ÄNTLIGEN!!
Man ska inte sluta drömma, det är ett av mina motton i livet! Det sista som lämnar människan är hoppet, och det är faktiskt något jag försöker leva efter! Min stora dröm just nu är att äntligen få användning av mina fem år i skolbänken, att allt kämpande äntligen ska ge resultat på ett eller annat sätt. I princip dagligen tittar jag igenom olika platsannonser på jakt efter jobb till sjöss och en och annan gång dyker det faktiskt upp jobb som jag kan tänka mig att söka - och där jag också är behörig.För den oinvigde kan jag förklara att det inte alltid räcker med en styrmans-/sjökaptensutbildning för att jobb som styrman. Man behöver ofta extra behörigheter för att till exempel köra oljelaster, passagerare och så vidare. Vissa rederier kan betala dessa extrabehörigheter, men då ska man oftast vara "extra attraktiv" på något annat sätt. Rederiet vill oftast känna att de får valuta för pengarna... En CCM-utbildning kostar i slängarna kring 13.000 kronor, en summa som även ett rederi förstås vill känna att det är värt att punga ut med.
Nu har jag blivit tipsad om att Kustbevakningen söker folk - och ja, jag har faktiskt sökt! Här känns det som att jag borde ha hyfsade chanser att åtminstone komma på en intervju. Med flera år inom polisen och dessutom som passkontrollant, känns chanserna rätt goda. Om det sedan funkar hela vägen återstår att se. Jag tänker verkligen inte ta ut något i förskott!
Men just Kustbevakningen har varit en av de arbetsgivare jag haft i åtanke under utbildningen, att det är ett ställe jag kan tänka mig att jobba på.
Sen får man ju se - om det går så långt att man faktiskt får anställning - om det är ett ställe man blir kvar på. Men sådant vet man ju inte förrän man faktiskt är på plats och vet vad det hela handlar om. Och det gäller ju alla arbetsplatser, oavsett yrkesområde.
Med tiden har jag ju insett att finns otroligt många yrkesområden inom sjönäringen. Till en början kunde jag inte tänka mig något annat än oceangående fartyg, men ju mer jag läst platsannonser har jag insett att det finns jobb även iland som jag mycket väl kan tänka mig. Och även något slags "mellanting", som till exempel Kustbevakningen, där man inte gör några längre resor.
Sen får man ju se var man hamnar, ofta halkar man in på något jobb som på ett bananskal. Sen trivs man och blir kvar - eller vantrivs och söker sig vidare. Men för min del är närheten till sjönäringen det viktiga, att känna att utbildningen inte varit förgäves. Trots allt var ju hela tanken med utbildningen att på ett eller annat sätt jobba med detta! Sen behöver jag nödvändigtvis inte resa jorden runt som styrman och så småningom sjökapten, men på något sätt ändå arbeta med detta...
NÅGRA MYCKET ENKLA KOMMENTARSREGLER
Jag vet nämligen redan att jag har fin blogg och har inga som helst planer att följa din blogg på Bloglovin! Är din blogg så dålig att du måste ha tävlingar, frågestunder och ragga läsare genom färdigskrivna spamkommentarer - då är knappast jag heller intresserad av att läsa den!!!
2. Du behöver inte hålla med om det som står i inlägg och kommentarer - MEN HÅLL GOD TON OCH VISA RESPEKT!! Konstruktiv/schysst framförd kritik, ironi och så vidare är självklart okej, men rent rasistiska och/eller överdrivet otrevliga kommentarer liksom rena personangrepp publiceras inte.
3. Jag gör inga som helst avsteg från regel 1, men i övrigt är jag frikostig i publicerandet att kommentarer. Men jag förbehåller mig ändå rätten att neka kommentarer som även på andra sätt än ovan kan anses olämpliga, stötande, irrelevanta eller liknande. Självklart granskas även länkarna i kommentarerna!
Hej Tobias.
Du kanske inte känner till att KBV numera kallas Skärgårdens lapplisor m.m?
Hoppas du inte är så desperat att du måste börja på KBV som tyvärr sjunkit lågt i folks ögon.
http://hejakustbevakningen.se/
Hälsar Ola
Jag är nog inte villig att kalla det desperation. Jag anser själv det verkar vara ett intressant jobb att jobba på Kustbevakningen, annars hade jag givetvis aldrig sökt mig dit. :)
hej igen Tobias.
Jag delar inte din uppfattning att det är intressant att haffa folk med förarbeviset i handen och flytvästar på för att de har tagit ett eller 2 glas vin på sin semester. Det är sadistiskt.Lagen saknar helt legitimitet, mycket starkt kritiserad, och det är denna syssla du mestadels kommer att få utföra då KBV knappt har något att göra. Idag, tyvärr, ett bespottat yrke. Kika in på alltom02 så ser du hur tokig lagen är. Ingen försvarar den med sakliga argument, för de har inga. Hälsar Ola
Man FÅR tycka olika om saker - och förmodligen har du gjort val i livet som inte jag skulle göra. :-)
Är det inte dags för KBV/Polis att börja hugga storved i stället för att plocka kottar?
Du skulle ju kunna påverka detta på KBV...
//Gus
Man kan ju alltid hoppas... :)
hej Mattias. Där tappade jag dig. Med förhoppning att jag inte misstolkar dig (?) så blir min tolkning av det du skrev: Jag (Ola) skulle inte haffa och ny-kriminilasera Svenssons med en lag utan legitimitet, men du skulle göra? Jag ser stora faror i deta. det undergräver demokratin, lagen är dessutom rättsosäker etc, vilket nu fler och fler politiker har vänt sig emot. De övriga politikerna väljer att inte säga något i brist på sakliga argument att försvara lagen. Faktum är att KBV som basunerat en hel del snedvriden t.om falsk propaganda för att försvara lagen (i ren desperation) är övergivna av politikerna i denna heta fråga. Jag skulle inte ha samvete att med en lag som inte är tillkommen på saklig grund, så totalt nedsågad sno folks semesterkassa så de dessutom hamnar i brottsregistret med stämpeln "fyllerist", för 2 öl till middagen. är det så vi skiljer oss åt? Hälsar Ola, i all välmening men mycket undrande.
Tobias var namnet, annars var det rätt! ;-)
Du får ha vilka åsikter du vill kring KBV och de lagar de har att arbeta efter. Vad gäller lagen om sjöfylleri håller jag bara delvis med dig, men känner inte att det finns någon anledning att gå in på det eftersom du uppenbarligen bestämt dig för var du står någonstans i frågan ändå.
Men med ditt resonemang skulle jag inte kunna vara polisanställd (vilket jag är i dagens läge) eftersom det finns en hel del lagar jag inte håller med om. Jag skulle inte kunna utbilda mig till jurist/åklagare/domare av samma anledning.
Man får ta det onda med det goda helt enkelt!
Klart står i alla fall att du inte kan tänka dig att jobba på KBV, medan jag kan göra det. Det är väl tur att vi är olika, det skulle bli ganska tråkigt annars, eller hur? :)
Hej tobias. Min ståndpunkt är baserad på fakta om lagen. Att myndigheter så här felaktigt slösar med resurser när vi har "dödens väg" en vård som alltid saknar pengar, en kriminalitet som man nedpriririteat för att "plocka pinnar" dvs sätta fast Svensson för allehanda påhitt, känns faktiskt som de som utför detta i lagens namn kan bete sig som i Ådalen 31 fortfarande. Varför haffa ge oskyldiga mässnikor med en lag som bevisligen saknar legitimitet, som nu t.om politikerna övergett KBV om? Att stjäla barnfamiljers semesterkassa på sjön, med förarbeviset i handen och flytvästarna på, för deras val av måltidsdricka, är för mig helt ofattbart att någon kan göra det mot sina medmänniskor som bevisligen inte utgör någon fara för någon annan heller för den delen. För mig är detta en djup moraliskt fråga, vad får folk att bete sig så? Är det för att hålla sin egen hunger borta? eller? Trevlig helg, Ola
Ett par parelleler Tobias.
Jag har jobbat statligt. En dag fick vi direktiv som var helt åt skogen. Stred mot allt sunt förnuft. Jag vägrade och lämnade in min tjänsteprylar på dagen. en annan vän var MC-polis, en av de mest åtråvärda jobben. Pinn-jakten stred mot hans bättre vetande och förnuft så han slutade. Här finns parelleler med det KBV sysslar med idag. KBV är fullt medvetna om att de på bekostnad av folks semesterkassor och val av fritid försvarar sitt existensberättigande och anslag. Känns inte det konstigt då att jobba under sådana premisser? Som du säkert känner till, lagen är sågad överallt, även i rättsinstanser, urholkar demokratin. Att arbeta för detta istället för att motverka är skrämmande. Vart är vi på väg om lagar ska stiftas så här?
Ola har nu haft sin poäng: han gillar varken KBV eller sjöfyllerilagen och tycker jag är en pucko som vill jobba där.
Diskussionen anses nu avslutad och inga fler kommentarer kommer att publiceras! Blir jag erbjuden jobb på KBV kommer jag tacka ja, sedan får Ola tycka vad han vill.
Hej Tobias. Synd att du inte kunde, eller vill föra en saklig debatt. Att begå personangrepp på dig själv var onödigt och drastiskt.
Men det är en ganska vanlig reaktion. När man blir överöst med fakta och själv inte har några så reagerar även politiker exakt som du.
Hälsar Ola
Fakta? Vilka fakta? Det enda du överöst mig med är din personliga åsikt...
hej Tobias. Då har vi ett missförstånd, låt oss rätta till det.
Jag tog tyvärr för givet att du besökt sajten, http://www.alltom02promillepasjon.se
och sett det berg av fakta som finns där. Mitt fel, jag har kanske varit otydlig. Det är rättsväsenden, polis, professorer etc etc som sågar lagen, och det är utifrån dessa premisser som KBV haffar folk, dvs med en lag som saknar all grund och legitimitet. Kan du tänka dig ett utföra sådant jobb med all denna fakta bordet? För det är detta du kommer att få tyvärr att få syssla med istället för vad jag tror du vill syssla med, arbetsuppgifter som verkligen har en legitimerad betydelse, som sjöräddning, olja etc. För KBV idag så går KBV´s jobb på att haffa folk för ingenting. Med handen på hjärtat Tobias..vad är 0,2p på sjön? Är det värt nattsömnen och din moral att sätta dit familjen Svensson med flytvästarna på och förarbeviset i handen?För det är detta du kommer att få utföra. Absolut inget illa ment, bara upplysningsvis på kanske något du inte reflekterat över ? hälsar Ola
Hej Tobias,
Det är en intressant blogg du har. Det var "Ola" som lurade hit mig, men nu får jag bli en trogen besökare.
Jag hade velat försöka att nyansera bilden litet och kanske ge en annan framtoning än den Ola har givit. Egentligen är det - kanske - fel forum. Du skrev ju ingenting om sjöfylleri i inlägget, så du får väl själv avgöra om du vill publicera min kommentar härunder.
Jag har inget principiellt emot någon som väljer att söka sig till KBV: lika lite som jag - förstås - principiellt har något emot KBV. Det bör bäras i minne, att KBV inte är lagstiftare utan snarare, om man vill uttrycka det så, lika mycket slav under lagen som alla andra: kanske, med den viktiga skillnaden att KBV skall - åtminstone delvis - upprätthålla lagen.
Vad gäller den s.k. "nya alkoholbestämmelsen" har reaktionerna varit olika på olika håll och kanter. För oss (säkert även för dig som, gissar jag, började studera sjöbefäl innan lagen gick igenom) som minns den förra bestämmelsen var innebörden tämligen klar: försåvitt du konsumerat en sådan mängd alkohol (eller, för den delen, någon annan drog) att din förmåga att framföra ditt fartyg med gott sjömanskap hade minskat i sådan mån att det inte längre kunde kvalificeras som "säkert" - kunde du dömas för sjöfylleri. I bedömningen för vad som skulle rubriceras som "grovt sjöfylleri" skulle särskilt beaktas om du uppnått en alkoholkoncentration av lägst 1 promille.
Bland de alkoholrelaterade olyckorna, kunde det absoluta mertalet förare kvalificeras till den högre nivån av sjöfylleri: den grova.
I en liberal stat brukar man utgå ifrån en människas frihet att göra "vad den vill". Om du vill ha en gul tröja på dig, så får du ha det. Friheten sträcker sig så långt som intill där din frihet att göra vad du vill skulle menligt begränsa min frihet att göra vad jag vill. Hur gärna du än vill ge mig en rak höger, så får du inte det.
Bedömningen av var gränsen mellan "din rätt att göra vad du vill" och "min rätt att göra vad jag vill" samt våra respektive rätter att slippa utsättas för "sådant som vi inte vill", har vi med glad hand överlämnat till vad vi kallar för "staten". Staten har således att göra en bedömning för när din rätt att göra vad du vill ska begränsas. Överträdelser av den gränsen kallar vi för "brott": det är helt enkelt ett "brott" av gränsen.
I vissa fall tycker staten att ditt beteende är så kvalificerat otillbörligt att det inte räcker att det förbjuds; det måste DESSUTOM påföljdsbeläggas. Alltså: om du ger mig en rak höger räcker det inte med att du har begått ett brott - du riskerar dessutom en påföljd för brottet.
Vissa saker, får vi emellertid stå ut med till viss mån fast vi inte vill. Om jag vill visa dig mina tråkiga semesterfoton eftersom det gör mig lycklig och du inte säger ifrån, så kan du inte senare anklaga mig för att du blev uttråkad. Du kanske inte vill umgås mer med mig, men jag har i vart fall inte gjort mig skyldig till något brott.
Avvägningen kan ibland vara svår, men om staten skall inskränka i min rätt att göra vad jag vill - har staten bevisbördan för att det dels är rimligt med hänsyn till de eventuella rättigheter jag "gör övertramp i", dels att begränsningen är proportionerlig.
Det är egentligen ganska grundläggande argument. Jag - och många med mig - kan tänka oss en viss nivå av brottslighet, för att själva behålla vår frihet. Om alla människor sätts i fängelse, så skulle det inte ske några brott på städernas gator. Men. Vad vore det då för mening att leva?
Vidare kan jag acceptera att en och annan brottsling går fri, om jag slipper ha en tjänsteman som skall övervaka mig dygnets alla 24 timmar. Det kallar vi "integritet" och det är en del av mina rättigheter. Jag har - "helt enkelt" - rätt till integritet.
Åter då, till påföljden. Om jag har begått ett brott måste påföljden stå i någorlunda proportion till brottet. Om vi antar att det vore ett brott att visa dig mina tråkiga foton, så vore det kanske ändå inte proportionerligt att det var belagt med livstids fängelsestraff. Min överträdelse av dina rättigheter är inte så stor att jag behöver få mina rättigheter till ett fritt liv avskuren för all framtid.
Åter - igen - till detta med brottsbeläggande. Om staten skall förbjuda ett beteende jag har (säg: jag tar på mig en gul tröja), så måste staten visa mig varför jag inte får göra det. Framkallar den gula färgen kanske "vansinne" hos vissa människor? Begås fler mord, om människor ser en gul färg? Kan människor svimma och känna obehag av den gula färgen?
Om inget sådant samband föreligger - om ingen människa lider menligt av att jag har en gul tröja på mig, så bör jag alltså få ha det. Jag blir lycklig av det och jag känner mig bra som människa. Om jag blir lycklig, utan att någon annan blir olycklig så ökar den totala lyckan i samhället. Och lycka är ju bra, inte sant?
Åter då till sjöfylleribestämmelsen. Om jag skall förbjudas i att föra mitt fartyg när jag har druckit tre öl (för att jag blir lycklig av det!) måste staten visa att någon annan blir olycklig av det, eller - åtminstone - att det föreligger en kvalificerat högre risk för att någon annan blir olycklig. DETTA har staten misslyckats med.
Tillgänglig forskning kan inte belägga att 1) någon annan blir väldigt olycklig över att jag dricker tre öl (eller hur mycket det nu är - så länge jag framför mitt fartyg säkert!). Inte heller har staten lyckats belägga att 2) risken för att någon annan blir väldigt olyckligt har höjts till en så kvalificerat hög nivå att jag skall förbjudas "bli lycklig".
Staten har - således - företagit en omotiverad inskränkning i min frihet att göra vad jag vill.
Det är bland annat därför Ola är förbannad. Staten har klivit Ola på tårna och Ola kan inte komma loss. I sin ilska över att sitta fast kanaliserar Ola - enligt min mening - ilskan fel: till någon som inte alls har med lagstiftningen att göra, mer än att han får rösta en gång vart fjärde år: nämligen till dig. Du är nämligen - i Olas mening - (om jag förstått honom rätt?!) en presumtiv "statens budbärare". Du är "ansiktet" på någon som rent faktiskt kan inkräkta på Olas frihet. Och, min frihet. Och många andras frihet. Ola vill inte ha lagen. Jag vill inte ha lagen. Och många andra båtägare vill inte ha lagen. Men, vi känner en maktlöshet över att inte kunna påverka. Det triggar frustration.
Nåväl. Jag hoppas jag åtminstone lyckades förmedla bilden över varför jag tycker att lagen är felaktig och varför många är arga. Att ilskan går ut över dig är naturligtvis helt felaktigt och att KBV kallas för "skärgårdens lapplisor" (om de nu gör det?) är ett uttryck för barnslighet, när sakliga argument tagit slut.
Jag önskar dig lycka till i jakten på att finna en arbetsgivare du trivs hos.
Vänliga hälsningar,
Alexander
Jag tycker det är i sin ordning att ha en gräns för när det ska räknas som sjöfylleri. Som sjöfyllerilagen såg ut tidigare gav den stora möjligheter till tolkningar och godtyckliga bedömningar, vilket inte är bra.
Sen kan gränsen diskuteras i det oändliga, det håller jag med om. Men jag står för att det bra med en gräns, där det faktiskt räknas som sjöfylleri eller inte sjöfylleri så att säga.
Hej igen,
Vi tycks vara ense på några punkter, men jag vill ändå fördjupa mig i några avseenden.
Förutsägbarheten - som du är inne på - är viktig. Därom är vi överens. Jag måste kunna veta var "gränsen går". En sådan förutsägbarhet är av synnerlig vikt i en rättsstat.
Den lagreglering som nu trätt till mötes har knappast ökat förutsägbarheten: snarare tvärt om (men, det är en annan fråga!)
Det bör emellertid också övervägas hur allas likhet inför lagen skall upprätthållas: frågan måste ställas om det avser en formell eller materiell likhet. Ett exempel: om vi jämför mig med en 14 årig "debutant" som dricker alkohol, så uppför vi oss - med mycket hög sannolikhet - olika när vi uppnått 0,2 promille alkoholkoncentration. Skall vi båda ändå straffas enligt samma regler? Det blir ingen "likabehandling" i materiell mening. Är inte det orättvist? (Om nu lagen skall vara rättvis - det kan man förstås diskutera, men det är åter igen en annan fråga)
En (promille-)gräns för sjöfylleri fyller ingen funktion i sig. Det vore som att förbjuda "en gul tröja" bara för att. Vi är eniga - du och jag - om att det skall finnas en gräns. Gränsen måste emellertid anpassas efter vad som är relevant: nämligen - enligt min mening - sjösäkerheten. Har du någon annan tanke om vad som är en relevant utgångspunkt?
Det är irrelevant att sätta en gräns i promille alkoholkoncentration: det görs enbart därför att man tror att säkerhetsnivån vid en given promille har blivit lägre. Så är inte det generella fallet. Åtminstone enligt föreliggande studier.
Om vi - i ett hypotetiskt fall - utgår ifrån att jag vid 1.0 promille alkoholkoncentration kan framföra mitt fartyg lika oklanderligt såsom du framför ditt när du är nykter - varför skall jag då straffas för det? Är inte det - återigen - orättvist att jag straffas och inte du: nu när vi utgör samma säkerhetsrisk?
Vänliga hälsningar,
Alexander
