Det finns två saker jag skarpt ogillar när det gäller att köra bil. Nummer ett är att köra bil i Stockholms innerstad och nummer två är att köra med släpvagn. Varje sak var för sig kan jag stå ut med i undantagsfall, men att kombinera dessa två är inte något drömscenario för min del.
Men som ni vet, gifte sig min syster i helgen - och mitt uppdrag blev att hyra en släpkärra och sedan hämta en scen för att ta detta till festlokalen. Nu slapp jag visserligen köra genom just Stockholms innerstad, men väl i utkanterna av stan och genom en lång rad olika väggbyggen och det enda med det andra.
Både vigsel och fest hölls sedan ute på Barnens ö - med andra ord långt snirklande efter små gropiga skogsvägar för att komma fram.
Och ni som kört med släpkärra vet hur det är om man till exempel tvingas vända, köra på trånga ytor och annat "finlir" när man har en släpkärra kopplad efter bilen. Det är inte helt lätt, även om jag förstås vet att det är en fråga om vana också. Men själv var jag genomblöt av svett när vi väl anlände till Barnens ö i fredags eftermiddag. En bilfärd som normalt skulle tagit 1,5-2 timmar, tog nu istället tre! Det gör en väldigt skillnad att plötsligt hålla 80 på motorvägen och det gjorde ju heller inte saken bättre att vi körde fel några gånger. Och då kom givetvis "finliret" in vad gällde att försöka vända med släp och allt inne på de små vägarna.
Men vad gör man inte för sin familj? Självklart ställer man förstås upp! Och övning ger ju färdighet, jag kommer aldrig lära mig att köra med släp om jag inte gör det emellanåt.

Men nu har i alla fall min syster fått ring på vänsterhanden och det var ett firande med mycket av både det ena och det andra! Mycket tårar i kyrkan, mycket ris när brudparet kom ut från kyrkan, mycket mat, mycket tal, mycket dryck, mycket folk - och mycket sent! Men det är ju så det ska vara när det är bröllop.
Själv har jag med åren blivit alltmer lättrörd och brudparet hann inte ens komma in i kyrkan innan tårarna sprutade. Och ju längre vigselakten gick, ju mer sprutade de! Det gick helt enkelt inte att hejda.
Under middagen gjorde jag sedan nästa sak, som fick mig att förvånas över mig själv! Jag höll tal!! Jag har alltid ogillat att prata inför massor med folk, men ställer mig nu utan vidare och pratar inför de cirka 130 gästerna. På en scen, med strålkastare och mikrofon! Men det går samtidigt inte att komma ifrån att det är något helt annat att prata på en fest än att till exempel hålla en muntlig redovisning i skolan. Man är på en fest inte alls lika kritiskt granskad som i skolan. LITE nervös var jag till en början, men det gick snabbt över. Och jag fick en hel del beröm för talet jag höll! Men som sagt; vad gör man inte för sin familj? ;-)
Och alla - inklusive brudparet - var otroligt nöjda med lördagens vigsel och fest. Vigseln hölls i en liten kyrka långt ute i skogarna, med fantastiskt idylliska omgivningar. Och att man valt en sådan liten kyrka gjorde det hela otroligt gemytligt! Det var precis att alla gästerna fick plats och några mikrofoner behövdes aldrig, man hörde allt så bra en ändå.
Och i och med att man bokat flera av de byggnader som finns på Barnens ö, hade alla gäster som så ville möjlighet att övernatta. Något som ju var perfekt med tanke på de långa avstånden in till stan. Det hade förtagit mycket av glädjen om folk behövt börja ta sig hem eller in till stan frampå nattkvisten för att sova.
Men nu är helgen till ända och man har kommit hem! Trött och lite sliten efter en natts nattsuddande och massor med intryck - men otroligt glad å min systers vägnar. :)

Bilderna lånade från Miss Norrland, Sara Skoglund