De allra flesta av oss vet hur det är att vara ”lite deppig”, men det är inte alla som hamnat i den depression i dess rätta bemärkelse. Då klassas nedstämdheten som en sjukdom; ingenting är längre roligt, man är trött och orkar inget, allt känns tomt och meningslöst, man oroar sig över framtiden och/eller grubblar över det som varit. Inte på det sätt som de flesta gör ibland, utan nu tar det över hela tillvaron och blir till ett problem.
En vanlig tumregel brukar vara att man ska ha varit nedstämd i mer än två veckor för att det ska klassas som en sjukdom. Och depression är en av våra vanligaste folksjukdomar; över 25 % av alla kvinnor och 15 % av alla män drabbas någon gång av en depression som kräver någon form av behandling. Sjukdomen innebär mycket lidande för den som drabbas och räknas till och med som dödlig; de flesta som tar livet av sig är nämligen deprimerade.
Depressionsliknande symtom är visserligen en del av livet och vid olika kriser kan vi ha sömnbesvär, känna ångest och tappa lusten. Men det är först då symtomen inte försvinner ska man ska börja fundera över att söka hjälp - en kris- eller sorgereaktion kan nämligen gå över i en dep­ression. Näör och detta sker är väldigt individuellt. Vissa är mer känsliga och blir lätt deprimerade medan and­ra tycks klara vilka påfrestningar som helst utan att hamna i depression.

Fast depressioner utlöses inte alltid av stress eller kris, som många tror. Det kan nämligen finnas biologiska orsaker till depression, som kan väga precis lika tungt som de psykologiska. Ärftlig sårbarhet och miljö är några exempel på orsaker till depression. Det är många gånger faktiskt helt omöjligt att säga exakt varför en person drabbas av depression.
Det som dock spelar stöfungerar som en slags budbärare mellan hjärnans celler och reglerar bland annat känsloliv och motorik. När det gäller depression är det framför allt signal­substanserna serotonin, dopamin och noradrenalin som är inblandade - och enkelt uttryckt lider en deprimerad brist på dessa signalsubstanser.
Risken för att insjukna igen ökar med varje depression man får. Har man haft tre djupare depressioner brukar det många gånger bli frågan om långtidsbehandling med antidepressiva mediciner. Det är inte helt ovanligt med medicinering livet ut.

Till sjukdomen depression hör dessutom ofta symtom som minnes- och koncentrationssvårigheter och det är något som kan hänga i långt efter det att depressionen gått över.
Enligt WHO ökar depressioner över hela världen och man talar om en ”tyst epidemi”. Redan i dag är depression den ­främsta anledningen till funktionsnedsättning säger man - och man räknar med att depression om bara 20 år är det allra vanligaste hälsoproblemet i världen. Visserligen - fortsätter man - kan ökningen åtminstone delvis bero på att fler faktiskt får rätt diagnos, men även miljö- och livsstilsfaktorer som ökad stress, skräpmat och minskad fysisk aktivitet bidrar starkt till utvecklingen.
Depression sägs heller inte vara ett välfärdsproblem, utan är vanligare i fattiga länder än rika - och i rikare länder är sjukdomen vanligare bland de sämre ställda av befolkningen.
Vilken behandling som är bäst mot depression är väldigt individuell, liksom hur djup depressionen är. Vid lättare depressioner brukar man använda antingen kognitiv beteendeterapi, antidepressiva mediciner eller så kallad interpersonell psykoterapi. Vid svår depression gäller i första hand läkemedel, ofast i kombination med någon form av terapi - och vid mycket svår depression, där snabb effekt behövs används ECT, elektrokonvulsiv behandling.
Motion brukar vara ett enkelt och effektivt sätt att bidra till att depressionen går tillbaka. Även om motion oftast inte fungerar som enda "medicinen" mot depression, är det absolut ett effektivt sätt att hjälpa mediciner och terapi på traven.
Det finns dessutom ett starkt samband mellan depression och alkoholism; många tar till alkohol för att dämpa depressionssymtomen. Samtidigt som hög alkoholkonsumtion också kan leda till depression på grund av alkoholens starka påverkan på hjärnan.
Så många som var femte person som behandlas mot depression är faktiskt alkoholberoende - och fyra av tio som behandlas mot alkoholberoende har en depression. Så visst finns det ett klart samband, det går inte att bortse ifrån
Depression är dock en sjukdom som kan vara otroligt handikappande - och som är långt mer jobbig och traumatisk att gå igenom än man kan sätta sig in i om man inte varit i situationen själv. Det är lätt att säga att "det bara är att ändra på tankebanor och levnadsmönster, så blir allt bra igen". Men det är inte lätt att göra utan behandling, när nedstämdheten övergått från nedstämdhet till depression. Något som är två vitt skilda ting - och nedstämdhet kan oftast "botas" med ändrande av tankebanor och levnadsmönster, medan depression oftast inte kan det.

Källor: DN 1, 2, Vår nya värld, Scrumdiddlyumptious