlar om. Jag kan exempelvis använda mig "falska" namn och liknande och redigera bilder så att ansikten, adresser, registreringsnummer och liknande inte syns. Bli därför inte förvånad om jag inte nämner just dig vid ditt rätta namn eller utförligt skriver hur du och jag känner varandra på bloggen (för att ta några exempel)!
Träffar jag min flickvän, är det med andra ord inte säkert att jag uttryckligen skriver att jag träffat min flickvän på bloggen, utan bara att jag "varit på middag" eller liknande.

4. Publicering av kommentarer
Utöver det jag nämnde i punkt ett, ska man givetvis hålla en god ton och inte ägna sig åt några personangrepp, påhopp och liknande när man kommenterar.
Detsamma gäller att jag aldrig publicerar några reklam- eller spamkommentarer. Vill man ragga läsare, får man använda sig av andra verktyg än min blogg!

Utöver dessa regler, gör jag givetvis alltid en bedömning av kommentarerna om de kan anses vara olämpliga på något annat sätt. Det gäller även om kommentarerna länkar till sidor jag inte anser lämpliga på något sätt.

Tilläggas bör dock att jag är väldigt frikostig i min publicering av kommentarer, även om dessa regler kan verkar ganska "hårda".

5. Reklaminlägg
Jag skriver inga som helst reklaminlägg eller andra inlägg på beställning överhuvudtaget på bloggen! Oavsett om jag får betalt eller ej. Allt som skrivs är mina egna åsikter!

6. Länkutbyte
Samma policy som ovan - jag gör inga som helst länkbyten med andra sajter. Jag länkar till de sidor jag tycker är bra på något sätt och som jag vill tipsa andra om, men lägger inte upp några länkar på beställning.

Ytterligare en "tendens" har dykt upp på bloggen, som jag stör mig rejält på! Som tidigare stör jag mig på dem som kommer in på min blogg, men som uppenbarligen inte är riktigt läskunniga. Man läser uppenbarligen varken inlägget, eller den lilla "regel" som finns mellan inlägget och kommentarsfältet. Istället lämnar man någon färdigskriven spam/reklamkommentar som man säkerligen lämnar på massor med bloggar. Kommentarer som "fin blogg, läs min också", "ny design, kom in titta", "delta i tävlingen veckans blogg" eller "var med i min frågestund". Och själv undrar jag varje gång varför vederbörande inte bara skriver "jag har inget vettigt att säga och har storhetsvansinne, därför har jag tävlingar och frågestunder på min blogg - och måste dessutom ragga läsare genom spamkommentarer, eftersom jag inte får några besökare annars".
Men nej - dessa kommentarer kommer aldrig att publiceras på min blogg! Jag raderar dem rakt av utan någon som helst pardon.

Nu har nästa grej dykt upp, något som jag märkt av en markant ökning av sista 2-3 veckorna. Nämligen personer som gladeligen addar mig på msn - utan att ens lämna något meddelande eller liknande. Adresserna som dyker upp år ofta rent oläsliga, oftast en rad bokstäver som aldrig går att uttala och accepterar jag inbjudan, är det 99 gånger av 100 någon som vill sälja sex, ha "camsex"/camshower och liknande.
Jag har nu helt och hållet slutat acceptera förfrågningar på msn om inte adressen rakt av avslöjar att jag känner personen, eller att vederbörande lämnat ett meddelande om vem han/hon är.
Sex i all ära, men det är inget jag vill ha via internet eller någon webbkamera med en vilt främmande person! Vill jag ha sex får jag mitt ändå, så enkelt är det.

Så snälla ni som läser min blogg: Lämna relevanta kommentarer och inga spam/reklamkommentarer OCH lämna ett meddelande om ni vill adda mig på msn!! Jag addar gärna folk på msn - men inte vem som helst. Inget meddelande och jag blockerar istället vederbörande på msn och anmäler personen som skräppostanvändare!

"Fin blogg du har! Kolla min och syrrans blogg!"

"Hejsan, nu har jag lagt till dig på bloglovin. Hoppades på att du skulle lägga till mig oxå, det kan du väl?"

Den första kommentaren kom idag, den andra för en tid sedan - och själv undrar jag vad det är folk inte förstår? Det står klart och tydligt vilka regler som gäller för att jag ska publicera kommentarer på min blogg - men ändå dyker sådana här kommentarer upp titt som tätt!
Och vad är det egentligen man säger med en sådan kommentar? Jo, "jag har egentligen inget vettigt att säga, så jag måste ragga läsare så här istället". Just därför avskräcks jag själv direkt från att besöka en sådan blogg! Den måste ju hålla otroligt låg kvalitet, eftersom ingen läser den annars...
Kommer man istället med en tänkvärd och bra kommentar och länkar till sin egen blogg - då blir jag intresserad av att gå vidare till personens blogg för att se om han/hon har fler bra saker att säga.
Jag brukar vara ganska frikostig i mitt publicerande av kommentarer, 99% av alla kommentarer släpper jag igenom. Men av den procent som återstår, gör dessa "reklamkommentarer" en majoritet. Sedan finns det några få som kan betecknas som rasistiska, påhopp eller bara så jäkla befängda att jag inte vill publicera dem av den anledningen.
Hur roligt det än är med många besökare, får man hålla viss nivå i sin "marknadsföring" av bloggen också! Själv vill jag att folk ska komma tillbaka till min blogg för att de tycker den är läsvärd, inte för att jag lämnar knepiga kommentarer på andras bloggar....

Förra tisdagen hittades en 58-årig kvinna död i sin bostad i Värnamo. Hennes 33-åriga dotter greps som misstänkt för mord och sitter nu häktad. Inte förrän på fredagen lämnade polisen i Jönköpings län ut uppgiften att en kvinna hittats död och kunde vara mördad - av utredningstekniska skäl, som man brukar säga.
Men redan på onsdagen skrev en polisman om händelsen i sin privata blogg på internet. Han gav också ut detaljer från polisens arbete. Polismyndigheten reagerade - som tur var - med att snabbt utreda om polismannen begått något brott eller tjänstefel. Men bedömning blev att så inte är fallet. Man framhåller att polisen inte kan sätta munkavle på sina anställda men att det samtidigt kan det vara till skada för både brottsutredningar och allmänhetens förtroende för polisen om vem som helst kan läsa detaljer om polisarbetet på exempelvis internet.
Rikspolisstyrelsen håller nu på att utreda vad enskilda poliser ska få lov att göra på internet - och polismannen i Jönköping har nu stängt sin blogg.

Själv tycker jag det är rent olämpligt att en polisanställd lägger ut saker kring en polisutredning på internet. Man kan ju undra om inte detta är ett brott mot tystnadsplikten som ju alla polisanställda - polis eller ej - har.
Själv är jag extremt nog med vad jag lägger ut på bloggen. Så länge det enbart berör mig själv är det ju upp till mig själv vad jag skriver - men så fort det är något som berör någon annan eller mitt arbete/arbetsgivare är jag desto försiktigare.
Många i min bekantskapskrets brukar ibland reagera på att jag inte skriver om vad jag gjort med vem - att jag bara i ganska allmänna ordalag skriver att jag till exempel varit ute, varit bortbjuden eller haft främmande. Men jag har helt enkelt bestämt att ha en nolltolerans vad gäller att skriva om sådant som inte redan är publicerat på internet eller i media, så länge jag inte kan formulera det hela på ett sånt sätt att det inte går att tyda vem det hela handlar om. För även om man använder sunt förnuft i sitt skrivande på internet, finns alltid risken att man förr eller senare skriver något som någon inte uppskattar att man lägger ut på internet.
Vad gäller till exempel dejter och flickvänner, kommer ju ytterligare en aspekt! Nämligen att om ett förhållande tar slut, hur kul är det för nästa tjej jag träffar att det ligger ute på internet vad jag och mitt ex har gjort? Och visst, det kan bli diskussioner ibland om att jag inte skriver om sådant också, men jag tycker det är säkrast att låta bli.

Men när det sedan kommer till att skriva om sitt jobb, kan det ju bli ännu känsligare - framförallt om man har ett jobb där man hanterare känsliga uppgifter, som till exempel inom rättsväsendet eller vården.
Jag är ju själv polisanställd - även om jag just nu är tjänstledig - och jag kan berätta att det finns otroligt mycket som jag skulle tycka det vore "kul" att berätta, men här låter jag helt enkelt bli. Framförallt för att det kan vara känsligt, men också i mångt och mycket kan bryta mot min tystnadsplikt.
Detsamma gäller självklart saker som att kritisera sin arbetsgivare. Jag kan absolut tänka mig att skriva kritiska inlägg om en arbetsgivare, men skulle vara mycket försiktig med mitt ordval i det läget. Först och främst skulle jag givetvis ta upp kritiken direkt med min arbetsgivare innan jag lägger ut det på internet - liksom vända mig till facket om det är något som kan tänkas beröra dem.
Kommer man sedan ingenstans, kan jag mycket väl skriva på bloggen om det. Men då ska det givetvis vara konstruktiv kritik och ingen smutskastning eller uthängning av chefer eller kolleger.
Trots allt kan ett inlägg som är galet formulerat göra mer skada än nytta i det läget och själv riskerar man ju en hel del på det sättet. Jag kan nog tycka det är bra om polismyndigheten har en policy kring vad man som polisanställd får/bör lägga ut på nätet - då slipper det bli missförstånd och obehagliga situationer i efterhand. Det kan dessutom vara något för många andra arbetsgivare att ta efter. Självklart ska man inte gå in och detaljstyra vad man får skriva om till exempel bloggar och Facebook, men tala om vad inom jobbet som är okej eller inte att skriva om.

AB 1 DN 1, 2 SvD 1 VG 1

När jag i våras blev JK-anmäld av Däckhuset i Kalmar på grund av mina inlägg om deras bemötande av mig som kund, var det med nöd och näppe jag kunde hålla mig för skratt. Hela deras anmälan var i grunden inget annat än patetisk med tanke på att det ju inte ens var frågan om förtal. De hade ju till och med en gång själva erkänt att de faktiskt gjort fel - men när jag inte ville komma tillbaka till dem som kund valde de istället att anmäla mig och min blogg för förtal. Larvigt så det räcker och blir över, eller hur?!
Hade det jag skrivit däremot varit total osanning - och kanske riktigt grov sådan - hade det hela varit något helt annat. Det man inte ville vara med om från Däckhusets sida var istället den dåliga marknadsföring mina blogginlägg innebar. Så istället för att från början göra rätt och ge sina kunder ett bra bemötande, försökte man skrämma mig till tystnad - eller med någon form av bondtur kanske till och med lyckas tvinga mig till tystnad med JKs hjälp. Vilket nu inte lyckades - JK sysslar nämligen inte med sådana fall överhuvudtaget. Till det kan ett företag enligt brottsbalken heller inte utsättas för förtal, så även om Däckhuset valt att föra saken vidare på egen hand, hade man aldrig kommit någonstans i en rättsprocess.

Just mina inlägg om Däckhuset är knappast att klassa som förtal. För att det överhuvudtaget ska vara förtal,  visserligen inte innehållet vara direkt osant, men ska ändå vara avsedda för att på något vis smutskasta den som utsätts. Sen kan man gå fri från förtal om det finns ett intresse i att publicera/sprida uppgifterna. Dessutom kan ett företag överhuvudtaget inte utsättas för förtal - detta gäller bara personer.
Men något som ju faktiskt trots allt förekommer är att det trots allt händer att folk far med osanningar och smutskastning på  till exempel bloggar, Facebook och liknande sidor - och sedan anmäls för förtal. Läste just en artikel om att JK-anmälningar gällande förtal på internet ökat drastiskt sista två åren. Men i samtliga fall under båda åren beslutade JK att inte väcka åtal - eller ens inleda en förundersökning. Det vanligaste beskedet till de klagande var att de själva måste föra saken till domstol om de vill ha en rättegång. Detta beror på att stora delar av internet står utanför grundlagarna som är anpassade för tryckta medier. Undantaget är i princip de flesta större nättidningar, som har utgivningsbevis vilket gör att de fungerar precis som papperstidningar. Men i övrigt är internet praktiskt taget laglöst land - och man kan skriva vad man vill.
Även om detta på sätt och vis kan ha räddat mig från åtminstone en rättsprocess när jag själv blev JK-anmäld av Däckhuset i Kalmar, så är det ju samtidigt horribelt att man ska kunns skriva praktiskt taget vad som helst på internet och sedan komma undan med det.
Jag själv försöker vara så noga jag kan med att ha belägg för vad jag skriver på bloggen, just för att jag vill ligga så nära sanningen jag bara kan. Sen blir det givetvis fel ibland ändå, men då försöker jag rätta till det i efterhand så fort jag får veta att något blivit fel.
Det är nog få som ens orkar bry sig om att driva en process där - till exempel - blogginläggen egentligen är sanna och inte alltför grovt formulerade. Men ingen vill ju knappast heller bli utsatt för rent förtal, varken på internet eller någon annanstans. Så visst borde ju verkligen lagen ändras så att det går att fälla någon även för sådant som sprids på internet. Alla vet vi ju hur snabbt saker och ting kan spridas just via nätet, så det vill knappast någon råka ut för...

BAR 1, 2, 3 SvD 1

Det finns inte så mycket att göra alla gånger ombord på en båt när man har frivakt. I längden kan det många gånger bli ganska tråkigt istället. Framförallt om man är ute till havs. Ligger man i hamn finns alltid möjligheten att åtminstone gå iland en sväng och på så sätt få några timmar att gå.
Som säkert märks, så blir det mycket tid framför datorn istället. Det är en av de saker man har att tillgå som tidsfördriv. Och utan TV i hytten, får även datorn tjänstgöra som TV/DVD-spelare - de gånger jag vill se någon av de filmer båten har ombord får detta ske via datorns DVD-spelare.
Men en sak har jag nu börjat lite smått med, som inte gjort tidigare. Jag har i mycket större utsträckning börjat läsa andra bloggar. Trots att jag bloggat rätt länge, så är det inte särskilt många bloggar jag följt av någon märklig anledning. Det har jag visserligen inte riktigt börjat med nu heller, men i mycket större utsträckning gått in och läst bloggar som länkar till samma nyheter och sidor som jag.
Och jag måste ju faktiskt erkänna att det många gånger är väldigt underhållande läsning. Men jag har verkligen noterat hur varierande läsning det också kan vara. Man behöver inte ens titta på vad bloggen i sig handlar om, utan mer på kvalitén på bloggen. Språk, stavning, om bloggaren får fram det han/hon vill ha sagt. Sen håller man givetvis inte alltid med om det som står i bloggarna, men det är ju något annat.
Men hos många (ingen nämnd, ingen glömd...) märker man verkligen av en total "mediekåthet" så det skriker om det. Bloggare som nästintill desperation länkar till olika nyheter bara för att bloggen ska synas. Man väljer inläggsrubriker som "dagens rubriker", "många nyheter" och liknande och blogginlägget blir sedan ett tafatt försök att kommentera nyheten.
Nu säger jag absolut inte att min egen blogg är den perfekta bloggen! Det är den garanterat inte och visst har det hänt att jag ibland lagt in en länk som kan diskuteras om den är relevant. Men trots allt är det oftast - i mina egna ögon åtminstone - inte en fråga om desperation att synas och det finns 99,9 gånger av 100 en koppling mellan mitt inlägg och tidningsartikeln jag länkar till.

Visst är det roligare att blogga, ju fler läsare man har - det tror jag de flesta bloggare håller med om. Framföralllt om man samtidigt får många kommentarer och reaktioner på det man skriver.
Ett av de "tips" många kommer med för att man ska få många besökare på sin blogg är att man ska skriva ofta och länka, inte bara till artiklar/bloggar där man syns om man länkar dit - och det är givetvis sant. Men det gäller ju också att hålla en viss nivå på sitt skrivande, inte bara komma med en massa ordbajs och skriva för skrivandets skull.
Själv har jag mer och mer börjat ha inställningen till mitt eget bloggande att bara skriva när jag faktiskt har något att säga och det kan bli ett inlägg med någorlunda substans. Kan jag inte prestera ett sådant inlägg, låter jag helt enkelt bli att skriva något.
Det tycks ju också gälla de flesta bloggare, att man resonerar så. Men ingen regel utan undantag och jag har sista tiden "halkat in" på inlägg där jag verkligen undrat vad bloggaren försöker få fram och det är uppenbart att man gjort ett inlägg bara för att synas på någon av de större tidningarnas sidor.
Visst kollar jag så gott som dagligen igenom tidningarnas hemsidor för att se om det finns något jag kan tänka mig att skriva om - men hittar jag inget krystar jag heller inte fram något inlägg.
Fast det måste förstås tilläggas att de allra flesta bloggar jag sista tiden kikat in på ändå inte följer det mönster jag just beskrivit. Men trots allt stör jag mig på de få som tycks vara så "mediekåta".
Några bloggar har jag ju som jag följt sedan tidigare i någon utsträckning - men av helt olika anledningar. Några tillhör vänner och det är därför roligt att se vad som händer i deras liv. Andra tillhör personer jag aldrig träffat, men är intressanta för att dessa personer har något vettigt att berätta och har en intressant tillvaro att fylla sin blogg med. Ytterligare någon kikar jag in på ibland för att den helt enkelt bara är så knäpp att jag inte kan låta bli att läsa den emellanåt. Så man behöver definitivt inte sympatisera med bloggaren bara för att man läser vad denne skriver...

För bra länge sedan, när blogg.se's bloggverktyg krånglade som värst, började jag tittar runt efter något annat bloggverktyg där jag kunde blogga istället. Jag var så missnöjd med blogg.se's allt strul att jag inte ville vara kvar här. På försök la jag upp en blogg på metrobloggen istället.
Det som säkert lockat många dit från början är att man betalade sina bloggare, man fick helt enkelt "lön". Tre öre per sidvisning betalade man, visserligen inga jättesummor men med tillräckligt många läsare kan det ju ändå bli litegrann per månad.
Men jag var aldrig riktigt nöjd med metrobloggen och plockade till slut bort själva bloggen - även om mitt konto fortfarande finns kvar - och återgick till blogg.se.
Häromdagen fick jag ett mejl från metrobloggen som klargjorde att man slutade betala sina bloggare. Reklamintäkterna täckte helt enkel inte utgifterna för att betala dem som bloggar för Metro. Jag undrar hur många som nu känner sig besvikna över att inte längre få betalt?
Ska man tjäna några större summor på en blogg, ska man ha rejält höga besökssiffror. Då talar man oftast inte några hundra per dag, utan några tusen. Minst. Och det är ju något de flesta inte kommer upp i.
Med mina några få hundra besökare per dygn, är det inte särskilt stora summor jag få in på min blogg. Det är faktiskt knappt märkbart. Nu betalar ju inte blogg.se sina bloggare, mina minimala inkomster kommer från google-annonserna som finns på bloggen.
Så nu får man väl känna sig nöjd, som stannade kvar på blogg.se trots allt - i alla fall om man har förhoppningen att kunna tjäna en liten slant på sitt bloggande. Sen får jag faktiskt tillstå - trots att det ofta krånglar på den här sidan - att de andra bloggverktyg jag provat på inte går att jämföra med blogg.se. Det är lättare att få en översikt över sitt bloggande på något sätt här.... :-)

Men någon "storbloggare" lär man ju knappast aldrig bli, man kommer åtminstone inte kunna mäta sig Blondinbella och liknande bloggar i antalet besökare.
Om det är något jag står efter, vet jag väl heller å andra sidan inte. De som får dessa besökssiffror, blir ju något av "kändisar" och det är väl inte riktigt det jag vill åt genom att driva en blogg.
Sen är det ju en viss typ av bloggar som blir så pass populära också, tror inte min blogg uppfyller de kriterierna riktigt. De som oftast tycks "slå igenom rejält" tycks oftast vara modebloggar och det är inte ämne som ligger mig så varmt om hjärtat att jag vill ha en blogg enbart om det ämnet.
Någon enstaka gång ibland brukar jag gå in på Blondinbellas blogg och titta runt lite, men hittills har jag inte riktigt lyckats klura ut vad det är som gör den så otroligt populär. Något måste du ju vara med tanke på alla besökare hon har, frågan är väl vad? Men det kanske någon kan förklara för mig? ;-)

Minns när historien kring Däckhuset och deras JK-anmälan emot min blogg ägde rum, vilken otroligt blandning av känslor det var! När det hela började och jag fick den där saftiga utskällningen när jag ringde dit och när jag åkte dit blev jag givetvis rosenrasande. Jag kände mig kränkt och förbannad.
Det är givetvis mänskliga reaktioner när man känner sig orättvist behandlad. Och det är klart; när jag i en bra ton påpekar att verkstaden gjort fel och istället för någon form av ursäkt, tillmötesgående eller något åt det hållet får en saftig utskällning och snuddpå glåpord kastade emot sig - då känner sig nog de flesta ganska kränkta.
När jag sedan skrev inläggen om det hela, fick jag verkligen bita mej i tungan ibland och noggrant välja mina ord. För det var många saker jag emellanåt hade kunnat tänka mig att skriva! Men även nu - långt efter händelsen och när ilskan har lagt sig - känner jag att jag var väldigt saklig och fick fram vad som faktiskt hade hänt. Att Däckhuset sedan väljer att JK-anmäla mig för förtal är väl snarare deras problem och säger mer om dem än om mig. Själv skrattar jag bara åt det hela!
Men det som störde mig i framförallt de första tidningnotiserna som kom i tidningarna kring detta, var att man bara skrev den ena sidans version - och då Däckhusets. Man skrev ingenting om vad min blogg innehöll, mer än att jag var missnöjd med bemötandet. Själv hade jag nog sett att man kanske lite närmare preciserat vad det var Däckhuset vände sig emot. Detta gjorde dock de medier (både SR, SVT och andra sajter på nätet skrev om detta) när de skrev om JK-anmälan.

Men bortsett från vad medierna nu skriver, ska man givetvis vara försiktig i sina ordval som bloggare! Jag själv är verkligen jätteförsiktig med vad jag skriver, hur jag formulerar mig och vad jag lägger ut på bloggen. Kritiserar jag någon eller något och det framgår av inlägget vem eller vilket företag etcetera som kritiken riktas mot är jag väldigt noga med att ha alla fakta och grund för det jag skriver. Och personangrepp verkligen ett stort, stort DON'T. Hur förbannad, irriterad och kränkt jag än är, går jag inte till personangrepp och försöker vara saklig i det jag skriver. Helt enkelt för att inte råka illa ut.
Beviset för detta är den bloggare i Göteborg som nu polisanmälts för att ha skrivit förnedrande saker om sina klasskompisar och kallat rektorn på samma skola för idiot.
Efter en kort stunds letande, hittar jag snabbt vad det hela handlar om och utgår jag från tidningsartiklarna så tycks denna bloggare gått lite för långt! Det hela började med att den 17-åriga flickan började gymnasiet i höstas och efter första dagen spelade in en video hon la ut på bloggen. Där ska hon raljerat över sina klasskompisars beteende, stilar och utseende. En av dem pekas ut som homosexuell på grund av sitt utseende, en annan beskrivs som så ful att han får vara glad om han förlorar oskulden när han är 40 och så vidare. Detta gjorde att hon och hennes familj hotades till livet, flickan förföljdes och det klottrades på familjens hus. Familjen polianmälde, men utredningen lades ner i brist på bevis. Men efter detta har bloggaren bland annat beskrivit skolans rektor som en idiot som borde gå om sin utbildning och skolsköterskan som en skvallerkärring. Även om jag inte försvarar hoten mot bloggaren - även om man känner sig kränkt ska man inte gå över gränsen för vad som är lagligt - så får man väl ändå säga att felet i grunden ligger hos bloggaren. Jag skulle själv aldrig gå ut med sådana åsikter på internet! Även om jag kan ha åsikter om folks stilar, beteende och utseende skulle jag inte skriva om det på bloggen. Och framförallt inte fortsätta med det om jag blev utsatt för hot.
Så visst ska man vara försiktig med hur man uttrycker sig! Vad gäller mina inlägg om Däckhuset var det ju aldrig frågan om några personangrepp, att jag kränkte någon eller liknande (om man inte resonerar som Däckhuset och tror man kan vara rejält otrevlig mot någon - och när sanningen kommer fram kalla det för ärekränkning och förtal av sig själv).

Läs hela historien om Däckhuset här

---

DN 1 GP 1, 2

Bilderna lånade från Libras blogg och Amor Vincit Omnia