Den kallaste novembermånaden på 100 år pratas det om på vissa håll. Nog för att det har varit kallt vissa dagar, det kan jag hålla med om! Men på 100 år?!
Det har vissa dagar varit en rejäl utmaning när jag vikarierat på Posten kan jag säga. Åtskilliga gånger har jag fört fast med mopeden, jag har frusit, huttrat och skakat tänder. Vissa gånger har jag tagit mig runt rundan på rent adrenalin och bara tänkt på u´hur underbart det skulle ha varit med en varm bastu och en öppen spis som väntade när jag kom hem på kvällen. Men sådan lyx har man ju inte råd med som student som extraknäcker på Posten.
Normalt brukar det vara en hel del sura miner längs rundorna nr vi kommer sent med posten, men när vädret är som det varit sista dagarna, har faktiskt folk en hel del förståelse för att vi kommer senare med deras brev och räkningar. De vet att det inte är vi på Posten som sköter plogning, saltning och sandning utan att även vi bara har att gilla läget när snön vräker ner.

Däremot har i alla fall jag själv aningen svårare att förstå att SJ ska vara så känsliga för snö och kyla! Snön har inte mer än börja falla så blir det tågkaos - och det är inte så lite det strular heller! Även om Posten är sen, så är det inte åtskilliga timmar vi snackar om! På sin höjd 2-3 timmar senare blir vi, men inte mer. I skrivande stund tycks tågtrafiken i Östergötland stå praktiskt taget stilla, bara för att ta ett exempel.
Var det inte just SJ och Trafikverket som helt nyligen pratade om att man nu skulle undvika förra vinterns tågkaos och att man hade en gedigen handlingsplan för att lyckas med detta?! Tja, så mycket var den planen uppenbarligen värd! Jag har full förståelse för att det kan bli kaotiskt när det faktiskt kommer mycket snö på en gång, men det tycks ju bli kaos av bara någon centimeter snö och/eller bara temperaturen ramlar ner under 0-sträcket. Åker man tåg vintertid i Sverige, är inte frågan NÄR man kommer fram utan faktiskt OM man kommer fram alls. Det kanske inte är så konstigt att folk väljer mindre miljövänliga sätt att resa när man inte kan lite på att tågen kommer fram. När vi i alla tider haft årstidsskiftningar i Sverige, borde man vid det här laget kunna konstruera tåg och järnvägar som klarar snö och kyla. Eller har jag fel?!

AB 1, 2, 3, 4, 5, 6 DN 1, 2 EX 1, 2, 3 GP 1, 2, 3, 4, 5 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 VG 1, 2

Bilden lånad från Lindusbindus

Jag undrar vem som för bara 10-15 år sedan ens kunde drömma om att vika ut sitt liv till allmän beskådan?! Knappast särskilt många. Men sedan Facebook och bloggar har blivit alltmer vanliga tycks det vara mer och mer accepterat att i princip allt ska läggas ut till snudd på allmän beskådan. Ett förhållande, en förlovning anses längre knappt vara på allvar eller "offentliggjord" innan den är utlagd på Facebook.
Till en början när jag bloggade, var jag otroligt öppen med väldigt mycket men har mer och mer börjat dra ner på hur mycket av privatlivet som ska ligga ute på internet. På Facebook har jag exempelvis ingen "relationsstatus" eller min födelsedag utlagd (visserligen inte särskilt "integritetskränkande" att visa om man har en relation eller ej, men jag har valt att inte göra det). Jag är dessutom väldigt restriktiv med bilder, framför allt med att lägga ut bilder på andra personer än mig själv.
Detsamma gäller på bloggen - och här är jag än mer restriktiv med vad jag lägger ut av det som kan anses privat. Men det märkliga är att helt plötsligt börjar vissa (inte alla, men vissa) nästan bli stötta av att man inte lägger ut saker på Facebook eller bloggen. Om jag inte presenterar min civilstatus på Facebook, förekommer svartsjuka och jag har blivit ifrågasatt när jag inte valt att lägga ut personer med namn och bild på bloggen.
Helt plötsligt är det som att "social status" mäts i antalet vänner och statusuppdateringar på Facebook, inte hur social kompetens eller många sanna vänner man faktiskt har. Man anses plötsligt "onormal" för att man inte lägger ut väldigt mycket om sig själv på internet till allmän beskådan.
Jag använder absolut Facebook, men min syn på den sidan är inte att "vika ut mig" utan att kommunicera med andra. Jag håller på min integritet och tänker inte dela med mig i för stor utsträckning av det som tillhör mitt privatliv. Självklart kommer en hel del ut på nätet även för mig, men det är mer eller mindre noga avvägt vad jag lägger ut och inte.
Att sedan lägga ut vad man äter till middag, att man kissat, petat näsan "funderar på att sätta på kaffe" är kanske inte alltid de mest intressant statusuppdateringarna man kan tänka sig... Även om mina inte alltid är de mest intelligenta heller, så tror jag inte folk är intresserade av att jag ätit pannkaka eller blodpudding till middag. Eller? :-)

Bilden lånad från Nolow

Vi människor är i rätt många avseenden rätt knäppa. Vi är räddare för en insekt som förmodligen knappt skulle klara av att ge oss ett litet sår än en långtradare som skulle kära ihjäl oss på ett ögonblick. Och jag ska inte vara sämre än att erkänna att jag är likadan själv! Jag är till exempel livrädd för spindlar, trots att jag innerst inne vet att en svensk spindel inte skulle kunna skada mig.
När jag nyss bläddrade runt lite på nätet, hittade jag en rad bilder som ärligt talat fick det gå kalla kårar längs ryggraden på mig! Jag rös verkligen!! Inatt kommer jag drömma mardrömmar om insekter har jag en känsla av!! ;-) Titta här:

Rovstekel


Timmerman (en sorts skalbagge)


Gaffelsvanslarv


Hästmyra (t.v.) och Svart slavmyra (t.h.)


Flickslända



Fluga (t.v.) och blomfluga (t.h.)


Hoppspindel

Fler bilder hittas på fotografen John Hallméns hemsida

Bilderna lånade från SvD

Människan är trots allt ganska liten gentemot naturens krafter. Vi klarar av mycket, men när naturens makter slår till, då står vi ganska maktlösa. Jag har varit glad att jag sluppit bege mig iväg särskilt långt bort sista dagarna, utan bara behövt hålla mig inom Kalmar stad.
Vägarna har det inte varit särskilt kull att hålla sig på - och det har jag varit tacksam att jag sluppit. I mina hemtrakter kring Hudik, har det varit stopp på E4 under närmare ett dygn efter en olycka en olycka mitt på dagen igår. Det tycks ha varit en hel del strul både här och var sedan snön började komma på allvar, precis som varje år. Men nu har det å andra sidan kommit ganska mycket snö på en gång, så jag tänker inte direkt dividera om att "det kommer ju snö varje år".
Jag får säga att det varit lite småspännande att vara ute på brevbärarrundorna sista dagarna! Jag har jobbat torsdag och fredag och dessutom fått åka moped. Dessa flakmoppar tycks inte riktigt konstruerade för att bege sig ut i centemeterdjup snö och dessutom halka därunder. Det blev ett antal gånger jag körde fast och hade vid några tillfällen boende längs rundan som kom ut och hjälpte mig att skjuta på för att jag skulle kunna ta mig fram. Stundtals gick jag nästan på ren ilska för att komma runt, jag slet verkligen får jag säga! Men posten kom ut och jag kom tillbaka till terminalen helskinnad.

Men nu börjar man i alla fall få lite adventsstämning så det räcker och blir över. I helgen kommer adventssakerna fram och imorgon är det dags för årets första julbord.
Jag råkar vara litegrann av en julfreak och älskar verkligen denna del av året, all hysteri till trots. Jag försöker helt enkelt stänga av all stress och hysteri och njuta av det jag själv vill under julen. Fortfarande kan jag ha svårt att sova kvällen före julafton, men nu har det med helt andra saker att göra än när man var liten. Då var det tomten och julklapparna man såg fram emot, nu är det mer god mat och att träffa släkten som hägrar den 24 december...

AB 1 DN 1 EX 1, 2, 3, 4, 5 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7

Bilden lånad från Kostsamt

Jag undrar om det är meningen att jag ska ha några tekniska saker? Ibland tror jag faktiskt inte det! Mopeden hämtade jag i torsdags och den fungerade jättebra - fram tills jag kom hem till Kalmar. I fredags morse skulle jag åka till ett köpecentret Giraffen för att handla - jag kom halvvägs, sedan la motorn av. Det var omöjligt att få igång den, det gick inte. Så jag ledde den sista biten till Giraffen, eftersom ändå Jula (där jag köpte mopeden) ligger där. Där fick den stå, just då ville jag knappt se mopeden mer - och eftersom jag inte hade något kvitto eller garantibevis på mopeden med mig kunde jag inte göra så mycket mer just då.
I lördags hade jag ärende till Giraffen igen och försökte även då få igång mopeden utan att lyckas, det tycktes vara samma fel på den som innan jag lämnade in den - nämligen att den inte tål att det regnar på den.
Igår gick jag till Giraffen med kvitto och allt för att helt enkelt lämna in den på Jula - men då plötsligt startar mopeden. Jag kör en bit, den går jättedåligt och ryckigt men till slut går den hur bra som helst. För att slutligen lägga av igen. Då upptäckte jag "förstås" att jag inte fått med mig alla papper för att kunna lämna in den, så jag får bege mig hem igen med outrättat ärende.
Men idag var jag och lämnade ifrån mig mopeden på Jula. Utgångsläget var jag helst ville häva köpet. Visst, jag vet att försäljaren enligt konsumentlagen har rätt till två chanser att reparera samma fel, men det kunde vara värt att åtminstone fråga tyckte jag. Men så medgörliga var man inte - så på fredag skickas mopeden till Jula i Skara, där man ska testa den ytterligare för att se om man hittar några fel på den. Min personliga uppfattning är förstås att även om jag köper en billig moped, ska den åtminstone tåla att det regnar på den. Den ska gå hyfsat bra, inte plötsligt stanna under körning och tankmätaren ska visa rätt. Men inget av detta klarar mopeden av. Att den sedan inte håller samma kvalitet som en dyrare moped får man givetvis räkna med - men den ska i alla fall fungera första månaderna. Och jag har haft den sedan mitten på augusti, så den är helt ny!

Som lite extra salt i såren har dessutom datorn börjat krångla rejält. Jag peppras felmeddelanden, program som inte svarar eller kraschar, jag får starta om datorn titt som tätt och den går allt segare och segare.
Som om jag skulle ha råd att köpa en ny dator just nu?! Det känns inte riktigt så, eller hur?! Men jag har faktiskt börjat titta lite smått på ny dator och får väl helt enkelt försöka ta en på avbetalning istället, det tycks vara enda lösningen.
Helst av allt vill jag förstås köpa en rejälare dator, men då hamnar man oftast i 8.000-10.000-kronorsklassen. Det är ju visserligen vad jag betalade för den här datorn, så här kan jag inte klaga på att jag varit dumsnål och köpt något billigt krafs! Så är ju lite fallet med mopeden istället, där jag var lite dumsnål.
Men i mitt stilla sinne undrar jag varför allt tekniskt måste krångla precis samtidigt? Så är det alltid för mig! För några år sedan gick min TV, stereo, kaffebryggare och video sönder med inom loppet av bara 3-4 veckor. Och nu är det mopeden och datorn. Undrar som sagt om det är meningen att jag ska ha några tekniska saker? Jag skulle dessutom ganska snart behöva ut mobilen, men det är det minsta bekymret, för där tar jag bara bindningstid på abonnemanget så blir det lite extra påslag på telefonräkningen.
Det kanske trots allt var enklare förr tillbaka när man inte hade så många tekniska saker - och framförallt inte var särskilt beroende av dem?! Mopeden kan jag klara mig utan, men dator och mobil vill jag vill jag helt enkelt bara ha! Så hittar jag ingen dator till bra pris får jag lämna in den jag har och låta något proffs gå igenom den ordentligt....

Bilderna lånade från OpenWell, Compare India

Det hör till ovanligheterna att jag skriver den här typen av inlägg på min blogg, men ibland gör även jag undantag. Ingen regel utan undantag, ni vet... ;-)
Mitt förrförra inlägg handlade ju om bland annat spamkommentarer, så vad vore väl mer passande än att tipsa alla desperata bloggare om ett tips att få fler beökare?! Så slipper de lämna en massa onödiga och totalt intetsägande kommentarer för att få besökare till sin blogg... ;-)

Sidan jag tänkte tipsa om heter KokaKola Hits for free och funkar ungefär som Bloggtrafik och Mer Trafik; man registrerar sig och sin blogg, sen surfar man runt och samlar poäng. För dina poäng "får" du sen besökare från de andra medlemmarna - och värvar du nya medlemmar får du desstom dels poäng för varje värvad medlem, sedan procent av vad DE tjänar!
Fördelen med KokaKola, är att du behöver inte aktivt klicka fram nästa blogg, det sköter sidan själv! Istället får du trycka stopp om du kommer till en intressant blogg som du vill läsa!
Så skippa alla tråkiga spamkommentarer och registrera dig istället på följande sidor!! Jag lovar att det funkar:

BLOGGTRAFIK

MER TRAFIK

KOKAKOLA HITS FOR FREE

Bilden lånad från Gratissaker

Idag får jag skatta mig lycklig att jag inte behövt gå ut överhuvudtaget. Regnet har formligen vräkt ner, mer eller mindre oupphörligt sedan i natt. Till det har det varit några ytterst få plusgrader och blåst rejält. Jag var ut med soporna för ett tag sedan, det är bara några meter att gå men ändå var jag genomblöt och stelfrusen efter bara cirka 30 sekunder utanför dörren.
Än så länge har jag själv inte drabbats av några översvämningar eller andra konsekvenser på grund av vädret, men vad jag förstått har det varit totalt kaos runtom i Småland med översvämmade vägar och källare.
Kommer man längre norrut, har det tydligen varit snö och ännu större kaos än vi haft härnere. Och med tanke vilka mängder det regnat här, kan jag tänka mig att det kunna bli en hel del snö. Och när det är den här typen av väder, kan jag faktiskt förstå att blir smått kaotiskt!
Samtidigt ser jag miss spänning fram emot morgondagen, då man lovar minusgrader och snö även här i Kalmar. Nu har det regnat och rejält blött och blir det sedan minusgrader, kallt och snö i natt kan det bli ganska kaotiskt har jag en känsla av.
Så en jäkla tur att jag - såvitt jag vet just nu - inte behöver ge mig ut alls imorgon! Istället ska jag sitta hemma och skriva på min hemtentamen i psykologi som förhoppningsvis hinner färdigställa imorgon.
Jag har egentligen inte särskilt mycket emot sådant här oväder, så länge det inte pågår i veckor. Är det några dagar kan det istället vara ganska mysigt. Idag har jag suttit parkerad framför datorn hela dagen och knappat på tentan, livligt akompanjerad av regnet som slagit mot rutorna. Enda undantaget var ett besök på stans sushiställe för att äta lunch, men det var snabbt springande mellan dörrarna kan jag säga! Man ville inte vara ute fler sekunder än vad som var absolut nödvändigt. Nu har jag pluggat klart och istället tänt lite ljus i höstrusket! På stereon snurrar Frank Sinatra (ålderstecken, jag VET, men han har en given plats i samma CD-ställ som mina Metallica- och Eminem-skivor) och Monica Zetterlund och snart är det dags för middag! :-)

Och morgondagen kommer bli ungefär likadan har jag en känsla av. Om det sedan är regn eller snö som slår mot rutorna får väl återstå att se. På torsdag har jag dock beställt bättre väder, för då måste jag helt enkelt ut och dela ut post - då vill jag varken ha regn, snö eller minusgrader!!

AB 1 BAR 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 DN 1, 2, 3, 4 EX 1, 2, 3, 4 SvD 1, 2

Bilden lånad från Sofie

Är jag ensam om att tycka att alla jäkla massmejl ökat på sistone? Ända sedan jag skaffade min mejladress för 9-10 år sedan har jag visserligen fått dessa mejl, men det känns faktiskt som att de ökat på sistone.
Från början tyckte jag dessa mejl var relativt få, sen ökade de till antalet för ett antal år sedan. Men sedan hotmail (där jag själv har min mejl) bättrade på sitt spamfilter, fick jag känslan av att de minskade. Jag kollade ibland vad som fastnade i filtret och fick känslan av att dessa blev färre än vad som sammantaget tidigare hamnat i både inkorg och spamfilter.
Men sista veckorna har jag känslan av att jag fått fler och fler ovälkomna spammejl igen! Både i inkorgen och bland skräpposten (som hotmail per automatik gallrar bort).
Det är alltifrån kärleksmejl från vilt främmande kvinnor och mejl om att jag vunnit miljontals pund eller dollar till mejl om viagra, mediciner och sexhjälpmedel.
Det är visserligen inget större problem i sig, det är bara några extra knapptryckningar när dessa mejl kommer. Jag anmäler dem givetvis direkt som skräppost och gör mig oftast inte ens besväret att läsa igenom dem.
Men ibland, när jag är lite uttråkad, kan jag inte motstå frestelsen att skriva tillbaka. Detta gäller framförallt de "kärleksmejl" som dyker upp. Och varje gång tjejen (vilket det säkerligen inte alla gånger är frågan om heller) skriver tillbaka, blir jag lika imponerad över att det faktiskt finns folk som låter sig luras av dessa mejl! Till 99% är mejlen färdigskrivna sedan innan och på sin höjd gör avsändaren sig besväret att lägga in mitt namn i mejlet så att det ska kännas aningen mer personligt. Efter bara ett par brevväxlingar är "tjejen" redan "förälskad" i mig och skriver att hon älskar mig - trots att jag bara skrivit några få och väldigt korta mejl utan ens en bild på mig själv! Några direkta frågor från mig besvaras aldrig - och efter bara några få mejl släpps nästa "bomb". Nämligen att hon behöver pengar till något. En resa till Sverige för att vi ska kunna ses, en sjuk släkting som behöver vård eller liknande. Och det är ofta hyfsade summor de ber om, många gånger några tusenlappar i alla fall.
Personligen skulle jag aldrig - oavsett vilken ekonomi jag hade - skicka så pass mycket pengar till någon jag bara fått ett par mejl ifrån. Finns ingen som helst anledning! Men uppenbarligen finns det ju folk som går på dessa bluffar, som utan att tveka skickar pengar. Och själv kan jag aldrig förstå detta!! Det går helt enkelt inte. Hur kan man vara så blåögd? Det måste ju vara något som helt enkelt inte står rätt till någonstans i det läget.

Dessa massmejl blir jag dock inte särskild irriterad på av någon anledning. Det är inget större irritationsmoment att gallra bort dessa mejl. Jag tycker mig dessutom ha märkt av tendensen att mejl leverantörerna jobbar hårt för att minimera all spam som kommer.
En annan tendens jag mer börjar märka av när jag bläddrar runt bland olika bloggar, är att fler och fler bloggare lägger upp olika kommentarsregler. För även i bloggosfären finns en typ av spam, men här är det oftast inga "spamrobotar" som skickar ut dessa utskick, utan faktiskt människor som ligger bakom utskicken. Det är nämligen alla jäkla "spamkommentarer" jag tänker på! Här är det - oftast - bloggare som sitter och aktivt lägger in kommentarer som inte har ett smack med inlägget att göra med enda motivet att marknsdsföra sin egen blogg. Det är oftast inte en frågan om någon som lurar till sig pengar, men istället totalt intetsägande kommentarer som "fin blogg", "följa varann på Bloglovin´?" och så vidare.
Kommentarsregler till trots, fortsätter dessa kommentarer att välla in! Det spelar ingen roll hur tydligt man skriver att den typen av kommentarer inte är välkomna, de kommer i alla fall! Och jag förstår att folk blir irriterade, det blir jag med! Varför kan man i sin iver att ragga läsare till bloggen inte stanna upp några sekunder och läsa lite? Är det helt omöjligt?
Ja, tydligen är det så. Och det är just det som jag kan känna är irriterande och nästan provocerande. Det blir extra arbete på bloggen, det blir extra besvär att gallra bland kommentarer som inte har på min blogg att göra. Jag driver en blogg, inte en reklampelare där vem som helst ska kunna marknadsföra sin blogg....

Bilderna lånade från iamgreen och Advicenow

Bilden lånad från mmmel

Bilden lånad från VG

Lite då och då kommer ju en och annan rejäl landsplåga som nästan driver en till vansinne. En av de större landsplågorna - enligt min egen smak - var Midi, Maxi och Efti som kom på 90-talet. Med risk att trampa deras fans på tårna, men själv stod jag knappt ut när deras låtar spelades på radion och bytte snabbt kanal när de kom! Nu kan jag inte låta bli att skratta lite åt dem, men bra är de inte! Men bara för att de är lite underhållande, kommer här två av deras låtar! :)

Det är biologi i skolan och lärarinnan ställer frågor till barnen.
- Vad är det som har fyra ben, är brunt och lever i skogen?
- Älgen! svarar Elsa.
- Rätt tänkt, svarar lärarinnan, men det kunde också vara ett rådjur... Och vad är grönt och hoppar i gräset?
– Gräshoppa, svarar Ulla.
– Rätt tänkt, men det kunde vara en groda också...

Då ställer Gösta en fråga till lärarinnan:
– Vad är det som är stort och hårt när fröken stoppar det i munnen, men litet och mjukt när den tas ut?

Lärarinnan ger Gösta en örfil, men han fortsätter:
– Rätt tänkt, men det kunde vara ett tuggummi också!

---

---

Molnigt och 6-7 plusgrader hade man lovat över Kalmar idag och jag tyckte det därmed var lämpligt att ge sig iväg till Nybro för att hämta mopeden. Visserligen skulle det bli aningen kylslaget, men det skulle ändå fungera resonerade jag.
Men ack så jag bedrog mig! Molnigt var det visserligen, men några lätta moln blev det inte! Snarare ganska ihållande regn kom det från molnen och det var först när jag hade några kilometer kvar till Kalmar som solen lite, lite svagt började spricka igenom. Och någta 6-7 plusgrader var det inte frågan om, snarare 4-5!
Så jag var inte bara rätt nedkyld när jag slutligen kom hem, utan även rätt våt! Som tur var, hade jag byltat på mig rätt rejält med tre lager kläder innan jag åkte - och det behövdes. Så värst många fler kilometer på moped hade jag nog inte riktigt pallat med i det väder som var idag kan jag säga.
Men tycks som att jag valde rätt dag att åka iväg och hämta mopeden, för nu tycks vintern vara på G om man ska tro prognoserna i alla fall. Som sagt; regn är en sak, men köra moped fyra mil i snö är snuddpå en omöjlighet.
Nu håller jag tummarna för att jag kommer få ha mopeden ifred hädanefter! Jag undrar om de ligister som springer runt och skäl saker för folk verkligen inser vilket besvär de ställer till med för sin "offer"?! För mig, som har mopeden istället för bil, blir det ju extra krångligt eftersom jag inte kan ta mig fram på annat sätt. Men det blir ju också extra kostnad på flera fronter. Oftast blir det dyrar att till exempel ta bussen några kilometer än att ta mopeden och även om en resa kanske inte kostar så många kronor, blir det ju pengar i längden. Men den i särklass tyngsta utgiften blir förstås självrisken på försäkringen. Trots att jag ändå har en av de lägre självriskerna man kan hitta, var det ändå 3.000 kronor jag fick punga ut med idag. Visserligen gick reparationen på minst det dubbla efter vad jag förstod på verkstadskillarna, men 3.000 är tillräckligt mycket pengar att punga ut med på ett bräde för en fattig student.
Den här gången var det ett gäng ungdomar (pekar det mesta på i polisutredningen, vad jag förstått) som helt enkelt bara rullat iväg med mopeden och sedan knackat sönder den. Blir denna moped stulen och/eller förstörd en gång till och föräkringsbolaget löser in den, blir det inga fler mopeder för min del, der är en sak som är säker! Det är alldeles för mycket bekymmer känns det som... Tack, kära ligister, för att man inte får ha sina grejer ifred! Hoppas ni åtminstone haft lite glädje av att förstöra saker som inte är era och ställa till en massa elände för era medmänniskor!

AB 1 EX 1, 2

Bilden lånad från Themana

För en gångs skull verkar alliansen kommit med ett relativt vettigt förslag. Ni som läste DN i morse eller på nätet under dagen vet kanske vad jag pratar om?
Det är ytterst sällan jag läser ledarsidan i någon tidning, men i morse lusläste jag vad vår nya integrationsminister Erik Ullenhag skrivit! Nu ska man nämligen lägga om integrationspolitiken och se till att de invandrare och flyktingar som kommer till Sverige snabbare kommer ut i samhället, lär sig svenska och får jobb! Det som kan tyckas lite skrattretande, är att man lägger fram förslaget först sedan Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen. Man flirtar helt enkelt med SDs väljare att komma över till Alliansen istället.
Samtidigt är det självklart bra att man gör en översyn av integrationspolitiken, för lyckad är den inte. Sen kan man diskutera lösningen - och SD's är ju knappast den bästa. De hävdar att de opponerar sig emot politiken, men vem "straffar" de? Jo, invandrarna.
För självklart ska de som kommer hit med enda syftet att missköta sig inte ha rätt att stanna, men man ska komma ihåg att majoriteten ändå sköter sig.
Personligen tror jag på en kombination av piska och morot, oavsett om vi pratar invandrare eller till exempel arbetslösa eller sjukskrivna. Man kan säga att "det här förväntas du prestera/göra/klara av som nyanländ till Sverige - men då erbjuder vi också dessa verktyg för att stötta och hjälpa dig!". För att du ska kunna få fullt stöd som invandrare, kan krävas till exempel att du lär dig svenska, aktivt försöker komma in på arbetsmarknaden och så vidare. Samtidigt får du hjälp att exempelvis omvandla dina betyg till svenska betyg och utbildning i hur det svenska samhället fungerar så att du så snabbt som möjligt kan bli en del av detta.
Precis som när du är arbetslös; för att få a-kassa får du inom rimliga gränser stå till arbetsmarknadens förfogande, vara villig att flytta på dig eller pendla, även här inom rimliga gränser. Alltså inte kunna tvingas flytta från Malmö till Haparanda, men bor du i Uppsala får du acceptera att exempelvis söka jobb i Stockholm. Och i gengäld får du a-kassa och stöttning och hjälp i ditt jobbsökande.
Självklart ska flyktingar och invandrare vara välkomna till Sverige, men vi bör absolut se över vilken hjälp och stöd vi ger dem som vi också tar emot - och inte ta emot fler än våra resurser tillåter. De som tas emot ska inte bara få ett uppehållstillstånd och en lägenhet och sedan lämnas vind för våg. Istället ska de självklart lära sig vad som gäller i Sverige, lära sig språket och få stöd att komma ut i samhället. Många av dem som kommer hit är högutbildade och självklart ska det finnas en möjlighet att kunna omvandla sina betyg från hemlandet till svenska betyg...
Sen får man ju också fråga sig hur det kommer sig att invandrare många gånger har svårt att ta sig ut på arbetsmarknaden, för det har knappast enbart med att göra att "många inte söker jobb och hellre lever på bidrag". Man hör många gånger om invandrare som inte vill något hellre än att arbeta och söker hundratals jobb utan att ens komma på en intervju - men när de byter namn till "Kalle Svensson", kommer de plötsligt på den ena intervjun efter den andra. Det finns garanterat en hel del smygrasism i det svenska samhället att jobba med också. Hur kommer det sig att arbetsgivare hellre kallar "Kalle Svensson" till en intervju, men inte "Ali Hussein" trots att även Ali kan ha bra meriter? Innan man skäller på invandrarna för att de "bara lever på bidrag" bör man göra rent framför sin egen dörr också.

---

DN 1

Bilderna lånade från JJR Productions, Fjant

Jag brukar själv tycka att det känns som att man begår något av en "synd" när man någon enstaka gång handlar hem något färdiglagat, en pizza eller halvfabrikat. Normalt sett är halvfabrikat bannlyst hemma hos mig, jag föredrar hemlagat, men ibland hinner helt enkelt inte med det där med det där med matlagning. Men jag kan känna det som att det är lite av en "synd" av någon märklig anledning.
Men å andra sidan är jag uppfuxen med nästan genomgående hemlagat och vanan att äta lite godare mat på helgerna. Redan när jag var liten, slogs jag av förvåning när jag ibland kunde äta helgmiddag hemma hos kompisar - och så kunde det bjudas på pannkaka eller korv och makaroner på en söndag!! Och jag kan fortfarande ha lite svårt att förstå mig på dem som inte anstränger sig lite extra ens på helgen vad det gäller maten. Jag må visserligen inte vara den som ställer mig och gör långkok och stekar på helgerna, men lite mer avancerat än pannkaka vill jag i alla fall när det är helg!
Sen erkänner jag att jag emellanåt springer förbi pizzerian på vägen hem eller köper något lite halvfärdigt när tiden och orken tryter, men det hör till undantagen. Dock har jag nu hittat en tjänst som jag har mig mycket svårt att se mig själv utnyttja! Hörde idag nämligen om en tjänst som börjat sprida sig över landet och som innebär att man helt enkelt beställer hem färdiga middagar - och det enda man själv behöver göra är att värma på maten. Ursäkta, men hur tråkigt låter inte detta?! Man prenumererar helt enkelt på mat, som levereras en gång i veckan och för en person kostar fyra middagar runt 500 kronor. Det blir 2.000 kronor i månaden, bara för maten mellan måndag och torsdag. Sedan får man räkna 1.000-1.500 per månad till för helgmate, frukost och lunch om man är ensamstående. Minst.
Jag kan förstå att det händer ibland att man köper hem färdig mat för att man helt enkelt inte hinner/orkar laga mat, men hur kul låter det här? Ett av företagens försäljningsargument var just att man skulle få tid över till annat, men är det inte något annat som är problemet egentligen? Just att vi inte ens har tid att laga mat längre, är inte det lite skrämmande? Nej, - som sagt - jag tror knappast jag kommer utnyttja en sådan tjänst!!

DN 1 IK 1 SvD 1

Bilden lånad från Nyhetspressen

---

AB 1, 2, 3 DN 1, 2, 3, 4 EX 1, 2 SvD 1, 2, 3, 4 SYD 1

Visst är tillvaron emellanåt lite ironisk?! Igår kom jag mig äntligen iväg till Nybro för att hämta moppen som nu är reparerad. Jag ville hitta en bra dag med skapligt väder så att det inte blev alltför olidligt kallt att köra tillbaka den de knappa fyra milen till Kalmar - och igår var en bra dag tyckte jag. Verkstaden den är inlämnad på har tidigare haft öppet även på lördagar, så jag brydde mig inte om att kolla dera öppettider närmare innan jag åkte.
Men väl på plats lärde jag mig läxan att kolla saler ordentligt innan jag tar mig för något! Man hade nu ändrat sina öppettider och hade inte längre lördagsöppet. Så där stod jag och hade åkte nästan fyra mil enkel väg alldeles i onödan. Det var bara att ta nästa tåg tillbaka till Kalmar igen med oförrättat ärende. Så det får bli en tripp till till Nybro till veckan, jag får helt enkelt ta mig tid någon dag för att åka dit...
Egentligen vet jag väl inte hur mycket mer användning jag kommer ha för mopeden, men så länge den är i min ägo känns det ju dumt att den ska stå och samla damm på någon verkstad i Nybro i alla fall.

Varje söndag slår mig i princip samma tanke. Nämligen att helgerna är alldeles för korta!! När man kommer hem på fredagskvällarna känns det så otroligt skönt att det faktiskt är helg och man har två dagars ledighet framför sig. Men sen hinner man ju inte mer än blinka, så är det söndagskväll igen och man ska ställa klockan för att komma upp i tid på måndagsmorgonen. De är ju inte direkt det man längtar efter, jag skulle helst ha ytterligare någon dag att kunna slappa och det lugnt innan allvaret drog igång igen. Men förmodligen skulle man då vilja ha ytterligare en dag - för helt nöjd är man ju aldrig! ;-)
Nu är det ju i alla fall måndag imorgon och inte mycket att göra åt att man måste upp imorgon bitti och dela ut post. Sen blir det mer ansträngning med examensarbetet på kvällarna... Jag skulle i princip behöva 48 timmar per dygn just nu, känns det som! Det är inte alltid tiden räcker till till att både plugga och jobba...

Bilderna lånade från Angelica

Imorgon är det Fars dag och det är - i alla fall enligt alla handlare - dags att fira våra pappor. Visst är det en fin tanke, men jag kan i grunden inte riktigt låta bli att tycka att det mest är ett kommersiellt jippo - precis som mors dag och Alla hjärtans dag. Jag erkänner att jag alltid ringer pappa på Fars dag och till mamma på Mors dag och råkar det falla sig så att jag träffar dem i samband med aktuell dag, köper jag oftast något mycket, mycket symboliskt.
Men är det ändå inte märkligt att vi ska behöva särskilda dagar för att visa våra nära och kära att vi håller av dem? Det är ju sådant man egentligen ska kunna göra lite då och då utan påtryckningar från Handeln.
Vad jag förstått är det alltfler som skippar Fars och Mors dag i någon utsträckning, eller åtminstone inte prioriterar det lika högt som förut. Vad det beror på kan man säkerligen dividera om in i det längsta, men dessa dagar tycks inte längre ha samma "givna" plats.
Jag fördömer verkligen inte dem som firar Fars och Mors dag varje år, men själv håller jag mig ifrån det - och det blir nog inte mer än ett telefonsamtal till lilla pappa imorgon. Precis som det blir ett samtal till mamma på mors dag till våren...

AB 1

Bilderna lånade från Ericson, M925

Som brevbärarrundorna tidigare legat tidsmässigt på dagen, har man hunnit en bit av rundan vid lunchtid. Kör man bil märker man oftast inte att det är den tid då de flesta äter lunch, men har man ett "trappdistrikt" kan detta vara rena tortyren. Mat- och kaffeos tränger nämligen med största lätthet ut genom brevinkastet och träffar ansiktet på oss brevbärare när vi lämnar posten. Det är just denna tid man själv sakta börjat se fram emot lunchen, så det kan vara rena tortyren att känna allt matos innefrån lägenheterna, där folk står och gör i ordning sin lunch.
Nu, när postutbärningen kommer igång senare på dagen har man normalt hunnit äta lunch innan man sticker ut trapporna. Så det är inte samma "lidelse" när matos slår emot en från brevinkasten.
Men det är faktiskt en hel del dofter som möter en när kommer ut på rundan, det är en sak som är säker! Oftast är det mer eller mindre angenäma dofter; mat, kaffe, parfym och så vidare. Men ibland undrar jag hur folk i olika trappuppgångar står ut! Det kan stinka kattpiss, hund, avföring eller bara allmänt ostädat från olika lägenheter - eller i själva trappuppgången för den delen med. Ibland förstår man vilken lägenhet stanken kan tänkas komma ifrån - och när stanken är så illa utanför dörren, vill jag helst inte veta vilken missär som kan tänkas råda innanför densamma!
Men jag tänker faktiskt inte neka till att det dessutom händer att man emellanåt går och sneglar en aning in genom fönstrena hos folk, det är alltid kul att se hur folk har det hemma. Nu, när det många gånger är mörkt under senare delen av rundan är det ju dessutom aningen lättare att se... Man ser folk som går och pysslar med sin middag, tar hand om barnen, tittar på TV... Jo, lite av en fönstergluttare är jag - även om jag givetvis inte ställer mig och glor, utan bara kastar en snabb blick. :-) Idag har jag konstaterat att folk redan börjat plocka fram sina adventssaker - och i en annan lägenhet hade man börjat med pepparkaksbaket idag! Och den doften var verkligen härlig när den kändes i hela trappuppgången.

Klädvalet blir allt svårare när jag ska in och jobba! Har jag för varmt på mig, är jag nöjd fram till första porten, sen smälter jag nästan bort. Har jag för lite på mig fryser jag så fort jag sticker näsan utanför dörren.
Somrarna är enkla, då är det shorts och t-shirt som gäller - inget annat. Men nu är det värre! Vinterkläder gör att jag svettas floder i trapporna, sommarkläder att jag förfryser mellan portarna.
Idag hann jag faktiskt till och byta innan jag åkte iväg! Väl utanför min egen port, insåg jag att jag tagit på mig alldeles för lite och sprang in för att byta innan jag stack iväg.
Nu väntar jag på att se när jag faktiskt blir sjuk får jag nog erkänna! För hur bra kan det vara att svettas inne i trapporna och sedan komma ut i bara några få plusgrader, som det ju är utomhus så här års? Man pratar ju om att årets influensa nu är på gång på allvar, så man är ju ändå ganska utsatt. Minns visserligen inte när jag åkte på influensen sist visserligen, tror det var någon gång i övre tonåren, så med andra ord runt 15 år sen... Men det gör ju också att man blir lite "kaxig" och rätt var det är smäller det.
Jag har dessutom en tendens att bli sjuk när det absolut inte får ske! Sist jag blev sängliggande, fick jag dubbelsidig lunginflamation lagom till en tentavecka till exempel. Jag har före dess fått både utlandsresor och jular förstörda för att jag blivit sjuk... :(

Ett litet dilemma har tyvärr uppstått - hur absurt det än kan låta att kalla det hela just ett dilemma. Äntligen, äntligen är ju mopeden färdig hos verskaden i Nybro och jag kan hämta den. De ringde faktiskt redan i måndags och talade om att jag kunde hämta den, men tiden har helt enkelt inte räckt till för att åka dit än. Men nu ska det ske fredag eller lördag är tanken.
Första tanken var att hyra en mindre lastbil för att hämta moppen, trots allt är det ungefär fyra mil enkel väg - något som känns lagom lockande på moped i mitten av november. Men så visade det sig att det skulle hamna runt 1200 kronor att hyra en sådan bil, trots att det bara skulle röra sig om ett par timmar. Och de pengarna är det inte värt! Så nu blir det frågan om att bylta på sig en jäkla massa kläder och köra de där milen på moped istället.
Så nu sitter jag febril och följer väderprognoserna för att se till att inte hamna mitt i något snöoväder eller annat "okul" på vägen. Man pratar ju om ett nytt snöoväder som är på väg in - och det vill jag inte råka ut för. Köra bil i snöstorm är visserligen jobbigt, men det går. Men köra moped i snöstorm är rena självmordet, så det är rent uteslutet!
Så hoppas nu på ett par dagars uppehåll, så att jag faktiskt kommer iväg - och sedan hem 3000 fattigare. Det känns verkligen surt att punga ut med så mycket pengar totalt i onödan egentligen. Några snorungar får för sig att dra iväg med mopeden och slå sönder den, bara för att något att göra förmodligen. Sen får jag punga ut med flera tusen för att laga den - pengar som jag skulle kunna haft väsentligt mycket roligare för egentligen!

DN 1 SvD 1

Bilderna lånade från Broome county council of churches, Aktiespararna, Madi-cken

Låter Wiehes härliga och fenomenala text tala för sig själv! :)

AB 1, 2, 3, 4, 5 EX 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8

Strax innan valet i år kom jag att tänka på en händelse för ett antal år sedan, då Sverigedemokraterna för första gången ställde upp i kommunalvalet i Malmö. Som de flesta partier ville man förstås skicka ut valinformation - men brevbärarna vägrade. De tänkte helt enkelt inte dela ut information om partiet. Då var man dessutom långt värre än vad man är idag, med mycket extremare åsikter än vad man nu har - eller åtminstone vill ge sken av vad man har.
För ett par år sedan läste jag om en nyutexaminerad apotekare som vägrade hantera preventivmedel i sitt arbete med motiveringen att det stred emot henne religiösa uppfattning. I det fallet vägrade arbetsgivaren gå med på det med motiveringen att det är en del av jobbet. Men apotekaren gav sig inte - och fick till sist rätt att inte hantera preventivmedel i sitt arbete på Apoteket.
Men jag kan undra emellanåt hur långt man kan gå i arbetet, i fråga om vad man ställer upp på eller ej? Ska en läkare som är Jehovas vittne kunna vägra att utföra blodtransfusioner? Ska en polis kunna vägra att vara med vid avvisningar?
Jag var väl inte direkt överlycklig över att dela ut Sverigedemokraternas val information i år. Samtidigt tittade jag faktiskt igenom vad som stod - och det var inga direkta rasistiska formuleringar. Nej, då kände jag inte riktigt att det var något att direkt diskutera heller. För vänder man på det, skulle ju faktiskt någon som röstar på SD kunna vägra att dela ut Vänsterpartiets valinformation med samma argument, att man inte sympatiserar med innehållet. Hade däremot innehållet verkligen varit rasistiskt, hade det varit en helt annan sak - eftersom ju innehållet då möjligen kunnat varit olagligt.
När jag läste om apotekaren som slapp hantera preventivmedel på arbetet, tyckte jag faktiskt det hela lät absurt. Borde hon inte tänkt på det innan hon utbildat sig till apotekare? I alla yrken ingår arbetsmoment man kanske inte alltid sympatiserar med helt och hållet och det får man acceptera. Som apotekare får man acceptera att hantera mediciner man kanske ibland har negativa åsikter om, som brevbärare får man dela ut information man inte alltid sympatiserar med, som polis får man ibland uppdrag man kanske inte gillar till 100 %.
När något avsevärt går över gränsen, är kriminellt eller liknande är det självklart att man ska kunna vägra och säga att "det ställer jag inte upp på", men i de flesta jobb ingår trots allt vissa uppgifter oavsett vad man tycker om det. Brevbärarna för ett antal år sedan kan jag förstå, då SD var mer extrema än vad de är idag. I år var de aldrig några diskussioner om att vägra dela ut SD's valinformation efter vad jag hört. :-)

SvD 1

Bilden lånad från Uglvig Rekruttering

Någon mer än mig som såg den nya såpan "Ung och bortskämd" i förrgår kväll? jag brukar inte vara så mycket för det här med såpoperor, men den här kunde jag faktiskt inte motstå att titta på! Och stundtals visst jag absolut inte om jag skulle skratta eller gråta åt de här snorungarna.
Grundidén - för den som inte sett programmet - är att ungdomar som är rejält bortskämda ska leva en tid tillsammans och lära sig om livet "utanför sitt trygga hem". Alla av dem är rejält bortskämda och de flesta av dem kunde varken laga mat, städa eller tvätta.
Den äldsta av deltagarna var 24 år (om jag inte minns fel) och det var faktiskt pinsamt till en början att se fullvuxna människor bete sig på detta sätt! Deras föräldrar gjorde i princip allt för dem, oavsett om de bodde hemma eller ej. De städade, lagade mat och köpte allt de pekade på - oavsett om de hade pengar till det eller ej. Vissa av dem hade kreditkort kopplade direkt till föräldrarnas konton och ingen av dem hade någonsin ens haft ett jobb. Vissa hade till och med inställningen att jobba bara var onödigt och de skulle helst aldrig göra ett handtag i hela sitt liv om de slapp.
Det var minst sagt pinsamt att se vuxna människor vara så totalt okunniga! De kunde ingenting om matlagning, hur ett hushåll ska skötas eller hur pengar räcker och hur man ska prioritera ekonomiskt.
Men när de första känslorna av pinsamhet lagt sig, börjar jag tänka efter lite. Hur kan man som förälder behandla sina barn som dessa gör? De tror uppenbarligen att beskyddar dem, men barnen är ju inte på något sätt förberedda för vuxenlivet överhuvudtaget. Man börjar nästan undra om det är en mycket mild form av barnmisshandel. När jag själv var 24 hade jag hunnit bo utomlands och flytta hem igen, varit sambo och förlovad och separerat och sedan flyttat till Stockholm. Jag var visserligen ingen mästerkock, men kunde ändå laga en del mat, jag städade och tvättade allt själv. Jag skulle varken då eller nu överhuvudtaget aldrig låta mina föräldrar mer än i undantagsfall städa min lägenhet, sköta min tvätt eller laga mat åt mig. Jag undrar i mitt stilla sinne hur det kommer sig att vuxna människor inte vill bli självständiga och sköta sig själva?! Och varför kan föräldrarna inte drämma näven i bordet, riva ifrån och kräva att barnen sköter sig själva utan att ta hjälp av TV? Det är knappast bara barnen som behöver hjälp, utan även föräldrarna....

AB 1 DN 1 GP 1 SVT 1, 2, 3, 4, 5

Bilden lånad från Smidigt

Det må vara så att vi i Kalmar varit ganska förskonade från riktiga oväder idag, det har uppenbarligen varit långt värre på flera håll i landet. Jag har emellanåt haft radio på på jobbet idag och kunnat höra fragment om totalt kaos i snön. Man talar om decimetervis med snö på vissa ställen, med inställda bussar och flyg och en rad trafikolyckor som följd.
Här i Kalmar har det inte varit fullt så farligt, men det har istället regnat utan dess like. Hur mycket det kommit har jag ingen som helst aning om, men med tanke på att det ösregnat praktiskt taget hela dagen har det garanterat kommit en hel del.
När jag igår ryckte in för att jobba, fick jag köra bil - och det var jag nöjd med eftersom det regnade till och från även då. Men idag hade jag offrat min högerhand för ett bildistrikt istället för att puttra runt på en moped! Nej, fullt så illa kändes det inte - inte så att jag faktiskt hade offrat högerhanden. Men det var kallt och rejält blött när man kom tillbaka från brevbärarrundan! De flesta av oss såg nog ut som att vi simmat runt distrikten snarare än att vi åkt moped. Normalt brukar jag tycka det är rätt skönt att komma ut korta stunder mellan portarna, mest för att man då får några sekunders svalka innan man ska in i nästa port och svettas i trapporna igen. Men idag var det precis tvärtom! Jag hann aldrig bli riktigt varm inne i portarna och började istället frysa. Det är ju något av nackdelarna med brevbärarjobbet, det är svårt att klä sig rätt - framförallt höst, vinter och tidig vår. Har man för mycket på sig, är man varm ute men svettas floder i trapporna - har man istället mindre på sig håller man hyfsad kroppstemperatur i trapporna, men fryser ihjäl mellan portarna.
Fast jag tänker inte klaga alltför mycket! Det kunde varit som norröver. Minns hur det var i Stockholm under åren jag bodde där, så fort första snön kom var det totalt kaos i all kollektivtrafik. Och det behövdes inte ens lite snö, det räckte med några löv på rälsen så gick ju varken tunnelbana eller pendeltåg. Även om man kan förstå att blir kaos vid stora mängder snö, så har jag svårt att förstå att det blir kaos vid bara någon centimeter snö - eller några löv i september.
Men nu är det väl snart dags för snö även här kan jag tänka mig! Man har ju pratat om en hård vinter i år också, får se om det kommer stämma. Jag känner inte för en vinter som förra året direkt, det är inget som lockar. Trafikproblem, svårt att fram halt och kallt...

Fast frågan är vilket som hade varit värst idag? Bära ut post eller vara till sjöss? Knappast har jag haft det värst även på den fronten idag! De flesta som varit ute i trafiken både inåt landet och norrut har nog haft det rätt svettigt idag - och till sjöss har det blåst 20 sekundmeter, med andra ord rätt gungigt.

Jag brukar ibland få pikar just när det är dåligt väder, om jag fortfarande är säker på mitt yrkesval! Men jo, det är jag! Självklart är det inte alltid jättekul när det gungar, men man överlever trots allt. Ibland har det kunnat gunga så kraftigt att det är svårt att ligga kvar i sängen på nätterna, när fartyget vänder nedåt på vågtopparna kan man känna hur sängen faktiskt lättar under kroppen. Det är andra gånger svårt att hålla balansen och man måste lära sig att komma ihåg att ställa undan saker när man går ut på öppet hav. Datorn bör inte stå kvar på skrivbordet i hytten, kaffekopparna får ställas undan... Ett visst svinn på porslin är det givetvis alltid till sjöss, det är en del som går i golvet när man går i hård sjö.

AB 1, 2, 3 DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 EX 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 SvD 1, 2, 3 VG 1

Bilderna lånade från Viktminskning, Corall

När jag slog på radion idag, hade man ett insalg om en ny serie som skulle börja ikväll - nämligen Pensionärsjävlar. Jag kände direkt att det skulle vara min typ av humor! Och självklart gick TV:n igång - och jag insåg att jag hade rätt! Se och njut, vänner!! :-)

Bra service på det här företaget!! Du får dina fönster pustade när du vill! ;-)

Nu tror sig tydligen polisen hittat den man som kan ha legat bakom åtminstone merparten av de skjutningar som ägt rum i Malmö sista tiden. Han ska vara misstänkt för ett mord och sju mordförsök.
Ska bli intressant att se vad det är för typ som ligger bakom de här vansinnesdåden! Min egna gissning är att det är någon som inte har så gott öga till invandrare, eftersom det tycks vara offren enda gemensamma nämnare - att man har utländskt påbrå. Är det nu det motivet som ligger bakom, är det ju ett sjukt sätt att visa sina åsikter på! Okej om man har vissa åsikter, att man inte vill att vi ska ta emot flyktingar och invandrare, men varför skjuta ihjäl folk? Det finns ju bra mycket bättre sätt att hävda sina åsikter på än att ta till våld.

Men är drevet igång bland tidningarna, det är en sak som är säker! Man intervjuar grannar och släktingar till gripne och de flesta tycks lika chockade att det är just han! "Han verkade helt normal", "gjorde inte mycket väsen av sig" och så vidare. Men det låter ju å andra sidan ganska rimligt, han ville förmodligen inte åka fast - och då sticker man heller inte ut. Om det nu är han förstås, men polis och åklagara tycks just nu rätt säkra på sin sak.
Så snart får vi förmodligen veta vad det är för prick som ligger bakom det hela - och om det är rätt person man plockat in. Uppenbarligen är detta en nyhet som skapar stor uppståndelse, även utanför Sverige. Tidningar i hela Skandinavien tycks skriva om det och även på andra ställen har har skotten i Malmö skapat rubriker. Så gärningsmannen har verkligen lyckats dra till sig uppmärksamhet, det är en sak som är säker! Man kan nästan se komissarie Beck framför sig, surt muttrande att "Vi måste ta honom innan han slår till igen", "Vi är mitt upp i en mordutredning och har media efter oss som iglar".... :-)

Man har ju sedan länge hört missnöjda röster som höjts om att "polisen inte gör någonting", "det händer ju ingenting", "hade det varit en muslim som jagat svenskar, hade man gripit gärningsmannen för länge sen" och så vidare. Jag kan inte riktigt låta bli att störa mig på sådana kommentarer ibland.
Nu vet jag givetvis inte exakt hur denna polisutredning gått till, exakt hur polisen arbetat och så. Men det man faktiskt också ska komma ihåg innan man kommenterar en polisutredning, är trots allt att allmänheten inte alltid får hela sanningen kring utredningen medan den pågår. Det kan många gånger vara helt förödande för utredningen. Vad jag förstått, har man sista tiden haft ett 100-tal poliser som på ett eller annat sätt jobbat med den här utredningen och det tycker i alla jag själv säger ganska mycket om vilken energi man hittills lagt ner på det hela. Att en utredning tar tid, behöver förstås inte alltid betyda att polisen "inte gör något", utan att vissa saker faktiskt tar tid.
Sen vet jag att det finns tillfällen då dessa kommentarer absolut är befogade och att det finns gånger man absolut kan ifrågasätta polisens agerande, det råder det inga som helst tvivel om! Men att en utredning drar ut på tiden, är inte alltid synonymt med att polisen inte gör något...

AB 1 DN 1, 2, 3 EX 1, 2 POL 1, 2 SVT 1, 2, 3, 4 VG 1, 2, 3, 4

Bilden lånad från Moderaterna, Bilbröderna

Bilden lånad av Maria

Snacka om att man är en vanemänniska! Man vänjer sig snabbt vid att ha saker och ting på ett visst vis och själv blir jag många gånger ganska irriterad när vissa saker och vanor bryts när jag inte vill det.
Jag har två morgontidningar som kommer varje morgon. Det är DN och lokaltidningen Barometern. Så här på helgerna kan jag sitta i timmar och äta frukost och bläddra i mina tidningar. Jag drar på mig morgonrocken och mina fårskinnstofflor, hämtar tidningarna och kör igång kaffebryggare, sedan blir jag sittande.
När jag i morse yrvaket masade mig ut i hallen för att hämta tidningarna som borde ligga innanför dörren, tvärvände mitt till en början ganska bra humör! För inte hade jag fått några tidningar. Det gick till och med så långt att jag ringde till den automatiska telefonservice man kan ringa - bara för att få mitt minne uppfriskat om att det är helgdag idag! Så självklart var allt i sin ordning att jag inte fått någon tidning. Men i mitt nyvakna skick tänkte jag givetvis inte så långt till en början.
Så frukosten blev ovanligt tråkig och kort denna lördag kan jag säga....

Efter en timlång promenad i höstrusket har sedan eftermiddagen ägnats åt examensarbetet. Jag har nu börjat komma i rätt bra ordning med inledningen av arbetet - med syfte, bakgrund och metod. Just nu är det tolkning av olika lagtexter som gäller, något som inte direkt underlättas av att de enda versionerna jag hittat av de internationella regelverken är på engelska. De flesta tekniska uttryck som förekommer har jag oftast koll på, men övriga facktermer är det lite värre med. Så mitt engelskalexikon används flitigt och detsamma gäller Googles översättningsverktyg. Det verktyget är verkligen inte perfekt och många översättningar - framförallt när man försöker översätta hela texter - blir många gånger ganska komiska! Detta utgår från samma datasystem som den lilla widget jag har till vänster på bloggen för att kunna översätta bloggen. Pröva att översätta bloggen till engelska så får ni se vad jag menar!

Dock är nu böckerna lagda åt sidan för idag och jag har korkat upp kvällens första öl. Ikväll väntar bowling och sedan eventuellt en snabb vända till någon pub någonstans.
Jag ska dock vara pigg och fräsch imorgon för att kunna fortsätta skriva på mitt examensarbete, är tanken. Även om jag inte tänker ställa någon väckarklocka, utan unna mig att sova ut ordentligt, så tänker jag inte ligga hela dagen! Det är dessvärre närmare regel än undantag nuförtiden - kanske med ålderns rätt? - att jag är seg större delen av dagen efter en bättre krogrunda. För 10 år sedan kunde jag ledigt gå ut en kväll och sedan stiga upp och gå till jobbet eller skolan dagen efter, men numera är det totalt uteslutet. Även om jag kommer sitta hemma och skriva och inte ska någonstans, är jag medveten om att inte skulle bli särskilt mycket gjort om jag kommer hemkrypande frampå nattkvisten.
Å andra sidan är jag inte längre fullt lika intresserad av dessa rejält blöta utekvällar som man hade förr tillbaka. Jag går gärna ut, jag tar gärna några öl, men inte i samma utsträckning som för 10 år sedan. Då var man ju ute 2-3 kvällar i veckan, nu är det på sin höjd någon gång per månad.
Måste dessutom passa på att plugga lite nu, för det tycks bli lite jobb på Posten till veckan. Ska redan på måndag in och jobba lite extra. När jag nu jobbat så pass mycket som jag gjort, har man ju vant sig vid pengarna så det är många gånger svårt att tacka nej. Visserligen har jag börjat tacka nej lite, men har inte råd att tacka nej alltför mycket till jobb. De dryga 8.000 man får från CSN är nästan en omöjlighet att klara sig på, så någon inkomst utöver de pengarna måste man faktiskt ha för att klara sig. Framförallt nu, när det börjar närma sig jul och allt vad det innebär.

Bilderna lånade från Whatsername, Presentjakt

Sista åren har jag varje termin sökt stipendium från en stiftelse i Stockholm som delat ut pengar till dem som utbildat sig inom sjöfart. Jag har varje år fått pengar beviljade, men denna termin trodde jag verkligen inte att jag skulle det. Men kände i början av terminen att jag inte hade så mycket att förlora på att söka stipendiet trots allt; de kan ju inte annat än säga nej trots allt.
Men nej sa de inte! Istället fick jag för någon vecka sedan ett brev om att man beviljat mig stipendiet - och dessutom höjt summan betalar ut! Från 7.000 till 10.000 kronor. Och igår kom avin, som jag idag löste in på banken!
En otroligt härlligt känsla kan jag säga, det är ytterst sällan man har sådana summor att handskas med, framförallt som student. Men nu ska pengarna gå till sådant som man kanske inte annars unnar sig så ofta som studerande, lite extra guldkant på tillvaron helt enkelt. Och en mindre del av pengarna ska jag stoppa undan förstås. Det är alltid bra med en viss buffert trots allt, det kan man inte neka till. Snart är det till exempel dags för nästa delkurs i psykologin med en massa dyr litteratur som ska köpas in och då kommer extrapengarna att behövas!

Imorgon är det så Allahelgonhelgen. Det känns på sitt lilla vis lite märkligt att inte ha någon grav att gå till och tända ljus. Medan jag bodde i Bagarmossen, hade jag gångavstånd till Skogskyrkogården, där mina morfäldrar ligger, och dit promenerade jag för att tända ljus med jämna mellanrum. Men sedan jag flyttade till Kalmar, har jag på sin höjd fått skämma bort ett och annat utspökat barn med godis som kommit och "hotat" mig med att busa om jag inte givit dem just godis.
Istället är det ju nu bara tre veckor kvar till första advent! Och det känns lite svårare att placera på nåt sätt. Som infödd norrlänning är jag van vid snö och kyla de sista veckorna innan advent, men här i Kalmar har det varit fantastiskt milt sista tiden! Man har till och med pratat om en ovanligt mild första vecka i november, även för att vara Småland.
Nu pratar man visserligen om att hela Skandinavien ska få det lite kyligar närmsta dagarna - och jag ser nästan fram emot det! Lite kyla och snö så att det blir ljusare ute. November är ju en fantastiskt grå och trist månad, men lite snö skulle få det att se aningen ljusare ut.
För ett par veckor sedan kom en gnutta snö, men den låg inte kvar mer än någon dag. Så nu får det gärna komma lite snö som faktiskt blir liggande istället! Även om jag känner mig själv rätt - jag kommer garanterat att börja klaga på kylan och snön redan på nyårsdagen - men just nu vill jag bli av med allt det gråa, trista och tråkiga som november innebär!
Ganska snart är väl dessutom planen att börja handla julklappar, glögg och pepparkakor, så vad passar väl då bättre än lite snö och kyla att spana ut på genom fönstret?! :-)

SvD 1 VG 1

Bilderna lånade från Market Shark, SVO

Det finns faktiskt en enda familj i Sverige som jag absolut inte skulle vilja vara infödd i - och det är kungafamiljen.
Det är inte för att jag har något emot dem och inte för att jag tycker att monarkin ska avskaffas, det har helt enkelt med att göra att jag inte skulle vilja vara den offentliga person som det skulle innebära att vara en del av den familjen. Livet som en del av kungafamiljen är så fruktansvärt utstakad. Det är förutbestämt vad man ska "jobba" med, var man ska bo - och man måste till och med be om kungens och riksdagens godkännande innan man gifter sig med den man älskar.
Nej, jag skulle inte fixa att både vara en extremt offentlig person och dessutom inte få bestämma själv vad jag ska jobba med och vem jag ska gifta mig med.

Nu får jag dessutom vatten på min kvarn kan jag säga! Dagens "snackis" har ju absolut varit kungen och den bok - "Den ofrivillige monarken" - som nu kommit ut om honom. Jag har - av naturliga skäl - inte hunnit läsa boken än, men har fått vissa hinter om vad den ska innehålla. Det ska vara otrohetsaffärer och besök på olagliga klubbar i sällskap med grovt kriminella personer bland annat, även om jag inte har en aning om sanningshalten i det hela.
Det är ju trots allt så att även kungafamiljen består av personer som inte heller de är mer än människor. Så självklart finns det en del mörka sidor även i den familjen! Självklart förekommer otrohet och självklart gör även kungafamiljens medlemmar snedsteg, även de. Jag blir förstås - som säkerligen många andra - nyfiken på vad det nu är kungen påstås ha gjort i boken. Och förstås hur mycket sanning det ligger i de påståenden man kommer med, för bara för att man skriver en viss sak behöver det ju inte vara sant.
Jag tycker självklart att en offentlig person - som till exempel en medlem i kungafamiljen - ska föregå med gott exempel och inte uppsåtligen begå grövre snedsteg. Men samtidigt är det ju som sagt heller inte mer än människor vi pratar om - och människor gör, har alltid gjort och kommer alltid att göra misstag. Så enkelt är det.
Och nu har kanske kungen gjort en del tabbar och kommer säkerligen granskas under lupp närmsta tiden. Detta är ytterligare en anledning till att jag själv inte skulle vilja vara en del av denna familj! Gör man minsta tabbe eller snedsteg blir det löpsedlar med stora, svarta bokstäver och ett väldigt liv. Så nej tack, jag håller mig till sjöss istället! :-)

AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13 DN 1, 2, 3, 4, 5 EX 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11

GP 1, 2, 3, 4, 5 POL 1 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 SVT 1, 2, 3, 4, 5, 6 SYD 1, 2, 3, 4
VG 1, 2, 3, 4, 5

Bilden lånad från As good as it gets

Jag börjar inse och försöka acceptera att jag uppenbarligen arbetar och presterar bättre under måttligt press. Vet jag att jag har gott om tid med något, då skjuter jag bara upp det - men så fort jag vet att jag har lite tidspress kan jag ägna 48 timmar per dygn åt det!
Så har det varit med mitt examensarbete. Jag har inte lagt när särskilt mycket energi på det tidigare under terminen, men nu när jag vet att jag måste lägga på ett kol med arbetet, då jobbar jag energiskt med det! Och jag har börjat komma en bra bit på väg med arbetet, även om jag är långt ifrån klar. Idag har jag börjat göra i ordning fler enkäter som ska skickas ut och slipat om inledningskapitlen på arbetet. Jag måste skriva om både metod- och syftesdelen en del och det har jag börjat slipa på nu.
Visserligen har jag delvis gjort den prioriteringen att satsa på den astronomiska navigeringen fram tills tentorna gick för att veta att jag faktiskt klarade dem - och det gjorde jag ju till sist. Så nu går energin till examensarbetet och förstås psykologin i den mån jag hinner med.
Men det behövs uppenbar tidspress för att jag ska ta tag i saker och ting.
200 sidor har jag skrivit ut idag. 50 enkäter ska skickas, själva enkäten består av 3 sidor och till det hör ett följebrev där jag presenterar mig och talar om vad enkäten handlar om. Miljövänligt? Nej, förmodligen inte, men mina chefer inom Posten kommer förmodligen bli glada. I dagens samhälle, när de flesta skriver mejl och inte brev är det nog ovanligt att man som privatperson kommer och lämnar in 50 försändelser på ett bräde.
Nu är man ju dessutom mer envis att beta av de sista momenten i utbildningen, så att man faktiskt snart blir klar. Jag vet att när examensjobbet är klart, då har jag mina kaptenspapper och kan jobba till sommaren, när praktiken är över. Ansökan om praktik är sedan länge inskickad och jag hoppas det blir en bra båt. Jag har specifikt önskat att få göra lite längre resor eftersom jag som längst kommit till Skottland och England under mina praktiker hittills, så nu vill jag långt bort! :-)

Dagen avslutades med en visit på skolan faktiskt, där jag inte varit på mycket på sistone. Trots att jag normalt inte tycker jag får så mycket gjort hemma, har jag nu ändå suttit hemma - och faktiskt fått massor gjort! Så det har inte blivit många besök på skolan, men nu gjorde jag ett undantag och dessutom på kvällstid.
Man brukar nämligen ha ett antal öppna föreläsningar per termin och idag var en sådan dag. Det är inte alltid dessa föreläsningar är särskilt intressanta, att man har hittat ämnen som är något man går till skolan för på kvällstid. Men idag hade man bjudit inte Kustbevakningen, som var på plats för att visa upp sitt nya fartyg och sedan ha en föreläsning om sina fartyg och sin verksamhet.
Jag var givetvis dit redan innan föreläsningen och gjorde en promenad ombord på fartyget. Det var en imponerande syn kan jag säga och en mycket intressant föreläsning efteråt.
Jag har visserligen svårt att se mig själv börja på Kustbevakningen det första jag gör när jag är färdig sjökapten. Det ska möjligen vara att man hamnar i sitsen att man väntar barn eller liknande, då kan det vara ett bra alternativ, men inte i annat fall.
I vilket fall är det ändå intressant med föreläsningar från olika potentiella arbetsgivare för att få idéer om var man kan tänka sig att söka jobb med tiden. Jag har redan nu börjat läsa platsannonser nämligen i jakt på någonstans man kan tänka sig att jobba. Nu har jag visserligen ingen panik i att få jobb direkt efter att jag fått min examen, trots allt är jag ju tjänstledig från min anställning inom polisen i Stockholm och har ju alltid det att falla tillbaka på.
Så jag kommer inte lägga någon enorm energi på att söka jobb förrän åtminstone examensarbetet är godkänt, jag vill faktiskt veta att jag har alla papper i ordning innan jag söker jobb. Man har hört om en och annan som börjat söka jobb redan under sista terminen - bara för att strax innan anställningen ska påbörjas få beskedet att man inte klarat alla tentor. Den sitsen vill jag själv inte sätta mig i, det är en sak som är säker. Och jag behöver inte det heller, när jag ju faktiskt har ett jobb att falla tillbaka på...

---

BAR 1

Bilderna lånade från Laxå kommun, Wikipedia, Båtliv, WMU, BLT

När jag var i övre tonåren  och början på tjugoårsåldern var det inte ovanligt med kompisar som ringde på helgnätterna - eller kanske snarare frampå morgonkvisten - på väg hem från krogen för att snacka lite skit. Nykterheten var det förstås oftast si och så med hos dem som ringde och så är det väl oftast om man ringer till någon klockan fyra på morgonen bara för att snacka lite skit? För vem fasen gör det i nyktert tillstånd?
Min egen reaktion var att jag oftast blev irriterad över dessa samtal. Hur full man än är, är det rätt respektlöst - och var jag hemma den tiden dessa samtal kom, var jag inte bara oftast nykter utan låg dessutom och sov.
Och det var mer än en gång det hände att personen som ringde hade anledning att ringa upp frampå dagen därpå för att be om ursäkt eller förklara sig lite närmare kring vad som sagts under de nattliga samtalen på fyllan. Ibland skulle det redas ut konflikter, det skulle pratas ut och det var många gånger det blev rejält fel. Nej då, ni som eventuellt känner er skyldiga till något eller några av dessa samtal kan känna er lugna! Jag kommer INTE redogöra för dem här! :-)
Sen, när det blev billigare att sms:a, blev det ju förstås inte ovanligt med ett och annat fylle-sms frampå nattkvisten också. Och samma sak där: det hände en och annan gång att folk att avsändare kunde ha en del att förklara dagen efter.
Jag har dock - hittills i alla fall - inte fått några pinsamma meddelande via internet, varken på msn, Facebook eller mejlen. Ibland kan visserligen vara vissa kommentarer, där man undrar om vederbörande faktiskt är nykter, men fortfarande inte särskilt pinsamma.
Själv lyckas jag faktiskt hålla mig ifrån pinsamheter efter några glas, åtminstone via telefon eller internet. Vad jag själv vet har jag inte lyckats skicka iväg saker som jag inte kan stå för dagen efter. Av någon märklig anledning, har jag oftast så mycket vett kvar i skallen att jag ungefär vet vad jag kan tänkas ångra om jag skickar det.
Skulle man nu inte klara sådant, utan till exempel uppdaterar Facebook med diverse pinsamheter på fyllan finns nu tydligen ett fyllefilter man kan koppla till sitt Facebookonto. Innan man uppdaterar statusraden får man göra ett test som tar några sekunder innan statusraden publiceras. Får du godkännt, kompletteras statusuppdateringen med etiketten ”Detta inlägg är fyllefiltrerat”. Om du däremot inte klara det, men ändå väljer att göra en statusuppdatering, kompletteras inlägget med en text som förklarar att det inte är fyllefiltrerat och att det därmed inte ska tas så seriöst.
Jag har provade testet och nej, det kanske inte är helt lätt att göra med lite under västen. Men jag kommer inte koppla det till mitt Facebookkonto! Skriver man en massa pinsamheter på fyllan - eller ringer pinsamma telefonsamtal - ska man nog tänka över sina alkoholvanor istället...

DN 1 EX 1 GP 1 SvD 1

Bilden lånad från Vita