Hade någon för 10-15 år sedan frågat vad jag ansåg om kontaktannonser, hade jag förmodligen på ett fördomsfullt sätt sagt att det är för desperata stackare som inte klarar av att träffa någon på normal väg. En person som förmodligen är väldigt ful, socialt handikappad och förmodligen en ganska tragisk och ensam person.
Men det var då och med tiden har min syn på detta med kontaktannonser vridit ganska markant - till att jag till och med själv haft annonser ute på olika sajter på internet. Det må vara så att ingen av de relationer jag haft blivit livslång, men det har berott på helt andra saker än vilken typ av personer som faktiskt lägger ut kontaktannonser.
Det går inte att komma ifrån att internet är otroligt bra hjälpmedel att komma i kontakt med andra människor - ett sätt som helt enkelt inte kan klå att träffa någon på krogen, genom ett fritidsintresse eller en arbetsplats. Det finns absolut personer som fortfarande vill hävda de åsikter jag själv hade för några år sedan vad det gäller kontaktannonser, men i och med internet har detta med kontakter förändrats radikalt. Förr tillbaka var det säkerligen till större del personer som jag skrev i början av inlägget som sökte kontakt genom kontaktannonser. Men nu är det så accepterat att söka kontakt med andra människor på detta sätt, att "vem som helst" nu söker kontakt via till exempel olika dejtingtjänster på internet.
Medan det på krogen är ganska ytligt raggande, där det oftast är utseendet som styr, kan man på internet lära känna folk på ett helt annat sätt innan man träffas första gången. Man kan genom presentationen folk skriver i sin annons få en någorlunda uppfattning om personen, sedan mejlar man oftast lite med varann för att få ytterligare en uppfattning om varandra. På så sätt kan man göra nästa "gallring", för att se att man något sånär passar ihop innan man faktiskt ses. Självklart får man ju en helhetsbild av personen i fråga först när man ses, men saker som värderingar, intressen, drömmar och mål i livet - som ju också är viktigt i ett förhållande - får man ju reda på på en gång så att säga. Personligen tror jag inte att man kan bli kär innan man faktiskt träffats, men man är en bra bit på väg i alla fall.

Idag flyttas ju en allt större del av vårt sociala liv ut på internet. Vi inte bara skapar nya kontakter, utan även underhåller andra kontakter via nätet - där ju Facebook är praktexemplet. De allra flesta har ett Facebookkonto och även här går det givetvis att lära känna andra, skapa kontakter - och kanske till och med hitta kärleken. Medan man innan IT-åldern mätta sitt sociala liv i mer fysiska kontakter, är det nu nästan viktigare att ha många vänner på Facebook för att anses vara social. Att du sedan faktiskt känner knappt hälften av de vänner du har på vännerlistan är en annan sak. ;-)
Men i och med alla dessa sociala medier, blir det också alltmer accepterat att söka kontakt med andra människor på sätt som förr tillbaka var ganska tabu. Jag tror inte det var många som för 15 år sedan öppet talade om att man lagt ut en kontaktannons, det kändes nog för många mer eller mindre pinsamt. Även första gångerna jag själv hade en kontaktannons på någon kontaktsida, var det inte något jag direkt skyltade med. Men nu är folk väldigt öppna med att man träffats via internet på något sätt.
Och de som skapat dessa sidor gör sig stora pengar på dessa tjänster. Facebook är värt mångmiljardbelopp och grundarna till tjänster som till exempel Mötesplatsen tjänar även de hyggliga summor.
Vad tycker ni? Skulle du själv kunna tänka dig att lägga ut en kontaktannons på någon datingsajt? Eller är det bara för de som är desperata och inte kan träffa någon på "normalt sätt"? Men vad är då "normalt"? Kanske är det till och med så att det nu är "normalt" att träffa någon via internet?

DN 1, 2, 3, 4, 5, 6

Bilden lånad från Tristars, Hello Internet