Det är lite drygt 12 år sedan jag flyttade från min uppväxtstad Hudiksvall till Stockholm. Det var sensommaren 1999 och jag hade bara bott kortare perioder på andra ställen än Hudiksvall. Och även om jag varit en hel del i Stockholm, hade jag aldrig aldrig bott här och hade därmed ingen som helst koll på hur bostadsmarknaden fungerade här. Jag visste visserligen att det inte var helt lätt att få bostad - men med småstadsmått mätt är "svårt" detsamma som ett halvår till ett års väntetid för att få en lägenhet. Att det kan ta 15-30 år att få en lägenhet kändes för mig totalt orealistiskt, men ganska snart insåg jag att det är verkligheten om man vill bo någotsånär centralt i Stockholm.
När jag hittade en bytesannons i Hudiksvalls tidning om någon som ville byta en lägenhet i Upplands Väsby mot en lägenhet i Hudiksvall med omnejd, nappade jag givetvis direkt. Idag hade jag förstås förstått vad lägenhetsinnehavaren var ute efter - men då, för över 12 år sen, såg jag bara ett lägenhetsbyte! Så när han sa att han ville ha 25.000 för lägenheten, trodde jag först att jag missförstått annonsen och att det var en bostadsrätt jag ringt på (jo, på den tiden kunde en bostadsrätt går för långt under 20.000 i Hudik!). Jag blev ärligt talat alldeles paff. När jag - anonymt - ringde till hyresvärden Väsbyhem och talade om att han krävde pengar för lägenheten, lät man rejält förvånade över att någon begärde pengar för ett hyreskontrakt i Stockholm! Och nu i efterhand undrar jag om den människan antingen var dum i huvudet - eller helt enkelt en mycket duktig skådespelare. För förvånad lät hon, det kan jag garantera. Men att förstahandskontrakt säljs för pengar i Stockholm lär väl knappast vara en nyhet för någon, eller hur? Det är ju ett väldigt utbrett fenomen. Så jag kan bara se de två alternativen: antingen var damen som svarade hos Väsbyhem helt oinsatt i hur bostadsmarknaden fungerar i praktiken i Stockholm eller så spelade hon bara.

Jag lyckades i slutändan faktiskt prångla till mig lägenheten i Upplands Väsby utan att lämna några pengar emellan. Att den tidigare hyresgästen sedan var ett rejält rötägg med otroligt taskig attityd var en helt annan sak!
Jag minns hur han bland annat vägrade att städa ur lägenheten innan han skulle flytta. När jag till sist ringde till Väsbyhem och talade om detta gick man och pratade med honom och talade om att han var skyldig att städa ur den. Då ringer han upp mig och är totalt skogstokig; jag var en jävla idiot som överhuvudtaget kontaktade Väsbyhem utan hans tillstånd. Han skulle nu vägra att lämna ifrån sig lägenheten sa han. Men i det läget hade jag tid för kontraktskrivning redan och var därmed garanterad att få lägenheten. Därmed skulle han avhysas med polishjälp om så krävdes - och karln städade faktiskt ur lägenheten skapligt. Vissa saker hade han lämnat, något som en städfirma tog hand om på hans bekostnad.
Personligen har jag trots allt ändå haft en ofantlig tur i bostadsdjungelns Stockholm. Jag lyckas först prångla till mig lägenheten i Väsby utan några pengar emellan. En lägenhet som jag sedan bytte bort mot en lägenhet i Bagarmossen, utan några pengar emellan. Detta är garanterat mer tur än de flesta haft! Man hör ofta rena skräckexempel om personer som får flytta runt mellan olika andrahandskontrakt flera gånger per år. En tillvaro jag själv aldrig skulle stå ut med. Men som vissa ju är tvungna att stå ut med.
Många tvingas ju att betala enorma summor för hyreskontrakt - erbjudanden som jag själv också fått flertalet gånger i min jakt på lägenhet nära stan. Det är inga småsummor vi pratar om, ofta är det hundratusentals kronor man begär för att överlåta ett förstahandskontrakt. Jag har faktiskt blivit erbjuden bra summor för min lägenhet också, men konsekvent alltid tackat nej. Framförallt - förstås - för att jag inte vill göra mig av med lägenheten, men också för att jag är för ärlig!
Med dagens lagstiftning är det enbart den som säljer ett kontrakt som begår en kriminell gärning. Den som köper riskerar inget straff. Åtminstone inte juridiskt sett. Men nu har man börjat utreda om det även ska bli olagligt att betala för ett förstahandskontrakt - och därmed kriminalisera båda parterna i en sådan affär. Och det känns väl som att det är helt i sin ordning! Det finns så otroligt många smutsiga affärer redan på bostadsmarknaden i Stockholm, så varför inte försöka få bukt på detta! Sen är det naivt att tro att dessa affärer helt kommer att upphöra, för det kan jag knappast tänka mig. Men förhoppningsvis minskar de åtminstone en aning...

DN 1

Bilderna lånade från Bovision, Torahblogga