Frågan om delat partiledarskap inom Vänsterpartiet var uppe på kongressen både 2006 och 2010 men avslogs båda gångerna. Nu har debatten kommit upp igen, sedan Lars Ohly meddelat att han inte ställer upp för omvak. Även denna gång röstas förslaget ner, denna gång av partistyrelsen som menar att två partiledare riskerar att få en för stark position. Man ser det som en demokratisk styrka att besluten fattas av hela den politiska ledningen och inte dikteras av partiets ordförande. Partistyrelsen betonar partiets kollektiva, demokratiska ledningsmodell.
Själv har jag väl egentligen inte bildat mig någon ordentlig, genomtänkt åsikt i frågan. Trots mitt medlemskap inom partiet sedan flera år tillbaka. Det jag nu hoppas på, är att vi får en ledare som på ett bra sätt för fram partiets politik så att opinionssiffrorna vänder till nästa val.
Jag tycker egentligen inte Lars Ohly gjort ett dåligt jobb, med några få undantag. Men det kan ibland behövas lite nytt blod för att locka till sig nya väljare. Tyvärr styr oftare folks åsikter av vilka som företräder ett parti, än vad som står i partiprogrammet. Gillar man inte partiledaren, röstar man inte på partiet...
Att Sverigedemokraterna fick bättre valresultatet i förra valet än Vänsterpartiet känns skrämmande i mina ögon. Och där anser jag att Lars Ohly - plus ett antal andra partiledare - gjort bort sig i hur man bemöter SD. Att vägra infinna sig vid partiledardebatter för att SD också ska delta, gör att man låter SD stå oemotsagda istället. Det borde istället var bättre att komma med bra argument och visa var SD's motståndare står i olika frågor. Men nu har man gett dem lite för stort utrymme i debatten istället.
Nu håller jag tummarna att man kan vaska fram en ledare som på ett bra sätt för fram Vänsterpartiets politik till nästa val och att valresultatet blir bättre då än vad det blev sist!

Källor: AB 1 DN 1, 2 SvD 1, 2, 3, 4, 5 Vänsterpartiet

Bilden lånad från Radikalen