Idag fick vi det bevisat: hela besättningen är nykter! Rederiet har tydligen minst två slumpvisa drog- och alkoholtester per år och en av dem inföll just idag. Vi fick blåsa och lämna urinprov för att klargöra att vi inte har alkohol eller droger i kroppen. Ingen av oss fick - lyckligtvis - utslag på alkotestet medan urinproven skickas till labb för analys.
Men det skulle göra mig fruktansvärt förvånad om mitt prov gav några som helst utslag av narkotika. Jag må ha blivit falskt anklagad för narkotikabrott, men har aldrig tagit något i den vägen, så mina prov ska helt enkelt vara rena.
Alkohol har jag knappt varit i närheten av sedan augusti, så vore märkligt om den givit utslag. De flesta rederier har ju policy att besättningen ska hålla sig ifrån alkohol så länge man är ombord, men med eller utan sådan policy håller jag mig konsekvent ifrån alkohol när jag är till sjöss.
Första båtarna jag var ombord på, då deltog jag delvis i det festande som förekom men har sedan "bytt ståndpunkt" litegrann och håller mig istället ifrån det helt. Det kan låta präktigt på nåt sätt, men själv tycker jag helt enkelt det känns enklast så. Det är sen sak om man ligger i hamn några dagar och inte har något jobb alls, då kan jag ta något om det är okej med rederiet och kapten - men aldrig annars.

Idag har jag i alla fall fått se en del av den vackra skärgården kring Västkusten i fullt dagsljus. Det må nu inte ha varit världens roligaste väder, med en hel del regn, men inte särskilt blåsigt. Vi har kuskat runt ganska duktigt i skärgården och jag har verkligen fått köra så det stått härliga till.
Vi låg till kaj i Stenungsund över natten och därifrån bar det först av till Uddevalla mitt på dagen idag. Sedan var Vallhamn på tur och här kommer vi nu tillbringa natten tills trafikledningen i Göteborg bestämt vart vi ska ta vägen härnäst.
Det är en otroligt storslagen natur häromkring med alla klippor och berg - och jag som knappt varit här tidigare sitter totalt andäktig på bryggan och har knappt tid att hålla koll på navigeringen.
Och som alltid är det en ren fröjd att segla med gamla sjöbjörnar! Jag har "äran" att nu ha en kapten som varit till sjöss sedan 60-talet och sjömanshistorierna duggar tätt under dygnets alla vakna timmar.
Varje ö och farled tycks han kunna någon historia om när vi åker fram genom skärgården. Och "givetvis" hade han en lång historia kring Tjörnbron, som kördes ner av en bulkbåt 1980. Det var tydligen bra nog dramatiskt med flera bilar som åkte ner i vattnet och fartyget som fick stora delar av bron direkt över sig. Det enda sättet man då hade för att varna bilisterna var att skjuta upp nödraketerna man hade ombord...

Nu har jag i alla fall fått helgen ledig och ska spendera den i Göteborg! Efter ett par veckors envist regnande tycks nu Göteborg vilja visa sig från en bättre sida och solen har faktiskt behagat titta fram lite grann.
Det ska bli julmarknad på Liseberg och förhoppningsvis en del strosande på stan och kanske lite julklappsinköp. Julklappar är alltid lika svårt, men nånting ska jag nog kunna hitta. Sista åren har vi inom familjen bestämt att bara handla mycket symboliska klappar och så blir det i år med.
Vi har tyckt det är bättre att lägga pengar på mat, dryck och annat istället för dyra julklappar, framförallt när ingen i familjen har det särskilt fett. Så mest för att det är lite roligt och hör till, så köper vi lite enkla klappar till varandra.
Men så mycket till adventsstämning har man inte kommit i, trots att det är första advent idag. Ingen snö och mest regn och blåst. Att man sedan är till sjöss och inte har möjlighet att julpynta nånting hemma gör ju inte saken "bättre".
Nu låter det visserligen som att kylan kommer till veckan, men man får väl se hur länge den tänker stanna. Oftast brukar ju det vara högst tillfälligt här nere i södra Sverige, i alla fall längs kusterna.

AB 1, 2, 3, 4, 5 DN 1 SvD 1

En och annan gång får man även på en bogserbåt åka lite längre sträckor. Det är visserligen inte alla gånger resor som kan jämföras med de dygns- och veckolånga resor som utebåtar kan få, men ändå på några timmar. Ibland kan givetvis bogserbåtar få i uppdrag att bogsera pråmar och liknande rätt långt, men det är inte direkt vardagsmat.
Jag har nu smått börjat vänja mig vid att somna och vakna i samma hamn, tryggt liggande vid kaj i Nya Varvet i Göteborgs hamn - men så tycks inte längre vara fallet närmsta dagarna.
Vid lunch fick vi i uppdrag att åka till Senungsund, där en båt ikväll behöver hjälp till kaj. Och jodå, vi satte kurs mot Stenungsund - och det blev en guppig överfart från Göteborg. Med runt 15 sekundmeter och vinden rätt i sidan gungade 30 meter långa Lars väldigt duktigt. Vi sprang som galna höns runt och surrade fast alla lösa föremål innan de han flyga i durken - och givetvis stängdes alla dörrar rejält för att vi inte skulle få in vatten i bygget.
En del av överfarten kan ni se på filmen här nedanför - även om dessa filmer givetvis aldrig gör situationen full rättvisa. Det går inte riktigt att visa hur mycket det faktiskt gungar!
Efter avslutad bogsering ikväll verkar det bära av emot Uddevalla, fäljt av Brofjorden innan det bär tillbaka till Göteborg igen. Men det är alltså som det ser ut just nu, i skrivande stund! Till sjöss kan planerna ändras från en stund till en annan och man vet aldrig riktigt hur dagen slutar...

Men att köra bogserbåt i hårt väder är en utmaning när man inte är en van styrman! Båten är rätt kursinstabil och kränger duktigt i hård sjö. Jag var stundtals riktigt svettig där jag satt vid spakarna, trots att jag hela tiden hade kapten på bryggan för att kunna hojta så fort något gjorde mig osäker.
Bitvis in emot Stenungsund är det fantastiskt trånga passager med väldigt få meter tillgodo till stora klippor, så det gällde verkligen att hålla tungan rätt i mun!
Hade det inte varit för vädret hade vi haft en otroligt resa längs västkusten! Jag har sett alldeles för lite av denna del av Sverige, det inser jag varje gång jag är här. När man åker runt i skärgården, undrar man ibland om man är kvar i Sverie med alla klippor och fjordar överallt. Det skulle lika gärna kunna vara Nordnorge eller Island...
Skulle i vilket fall vara härligt om man någon gång skulle kunna åka omkring här sommartid och njuta av de vackra omgivningarna. Det kanske blir den dag man har egen båt, vem vet?!
Min dröm är ju att någon gång kunna köpa en lite rejälare båt med toalett och möjlighet till matlagning. Ingen lustjakt, men tillräckligt stor för att man skulle kunna göra lite längre resor - och kunna vara ute till sjöss 2-3 dagar utan att behöva gå in till land. Om jag kommer ha pengar till att förverkliga den drömmen vet jag givetvis inte - men drömma kostar ju ingenting. :-)

Arbetsbördan kommer och går i ganska hög grad på en bogserbåt. Vissa dygn har vi att göra nästan dygnet runt, andra gånger är det nästan inget alls att göra. Man har ett snitt på 2-3 uppdrag per dygn och bogserbåt i Göteborgs hamn, men som alla andra snittvärden slår de ganska ojämnt.
Strax innan fyra i morse blev vi väckta för att bogsera in ett fartyg till kaj och det var med stora påsar under ögonen vi knatade upp på bryggan för att ge oss iväg. Det var sedan lugnt tills strax efter lunch, så man hann gott och väl ta igen den sömn man förlorade i morse. Nu är det lugnt till någon gång ikväll - då vi KANSKE får ett jobb.
Men det är ändå en viss charm med att inte riktigt veta hur dagarna kommer att se ut - även om allt är på gott och ont. Som någon sa, så är man ju lite av "livegen" också, i och med att man aldrig i förväg vet när det blir som lugnast. När det är lugnt i några timmar, är det ingenting som hindrar att lämnar båten och gör annat så länge man är nåbar på mobilen. Men att kunna planera in något en viss dag eller tid går inte - det får man ta allteftersom de lugna perioderna dyker upp helt enkelt. Mig spelar det ju egentligen ingen roll att man inte kan planera, jag känner så gott som ingen i Göteborg och den enda anledningen till att jag någon vill gå ifrån kan ju vara att gå på stan en sväng. Sådant kan jag ju ta lite när som helst, så det är inget jag behöver planera. Annat är det ju för dem som bor i Göteborg, som har familj här - då kan det ju vara ett plus om man kan planera lite mer...

Man blir otroligt bortskämd på en bogserbåt - om man jämför med att vara på andra båtar! Det är nästan som att vara hemma, men ändå med känslan av sjömansliv på något sätt.
Man har tillgång till post, tidningar, TV, radio, internet och telefon på ett sätt som man aldrig har på utebåtarna - där det många gånger tar åtskilliga dygn och ibland veckor mellan gångerna man har tillgång till dessa ting.
Själv tycker jag givetvis det är underbart att ha en papperstidning att bläddra i till morgonkaffet och att någon gång ibland kunna dråsa ner framför TV:n. Jag erkänner givetvis att jag och resten av besättningen har väldigt olika smak vad gäller vad som ska ses på TV - jag är nämligen ombord med tre sportfreaks! Så det är elitserie i hockey och fotboll som gäller för hela slanten, medan jag själv får vika mig för majoriteten. Men någon gång ibland kan jag slå på sådant jag själv vill se; nyheter, dokumentärer eller någon långfilm. Även om mitt TV-tittande är minimalt även när jag är hemma, så är det skönt att ibland kunna koppla av framför TV:n, det tycker även jag!
Sedan igår är det ju dessutom en nyhet som haft högre prioritet i tidningar och nyhetssändningar än vad ens svininluensan haft! Och något som till och med får mig, som varken är bil- eller ekonomiintresserad att haja till och läsa vidare. Varför vet jag faktiskt inte riktigt, men på något vis tror jag det känns lite läskigt på något vis - det är det bästa ordet jag kan komma på.
Det jag tänker på är att Saab återigen hotas av konkurs sedan köparna Koenigsegg tragit sig ur affären. Jag är inte Saabanställd och äger varken någon Saab eller några aktier i Saab, så mig berör det ju inte alls egentligen - åtminstone inte rent praktiskt. Men sen tänker man ju ibland ett steg till - och visst är det då tragiskt för alla dem som förlorar jobben. Och man ser också vilken makt banker och pengar har när stora företag som GM och Saab riskerar gå omkull. Det känns nästan lite overkligt på något sätt...
Att sedan staten inte går in med lån för att rädda en sådan stor arbetsgivare kan man givetvis ha delade meningar om. Det skulle vara intressant att se vilket som är mest lönsamt - ge Saab lån eller att ge a-kassa, hjälp och utbildning till alla de tusentals personer som skulle bli arbetslösa vid en konkurs. Runt 8000 jobb har man räknat ut kommer försvinna om Saab läggs ner... Vad kostar inte det för samhället? En liten tanke bara... :)

Bilderna lånade från Södermalm, Ingvar

AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 EX 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 GP 1, 2, 3, 4, 5, 6,  SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 SYD 1, 2, 3, 4, 5

En månad är det idag till julafton. Snart är det dags för tomtar, knäck, glögg och skinka - men en sak fattas. Nämligen julstämning, när det är en knapp vecka till första advent!
Idag har vi haft 14 plusgrader och solsken i Göteborg - hur sjukt är det i slutet av november?! Trots alla granar, ljusstakar och stjärnor som dyker upp överallt, känns det lite svårt att tro att vi snart är inne i december.
Minns när jag själv upplevde min första gröna jul, det måste vara i slängarna kring 20 år sedan när det var en ovanligt mild vinter. Men när man nu berättar för barn att det kunde vara meterdjup snö och ibland dryga 20 minusgrader på vintrarna när en annan var liten, då blir man knappt trodd. Inte ens i Hudiksvall - där jag själv är uppvuxen - är det alla gånger snö hela vintrarna nuförtiden. Sedan jag flyttade därifrån har jag bara bott i de södra delarna av Sverige och har knappt sett snö bortsett från när jag varit upp till Hudiksvall.
I Kalmar ligger den snö som möjligen kommer i bästa fall 1-2 dygn, så det är inte mycket till vintrar... Givetvis på gott och ont också - istället kan jag ju använda mopeden i princip året om. Så inget ont som inte har något gott med sig, men jag får ändå villigt erkänna att jag saknar de vita jularna! Idag har det varit mer midsommarväder än adventsväder... Undrar hur mycket växthuseffekten har med detta att göra och hur mycket som är naturliga svängninar i vädret?!

Att köra bogserbåt kan vara en riktig fröjd om man jämför med många andra större båtar. På de flesta större fartyg måste man köra med ganska stor framförhållning, det kan ta minuter innan fartyget reagerar på ett kommando. Att fullborda en gir måste planeras långt i förväg och stoppsträckorna kan vara på flera kilometer.
Men när man sitter i en liten båt med flera propellrar och maskinstyrka på 4000 hästkrafter blir det helt plötsligt något annat. Jag behöver inte mer än titta på reglagen så händer det grejer! Båten kan vändas runt på ytor mindre än en femöring och är uppe i maxfart på nolltid. Det kommer kännas otroligt ovant när man sätter sig vid spakarna på större fartyg och helt plötsligt måste tänka annorlunda!
Men det är samtidigt också imponerande vilka krafter man kontrollerar över - som dessa 4000 hästar kan ge. Ibland bogserar vi in fullastade fartyg som är mångdubbla Lars' storlek och med starka vindar emot oss, ändå går allt i ett huj.
Det är ju givetvis strikta regler kring att vara ute på däck under bogsering. Att till exempel komma i närheten av trossen som kopplas mellan bogserbåten och fartyget kan vara förenat med livsfara. Dels för att den svänger runt en del i och med fartygens rörelser, men också utifall den skulle brista. Den kraft som då utvecklas i trossen är tillräckligt stor för att klyva en människokropp på mitten om man råkar stå i vägen. Detsamma gäller faktiskt också vid förtöjningar av vanliga fartyg, då man också ska undvika att vara närmare trossarna än nödvändigt.

Fast - till motsats vad många anser - tycker jag det är nyttigt att ha varit på en bogserbåt ett tag. Helt enkelt för att ha sett hur det fungerar och kunna vara medveten om hur man resonerar och arbetar på en bogserbåt.
Om jag sedan kommer jobba så här är en annan fråga, det är jag kanske aningen mer skeptisk till. Inte för att jag tycker det ointressant eller tråkigt, men ibland får man en instinktiv känsla av att "detta passar inte mig att jobba med". Och det är ungefär så här. Ett tag skulle jag kunna jobba på bogserbåt, men inte år ut och år in.
Jag har nog snarare en "dragning" åt att jobba på passagerarfartyg, som det känns just nu. Då menar jag inte Viking Line eller liknande båtar, utan längre resor. Det eller bulkfartyg är väl vad som lockar mest, även om man till en början kanske inte kan vara så kräsen och tro att man kan välja och vraka.
Jag brukar få en och annan kommentar om att "när du är kapten på en lyxkryssare kan du väl ordna lyxsviten åt mig?". På en hederlig andra plats kommer kommentaren om att jag ska ordna på jobb på samma båt. Så i dagsläget har jag fått tillräckligt många kommentarer för att kunna ha fulltalig besättning OCH fylla samtliga hytter med passagerare på en större lyxkryssare. ;-)

AB 1 DN 1 VG 1, 2

Så är det söndag och det har sedan lördagskvällen vilat ett stort lugn över bogserbåten Lars. Vi har inte haft några uppdrag sedan igår kväll och nästa kommer nu någon gång under eftermiddagen. Det ryktas om en oljetanker och att vi ska "ligga brandvakt" vid hamnens oljeterminal under ett tag framöver från med i eftermiddag...
Har dock fått en hel natts, välbehövlig skönhetssömn! Sov närmare 12 timmar inatt, vilket väl helt enkelt tyder på många timmars sömn att ta igen efter veckans nattmanglingar. Hur lugnt det än må har varit, så märker man vad störd dygnsrytmen blir bara av att bli uppjagad någon timme ur sängen på nätterna.
Vaknade idag upp till ett envist regnande, som inte tycks ha några som helst planer på att ge med sig. Det är inte utan man faktiskt funderar på dubbla doser av medicinen, när man tittar ut över den regnvåta kajen utanför ventilen. Har inte alls någon som helst lust att sticka ut näsan ens en millimeter utanför dörren.
Än mindre har man någon som helst känsla av att det bara är en vecka kvar till första advent! Någon julstämning vill liksom inte alls infinna sig. 10 plusgrader och ett envist regnande känns snarare som midsommar än jul - eller är det bara jag som är petig på detaljerna? ;-)
I alla fall tillfälligt har blåsandet lagt sig (även om det uppenbarligen dragit vidare), men bortsett från det, är vädret fortsatt lika höstlikt trist som tidigare.

Istället har det blivit fortsatt korrekturläsning av mitt projektarbete om GMDSS och jag är nu nästan färdig med att gå igenom det! Men perfektionist som man är, så kommer det bli ett stort antal sidor som jag får skriva ut på nåt. Jag har upptäckt en lång rad skrivfel som jag vill rätta till innan arbetet lämnas in - och listan över sidor som ska rättas är rätt lång.
Återstår nu att rätta till alla fel och sedan skriva ut sidorna på nytt när jag kommer hem. Undrar lite smått om jag inte tagit mig vatten över huvudet i och med att välja ett projektarbete framför att skriva en tenta! Jag har lagt ner mångt fler timmar på detta arbete än vad det hade tagit att plugga till en tenta...
Å andra sidan tycker jag sånt här är toligt att göra - och jag vågar nog faktiskt påstå att jag kan bra mycket mer om GMDSS nu än om jag skrivit en tenta. Till tentor pluggar man febrilt dagarna innan tentan, men lagom tills den är inlämnad är det mycket av kunskaperna som helt enkelt försvinner. Nu har jag haft mycket mer tragglande, letande av information och läsande av diverse litteratur som jag aldrig kommit i kontakt med om jag inte gjort projektarbetet.

Får nog säga att Lars varit den båt jag varit på som "erbjudit" minst frestelser av alla! Det förekommer ingen som helst alkohol och av den besättning som hittills varit ombord är det inte heller någon som röker. Även om jag kommit så långt i min rökavvänjning att jag inte längre störs av att se andra röka, så är det knappast något negativt att inte umgås med andra rökare.
Det jag möjligen kan sakna är regelbundna mattider, men i och med att jobb kan dyka upp när som helst på dygnet, är det ju en omöjlighet att hålla några regelbundna tider alls. Man äter och sover när tillfälle ges helt enkelt.

Igår plöjde jag dock igenom rederiets SMS-kod, den manual alla rederier ska ha för att säkerställa arbetsbeskrivningar och säkerhetsarbete ombord på fartygen.
Det är nog hittills den mest lättlästa SMS-kod jag läst får jag villigt erkänna! Ganska tunn - och dessutom skriven på svenska (normalt brukar språket vara engelska).
Men annars står det ungefär samma sak i alla sådana manualer. Man ska undvika alla onödiga risker för att i möjligaste mån undvika personskador, dödsfall och skador på fartyg och miljö. De flesta rederier har nolltolerans emot alkohol och droger och ytterst ansvarig ombord är befälhavaren. Ja, enkelt uttryckt ingår det i de flesta manualer... :)
Och normalt är ju det mesta sunt förnuft. Klart man inte dricker alkohol när man ska jobba och klart man ser sig för när man ska utföra olika arbetsuppgifter... Jag hoppar inte iland utan att kolla att jag klarar det och står inte ivägen för några trossar...

DN 1, 2, 3, 4 SvD 1, 2, 3

För bara några år sedan hade jag knappt ens tänkt tanken att jobba så som jag gjort sista dagarna. Inte av ovilja eller lathet - snarare för att jag helt enkelt inte fixat det. Det var länge som jag hade otroligt svårt att vrida pch vända på dygnet på det sätt som jag nu gjort. Bara något dygn med lite vridande av sovtimmarna kunde ge mig total panik - mycket av rädsla av att glida tillbaka i sömnproblemen som jag hade under många år.
Men med tiden tycks det som jag lyckats med det jag behövde, nämligen att bygga upp mitt självförtroende kring sovandet igen. Jag har nu knappt tagit några sömntabletter alls på ganska länge, men sover ändå som en stock - oavsett när på dygnet jag lägger mig, bara jag är trött.
Och det är just vad jag gjort dessa dagar ombord på bogersbåten Lars. Jag är upp och jobbar i tid och otid dygnet runt, men väl i säng tar det bara några få minuter innan jag sover som ett litet barn!
För min del var sovandet väldigt ångestladdat under många års tid, det räckte att jag hörde någon nämna ord som "sova" eller "gå och lägga sig", så fick jag smått panik. Men som kring mycket när det gäller psykisk ohälsa, är det inte bara tabletter som gäller utan även att lära sig saker på nytt, få verktyg för att vardagen ska fungera. Ibland är det enklare saker som ändrade tankebanor (som visserligen också kan vara nog så svårt många gånger) som man många gånger kan klara själv, andra gåner är det terapi/samtal eller annan typ av vård som krävs.
Men just vad gäller min sömn tycks det varit en kombination av en del småsaker. Jag hade knappast klarat det utan sömntabletter och en del samtal, men heller inte utan min egna envishet att faktiskt till slut ha en fungerande sömn - och att inte låta mina sömnproblem styra min tillvaro resten av livet. Jag har helt enkelt bestämt mig för att jag till slut ska kunna ha en fungerande sömn och kunna "bolla" lite med mina sömntimmar, alltså till exempel kunna jobba oregelbundna arbetstider.
Men skulle jag känna av minsta tecken på att sömnproblemen är på väg tillbaka, då kommer jag absolut dra i nödbromsen direkt! Det är inte på något sätt en situation jag vill hamna i igen. Att inte sova ordentligt är ett problem, som verkligen påverkar hela ens tillvaro något extremt. Under de år jag sov som sämst märkte jag intensivt hur väl man behöver sin skönhetssömn!

Men det är fantastiskt vad långa dygnen känns när man är upp och jobbar även på nätterna! Jag kom hit i onsdags, men känns som jag varit här väsentligt mycket längre än så. Men så har jag ju också blivit uppkörd ur sängen i tid och otid för att jobba och har varit igång en mycket större del av dygnet än vad jag normalt brukar vara.
Hittills har också praktiken uppfyllt mina förväntningar, fast kanske inte riktigt på det sätt som jag trott. Det har varit en hel del jobb, men hade nog trott att det skulle vara mer sammanhängande arbetstider än vad det faktiskt varit.
Fast har blivit bra bemött och omhändertagen sen jag kom ombord och börjar redan känna mig som lite av en del av besättningen.
Det tar ju alltid några dagar i början, som man får känna sig fram lite grann innan allt faller på plats på ett naturligt sätt. Lite svårt är det ju att komma till en ny arbetsplats innan man "kommer in" i gemenskap och rutiner. Ombord på en båt blir arbetslagen aningen mer sammansvetsade dessutom, med tanke på att man inte bara jobbar ihop, utan även bor, äter ihop. Det kan ju göra att det ibland kan vara lite svårare att som ny "ta sig in i" gemenskapen, men också ha motsatt effekt - beroende på dem man jobbar med.
Men känns som den här månaden ombord på Lars kommer gå ganska fort ändå. Det går i ett hela tiden, så jag hinner knappast få långtråkigt. Samtidigt som jag tycks kunna få bra med tillfällen till annat också - som till exempel teori... :-)
För det har ju också varit ganska dåligt väder sista dagarna, vilket gör att fler fartyg behöver hjälp till kaj. Nu är det prat om att vädret vänder, åtminstone för tillfället, så kanske får vi några lugnare dagar...

SvD 1 VG 1

Vad var det jag tänkte när jag var på väg till båten häromdagen? Just det; att jag förmodligen komma på när jag väl är ombord vad det är jag glömt hemma! Och det har jag nu kommit på - den hårda vägen. Ingen stor sak, men ändock rätt viktig - jag har nämligen glömt min mössa.
Efter att ha varit till sjöss höst- och vintertid flera gånger känns det som att jag borde veta att man behöver mössa på huvudet när man är ute på däck i blåst och framförallt nattetid. Inatt hade vi fullt upp att göra - och mina öron höll faktiskt på att frysa bort i blåsten!
Och det har verkligen varit fullt upp inatt. Jag gick och la mig en stund vid tiotiden, med vissheten att vi skulle flytta på båten vid midnatt. Men jag var dödstrött och ville slumra en stund innan det var dags att jobba.
Men redan strax före halv elva kom beskedet att det var dags - så det var bara att ta sig upp ur sängen och springa ut på däck. Det hela gick sen rätt fort och efter en timme var jag tillbaka i hytten och sängen igen.
Jag var nu så upp i varv att det blev lite svårt att somna, men strax före ett somnade jag till sist. För att bli väckt strac före tre för att ge mig ut och jobba igen... Hela bogseringen tog ganska precis två timmar och samtliga i besättningen började nu se rätt tärda ut. Denna gång hann jag knappt lägga mig, innan det var dags för nästa uppdrag! Jaha, på med arbetskläderna igen och ut på däck.
Vid sju imorse kröp jag slutligen i säng, det är länge sedan jag varit vaken nästan en hel natt så det kändes rejält ovant! Men nu fick jag äntligen sova!

Trodde jag. Klockan nio ringde mobilen, som jag normalt brukar stänga av när jag sover men nu hade glömt bort.
Det var nu arbetsterapeuten jag fått remiss till för min hand som ständigt domnar bort. Hon ville att jag skulle komma förbi för att prova ut ett stödbandage att ha kring armbågen (där nerven som krånglar har sitt ena fäste). Jag förklarade läget, att jag är till sjöss och har lite svårt att komma förbi närmsta tiden. Istället fick jag lite tips om hur jag skulle använda armen för att låta nerven vila; inte ha armen under kudden när jag sover, inga långa pass framför datorn och en del annat. Sen skulle jag återkomma när jag kommit iland.
Redan innan jag la mig imorse, fick jag veta att vi skulle bli liggande hela dagen idag. Det finns tydligen vissa gränser för hur länge vi får vara igång - bestämmelser kring vilotider och så - och vi hade nu "fyllt vår kvot" inatt. Så jag fick ledigt resten av dagen.
Efter att ha somnat om efter samtalet från arbetsterapeuten sov jag till strax efter halv ett och knatade sedan upp för lite frukost. Jag noterade att resten av besättningen åkt hem över dagen, på matbordet i mässen låg nyckeln till båten och en hälsning om en trevlig fridag från kapten. Lite märklig känsla att ha hela båten för sig själv - vilket jag även har just nu, när jag sitter här och skriver. Efter nattens frusna tillvaro på däck, blev beslutet enkelt: jag skulle in till stan och köpa en ny mössa.

Att ta sig fram i en stad där man inte varit på åratal är inte alltid det enklaste, noterade jag redan när jag började strosa genom Nya varvets område. Jag hade inte den blekaste aning om var närmsta busshållsplats fanns, så jag promenerade iväg lite på måfå.
Till slut hittade jag en hållplats och lämpligt nog gick nästa buss 10 minuter senare. Dock insäg jag att jag glömt nästa sak, som jag tänkt göra på centralen i Göteborg när jag kom fram dit i förrgår. Jag hade inga kontanter på mig för att kunna köpa biljett.
Jag gick in på en liten kvartersbutik och köpte kvällstidningen, för att på så vis kunna ta ut en slant till biljetten. Men väl på bussen visade det sig att Göteborgs bussar numera är kontantfria - man kan bara betala med sms-biljetter eller förköpta biljetter. Jag blev nu rätt irriterad, ingenstans på busshållsplatsen upplystes om detta! I en så pass stor stad som Göteborg borde det titt som tätt komma besökare som inte varit här tidigare, eller inte varit på flera år - som jag själv till exempel - och inte har en aning om det systemet. Då borde det alltså finnas en anvisning på hållplatsen om detta, eller är det bara jag som är dum som inte fattar detta?
Nåja, busschauffören lät mig åka med i alla fall. Jag insåg att det var tur att jag ändå varit i Göteborg några gånger (även om det är länge sen)m och därmed känner till några av gatorna och ställena inne i stan - och kunde hoppa av bussen på rätt ställe.
Jag strosade runt ett bra tag inne i stan, åt middag och köpte en ny mössa. Men när det sedan började regna, gav jag upp och gick tillbaka till bussen för att åka till hamnen igen. Nu frågade jag busschauffören hur jag skulle göra för att köpa en sms-biljett. Han var stressad och ville inte berätta, han viftade bara mot en skylt lite längre bak i bussen, där han sa att det fanns anvisningar om hur man gjorde. Bussen gick och jag ställde mig och läste på skylten. Nope, det fanns inga anvisningar - däremot stod det att man visst skulle kunna köpa biljett på bussen.
En annan resenär visade dock hur man skulle göra - och jag skickade iväg ett sms. Men kom i samma stund på nästa missöde: min telefon har jag ju spärrat för betaltjänster! Jag kan inte köpa några sms-biljetter från min mobil! Spärren kan jag häva via internet - men även om jag haft datorn med mig just då, tar det några timmar innan spärren är hävd. *suck*
Jag fick dock två gratisresor med buss och har nu plockat bort spärren tillfälligt, utifall det blir fler resor till stan under min praktik. Och jag fick ju i alla fall min mössa...

Ny mössa! :)

GP 1, 2

Det har varit mycket prat om blåst och oväder med vindar uppemot orkanstyrka i södra Sverige igår och idag. Broar har stängts av, badhus har rasat samman och det har varit trafikolyckor både här och där på grund av vädret.
Själv har jag knappt märkt ett smack av vädret inatt och idag. Lite - men väldigt lite - kan man känna hur båten rör sig en aning, men knappt märkbart. Det regnar, det gör det, men jag har å andra sidan sluppit vara nämnvärt på däck idag så jag tänker inte klaga!
Det känns hittills som jag gått från en lystillvaro till en annan! På Vingatank hade jag härliga kontorstider och ledigt på helgerna, men på bogserbåten Lars kommer det läggas upp lite annorlunda. Mellan uppdragen har man sällan särskilt mycket att göra, bortsett från smärre underhållsarbeten. Så jag kommer få jobba när det är något att göra, vilket kan variera väldigt mycket utifrån vad jag förstått. Ibland är det jobb nästan dygnet runt, andra gånger kan det gå timmar utan något att göra.

Inatt var jag med om mitt livs första bogsering, en stor oljetanker som skulle assisteras in till kaj i Göteborgs hamn. Jag har hittills inte ens varit på något fartyg som normalt anlitar bogerbåtar, så allt ombord är väldigt nytt - framförallt själva bogseringsarbetet.
Vid tretiden inatt var oljetankern förtöjd och vår uppgift har sedan dess varit att ligga standby i händelse av brand. I alla oljehamnar och olteterminaler är säkerheten rigorös. Alla former av eld, rökning och liknande är strikt förbjuden, liksom till exempel att använda mobiltelefoner och en rad andra elektroniska saker.
Till det har man givetvis rejäla utrustningar för brandbekämpning OM olyckan skulle vara framme. Just nu hade man vissa problem med brandpumparna i hamnen och vi ska därför ligga standby och assistera med våra brandpumpar ombord OM något skulle hända. Vilket det till 99,9999 % sannolikhet inte kommer att göra. Så här ligger vi och pillar naveln och har det allmänt bra skulle man väl kunna säga.
Fortsätter det lugn vi haft, kommer jag förhoppningsvis få en hel del gjort vad gäller teorin. Målsättningen är få en hel del gjort med astronavigeringen, så det ser ju faktiskt rätt lovande ut hittills.

Det blir ju givetvis en lite mer "hattig" tillvaro på en båt där jobba kan dyka upp lite när som helst på dygnet. I grunden är det inte något som gör mig någonting, det är ju en viss spänning på något vis. Men samtidigt finns det ju givetvis - som med allt - nackdelar också.
Jag vill till exempel gå ner ytterligare fem kilo i vikt - minst - och då ska man ju helst ha regelbundna arbetstider. Lite och ofta har mottot varit senaste veckorna vad gäller mitt ätande och det har ju uppenbarligen givit effekt. Men jag vet ju också att till exempel äta nattetid inte är det bästa för midjemåttet. Inte bara det heller i och för sig, tandläkaren klagade under alla mina år i yrkeslivet på att jag jobbade skift. Munnen "vilar" nattetid, även om man är vaken, vilket gör att skyddet för tänderna är mycket sämre. Alltså är risken större att man får hål i tänderna om man ofta äter på nätterna.
Fast nu är det ju bara en månad jag ska vara här och så länge jag inte börjar gå upp i vikt igen, kommer jag vara mer än nöjd. Jag får helt enkelt även fortsättningsvis hålla koll på mängderna mat jag stoppar i mig och att det bara blir små portioner - en macka, en yoghurt eller liknande - när jag äter på natten. För jag vet också att jag faktiskt inte orkar med att vara vaken en hel natt utan att äta något alls. Under de år jag jobbade treskift, var jag en av de få som alltid hade med mig matlåda när jag jobbade. Annars hade jag helt enkelt inte orkat med att jobba - och framförallt inte mått bra på dagen när jag kom upp.

LARS

AB 1, 2, 3 DN 1 EX 1 SvD 1 SYD 1, 2, 3, 4, 5

Så är man på plats i ett vindpinat Göteborg och har tagit sig ombord på bogserbåten Lars. Det blev en viss förvirring när jag väl kom till hamnen i Göteborg, när det visade sig att jag blandat ihop namnen på båtarna. Någonstans ifrån hade jag fått att båten hette Björn - virrig som man är - med någon sådan fanns inte till kaj. Det blev förstås samtal till rederiet och snart var frågetecknen uträtade.
Nu är jag något så när installerad i hytten, även om det brukar ta några dagar innan man känner att man helt kommit på plats.
Alla i besättningen är ännu inte ombord, så nu sitter jag och väntar på att få någon form av introduktion ombord. Jag har fått en pytteliten hytt, med dusch och toalett i korridoren. Så det är lite annat än Vingatank i den bemärkelsen - även om jag givetvis överlever att gå de få meterna till det gemensamma badrummet.
Vad jag förstått av dem som är ombord, kommer det vara en del att göra under natten. Så fort det är hårt väder är det fler fartyg som behöver hjälpt till kaj, precis som jag anade när jag åkte hit.
Och det kändes redan när jag kom av tåget på centralen att det var oväder på gång! Det hade regnet hela resan, men nu kände jag även av vindarna. Så än så länge verkar det som att SMHI kommer att få rätt vad gäller vädret!

Har nog aldrig riktigt tänkt på hur otroligt stort hamnområde det är i Göteborg, eller rättare sagt att det är flera stora områden.
Visserligen var vi här ett par gånger medan jag var på Vingatank och jag såg redan då att det var lång infart till kaj.
Även taxichauffören hade problem med att hitta rätt kan jag säga. Nya Varvet - där bogserbåtarna ligger - hittade han, men sen blev det värre. Och jag kan förstå honom, för det fanns en hel uppsjö med företag i området. Att jag sedan blandat ihop namnen på båtarna gjorde ju inte saken lättare direkt. Men till slut kom jag dock rätt och kunde gå ombord. Jag fick röja lite i min minimala hytt och har nu fått det allra mesta på plats. Men precis som när man är nyinflyttad någonstans, kommer det säkerligen ta några dagar av omflyttningar innan man funnit sig tillrätta helt.

Närmare svensk kust än vad jag nu kommer befinna mig närmsta veckorna kan man knappast göra och fortfarande säga att man är till sjöss. Vad jag förstått håller man sig mestadels kring Göteborgs hamn med närmaste omnejd, så några längre resor lär det inte bli.
Kanske ska vara glad för ögonblicket? Läste nämligen just om ett nordkoreanskt skepp som kapats utanför Somalia i måndags kväll. Vid själva kapningen skottskadades kaptenen, som nu också avlidit. Kaparna i de där regionerna tycks faktiskt bli råare, även om dödsskjutningar är väldigt ovanligt.
Visserligen är det tydligen så att besättningarna på nordkoreanska fartyg ofta är beväpnade (eller rättare sagt har man vapen ombord, åtminstone), så det kan ju givetvis vara en anledning till att det gick så långt på just det här fartyget.
Men det är verkligen hemskt att se vad begär efter pengar kan göra med folk! Detta gäller ju inte bara vid fartygskapningar, utan även i många andra sammanhang. Saker som värdetransportrån, bankrån och olika överfall som tycks bli allt råare...
Tur är väl att svenska bogserbåtar inte går på Nordafrika, då hade jag sett till att bli avmönstrad innan jag ens blivit påmönstrad. Den dag man får bukt med piraterna (om den dagen kommer) kan jag absolut tänka om, men just nu håller jag mig därifrån.

AB 1 BAR 1 DN 1, 2 EX 1, 2, 3, SvD 1 SYD 1, 2, 3 VG 1

Så är man återigen på väg! Det känns riktigt spännande denna gång; ny båt och en helt ny typ av båt dessutom. Sist jag stack iväg - i början av september - var det blandade känslor av både spänning, intresse men också lite vemod över att vara borta länge. Nu har det gått drygt två månader och jag ska nu bara vara borta en månad till, vilket ju känns väldigt överkomligt.
X antal gånger har jag nu tittat igenom packningen för att se att jag inte glömt något och har hittills inte lyckats se att jag gjort det. Förmodligen kommer jag på det först när jag kommit fram. ;-)
Normalt brukar jag ha en lång minneslista av saker jag ska fixa med innan jag sticker till sjöss, men det har jag sluppit den här gången. Jag har faktiskt kommit ihåg de ska jag ska göra ändå. Morgontidningen är avbeställd för en månad framöver, posten ska eftersändas så fort jag får den adress den ska skickas till och mitt lilla vardagsapotek är uppdaterat...

Första dagarna på en ny båt brukar nästan alltid se ungefär likadana ut. Man ska ha säkerhetsgenomgångar, läsa igenom olika manualer och lära sig hitta ombord.
Just att lära sig hitta ombord på en bogserbåt är förmodligen inte särskilt svårt, men en rätt kvalificerad gissning är att man säkerligen även där har en hel del säkerhetstänkande och en rad manualer man ska bekanta sig med.
Första dagarna på Vingatank spenderade jag säkerligen 10-12 timmar med att läsa igenom SMS-koder och olika säkerhetsmanualer. Självklart är det bra med säkerhet, men ibland känns det som lite overkill med all korvstoppning av information man ska banka in i skallen. Även om man givetvis inte förväntas kunna alla dessa manualer utantill, ska man ju ändå ha viss koll på vad som står där.

Ska bli intressant att se hur mycket man kommer märka av den storm man man varnar för på Västkusten och - framförallt - i Skåne. De fartyg som går ut på öppet hav kommer garanterat gunga på rätt duktigt, men bogserbåtar går ju sällan särskilt långt ifrån land.
Men sjöfarten påverkas ju alltid av vädret, det går helt enkelt inte att komma ifrån. Vid fel vindriktning kan det till exempel vara svårt att gå till kaj, fartygets maskin kanske helt enkelt inte orkar med att förflytta fartyget i sidled det som behövs för att komma in till kajen.
Det är ju många gånger då man tar bögserbåtar till hjälp för att få lite extra kraft, men det räcker inte heller alla gånger. Många hamnar har begränsningar för vindstyrkor och fartygs vindareor (den totala yta på fartyget som kan få motvind när man tar sig fram) så då får man sonika ligga till ankar och vänta på rätta väderförhållanden.

Strax innan jag mönstrade av Vingatank beställde jag en ny bläckpatron till skrivaren. Jag visste att färgpatronen var på väg att ta slut och jag behövde en ny för att skriva ut mitt projektarbete.
Jag har nästan alltid beställt originalpatroner från Dell, eftersom jag själv tyckt de varit bättre än kopiorna som finns - och inom några dagar har patronen kommit med posten. Men ett par dagar blev jag helt paff, för då blir jag plötsligt uppringd från en budfirma som säger sig ha ett paket att buda ut till mig. Jag kunde inte erinra mig att jag väntade mig något speciellt paket, fram tills han sa att det verkade vara datatillbehör i ett ganska litet paket.
Då förstod jag plötsligt varför man måste betala en smärre förmögenhet för varje bläckpatron! Dell skickar inte längre ut bläckpatronerna per post - de budas med budfirma!
Jag hade nog hellre betalat lite mindre och istället fått patronerna per post, men ja ja... Jag har provat de flesta av de kopior som finns på Dells patroner och har inte varit särskilt nöjd, så får väl finna mig i avv betala lite mer istället helt enkelt...

DN 1 SvD 1, 2, 3

Så börjar det sakta dra ihop sig, det mesta inför påmönstringen är nu klart. Imorse fick jag slutligen tag på kapten och har nu rätat ut alla frågetecken inför nästa vistelse till sjöss. Imorgon tar jag så tåget till Göteborg för att mönstra på bogserbåten Björn i Göteborgs hamn.
Dagen har givetvis ägnats åt de sista förberedelserna inför avresan imorgon och nu är så gott som allt klart. Väskan är packad, biljetten snart bokad och alla papper lagda snygg och prydligt i en liten mapp att lämna till kapten.
Ett lite oväntat köp blev det också idag. Mina solglasögon har börjat falla sönder och samman efter att jag fått en tross på dem på Vingatank. De har sedan varit hjälpligt ihopskruvade sedan dess, men nu gjorde jag slag i saken och köpte ett par nya.
Jag har väl smått skämt bort ögonen med att använda solglasögon så fort solen är framme, så nu kan jag inte riktigt vara utan. För att inte tala om att jag varken kör båt eller bil i solsken utan solglasögon...

Idag har jag låtit undersöka min vänsterhand som krånglat sedan flera veckor tillbaka. Lillfingret och handen nedanför har varit som bortdomnad och jag har delvis tappat både motorik och känsel i delar av handen.
Enligt läkaren var det ett ganska ovanligt problem, men det brukade normalt läka ut av sig själv. Förmodligen är det en nerv som går från armbågen ut i lillfingret som antingen kommit i kläm eller skadats lätt.
Nu ska jag få komma till arbetsterapeut för att prova ut ett stödbandage för armbågen för att skydda nerven. Sen ska jag bli remitterad till sjukhuset i Oskarshamn för att kolla nerverna ordentligt. Eventuellt kommer det även bli ett besök i Linköping för en nervrönken. Under förutsättning att det inte läker ut själv alltså. Det var det mest sannolika enligt läkaren... Jaja, det är i vilket fall rätt ofarligt och det var väl mestadels det jag ville ha kollat. Nu börjar jag vänja mig vid att inte använda lillfingret när jag sitter vid datorn och att det tappar ytterligare rörlighet när handen blir kall. Märkligt nog kan man vänja sig vid det mesta uppenbarligen.

Stolt ägare av nya solglasögon

Jag måste vara den enda som har balkongdörren öppen i timmar även så här i mitten av november. Min balkondörr har nu stått öppen i timmar och jag njuter verkligen av att få in den friska höstluften i lägenheten.
Det må ha varit ett tvättäkta novemberväder sedan jag kom iland i torsdags, med dimma, regn och rusk, även om det hittills varit hyfsat varmt med runt 10 plusgrader på dagarna - men balkongdörren har stått öppen.
Jag har nu verkligen insett att jag missat den vackraste delen av våren medan jag varit till sjöss. Jag har kommit hem lagom till den mörka, tråkiga, gråa och trista delen av hösten - alltmedan jag varit till sjöss när det varit sprakande, vackra höstfärger iland.
Man har börjat spå än värre höstväder framöver, får väl se om SMHI tänker ha rätt den här gången. Men man kanske ska skatta sig lycklig att vara på en liten bogserbåt närmsta veckorna och därmed slippa öppet hav under stundande höststormar.

Imorse fick jag nästan en smärre chock när jag skulle klä på mig! Jag hittade ett par byxor i garderoben som jag inte använt på länge, av den enkla anledningen att jag faktiskt inte kommit i dem. När jag nu hittade dem, fick jag en impuls att prova dem - och de satt PERFEKT! Det var inte långt ifrån en euforisk känsla får jag säga.
Jag har gått upp vanvettigt mycket i vikt sen jag började plugga - alldeles för mycket - och hamnat på 94 kilo. När jag var hem sist, blev jag besviken på mig själv att jag inte gått ner ett smack trots mina ansträngningar - men nu har jag gått ner närmare fem kilo och hamnat under 90 kilo för första gången på flera år.
Man får helt enkelt inse att man har karaktär när man vill och givit sig fasen på det hela. Jag har hållit upp med rökningen sedan februari och dessutom gått ner i vikt, så jag får väl inse att jag har anledning att vara stolt över mig själv.
Jag brukar ibland tänka över min karaktär och tycka att jag kanske inte har den bästa karaktären alla gånger. Jag tycker om mat och dryck har rökt i nästan 18 år, så mitt självförtroende över att ändra livsstil har inte varit det bästa alla gånger. Ibland har jag inte ens kunnat tänka tanken på ett liv utan cigaretter - nu kan jag knappt tänka mig ett liv MED cigaretter.
Detsamma gäller ibland mina matvanor. Den mat jag tycker om är inte alltid den bästa, men den mat jag tycker om och kan laga. Jag måste helt enkelt lära om mig lite grann, lära mig laga nya maträtter och lägga om mina vanor.
Sen har ju studentlivet vissa "frestelse" som inte alltid är så bra för vikten. Det är en hel del fester och förekommer givetvis alkohol i flera sammanhang. Och det vet man ju att det sätter sig rakt av kring midjan. I alla fall vid den ålder man nu själv kommit upp till - strax över 30.
Självklart ska man ju leva livet lite också, men med måtta. Det ska inte sätta vilka spår som helst på kroppen och hälsan. Förr tillbaka har jag inte behövt tänka så mycket på min vikt, jag måste haft en otrolig ämnesomsättning som aldrig gått upp nämnvärt i vikt trots att jag ätit otroligt mycket. Men nu behöver jag inte ens tänka på wienerbröd så går jag upp flera hekto.
Kalmar är ju - på gott och ont - mycket av en studentstad. Man har studentpriser på alltifrån McDonalds och drinkar till taxiresor och kläder. Det finns gott om uteställen med priser som även studenter har råd med, det sägs att Kalmar ska vara Sveriges krogtätaste stad... Så visst kan det vara svårt i många bemärkelser att hålla vikten.

Något har hänt med min vänsterhand och jag kan inte förstå vad det är. Så imorgon ska jag kontrollera med läkaren vad det kan vara, för det känns lite läskigt.
Det började för någon månad sedan, en morgon när jag vaknade. Det kändes som att handen somnat och jag utgick ifrån att jag legat konstigt under natten, eftersom jag ofta har händerna och armarna under kudden när jag sover.
Men den här gången försvann det inte utan har suttit kvar. Framförallt lillfingret, men delvis ringfingret också, känns helt bortdomnade och både känsel och finmotorik är mycket sämre än normalt.
Till och från känns det som att jag har en alldeles för liten ring kring lillfingret och det begränsar rörligheten ännu mer. Detsamma gäller om handen blir kall, då försämras också rörlighet och känseln i lill- och ringfingret.
Hade egentligen tänkt göra det idag, men har inte hunnit, så imorgon ska jag ringa vårdcentralen för att få tid hos läkaren...

VG 1, 2

Ibland tänker man inte längre än näsan räcker, det får man faktiskt erkänna. Men jag får skylla på att jag inte är särskilt påläst vad gäller datorer. Så länge de funkar har jag som sagt inga som helst problem att hantera dem, men så fort de börjar krångla är jag totalt borta.
Igår skulle jag skriva ut mitt projektarbete i GMDSS, men hur jag än försökte lyckades det aldrig. Jag installerade om drivrutinerna gång på gång, kopplade om och hade mig - men inget gick. När jag sedan kopplade in skrivaren till min sationära dator, fungerade allt fläckfritt.
När jag senare på kvällen skulle lägga in några bilder på den bärbara datorn, fungerade skrivaren (som är kominerad skrivare, scanner och kopatior) felfritt vad det gällde att scanna. Det var då inga som hels problem och jag utgick ifrån att det bara varit något tillfälligt fel som plötsligt rättats till.
Fram tills jag idag skulle skriva ut ett kort brev. Samma sak igen: jag blir bara ombedd att spara dokumentet i xps-format men när jag väl gör det händer inget mer. Nu blir jag irriterad, riktigt irriterad. Jag är trots allt rätt beroende av att ha en fungerande data utrustning. Så jag börjar klicka mig runt i datorns kontrollpanel och det tar inte många sekunder innan jag inser var felet ligger. Av någon märklig anledning, har en helt annan dator installerats som huvudskrivare. Hur nu det kan komma sig eftersom jag inte använt någon annan skrivare än min egen till den här datorn. Jaja, jag plockade sonika bort den felaktiga skrivaren, klickade återigen på "skriv ut" - och vips funkade det! Så nu är Tobias återigen nöjd. :-) Men aningen förargligt att jag aldrig tänkte så långt...

Krånglande datorer eller ej, så har större delen av dagen tillbringats med telefonen i högsta hugg och desperata försök att få besked om när jag kan mönstra på nästa båt.
Det är inte alltid lätt att få tag i folk, vare sig de sitter på ett kontor i land eller är till sjöss. Så det har blivit åtskilliga gånger jag ringt rederiet och till slut fått utrett vilken båt jag ska vara på, var jag ska mönstra på och slutligen fått ett nummer till båten.
Nu har jag hittills ringt ett par gånger till båten för att veta när jag kan komma, men kommer dock inte fram. Så det blir till att fortsätta försöka ringa under eftermiddagen och kvällen för att få besked.
Någon riktig lust att boka biljetter till Göteborg och komma dit för att veta att jag inte kan mönstra på förrän ett dygn senare känns måttligt lockande.
Men förhoppningsvis får jag väl besked under kvällen, så det ska väl knappast ske några sådana missöden heller.
Men nu är tvättningen i full gång. Konstaterade att det var stor brist på rena kläder i lådor och skåp och jag vill inte börja praktiken med att tvätta när jag kommer ombord. Det är en jäkla tur att det är lätt att få tvättider i tvättstugan här!
Så får det bli en vända på stan imorgon förmiddag för att hamstra lite småsaker att ha med sig. "Vardagsapotek" och lite sådant som kan vara bra att ha sådär utifall...
Nu har jag lovat mig själv att jag ska klara mig på min lilla bag - jag ska INTE fylla en hel resväska när jag packar! Jag har lärt mig läxan att man gör av med långt mycket mindre än man tror när man är på praktik. Och till det blir ju resorna till och från båten många gånger enklare med lite bagage att släpa på också.
Det är alltid lite av ett stressmoment när man ska iväg, man frågar sig alltid om man ska hinna allt, komma ihåg allt. Samtidgt som jag försöker intala mig själv att jag inte glömt något när jag sätter mig på tåget eller flyget till båten, så har jag alltid den malande känslan att det är något jag inte fått med mig...

Ibland får man improvisera lite och inte riktigt följa alla invanda vanor och spår. Själv är jag en stor julfreak och brukar ha lägenheten full av juldekorationer och prydnader. Det görs godis, sill och bakas hela december.
Men i år kommer jag vara till sjöss en del av december och kommer därmed inte ha samma chanser att fira advent som andra år. Så igår flög Faan i Tobias och han handlade årets första glögg - och BAKADE LUSSEKATTER!! Det är åratal sedan jag bakade det själv, men fick nu dessutom lite "assistens", så det blev ju dubbelt så roligt. Normalt köper jag det lilla fikabröd jag gör av med - men i år blir det äkta hembakade lussekatter. Givetvis med en och annan glöggpaus under bakandets gång.
Några adventsprydnader kommer jag dock inte att plocka fram förrän jag väl kommer hem igen från praktiken. Någon måtta får det trots allt finnas även med min egen seriositet!
Men en mindre städning har jag dock hunnit med under helgens gång, det har ju hunnit samlas en hel del damm i lägenheten under de två månader jag varit borta. Det värsta har jag nu fått undan och känner mig riktigt nöjd...

Det blev igår ytterligare en vända på stan i jakt på nya vinterskor och till slut lyckades jag också hitta ett par som både passade mina fötter och min plånbok!
Alltid när jag ska handla kläder är det samma sak. Jag vill liksom få den där "aha-upplevelsen" när jag sätter på mig plagget; det ska kännas rätt direkt när jag tar mig det, annars köper jag det inte. Om det sedan är en lämplig prislapp, är det ju inte heller helt fel. I fredags hittade jag ett par skor, där jag fick en aha-känsla när jag såg dem, men när jag väl tog på dem satt de inte särskilt bra. Tyvärr, för det var verkligen skitsnygga. Jag gav då upp, men gav "sko-jakten" en ny chans igår - och hittade ett par som faktiskt uppfyllde mina krav...

Någon får gärna hjälpa mig med ett litet tips! Själv är jag nämligen ganska okunnig vad gäller detta med datorer; jag kan med dem så länge de fungerar, men så fort de strular är jag helt ställd.
När jag var hemma sist hade jag min bärbara dator inlämnad för reparation och fick den bland annat ominstallerad. Efter det har den fungerat praktiskt taget fläckfritt - fram tills idag. Jag har beställt en ny bläckpatron till skrivaren, som jag satte i idag och skulle sedan skriva ut mitt projektarbete om GMDSS.
Precis som jag väntade mig, blev jag uppmanade att återinstallera drivrutinerna för skrivaren (de försvann ju när datorn installerades om), vilket jag också gjorde. Men det går sedan inte att skriva ut något! När jag klickar på "skriv ut", kommer bara en ruta upp om att dokumentet ska sparas i xps-format. Klickar jag på spara händer dock inte ett smack; dokumentet varken sparas eller skrivs ut. När jag sedan kopplade in skrivaren till min stationära dator, var det inga problem att skriva ut något - så tur jag hade arbetet på min USB-sticka så det var lätt att skriva ut från en annan dator.
Men jag blir bara så trött när sånt här inte funkar. Det funkade fläckfritt sist jag var hemma... Så är det någon data-freak som har tips på vad jag ska göra, så tages dessa emot tacksamt! :-)

Efter mycket om och men fick jag till slut mitt projektarbete utskrivet. 130 sidor allt som allt
- inte konstigt att det gick mycket bläck! ;-)

Någon som haft otur idag? Nej, tänkte nästan det. Samma sak här faktiskt, har inte haft mer otur än vanligt i alla fall. ;)
Jag har väl heller aldrig varit särskilt skrockfull av mig, jag lever på som vanligt även om det är fredagen den 13. jag spottar inte tre gånger över vänster axel om en svart katt springer över vägen heller...
MEN jag går inte under stegar och jag slår inte sönder speglar, fast det är av helt andra orsaker. Jag får alltid en känsla av att stegen ska ramla ner över mig eller att den som eventuellt står på den antingen ska ramla eller tappa något på mig. Och vad gäller speglar, blir det ju så jobbigt att sopa upp efteråt. Till det tycker jag väldigt mycket om just de speglar jag själv äger, så varför slå sönder dem?

I övrigt har jag för fullt njutit av min första hela dag iland för fulla drag. I förmiddags tog jag på mig spenderar byxorna och åkte in till stan. Tanken var att hitta ett par nya vinterskor.
Jag hittade också ett par som jag formligen älskade - men typiskt nog fanns de inte i min storlek. Så frustrerande! Jag gick sedan runt på flera affärer, men hittade inga jag gillade och dessutom tyckte mig ha råd med. Som student betalar man helt enkelt inte 1500 för ett par skor - dubbla inkomster eller ej, jag gör det inte just nu.
Så några skor blev det aldrig. Istället åkte jag vidare till köpcentret där jag brukar handla. Jag köpte årets första glögg!! Har ännu inte hunnit smaka på den, men vet att just Dufvenkrooks (som jag alltid köper) är en av de allra godaste i min smak. Så senare ikväll kommer det absolut bli lite glögg.
Väl inne i mataffären hittade jag nästa fynd; de reade nämligen ut fårskinnstofflor! Och jag som desperat behöver nya tofflor!! Så jag provade direkt och hittade den här gången också ett par i rätt i storlek. Så där slog jag till kan jag säga.

Jag har knappast hunnit med hälften av det jag tänkt ta mig för idag. Dammsugningen får vänta tills imorgon, liksom det mesta av den städning jag tänkt ta mig för.
Men packat upp har jag i alla fall hunnit med. Och jag har konstaterat två saker medan jag gjorde detta. Dels att mitt barskåp aldrig är så välfyllt som när jag varit till sjöss! Nu är det inte mycket till jag får in i det skåpet. Det gör visserligen inte mig så mycket, det får jag glatt erkänna.
Sen hade jag en lång rad nya CD-skivor att ställa in i CD-hyllorna - och upptäckte att jag snart måste ha en hylla till! Alla mina skivor får snart inte plats. Men då återstår nästa fråga: var ska DEN hyllan få plats?!?! I min lilla studentlya går just nu inte in fler möbler! Inte ens en ynka CD-hylla. Att sluta handlar skivor är för en musikfanatiker som mig totalt uteslutet - så detta är absolut ett problem som måste lösas. Återstår att se HUR bara...
Men en sak har jag hunnit med; nämligen att njuta av sådant jag saknat till sjöss! Som synes av bilden längst upp, var jag inte sen att tända ljus i hela lägenheten så fort det började bli mörkt ute. Till sjöss är sådant totalförbjudet av säkerhetsskäl och det är ju inget som ens är värt att diskutera - med tusentals ton med olja några meter från hytten förstår vem som helst att man inte ska tända ett enda ljus.
Men i min lägenhet finns det bara matolja, så här brinner det ljus för jämnan mellan september och maj. Och så även nu, när jag är hemma några dagar...

Min CD-samling, nya tofflor och mitt påfyllda barskåp...

Till sjöss kan planer ändras stup i kvarten, det gäller att inte planera in alltför mycket första dagarna efter en planerad avmönstring. Biljetter får man helt enkelt boka i sista stund.
Det första jag började med när jag kom upp i morse var att börja packa det sista och städa i hytten. Jag insåg hur otroligt mycket jag brett ut mig här! Småsaker överallt, i lådor och skåp - det blev ett sorterande utan dess like. Papper, handlingar och gud-vet-vad skulle sorteras och hamna på rätt ställe i packningen - vissa saker behövde jag ha tillhands under resan idag och behövde ligga lättillgängliga.
Så river jag ur lakanen ur sängen, rycker åt mig mina handdukar i badrummet och kör igång tvättmaskinen.
Smått svettig går jag upp på bryggan för att kolla att vi håller tiden. Då kommer chocken. Vi får ingen kajplats förrän tidigast klockan sex. Jag får tänka om totalt, helt plötsligt går mina planer i stöpet.
Så istället fick jag plocka det nödvändigaste igen ur packningen, toalettsaker och sådant jag kommer behöva detta extradygn ombord. När lakan och handdukar väl var torra, var de bara att plocka tillbaka in i hytten för att bäddas in igen. Imorgon får det bli en extra omgång tvätt - IGEN. Frustrerande? Ja, lite grann faktiskt. Finns å andra sidan ingen jag kan klandra, så här är det ju helt enkelt till sjöss. Men just när man är på väg hem efter två månader till sjöss - då vill man oftast inget annat än bara hoppa av och sätta sig på tåget eller flyget hem.
Nu får jag istället se det som så att jag har allt fixat inför morgondagen, jag kan i princip bara stiga upp, dra på mig kläderna och sticka. För hem ska jag. :-)

Men det blev i slutändan en lugn dag istället. Inget resande, inget flängande - och inget arbete heller. Jag fick ägna min dag åt mitt packande och städande och kunde verkligen göra det grundligt och i lugn och ro istället.
Jag brukar vara väldigt grundlig när jag ska lämna en hytt, städningen är så när en flyttstädning man bara kan komma. Jag vet i vilket skick jag själv vill att en hytt ska vara när jag mönstrar på en båt; det är inte kul att börja med ta reda efter någon annan. Det behövde jag visserligen inte här, men har tidigare varit med om hytter som var rejält skitiga när jag kommit ombord. Så nu har jag fått gott om tid att städa så noga som jag velat göra.
En sak som jag dock ännu inte - efter två månader - vant mig vid är hur lyhörd min hytt är. Det är många gånger jag vänt mig, hoppat till av att jag faktiskt trott att någon varit inne i hytten.
Men ut till korridoren hörs det otroligt väl, stegen av någon som går förbi utanför min dörr skulle lika gärna kunna vara inne i hytten många gånger. Och samtalen utanför hörs lika väl de. Något som jag ännu inte lärt mig - jag spritter till så fort någon passerar min dörr på utsidan och undrar om någon lyckats smita in i hytten utan att jag märkt det.
Detsamma gäller ljud från hytten bredvid. Tur är väl att matrosen bredvid mig inte haft sin fru ombord - vad jag då kunnat höra från hytten bredvid vill jag faktiskt inte ens tänka på... :-) Men istället hör jag bland annat hans telefon, har till och med vaknat av att man ringt från bryggan för att väcka HONOM på morgnarna.

Så är så gott som allt nerpackat, lådor och skåp i hytten är tömda och den sista tvätten är strax klar. Nu har vetskapen om den analkande hemfärden börjat sjunka in och det känns faktiskt riktigt bra.
Visst kommer ett sting av vemod att svepa över mig när jag går iland imorgon, men överlag kommer det kännas skönt att komma iland ett tag.
Lite kommer jag få vänta imorgon, som det verkar får vi ingen kajplats förrän frampå dagen. Så vi kommer få ligga någonstans utanför Brofjorden till ankars och vänta. Men det gör trots allt inte så mycket, då hinner jag ta det absolut sista. Jag måste ändå städa ur hytten och tvätta mina sängkläder innan jag går iland och det är ju sådant man inte kan göra förrän samma dag man hoppar av.
Sen får jag boka biljett först när jag vet vilket tåg jag kommer med. Har ingen lust att chansa och boka någon resa, även om det inte är jag som betalar den. Rederiet kommer knappast heller att gå med på att betala två biljetter bara för att jag bokat ett tåg jag inte hann med...

Jag blev verkligen stolt när jag packat det sista. För jag har verkligen klarat mig på mycket mindre än jag trodde när jag först åkte hemifrån och skulle hit. Då hade jag fyllt en stor resväska till bristningsgränsen plus ryggsäcken. Ändå trodde jag inte då jag packat tillräckligt. Sen tog jag hem säkert ¾ av packningen när jag var hem över en helg i mitten av praktiken - och de sakerna har jag inte ens saknat!
När jag först kom ombord, stod besättningen och smålog retsamt åt mig när de såg mig slita med bagaget uppför landgången med svetten drypande över hela kroppen. Jag flåsade och stånkade markant när jag till slut lyckats ta mig ombord med alla saker.

I november brukar de flesta av oss klaga över hur mörkt det är. Man blir trött och kan sova hur mycket som helst. Hittills har jag varit ovanligt trött för att vara i början på november har jag själv tyckte, men nu har jag börjat inse varför.
Iland har man ju åtminstone gatubelysning och så, som gör det LITE ljusare - men sånt är det rätt ont om till sjöss! Bilden här nedanför tog jag för nån timme sedan genom mitt hyttfönster, så nu förstår no hur mörkt det blir till sjöss en molnig kväll i november. Är det stjärnklart blir det annat - och är det fullmåne kan det vara riktigt vackert. Men är det mulet, ser man verkligen inte mycket....

Livet till sjöss kan emellanåt vara riktigt spännande. Ja, faktiskt rentav dramatiskt emellanåt.
Om den här dagen ska betraktas som just dramatiskt är jag väl skeptisk till, för det har den inte varit. Nejdå, båten har gått som den ska, inga maskinhaverier och det har varit kav lugnt utanför Norges västkust. Något som faktiskt inte är helt vanligt, det brukar många gånger gunga ganska rejält här.
Och nej, vi har inte heller råkat ut för några pirater eller hamnat i någon krigszon. Däremot har vi fått ett gott skratt och fått lägga om våra planer en liten aning.
Enligt reseplaneringen skulle vi vara framme i Karmøy vid halv sex-tiden ikväll för att börja lossa de knappa 4.000 ton olja vi har i tankarna. Men strax efter lunch visar det sig att vi helt enkelt fått fel sorts olja! Den olja vi har med oss vill man inte ta emot i oljehamnen i Karmøy har man låtit meddela den norska agenten.
Det blir en febril aktivitet. Kapten kontakter rederiet, som i sin tur kontaktar oljebolaget. Någonstans hos oljebolaget har ett fatalt misstag begåtts och man har givit hamnrepresentanten fel besked om vad som ska lastas. Plötsligt vet ingen nånting om vad som komma skall. Ska vi fortsätta till Karmøy, ska vi gå tillbaka till Brofjorden, eller ska vi gå till en helt annan hamn och lossa oljan när vi nu ändå har den ombord? Förvirringen är total och eftersom beslutet drar ut på tiden, stoppar vi helt enkelt maskin och ligger och driver i den lätta dyningen utanför Norge.
Till slut får vi besked: vi går tillbaka till Brofjorden och lämnar tillbaka oljan vi har ombord, därefter ska vi få rätt last för åter påbörja en ny resa emot Karmøy.

För min egen del tar vistelsen ombord på Vingatank slut i och med att vi lägger till i Brofjorden imorgon. En ny elev ska ombord och jag behöver hem några dagar innan nästa påmönstring. Så aningen tidigare än jag egentligen planerat, får jag nu febrilt börja packa, tvätta och städa. Jag vill helst inte börja tvätta det första ja gör när jag kommer hem, så någon maskin tvätt kommer det att bli ikväll. Sen ska hytten städas ur ordentligt och väskorna packas. Jag känner mig nu glad över att jag faktiskt var hem en vända i mitten av praktiken och lämnade av en stor del av alla de saker jag släpat med mig alldeles i onödan. Nu har jag bara en bråkdel av alla de saker jag släpade med mig hit att ta med tillbaka hem. Förhoppningsvis har jag också lärt mig att packa för vistelser till sjöss efter den här praktiken. Trots allt är det inte så värst många ombyten man behöver ha med sig...

Än så länge tror jag inte det riktigt sjunkit in i mitt medvetande att jag faktiskt hoppar av imorgon, det känns fortfarande aningen overkligt efter två månader ombord. När man är till sjöss, blir fartyget lite grann av ens tillfälliga hem och man inrättar sin tillvaro till 100 % efter omständigheterna ombord.
Det blir ännu mer av ett uppbrott att mönstra av en båt där man varit ombord länge än att lämna en "vanlig" arbetsplats, där man ju faktiskt inte spenderar mer än 8-9 timmar per dag. Ett fartyg blir inte bara ens arbetsplats utan även ens hem under den tid man är ute. Det blir en helt annan tillvaro än när man jobbar iland och kan gå hem efter varje arbetsdag.
Så det kommer kännas aningen vemodigt när jag imorgon hämtar ut mina papper hos kapten och sätter mig på tåget för att åka hemåt. Samtidigt som det kommer bli fantastiskt skönt att vara hemma ett par dagar innan nästa påmönstring.

Jag har aldrig varit mer än två månader på ett och samma fartyg och det har emellanåt känts lite hattigt - även om två månader är lång tid ur de flesta synvinklar.
Men själv tycker jag oftast det tar just den tiden att på allvar komma in i alla rutiner på en arbetsplats. Innan man väl vet vem som sköter vad - även vad gäller ekonomi, resor och allt vad det kan vara - men även rutiner kring allt som har med själva fartyget att göra. Och givetvis innan man börjar känna sig någorlunda säker på det man gör.
Samma känsla har jag haft på tidigare arbetsplatser, när jag varit ute i arbetslivet. Har man fått ett tidsbegränsat vikariat, har man oftast funnit sig till rätta ungefär lagom tills man ska sluta. Saker som att lära sig namn på sina kolleger, veta var allting finns, alla rutiner och så vidare.
Nu ska jag till nästa båt och kommer förmodligen bli varm i kläderna lagom tills jag mönstrar av. Men jo, jag ser fram emot det ändå. Jag tror absolut att det bästa är att ha varit på så många olika typer av fartyg som möjligt är det bästa. Dels lär man sig mer och dels får man också en uppfattning om vilken typ av fartyg man själv passar bäst att jobba på - var man trivs bäst helt enkelt.

VG 1

Raffenaderiet i Brofjorden måste vara ett av vackrast belägna som finns. Raffenaderiet i sig är väl inte så vacker, men det är en storslagen omgivning. Sist vi var här för några veckor sedan, slogs jag verkligen av den fantastiska infarten mot den lilla oljehamnen. Och det är samma sak nu! Det är nästintill vidunderlig utsikt över fjorden med alla klippor runtomkring...
Dagen har präglats av ett stort lugn för min del. Vi la till imorse och jag var givetvis med på däck för att förtöja. Ganska trött och medtagen, efter att förtöjningen i Göteborg igår drog ut en aning på tiden. Jag var inte i säng förrän vid ett inatt, så när det vid halv åtta i morse var dags att stiga upp hade jag markanta påsar under ögonen.
Efter förtöjning och diverse småplock med reseplaneringen till Kalmøy fick jag resten av dagen ledigt - i utbyte mot att vara tillgänglig om något dök upp som behövde göras. Det gjorde det visserligen också. Jag ska inte säga att jag blev besviken, men precis när jag slagit mig ner i hytten med lite kaffe strax efter tre ringer interntelefonen - det var dags för proviantering! Jaja, jag kände inte att jag direkt hade anledning att klaga efter att inte gjort särskilt mycket nytta under dagen så jag drog snällt på mig arbetskläderna för att gå ut på däck och hjälpa till att bära.
Många gånger funkar det bra att använda båtens kranar för att få ombord alla varor som kocken beställt, men nu hade vi en massa ledningar, rör och grejer i vägen för kranen så det var bara att bära manuellt. Som tur är, brukar de flesta hjälpa till i dessa lägen - det ligger ju i hela besättningens intresse att maten kommer ombord. Så till slut var det som ett lämmeltåg av sex personer som sprang med kartonger med frukta, 20 kilossäckar med ris och potatis, stora kartonger med mjölk och vatten och allt annat som skulle ombord.
Jag var långt ifrån den enda som till slut var genomblöt av svett och flåsade betänkligt när allt väl var ombord. För min egen del fick det sedan bli dagens andra dusch och jag insåg att den totala bristen på att röra sig ombord på Vingatank faktiskt tagit ut sin rätt. Jag fick en bestämd känsla att min kondition bliv avsevärt sämre sedan jag kom ombord - så efter praktiken kommer det vara motion som gäller!!

Igår blev det delvis besättningsbyte och några hade förmånen att få åka hem. Man får en rejäl påminnelse om hur länge man är ute varje gång det är besättningsbyte. Man ser besättningsmedlemmar komma och gå ett antal gånger under varje praktik och får ständigt ironiska och retfulla kommentarer om att "är du fortfarande kvar?" av dem som kommer ombord igen.
Jag kan tänka mig att de filipinska matroserna ser detta i ännu större utsträckning, med tanke på att de har sexmånaderstörnar. Efter några månader måste det kännas lite surt att se alla komma och gå medan man själv har långt tid kvar ombord. Så jag ska inte klaga på mina fyra månader till sjöss har jag en känsla av.
Det blir alltid en viss förvirring kring vem jag ska gå dubbelt med vid varje besättningsbyte, men hittills har dessa övergångar funkat bra och jag har inte något ont att säga om de två handledare jag haft här. Jag har nu "fått tillbaka" min första handledare, som var ombord när jag mönstrade på i början av september. En äldre, glatt cigarrökande herre som är uppvuxen i Japan, varit till sjöss sedan 60-talet och är bådet utbildad pilot och sjökapten. Man får nog säga att de dessa sjöbjörnar inte vet om fartyg, navigering och sjöfart är knappast värt att veta...

Nu får man avvakta lite och se när det blir avmönstring för min egen del från Vingatank. Nästa resa går som sagt till Kalmøy i Norge, där vi anländer imorgon eftermiddag/kväll. Sedan vet vi inte så mycket med säkerhet. KANSKE blir det en resa till Tyskland och det är väl vad jag själv hoppas på. Då blir det avmönstring för min del där. Annars får jag hoppa av i Norge imorgon.
Eftersom vi inte har någon alternativ resa om det inte blir något med Tyskland, så vet man ju inte hur länge vi kan bli liggande innan nästa resa dyker upp. Det kan ju vara frågan om alltifrån timmar till veckor innan nästa order kommer från rederiet. Och att bara ligga till ankars lär jag mig inte så mycket på direkt, det har jag gjort förr!
Det kan ju nästan låta larvigt att hålla på att jaga dagar, men med tanke på att jag redan har över två månaders restpraktik att ta igen, vill jag helst inte dra på mig mer av den varan än absolut nödvändigt. Då prioriterar jag hellre att i så fall "offra" lite sjötid för att kunna vara hemma över jul och nyår - men inte bara för att vara hemma några dagar i november.
Men är alternativet att ligga till ankars och glo in i huttväggarna, då kan det ändå vara värt att offra ett par dagar. Väggarna i min hytt kan jag nämligen både utan och innan vid det här laget.

Idag har jag så slutligen plockat bort min gamla blogg. De inlägg jag velat plocka med mig hit, till den nya, är överflyttade och det finns inte längre någon anledning att den gamla finns kvar.
Kände ju för en tid sedan, att jag tyckte det blivit lite väl mycket ordbajsande på något vis på den gamla bloggen. Vad jag nu tänkt är att försöka skriva lite mer sällan men istället skriva när jag faktiskt har något att säga.
Många gånger kan det här med bloggande vara lite av en "balansgång", man hittar till exempel en nyhetartikel man blir upprörd över eller glad av - och vill gärna skriva något om den. Sen är det inte alls säkert man lyckas få ihop något bra inlägg ändå.
Man lockas ju många gånger av att kunna skrapa ihop bra besökssiffror och det kan ju också ge en vis prestationsångest - man skriver lite för att synas, inte så mycket för att man kanske alltid har något att säga...
Om det blivit någon skillnad på den här bloggen vet jag inte, men har i alla fall en känsla av det. Jag kommer inte på samma vis jaga besökssiffror, utan hålla mig till att skriva när jag kan prestera ett inlägg med lite substans i istället.
Fast jag får nog säga att jag blivit bättre och bättre på just sådant! Från början - på första bloggen jag hade - var det ofta en fråga om att jag producerade en massa utan att det egentligen inte hade så mycket innebörd. Så det har ju konstant gått åt det hållet ändå... Och jag kan inte själv sitta och störa mig på folk som bloggar utan att ha något att säga och själv göra likadant. Det går liksom inte riktigt ihop.

Så börjar vi närma oss nästa hamn, Göteborg, och utanför min hyttventil kan jag se svenska västkusten passera relativt nära. Jag kommer säkerligen att sakna den flackande tillvaron på Vingatank när jag mönstrat av om några dagar. Att somna i ett land och vakna upp i ett annat, spänningen i att aldrig riktigt veta hur närmsta dagarna kommer att se ut.
Men samtidigt ser jag fram emot nästa del av praktiken, ombord på en bogserbåt. Jag ska vara på en bogserbåt i Brofjorden, där naturen är fruktansvärt vacker. Vi har varit någon vända där med Vingatank - kommer dit en andra gång imorgon - och infarten dit är fantastiskt vacker och storslagen.
I slutet av veckan ska jag försöka få möjlighet att kontakta Röda bolaget igen för att få närmare besked om påmönstringsdatum. En bogserbåt gör normalt inte särskilt långa resor vad jag vet, så det lär inte vara många dagar påmönstringen kan diffa på. Men förhoppningen är föstås att hinna hem en vända, ett par dagar i alla fall, så man hinner packa om lite och lämpa av de saker jag inte kommer behöva på nästa båt.
Men med tanke på att de flesta större fartyg någon gång ibland har anledning att anlita bogserbåtar, har jag en känsla av att det kommer vara lärorikt att faktiskt varit på en bogserbåt som man ser hur det fungerar där. Förhoppningsvis får man mer förståelse för hur arbetet där är och vilken information man helst vill ha från fartyget man assisterar.
På ett stort fartyg krävs det enorma krafter för att förflytta det i sidled in till kajen, de maskiner och styranorgningar som då behövs skulle bli otroligt dyra att installera. Därför brukar man ofta välja att inte installera dessa om ändå fartyget inte kommer ha så täta hamnanlöp - det blir istället lönsammare att anlita boserbåt varje gång som hjälper fartyget till kaj. Däremot till exempel färjor, som har väldigt täta hamnanlöp, kostar på de kraftfulla saker som faktiskt behövs.
Det där är ju något man givetvis kan räkna på - och som vi fått räkna på till förbannels. Om man till exempel har en viss vindriktning, fartyget in viss vindarea (den yta på fartyget som kommer ha motvind), maskinen har en viss styrka och bogerbåterna en annan styrka - kan man då ta sig till kaj?

Ännu mer än förra praktiken inser jag att ju längre man kommer i utbildning, desto mer kan man tillgodogöra sig praktiken. Första praktiken, som började en dryg månad in på första terminen, var jag själv - och de flesta i klassen - totala gröngölingar till sjöss och hade ingen aning om hur livet till sjöss var. Jag visste var fören och aktern satt, men det var knappt längre än så mina kunskaper om sjölivet sträckte sig (om man ska överdriva en aning). Det var svårt att hänga med på allt och var tvungen att fråga om nästan allt.
Men när man nu läst det allra mesta teoretiskt har man en helt annan uppfattning om saker och ting och kan tillgodogöra sig de praktiska sakerna mycket bättre.
Första tre båtarna jag var ombord på, skulle jag vara med några arbetspass i maskin. Under första praktiken hade vi ännu inte gått maskinkursen och jag vart totalt bortkommen på fartygsmaskiner. Jag kunde bli ivägskickade att hämta olika saker, skruva isär något och en massa annat - men hade ingen aning om vad det var för delar jag höll i handen och vilken funktion de hade i maskinen.
Men när jag var på Finnpartner förra våren, insåg jag genast att jag kunde tillgodogöra mig allt på ett helt annat sätt. Jag var även då med i maskin några dagar och även om jag absolut inte kände igen allt, så visste jag åtminstone i stora drag hur allt fungerade och vad allt var till för. Men jag minns hur jag ändå stod och gapade över vissa saker, för jag hade nog aldrig riktigt föreställt mig storleken på allt i en fartygsmaskin. Bland annat skulle man byta ut en kolv. Den nya  kolven stod och väntade på att installeras - den var i storleksordningen runt 1 m³ och vägde 600-700 kilo enligt maskinisterna... Lite annat än en bilmotor...

Så var det Fars dag idag. Ingen dag som vi direkt brukar fira särskilt mycket i min familj. Visst brukar det uppmärksammas i bemärkelsen att man ringer och gratulerar - och kanske köper nån enkel sak om det råkar vara så att man ändå ska ses. Precis som vid mors dag.
Men spontant känns dessa två dagar ungefär mest som Alla hjärtarns dag, helt enkelt en dag man kommit på för att vi ska handla mer - och affärerna tjäna mer pengar.
Ska man vara riktigt krass, ska det ju inte behöva sådana här dagar för att uppmärksamma sina nära och kära, det är ju sådant man ska kunna göra lite då och då istället - utan någon speciell dag i almanackan.
Vet inte riktigt vad man ska tycka, när man bläddrar igenom tidningarna inför Fars och Mors dag. Varenda tidning fylls av tips på presenter, mat, tårtor och det ena med det andra som man ska ordna med inför dessa dagar.
Vissa av dessa tips kan vara rejält dyra saker och jag undrar stilla om det verkligen finns folk som kostar på så pass dyra presenter och upplevelser till en sådan sak. Många av dessa "tips" kostar väsentligt mycket mer än vad jag lägger på födelsdagspresenter eller julklappar till mina föräldrar - eller någon annan i familjen heller för den delen.
Men det är klart; har man pengar så lägger man givetvis mer på dessa ting än vad en annan gör som inte är så väldigt välbärgad... Och det är väl det affärerna vill förstås! Då får de in mer pengar... :-)

AB 1, 2, 3, 4 DN 1, 2, 3 SvD 1, 2