Så är väskorna packade och imorgon bär det av. En veckas semester har man framför sig och det känns hur skönt som helst. Det kommer bli en lång bilfärd imorgon, ungefär 80 mil mer eller mindre non stop. Men det är rätt skönt att det blir bil också, man kan stanna när man själv känner för det och kliva ur en stund och röra på sig. De möjligheterna har man inte alls på samma sätt när man åker tåg eller buss.
Det kommer börja med ett par dagar i Hudiksvall, sedan bär det av ut till "skäret" på tisdag. Som alltid när jag kommer upp till Hälsingland, blir det ett visst flängande fram och tillbaka mellan släktingar och alla som vill träffa en, men det är också riktigt kul! Fast det krävs ju oftast en hel del planering innan, så att det klaffar ordentligt. Det ska passas med folks arbetstider, med tåg, bussar och flyg och hur mycket annat som helst. Många gånger är jag nästan mer uppstressad när jag kommer hem efter en veckas ledigt i Hälsingland, än jag var innan jag åkte dit.
Ska man nu lita på långtidsprognoserna som kommit, så kommer det bli härligt väder närmsta veckan. Sen vet jag givetvis att det inte är så mycket att lita på egentligen, men man kan ju alltid hoppas på att meteorologerna får rätt i sina prognoser denna gång. När det nu faktiskt är en av ytterst få lite längre sammanhängande ledigheter jag har denna sommar, vill jag trots allt ha bra väder också! Och när man är ute i skärgården är man än mer intresserad och beroende av bra väder än när man är inne i stan. Här kan man trots allt hitta på långt mycket mer om det regnar tre, fyra, fem dagar i rad än om man sitter i en stuga utan el, TV och datorer - eller möjlighet att enkelt ge sig in till stan.

Så dagen har mest förflutit i planerandets anda inför morgondagens långresa. Matsäck har inhandlats för att göras i ordning innan det bär av imorgon bitti. Så förstås lite nya kläder till midsommar, så man slipper gå i flera månader gamla "trasor". *skratt*
Men en liten paus i allt packande och planerande blev det trots allt en dryg timme i eftermiddags för att se kungabröllopet. Jag hade först inte tänkte se det alls, men föll till sist för frestelsen för att faktiskt se själva vigseln. Och jovisst var det en fantastiskt fin vigsel, det måste jag ändå medge! Det var en hel del pompa och ståt, men ändå inte så att det blev överdrivet. Jag hade nog faktiskt väntat mig att det skulle varit väsentligt pampigare än det faktiskt var!
Nu är väl bröllopsmiddagen i full gång misstänker jag, men själv är jag nog mer nyfiken av hur det kommer vara när väl kamerorna är avstängda och allt inte längre är stelt officiellt!? Undrar om det är då den "riktiga" festen börjar och man skakar loss ordentligt? Jag tycker det är offantligt tråkigt att se dessa stela middagar på TV - detsamma gäller givetvis Nobelmiddagen, då alla stelt leende sitter och äter sina middagar. Mer roande skulle ju vara att se vad som sker när inte kamerorna är påslagna längre...
Jaja, det är knappast något "vi vanliga dödliga" någonsin kommer att få uppleva, men tanken kan man ju alltid leka med. Undrar hur mycket Sylwia bryter efter ett par pavor årgångsvin - och om kungen kan läsa flytande eller vet om han är i Borås eller Stockholm efter lite wirre?! ;-)
Men nu är i alla fall bröllopsdagen snart över och jag hoppas och tror att Sverige kan återgå till det normala efter den totala bröllopshysteri som varit sista veckorna. Själv kommer jag å andra sidan befinna mig ganska fjärran från TV-apparater och tidningar närmsta tiden, så när jag väl är hemma igen efter midsommar kommer garanterat hysterin ha lagt sig...

AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 EX 1, 2, 3 SvD 1, 2, 3, 4, 5 VG 1, 2

Bilderna lånade från Kit of Elsinore och Gävle

Idag var det en härlig känsla att gå hem från jobbet! Jag har nu tagit mig råd att vara ledig en vecka från allt vad som heter jobb och skola och ska bara koppla av. Jag skulle kunna ha jobbat större delen av nästa vecka, men har rakt av nobbat alla jobberbjudanden och ska vara ledig, ledig ledig! Detta blir faktiskt en av de längsta ledigheterna jag haft på otroligt länge, så det känns aningen ovant får jag erkänna. Men framförallt fantastiskt skönt, förstås!
På söndag bär det av norröver, till Hälsingland för att senare i veckan bli en tripp till Söderhamns skärgård, där midsommarhelgen kommer att spenderas. Det kommer bli mycket sill, nubbe och avslappning - glatt påhejad av vågskvalp och fiskmåsar.
Så jag hoppas ni som följer min blogg inte blir alltför ledsna över att det blir färre inlägg under en veckas tid! Jag kommer lägga ut lite rapporter när tillfälle ges, men inte alls lika frekvent som i normala fall.
Men det avbräck som nu kommer i och med denna "minisemester" är något jag verkligen behöver. Det känns minst sagt att jag verkligen behöver komma bort ett tag och samla nya krafter! Miljöombyte - även om det inte är särskilt långt bort - är något som är totalt underskattat, men som gör totala underverk med ens välbefinnande. Själv kommer jag njuta av varenda sekund som jag befinner mig norröver denna vecka!
Själv märker jag att jag inte alltid är riktigt skapt för livet i stan - och överlag tror jag faktiskt inte människan är skapt för den tillvaro vi skapat åt oss i städerna. Så fort jag kommer ut på landet - och är lite närmare naturen - mår jag så fasligt mycket bättre att det helt enkelt inte går att beskriva. När jag inte har några tider att passa - inte ens en ynka buss- eller TV-tid - och bara sover när jag är trött, äter när jag är hungrig och så vidare, mår jag så mycket bättre att jag inte kan beskriva det. Och någonstans är det ju trots allt vad livet borde handla om, eller hur?!

Bilden lånad från Nettan

Så har jag till sist, efter visst om och men fått tag i åklagaren som håller i utredningen kring stölden av min moped. Egentligen skulle hon har ringt upp mig igår för att meddela hur det går i utredningen, så att jag kunde få någon form av information kring hur det går. Jag fick förklaringen att hon haft mycket att göra och det köper jag direkt, jag vet sedan min tid inom polisen hur mycket åklagare kan ha att göra.
Mitt mål med att jaga utredningsledaren har förstås varit att bara få ett besked kring hur lång tid det kan tänkas ta innan jag får igen mopeden, det är allt. Trots allt - efter att ha läst igenom de papper jag har i ärendet - har polisen haft mopeden i "sin ägo" sedan 10 maj. Alltmedan man meddelade mig att den återfunnits först den 20 maj.
Under dagens samtal med åklagaren påpekade jag att givetvis har full förståelse för att man behåller mopeden så länge man behöver för utredningen, men att jag självklart vill ha den tillbaka så fort som möjligt. Det som stört mig under de veckor som gått är att jag inte fått någon som helst information om hur det gått och hur lång tid till det kan tänkas ta innan allt är klart. Istället har allt omhuldats av någon slags förvirring, det har inte tyckts som att man egentligen vetat vem som hållit i utredningen, om mopeden funnits hos polisen och i så fall var. Det är trots allt ganska enkelt att kunna ge mig beskedet att "detta kan ta sin tid, tyvärr får du hålla dig till tåls ett tag till", eller "vi börjar snart bli klara, om några dagar har du mopeden" eller liknande. Men inga sådana besked har jag fått alls, utan enbart kopplats runt mellan olika rotlar, poliser och utredare.
Men nu - efter att ha jagat, ringt och åter jagat - så har jag fått beskedet att åklagaren så skyndsamt som möjligt ska ta tag i just min moped och se till beslaget hävs så fort som möjligt. Vad jag förstod är den aktuella gärningsmannen involverad i en lång rad mopedstölder och det är därför det dragit ut på tiden. Men med lite tur kommer jag kunna hämta ut mopeden inom närmsta dagarna, så jag får hålla tummarna för att det flyter på bra så att jag faktiskt kommer kunna göra det!

Så hade jag dagen idag ledig, den första dagen jag fått ledig och fått behålla den så utan att någon ringt och velat att jag ska jobba. Tanken blev direkt att jag skulle springa lite på stan och uträtta några små ärenden. Dels har skulle jag in till en guldsmed för att få en halskedja lagade och sedan behövde jag hämta ut mer medicin på Apoteket, har ju bara några få tabletter kvar.
Hos ena guldsmeden kunde man inte laga halskedjan alls, hos den andra var man tvungen att ta hem delar som skulle komma först till efter midsommar. Med andra ord bara att vänta. Så knatade jag in till Apoteket, där det visade sig att just min medicin inte fanns i lager, den ska komma in först imorgon. Jag fick helt enkelt vänta ett dygn till - och där har jag för att jag väntar till sista stund! Visserligen är tabletterna inte slut än, men det är några få dagar kvar innan det blir riktig kris.
Så, jag fick åka hem med oförrättat ärende. Istället ringde telefonen praktiskt taget konstant under min tid i stan. Och jag som oroat mig för det här med jobb och utebliven inkomst under sommaren tycks nu inte behöva oroa mig så särskilt mycket längre! Måndagen efter midsommar börjar mitt sommarvikariat på knapp heltid, som varar i fyra veckor. Och idag blev jag erbjuden att jobba knappt halvtid med städningen under två veckor efter detta sommarvikariat. Känner jag Posten rätt, kommer det säkerligen att bli en del timmar även där under dessa veckor. Städningen kommer vara några timmar på morgnarna några dagar per vecka, så sedan är det inga problem att svepa vidare till Posten om det kommer att bli så.
Så visst kommer jag ha en inkomst även nu, det tycks inte vara några som helst problem! Ibland är det helt enkelt inte så dumt att vara eftertraktad. ;-)

Bilderna lånade från Interflora och Lost in trash

Mopedstölden tycks vara en aningen större historia än vad jag tidigare förstått. Men å andra sidan har ju informationen från polisen varit ganska bristfällig oxå.
Fast efter en hel luskande har det nu visat sig att hela utredningen ligger hos åklagare, som är förundersökningsledare. Med andra ord är det alltså inte bara mopedstölden man utreder gentemot den här gärningsmannen, utan det är annat också. Exakt vad hela utredningen handlar om har jag hittills inte fått klarhet i - och frågan är väl om jag kommer få veta det innan det gått till åtal också. Det brukar ju vara en hel del sekretess kring sånt.
Jag har nu i alla fall pratat med åklagaren idag för att försöka få klarhet i hur lång tid till det kan tänkas ta innan jag kan återfå mopeden, trots allt är det nu en månad sedan polisen beslagtog den. Åklagaren lovade att återkomma under morgondagen, hon hade inte alla papper i ordning just nu tydligen. Så just nu går jag och håller tummarna för att jag ska få ett bra besked imorgon, att det bara är dagar kvar innan jag får igen mopeden. Det är ju nu under sommaren man har mest användning av den, även om jag använder den i princip året runt.
Och när man sedan har mopeden istället för bil, blir man ju smått handikappad när man är utan den. Åker ju och handlar, gör utflykter och använder den till och från jobbet - så visst är den en viktig del för att vardagen något sånär ska fungera.

Hitintills har jag inte fått jobba särskilt mycket den här veckan och det har visserligen varit skönt. Jag har sovit ut på morgnarna och kunnat gjort det jag velat på dagarna. Men i eftermiddags fick jag veta att de behöver mig på Posten imorgon bitti och jag var inte sen med att tacka ja omgående. Jag vet ju att jag behöver dessa arbetstimmar nästintill desperat. Så kvart i sex imorgon kommer klockan att ringa och det är dags att stiga upp för att koka gröt och kaffe och bre smörgåsar till förmiddagsfikat.
Men nästa vecka har jag sagt ifrån mig allt jobb. På söndag bär det av till Hälsingland och så småningom Söderhamns skärgård för midsommarfirande. Det kommer bli en av få längre ledigheter denna sommar, men inte desto mindre välförtjänt. Sedan påbörjas mitt sommarvikariat på heltid efter midsommar och varar fyra veckor framåt - och därefter är det inte långt kvar tills skolan börjar i augusti. Men förhoppningsvis får jag lite ledigt även då... :-)

Bilden lånad från Nestaction

---

Jag brukar mest på skoj titta igenom horoskopet i morgontidningen på morgnarna, egentligen inte så mycket för att jag tror på dem utan mest på skoj som sagt. Ibland kan de visa sig stämma lite grann och andra gånger stämmer de inte alls. Oftast är det ju det sistnämnda, de stämmer inte överhuvudtaget - och de gånger de stämmer är de rätt generellt formulerade så att de kan stämma på lite vad som helst beroende på hur man tolkar texten.
Men idag blir jag verkligen full i skratt! Titta på bilderna här ovanför - den vänstra är från Östran den femte juni och den högra är dagens upplaga! Själv är jag jungfru och läste de horoskop som är inringade - idag satte jag nästan morgonkaffet i halsen, för jag kände direkt igen texten.
Av detta kan man dra minst två slutsatser:

1. Östrans astrolog är förbaskat lat och skriver samma horoskop två gånger.
2. På Östran tycker man att alla av stjärntecknet Jungfrun är förbaskat fula och borde göra något åt sitt utseende illa kvickt.

Själv väljer jag nog det första alternativet. Visserligen insåg jag när jag tittade mig i spegeln att jag behöver raka mig idag - alltså göra något åt mitt utseende - men med risk för att verka kaxig tycker jag inte det är så värst mycket annat jag direkt vantrivs med i mitt utseende. Men ska jag nu välja att tro astrologerna, tycks det finnas ett annat jag borde göra något åt - det är ju uppenbart. ;-)

Bilderna lånade från Östran och Joelart

Så är en lång och lugn helg över och en ny vecka har tagit vid. Jag är så fruktansvärt ovan vid att vara ledig under veckorna, så idag har jag på ett märkligt sätt gått och varit total övertygad om det är söndag och inte måndag.
Jag är ju nu i det stadiet att jag helt inte vill vara ledig! Inte på grund av att jag får långtråkigt annars - tvärtom - utan snarare på grund av att jag behöver jobba in lite pengar. Så jag hade verkligen gått och hoppats på att man skulle ringa mig under helgen, eller åtminstone väcka mig i morse och be mig komma och jobba - men det skedde alltså aldrig. Men å andra sidan har jag nu fått tre välförtjänta sovmorgnar efter varandra och det skadar väl heller inte! Jag har inte varit upp ur sängen före tio någon av dessa morgnar - något som är rätt olikt mig, men väl ändå säger en del om att jag kanske lider av viss sömnbrist. ;-)
Så det har blivit en lugn helg med härligt väder och mycket sömn, något jag uppenbarligen behövt. Men å andra sidan har ju faktiskt våren varit slitig och stressig med inte särskilt mycket ledighet, så det kanske har sina orsaker att jag sovit som en klubbad säl den här helgen.
Turligt nog har helgen bjudit på skapligt sommarväder med hyfsat höga temperaturer. För första gången i år har det blivit både grillat, förskpotatis och glass denna helg! Jag blev alldeles överlycklig när det skulle handlas i lördags och jag insåg att Coop fått in årets första förskpotatis!! Visserligen 27 kronor/kilot, men det fick det faktiskt vara värt!
Och idag konstaterade jag att man reade ut grillar - och vad kunde vara lämpligare när jag behövde byta ut min 10 år gamla grill?! Självklart köpte jag en ny, som efter X antal svordomar monterades ihop i eftermiddags. Karl som man är, så vägrade jag ju förstås att läsa bruksanvisningen till att börja med. En grill ska väl inte vara så svår att montera ihop, tänkte jag. Men ganska snart fick jag ge upp och faktiskt öppna det lilla häftet som följde med för att förstå var alla skruvar skulle sitta.

---

Jovisst hann jag med lite data oxå... :-)

---

På grönbete... ;-)

Bilden lånad från Träutbildningscentrum

Sakta hade jag nog börjat ge upp hoppet för något sommarväder - åtminstone närmsta framtiden. Men igår och idag tycks det ändå ha vänt en liten aning. Visserligen en del blåst, men ändå helt okej temperaturer och strålande solsken.
Jag har kunnta återgå till kortbyxor och sommarkläder, även om det ändå inte hunnit gå så långt att jag börjat använda strumpor igen. Det är något jag verkligen bara använder i undantags under somrarna och denna sommar är inget undantag. Jag kör även mina brevbärarrundor barfota så länge jag har bildistrikt - och mina bara fötter brukar dra åt sig uppmärksamheten ganska rejält. Jag är förmodligen en av mycket få brevbärare som kommer sättande med post och reklam utan något på fötterna och jag får kommentarer praktiskt taget varenda runda.
Den här helgen har praktiskt taget tillbringats i sin helhet utomhus och det har varit en härlig känsla. Gårdagskvällen var jämförelsevis riktigt skön och det gick att sitta ute riktigt länge.
Det har blivit den första grillningen för min del denna sommar - liksom årets första glass. Ingen mjukglass än så länge, men det kommer det med. Jag är inte den största beundraren av sötsaker överhuvudtaget, men en och annan glass brukar slinka ner emellanåt under somrarna i alla fall.

Och nu vidtar förstås planeringen inför midsommarfirandet nästa helg. Det ska alltid klaffas lite med tider, handling och det ena med det andra eftersom vi är några stycken som ska samlas - och dessutom bor i lite olika landsändor.
Ska man lita på Aftonbladets ständiga långtidsprognoser, kommer det bli fint väder till midsommar. Men med den lilla meteorologi jag kan, vet jag ju förstås att man inte kan förutspå vädret så långt fram i tiden. Ett till två dygn kan man ofta förutse med skaplig säkerhet, men sen är det nästan omöjligt att förutspå med någon vidare säkerhet alls. Så det kan minst lika gärna bli snö och minsgrader på midsommarafton egentligen. ;-)

AB 1, 2

Bilden lånad från Mala

Dagen har på ett nästan komiskt sätt blivit gårdagens motsats på mer än ett sätt.
Gårdagens arbete på Posten var smått kaotiskt med massor av post och reklam som skulle ut och vi var alla rejält sena med postutdelningen. Postbilarna var nedtyngda till bristningsgränsen och tog en evighet att få ut allt. Till det var det uppehåll vad gäller regn hela dagen igår - fram tills jag skulle promenera hem, då det började regna ganska duktigt. Och jag som inte fått med mig plånboken på morgonen hade därmed inga pengar till buss på mig utan var så illa tvungen att promenera mina tre kilometer hem i hällande regn.
Idag var det raka motsatsen. Inga större mängder post överhuvudtaget, utan rentav riktigt lugnt. Väl ute på rundan började det ösregna och regnet höll i sig fram tills jag var tillbaka på Posten - då det tvärslutade så jag kunde promenera till bussen helt torrskodd. :-) Märkligt vilka kontraster det kan vara! Men det är sådant man behöver emellanåt, att se att det finns annat än stressiga och regniga dagar också. :-)
Men någonstans är ju också det något av "tjusningen" med tillvaron på Posten; man vet aldrig riktigt hur en dag kommer att bli. Man vet att man ska dela ut post - men det blir ofta omkastningar och ändrade planer beroende på postmängder, personalsituation och väder.
Sist dagarna har verkligen varit minst sagt blöta och det är inte i bemärkelsen att jag skulle varit och festat en massa. Nej, istället är det regn och åter regn jag syftar på! På jobbet har jag inte påverkats så värst mycket, har trots allt fått ett bildistrikt denna vecka så ska inte klaga alltför mycket - det är mest högerarmen som blir våt när man sticker ut posten till brevlådorna. Men det har känts desto tradigare när man varit ledig. Första veckan i juni var helt okej - men sedan har det faktiskt bara gått utför med vädret och det känns nu rätt tradigt med alla moln och allt regn. Även om det inte är så illa som neråt Europa (eller USA för den delen, där precis varit en översvämning), så blir man rätt less när det inte blir något härligt sommarväder... :(

Nu är det i alla fall fredagskväll - och jag är lika seg som alltid dessa kvällar. Det är verkligen inte mycket man orkar med en fredagskväll, man är rätt nöjd med lite mat, en film och sedan vågrätt sidoläge i sängen vid 11-12-tiden på kvällen. Utekväll är inte riktigt att tänka på!
Själv hade jag för en gångs skulle hoppats på en bra film på TV ikväll, men tror ni man sänder något jag vill se då? Nej, varför skulle man göra det?!?! Istället är det sändningar från fotbolls-VM och om kungabröllopet istället. I princip är ju det vad man kan se på TV och i media just nu - och jag känner mig måttligt intresserad.
Jag må vara för att vi ska behålla monarkin, men det är en otrolig hysteri kring att Victoria ska gifta sig om en dryg vecka - jag har nästan ledsnat innan bröllopet hunnit gå av stapeln.
Och nu när inte Sverige är med i fotbolls-VM är jag inte det minsta intresserad av DET heller. Annars brukar jag åtminstone kunna tänka mig att se Sveriges matcher - framförallt om vi går till slutspel - men det lilla nöjet får jag inte nu.
Så jag får helt enkelt roa mig på annat sätta denna fredagskväll! Filmerna har fått stryka på foten för fotboll och bröllop helt enkelt. Visst är det märkligt?! Jag tittar praktiskt taget aldrig på TV - men när jag faktiskt VILL göra det, då finns det ingenting att se! Lagen om alltings jävlighet... ;-)

DN 1, 2, 3, 4, 5, 6 EX 1, 2, 3, 4 SvD 1, 2, 3, 4 VG 1, 2, 3, 4, 5, 6

Bilderna lånade från PSD och Ankie

Tillvaron på Posten kan nog sägas vara så långt ifrån livet till sjöss som man faktiskt kan komma. Det är inte mycket som påverkar tillvaron och det är en ganska trygg tillvaro. Och inget ont i det - men skillnaden är rätt stor mot tillvaron man har till sjöss.
Men även tillvaron på Posten kan ibland komma aningen i "obalans" - och idag var en sådan dag. Vi visste redan igår att det skulle bli en hel del att göra, men arbetsbördan överträffade ändå våra förväntningar. Normalt brukar man ge sig iväg vid tio, halva elva - möjligen elva om det är lite mer att göra - men inte idag. Klockan var strax efter halv tolv när de sista av oss (inklusive mig själv) gav sig ut på rundorna. Torsdagar är ju alltid mer att göra, det vet man. Dels reklam och här i Kalmar även Kalmarposten, som ska delas ut till alla hushåll och företag. Det betyder rejält mycket högre postmängder direkt. Men idag kom en lång rad stora utskick som man inte visste om igår och vi hade helt plötsligt helt enorma postmängder - och dessutom tjocka buntar med post till varje hushåll.
Kvart i fem kunde jag så äntligen dra på mig jackan och börja ta mig hemåt. Då hade jag varit igång i princip non stop och bara ätit en macka och en banan sedan sex i morse. Så jag hann verkligen inte mycket mer än hem, så åkte kastrullerna fram på spisen.
Men väl ute på gatan utanför jobbet kom regnet! Hur typiskt är inte det? Under hela dagen har det bara kommit enstaka droppar, men just när jag skulle promenera mina 3 kilometer hem - DÅ kommer regnet med besked. Och för att göra surt värre så gick jag ifrån plånboken i morse, så att ta bussen var plötsligt liksom inte att tänka på. Några pengar till en bussbiljett hade jag helt enkelt inte på mig. Så det var bara att promenera tre kilometer i ösregn - för att väl hemma ställa sig i en varm dusch för att tina upp.

Redan när jag kom tillbaka till Posten som sommarvikarie sommaren 2007 bestämde jag mig för att bojkotta musikkanalerna på radion. Jag blev redan andra dagen i postbilen less på musikkanalernas hysteri med samma låtar som spelades om och om igen liksom de totalt hysteriska programledarna. Det tycks som de viktigaste meriterna för att få jobb som programledare på dessa program är en jobbig röst och ett ännu jobbigare skratt. Framförallt vad gäller de kvinnliga programledarna - för har ni någon gång hört någon av de manliga lägga av en rejäl skrattsalva när någon av de andra drar ett halvdåligt skänt? Nej, tänkte väl det. Männen ska vara de lite roliga, skämtsamma programledarna medan kvinnorna ska vara de lite mer bimboaktiga, lättroade som skrattar hysteriskt åt allt.
Okej, nu överdrev jag en aning - men det är inte långt ifrån så det är. Men framförallt var det det tjatiga musikvalet som gjorde att jag faktiskt slog över till P3 eller P4 istället. Dessa kanaler har ju aningen mer variation både vad gäller musik och programutbud.
Men denna vecka, när jag tillbringat X antal timmar i postbilen varje dag med P3 i högtalarna har jag emellanåt blivit aningen besviken på Sveriges radio ändå! För även om man slår musikkanalerna med hästlängder vad gäller variationen, så är det ändå i viss mån samma och åter samma låtar som kommer tillbaka. Vissa låtar har jag faktiskt hört varje dag den här veckan på radion - tro det eller ej.
Fast det som faktiskt allra mest har stört mig - och det är inte på grund av upprepning utan på grund av ett totalt ointresse - är allt tjat om den där jäkla "fotbollsturneringen" som tydligen börjar i Sydafrika imorgon. Jag råkar nu vara totalt ointresserad av fotboll och kan - på sin höjd - se Sveriges matcher om vi går till slutspel. Men nu ska Sverige inte ens vara med och spela - så långt tror jag mig vara uppdaterad - så då kommer jag med andra ord inte se en enda match annat än under dödshot.
Men detta tjatas det nu om - fotboll, fotboll och åter fotboll - inte bara i radio utan i all media, vart man än vänder sig. Och det är ju förstås kul för dem som intresserar sig för sporten, men själv blir jag lite less ibland...;-)

AB 1 DN 1 EX 1 GP 1, 2 VG 1, 2

Bilderna lånade från cwrl, Pappa Grappa och Tobias

Som varje sommar när jag kommit tillbaka till Posten och vikarierat som brevbärare, har det varit med en stor känsla av nostalgi i kroppen. Trots allt var ett av de första jobben jag fick efter skolan just inom Posten och sedan blev det sammanlagt ganska många år jag jobbade på olika tjänster och kontor - fast med lite pauser för att göra annat.
Men det är ju minst sagt en viss skillnad nu mot för hur det var när jag hade mitt första sommarvik på Posten för 14 år (!!) sedan. Framförallt märks en radikal skillnad i postmängderna - där man förstås får skylla på internet till största delen. Så med tanke på säkerheten för att behålla sitt jobb, gjorde jag nog ett klokt val i att sluta och slå in på en annan bana.
För man kan ju fråga sig hur Postens verksamhet kommer att se ut om man bara tittar några 10-tals år framåt. Postmängderna kommer ju knappast börja öka igen, det har jag svårt att tro. Även om jag är övertygad om att det kommer finnas en postservice i någon form väldigt lång tid framöver, så länge det inte går att skicka föremål elektroniskt. Sen kommer det förmodligen bli större och större brevbärardistrikt och det kanske inte heller är säkert att man alltid kommer få posten utburen ända till dörren.

En av mina allra första "lådtömingsrundor" fick jag en smärre chock när jag tömde ut postsäckarna efter rundan för att sortera posten. Bland breven hittade jag nämligen en använd kondom - den var verkligen använd och hade till fullo fyllt sin funktion! Brevlådan som den här posten hämtats ifrån låg dessutom mitt inne i ett ganska stort bostadsområde... Själv kan jag inte låta bli att skratta åt den/de personer som gjort sig denna ansträngning! Till att börja med har man alltså använt kondomen - med andra ord haft sex - precis i eller i närheten av ett bostadsområde. Det hela tycks ju vara planerat också, eftersom man haft med sig en kondom. Och som inte det varit nog, gör man sig besväret att ta med kondomen till en brevlåda där man slänger in den bland folks post. Jag menar - en använd kondom stoppar man ju inte direkt i fickan tills man kan göra sig av med den - eller hur?!

Idag kom äntligen, äntligen skatteåterbäringen in på mitt konto! Sedan jag började plugga skulle jag ärligt talat inte klarat av somrarna eknomiskt sett om jag inte fått tillbaka så pass bra på skatten som jag faktiskt fått.
Första sommaren - 2007 - blev det personligt rekord när jag fick tillbaka över 10.000 kronor. I år blev det knappt hälften av det - precis under 5.000 kronor. Men som varje år följde jag min invanda strategi vad gäller att deklarera. Så länge jag inte ska göra några ytterligare avdrag än de som redan är upptagna i den färdigtryckta deklaratinen och jag får igen pengar (framförallt när det rör sig om flera tusen) ögnar jag bara igenom vad som står i papprena från Skatteverket, gör ett snabbt överslag i huvudet för att kolla att det stämmer något sånär - och sedan godkänner jag det hela. Sista åren har jag dessutom godkänt rakt av per SMS eller internet och på så vis fått tillbaka mina skattepengar redan under juni månad. Ganska behändigt.
Bara en enda gång i hela mitt liv har jag fått restskatt och skulle då betala exakt 500 kronor. Det är ju ingen jättesumma på något sätt, men det är ändå hittills enda gången jag verkligen kontrollräknat alla uppgifter både fram- och baklänges för att se att Skatteverkets siffror faktiskt stämde.
Men de pengar jag nu fått tillbaka, plus lite andra pengar, är vad jag ska leva på under juli eftersom jag får en mycket låg lön nu i slutet av juni. Så pengarna är verkligen en skänk från ovan! Jag säger som i Robin Hood på julafton: "Prisa Gud, här kommer skatteåterbäringen!" ;-)

Det börjar smått gå mig på nerverna att det tycks dra ut på tiden innan jag får igen mopeden - och det skulle ju verkligen underlätta om jag kunde få igen den snart! Framförallt nu, när jag får jobba så pass mycket.
Men idag gav jag mig själv en liten utmaning. Jag ska nämligen börja promenera till och från jobbet så länge det inte är uruselt väder (=ösregnar). Det är definitivt något som midjemåttet skulle må bra av. Väderprognoserna har ju varit lite varierande sista dagarna, men nu tycks det som att meteorologerna lyckats enas om att det ändå ska bli hyfsat väder framöver och åtminstone inte regna några större mängder.
Undantaget är väl möjligen imorgon, men då skulle de komma först frampå dagen - så jag hinner nog ta mig till jobbet innan regnet kommer som det verkar.
Nu kommer jag dessutom få jobba resten av veckan, så det tycks kunna bli både pengar och motion så det räcker. Så jag ska kanske inte klaga så mycket på ekonomin just nu! ;-)
Juni/juli brukar alltid vara en osäkerhetsfaktor för oss studenter annars. I och med att man bara får ett par tusen från CSN i slutet av maj, räcker de pengarna inte särskilt långt. De flesta av oss har sedan någon form av timanställningar och då är ju principen att att man får lönen en månad försent - detta gör att man alltså ska klara sig på 2000 kronor från 25 maj till 25 juli. Detta är ju - förstås - en omöjlighet, så det brukar vara ett ständigt trixande. För min egen del brukar det vara frågan om att låna pengar och att be chefen om förskott på lönen liksom vara beroende av att man får tillbaka pengar på skatten för att ens kunna betala räkningar och handla mat.
Räknar man på hur mycket man får ut i reda pengar under sommaren, är ju detta den bästa delen av året rent ekonomiskt sett - problemet är ju att pengarna aldrig kommer när man behöver dem, det vill säga kring månadsskiftena maj/juni och juni/juli....

DN 1 EX 1 VG 1, 2

Bilderna lånade från Why go, DN och KI

Så är Sveriges nationaldag 2010 snart tillända. Jag har inte firat något nämnvärt, mer än att jag fick en svensk flagga nedstoppad i påsen när jag var förbi på Åhléns och handlade lite idag.
Men det har inte något med något ställningstagande att göra att jag inte firar denna dag, utan mer av vana. Jag har aldrig brukat fira nationaldagen, utan i min tillvaro går den rätt obemärkt förbi. Jag hann lite snabbt skymta lite av firandet med kungafamiljen på Skansen på TV, men i övrigt har det varit som vilken söndag som helst denna dag.
Och vad jag förstått har det varit ett lugnt firande idag. Förr har ju lite rakade nassar (även kallade "mentala kalhyggen") varit ute slagits och försökt lägga vantarna på denna dag - och visst, även en och annan vänsteraktivist har väl också varit med och slagits, men ändå av lite mer godtagbara anledningar. Men det har tydligen inte varit ens några mindre kravaller idag - så inte ens den spänningen har jag fått! *skratt*
Istället har det varit en rätt lugn dag och jag har nu börjat repa mig efter helgens övningar. För första gången på mycket länge har det blivit två utekvällar i rad, även om gårdagen blev riktigt lugn. Men trots allt känns det lite grann i kroppen vid det här laget, att det blivit två relativt sena kvällar på rad - så denna nationaldag har lämpat sig bättre till att sitta hemma och ta det lugnt istället.
Studentfirandet denna gång går ju inte på långa vägar att jämföra med firandet när man tog studenten från gymnasiet - jag kan knappt minnas att vi då gjorde något annat än festade och åkte lastbilsflak... Firandet när man nu slutade (eller i alla fall NÄSTAN slutat) högskolan har varit väsentligt mycket lugnare...

Jag har nu börjat göra i ordningen en styrmanspärm för att samla alla papper jag kan tänkas behöva den dag jag kommer ut i tjänst som styrman. De flesta har någon form av pärm med alla de certifikat man måste ha med sig ut på båtarna som befäl - alla skall dessutom tas med i original, några kopior godkänns inte.
Och trots att jag inte är riktigt färdig med min examen ännu, har jag en hel lunta med certifikat från olika enstaka kurser som i sig kan ge ett certifikat. Och dessa sitter nu snyggt insatta i olika plastfickor i en pärm. Pärmen ska nu kompletteras med lite anteckningar och regelverk som man kan tänkas ha nytta av att ha med sig till sjöss - åtminstone första tiden, då man fortfarande är väldigt osäker på saker och ting.

Sen får man väl erkänna att det känns rätt tråkigt att ha suttit inne en så stor del av dagen när solen verkligen gassat utanför fönstret. Lite komiskt är det ju när man under vårens tentapluggande svurit över att inte FÅTT vara ute nu istället VÄLJER att sitta inne när man faktiskt kan välja att gå ut i det vackra vädret!
Men idag har det faktiskt ändå berott på två saker att jag valt att sitte inne trots vädret. Dels har jag fortfarande brända axlar och rygg sedan igår - det hettar så fort jag är i solen - och dels ville jag en gång för alla börja få ordning på alla viktiga papper efter avslutningen för inte riskera att tappa bort något.
Så kan man ju vidare skylla på visst mått av trötthet också, men det kan ju prata lite mer tyst om förstås. ;-) Fast det var nu faktiskt inte huvudorsaken till mitt sittande hemma, det måste jag ändå tillägga! Jag hade mycket väl klarat av några timmar ute i solen om det bara varit tröttheten det var frågan om...
Trots allt har jag en strand bara 10 minuters promenad bort, så det hade jag absolut fixat att promenera för att sedan dåsa i solen med en bra bok eller liknande. Och visst var det en lockande tanke att gå dit, men när jag sedan insåg att jag varit tvungen att sitta mer eller mindre påklädd i den 30-gradiga värmen kändes det inte längre lika lockande - då kunde jag trots allt lika gärna börja sammanställa min styrmanspärm istället.

AB 1 DN 1, 2, EX 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 GP 1 SvD 1, 2, 3, 4

Bilderna lånade från Stenungsund och HD

Så har jag lyckats med det som jag gör minst 2-3 gånger per år! Jag har bränt axlarna i solen. Jag lär mig aldrig, några gånger varje vår/försommar bränner jag axlar och/eller armar - och kommer aldrig ihåg att jag måste smörja in mig innan jag går ut i solen första gångerna. Detsamma gäller när jag åker utomlands...
Idag blev det nämligen några timmar på en härlig strand på Öland, men tror ni jag tänkte på att klä mig rätt eller i alla fall smörja in mig?! Nej då, sådant tänker inte Tobias på när det är vackert väder ute och man inte vill något hellre än bara vara ute i solen! Så farligt är det nu inte, men visst hettar det och jag svär över att jag aldrig lär mig!
Men ett bättre väder kunde vi inte fått på en avslutningshelg. Gårdagskvällen kändes nästan smått tropisk när jag var ute för att fira att merparten av utbildningen faktiskt är klar. Och det var inte bara jag som var i farten, det gällde merparten av studenterna från Sjöfartshögskolan och flera andra skolor.
För några av oss kommer ju allvaret att fortsätta ytterligare någon termin, det är ganska som har en flera tentor kvar som ska betas av. Men att ändå det mesta är över är ju helt klart värt att firas!

Och vädret tycks fortsätta imorgon, så jag ska verkligen njuta vidare - det är en sak som är säker. På måndag blir det lite jobb på Posten, men då kommer vädret ändå vara sämre som det verkar.
Det är knappt man tagit in att det snart är midsommar, jag insåg så sent som idag att det bara är ett par veckor kvar tills dess. Så nu får man börja förbereda sig för midsommarfirandet i skärgården! Det kommer bli det traditionsenliga firandet i Söderhamns skärgård (ön syns faktsikt högst upp på denna sida). Man får bara hoppas att det vackra vädret tänker hålla i sig och det inte blir det sedvanliga regnandet, som ju så ofta kommer kring midsommar.
Men tiden svischar - som vanligt - fram alldeles för fort. Det är med nöd och näppe jag hunnit fatta att det faktiskt redan är sommar! Ute har allt formligen exploderat och man har inte riktigt hunnit uppfatta vad som skett.

Det har nu blivit lite av ett irritationsmoment att polisutredningen kring min stulna, men nu återfunna moped tycks dra ut väldigt på tiden. När jag pratade med polisen i förra veckan, hade man inte ens tillsatt någon som utredde det hela - och nu, i skrivande stund, har polisen hunnit har mopeden längre än gärningsmannen hade den.
Hade man åtminstone jobbat med det hela, men utredningen dragit ut på tiden hade jag ändå kunnat förstå det hela. För problemet är ju trots allt inte det faktum att man beslagagit mopeden när man hittade den - utan att det tucks dra ut på tiden. Trots allt har jag ju mopeden istället för bil och blir rätt "handikappad" utan den.

VG 1

Bilderna lånade från Livsglimtar och Slutkörd morsa

Så infann sig den dag jag nästan började längta efter direkt när jag satte mig i skolbänken i augusti 2006. Examensdagen 2010. Idag var det högtidlig avslutning av vårterminen för bland annat oss som avverkat åttonde terminen på sjökaptensutbildningen på Sjöfartshögskolan i Kalmar.
Själv får jag än så länge inte ut någon examen, utan kommer behöva läsa in en kurs till hösten, där jag än så länge inte klarat de tre deltentorna. Så jag var till en början inte riktigt säker på om jag ens skulle gå på avslutningen idag, men till slut bestämde jag mig för att gå dit. Ärligt talat tvekade jag in i det sista, men tyckte till slut att det ändå kunde ha varit lite kul att faktiskt ha varit med vid "ceremonin", även om det för min egen del inte innebär att jag än så länge kan ge mig ut i yrkeslivet som sjöman. Dock frånsa jag mig allt firande från släkt och vänner, med motiveringen att jag ju faktiskt inte får ut min examen riktigt än. Får se om man tar något lite informellt firande den dag jag faktiskt är klar med utbildningen och har min sjökaptensexamen i handen.
Till slut lyckades jag hitta en finare skjorta och en kavaj som fortfarande någotsånär täckte magen och begav mig till Kalmarsalen för en väldigt högtidlig avslutning. Det blev en lång rad avtackningar, tal och utdelning av stipendier som varade i knappa två timmar innan vi fick komma ut i solen, där det serverades lite "bubbelvatten" innan var och en begav sig hem till sitt.
Det är i övrigt inte mycket "samlat firande" som väntar i klassen. Jag antar att många beger sig till studentpuben Sjösjukan ikväll och det är väl inte omöjligt att även jag går dit en liten sväng, men i övrigt tycks det inte vänta särskilt mycket av firande gemensamt med klassen.

Men för många är ju denna dag ett tillfälle då man firar med släkt och vänner, så kanske inte så konstigt. Själv tar jag ju mitt firande när jag väl är klar, vilket inte ska ligga alltför långt fram i tiden. Nu ser jag istället fram emot en rätt lugn kväll och helg med god mat - och framförallt härligt väder, som man nu lyriskt utlovar från SMHI's sida.

Nu börjar det ju även dra ihop sig för studenten även för dem som går ut gymnasiet och det var inte utan att man fick några "flashbacks" när man satt där i Kalmarsalen idag och nästan började tänka tillbaka på den dag man tog studenten från gymnasiet.
Men det kändes på något sätt än mer högtidligt än vad denna dag gjorde! Det kändes som ett ännu större kliv att ta sig ut i vuxenvärlden och yrkeslivet än vad det gör att avsluta en yrkesutbildning. Kan tänka mig att det visserligen kan vara en lite annan känsla för dem som gått direkt från gymnasiet till högskolan och inte jobbat något överhuvudtaget innan de läste vidare. Men för mig - som trots allt jobbat ganska exakt 10 år innan jag började plugga - känns det kanske inte fullt lika högtidligt. Visst kommer det kännas fantastiskt den dag jag faktiskt är klar med skolan, det tänker jag verkligen inte neka till - det skulle till och med vara en ren lögn att säga något annat! Men jag kan nog tänka mig att det blir ett ännu större avstamp om man tidigare inte alls varit ute i yrkeslivet och nu är "fri" på att annat sätt än man är som student.

Minns faktiskt då jag själv slutade gymnasiet, vad mina föräldrar förfasade sig över vissa andra studenters minst sagt luxuösa firande. Transporter, kläder, frisyrer som kostade en mindre förmögenhet. Även om mina föräldrar självklart också kostade på en hel del, så blev det i jämförelse ändå en budgetvariant. Jag lånade min farfars mycket exklusiva frack till balen för att slippa kosta på en egen till exempel...
Idag räknar man med att ett studentfirande går loss på ungefär hiskeliga 16.000 kronor - något som ju långt ifrån alla föräldrar har råd att punga ut med. Känns ju märkligt att det nästan ska bli en klassfråga vem som ska kunna vara med i studentfirande eller ej.

Nåväl, dyra studentskivor och skolavslutningar till trots - nu är skolan formellt över för detta läsår och jag har en lugn helg utan särskilt många måsten framför mig. Det är faktiskt första helgen på väldigt, väldigt länge. Jag tänker koppla bort allt som har det minsta samröre med skola och arbete och enbart koppla av!!
Man tycks lova fint väder hela helgen och jag tänker bara tacka och ta emot. Finns något jag just nu uppskattar mer än någonsin, så är det en lugn helg med vacker och varmt väder!
Ibland har jag nästan undrat hur kroppen faktiskt pallat med alla tidigar morgnar och flängande hit och dit mellan skola, tentor och extrajobb.
Som student har ofta sju dagars arbetsvecka och det där med 40 timmar per vecka kan man ju helt enkelt glömma, det går faktiskt inte ihop över huvud taget. Många gånger har jag nog legat på både 60 och 80 timmars arbete om jag räknar ihop både pluggande och extrajobb.
Nu tar istället sommaren vid, med ett avsevärt lugnare tempo även om jag kommer jobba en del också. Men jobba heltid är så långt ifrån heltidsstudier man helt enkelt bara kan komma. För dig som aldrig pluggat, kan jag bara säga att ta den trötthet du känner fredag kväll efter en arbetsvecka och så dubblar du den - då är du ungefär i närheten av vad man som student ibland kan känna när en hektisk period i skolan är över.
Så nu ska jag försöka få tid att även njuta en del av sommaren, även om det kommer att ske parallellt med heltidsjobbet på Posten. Det är trots allt det perfekta sommarjobbet, med tanke på att man får vara utomhus en stor del av dagarna och arbetsbelastningen är relativt human under somrarna. Och även om jag inte helt och hållet kommer ifrån pluggandet heller nu, så ska det bli så lite som möjligt - det är ett av de läften jag givit mig själv! :-)

AB 1, 2, 3 E24 1, 2 VG 1

Bilderna lånade från Evenstore, Fest och Jennie

Aftonbladet berättar idag om 19-åriga Zara Ehlersen som skulle på sin första anställningsintervju efter studenten. Intervjun var på restaurang Gamle Port i Göteborg, men väl där fick hon veta att hon var för tjock för att arbeta på uteserveringen. Enligt resaturangchefen Jimmy Liu skulle hon krocka med personal och gäster och inte orka springa upp och ner för trapporna.
– Hon såg trevlig ut och sa att hon gått ner tio kilo. Men jag ville inte hyckla utan förklarade att det skulle bli svårt för henne att ta sig fram mellan borden på vår uteservering. Hon skulle passa bättre på en fine dining-restaurang där det finns mer utrymme, säger han till tidningen.
På bilden till artikeln ser man en visserligen aningen rund tjej, men ändå väldigt söt - och absolut inte någon som man skulle kunna kalla för fet.
Chefen Jimmy står - till skillnad från många andra som konfronteras med liknande saker i media - för sitt ord och erkänner vad han sagt. Lite beklämmande - dock - att han inte tycks anse att han gjort något fel.

Men som säkerligen de flesta andra skulle bli, kände sig Zara otroligt kränkt av bemötandet och det kan man ju verkligen förstå. Det skulle även jag ha gjort i samma situation.
Aftonbladet har "givetvis" spunnit vidare på ämnet och frågat runt bland olika företag om dessa ställer krav på utseende - men inget vill förstås medge att man gör detta av annat än säkerhetsskäl. Som flygvärdinna måste man - enligt SAS - till exempel nå för att kunna ta ner nödutrustning som ligger ganska högt upp, men man får inte vara så lång att man inte kan gå raklång i kabinen.
Visst, det är argument jag kan köpa - men jag är rätt övertygad om att inte bara SAS tittar lite extra på utseendet faktiskt. Det gör garanterat många företag som sysslar med någon form av service. Så jag har väldigt svårt att köpa att alla företag enbart går efter personlighet och meriter när de söker personal - även om man givetvis önskar att det var så det var... Historien med Zara är garanterat enbart toppen av ett isberg - och frågan är om argumentet med att hon skulle ha svårt att ta sig fram på uteserveringen är hela sanningen. Jag vågar svära på att restaurangchefen egentligen har helt andra åsikter kring personer som är mer eller mindre överviktiga... Tyvärr.
Att man sedan ställer krav på vårdat yttre är en sak, men ytterst få reagerar knappast negativt på någon med Zaras former (själv tycker jag t o m hon är snyggare än benranglen man ser vandra omkring på catwalken i var och varannan modevisning). Skulle hon däremot ha groteska och väl synliga tatueringar och en massa piercingar överallt hade man kanske reagerat...

AB 1, 2, 3 EX 1 GP 1

Bilden lånad från Vovve

Ibland behöver man det där lilla, det där som gör att slitet i värmen i trapporna är värt mödan när man kutar runt med högar av reklam och post i famnen och svetten rinnande längs ryggraden.
Igår öppnade en dam dörren bara för att tacka för att jag kom med posten (som ju trots allt är vad jag har betalt för) och det värmde - framförallt när jag en stund tidigare fått en mindre utskällning av en annan kund som tyckte jag var sen med posten.
När jag idag kom ut från en av portarna på rundan, möts jag av en ung mamma med sin lilla dotter på 1-2 år. Den lilla flickan välkomnar mig ut i solen med ett stort leende som visar ett par små "risgryn" till tänder bakom underläppan, hon vinkar glatt och skrattar när hon ser mig komma flängande. Helt plötsligt var slitet i trapporna smått värd mödan. :-)
Annars kan ju folk hitta de mest märkliga saker att skälla på brevbäraren om. När jag jobbade på Posten i Hudiksvall i mitten/slutet av 90-talet, hoppade jag under några sommarveckor in på ett distrikt i ett av hyresområdena i stan. Högst upp i en av portarna fanns två dörrar - bakom den ena bodde Anna Andersson och bakom den andra den aningen äldre Anita Andersson. Vad står det alltså på BÅDA dörrarna? Jo, givetvis A. Andersson... Klart man som sommarvikarie la fel post i fel dörr emellanåt. Anna tog det hela med ro - men inte Anita. Hon skrek, hon skällde och domderade och slängde posten efter mig när det blev fel. Jag försökte till en början förklara att det hela skulle vara ur världen bara hon satte upp en lapp på dörren med sitt fullständiga namn - men det skulle hon minsann inte behöva göra ansåg hon. Det var nämligen upp till mig som brevbärare att hålla reda på vem som bodde var. Vilket inte alltid är helt lätt när man har 400-500 hushåll (och kanske 2-3 gånger så många namn) att hålla reda på.

Det är ibland smått lidelsefullt när man kutar runt i trapporna med posten. Det har då hunnit gå några timmar sedan man själv åt frukost och man har oftast bara hunnit med lite fika under förmiddagan - man börjar med andra ord bli lite hungrig och sugen på lunch. Och det är ju just denna tid som folk som är hema själva börjar ordna med att laga lunch. Alla de dofter av mat och kaffe som tränger ut i trappuppgångarna när man kommer sättande är med andra ord inte alltid av godo. Ganska snart skriker magen av hunger och man börjar nästan dräggla ner genom brevinkasten när man slänger in breven.
Med eller utan matos är det ju en lång rad dofter som slår emot en när man kommer med posten. I vissa luktar det riktigt gott av kaffe, bakning, parfyrm eller något helt annat. Men samtidigt kan det formligen stinka något rent vedervärdigt i andra trappuppgångar. Framförallt i de bostadsområden som har stämpel att vara lite av "värstingområden". I de portar de "värsta värstingarna" bor, kan det verkligen vara en vedervärdig stank bara man kommer in genom porten - trots att man som brevbärare ytterst sällan har anledning att komma in i lägenheterna eller ens ringa på dörren.
Är man enbart vikarie, vet man aldrig vilka portar dessa är och man smått chockas när man öppnar - och springer smått hukande upp och nerför trapporna för att så snabbt som möjligt komma ut i friska luften igen.

FOTNOT
Anna och Anita Andersson heter
egentligen något annat, men de
hade samma initialer och efternamn.

Bilderna lånade från Astma och allergiförbundet och Grannsamverkan

Imorgon är det första juni och nu har den svenska sommaren kommit på allvar. Regnet har hitintills kommit och gått hela dagen, termometern har med nöd och näppe tagit sig ovanför tiograderssträcket och det har blåst ganska duktigt.
Så det har blivit en riktig innesittardag istället, jag har med andra ord av förståeliga skäl knappt varit utanför dörren idag. De enda gångerna har varit när jag gått till och från tvättstugan - och då har jag praktiskt taget småsprungit för att komma in så fort som möjligt.
Det har alltså blivit en dag då jag tagit tag i sådant jag länge tänkt fixa med. Jag har städat - och det lite grundligare än vad jag gjort sista gångerna. Har verkligen behövt skura golven och damma av hyllor etcetera lite noggrannare, så det har fått sig en genomgång idag. Så bokade jag tvättstugan och har sprungit emellan några gånger.
Nu doftar det såpa efter skurandet och är hyfsat rent här hemma. Tyvärr har jag mer och mer "kommit av mig" vad gäller städningen. Fram till för några år sedan var jag rejält grundlig och dammsög och skurade en gång i veckan. Visserligen åker dammsugaren fortfarande fram med 7-10 dagars mellanrum, men jag orkar inte längre vara fullt lika grundlig som jag förr varit. Detta trots att jag fortfarande tycker det är precis lika skönt med en välstädad lägenhet och fortfarande älskar doften av såpa lika mycket som förr. Men på något vis har det mer och mer något av ett ont måste och ingenting annat. Men varje gång jag haft en grundligare städning, tänker jag att "nu ska jag bli noggrannare framöver" - får se när jag lyckas hålla det löftet?! ;-)

Sedan sista tentan skrivits och jag lämnat ifrån mig mitt examensarbete, har jag kopplat bort allt vad skolan vill heta - jag har inte riktigt velat ta tag i något som har med skolan att göra. Jag tror jag insett vikten av att ibland få koppla bort skolan helt och hållet.
Men igår insåg jag att det kanske var dags att kolla resultaten för de sista tentorna jag skrev för terminen. Det var en omtenta och en ordinarie tenta i bryggrutiner, en kurs som det varit otroligt mycket rabalder kring under våren. Framförallt har detta handlat om lärarens rättning av tentorna. I kursen ingår en del- och en sluttenta. Varje tenta består av tre frågor som i sin tur består av ett antal delfrågor. svarar du fel på någon av delfrågorna, slås hela uppgiften ut. Detta gör i princip att om man lägger en kurs fel på 1-2 grader, slås hela tentan ut - även om man gjort allt annat helt rätt på tentan. Och alla som någon gång gjort en reseplanering vet att enbart ett blyertssträck i sjökortet kan motsvara 1-2 grader vilket gör det hela till ett mycket enkelt fel att göra.
Till det har det varit luddiga frågor. På sista omtentan tolkade merparten av oss i klassen en av frågorna på ett visst sätt - och fel eftersom "läraren inte menade som stod i frågan", vilket vi skulle ha förstått. Det enda felet de flesta av oss gjort var då att lägga ut kursen från fel punkt - resten var korrekt uträknat. Vårat argument var genomgående att om majoriteten av en klass tolkar en fråga på ett visst vis, borde det vara något fel på frågeställningen och då skulle de flesta schyssta lärare godta även det alternativet - men icke i det här fallet.
Majoriteten av klassen underkändes därmed på både ordinarie tenta och efterföljande omtenta. Med tanke på detta fick vi senare en extra omtenta under ordinarie tentavecka för att så många som möjligt skulle ha en chans att få ut sina kaptensbehörighet till sommaren.
Själv hade jag inga som helst förhoppningar att klara någon av tentorna. Inte på grund av kunskapsbrist utan på grund av lärarens överdrivet nitiska rättning. Men jag valde ändå att gå och skriva tentorna. Och igår kunde jag till slut inte motstå frestelsen att ändå kolla slutresultatet - och fick en smärre chock. Jag slutade på VG i hela kursen!!! Det var verkligen det sista jag hade väntat mig.
Men trots allt kunde jag inte låta bli att räkna efter lite. Av 75 studenter är 32 fortfarande underkända på minst en av de två tentor som ingår i kursen. Och har jag förstått det hela rätt, har statistiken varit ungefär densamma de senaste åren. Borde man inte fundera på om något är galet då? Det borde ju knappast vara frågan om att klass efter klass efter klass är usla på att plugga på just en och samma kurs...?!
Men nu ska jag trots allt inte klaga. Jag har ju mitt VG och det är jag glad och stolt över! Men jag var tvungen att kolla på både två och tre gånger extra för att försäkra mig om att jag inte läst fel!! :-)

Bilderna lånade från Gård Gripen och Modern fysik

Nu är det så slut på bajstorkandet på helgmorgnarna för ett tag fram över. I morse lämnade jag ifrån mig passerkort och nycklar till min efterträdare som ska ta mina helger under sommaren.
Igår var det inget bajs att torka på toalettväggarna och jag tänkte att jag kanske skulle få "gå på sommarledigt" från städjobbet och ha det i gott minne - utan några bajskluttar i åtanke. Men till i morse hade denna någon - vem det nu är - istället satt en extra stor klutt på väggen inne på toaletten. Så det var bara att ge sig till att skrubba och gno för att få bort den. Med andra ord blev det till att torka bajs från väggarna in i det sista.
Nu kommer jag - möjligen med några få undantag - enbart ha kontorstider närmsta 2-3 månaderna och det känns fantastiskt skönt. Det är många gånger jag svurit så ångorna legat tunga i sovrummet när väckarklockan ringt på helgmorgnarna, men nu är det förhoppnings över för ett tag framöver.

För en tid sedan brakade något till i vardagsrummet sedan jag gått och lagt mig. Jag kunde först inte placerade vad det var, men när jag kom upp fick jag konstatera att gitarren ramlat ner. Det snöre jag knutit runt gitarrhalsen för att kunna hänga upp den hade helt enkelt gått av.
Vid en första anblick hade inte gitarren skadats alls, så jag pustar ut och hänger tillbaka den. Men när jag dagen efter skulle använda gitarren, upptäcker jag ett stort hål i den. Och NEJ - det är inte under under strängarna, där det ju ska vara ett hål. Det här hålet satt på gitarrens baksida.
Nu är detta visserligen en gammal, sliten och nött gitarr som är inköpt begagnad. Ljudet i den är väl si så där och den har absolut sett sina bästa dagar - så det var ingen större katastrof att den gick sönder, men det hade ju kunnat varit lite mer vältajmat på något vis.
Men igår gjorde jag slag i saken och gick och köpte en ny gitarr - och nu slog jag på stort och köpten en stålsträngad dessutom. Även om det blir lite ömmare i fingrarna efter en stund med en stålsträngad gitarr i famnen än med en nylonsträngad, så är det bra mycket bättre med stålsträngade trots allt. Och väsentligt mycket bättre ljud.
Nu var det visserligen en gitarr för 600 kronor från Hobbex, så man ska väl inte förvänta sig någon gitarr i världsklass. Men för priset det tycks den ändå vara bra, utifrån det lilla jag hittills använt den... Så nu är midsommaren räddad också - ingen svensk midsommar utan gitarr! ;-)

Bilderna lånade från GnetaGalten,

Sommaren börjar sakta göra sitt inträde med allt vad det innebär, även om det ännu inte är mycket till sommarväder ute. Som alltid har sommaren kommit fort, man har knappt hunnit blinka från det att det var kalt, grått och kargt i naturen till att nu vara grönt, blomstrande och doftande överallt. Det känns som det var igår man såg de första vitsipporna ute - och nu är det full sommar!
Själv har jag helt lagt av strumporna, som jag brukar varje försommar. De åker bara på när jag ska klä upp mej eller liknande, i övrigt är jag strumplös från maj till september.
Balkongdörren till min lilla etta står öppet praktiskt taget dygnet runt, åtminstone den del av dygnet jag är hemma. Det är en underbar känsla att vakna till den friska sommarmorgonluften på morgnarna och höra fåglarna kvittra utanför. Det är något som verkligen kan få mig att pallra mig upp ur sängen med friska tag - även om jag skulle råkat sovit dåligt under natten.
Att sommaren med besked är min favoritårstid råder det knappast några som helst tvivel om, eller hur?! Jag skulle aldrig vilja komma ifrån årstidsskiftningarna - det skulle vara riktigt tråkigt utan dessa - men utan sommaren skulle det lika gärna få vara! Då skulle vårens härlighet och de vackra höstfärgerna inte vara mycket värt helt enkelt.
Nu vill man bara passa på att njuta av denna alldeles för korta årstid så mycket det bara går. Och det är nästan komiskt på sitt lilla vis vad vi svenska plötsligt "blommar ut" och liksom kommer ut ur våra gömmor så fort sommaren gör sitt intåg. Helst plötsligt lever folk, det är ett folkmyller man annars aldrig ser - för att i vi september/oktober ska gömma oss igen fram till någon gång i maj/juni igen.

Ett annat typsikt sommartecken - åtminstone i min egna lilla värld - är mina årliga brevbärarrundor runtom i Kalmar. Sommaren 2010 kommer inte på något sätt vara något undantag alls - och jag har ju dessutom fått börja ovanligt tidigt i år, även om det från början inte var riktigt planerat.
Det känns alltid lika nostalgiskt på ett märkligt sätt att vara tillbaka på Posten igen. Efter de år jag tidigare jobbat inom Kungliga Postverket, känns det lite roligt att vara tillbaka igen. Jag är och förblir visserligen övertygad om att det inte är vad jag skulle vilja göra livet ut, men det är ett sommarjobb som är guld värt. Hyfsat betalt, man får vara utomhus och röra på sig betald arbetstid...
Dagens runda var dessutom mer händelserik än många andra. Jag har hamnat mitt i polisingripanden - även om jag själv aldrig var involverad - blivit invinkad i poliskontroll och delvis lyckats sabba en postcykel. Nåja, cykeln kommer bli lätt att laga, det var bara kedjan som hoppade av och den är enkel att lirka tillbaka även om jag aldrig hann fixa med det idag.
Så visst är det inte alltid en fråga om att enkom slänga brev i brevlådor, man råkar ju ut för ett och annat annat också. ;-) Så bränner man åtskilliga kalorier genom allt springande i trapporna, bärande och kånkande av post och reklam...

Bilderna lånade från Åkestam och Jan Grantorp