För något år sedan gick jag in på ett gatukök för att äta lunch. Jag beställde hamburgare, pommes frites med räksallad och läsk - och satte mig sedan för äta. Strax efter att jag hade satt mig ner, kom en mamma med sina två små barn in och skulle äta. Barnen fick varsin barnmeny, medan mamman beställde största möjliga meny "med extra allt". Största hamburgaren, största stripsen, största läsken - och massor med räksallad.
Det råkade inte vara så hemskt långt ifrån vad jag själv beställt, med skillnaden att min portion möjligen var något mindre. Men saken var den att den här kvinnan var extremt överviktig. Då menar jag inte 15-20 kilo extra, här snackade vi 80-100 kilo för mycket. Hon gick med kryckor, vilket jag själv antog var för att hon annars inte orkade hålla upp sin vikt.
Det var faktiskt så att jag höll på att tappa aptiten. Tyvärr! Inte för att kvinnan var överviktig, utan för att jag kan tycka att det är fruktansvärt motbjudande med extremt överviktiga personer som äter skräpmat. Och jag frågade mig i mitt stilla sinne hur jag själv känt det om jag varit den som stod bakom disken och skulle sälja denna mastodont portion med fettdrypande mat till den här kvinnan? Förmodligen som om jag skulle sälja sprit till en rejält packat och gravt alkoholiserad person... Jag undrar om jag hade kunnat hålla tungan i styr och kunnat låta bli att fråga kvinnan om hon åtminstone inte borde ta en mindre portion?
Det är absolut så att alla med denna övervikt inte kan styra över sitt utseende. Jag har ju ingen aning om hur denna kvinna levt sista tiden! Kanske var det så att hon ganska nyss lagt om sitt liv och att dessa besök på gatukök och pizzerior hörde till det yttersta undantagen. Och självklart är det ofta så att personer med extrem övervikt lider av mycket annat än enbart ha svårt att stå emot vissa frestelser. Det kan vara fel på ämnesomsättningen, ätstörningar och så vidare. Självklart är det så. Som utomstående har man givetvis egentligen ingen rätt att vara fördömande. Väldigt många människor med denna extrema övervikt kämpar otroligt mycket för att gå ner i vikt. Och det är heller inte så att jag i detta inlägg tänker på personer med några 10-tals kilo för mycket. Själv behöver jag egentligen gå ner 10-15 kilo för att nå min egen idealvikt, så i så fall skulle jag vara lika fördömande emot mig själv. De flesta av oss skulle börja tänka till i ett ganska tidigt stadium om man började gå upp extremt mycket i vikt. Man skulle lägga om sina matvanor, träna etcetera. Men när det blir denna extrema övervikt, är det säkerligen mycket annat som spelar in - saker som kan göra övervikten till något som hänger samman med något sjukligt istället.

Det är verkligen inte lätt att lägga om sina matvanor, det är en sak som är säker. Fråga mig, jag vet! Jag har försökt gå ner i vikt i olika omgångar i flera år. Samtidigt har jag heller inte haft den där extrema övervikten - och vill åtminstone inbillar mig att jag skulle blir mer motiverad om jag vore extremt överviktig.
Emellanåt undrar jag om det inte borde finnas vissa fall där extrem övervikt borde vara grund för tvångsvård? Precis om vissa fall av missbruk eller självskadebeteende. Minns ni Susanne Eman som hade som mål att bli världens tjockaste människa? Det är fall som dessa jag kan tycka tvångsvård skulle vara på sin plats! Personer som på detta sätt skadar sig själv, som inte inser sitt problem utan bara gör det värre...
Med all vetskap vi idag har om vilka sjukdomar övervikt kan leda till, borde det ju verkligen vara på sin plats vissa gånger. Många andra inser förstås sitt problem med extrem övervikt och gör förr eller senare något åt det hela. Antingen genom att lägga om sina vanor, genom operationer eller både och.
Men faktum kvarstår, jag skulle ha ytterst svårt att sälja fettdrypande mat till någon som var extremt överviktigt. Det går liksom inte att komma ifrån. Och när jag på ett snabbmatställe ser någon med extrem övervikt vräka i sig hamburgare och strips i stora mängder, står mig verkligen maten långt upp i halsen.
Människan blir ju faktiskt alltmer överviktig, även om de flesta kanske tampas övervikt på max 20-30 kilo. Våra kroppar är helt enkelt inte skapta för att sitta stilla en stor del av vår tid, samtidigt som vi äter på samma sätt som tidigare. Det går biologiskt inte ihop. Det är inte bara jänkarna som blir allt fetare, det gäller även oss svenskar...

AB 1, 2 EX 1, 2, 3, 4, 5

Bilden lånad från Diet Hunters, Technorati