Så är man återigen landkrabba för ett tag! Sent igår kväll kom jag så hem till Kalmar igen och har nu både packat upp väskan och adventspyntat lägenheten.
När jag klev iland i Göteborg igår var det regn, några få plusgrader och ett på alla sätt typiskt novemberväder. Vädergudarna ville inte på något sätt medverka till att ge någon julstämning. Men tåget hann inte mycket mer än utanför Göteborgs stadsgräns, så började man ana lite tendenser till ett tunt snötäcke på marken. Och ju längre inåt landet jag kom, ju mer snö låg det på marken.
Naiv som man är, så tänkte jag att någon snö lär inte finnas i Kalmar i alla fall! Men ack, så jag bedrog mig. Här snöade det för fullt när jag kom fram och i morse väcktes jag av plogbilen som frenetiskt åkte fram och tillbaka utanför sovrumsfönstret. Så nu har jag fått min julstämning trots allt!
Någon moped är det ju ingen idé att ens tänka tanken att plocka ut från garaget i det här vädret, den får stå där den står och jag själv får hålla mig till att åka buss närmsta dagarna. Men får jag en vit jul, är det väl också värt besväret! Jag tänker INTE börja klaga över att jag inte kan använda mopeden, när jag hittills klagat på den totala frånvaron av snö!
Så nu ska julstöket ta vid! Jag ska snart bege mig till Posten för att hämta ut paketen som kommit med några av de julklappar jag beställt via internet, liksom de julkort jag beställt. Sen ska det fixas, donas och fejas för att få i ordning allt inför helgerna. Nu har jag även fått recept på ett nytt, jättegott julgodis som jag tänkte testa i år! Så dagarna kommer tillbringas på stan med stora påsar med julklappar i händerna och kvällarna i köket, glatt tillverkande julgodis och inläggning av sill!

89,5 kilo. Det var vad vågen stannade på när jag ställde mig på den i morse - och det kändes faktiskt som lite av ett bakslag. Jag trodde faktiskt jag gått ner åtminstone lite grann de senaste veckorna - men ICKE.
När jag var hem en vända mellan båtarna i mitten av november, hade jag gått ner inte mindre än fem kilo på en månad och jag har nu fortsatt med min diet att äta lite och ofta. Men det tycks inte riktigt ha hjälpt. Jag får väl se det hela som så att jag åtminstone inte gått upp i vikt, men tanken var ju trots allt att jag skulle fortsätta gå ner...
Men glädjande är ändå att jag nu faktiskt kan använda kläder som jag tidigare inte kommit i! Jag har haft skjortor som jag inte kunnat knäppa kring midjan, men som nu faktiskt sitter bra! Det är faktiskt en härlig känsla att plötsligt komma i alla sina kläder igen!

Bortsett från motgången med vikten, känns det trots allt skönt att vara hemma igen. Även om jag inombords längtar tillbaka ut till sjöss igen, så vill jag givetvis även bibehålla min tillvaro iland också!
Det var riktigt skönt att få sova i sin egen säng, att vara hemma bland mina egna saker och att nu själv få bestämma vad jag ska äta, se på TV och kan komma och gå som jag vill.
Så har givetvis stereon återigen fått börja fylla sin funktion. Det har inte blivit mycket musik under tiden till sjöss. Ljudkvalitén i min dator är rent usel och det har förtagit en stor del av nöjet med att ha musik på. När jag nu kan slänga in CD-skivor i CD-växlaren och köra igång musik på en riktigt stereo blir det plötsligt något helt annat! "Utbudet" av musik är ju detsamma, eftersom jag har alla mina skivor inlagda på ett USB-minne - men jag råkar ju vara lite kräsen vad gäller ljudkvalitet också!

AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 DN 1, 2, 3, 4 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6 VG 1

Det är inte utan att man snuddpå känner sig som lite av en krösus emellanåt, men det ska man väl få göra ibland oxå... Idag är det nämligen hemfärd från T/B Lars och jag slog på stort när jag bokade resan. Första tanken var spårvagn till centralen, men när jag kände på mitt bagage ändrade jag mig snabbt. Det fick bli taxi, trots allt får jag ju igen pengarna för mina resor till och från båtarna.
När jag igår bokade tågbiljetten, skiljde det bara 99 kronor mellan första- och andraklassbiljetterna - så varför inte åka första klass också, tyckte jag?! Väl på Göteborgs central ringde jag Limmared taxi och beställde nästa bil. Ska ju göra ett uppehåll där hos en kompis och det enklaste var att ta taxi dit med. Liksom tillbaka till tåget ikväll.
Så nu sitter jag här i förstaklasskupén och knappar på min kära laptop... Det är ett väldigt svansande på personalen när man åker första klass kan jag säga! Det ingår tidningar, kaffe och en del annat så man blir verkligen uppassad. Så aningen bättre med benutrymme, vilket passar mina långa ben alldeles utmärkt.
Men sista biten till Kalmar ikväll, blir det dock andra klass. Där skilde det lite väl mycket i pris och frågan är om rederiet skulle gå med på att betala hur mycket som helst för att jag ska ha extra benutrymme och lite kaffe och tidningar - det är ytterst tveksamt. När det var en sådan liten skillnad, kan jag i värsta fall betala mellanskillnaden själv - men när skillnaden är 200-300 kronor blir jul läget ett helt annat.

Så mycket som jag varit på svenska västkusten den här hösten har jag nog aldrig varit under loppet av bara några månader. Det har till och med gått så långt att börjat känna igen personalen på tågen mellan Kalmar och Göteborg.
Och västkustens skärgård har jag verkligen fått njuta av i stora drag under denna praktik! Framförallt under tiden på Lars, men i viss mån även på Vingatank. Det som slagit det mesta har ju givetvis varit Brofjorden som är otroligt vackert, men överlag är det en fantastisk skärgård som jag haft svårt att se mig mätt på!
Och med Lars har man verkligen kunnat gå genom många passager, där större båtar normalt inte tar sig igenom. Det har gjort att man fått se mycket man annars inte får se när man är till sjöss, med vackra sommarstugeområden, öar, skär och kanaler.
Så jag är nöjd med höstens praktik, det måste jag säga. Jag har fått två båtar, där jag trivts otroligt bra och blivit väldigt bra omhändertagen och bemött. Även om det givetvis funnits undantag - men så är det ju å andra sidan överallt, på alla arbetsplatser. Det blir man garanterat aldrig förskonad ifrån någonstans.
Några månaders restpraktik har jag att ta igen till sommaren och hoppas då på lite mer långväga praktik. Något jag givetvis hoppats på även nu, men inte riktigt fick mina önskemål hörsammade. Men känns som att jag vill hinna se även den typen av sjömansliv under utbildningen, så att jag har något att jämföra med... :-)

Så är väskan packad, det mesta av tvätten undanröjd och delar av hemresan bokad. Nu är det i princip bara toalettsakerna som väntar på att bli nedpackade, liksom de små mängderna tvätt som i skrivande stund är riktigt klar än. Imorgon bitti är jag med på mitt sista bärgningsuppdrag och sedan bär det av emot Göteborgs central.
Men här kommer anledningen till att hela resan inte är bokad, nämligen att jag gör ett uppehåll på vägen för att hälsa på en god vän innan jag åker sista biten mot Kalmar.
Nu är det hela i alla fall så gott som över för denna gång! Det känns faktiskt lite märkligt på något vis. När man är ute på praktik, får man en liten försmak av arbetslivet, man får liksom nosa lite på det - men när det sedan är över rycks man tillbaka till allvaret och stressen i skolbänken.
Jag trivs verkligen med livet till sjöss och det är alltid med ett mått av vemod jag lämnar det när jag mönstrar av en båt. Samtidigt som det givetvis också är skönt att komma iland ett tag. I viss mån är man lite "livegen" till sjöss, man kan ju inte komma och gå som man vill, man kan inte äta vad och när man vill eller sova när man vill. Men samtidigt är det någon charm med detta liv som gör att jag alltid längtar tillbaka ut igen!

Nu ska jag njuta rejält av jullovet i alla fall, vårterminen börjar först 11 januari! Så det blir en lång, härlig ledighet innan det hela drar igång igen.
Så det kommer verkligen kännas ovant att vara tillbaka i skolbänken igen när det hela drar igång igen! Jag har ju trots allt varit ifrån detta sen maj med sommaruppehåll och sedan praktik. Samtidigt är det skönt att ha dessa praktikperioder och faktiskt komma ifrån teorin och allt tentapluggande. Hade detta varit en fyraårig helt och hållet teoretisk utbildning hade det antagligen känts otroligt mycket tuffare, men praktiken ger ju ändå ett avbräck i det hela.

Lagom tills jag nu ska bege mig ut och resa, har man börjat lova snö, snö och snö - och det dessutom i hela landet. Ja, JAG VET - jag har tjatat om att jag vill ha mer snö, men MÅSTE den komma just när jag ska ut och resa? Vi vet alla hur det brukar se ut i trafiken - även tågtrafiken - när snön vräker ner. Det är förseningar, urspårningar och en massa annat som man inte vill vara med om när man reser.
Till det hann jag för en stund - än en gång - få hjärtat i halsgropen, när jag såg att det varslats om flygstrejk under julveckan. DET hade varit just min otur! När jag för en gångs skull flyger för att tjäna in lite tid - då skulle det sitta perfekt med en liten nätt strejk! Men som tur var, var det British Airways och inte SAS - som jag ska flyga med - som varslat om strejk.
När jag bodde i Stockholm var det konstant besvärligt att ta sig fram kollektivt, framförallt med pendeltåg, när snön kom. Och tycktes inte behövas särskilt mycket snö heller, för att det skulle bli rejäla förseningar. Vid stora snömängder är det ju inte så konstigt, då blir det ju besvärligt för alla färdmedel, men det tycktes inte behövas mer än någon centimeter så stannade pendeltågen. När jag sedan flyttar närmare stan och övergick till tunnelbana, då var det istället löv på rälsen som orsakade stora förseningar.
Okej att snö och löv kan orsaka visst trubbel, men borde man inte i Sverige ha utvecklat tåg som klarar lite snö och löv på rälsen vid det här laget? Det är ju knappast en nyhet att löven faller på hösten och det kommer snö på vintern menar jag...! Det har det ju trots allt gjort de sista årtusendena...

Så har polisen fått sitt på det torra... :-)

AB 1, 2 DN 1, 2 GP 1 SvD 1, 2 VG 1

---

Att det varit Lucia idag är väl knappast något som märkts tå otroligt mycket ombord. De flesta av oss sov ut rejält i morse efter några nätters arbete, så något luciatåg hann vi aldrig se ens på TV.
Jag slog en kort stund på luciafirandet på TV nu på kvällen, men stängde ganska snart av. På något vis tycker jag att lucia tåg ska vara med barn - inte skönsjungande vuxna. Så det förtar lite av glädjen när man slår på luciafirandet och bara ser en kör med sångare som förmodligen inte gjort annat än sjungit hela sitt liv.
Men luciadagen har i alla fall gått i lugnets tecken med ett ynka jobb mitt på dagen, som var klart vid tvåtiden. Efter det har vi inte haft något - och nästa båt kommer imorgon bitti. Så nu har vi allihop standby, utifall något dyker upp, med en inställelsetid på en timme. De andra har åkt hem till sina familjer, så jag har även idag båten för mig själv.
Lite dagvill blir man ju när man har sju dagars arbetsvecka, det är ofta man blandar ihop dagarna. När jobbet var klart för idag, var jag på god väg att åka in till stan - fram tills jag kom på att det ju faktiskt är söndag och jag förmodligen inte skulle hinna in till stan innan affärerna stängde. Så jag höll mig snällt kvar ombord istället. Ingen större skada skedd visserligen, hann börja plocka lite smått till min avmönstring som ju faktiskt äger rum på tisdag. Nu börjar man smått fatta att praktiken är över för den här gången och man ska vara iland ett tag. Framförallt när man börjar fylla i det sista i papprena, lämna in allt till kapten för underskrift och så smått börjar packa.
Det är ju med aningen kluvna känslor! Jag har trivts bra, inte bara på Lars utan med livet till sjöss överhuvudtaget så nu blir det en omställning.

Nu ska jag hem och och fixa det sista inför julen. De flesta julklapparna är kvar att inhandlas och lite annat som ska fixas. Jularna i familjen brukar vara lite av knytkalas, så jag ska ordna lite sill, godis och glögg. Sillen och glöggen får ordnas väl på plats i Hudik, sådant vågar jag inte släpa på flyget direkt...
Det där med vit jul får man väl se om man får se i år. Det tycks inte vara mycket snö någonstans än så länge, mer än möjligen längst i norr. Känns som det varit extremt i år med plusgrader och brist på snö.
Undrar om man ska vara riktig orolig för värmen, eller om det kan vara sådana svängningar ändå...? Märkligt är det vilket fall, med tanke på hur det såg ut för bra några år sedan.
Men själv är jag i vilket fall som barn på nytt när julen kommer, det är inte långt ifrån att jag fortfarande har svårt att sova kvällen innan julafton. Jag kan sitta och tindra med ögonen när julsakerna plockas fram och granen kläs och känna det där pirret i magen som man gjorde som barn.
Sen är jag lite hädisk på vissa punkter - på gott och ont. Eftersom jag aldrig är hemma över helgerna, utan hos familjen i Hudik, är det ingen riktig vits att ha riktigt gran till exempel - så jag kör med en i plast. Detsamma gäller att jag har en julstjärna i tyg. Det enda som brukar vara äkta är hyacinten, men det blir det knappast någon i år eftersom jag bara är hemma några dagar innan jag sticker iväg igen.
Jag brukar få lite blickar ibland - och visst saknar jag doften av en riktig gran, det gör jag faktiskt. Men med tanke på att granen kommer vara mer naken än granbeklädd när jag kommer hem, känns det onödigt att lägga pengar på en gran.
Men i övrigt kommer det vara fullt med adventssaker hemma inom bara några timmar efter att jag hoppat av tåget hemma i Kalmar. Äkta eller ej, så ska prydnaderna fram. :-)

SvD 1 VG 1

Julstämningen kommer och går väldigt markant på västkusten denna decembermånad. Efter en ovanligt varm novembermånad och inledning på december, har nu - i alla fall tillfälligt - vädret vänt och ett lätt snöfall kommit över Nya Varvet och Lars. Inget som blir liggande, men dock får man en härlig känsla av julstämning när man tittar ut över kajen och ser snön som singlar ner.
Efter ett antal år i de sydligaste delarna av Sverige, har man ju inte direkt varit bortskämd med några större mängder med snö! Så nu blir nästan som barn på nytt de gånger man faktiskt ser snö. Det är inte långt ifrån man tänker tanken att skaffa egna barn, så man faktiskt har någon att ha snöbollskrig med - skulle jag börja kasta snöbollar på andra vuxna, skulle jag ju förmodligen åka på ett kok stryk istället. :-)
Fast vill ju till att snön stannar kvar på marken innan man inleder ett snöbollskrig, så just idag hade det ändå inte varit aktuellt ändå!
Man får ha lite fantasi själv istället vad gäller julstämningen - och en liten aning har jag lyckats. Några julklappar köper jag via nätet och har nu skickat in beställningar på ett par ställen för att vara säker på att de når mig innan jag åker norröver om en dryg vecka.
Det skulle ju vara så typiskt om grejerna inte hann fram innan jul! När det normalt sett alltid fungerar, men nu när man MÅSTE ha dem innan ett visst datum skulle det ju vara den berömda lagen om alltings jävlighet som var i farten.

När vi la till i morse, var budet att vi skulle ha ett jobb vid 14-tiden. Detta jobb gavs sedan till en av de andra bogserbåtarna, så vår start för att börja jobba har sedan skjutits upp gång på gång. Det är få saker som är så frustrerande som att bara gå och vänta på att få börja jobba, men inte riktigt veta när. Jag har inget emot lugna dagar, men det bästa är givetvis att veta när man ska börja - då kan man ju faktiskt ta sig för att göra saker. Men när jobbet skjuts upp gång på gång, förvandlas lugnet till tröstlös väntan istället. Åtminstone när man är ombord som elev. De andra i besättningen har haft lite småplock att pyssla med, men ingenting jag egentligen kunnat vara med på - så här sitter jag och bloggar i godan ro istället. :-)
Ångorna från matrosens målande utanför min hytt strömmar in för fullt, så nu börjar jag känna mig smått groggy. Vi fick nämligen en ny soffa till mässen häromdagen och det var en historia för sig att få en den! Först var dörren från däck alldeles för smal, så man plockade fram bågfil och sågade sonika upp dörrposten en bit för att den skulle komma in. Nästa utmaning blev dörren mellan skansen och mässen - även den några centimeter för smal! Så det var bara att såga upp nästa dörrpost. Nu är dock soffan på plats och det som återstår ar varit att svetsa tillbaka dörrposten i dörren mot däck - som är bara några decimeter från min hyttdörr. Och där har man nu målat och gjort Tobias smått på örat med alla ångor.

Som inträngd i en båt med tre sportfreaks har jag heller inte haft mycket att säga till om vad gäller TV-valet idag. Vi har ju en del filmkanaler, där det faktiskt kan dyka upp bra filmer även dagtid. Men den som ens tänkt tanken att stänga av sändningarna av dagens längdskidåkning har levt riktigt farligt.
Utförsåkning och backhoppning har jag absolut ingenting emot att titta på, men när det är på planmark är det absolut inte särskilt roligt! Snarare är det ganska långtråkigt.
Men eftersom jag befinner i mig i minoritet vad gäller den åsikten, så protesterar jag inte särskilt högljutt, utan finner mig i att jag inte får försöka bläddra fram någon bra film. De andra får snegla på sin skidsport medan de strosar runt och småjobbar.
Annars hör några vintersporter till de fåtal sporter jag faktiskt kan tycka om att titta på! Dit hör utförsåkning och hockey. Fotboll kan jag möjligen se när det är VM eller EM och då Sveriges matcher. Men det är heller ingen katastrof om jag skulle missa någon match!
Varken jag eller någon annan i familjen har någonsin varit särskilt idrottsintresserad - snarare totalt tvärtom. Vi har nämligen nästan varit idrottsmotståndare istället och nobbat allt vad idrott vill heta.
Sen har jag - nästan som en tonårsrevolt - börjat titta lite på sport, men varit ytterst kräsen vad gäller vilken typ av idrott jag tittar på. Fast idag har jag som sagt plågats med längdskidåkning de gånger jag passerat genom mässen och känt mig aningen mindre road...

AB 1, 2, 3 DN 1, 2, 3, 4 EX 1, 2 SvD 1, 2, 3, 4, 5 VG 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7

Så blev det till slut en dags "ledighet". Eller åtminstone en dag utan jobb! Vid halv sju imorse avslutades nattens arbete och det har sedan varit lugnt - nästa jobb kommer vid tre nu inatt.
Med tanke på bara tre timmars sömn innan jobbet rullade igång inatt, så blev det givetvis några timmar till i sängen i förmiddags. Men sen bar det av till stan!
Vid det här laget börjar jag nu så smått kunna spårvagnslinjen in mot stan och de större affärsstråken i Göteborg. Det har hunnit bli en del strosande kring Nordstan och gatorna därikring. Och idag fick jag också tid att faktiskt handla de första julklapparna för i år. Som vanligt var det inte helt lätt - det var flera gånger jag höll på att falla för frestelsen att istället handla saker till mig själv. Det brukar oftast vara det normala för min del när jag ska handla julklappar, att jag kommer hem med fler saker till mig själv än de julklappar jag faktiskt ska ge bort.
Och går man i affärer som Clas Ohlsson, Elgiganten och Siba hittar man ju tusen saker man vill ha själv! Så egentligen är det ju inte så konstigt faktiskt - snarare ganska mänskligt kanske...
Men nu bet jag ihop, jag skulle BARA handla julklappar idag - och lyckades!! Några är nu införskaffade och ligger snyggt inslagna i min hytt i väntan på julhelgen.
Sista åren har jag dessutom haft anledning att köpa julklappar till två små barn - och det är en fröjd att gå i leksaksaffärer igen! Men man får erkänna att man knappt känner igen sig längre! De leksaker man nu kan köpa hade man aldrig hört talas om när jag själv var liten i början/mitten av 80-talet. Det är leksaksmobiler, leksaksdatorer, avancerade dataspel och en hel uppsjö med andra saker som jag själv aldrig hade kunnat fantisera om som barn.
Men när fredagsrusningen började komma igång strax efter tre gav jag upp. Trängas bland alla stressade, julhandlande människor en fredagseftermiddag var inte direkt vad jag längtade efter...

Som alltid när det är dagar när man vet att det inte dyker upp några jobb - eller man har sin lagstadgade dygnsvila - åker de flesta i besättningen hem. Så även idag. Vi såg på ankomstlistorna för planerade ankomster att det inte skulle komma några fartyg förrän tidigast inatt - och då har man normalt en inställelsetid på en timme istället på bogserbåtarna.
För min del är det ingen idé - förstås - att åka hem till Kalmar, medan de andra ombord är göteborgare. Så jag hade båten för mig själv under sena eftermiddagen och kvällen.
Även om jag inte på något sätt har något emot de andra som jobbar ombord på Lars, så kändes det riktigt skönt att få vara för sig själv en stund. Man har verkligen folk omkring sig hela tiden ombord på en båt, på sin höjd när man sover behöver man inte vara social. Så jo, det känns faktiskt ibland!
Nu njöt jag av lite lugn och ro, pysslade lite i hytten, åt en lätt middag och hamnade framför en film på TV innan de andra började droppa in igen vid halv tiotiden. Skönt? Ja, faktiskt!
Men som person har jag ju alltid varit sådan som behövt min ensamtid, även om jag också tycker om att ha folk omkring mig. Någon form av balans är det väl jag behöver helt enkelt. Lika mycket som jag kan längta efter en fest eller en middag med folk omkring mig, kan jag längta efter en lugn helgkväll alldeles själv också! Och det är många som tittar snett på mig när jag säger det - och nästan tycks undra vad det är för fel på mig som tycker om att vara ensam. Själv brukar jag bara säga att vi alla är olika; en del vill ha folk omkring sig jämt, medan andra behöver sina ensamma stunder ibland - och ytterligare andra till och med lever som erimiter.
Så jag passar på de gånger det faktiskt händer att man har båten för sig själv! Det är ytterst få fartyg det är så på, på de allra flesta har man bemanning dygnet runt även om man inte har några jobb.
Första gången jag var ensam ombord på Lars, kändes det nästan lite kusligt på något vis. Det var givetvis till största delen ovanan att vara ensam på en så pass stor båt. Men nu kan jag istället tycka att det är ganska skönt.

Inatt drar allvaret igång igen efter denna lugna dag. Vid tre inatt kommer första jobbet, sen får tiden visa vad som sker efter det. Förhoppningsvis får man borra ner huvudet i kudden igen, men det ska man aldrig vara för säker på att man får göra. Nya jobb kan dyka upp under nattens gång nämligen.
Under mina veckor ombord på T/B Lars har jag ibland frågat mig hur detta vändande och vridande på dygnet rimmar med allt säkerhetsprat inom sjöfarten! I vanliga biltrafiken ser man strängt på att köra när man är trött, men det tycks vara vara något helt annat till sjöss.
Alla som jobbat oregelbundna tider vet hur trött man är frampå morgonkvisten efter en natt med lite eller ingen sömn alls. Jag själv är bara glad så länge jag inte behöver köra båt då, anser mig helt enkelt inte vara lämplig bakom spakarna då. Även om en bogserbåt inte är särskilt stor, så är det enorma krafter man laborerar med, med alla tusentals hästkrafter man har i maskinrummet - så det är lätt att orsaka större olyckor även med en bogserbåt om det skulle vilja sig riktigt illa.
Det som förvånar mig ännu mer är vaktgången på sex timmar om sex; att jobba sex timmar och sedan vara ledig sex dygnet runt, sju dagar i veckan. Något som är väldigt vanligt på många halvstora fartyg. Jag har jobbat så några veckor här och där och varit helt slut efter bara några dygn. I bästa fall sover man fem timmar mellan varje vakt - vilket är alldeles för lite för de allra flesta.
Men varje gång en fartygsolycka inträffa, dyker alltid frågan upp om "hur kan det hända?". Även om trötthet givetvis inte är den enda orsaken till alla olyckor, så vet vi ju att trötthet påverkar omdömet på nästan samma sätt som alkohol. Så ja... HUR KAN DET HÄNDA OLYCKOR?

SvD 1, 2 VG 1, 2

Visst är det märkligt hur man prioriterar ibland? Eller frågan är om man ska kalla det prioritering - det är väl snarare en fråga om lathet faktiskt.
Vi ligger just nu brandvakt vid oljeterminalen i Göteborgs hamn och kommer göra så fram tills ikväll någon gång. Jag var uppe i bra tid och var klar redan vid 9-tiden. Vi har inte särskilt mycket att göra ombord, mer än att vi ska finnas tillgängliga om något skulle hända. Perfekt dag att plugga, eller hur?! Och jo, jag började duktigt med astronomisk navigering och repeterade sådant jag tycker jag glömt (vilket väl är det allra mesta, egentligen).
Men det tog sedan inte mer än någon timme, så tänkte jag att nu ska jag kolla mejlen. Och så har timmarna gått. Visst har jag kollat mejlen - men också en hel del annat! Det mesta tycks plötsligt långt mycket intressantare än astronomisk navigering med solhöjder och distansberäkningar. Tro det eller ej, men jag har till och med "prioriterat" att följa fredsprisutdelningen, när Barack Obama fått Nobels fredspris - något som jag ALDRIG gör annars! Men nu har jag plötsligt ryckts med i den globala nobelhysterin och läst om vett och etikett under banketten, vilka bestick man ska använda, vem man bjuder upp först och vem man hälsar på sist.
Visst är det märkligt? Även om jag tyckt det är ett konstigt val att ge fredspriset till Obama, så har jag inte nämnvärt satt mig in i det hela. Men är alternativet att lägga ut bäringar i ett plottingkort och ta solhöjder, då är det mesta plötsligt långt mer intressantare!
Det får bli nya friska tag snart helt enkelt... :)

En av de ytterst få gånger jag varit in på Blondinbellas blogg, minns jag att hon beklagade sig över alla erbjudanden hon fick från höger och vänster från olika företag - som givetvis hoppades på att hon skulle skriva om dem på sin blogg. Framförallt var det tydligen frågan om högar med olika varor och produkter hon fick hemskickade till sig med post - med resultatet att hon till slut slutade gå till Posten för att hämta ut sina paket, eftersom det var alldeles för mycket.
Något sådant har jag själv aldrig varit med om - men har mer och mer börjat märka av en liknande tendens, som faktiskt eskalerat på sistone. Jag får högar med mejl från olika företag som vill att jag ska skriva om både det ena och det andra! Och då har jag ju ändå långt ifrån en av de mer välbesökta bloggarna...
Men man vill att jag ska marknadsföra alltifrån kläder och smink till sexleksaker och porrtidningar via bloggen. Och alltför en skrattretande dålig ersättning. Och detta till trots den fotnot som finns längst ner i vänsterspalten på bloggen - jag skriver nämligen inga som helst reklaminlägg! Så dessa företag tycks inte ens läsa igenom bloggarna de vill ska marknadsföra deras produkter eller tjänster.

För min egen del är det en väldigt enkel anledning till att jag inte skriver några reklaminlägg. Det är alltför ofta jag kommit in på bloggar, där man tydligt ser att de till exempel är knutna till sidor Blogvertiser och liknande sidor, där man kan få betalt för att marknadsföra olika företag genom blogginlägg. Man ser också att bloggaren skrivit om olika tjänster, företag eller produkter - men det framgår aldrig om det är reklaminlägg eller bloggarens egna åsikter.
Jag har inga problem med bloggare som tjänar pengar på sitt bloggande, även om det är genom sådana reklaminlägg. Men då ska det framgå av inlägget om det är reklam eller ej!
Och just på grund av att sådan tveksamheter inte ska uppstå, så avstår jag helt enkelt från att göra den typen av reklam via min blogg. Dessutom ger det nästan inga inkomster heller - så det är knappt värt besväret.
Men till dessa erbjudanden om olika marknadsföringsuppdrag, får jag dessutom en lång rad reklammejl så fort jag skriver om något företag, arrangemang eller liknande. Rekordet är nog festivalen Sonisphere, som jag skrev om på min musikblogg idag. Ungefär 20 minuter efter att inlägget var publicerat, hade jag program för 2010 års festival i mejlboxen. Utan att ens ha bett om det - eftersom jag under skrivandets gång redan läst det på nätet.

Men Nobelmiddagar och reklammejl till trots, börjar jag nu se ljuset i tunneln vad gäller praktiken. Om cirka en vecka mönstrar jag av och kan åka hem för att jullov. Ja, det ska verkligen bli fantastiskt skönt!
Det kommer bli några intensiva dagar hemma i Kalmar innan jag på tisdag den 22 december sätter mig på flyget till Stockholm, för att sen åka vidare upp till Hudiksvall. Nu håller jag mest tummarna för att jag faktiskt ska hinna allt jag vill hinna med innan helgerna. Saker som julklappar, julpyntande, bakande och allt sådans som ska göras innan jul.
Visserligen är sådant som är roligt att göra och som jag faktiskt gör med glädje, men lik förbaskat kommer det ju bli aningen stressigt. Men julfreak som jag ju faktiskt är, så ska det helt enkelt bara göras!
Sen kommer det kännas aningen exotiskt att faktiskt ge sig ut och flyga för en gångs skull - även om det nu bara blir inrikes. Sen jag började plugga är det inte många gånger jag flugit, men det är nästa sak jag tycker mycket om att göra! Trots att jag jobbat många år på Arlanda, tycker jag frotfarande om atmosfären på en flygplats och fylls av känslan att vara på väg någonstans när jag kommer dit.
Att sedan sitta där i flygplansstolen och känna planet taxa ut på startbanan för att ta sats och lyfta från marken är för min del nästan en liten kick! Jag kanske trots allt skulle blivit pilot och inte sjökapten?! ;-) Någon som har ett tips på hur man fuskar sig in på pilotutbildningen trots att man har för taskig syn för att kvalificera sig? *L*

AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13 DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 EX 1, 2, 3, 4, 5
SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14 VG 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11

Kvart i fyra imorse knackade det på dörren till min hytt och skepparen stack in sitt skäggiga ansikte för att tala om att vi fått ett jobb till utöver det jobb vi skulle ha vid fem. Yrvaket och med påsar under ögonen fick jag ta mig upp och dra på mig arbetskläderna för att pinna ut på däck och lägga loss för att sedan ta över spakarna på bryggan och styra ut ur Göteborgs hamn.
Två jobb fick vi och vid halv sju var vi tillbaka till kaj igen. Jag hakade på lite av det småpyssel de andra hade inför besättningsbytet idag - och jag tror aldrig att en båt är så välstädad som inför just ett besättningsbyte. Det fejades, vaskades och dammsögs och allt blev skinande rent.
Strax för åtta gav jag själv upp och gick och la mig, jag var helt slut efter cirka fem timmars sömn inatt - och sov till halv tolv.
När jag väl kommit upp och någotsånär kommit i ordning, verkade det inte som vi skulle ha några jobb före halv fem så jag tassade iväg till spårvagnen och åkte in till stan för att försöka hitta lite julklappar. Jag har lyckats komma fram till en del idéer om vad jag ska köpa, så började systematiskt leta efter affärer.
Men så värst länge hann jag inte vara kvar, efter 45 minuter ringer skepparn och talar om att avgången är tillbakaflyttad en timme. Så ytterligare en liten stund hann jag med på stan, men sen var det bara att bege sig tillbaka till Nya varvet igen. Det var med andra ord inte särskilt mycket jag hann med. Jag hann se lite av julruschen i Nordstan med den absolut närmsta omnejden, men inte så värst mycket mer. Och paket? Nej, några sådana hann jag aldrig inörskaffa! Jag får helt enkelt hoppas på fler lugna dagar framöver.

Lite över en vecka är det nu kvar på praktiken för denna gång och det ska faktiskt bli riktigt skönt att komma hem. Oavsett hur bra man trivs på en praktikplats, är det alltid lika skönt att komma hem igen. Saker som att själv lägga upp sin tid, äta det man själv när man vill och så vidare är saker som plötsligt känns som väldigt viktiga efter dryga tre månader till sjöss.
Fast det kommer denna gång bli ett snabbt uppehåll på bara 4-5 dagar i Kalmar, sedan bär det av till Hudiksvall! Då ska allt vara klart med julklappsinköp, julgodis och sill. Helst i alla fall. Lite grann kommer jag förhoppningsvis hinna med den enda vardag jag kommer att i Hudik innan själv julhelgen. Men just den 23 december kommer jag förmodligen vara långt ifrån ensam på stan, så det vore ju skönt att ha så mycket som möjligt färdigt tills dess.
Jag kommer få kämpa hårt för att komma i någon som helst julstämning sista veckan innan jul - för hittills har jag haft svårt att känna någon sådan. Jag får liksom "panikpynta" när jag kommer hem, bälja i mig glögg och elda upp massor med ljus för att ta igen det jag missta medan jag varit till sjöss större delen av december.
Med tanke på hur utspridd vår familj är, så är ju julen ett av de få tillfällen då vi faktiskt samlas allihop under samma tak. Vi har inte ens haft "vett nog" att hålla oss allihop inom Sveriges gränser så det där med släktmiddagar är ju inte det lättaste direkt. Men strax innan jul samlas vi allihop i de hälsingska skogarna för julfirande. Så julen blir ju mer och mer ett kärt återseende med familjen och inte enkom en högtid. Så visst blir julen lite extra på något vis, just av den anledningen...

Nu är min resa inför julen så gott som klar och det mesta pekar på flyg till Stockholm och sedan får jag skjuts därifrån till Hudiksvall.
Men det hela är totalt sjukt, när man tittar rung på biljetter! 200-300 kronor får jag betala för en bussbiljett till Stockholm, men bussarna tar runt sex timmar. Tåg tycker jag är riktigt skönt att åka - men där kostade billigaste avgången 798 kronor. Så jag kollade på flyg! Kostar 466 kronor och tar en timme och temton minuter.
Och sen blir myndigheter etcetera förvånade över att folk väljer de mindre miljövänliga sätten att resa! Men det är fasen inte så konstigt, när en flygbiljett ligger på ungefär halva priset jämfört med tåg. Personligen skulle jag absolut inte ha något emot att ta tåget istället för flyget, men med tanke på att man är fattig student så betalar jag hellre 466 kronor än 800 för en biljett - och det hade jag förmodligen gjort även om jag jobbat.

Det har nog aldrig förekommit så mycket prat om miljön och att vi måste göra något åt alla utsläpp. Det har jag visserligen ansett länge - att utsläppen ska minskas - men det har ju blivit lite mer på tapeten på sistone.
På något vis borde man ju gynnas som resenär, om man reser mer miljövänligt. Tåg är ju det i särklass miljövänligaste sättet att ta sig fram (bortsett från cykel förstås), så det är ju verkligen märkligt att det är billigare än flyget.
Detsamma gäller ju kollektivtrafik! Nu släpper visserligen bussar ut en hel del, men sammanlagt blir det ju mindre utsläpp om fler väljer att åka kollektivt än att ta bilen. Men då frågar man sig förstås varför folk fortfarande tar bilen...? Jo, för att det kostar mer att ta bussen - och ofta går det rent uselt få avgångar. Det blir helt enkelt för krångligt.
När jag bodde i Upplands Väsby utanför Stockholm och hade hela familjen, med föräldrar och syskon på besök, var alltid tanken att åka kommunalt när vi skulle till stan. Men då - för 4-5 år sedan - skulle det kostat ungefär 500 kronor tur och retur för hela familjen. Klart vi tog bilen istället!
Man kanske skulle börja i änden att göra det lönsamt att åka kollektivt och miljövänligt med både täta avgångar och bra priser....? Både vad gäller att åka inom stan och längre sträckor...

DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 EX 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 POL 1, 2, 3, 4, 5, 6,  SvD 1, 2, 3, 4 VG 1, 2 VG 1

Sakta börjar man nu trots allt kunna Göteborgs hamn. Vi har knappt varit här på närmare två veckor, men före dess cirklade vi runt hamnen dagarna i ända och kunskaperna sitter fortfarande i. Man behöver i princip bara titta på vilken typ av båt vi ska bogsera in, så vet man mer eller mindre direkt hur vi ska åka. På väg ut från hamnen för att möta upp fartygen, räcker allt oftare att kapten bara nämner namnet på platsen vi ska till - och sedan kan man i princip köra utan att titta på sjökortet.
Självklart kan man inte allt om Göteborgs hamn, det skulle vara ren lögn att påstå något sådant - men nu börjar man ändå hitta otroligt bra. Man får väl fråga sig om detta klassas som yrkesskada? ;-)
Den enda gången jag faktiskt funderat lite på yrkesskada var när jag bodde kvar i Upplands Väsby och jobbade på Arlanda. Över området där jag bodde gick - beroende på vädret - antingen inflygningarna eller de plan som precis lyft från Arlanda. Efter ett tag kunde jag praktiskt taget tidtabellerna utantill och kunde sitta på min uteplats och notera att det eller det planer är sent eller tidigt. DÄR snackar vi yrkesskada! Kände mig nästan som Kurt Olsson som på sin lediga tid satt och klockade spårvagnarna som passerade utanför... *L*

Imorgon är det inspektion ombord på Lars av försäkringsbolaget, en typ av inspektion som kan ge ett fartyg körförbud om man inte godkänns. Så idag har det varit förberedelser för fulla muggar, framförallt i maskinrummet. Sådant som inte hunnits med tidigare under törnen har åtgärdats och det har putsats och fejats.
Visserligen har det inte varit några allvarliga fel på båten, men många småfel kan i sig arrendera i anmärkningar också - precis som på bilbesiktningen.
Själv blev jag satt på att putsa och feja en hel del, så det har varit krypande längs maskinrummets durk med trasor i högsta hugg för att rengöra koffertdammar, maskindetaljer och en hel del annat.
Men jag får nog säga att Lars har det minsta maskinrum jag någonsin sett - åtminstone i höjdled. Jag har åtskilliga gånger dunkat i huvud och armar och knän både här och där och har nu ådragit mig en hel drös bulor i huvudet. Visserligen är ju Lars en liten båt, men jag har nog aldrig varit ner i ett maskinrum där man inte kan stå upprätt så gott som överallt.
Propellerrummen ska man ju inte prata om! Man fick gå på huk, praktiskt taget dubbelvikt genom det vattentäta dörrarna och sedan gå runt med hakan i jämnhöjd med knäna därinne. Så nu är det en kadett med ömman kropp som fått törna in för dagen. Eller åtminstone närmsta timmarna. Men med tanke på dagens långa arbetsdag, som började redan sex imorse, så får vi nog natten ledig. Det är ju det där med vilotid ni vet... ;-)

En ständig fråga som kommer upp när man berättar vad man pluggar till, är ju den om omvar man vill jobba någonstans, på vilken typ av båt. Och ju mer jag varit till sjöss och varit på båtar att jämföra med varandra, så känns det som jag får svårare och svårare att välja! Allt har ju sina för- och nackdelar, så det är inte helt enkelt att välja...
Jag har faktiskt börjat ändra mig vad gäller bogserbåtar, det får jag erkänna! Innan jag kom hit, trodde jag det kunde vara relativt enformigt och att man bara kretsade kring en och samma hamn hela tiden - även om jag tyckte det skulle vara intressant att få se också.
Men nu får jag ge med mig och säga att det är långt mer varierande än vad jag någonsin trott! Fördelarna är ju givetvis också att man har nära hem och på så vis har lätt att få ledigt till exempel.
Samtidigt är ju tjusningen med att vara till sjöss just att vara till sjöss, något som jag inte riktigt vet om jag tycker man är på en bogserbåt. Så åtminstone ett tag vill jag säkerligen vara på mer "långseglande" båtar, sen kan jag under en period vara på en bogserbåt.
Mest lockas jag nog av passagerarbåtar trots allt - men då är det inte Viking Line och liknande som jag tänker på, utan lite längre bort än Finland vill jag komma. Men vad jag har förstått, så är dessa jobba ganska svåra att få, så det återstår att se om man kommer få några sådana jobb!
Som nyutexaminerad styrman kan man givetvis inte välja och vraka så mycket, då får man ta det man får helt enkelt. Framförallt som det är nu med lågkonjunktur och allt, även sjöfarten drabbas ju förstås så man kan inte alltid vara så värst kräsen.
Själv kan jag faktiskt tänka mig att även ta ett matrosjobb för ett tag, bara för att få jobba till sjöss - och sedan söka styrmansjobb under tiden. Det kan ju till och med vara en fördel att ha jobbat som matros ett tag, med tanke på att man som styrman kommer vara arbetsledare för matroserna - och då ska man ju också veta vad man pratar om när man fördelar arbetet och delar ut arbetsorder.
Som det känns just nu, vill jag bara ut och jobba. Det börjar kännas smått tradigt att plugga, plugga och åter plugga. Samtidigt trivs jag ju med studentlivet, så det är heller inte en fråga om att jag vill ifrån skolan på grund av vantrivsel.
Men det finns ju nackdelar med studentlivet, som till exempel ekonomin som alltid är hårt ansträngd. Även om man som styrman kanske inte alltid är högavlönad, har de flesta yrkesgrupper en bättre ekonomi än en student... Så alla anspänningar inför tentor, alla sena kvällar lutad över böckerna och att aldrig kunna ta en helg eller en kväll ledigt utan att få dåligt samvete... Men man blir ju också snabbt bortskämd när man som jag jobbat under många år innan man började plugga. Man har ju då vant sig vid en hyfsad ekonomi och att faktiskt få vara ledig när man kommer hem på kvällen.

För första gången på 12 dygn ligger Lars vid sin hemmakaj vid Nya Varvet i Göteborg. Det har sista knappa två veckorna varit ett ständigt flackande längs svenska västkusten, men i morse blev vi dirigerade till Göteborg för ett jobb och blir nu minst kvar över natten. Ett tag var det prat om en sväng till Wallhamn under morgondagen, men eventuellt får någon annan båt ta det. På Lars är det besättningsbyte på tisdag och det absolut enklaste är ju att då ligga i hemmahamnen. Om det sen verkligen blir så står förmodligen skrivet i stjärnorna, för det där med att hålla sig till planer och tidsschema är inte sjöbranschens starkaste sida direkt.
Det är faktiskt något som jag verkligen lärt mig sedan jag började till sjöss, att man inte riktigt kan rätta sig efter de besked man får - de hinner oftast ändras ett stort antal gånger med tiden. Enda gången sådant kan kännas aningen frustrerande, är när vid på- och avmönstringar. Man kan aldrig planera något precis kring dessa datum, ens beställa biljett. Fast man lär sig faktiskt, vet man att det är så det fungerar så har man ju också med det i beräkningarna.
Fast en och annan sur min kommer man kanske kunna se hos de andra i besättningen imorgon. Beskedet när vi vid 17-tiden la till i Göteborg var att nästa jobb skulle vara vid åtta imorgon bitti, så alla i besättningen åkte hem till sitt eftersom de är göteborgare allihop. För min del är det ju ingen idé att åka någonstans eftersom resan till Kalmar tar cirka fyra timmar och eftersom det också var sent på dagen, bestämde jag mig för att stanna ombord.
Men efter bara några timmar kommer kapten tillbaka. Planerna var ändrade och vi ska börja redan klockan sex imorgon. Så det grusades förmodligen lite även för de andra, som väl hade hopppats på att få stiga upp i mänsklig tid imorgon. Men där har vi ändå sjömanslivet i ett nötskal... :-)

Idag insåg jag - konstigt nog - vilken tur jag haft med min arbetstider genom åren. Trots att jag i massor med år jobbat skift, har jag aldrig "åkt på" att jobba en enda julafton. Det närmsta jag kommit är att jag en gång jobbat natten mot julafton, men det är allt.
För min del är det få dagar på året som är riktigt heliga, eller rättare sagt är det bara två dagar. Det är julafton och midsommar - och de två är julafton den allra heligaste. Alla andra dagar på året kan jag jobba. Och det har jag också gjort.
När jag jobbade på Arlanda, jobbade jag nyårsnatten 4-5 år i rad, jag jobbade påskhelger, valborg, första maj och födelsedagar... I utbyte mot att kunna vara ledig julen. Och jag har alltid lyckats fått min vilja igenom.
Idag kom diskussionen upp ombord om hur man skulle lägga upp arbetet under julhelgen. Vad jag förstod är schemat klart, man vet vilka som ska jobba, men sen hänger det ju på vilka båtar som tar vilka jobb.
Till sjöss är det ju ofta lite svårare att säga att "jag kan jobba nyårshelgen mot att få vara ledig julhelgen" - som man ju kan på de flesta arbetsplatser iland. Man kan inte riktigt hålla på att flänga mellan Sverige och båtar som kanske befinner sig på andra sidan jordklotet med bara några dagars mellanrum...
Men det är ju också priset man får betala för att jobba med något man tycker om - alla jobb har inte "stängt" på storhelgerna. Sen beror det givetvis på vilken typ av båt man jobbar på, vissa har åtminstone mindre bemanning under helgerna och man kan större chanser att få ledigt.
Fast om man får julen ledig eller ej är ju ingenting som påverkar mitt yrkesval. Jag skulle aldrig i mitt liv fixa till exempel kontorstider år ut och år in - det skulle ge mig kruppjuck på nolltid!

Det är många gånger lätt att klaga på det här med internethandel. Själv var jag aningen anti till att börja med, när det började bli vanligt med att kunna handla på internet. Det är lätt att säga att man numera ytterst sällan pratar med folk på samma sätt som innan internets intåg. Och visst finns det en viss sanning i det. När man innan IT-åldern skulle handla eller köpa något, gick man till en affär - på sin höjd ringde man en kundservice och MÖJLIGEN kunde man beställa något per postorder och då via en för hand ifylld beställningstalong. För den yngre delen av min läsarkrets är det alltså en papperslapp där man skriver upp vad man vill beställa från postorderföretaget, sedan sätter på man på ett frimärke och postar sedan talongen. Dagen efter (om Kungliga Postverket skötte sig) kom beställningen fram, varefter denna behandlades av företaget.
Men nu erkänner jag mer och mer villigt att jag är mycket såld på detta sätt att köpa och boka saker, framförallt så här i juletider. Det var länge sedan jag köpte en resa eller bokade hotell via genom att prata med en kundtjänst av något slag. Istället går jag ut på nätet, gör prisjämförelser och bokar sedan direkt från datorn. Detsamma med skivor och en hel del hemelektronik. Och nu även många av de julklappar jag köper! Hade det inte varit för internet, hade jag i år haft det svårt med julklappsinköpen med tanke på hur lite tid jag har till att springa i affärer. Sen må det vara hänt att jag inte får prata med någon på kuppen, men det är smällar jag får ta!

En lite äldre, engelskspråkig man kommer in på en bank i Stockholm för att öppna ett bankfack. Den kvinnliga banktjänstemannen börjar givetvis plocka fram de blanketter som ska fyllas i och säger så käckt till mannen att,
- First of all I'd like to see your leg!
Mannen blir förbryllad, varför i jisse namn vill hon se hans ben? Han blir alldeles tyst en lång stund. Banktjänstemannen känner sig manad att fortsätta samtalet och tillägger att,
- Sir, do you want a big fack or a small fack?

Ombord på en bogserbåt går VHF'n varm när man ligger till sjöss. Det rapporteras åt höger och vänster under alla passager genom skärgården - och det inte bara från oss, utan alla andra fartyg som ör i farten.
Och jag blir bara så full i skratt. All trafik till sjöss ska ske på engelska - utom på vissa arbetskanaler - och somliga undrar man verkligen vad de hade för betyg i engelska! Det är en så skrattretande klass på engelskakunskaperna hos vissa att man nästa viker sig av skratt.
Jag har nu inte bara hört engelska med rysk, asiatisk och norsk brytning - utan även med brytning på göteborgska, gotländska och skånska.
Min egen engelska är absolut inte perfekt - verkligen inte - men min svenska dialekt märker man nog knappast av så mycket när jag pratar engelska i alla fall. Vissa tycks inte ens försöka få undan sin dialekt - och resultatet blir ju då också därefter.

Den julstämning vi fick på västkusten häromdagen har nu försvunnit helt. Det kom faktiskt lite snö - och var några minusgrader - fram till i förrgår. Men sen tvärvände det. Nu har det regnat och varit solsken om vartannat istället och snön är helt borta. Och jag undrar om jag väntat mig något annat egentligen? Någon snö har väl knappast blivit liggande mer än max 2-3 dagar söder om Kiruna sista 10 åren, eller?!
Nu har man istället lovat kuling och plusgrader närmsta tiden, typiskt decemberväder med andra ord. Ingen större skillnad mot sommarvädret egentligen - mer än det nu kanske är några få grader kallare.
Känns ju faktiskt måttligt spännande får man väl säga. Vi börjar sakta närma oss andra advent och det är knappt vinter alls ute - även om man borde vara van vid det här laget. Det är ju faktiskt så det har varit sista åren.
I norr kommer det snö - som dessutom ligger kvar - och vintrarna där påminner ju faktiskt om dem man själv minns från när man var liten. Då var det ständiga trafikproblem med olyckor, avåkta bussar och inställda tåg från november till mars, det var kallt och djup snö.

Min kläder har av någon anledning börjat bli för stora! Det är ett "problem" jag är ganska ovan vid, förr har det nämligen alltid varit tvärtom. Framförallt när man har jobb där man använder arbetskläder av någon märklig anledning. Varenda år krymper arbetskläderna över just jul- och sommarledigheterna - trots att de bara hängt i klädskåpet på jobbet hela tiden. Och jag kan inte förstå varför. ;-)
Nu är det liksom rakt motsatta situationen! Kläderna tycks växa när jag använder dem!!
Ska man för ett ögonblick bli lite allvarlig, så är det förhoppningsvis jag som krymper istället! Jag brukar skämta om att jag aldrig slutat växa - skillnaden är att nu växer jag istället på bredden och inte på längden längre. Förutom att jag nu börjar växa igenom håret på huvudet...
Men trots alla oregelbundna arbetstider ombord på bogserbåten Lars, så har jag uppenbarligen fortsatt att gå ner i vikt. Jag har inte haft tillgång till någon våg ombord, så jag kanske egentligen inte ska skryta alltför kaxigt innan jag haft möjlighet att väga mig. Men att byxorna faktiskt är för stora i midjan tyder ju trots allt på att midjemåttet och vikten minskar!
Men trots allt har jag ju även nu lyckats hålla mig ifrån de där stora bovarna för midjemåttet - saker som sötsaker och alkohol. Och det har faktiskt blivit ÄNNU mindre sötsaker ombord på Lars än vad som gällde på Vingatank. Där var det ofta efterrätt 2-3 gånger per vecka - och jag hade givetvis svårt att motstå frestelsen när det stod framme. Men här har inte serverats efterrätt en enda gång. Å andra sidan finns det till exempel glass i frysen, men så länge det inte ställs fram har jag inga svårigheter att hålla mig ifrån det... :-)

SvD 1, 2, 3 VG 1

Lite smått börjar jag känna mig stolt över mig själv, jag har sista veckorna klarat något som jag helt enkelt inte fixat på åratal. Nämligen sova som en stock utan minsta hjälpmedel. Jag har inte rört sömntabletterna på runda slänga två månader!
Och inte bara det - ovanpå det har jag ombord på bogserbåten Lars vänt och vridit som en tok på dygnet! Jag har varit vaken alltifrån hela nätter till från extremt tidigar morgnar till långt in på dagen, för att sedan sova dagtid - och ändå förväntas sova på kvällen.
Hur det har gått?? Som en dans på rosor! Har inte märkt av några som helst sömnproblem och inte känt någon som helst vånda inför sovandet! Jag känner mig verkligen fruktansvärt nöjd med denna prestation!
Detta är nämligen något jag absolut inte klarat av på åratal, det har bara inte gått! Jag har istället behövt så regelbundna sovtider som bara gått att få - och det har i perioder varit mer regel än undantag att jag behövt någon form av insomningstablett på kvällarna.
Men de verktyg och knep jag med tiden lärt mig har uppenbarligen haft effekt. Nu vet jag hur jag ska göra om jag någon gång har svårt att sova - och också hur man ska resonera när dessa kvällar kommer. När mina sömnproblem var som värst, överdramatiserade jag det hela något extremt och det var en total katastrof om jag inte kunde somna. Men nu kan jag på ett helt annat sätt tackla det - och har fått lära mig på nytt att det är helt naturligt att man då och då har lite svårare att somna...

I år får jag köra lite annat upplägg på julförberedelserna än vad jag normalt brukar göra. Oftast brukar jag vara först i kvarteret med att julpynta, handla glögg, göra julgodis och julbaka. I år är ju det lite svårt - till sjöss är det inte alltid särskilt mycket julstämning direkt. Och handla julklappar är ju inte att tänka på direkt, det är ju om man har tur att får några timmar ledigt i samband med att vi ligger till kaj någonting - men det har inte varit så mycket av den varan på sistone direkt.
Men nu har jag sakta börjat sammanställa en lång lista över vad jag ska handla till var och en. Igår kväll började jag så smått fila på listan - och kom fram till att det inte är mindre än 11 personer jag ska handla klappar åt i år! Ganska många alltså. Själv tycker jag ju sådant är roligt, det svåraste är oftast att komma på VAD jag ska köpa till var och en - framförallt om man, som nu, har en ganska begränsad budget. Men jag har hittills faktiskt kommit på ganska bra saker - och har lärt mig knepen att hålla nere på kostnaderna. Läste just om ett sofistikerat sätt att hålla nere på kostnaderna; ett norskt par som tog med sig två tomma "julklappspaket" till ett köpcenter - enda kruxet var att i ett paket fanns ett hål, där de stoppade ner saker de inte ville betala för. Och täckte sedan över hålet med det andra paketet. Då det viset lyckades de roffa åt sig varor för drygt 5.000 kronor... Kanske skulle vara nåt att fundera till julklappsinköpen? ;-)
Väl hemma kommer jag sent som sider också att plocka fram adventssakerna, en dryg vecka innan jul. Det är förmodligen rekord tror! Bortsett från första året på högskolan, då jag var ute på praktik över jul och nyår - och inte hade något fram alls.

Idag var jag in på SJ:s hemsida och tittade på tågpriser - och som jag anade redan innan, är de ju helt horribla kring jul! Fanns inte en enda tågbiljett som gick loss under 1.100 kronor de dagar jag ville åka. Det var dessutom studentpris i andra klass.
Åker jag istället buss, kan jag åka tur och retur för runt 800 kronor - alltså ungefär två tredjedelar av priset på enkelresorna hos SJ. Det skulle även bli billigare att ta fluget till Stockholm och sedan buss eller tåg därifrån.
Själv tycker jag det är helt absurt! Det pratas så mycket om att vi ska resa miljövänligt, men det rimmar ganska illa med att det miljövänligaste färdmedlet istället är det dyraste.
Det har varit gånger, när jag bara ska till Stockholm som jag istället valt flyget, helt enkelt av den anledningen att varit billigare än tåget men gått så mycket fortare än buss att det därför helt enkelt ändå lönat sig. Hur knäppt är inte det på en skala?

Ofta när jag är ute och reser - oavsett om det är inom eller utom Sverige - brukar jag det så gott som uteslutande strula på ett eller annat sätt. Är det inte förseningar, så är det något annat. På något märkligt sätt brukar jag ha en märklig tendens att "välja" helt fel dagar att resa, då det blir tågkaos, oväder eller något annat. Det enda jag än så länge inte råkat ut för - tack och och lov - är några olyckor. I alla fall har jag själv inte varit inblandad i någon, däremot kunnat fastna i köer som är konsekvenser av en olycka.
Så det skulle väl egentligen inte förvåna mig särskilt mycket om detta händer nu till jul. när jag ska ut och åka också! Visst låter jag optimistisk?! ;-) Men jag börjar bli så luttrad vad gäller sådant, så inget förvånar mig längre...

DN 1 VG 1, 2

Idag kom årets första snö över västkusten. Långt in på eftermiddagen såg det inte alls ut som om det skulle bli något oväder, vi vaknade till ytterligare en vacker - om än väldigt kall - morgon med strålande solsken.
Men icke då. Frampå kvällen - lagom till avgång - kom snön. Först ett lätt, vackert snöfall som sedan övergick till ett kraftigt snöfall med rejäla lappvantar. Och blötsnö blev det också, vilt yrande i vinden. Snön trängde in precis överallt när man hattade omkring på däck, in under kläderna och till och med in i öronen!
Men så länge man satt torrskodd på bryggan var det en härlig känsla med snön yrande utanför fönstren. Faktiskt rejäl julstämning!

Vi började riktigt mänsklig tid imorse, först vid halv åtta - och det är ju en tid man kan leva med. Vi har under dagen cirklat runt Stenungsund och inatt (eller rättare sagt 4 imorgon bitti) blir det också en vända runt i de trakterna.
Sedan finns flera alternativ var vi hamnar nånstans, allt beroende på när vi blir klara imorgon med det vi ska göra. Men med tanke på den tidiga starten på dagen, får man väl hoppas att vi får några timmars vila innan nästa jobb.

Så har jag fått prova på en helt ny maträtt. Helt svensk, men ändå har jag aldrig hört talas om den - nämligen äggost! Det är tydligen något typiskt bohusländskt, så där har man väl förklaringen att jag aldrig hört talas om det - som levt hela mitt liv på ostkusten.
Men gott var det, kändes som en korsning mellan ostkaka och risifrutti och åts med sylt. :)
En av matroserna på en av de andra bogserbåtarna hade gjort äggost till efterrätt idag - och så pass mycket att det räckte även till oss. Så strax innan kvällens bogseruppdrag, la våra bogserabåtar sig jämsides och över relingarna bollades fatt med äggost. Jag och kapten satt gott skrattande på bryggan och undrade om man gjorde likadant på Silja Lines båtar?
Ångorna har sedan efter middagen legat rätt tunga, åtminstone i min hytt. Traditionsenligt har det varit ärtsoppa och pannkaka (men faktiskt första gången jag fått detta på Lars) till middag och det blev lika traditionsenligt fart på magen.
Så kom samtalsämnet om varför det just är ärtsoppa och pannkaka som gäller på just torsdagar. Detta har jag själv aldrig riktigt tänkt på, jag har liksom bara "köpt konceptet", att det är så det är. Då vi inte kom fram till något bra svar, kunde jag inte låta bli att googla på det! Och som det mesta, gick det givetvis att hitta svaret på internet.
Så nu har jag läst mig till ärtsoppa från början inte alls är svensk, utan kommer från Iran och Irak, men kom väldigt tidigt till Sverige. Under 1200 och 1300-talet var Sverige katolskt och då avslutades veckan på torsdag med att man åt ärtsoppa innan den tre dagar långa fastan fredag, lördag och söndag. Därav den urstarka svenska traditionen att ärtsoppa ska ätas på torsdag. Pannkakan var som en efterrätt, men varför det just var pannkaka har jag inte lyckats hitta dessvärre.
Dock läste jag också varför ärtsoppa är så vanligt inom militären (vet ju alla som gjort lumpen - och även jag som inte gjort lumpen). Förr tillbaka hade svenska militärer ärtsoppa och surströmming som basföda (låter inte som någon vidare kombination), men helt enkelt av simpla anledningar. Ärterna var nämligen lätta att transportera och surströmmingens konserveringsmetod gjorde den väldigt hållbar. Sen har ärtsoppan helt enkelt levt kvar... :-)

Imorse vaknade vi till en strålande fin morgon och en spegelblank Vallhamn hamn. Det var en tvättäkta vintermorgon med någon grad under 0-sträcket och frost ute. En ren fröjd med andra ord.
Aningen smått får jag känslan av att vara lite för pysslig på morgnarna, många gånger är jag nämligen först uppe och kör då igång kaffe och röjer under i byssan sedan kvällen innan. Jag har fått lite roade blickar, men samtidigt tycker jag det är lite kul och gör det gärna...
För min egen del har dagen utvecklats till en rätt lugn sådan. Vi hade ett uppdrag i Vallhamn i morse och avgick sedan till Stenungsund för en bogsering där. Nu är vi åter tillbaka i Vallhamn för ett uppdrag ikväll, sedan återstår att se vart det bär hän.
Under dessa timmar av väntan, håller resten av besättningen på med lite underhåll av maskin, medan jag själv fått ledigt fram till bogseringen ikväll. Jag protesterade väl inte nämnvärt när jag blev ivägskickad till hytten "på ledighet" av kapten. En aning seg blir man ju av allt vridande och vändande på dygnet, så det gör mig inte så mycket att få sitta här en stund och ta det lugnt.
Ska försöka göra lite åt teoripluggandet också, när jag nu faktiskt har möjlighet - så värst mycket tid har det inte varit till det sen jag kom ombord på Lars.

Man får nog medge att sjömän i mångt och mycket är ett speciellt släkte. De flesta tycks ha mer eller mindre ett brinnande intresse för hav, båtar, fiske och/eller en massa annat som har med sjön att göra. Det pratas i stort sett bara sjöfart på något sätt eller avseende den större delen av den vakna tid man har.
De flesta har privata båtar och/eller sommarstuga vid havet eller i skärgården och man lever sitt liv på och med havet på nåt vis.
Men sjömansyrket blir ju lite mer än "bara" ett yrkesval också - det blir ju lite av en livsstil i och med att man är borta så mycket och tillbringar så mycket tid på just sjön och i olika båtar.
Så det finns fantastiskt många eldsjälar ute på fartygen och jag tror aldrig jag varit med om någin yrkesgrupp, där en så pass stor majoritet har ett sådant brinnande intresse för sitt yrke. Sen finns det självklart undantag - men vilken regel har inte sådana?!

Själv är jag knappast så mycket till undantag heller, även om det finns olika grad av att vara eldsjäl. Men många spm kommer hem till mig brukar ganska fort kunna gissa vad det är jag utbildar mig till och var mina intressen ligger till viss del. :-) Och jo - även jag har ju tillgång till en sommarstuga i skärgården, även om jag inte har någon egen båt...

Under eftermiddagen lyckades jag i alla fall smita iland en snabbis. Mina nikotintuggummin och tandkrämen hade börjat tryta rätt duktigt, så det kom som en skänk från ovan att jag fick komma iland en sväng.
Och faktiskt så har jag också köpte årets första julklapp! Det kommer ju bli ett jäktande utan dess like för min del när jag väl mönstrat av - något som kommer att ske runt den 18/12. Sedan bär de av till Hudik den 21 eller 22/12, så det är inte många dagar att spela på vad gäller julklappsinköp. Min morfar brukade ofta sticka iväg på självaste julafton och köpa samtliga julklappar, men vet inte om jag vill vara fullt så extrem! Jag vill nog gärna ha allt sådant klart när julafton väl infinner sig.
Men det är ändå tur att vi bara handlar väldigt symboliska julklappar inom vår familj, annars kan ju kostnaderna rusa iväg ganska duktigt. Jag har länge tyckt att julfirandet mer och mer börjat bli någon form av tävling i vem som kan handla de dyraste julklapparna eller dricka flest snapsar istället för att den ska få handla om vad den faktiskt ska handla om - nämligen gemenskap och att umgås.
Att ge julklappar hör ju till på något vis, därför har vi i familjen bestämt att fortsätta med det, men bara ge småsaker istället. Men man förvånas faktiskt ibland över vilka prylar det är som utnämns till årets julklapp - ofta är det ganska dyra grejer och man undrar i sitt stilla sinne om folk verkligen köper så dyra saker till varann! Men så måste det ju vara, eftersom det ofta är väldigt dyra saker blir just årets julklapp....

Emellanåt under våra familjejular, kan jag med ett leende komma att tänka på filmen Tomten är far till alla barnen - åtminstone de sista åren. För er som inte sett den, är det en komedi om ett par som ska fira jul - saken är bara den att kvinnan har tre barn sedan tidigare förhållanden, med tre olika pappor. Och alla är bjudna denna julafton - givetvis med en lång rad förvecklingar som följd.
Nu är det långt ifrån så extremt i vår familj, som det är på filmen och det blir aldrig några förvecklingar. Men ibland kan man lite full i skratt när det kommer ex, nya partners, barn från tidigare förhållanden - ja, ni vet! "Den morderna familjen" helt enkelt.
Hos oss brukar det fungera och jularna bli lyckade, så det är aldrig några problem. Det ska man verkligen skatta sig lycklig över, för så är ju inte alltid fallet i många andra familjer.
Alla familjekonstellationer blir än mer påtagliga i större sammanhang, som bröllop, dop, begravningar och så vidare - då det är ännu större uppslutning än på julafton av diverse släktingar.
Men - som sagt - det brukar funka, så bättre kan det ju inte bli. Många av dem man känner flackar runt som vettvillingar mellan olika släktingar under julen och tillbringar mer tid i bilen än inomhus. Så är jag verkligen glad att jag slipper ha det! Framförallt om man är två kan det bli ännu mer flängande med alla man ska besöka. Det enklaste - så som det varit när jag varit tillsammans med tjejer jag firat jul med - är ju att helt enkelt bestämma att ett år firar man med den enas föräldrar - nästa år med den andres...

AB 1, 2, 3, 4, 5, 6 AoB 1, 2 DN 1, 2, 3, 4 SvD 1, 2 VG 1

Spontant har jag tyckt det varit otroligt bra att få en bogserbåt som praktikplats så här sista året av utbildningen. Nu kan man otroligt mycket mer än första året kring sjöfart och förtöjningar (även om man givetvis är långt ifrån fullärd) och jag inbillar mig att man kan tillgodogöra sig denna praktik väldigt mycket mer nu. Man håller på en bogserbåt koll på otroligt mycket kring hävarmar, vinklar, skrovformer och gud-vet-vad, liksom samarbete med lotsar och många andra aktörer i hamnarna - inte bara fartygsbesättningarna.
Till det är ju själva navigeringen och manövreringen på en bogserbåt långt mycket mer "finlir" på en bogserbåt än de flesta andra båtar. För att hänga med, måste man verkligen ha koll på thrusters, roderverkan och en del annat som besättningen kränger sig med. Sådant hade jag verkligen ingen koll alls på under första praktiken till sjöss.
Så är faktiskt glad att jag fick en bogserbåt nu och inte under första eller andra praktiken. Nu har jag sett hur det går till på större båtar vid förtöjningar - som är det i särklass vanligaste uppdraget för de flesta bogserbåtar att assistera vid - och kan nu se hur man resonerar på bogserbåtarna under dessa manövrer.
Och det är knappast någon nackdel att ha varit på en bogserbåt under praktiken och ha sett hur det går till - även om det är ganska långt ifrån den vardag jag själv kommer att när jag väl är utexaminerad och ska börja jobba till sjöss "på riktigt".

Flängandet längs Västkusten fortsätter för bogserbåten Lars och oss ombord. Tidigt i morse la vi till i Uddevalla, där vi hade ett par jobb på eftermiddagen idag. Efter att ha varit vaken till närmare halv fem i morse blev det en rejäl sovmorgon för oss allihop. Jag själv var - för ovanlighetens skull - först uppe vid 12-tiden och satte på rejält med kaffe, så att det skulle räcka till alla innan jag hoppade in i duschen för att vakna till liv.
Efter avslutat uppdrag i Uddevalla bar det av till Vallhamn, där vi nu ligger och har ett litet jobb imorgon bitti. Senaste beskedet tycks innebära att vi sedan beger oss till Stenungsund efter det. Men en sak har jag lärt, nämligen att det ständigt kan bli planändringar till sjöss - och på bogserbåtar i synnerhet - så ska vill inte låta alltför självsäker än så länge på den punkten.
Vi har dock fått börja känna på vinterkylan rätt bra när vi är på däck. Sista dygnet har temperaturen legat runt nollan - och då är det inte alla gånger helt roligt i vindarna på däck! Man får skatta sig lycklig att det finns varma arbetskläder att använda - för dessa till trots kan man vara nog så frusen när man kommer in.

Tillvaron på en bogserbåt är ju långt mycket mer "tillrättalagd" och "trygg" mot för hur det kan se ut på de flesta andra fartyg. På många sätt är det nästan lite grann som att vara hemma. Man kan komma iland flera gånger i veckan, man har tillgång till svensk TV, tidningar, radio, mobiltelefon och internet på ett sätt som inte förekommer alls på utebåtarna.
Men en av mina fördomar - om det är vad man kan kalla det? - om bogserbåtar har man i alla lyckats slå hål på. Nämligen att man bara ligger i en och samma hamn jämt. För så är det verkligen inte. Självklart kan det variera väldigt mycket i perioder, men det är långt mycket mer flackande än jag någonsin trott innan jag kom hit. Sista veckan har vi inte varit i Göteborg - som är Lars' hemmahamn - överhuvudtaget.
Å andra sidan är det ju heller inga direkta långresor man ger sig ut på; de längsta jag själv varit med om har varit på några timmar och det är ju viss skillnad mot många båtar, som kan ha resor på dygn och veckor.
Så det är verkligen två vitt skilda liv om man jämför en bogserare med livet på de större fartygen. Själv skulle jag mycket väl kunna tänka mig att jobba en tid på en bogserbåt - men inte år ut och år in. Det känns inte riktigt som det är vad jag utbildar mig för. Även om jag trivs hur bra som helst här!

Livet till sjöss är ju knappast så exotiskt som många tror, man får ju ganska många kommentarer om damer i varje hamn, långa resor och en massa annat när man berättar vad man utbildar sig till. Och riktigt så är det ju inte. Det är ganska slitsamt och det är det inte ofta man har möjlighet att komma iland.
Samtidigt är det ju heller inte så farligt som många vill få det att låta som. Visst kan blåsa duktigt - och det kan ju vara en potentiell fara om det blåser rejält - och visst förekommer det pirater och det ena med det andra. Men risker finns ju inom alla yrken. Hade jag blivit "kontrorsåtta" hade jag förmodligen fått musarm eller något annat istället. ;-)
Men jag erkänner att det är lite mer utmaning att vara på en utebåt än en bogserbåt - och jag vill i alla fall börja i den ändan. Får jag sedan barn kan jag tänka mig en bogserbåt medan barnen är små, detsamma när man närmar sig pensionsåldern kan det också vara ett bra alternativ.
Men fördelen med just sjökapten - eller rättare sagt många yrken till sjöss - är att det finns en enorm bredd på vad man kan ta för jobb och ändå ha nytta av utbildningen. Det är inte bara en fråga om alla olika typer av båtar man kan jobba på, utan även att det finns en lång rad yrken iland man kan ta och fortfarande "vara kvar i branschen". Det finns nog egentligen bara en enda typ av båtar jag helt enkelt inte kan tänka mig - och det är bilfärjor. Att guppa fram och tillbaka mellan två kajer med en överfart på max några få minuter skulle verkligen inte vara min grej...

SvD 1 VG 1, 2, 3

Sjömanslivet är långt ifrån bara att lasta, lossa och köra båtar. Det är en hel del annat också. Väntan är en stor del av tillvaron många gånger.
Ikväll var tanken att vi skulle bunkra i Brofjorden och, jo, det fick vi till slut. Efter nästan 1,5 timmes väntan. Sedan tar själva bunkringen vid och den i sig tar ett par timmar. Och sådana situationer uppstår lite titt som tätt till sjöss - fast på en bogserbåt är de inte så många som på många andra båtar. På Vingatank var de rätt många - och långa. Det var många gånger det inte bara var timmar utan dygn till ankars eller kaj i väntan på olika saker; kajplats, lots, agenter, laster, bunkerbåtar...
Annars tycks jag haft mycket tur under mina två praktikbåtar denna termin. På Vingatank pratade man om att man haft ovanligt många och täta resor under de två månader jag var där, ofta hade man några dygn här och där då man annars låg och väntade på laster.
Detsamma har gällt här på Lars, vad jag har förstått. Man har haft ovanligt många uppdrag och vi har flängt glatt åt alla möjliga håll längs Västkusten. Och det är ju inte direkt något som är till nackdel för mig som elev - ju mer jobb vi har, ju mer kan jag vara med på och ju mer lär jag mig - förhoppningsvis.

Idag känns det nästan nostalgiskt när man kom tillbaka till Lysekil och Brofjorden, där jag ju mönstrade av Vingatank för några veckor sedan. Vi gjorde flera vändor hit under min praktiktid där och jag tyckte alltid det var lika vackert.
Nu la vi till i Lysekil i väntan på att bogsera in en tankbåt i Brofjorden och resan dit från Stenungsund var en upplevelse. För mig som sett oförskämt lite av Västkusten, tittar man så att nacken vrids 180° runt och ögonen nästan tränger ut ur sina hålor när man passerar genom den fantastiskt vackra skärgården.
Vi har passerat genom trånga farleder och passager, vackra klippor och öar. Och idag var det även delar av de trakter Evert Taube haft med i sin visor. Som Saltö, där han handelsman Flink (som egentligen tydligen var ett ironiskt menat smeknamn, då han var totala motsatsen till Flink) och Malö - där ju "vackra Maj" fanns. :-)
Men väl framme i Brofjorden tidigare ikväll, fick man direkt en varning om att det är nu är december (jo, det blev det nu under skrivandets gång, då klockan passerade midnatt). Temperaturen har passerat under nollan och andedräkten stod som rök ur munnen. Kanske är ändå vintern här nu, om än tillfälligt?! Det kanske ändå finns hopp för lite snö till jul?!

Idag fick jag dessutom en ny uppgift. Jag fick ordna middagen åt resten av besättningen. Det var nu så att jag faktiskt till och med själv erbjöd mig, då det körde ihop sig en aning med bogseringar och jobb precis vid middagstid. Så jag tyckte inte det var mer än rätt att jag gjorde min första insats i byssan för min praktik ombord på Lars.
Bestyren i byssan brukar gå runt bland besättningsmedlemmarna, men själv har jag hittills inte blivit ombedd att laga någon mat. Nu blev det dock så, delvis på mitt eget initiativ. Men det blev en enkel uppgift. De andra hade önskat sig köttfärssås och spagetti och det tyckte jag mig kunna fixa. Och poppis blev det!
Sex hekto köttfärs hade man plockat fram till fyra personer och jag tyckte direkt det såg mycket ut och funderade länge över om jag verkligen skulle behöva göra på allt. Men till slut gjorde jag det - och allt gick åt!
Runt bordet haglade sedan kommentarerna om att jag från och med idag är tillförordnad kock ombord! ;-) Köttfärssås är väl inte världens svåraste rätt, men tydligen hade jag lyckats bra - så bra att de andra vill ha mig i byssan fler gånger...
Så jag får väl sträcka lite på mig och ta åt mig av allt beröm. Men det är också tacksamt när man kommer till ett kök, där man verkligen hittar allt man kan önska sig i form av ingredienser - även lite finare varor. Det var bara att plocka hej vilt, vilket jag givetvis också gjorde. Så det blev en lite "finare" köttfärssås med grädde, vin, och lite annat vardagslyx. Vin har jag själv visserligen alltid i köttfärssås, men grädde hör till undantagen (det går knappt att göra sås utan vin och grädde om den ska bli riktigt god tycker jag).

Jag har aldrig varit någon som helst form av sportfreak, jag har verkligen tränat och hållit igång fysiskt alldeles för lite i alla år. Helt enkelt har jag varit totalt ointresserad - även om jag nu på senare år börjat inse att jag faktiskt måste hålla igång kroppen för att orka med. Jag märker mer och mer hur otränad jag är och att jag inte behöver anstränga mig särskilt mycket för att bli helt slut.
Men samtidigt har ointresset ändå funnits där och det har verkligen burit emot att komma igång med träningen. Dumt nog.
Fast nu till sjöss har jag märkt en tendens hos mig själv som jag inte märkt hos mig själv förut! Jag har nämligen märkt att jag börjat sakna att röra på mig! Jag kan verkligen längta efter att få komma iland och ta en promenad - jag kan till och med tänka mig en joggingrunda! Som sagt; det är inte något som på något vis är likt mig.
Men det har säkerligen med den totalt obefintliga möjligheten att röra på sig ombord på en båt. Och ju mindre båten är, ju mindre rör man på sig. Lars är bara 32 meter lång, så det är inga långa sträckor man rör sig i jobbet på dagarna.
Iland har man ändå viss "gratismotion" - man går på stan, till och från bussen, i trappor och så vidare. Man rör sig åtminstone lite grann, vare sig man vill eller ej. Det gör man inte på en båt. Man rör sig minimalt helt enkelt. Och det sätter sina spår kan jag säga! Jag märker att konditionen blivit påtagligt sämre under hösten!

AB 1 DN 1, 2 EX 1

Så är man tillbaka i etern igen efter några dagars frånvaro från internet. Det har varken blivit bloggande, "facebookande" eller mejlande sedan i lördags. Och det märks direkt kan jag säga, när jag går in på de sidor, där jag är registrerad. Få händelser på Facebook, få mejl och färre besökare på bloggen. Framförallt på bloggen märks en enorm skillnad. Från att normalt ha 200-300 besökare per dygn (och många gånger väsentligt mycket mer än så), var jag igår nere på 91.
Men nu är jag som sagt tillbaka igen - och hoppas att jag inte varit alltför saknad?! *L* Det blir ju gärna lite mer bloggande till sjöss, mot för när man är iland. När man inte jobbar, finns inte så otroligt mycket annat att göra än att bänka sig vid datorn - och det märks givetvis även på antalet mejl och besökare på bloggen.
Men nu är man - som sagt - tillbaka ombord efter en helg iland. Eller i alla fall NÄSTAN en helg; ett drygt dygn blev det. Men det var en välförtjänt kortare ledighet och jag hann med ett och annat.
Det blev en vända på Lisebergs julmarknad och lite strosande på stan. Tanken var väl från början att kunna hitta lite julklappar, men där att jag inte så mycket jaktlycka. Fast det är å andra sidan närmare en månad kvar till jul, så det hinns nog med!
Lite på impuls blev det igår bio; "Luftslottet som sprängdes", sen sista filmen i en serie av tre efter Stieg Larsons böcker. Precis som när jag såg första filmen i serien - Män som hatar kvinnor - satt jag som klistrad!
Göteborg har denna helg visat sig från sin bättre sida, till skillnad från de veckor jag cirklat runt västkusten - och då framförallt Göteborg - med bogserbåten Lars. Det har varit solsken och förvånansvärt varmt för att vara slutet på november - och den första regnskuren kom strax innan jag skulle ombord igår. Men då regnade det istället med besked; det formligen vräkte ner i flera timmar - och tog i lite extra just den stund då jag gick från bussen till hamnen i Stenungsund, där jag skulle hoppa på igen. Så jag var verkligen genomblöt när jag väl hoppade över relingen från kajen och ner på Lars' däck. Det var minst sagt skönt att komma in i värmen ombord igen. Jag gjorde mig sedan snabbt lite extra populär hos resten av besättningen, då jag hade med mig ett par dagsfärska tidningar liksom en påse fin choklad som blivit över under helgens gång och som jag la fram i mässen.

Det är alltid med lite "dåligt samvete" man ber om ledigt från en praktikplats, på något vis är man rädd att folk ska tycka det ser illa ut. Även om jag aldrig ber om särskilt långa ledigheter - aldrig mer än 2-3 dagar - så kan jag inte låta bli att känna att det på något vis bär emot en aning. Samtidigt har jag aldrig fått några negativa reaktioner om att jag bett om ledigt...
Till det vill man ju inte missa något heller, det är väl det man är mest "rädd" för på något vis. Jag är ju trots allt här för att lära mig så mycket som möjligt och då vill jag ju också vara med när det händer saker.
Men den från det jag gick av lördag förmiddag tills jag kom ombord igen igår kväll, har det ombord på Lars varit väldigt lugnt har jag fått veta. Det har varit 1-2 uppdrag, sedan mest transportsträckor. Så jag har uppenbartligen inte missat så värst mycket.
Nu har jag cirka två veckor kvar, sedan återstår teori fram till sommaren, så det är tanken att jag ska fixa utan några ledigheter. :-) Har börjat inse att jag måste ta tag i min praktikjournal lite grann också, det är alldeles för lite jag har antecknat i den än så länge. Väldigt mycket av de moment jag ska vara med förekommer visserligen inte ombord på en bogserbåt - saker som lastplanering, tankrengöring, tagning av lots till exempel. Men desto noggrannare måste jag ju vara med de andra momenten istället.
Visserligen är man ju med per automatik på det allra mesta bara genom att vara med i det dagliga arbetet, men sen ska vissa saker dokumenteras och föras anteckningar på... Och slutligen ska ju allt sedan signeras och godkännas av min handledare.

AB 1, 2 DN 1, 2 SvD 1, 2 VG 1