Imorgon är det första juni och nu har den svenska sommaren kommit på allvar. Regnet har hitintills kommit och gått hela dagen, termometern har med nöd och näppe tagit sig ovanför tiograderssträcket och det har blåst ganska duktigt.
Så det har blivit en riktig innesittardag istället, jag har med andra ord av förståeliga skäl knappt varit utanför dörren idag. De enda gångerna har varit när jag gått till och från tvättstugan - och då har jag praktiskt taget småsprungit för att komma in så fort som möjligt.
Det har alltså blivit en dag då jag tagit tag i sådant jag länge tänkt fixa med. Jag har städat - och det lite grundligare än vad jag gjort sista gångerna. Har verkligen behövt skura golven och damma av hyllor etcetera lite noggrannare, så det har fått sig en genomgång idag. Så bokade jag tvättstugan och har sprungit emellan några gånger.
Nu doftar det såpa efter skurandet och är hyfsat rent här hemma. Tyvärr har jag mer och mer "kommit av mig" vad gäller städningen. Fram till för några år sedan var jag rejält grundlig och dammsög och skurade en gång i veckan. Visserligen åker dammsugaren fortfarande fram med 7-10 dagars mellanrum, men jag orkar inte längre vara fullt lika grundlig som jag förr varit. Detta trots att jag fortfarande tycker det är precis lika skönt med en välstädad lägenhet och fortfarande älskar doften av såpa lika mycket som förr. Men på något vis har det mer och mer något av ett ont måste och ingenting annat. Men varje gång jag haft en grundligare städning, tänker jag att "nu ska jag bli noggrannare framöver" - får se när jag lyckas hålla det löftet?! ;-)

Sedan sista tentan skrivits och jag lämnat ifrån mig mitt examensarbete, har jag kopplat bort allt vad skolan vill heta - jag har inte riktigt velat ta tag i något som har med skolan att göra. Jag tror jag insett vikten av att ibland få koppla bort skolan helt och hållet.
Men igår insåg jag att det kanske var dags att kolla resultaten för de sista tentorna jag skrev för terminen. Det var en omtenta och en ordinarie tenta i bryggrutiner, en kurs som det varit otroligt mycket rabalder kring under våren. Framförallt har detta handlat om lärarens rättning av tentorna. I kursen ingår en del- och en sluttenta. Varje tenta består av tre frågor som i sin tur består av ett antal delfrågor. svarar du fel på någon av delfrågorna, slås hela uppgiften ut. Detta gör i princip att om man lägger en kurs fel på 1-2 grader, slås hela tentan ut - även om man gjort allt annat helt rätt på tentan. Och alla som någon gång gjort en reseplanering vet att enbart ett blyertssträck i sjökortet kan motsvara 1-2 grader vilket gör det hela till ett mycket enkelt fel att göra.
Till det har det varit luddiga frågor. På sista omtentan tolkade merparten av oss i klassen en av frågorna på ett visst sätt - och fel eftersom "läraren inte menade som stod i frågan", vilket vi skulle ha förstått. Det enda felet de flesta av oss gjort var då att lägga ut kursen från fel punkt - resten var korrekt uträknat. Vårat argument var genomgående att om majoriteten av en klass tolkar en fråga på ett visst vis, borde det vara något fel på frågeställningen och då skulle de flesta schyssta lärare godta även det alternativet - men icke i det här fallet.
Majoriteten av klassen underkändes därmed på både ordinarie tenta och efterföljande omtenta. Med tanke på detta fick vi senare en extra omtenta under ordinarie tentavecka för att så många som möjligt skulle ha en chans att få ut sina kaptensbehörighet till sommaren.
Själv hade jag inga som helst förhoppningar att klara någon av tentorna. Inte på grund av kunskapsbrist utan på grund av lärarens överdrivet nitiska rättning. Men jag valde ändå att gå och skriva tentorna. Och igår kunde jag till slut inte motstå frestelsen att ändå kolla slutresultatet - och fick en smärre chock. Jag slutade på VG i hela kursen!!! Det var verkligen det sista jag hade väntat mig.
Men trots allt kunde jag inte låta bli att räkna efter lite. Av 75 studenter är 32 fortfarande underkända på minst en av de två tentor som ingår i kursen. Och har jag förstått det hela rätt, har statistiken varit ungefär densamma de senaste åren. Borde man inte fundera på om något är galet då? Det borde ju knappast vara frågan om att klass efter klass efter klass är usla på att plugga på just en och samma kurs...?!
Men nu ska jag trots allt inte klaga. Jag har ju mitt VG och det är jag glad och stolt över! Men jag var tvungen att kolla på både två och tre gånger extra för att försäkra mig om att jag inte läst fel!! :-)

Bilderna lånade från Gård Gripen och Modern fysik

Jag undrar om jag själv riktigt förstått hur stort oljeläckaget faktiskt i Mexikanska Golfen faktiskt är. Men så hittade jag bilden här ovanför och nu ser man ju verkligen vilka konsekvenser det faktiskt hittills haft! Man pratar nu om att det kan dröja ända till augusti innan läckan har tätats, undrar vilka konsekvenser det hela då hunnit få?
Nu satsar man på att kapa det trasiga röret som oljan sprutar upp ifrån, och på så sätt få en rak yta där man kan fästa ett lock för att täppa till läckan. Genom locket ska man sedan leda upp oljan till ytan. Men det finns en stor nackdel med den planen. Om man inte lyckas placera ett lock på röret efter att man skurit av det kommer situationen nämligen bli ännu värre...
Obama har nu sagt att man kommer hålla BP ansvariga för katastrofen, vilket väl egentligen inte är mer än rätt. Men skulle vara intressant att veta vilka summor detta kommer att kosta! Det är inte några småsummor vi pratar om direkt i sådana hör situationer. Dels alla kostnader för reparationer och sanering, men sedan kommer det garanterat in skadeståndskrav från företag och personer som drabbats på ett eller annat sätt. Fast med tanke på vad oljebolagen faktiskt tjänar, så kan man väl ändå tänka sig att det är summor som bolaget klarar av - och mycket av detta är man väl säkerligen försäkrad emot också.

AB 1 DN 1, 2, 3, 4 E24 1, 2, 3 SvD 1

Bilderna lånade från SvD och BP

Nu är det så slut på bajstorkandet på helgmorgnarna för ett tag fram över. I morse lämnade jag ifrån mig passerkort och nycklar till min efterträdare som ska ta mina helger under sommaren.
Igår var det inget bajs att torka på toalettväggarna och jag tänkte att jag kanske skulle få "gå på sommarledigt" från städjobbet och ha det i gott minne - utan några bajskluttar i åtanke. Men till i morse hade denna någon - vem det nu är - istället satt en extra stor klutt på väggen inne på toaletten. Så det var bara att ge sig till att skrubba och gno för att få bort den. Med andra ord blev det till att torka bajs från väggarna in i det sista.
Nu kommer jag - möjligen med några få undantag - enbart ha kontorstider närmsta 2-3 månaderna och det känns fantastiskt skönt. Det är många gånger jag svurit så ångorna legat tunga i sovrummet när väckarklockan ringt på helgmorgnarna, men nu är det förhoppnings över för ett tag framöver.

För en tid sedan brakade något till i vardagsrummet sedan jag gått och lagt mig. Jag kunde först inte placerade vad det var, men när jag kom upp fick jag konstatera att gitarren ramlat ner. Det snöre jag knutit runt gitarrhalsen för att kunna hänga upp den hade helt enkelt gått av.
Vid en första anblick hade inte gitarren skadats alls, så jag pustar ut och hänger tillbaka den. Men när jag dagen efter skulle använda gitarren, upptäcker jag ett stort hål i den. Och NEJ - det är inte under under strängarna, där det ju ska vara ett hål. Det här hålet satt på gitarrens baksida.
Nu är detta visserligen en gammal, sliten och nött gitarr som är inköpt begagnad. Ljudet i den är väl si så där och den har absolut sett sina bästa dagar - så det var ingen större katastrof att den gick sönder, men det hade ju kunnat varit lite mer vältajmat på något vis.
Men igår gjorde jag slag i saken och gick och köpte en ny gitarr - och nu slog jag på stort och köpten en stålsträngad dessutom. Även om det blir lite ömmare i fingrarna efter en stund med en stålsträngad gitarr i famnen än med en nylonsträngad, så är det bra mycket bättre med stålsträngade trots allt. Och väsentligt mycket bättre ljud.
Nu var det visserligen en gitarr för 600 kronor från Hobbex, så man ska väl inte förvänta sig någon gitarr i världsklass. Men för priset det tycks den ändå vara bra, utifrån det lilla jag hittills använt den... Så nu är midsommaren räddad också - ingen svensk midsommar utan gitarr! ;-)

Bilderna lånade från GnetaGalten,

AB 1, 2

---

I februari förra året sökte en kvinnlig kock jobb som styckmästarlärling hos Söders Kött och Fläsk i Johanneshov. När hon ringde upp företagets ägare fick hon till svar att "jobbet är inget för tjejer" samt att företaget inte hade något omklädningsrum för kvinnor. Vidare ska ägaren också förklarat att det handlade om tidiga morgnar och att jobbet var tungt liksom miljön kylig.
Hotell- och restauranganställdas fackförbund tog fallet till Diskrimineringsombudsmannen och efter en förlikning tilldöms nu kvinnan 70.000 kronor i skadestånd. Företaget har beklagat det inträffade och erkänt att uttalande inte var så lyckligt.

Nej, lyckligt är väl det sista man kan kalla uttalandet för - men det är väl också lätt att säga i efterhand när historien kommer i dagsljuset. Istället är det skrämmande vilka gamla reliker det tycks finnas på vissa håll. Jag kan tänka mig att detta är den attityd som ändå finns på detta företag - liksom alltför många andra - men är något man inte vill "skylta med" utåt. Istället hoppades man säkerligen på att denna kvinna inte skulle ha tillräckligt med skinn på näsan för att gå vidare med uttalandet utan låta det hela stanna därhän.
Men tji fick man - och tur är väl det. Jobb ska man få utifrån sina meriter och inte kön (eller hudfärg, sexualitet eller liknande heller för den delen). Det finns garanterat många kvinnor som är lämpade som slaktare, precis som det finns många män som inte är det. Så är det för alla yrken.

Källa: DN

Bilden lånad från Workbuster

Fredagen den 21 maj var det tjurfäktning på Las Ventas tjurfäktningsarena i Madrid och matadoren Julio Aparicio tycktes gå vinnande ur striden. Men så faller han - och tjuren går istället till attack.
Thurens ena horn genomborrade Aparicios käke underifrån med en sådan kraft att matadoren slets upp från marken och under några sekunder blev hängande i luften medan tjurfäktarens assistenter rusade in på arenan. Tjuren avlivades och matadoren fördes i ilfart till sjukhus där opererades. Bland annat fick man rekonstruera hans käke, halsmandlar och tunga.

Själv undrar jag denna barbariska "sport" ska upphöra? Att för nöjes skull döda djur på ett ganska plågsamt sätt och dessutom göra det till underhållning känns inte som det hör hemma i modern tid.
Visst är det tragiskt med den skadade matadoren, men på något vis får man skylla sig själv också när man ger sig in i kamp med ett så stort djur som en tjur. Det är väl egentligen märkligt att inte fler matadorer skadas allvarligt än vad som faktiskt sker.
Men framförallt för att det är en plåga för de djur som tvingas "ställa upp" i tjurfäktningarna borde det helt enkelt inte vara tillåtet. Nu kan man självklart hävda att det finns viktigare saker att kämpa mot än några tjurfäktningar i Spanien - och det kan visserligen vara sant. Men fortfarande känns det som en kvarleva från medeltiden som inte borde höra hemma i ett modernt samhälle.

AB 1

Bilden lånad från Spanienkusten

Var det fler än jag som blev förvånad när resultatet av gårdagens semifinal i Eurovision Song Contest lästes upp?! Personligen trodde jag verkligen på Annas bidrag och trodde åtminstone att låten skulle räcka till en finalplats. Om den sen inte vunnit hela härligheten hade varit en helt annan sak, men en finalplats var den absolut värd.
Det är inget jag bara säger för att jag givetvis partiskt håller på Sverige i en sådan här tävling - det var faktiskt helt enkelt en fantastiskt bra låt!
Men även kommentatorerna under gårdagens sändning från Oslo tycktes uppriktigt förvånade och besvikna över resultatet. Det fanns flera av de låtar som gick vidare som i mina ögon inte alls var värda en finalplats - och det var inte bara det svenska bidraget som förtjänat en finalplats av dem som inte fick någon. Men, men.... Trots allt är det ju ett demokratiskt beslut som man får finna sig i helt enkelt. Så imorgon kommer något ovanligt ske i den lindqvistska studentlyan i Kalmar - jag kommer med största sannolikhet att skippa finalen av Eurovision Song Contest! Det är inte ofta det händer - om jag inte har något viktigare att göra - men imorgon kommer det förmodligen att ske.... :-)

AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11 DN 1, 2 EX 1, 2, 3, 4 SvD 1, 2, 3, 4 VG 1, 2, 3

Bilden lånad från I vandrarens spår

Sommaren börjar sakta göra sitt inträde med allt vad det innebär, även om det ännu inte är mycket till sommarväder ute. Som alltid har sommaren kommit fort, man har knappt hunnit blinka från det att det var kalt, grått och kargt i naturen till att nu vara grönt, blomstrande och doftande överallt. Det känns som det var igår man såg de första vitsipporna ute - och nu är det full sommar!
Själv har jag helt lagt av strumporna, som jag brukar varje försommar. De åker bara på när jag ska klä upp mej eller liknande, i övrigt är jag strumplös från maj till september.
Balkongdörren till min lilla etta står öppet praktiskt taget dygnet runt, åtminstone den del av dygnet jag är hemma. Det är en underbar känsla att vakna till den friska sommarmorgonluften på morgnarna och höra fåglarna kvittra utanför. Det är något som verkligen kan få mig att pallra mig upp ur sängen med friska tag - även om jag skulle råkat sovit dåligt under natten.
Att sommaren med besked är min favoritårstid råder det knappast några som helst tvivel om, eller hur?! Jag skulle aldrig vilja komma ifrån årstidsskiftningarna - det skulle vara riktigt tråkigt utan dessa - men utan sommaren skulle det lika gärna få vara! Då skulle vårens härlighet och de vackra höstfärgerna inte vara mycket värt helt enkelt.
Nu vill man bara passa på att njuta av denna alldeles för korta årstid så mycket det bara går. Och det är nästan komiskt på sitt lilla vis vad vi svenska plötsligt "blommar ut" och liksom kommer ut ur våra gömmor så fort sommaren gör sitt intåg. Helst plötsligt lever folk, det är ett folkmyller man annars aldrig ser - för att i vi september/oktober ska gömma oss igen fram till någon gång i maj/juni igen.

Ett annat typsikt sommartecken - åtminstone i min egna lilla värld - är mina årliga brevbärarrundor runtom i Kalmar. Sommaren 2010 kommer inte på något sätt vara något undantag alls - och jag har ju dessutom fått börja ovanligt tidigt i år, även om det från början inte var riktigt planerat.
Det känns alltid lika nostalgiskt på ett märkligt sätt att vara tillbaka på Posten igen. Efter de år jag tidigare jobbat inom Kungliga Postverket, känns det lite roligt att vara tillbaka igen. Jag är och förblir visserligen övertygad om att det inte är vad jag skulle vilja göra livet ut, men det är ett sommarjobb som är guld värt. Hyfsat betalt, man får vara utomhus och röra på sig betald arbetstid...
Dagens runda var dessutom mer händelserik än många andra. Jag har hamnat mitt i polisingripanden - även om jag själv aldrig var involverad - blivit invinkad i poliskontroll och delvis lyckats sabba en postcykel. Nåja, cykeln kommer bli lätt att laga, det var bara kedjan som hoppade av och den är enkel att lirka tillbaka även om jag aldrig hann fixa med det idag.
Så visst är det inte alltid en fråga om att enkom slänga brev i brevlådor, man råkar ju ut för ett och annat annat också. ;-) Så bränner man åtskilliga kalorier genom allt springande i trapporna, bärande och kånkande av post och reklam...

Bilderna lånade från Åkestam och Jan Grantorp

Ikväll är det så dags för semifinal nummer två i Eurovision song contest och Anna Bergendahls tur att tävla. Jag skulle bli riktigt förvånad om hon inte går vidare till finalen på lördag. Min egna uppfattning är att det är en av de bättre låtarna som representerat Sverige, så det vore trots allt konstigt om den inte gick vidare. Men det kanske tål att återkomma till, vem vet?
Semifinalen i tisdags var ju pinsamt dålig, eller åtminstone inte långt därifrån, men ikväll lovas det ett bättre startfält, så man får hålla tummarna för att det stämmer! ;-)

Att det råder schlageryra i Norge kan man verkligen inte missa, det kan jag säga! Man behöver inte vara där för att inse detta, det är en sak som är säker.

---

Det sägs att har man gjort minst två tatueringar så är man fast - det blir en vana och man vill ha fler. Så har det i alla fall varit för mig! Det började med en och jag är nu uppe i sex - med planer på fler. Minst 2-3 stycken till kommer det att bli innan jag själv är nöjd.
Men någonstans finns det en gräns för hur många tatueringar som är snyggt! Själv tycker jag det är måttligt snyggt med tatueringar som till exempel täcker en hel arm - även om ju självklart även sådant är en smaksak.
Men att tatuera sig som amerikanska Julia - på bilden här ovanför - är definitivt att gå över gränsen. Hon har till och med kommit in i Guiness rekordbok som världens mest tatuerade människa. Det hela ska ha börjat för 20 år sedan med att hon drabbades av en hudsjukdom - så kallad porfyri - som gjorde att huden blev full av blåsor när den utsattes för solljus. Efteråt bildades fula ärr, och den första tatueringen kom till för att dölja dessa ärr. Nu är praktiskt taget hela hennes kropp tatuerad istället.
Det är självklart upp till var och en vad man vill göra med sin kropp - och var och en får självklart tycka vad man vill om att tatuera varenda fläck av kroppen. Men personligen tror jag absolut att det skulle varit snyggare att ha kroppen täckt av ärr än en massa tatueringar. Som det är nu blir det bara groteskt. Undrar om talessättet "att inte se skogen för alla träd" finns på engelska? För det borde ju stämma rätt in bra på den här damens kropp, man ser inte tatueringarna för alla tatueringar helt enkelt. Många tatueringar kan vara snyggt (annars skulle jag ju själv inte ha flera stycken om jag inte tyckte det), men så här många blir enbart groteskt...

När jag började skriva det här inlägget, hittade jag ganska snabbt en lång rad bilder på andra mer eller mindre galna tatueringar, men som man ändå kan dra lite på munnen åt! Så se och njut, kära läsare! Kanske hittar någon av er inspiration till en tatuering?! ;-)

(Källa)

(Källa)

(Källa)

(Källa)

(Källa)

Jag skulle ge ALLT för att se minen hos de tjejer den här killen dejtar när de får se honom naken för första gången!! ;-)

(Källa)

(Källa)

(Källa)

Bilderna lånade från Expressen, Ulrika Bremberg och Pauline

Det är inte alltid med en jublande känsla man ger sig ut på en brevbärarrunda. När man vet att man har drygt 100-talet portar på tre våningar utan hiss att springa upp och ned, känns det som en oändlighet tills man är klar. Man svettas, man blir törstig, skitigt och emellanåt värker det i knän, axlar och rygg.
Men jag kan inte annat än säga att det går lättare och lättare för varje runda man går! För varje gång får man bättre kondition och för varje gång får man också bättre flyt på springandet i trapporna. Det kanske inte är alla som nödvändigtvis skulle hålla med mig, men jag är faktiskt smått benägen att hävda att det inte alltid är lika påfrestande när man har reklam att dela ut - trots att det blir mer att bära på. Detta för att man helt enkelt stannar till vid i princip varje dörr istället, detta gör att man stannar upp och istället kan hämta andan. Själv blir jag helt enkelt inte lika svettig i trapporna de dagar det är reklam som reklamfria dagar.
Trots allt får jag ändå erkänna att favoriten ändå är när man får bildistrikt! Hur bra det än är att få motion på betald arbetstid, så är jag bekväm av mig och föredrar bildistrikten. Mycket för att man slipper svettas och totalt köra slut på kroppen under arbetsdagen, men också för att man inte är lika utsatt för väder och vind. Man slipper bli blöt när det regnar, frysa när det blåser kallt och kan istället glida fram smått nynnande till radion...
Men jag tänker inte på något vis klaga över att jag får jobba! Och det är inte så att trappdistrikten känns som pest och pina så att jag våndas för att gå till jobbet. Absolut inte. Snarare skulle jag föredra bildistrikt om jag fick välja... :-) Och röra på mig behöver jag verkligen, så egentligen borde jag inte klaga överhuvudtaget - utan bara glatt ta emot att få hålla igång fysiskt och ändå få betalt för det! På hur många jobb har man den förmånen egentligen? På många arbetsplatser får man tigga och be om någon ynka timmes betald träning per vecka eller månad istället. Jag får 3-5 timmars betald träning per dag.
Och mer jobb tycks det bli. Egentligen skulle jag jobbat igår, men det visade sig att jag inte riktigt behövdes utan fick istället ledig. Nu tycks det som att det blir min enda lediga dag denna vecka. Jag kommer istället få jobba på torsdag och fredag, vilket jag glatt tackade ja till. Detta följs sedan av städning till helgen, vilket visserligen kommer bli min sista helg för sommaren - om jag inte blir extrainkallad.

Nu väntar i alla fall sängen för en trött brevbärarvikarie. Det är inte ofta man känner sig så utsjasad fysiskt som efter ett arbetspass på Posten! I alla fall inte jag, som praktiskt taget aldrig rör på mig annars... Så jag somnar verkligen helt ovaggad på kvällarna, det är en sak som är säker!

Bilden lånade från Nynäshamn

Om din pojk-/flickvän/man/fru plötsligt angrips i ert gemensamma hem av en person som försöker våldta denne och du upptäcker detta, hur skulle du reagera? Skulle du stå passivt och titta på eller ringa polisen och snällt vänta med att göra något annat tills polisen kommer - eller helt enkelt ingripa på stubinen för att avbryta angreppet?
Skulle jag själv komma på en person med att försöka våldta/våldta min flickvän skulle jag med största sannolikhet bli skogstokig och ingripa fysiskt på ett eller annat sätt, det är en sak som är säker! Hur långt man skulle gå i sitt ingripande är ju svårt att sia om, det skulle ju bero väldigt mycket på situationen. Men ingripa skulle jag med största sannolikhet - på ett eller annat sätt.

I lördsags klättrade en 27-årig man in i ett pars bostad via balkongen och angrep kvinnan sexuellt - dock var maken hemma och försvarade givetvis sin hustru. Men maken riskerar nu att åtalas för grov misshandel av inkräktaren.
Enligt polisen var det frågan om att maken attackerade inkräktaren med både slag och sparkar och detta är vad som föranleder att han nu misstänks för just grov misshandel. Enligt åklagaren kan det eventuellt handla om tillåtet våld trots allt, men det beror på vilka skador inkräktaren har fått. Den undersökningen är ännu inte klar. Inkräktaren själv misstänks för försök till våldtäkt.

Min första tanke när jag läste artikeln om den här händelsen var spontant att "fy fan, ska man inte få försvara sig i sitt eget hem?!". Men så insåg jag också vilken tidning det var jag läste - nämligen Aftonbladet. Och tidningen tar direkt mannens parti. Men man får veta mycket lite av vad det faktiskt är som skett. Har inkräktaren försvarat sig på något sätt? Har han varit våldsam, hotfull eller liknande? Har han haft några tillhyggen eller varit beväpnad?
Det är trots allt sådant man vill veta om man ska ta ställning för någon i den här situationen. Trots allt kan maken ändå gått över gränsen, han kan ha haft tillfälle att besinna sig. För det är vad lagen säger - man får använda det våld som situationen kräver för att försvara sig själv, någon annan eller egendom OM man inte svårligen kan besinna sig. Då kan man i rent av döda någon och ändå gå fri.
Men det är ju rätt typiskt kvällstidningsjournalistik trots allt, att ge en ganska ensidig bild av vad som hänt.
Men trots att man garanterat inte får en komplett bild av vad som faktiskt hänt genom att enbart läsa artikeln, tror jag mig kunna fastslå en sak. Maken i det här paret har förmodligen reagerat väldigt mänskligt. Han har gjort vad väldigt många andra skulle gjort om man blir vittne till att någon man håller av väldigt högt angrips och utsätts för ett våldtäktsförsök.
Skulle det sedan visa sig att det våld mannen använt mot inkräktaren varit någotsånär i proportion till situationen, men han ändå döms för misshandel är det hela totalt befängt och uppåt väggarna. Men innan man vet det kan man inte annat än fastslå att han förmodligen enbart handlat på instinkt och inget annat. Och tyvärr är det inte alltid i enlighet med vad lagen säger - sen kan man tycka vad som helst om det.

AB 1

Bilderna lånade från Feean och Annonswebb

Emellanåt får man rejält mycket skit när man bloggar, allt beroende på vad man för tillfället skriver om. Jag har fått höra både det ena och det andra; att jag är störd, har narcissistiska drag, knäpp, ful och det ena med det andra.
Det är ju något som - tyvärr - hör till när man har en blogg. Hävdar man sin egen åsikt - även om man själv inte går till direkt starka angrepp emot någon - är det alltid någon eller några som tycker om att gå till starka angrepp och kläcka ur sig mer eller mindre elaka kommentarer.
Dessa elaka kommentarer är lyckligtvis relativt få, åtminstone på min blogg. Och de personer som på ett schysst/bra sätt skriver och talar om att de inte håller med mig en viss fråga räknar jag absolut inte in i denna kategori av kommentatorer. För visst ska man kunna säga att man inte håller med mig, bara man inte går till direkta angrepp.
Men emellanåt kommer en och annan kommentar som mer än andra gör det värt att verkligen ta nya tag med bloggen och med ny energi fortsätta att skriva. Dit hör det inlägg Stig skrev igår på sin blogg. Visst, det är inte första gången jag får höra något positivt om bloggen - men första gången någon valt så bra ord och så många superlativ för att beskriva min blogg!
Nu får man nya krafter att skriva vidare - tack, Stig! :-)

Bilden lånad från Hacker unit

Om två månader gifter sig Linda Rosing med Basic Element-sångaren Peter Thelenius och för ett tag sedan tatuerade hon in makens namn på sin vänsterarm.
Förlåt, Linda, men hur puckat är inte det här?! Tatueringar i alla ära, men att tatuera in sin mans/frus, pojk- eller flickväns namn är väl ändå bland det dummaste man kan tatuera in.
Själv har jag sex tatueringar och planer på ytterligare fler - men jag skulle aldrig ens tänka tanken på att tatuera in en flickväns namn! Hur kär jag än var, det spelar ingen som helst roll!! Ett barns namn skulle jag absolut kunna tatuera in, men där går gränsen.
Och det är av en mycket, mycket enkel anledning! Ett förhållande kan (tyvärr) alltid spricka och ta slut, det finns inga som helst garantier för livslång kärlek. Vissa separerar efter kort tid - andra efter äktenskap på flera decennier. Men tatueringarna finns kvar - och försöker man ta bort dem blir det fula ärr. Så nej, på min kropp kommer man aldrig kunna hitta några intatuerade namn på flickvänner, det kommer aldrig att ske!

Källa: Expressen

Så har ett riktigt typiskt vårtecken kommit. Jag har rykt av mig strumporna helt och hållet för några månader framöver. Jag tillhör nämligen dem som endast i undantagsfall använder strumpor från maj till en bit in i september. De undantagen är i princip när jag ska klä upp mig av någon anledning, annars är det barfota som gäller. Nu har det sista dagarna varit tillräckligt varmt för att låta bli strumporna och därmed är barfotasäsongen här på allvar! :-)
Men inte bara det vårtecknet har nu infunnit sig - utan även ytterligare ett. Och ett som även det ger en stor frihetskänsla - nämligen att nu allvaret för terminen äntligen är över. Idag lämnade jag nämligen in examensarbetet och jag har nu - förhoppningsvis - gjort sista kraftansträningen för skolans räkning denna termin. Ironiskt nog tog "givetvis" bläckpatronen slut, precis när jag skulle skriva ut arbetet! Jag hade beställt en svart som kom i fredags, just för att kunna skriva ut arbetet - men då passar färgpatronen på att ta slut isället. Så det blev lite panikartat och jag fick bege mig till skolan idag, för att istället skriva ut hela arbetet i svartvit.
Det är nästan en euforisk känsla att veta att jag nu kan koppla bort skolan totalt under några månader och bara fokusera på helt andra ting. För även om jag kommer jobba en stor del av sommaren, kommer det vara ett helt annat tempo och jag kan framförallt koppla av och känna mig ledig med gott samvete när jag kommer hem på kvällen! Det är verkligen inte något som är en särskilt väl förunnat under terminerna. Detta kommer med 99,99 % säkerhet att bli sista sommaren som student och sommarvikarie, nästa sommar är jag förhoppningsvis ute i yrkeslivet igen - och kanske till och med kan få en välförtjänt semester. Åtminstone om jag får jobb någonstans där man har förskottssemester.
Men jag har redan nu fått börja jobba ganska mycket och det tycks som jag kommer få en hel del timmar framöver på Posten. Det är något som är mer än välkommet, så jag bara tackar och tar emot ska jag säga. Idag har det varit springande i trappor i värmen - och det känns i hela kroppen att man varit igång fysiskt! Det brukar alltid ömma lite axlar, nacke och rygg efter dessa "trappdistrikt", säkerligen mycket på grund av att man är så fruktansvärt otränad. Men ändå märks det en otroligt skillnad om man jämför med hur det gick i trapporna förra året, när jag relativt nyss lagt av med rökningen. Nu har man verkligen ett helt annat "flås" och orkar otroligt mycket mer!

Nu får jag gå ytterligare ett tag och längta och fundera över vilken eller vilka kurser jag kommer in på till hösten. Det ska verkligen bli intressant att se! Alla kurser jag valt är givetvis sådana jag mer än väl kan tänka mig att gå, men det är ju med viss spänning man väntar på intagningsbeskedet. Man vet ju att det blivit hårdare konkurrens om utbildningsplatserna i och med lågkonjunkturen och att så många därmed är arbetslösa, så man ska ju inte ta något alls för givet.
Sen är det ju vissa kurser jag hellre skulle vilja komma in på än andra, så det gör ju ändå att man ser fram emot intagningsbeskedet med viss spänning trots allt.
Och det är alltid en väldig spänning i att inte riktigt veta hur närmsta tiden kommer att se ut, att kanske bara ha vissa "ramar" som man vet att tillvaron kommer hamna inom. Jag vet att jag med största sannolikhet kommer plugga teori till hösten, men inte exakt vilka kurser. Sedan blir det praktik till våren, men jag vet inte på vilken båt. Sedan kommer jag - förhoppningsvis - börja jobba till sjöss, men där vet jag ännu mindre om utformningen kring hur tillvaron kommer att se ut! Inget om vilken arbetsgivare, vilken typ av fartyg eller vilka törnar jag kommer att ha. Men det är spännande på sitt vis att inte riktigt veta - man måste ju inte alltid ha koll på allting! :-)

Bilderna lånade från Edvard Koinberg och Ali

Många studenter - främst vid tekniska utbildningar - har fått krav på återbetalning av sina studiemedel och vissa hotas till och med poilsanmälan. Detta trots att de fullföljer sina studier.
Det hela beror på att vissa tekniska högskolorna fördelar studiepoängen på andra sätt än de flesta andra lärosäten. På de flesta utbildningar läser man 30 högskolepoäng under både vår- och höstterminen för att komma upp i heltidsstudier. Men på många tekniska utbildningar är det vanligt att studierna fördelas annorlunda. Studenterna kan till exempel ta 20 poäng på höstterminen och 40 poäng på vårterminen.
CSN anser därför att studenterna fuskat och kräver att få tillbaka delar av lån och bidrag som betalats ut. För enligt CSN måste man läsa just 30 poäng per termin och ingenting annat för utbildningen ska räknas som heltidsstudier. Att man sedan tar igen 10 poäng nästkommande termin tar CSN ingen som helst hänsyn till - pengarna ska betalas tillbaka omedelbums.
Bara vid KTH är minst 400 studenter drabbade av återbetalningskrav - och kraven är på allt från 2.000 till 42.000 kronor. Men enligt CSN handlar det om två regelverk som inte går ihop och man har påtalat problemen för regeringen.

Snacka om att detta låter stelbent så det räcker och blir över! Självklart ska man sätta eld i baken på dem som faktiskt fuskar, jag undrar om det finns någon ärlig människa som opponerar sig emot det?!
Men när man börjar jaga studenter som faktiskt sköter sina studier och som gör allting rätt har det faktiskt gått för långt. Hur svårt ska det vara att titta på hela läsåret, jämföra med vilket utbildningsprogram en student är inskriven på och sedan konstatera att vederbörande kommer läsa fler antal poäng nästkommande termin?!
Man undrar många gånger var felet ligger när man hör om den stelbenta byråkrati som CSN utövar! Ligger felet i ett stelbent uppbyggt regelverk som man inte kan göra några som helst undantag ifrån eller ligger felet hos ett gäng byråkrater som inte får tummen ur arslet och helt enkelt orkar anstränga sig för att vara lite mer smidiga?
Skulle det visa sig att det sistnämnda alternativet ligger närmast sanningen tycker jag riktigt, riktigt synd om dem som jobbar på CSN och undrar i mitt stilla sinne hur de kan leva med sig själva. Man pratar ständigt om att uppmuntra folk till att utbilda sig, men det gör man ju knappast genom att motarbeta dem som faktiskt gör detta.

Källa: DN

Bilden lånad från Herr G och Lundagård

Inatt blev det verkligen inte mycket sova av - åtminstone inte så mycket som jag hade velat. Vid fyratiden väcktes jag av ett fruktansvärt åskoväder och praktiskt taget flög upp ur sängen innan jag förstod vad det var. Men åskovädret var envist! Normalt kommer ju några få, lätta knallar och sedan drar ovädret vidare - men så var inte situationen inatt. Istället kom knall efter knall efter knall och det var stört omöjligt att få somna om. Jag brukar sova med öppen balkongdörr under den varma delen av året och så var fallet även inatt - men det fick jag snabbt ångra när åskan började gå. Och när strax efter det regnet formligen vräkte ner över plåttaket bara ett par meter ovanför mitt huvud fick jag helt enkelt nog. Balkongdörren åket igen och jag var till och med upp för att leta fram öronproppar. Dock var dessa tyvärr slut i mitt medicinskåp, så jag blev så illa tvungen att klara mig ändå - och därav viss sömnbrist! Jag har nämligen knappt sovit en blund efter klockan fyra i morse och det börjar kännas nu kan jag säga.
Och det märktes på jobbet i morse att det varit ett rejält regnoväder i natt! Själv drabbades jag inte mer än vad gäller störd skönhetssömn, men många drabbades värre än så fick vi veta i morse. Framförallt var det folk som hade källare som surt konstaterade i morse att det regnat kraftigt under natten. Man hade nämligen ofrivilliga swimmingpools i sina källare. Så det var ett par personer som stannade hemma idag för att istället ösa ur sina källare från vatten.
Men här i lilla Kalmar har vi ändå kommit undan rätt lindrigt om man jämför! I Norrland har vi ju alla ras och obrukbara vägar och i Polen har nio personer omkommit som en följd av översvämningar. Så jag ska nog inte klaga över lite störd nattsömn, eller vad säger ni?! Jag lever fortfarande, kan ta mig fram obehindrat på hela vägar, har ingen vattenfylld källare... Kan ju vara värt några gäspningar, eller hur?!
Men under förmiddagen vände vädret sakta men säkert för att senare under dagen bli riktigt, riktigt bra! Jag var totalt genomblöt av svett när jag kom tillbaka från brevbärarrundan och jag tappade ganska snart räkningen på antalet kommentarer jag fick under rundan om det härliga vädret. Jag hann åtskilliga gånger ångra bittert att jag tog långbyxor och gymnastikskor istället för shorts och sandaler idag. Detta är dock vad klädseln kommer att bestå av på måndag - men då kan man ju ge sig fasen på att det blir dåligt väder istället! Lagen om alltings jävlighet ni vet... ;-)

Så mycket vila som jag till en början hade hoppats på kommer det dock inte att bli till veckan. Men jag tänker inte klaga det allra minsta, för jag har dels tackat jag alldeles själv och jag kommer dels tjäna de pengar jag så väl behöver! För redan under förmiddagen idag blev jag tillfrågad om att jobba måndag och torsdag till veckan - och tackade direkt ja. Sedan frågade man strax innan jag skulle hem om jag kunde jobba även tisdag och onsdag vilket jag givetvis också tackade ja till.
Så visst, det blir inte så särskilt många sovmorgnar till veckan - närmare bestämt bara en enda ynka sovmorgon. Men jag behöver verkligen få in varenda krona jag kan få, så klaga vore verkligen helt galet i mina ögon! Jag har redan börjat långa ihop pengar för att klara kommande månadsskift med tillhörande betalning av räkningar och har verkligen inte lust att behöva låna mer för att den vardagliga ekonomin ska gå runt. Det är något helt annat att behöva låna lite till en resa eller liknande, men den vardagliga ekonomin vill man ändå kunna klara utan att låna en massa pengar. Men som det kommer se ut nu - med tanke på hur mycket jag tycks kunna få jobba - så blir mitt problem inte pengarna i sig. Problemet blir att pengarna inte kommer när jag behöver dem utan flera veckor för sent! Tur man har snälla släktingar som har råd att låna ut en liten slant under några veckor så att man kan betala sin hyra och slippa bli vräkt...

AB 1, 2, 3 DN 1, 2, 3, 4 EX 1, 2, 3, 4 SvD 1, 2 VG 1

Bilderna lånade från Schackonline och Zillah & Totte

Idag fick jag ett samtal som jag egentligen inte alls vågat hoppas på att få, även om givetvis en svag förhoppning funnits någonstans sista 10 dagarna. Det var från polisen och de skillnad från vissa andra, blir jag oftast glad när polisen ringer till mig. Och så även denna gång!
Nu var det från polisen i Nybro och gällde - tro det eller ej - min stulna moped! Den har blivit återfunnen i Nybro och dessutom med gärningsmannen sittande på den!! Som grädde på moset, tycks den dessutom praktiskt taget intakt bortsett från ett aningen demolerat tändningslås och en borttagen registreringsskylt.
Kan det hela bli så hemskt mycket bättre med tanke på situationen? Jag får tillbaka mopeden och kostar mig förhoppningsvis inte mer än några hundralappar att återställa den och gärningsmannen får det han förtjänar. Nej just det! Det kan inte bli så mycket bättre.
Nu tar det visserligen några dagar innan jag får igen den, för ögonblicket är mopeden tagen i beslag och finns hos polisen i Nybro, men så fort utredningen är klar komme jag kunna hämta den. Hur lång tid detta kunde tänkas ta visste man inte, men särskilt lång tid var det inte frågan om. Vad nu "särskilt lång tid" är fick jag inte närmare specifiserat, men jag får hoppas att det inte är nämnvärt lång tid.
Den polisman som ringde till mig i eftermiddags måste nästan känt att han gjort dagens goda gärning. Jag blev nämligen totalt överlycklig av samtalet och storjublade i telefon. Jag tackade om och om igen för att de egentligen bara gjort sitt jobb!
Det kan kanske tyckas smått larvigt att bli så omåttligt glad över en återfunnen moped, men för min del är denna moped en riktig guldklimp och det är många gånger just mopeden som gör att min vardag fungerar med allt flängande. Vissa dagar kan jag ha en föreläsning i en del av stan, följt av en tenta - eller anna viktig tid att passa - i en annan del av stan, som i sin tur följs av att jag ska vara på ett extrajobb i ytterligare en annan del av stan och kanske dessutom måste hem emellan. Något som kan bli riktigt omständligt när jag bor sex kilometer utanför stan. Och eftersom jag pluggar har jag helt enkelt inte råd med bil. Men nu tycks det som att min vardag kan återgå till de normala igen! Jag har sakta börjat inse hur krångligt allt blir när jag inte kan ta mig fram för egen maskin i lilla Kalmar - och framförallt hur mycket dyrare allt blir. Det kostar ju en förmögenhet att kuska runt med buss och till det blir det svårare att ta sig till lågprisvaruhusen lite utanför stan...

Men kan tala om att solen har lyst på mer än ett sätt över mig idag - för äntligen tycks sommarvärmen ha kommit till Kalmar. Om den är här för att stanna vet jag inte än, men denna dag har varit helt strålande och man har lovat minst lika bra väder även imorgon.
Det har känts lagom roligt att ha varit tvingad att sitta inomhus och skriva på examensarbetet idag och trånande tittat ut på solskenet och det nästan spegelblanka vattnet i Kalmar småbåtshamn. Den korta promenaden från bussen, via kvartersbutiken (=sammanlagt cirka 10 minuters promenad) fick mig att bli genomblöt av svett! Och nej, det hade inte enbart med att göra att jag är totalt otränad utan värmen gjorde absolut sitt till också.
Men det känns inte som mer än rätt att vi får lite värme även här i södra Sverige nu! Det har ju verkligen varit upp- och nervända världen sista dagarna, med medelhavsvärme i nordligaste Norrland och bara några få plusgrader, regn och rusk här nere i söder. Men nu tycks det som om det börjar återgå till det normala och vi även kommer få lite sommar. Om det sedan stannar vet väl bara vädergudarna. Visserligen finns det en och annan som - som alla vårar - försöker förutspå hela sommarvädret. Men man behöver inte vara någon meteorolog för att veta att man inte kan spå vädret med någon större säkerhet mer än ett par dagar framåt. Upp till en 7-10 dagar kan man spå med viss säkerhet, men redan då börjar det bli mycket gissningar och kansken. Vill man spå längre fram i tiden än så, finns det i stort sett bara statistik att titta på. Så dessa prognoser om regniga somrar eller rekordsomrar är dessvärre inte mycket mer än bluff och lösnummerjournalistik. Men hoppas kan man ju alltid! :-)

Temperaturen när jag kom hem idag! Me like... :-)

AB 1, 2, 3 EX 1 GP 1, 2 SvD 1, 2

Bilderna lånade från Arpem, Nu eller aldrig och Tobias

Jag som hade tänkt skriva på examensjobbet närmsta dagarna, men det sket sig ganska fort får jag väl lov att konstatera. Idag jobbade jag - som planerat - större delen av dagen och blev i eftermiddags tillfrågad om jag hade möjlighet att jobba även på fredag. Med dollartecknen rullande över ögonen tackade jag genast ja! Trots att mitt examensjobb ska vara inlämnat på måndag.
Men å andra sidan behöver jag desperat de pengar jag kan få in, det är inte tu tal om annat! Och det är också det som driver mig att tacka ja till de arbetstimmar jag kan få. Så imorgon kommer jag skriva så att tangenterna glöder och detsamma gäller till helgen, då jag får försöka ta mig upp i tid på morgnarna för att få lite gjort. Med lite tur får jag ganska mycket gjort även imorgon, så det kanske inte behöver bli särskilt många timmar lutad över tangentbordet till helgen.

Jag har nu lagt manken till att försöka dra ihop ytterligare lite mer pengar under sommaren. Normalt har jag brukat få 5-6 veckor under sommaren och det har varit fullt tillräckligt för att få ihop pengar så jag klarat mig, men i år har jag bara fått fyra veckor, vilket tyvärr är lite i minsta laget.
Jag har sista dagarna slängt iväg en lång rad intresseanmälningar åt olika håll och får hoppas på att det kan bli några dagar här och där. Det är inte så värst många dagar jag behöver, men några till för att pengarna ska räcka.
Jag får nu bita ihop ytterligare en tid innan jag kan ha en fungerande ekonomi igen! Det är en av de saker jag verkligen saknar med att vara ute i arbetslivet, att veta att jag har en fast inkomst. Och framförallt att inte behöva bekymra mig om ifall pengarna räcker och att ha dåligt samvete för att ha lagt ut pengar på något "onödigt".

Bilden lånad från Fred i Mellanöstern

Varför ställer man upp på vissa saker? Är det verkligen värt dessa uppoffringar? Själv skulle jag knappast gå så långt som den här mannen gör för att "komma med" i en stam av före detta kannibaler...

AB 1

Så har man återigen fått börja nosa lite på arbetslivet! Så härligt att få vara tillbaka igen och känna hur det är att vara ute i yrkeslivet igen. Idag har jag varit tillbaka på Posten igen och fått jobba lite extra, något som till en början inte var riktigt planerat. Men strax innan lunch idag ringde man och undrade om jag kunde komma vid tvåtiden för att jobba, liksom även inställa mig imorgon förmiddag för att göra en insats. Och så fick det bli!
Egentligen hade jag behövt sitta med examensarbetet, som ska vara inlämnat på måndag - men jag får lägga manken till under slutet av veckan istället. För just nu behöver jag verkligen få in varenda krona jag kan få, så det får helt enkelt vara värt att kämpa lite extra med exjobbet framåt slutet av veckan! Så kanske jag överlever sommaren också...?! ;-)
Efter måndag kommer det inte vara särskilt mycket att göra som har med skolan att göra, så det är värt att kämpa på några få dagar till kan jag tycka. Jag har verkligen våndats för hur sommaren ska gå ihop rent ekonomiskt, men fortsätter det så här kommer jag inte ha några som helst problem att få det hela att gå runt!

En märklig företeelse har visat sig på min Facebooksida får jag erkänna. Egentligen är det ingen stor deal alls, men ändå en sak som stör mig lite grann.
Jag har de av mina klasskompisar från högstadiet som mig veterligen finns på Facebook tillagda som vänner. Alla utom en. Detta är en person som jag hittade via ett sådant "vänförslag" man får om man har många gemensamma vänner - vilket vi ju förstås har. Så jag lägger till personen förstås, men får ingen respons trots att jag kunnat se att personen varit in flera gånger och uppdaterat sin status. Jag tänkte att personen kan ha missat vänförfrågan och skickar en ny, utan respons. Detta var några månader sedan, så dyker personen återigen som upp som vänförslag och jag gör ett sista försök och skickar ett - för ett par veckor sedan. Men trots att personen bevisligen varit in på Facebook flera gånger sen dess kommer inget svar.
Nu drog vi inte helt jämnt under högstadiet, men själv har jag inget minne av att jag gjort den här personen något utan det hela berodde säkerligen mest på att vederbörande "drogs med" i den allmänna attityd som var emot mig under skoltiden. Själv har jag valt att gå vidare och låta udda vara jämnt helt enkelt. Jag resonerar att alla kan förändras och att det trots allt är 17 år sedan vi gick ut högstadiet - det som skedde då är historia så länge man inte gjort något totalt idiotiskt emot mig.
Men så fungerar tydligen inte alla - och det är väl vad som stör mig. Att jag inte får ha den här personen som vän på Facebook är ju inte något som är någon deal alls egentligen. Det som mer stör mig är att personer kan vara så trångsynta och inte utvecklats mer än så på 17 år. Visst är det märkligt?!

Bilden lånad från Blivande trädgårdsmästare

Enligt en undersökning som Ekot har gjort svarade tre av fyra politiker att de kan tänka sig att bilda majoritet över blockgränserna för att stänga ute Sverigedemokraterna.
Visst, det är på sitt viss ett agerande jag kan förstå! Men själv är jag lite kluven till att man stänger ute ett demokratiskt valt parti ändå - även om det är frågan om ett parti som SD.
Det må vara så att jag absolut inte sympatiserar med vad detta parti står för - långt därifrån. Men om ett parti valts genom demokratiska val undrar jag om man inte sätter demokratin ur spel genom att att stänga ute detta parti? En liten tanke bara...
Visst, jag vill inte se SD i någon maktposition och de är inte med ett leende på läpparna jag ser att de får mandat i kommuner och i vissa opinionsundersökningar även tycks ha chans att komma in i Riksdagen i höst.
Men är en bojkott rätt väg att gå? Borde man inte istället försöka ändra opinionen? Vi ser ju bara hur det gick för "sandlådepartiet" Ny demokrati på 90-talet. Ett missnöjesparti som gjorde ett enda kanonval - och sedan nästan helt försvann till nästa val. Har vi tur, åker SD ut illa kvickt igen när de väl fått visa vad de går för.

Men jag håller med, det enklaste skulle kanske vara att helt enkelt bojkotta allt samarbete med partiet, men frågan är om det inte har fel effekt istället?!

Källor: DN 1 EX 1 SvD 1 SR 1

Bilden lånad från SKP

Det gäller att gifta sig rikt. Det har ju Daniel Westling - om någon - lyckats med. Ska man strikt hålla på traditionerna är det ju brudens föräldrar som ska betala för bröllopet, men hur många föräldrar har råd att punga med 10 miljoner för sin dotters bröllop? Inte många, men kungen har. Dessutom skjuter staten till ytterligare minst lika mycket - så hela notan räknar man med kommer sluta på ungefär 20 miljoner kronor.
Men istället räknar Svenska Handel med intäkter på dryga 2 miljarder under veckan som bröllopet äger rum. Gäster ska äta, bo, shoppa och resa - så visst kommer det in pengar...

Jag är absolut förespråkare för att vi ska behålla kungahuset, men visst kan man emellanåt reagera när man hör vilka hiskeliga summor kungahuset kostar varje år.
I år får de kungliga hovstaterna 118 miljoner kronor i anslag från staten för olika engångskostnader, i fjol uppgick statsanslaget till 117 miljoner. Ungefär hälften av statsanslaget går till kostnader för att vårda och visa upp de kungliga slotten medan den andra hälften går till hovet självt (källa: Expressen).
Stämmer siffrorna kring bröllopet, får man får väl anse att det ändå är värt 20 miljoner med bröllopet om man får in 2 miljarder. Men jag undrar i mitt stilla sinne hur mycket det märks i kungahuset att det är lågkonjunktur? Har man några neddragningar och avkedanden där med när resten av landet Sverige tvingas spara och många tvingas ut i arbetslöshet?

EX 1 SvD 1

Bilden lånad från Blogmillionär

Kan helt enkelt inte låta bli att lägga ut detta lilla klipp! Det här var en av mina absoluta favoritserier som liten och jag satt verkligen klistrad framför TV:n när Alfons visades. Jag hade till och med en tygdocka föreställande Alfons Åberg. :-)

Så har sista ordinarie tentan för denna termin avverkats - och det känns som det kan ha gått precis hur som helst!
Jag började redan vid halv sju i morse med att jobba ett par timmar, men med visst trixande hade jag lyckats få ledigt en del av arbetspasset för att kunna åka iväg och skriva tentan. Så vid halv nio kommer jag till tentalokalen för att skriva, aningen mör i huvudet redan innan tentan började.
Det känns just nu inte som om jag har den vildaste susning om hur tentan faktiskt gått. Jag skrev på allt, men är inte helt säker på att jag kommer få rätt för alla mina svar. Så det ska bli spännande att se när resultatet kommer, hur läraren bedömt mina svar.

Det har blivit allt mer sällan min stereo har stått på på sistone, men när jag väl kom hem idag längtade jag verkligen efter att få igång lite musik! Så vilt ackompanjerad av Iron Maiden och AC/DC har jag slagit mig ned för att fixa med lite pappersarbete innan middagen. Efter mycket trixande med scannern och tre försök att mejla, fick jag iväg polisanmälan på mopedstölden till försäkringsbolaget.
De tar inte emot mejl större än 10 MB, vilket i sig ju är aningen märkligt på ett av Sveriges största försäkringsbolag. Och det ställde ju till det när polisanmälan i sig låg på 11 MB och mejlet i sig också blir X antal bite... Så jag fick mejla tre gånger innan det lyckades utan att jag fick ett mejl tillbaka om att mitt mejl var för stort.

Väl på stan efter avslutad tentamen fick jag en härlig känsla av vår och annalkande sommar i kroppen, trots att det inte är något vidare sommarväder alls idag. Snarare är det tvärtom; grått, disigt och stundtals regn. Men kanske var det något sjätte sinne inom mig som talade om att det nu faktiskt tycks vara på väg att vända trots allt. Åtminstone om man ska tro dem som försöker spå vädret, nämligen SMHI.
Detta sjätte sinne (eller vad det nu var?) gav i vilket fall utslag i vad som hamnade i kundvagnen när jag handlade inför middagen ikväll. Jag fick ett otroligt sug efter någon rejält traditionsenlig sommarmat, så det vankas nu sill, gravad lax, dillkokt potatis och ägghalvor till middag. Givetvis med en kall öl till. Men någon nubbe blir det inte, trots allt ska jag både plugga och jobba imorgon, så ska försöka vara lite städad i alla fall.

Nu är det i vilket fall nedräkning på allvar inför en lugnare period av året! På tisdag skriver jag en omtenta och nästa måndag skall examensarbetet vara inlämnat, så en vecka till får jag bita ihop och stå ut. Men jag kommer under denna vecka kunna lägga upp min tid ganska mycket själv och sedan blir det lugnt så det räcker och blir över!
Jag kommer få en hel del ledigt under juni och ska passa på att vila upp är väl tanken - innan jag börjar jobba på Posten efter midsommar. Men även om jag kommer att jobba, så blir det en tillvaro som är långt mycket lugnar än tillvaron som student. Bara att få vara ledig när man kommer hem kommer kännas som en befrielse utan dess like!
Och jag håller nu tummarna för att det blir en varm sommar, något som verkligen behövs efter den vinter som varit. Jag kan garantera att det kommer bli en hel del vändor till stranden bara vädret tillåter. Jag har en rätt bra strand bara 10 minuters promenad hemifrån och den har varit rätt frekvent besökt av lilla mig de somrar jag bott här i Kalmar och detsamma kommer gälla även denna sommar bara vädret tillåter. Det är ett av de sommarnöjen man trots allt har råd med som student - så många resor lär det knappast bli av dessvärre, det kommer inte ekonomin att tillåta. Självklart blir det en vända till Söderhamns skärgård över midsommar, men så värst mycket längre kommer jag knappast med min ekonomi i år...

AB 1 EX 1, 2, 3 SvD 1

Bilderna lånade från Nyström och Livet online

Allt du angivit under "intressen" på din Facebooksida är sedan en tid tillbaka offentligt och sökbart för annonsörer. Och sedan förra året är delar av din privata information - såsom namn, profilbilder, stad, nätverk, och vännerlista - också offentligt om du inte manuellt väljer bort det.
Europeiska kommissionens arbetsgrupp för dataskydd kallar dock de här ändringarna "oacceptabla".
"Tillhandahållare av nätverkssajter bör vara medvetna om att de bryter mot dataskyddslagen om de använder personliga uppgifter från profiler för reklam om användarna inte har givit sitt fria och otvetydiga medgivande", skriver de i ett brev till Facebook.

Själv kan jag inte riktigt se problemet faktiskt. Lägger man ut något på internet, får man också räkna med att det syns/kan synas både här och där och det får gälla att istället tänka sig för med vad man lägger ut på Facebook och bloggar.
Själv är jag väldigt restrektiv med vad jag lägger ut, inte bara här på bloggen utan även på Facebook. Man får alltid tänka på vad man lägger ut så det inte kommer i orätta händer helt enkelt. Och sen kan man ju fråga sig vad som egentligen är problemet om någon kan se mina intressen? Det är ju inte direkt särskilt känsliga detaljer om man säger så, eller hur?! I övrigt finns dessutom inställningen både på Facebook och de flesta bloggverktyg att man ska kunna dölja sin profil för sökmotorer. Men byråkraterna ska ju ha något att göra de med... Så varför inte hacka lite på Facebook? ;-)

Källa: E24 1 SvD 1

Bilden lånad från Winthrop

McDonalds lovar att maten som serveras är färsk. Men i SVT-dokumentären McFusk & Co berättar anställda om hur gammal mat säljs som ny.
Enligt McDonalds regler får hamburgarna ligga i tmax io minuter, sedan ska de ska kastas. Det efterföljs dock inte alltid - som längst kan hamburgarna få ligga i 1-2 timmar.
Filmen visar även att kycklingsallader - som max får ligga i 6-8 timmar - liksom munkar märks om för att sedan säljas trots att de är för gamla.

Det har flera gånger visat sig att mat från McDonalds kan ligga i år utan att bli förstörd. Senast för knappt två månader sedan genomförde man i USA en undersökning, där man lät ett happy meal ligga i ett år i rumstemperatur.  Och det visade sig att maten såg nästa lika fräsch ut ändå!
Efter att ha läst det, drog jag ner ännu mer på mina besök hos McDonalds. Nu är det verkligen inte ofta jag går dit, även om det faktiskt händer ibland.
Men en sak är säker! Nog vill jag kunna vara säker på att maten jag får på en restaturang - oavsett om det är McDonalds eller någon annan - är fräsch och inte legat för länge. Det borde vara en självklarhet.
Sen tror jag tyvärr inte att det bara är McDonalds som fuskar med detta, det förekommer säkerligen på fler håll - det vågar jag nästan gå i ed för.
McDonalds sköter ju dessvärre inte allt fläckfritt även när det gäller annat. Sist var det ju svart arbetskraft som anlitades för städning - och trots att man först lovade dyrt och heligt att detta inte skulle återupprepas, så var det precis vad som skedde. Vissa restauranger fortsatte trots avslöjandena i media att anställa städare svart.
Det är ju svårt att veta om McDonalds fuskar mer än andra restaurangkedjor, eller om det bara är så enkelt att de är extra tacksamma att granska eftersom de redan avslöjats med visst fusk. Sedan är det självklart så att det alltid kommer in rötägg i alla organisationer och företag, oavsett bransch. Men ärligt talat är jag inte särskilt förvånad över att McDonalds nu avslöjats med att märka om mat - inte det allra minsta! Och mina besök hos dem kommer nu bli om möjligt ännu färre, det vågar jag lova!

Bilden lånad från Hakuna Matata

Källor: AB 1, 2 BAR 1 DN 1, 2 E24 1 EX 1, 2, 3 HD 1 N24 1 SvD 1, 2 SYD 1, 2

Man blir otroligt snabbt bortskämd! Under större delen av min tid här i Kalmar har jag inte haft någon morgontidning, men sedan jag fått bra priser på tidningar har jag ändå haft morgontidning sista månaderna.
Men så var det röd dag idag, så någon tidning fick jag inte - och helt plötsligt var det fruktansvärt tråkigt att äta frukost imorse. Frukosten var uppäten i nafs och jag var helt plötsligt klar att sticka iväg till jobbet tidigare än planerat.
Att tidningen inte kommer på en röd dag är ju ändå något jag kan acceptera, klart även tidningsbuden ska få vara lediga ibland de med! Men något har hänt med tidningsutdelningen i mitt område sista tiden. Det har tidigare fungerat riktigt bra - men helt plötsligt funkar det uruselt! Varken lördag eller måndag fick jag någon tidning och fick börja lägga ned möda på att reklamera. Visserligen måttligt mödosamt, men ändå frustrerande - framförallt när man inte fått tidningen två dagar av tre möjliga. Då börjar jag bli ganska irriterad, trots allt betalar jag för tidningen liksom servicen att få den utburen till dörren.

Jag börjar nu rejält längta efter lite lugn, ro och ledighet! Sista nätterna har jag sovit rent uselt och alldeles för få timmar och det börjar känna i kroppen. Efter att ha sovit hur bra som helst i månader och dessutom utan några som helst hjälpmedel har sömnen trillskats en aning sista tiden. Inte på ett sätt att jag skulle kalla det för problem, men tillräckligt för att göra att jag känner mig rejält trött. Och visst har det varit intensivt i skolan, så det är inte bara sömnen som gör sitt till - det är överlag ett lugnare tempo jag behöver just nu!
Men det kommer jag också att få ganska snart. Även om det blir en och annan arbetsdag - åtminstone utifrån vad jag hoppas - så kommer det även bli en hel del sovmorgnar och absolut ett lugnare tempo än det varit på sistone.

Emellanåt - framförallt den här terminen - har jag totalt saknat att faktiskt ha ett liv! För det är faktiskt så det har känts emellanåt, när man i perioder praktiskt taget varit bosatt på skolan.
Det är inte många gånger jag varit ut på något och jag börjar faktiskt riktigt längta efter en liten krogrunda snart. Inte för att egentligen är någon större festprisse, men visst är det roligt att någon gång emellanåt göra något annat än att bara ligga på soffan helt utslagen när man är hemma.
Jag har mer och mer drömt om just det som vardagen krätsar kring på nätterna. Och mestadels är det skola och pengabekymmer mina drömmar har handlat om - jag har vaknat och antingen varit förbannad eller på riktigt gott humör. Förbannad när jag drömt att jag missat någon uppgift eller tenta (som jag i verkligheten inte har missat) eller glad för att jag "hittat" en summa pengar som jag verkligen behöver just nu...
Det är väl en tidsfråga innan jag börjar gå i sömnen också - och kanske vaknar upp på skolan eller i ett bankvalv någonstans... *skratt* Nej, så långt ska det knappast behöva gå! För gått i sömnen har jag nog aldrig gjort i hela mitt liv, även om jag ibland fått omtalat för mig att jag pratar lite när jag sover.
Läste fakiskt just om en kvinna i Köpenhamn som hittats naken i en trappuppgång sedan hon gått i sömnen och råkat låsa sig ute. Inget drömscenario, eller hur?! Den dag det händer mig kommer jag skaffa sjudubbla lås på ytterdörren! ;-)

AB 1 POL 1

Bilderna lånade från Pireva och Aftonbladet

Gränserna för vad som visas i TV har flyttats åtskilliga gånger. Nu kommer dokusåpan som stannar till vid denna gräns, sparkar ner skylten och springer vidare.
Fyra australiensiska ungdomar i 20-årsåldern som kallas ska auktionera ut sin oskuld till högstbjudande i ett nytt tv-program. För besväret får de 20 000 dollar - motsvarande cirka 150 000 kronor - plus 90 procent av det vinnande budet. Resten av pengarna går till bordellen där dokusåpan spelas in.
Dock har programmet skapat stor ilska i Australien. Producenten Justin Sisely har tvingats flytta inspelningarna till Las Vegas i USA efter hot om åtal för prostitition om han fortsatte filma i Australien.

Folk gör verkligen precis vad som helst för att få vara med i TV! Själv skulle jag varken sälja min oskuld i TV eller lägga bud på någon annans oskuld. Hur kan man i TV sitta och lämna bud på något sådant?
Sex i all ära, men det är ändå något fint mellan två personer som är privat och inte ska delas med andra på detta sätt i TV är min mening. Även om det nu inte framgår ifall själva sexakten kommer att sändas i TV eller ej, så känns det som en osmakligt programidé. Fast en rätt kvalivificerad gissning är att det säkerligen bara är en tidsfråga innan detta program kommer till Sverige också.
När Robinson först kom var det ett otroligt ifrågasatt program, men som nu anses vara väldigt rumsrent. Detsamma gällde Big Brother, även om det kanske inte är riktigt, riktigt rumsrent än....

AB 1, 2

Bilden lånad från Rebecca

Man får emellanåt vara lite privatdeckare, även om det nödvändigtvis inte alltid leder någonstans. Men på något sätt vill man i vissa sammanhang åtminstone kunna säga att "jag gjorde i alla fall vad jag kunde" - och mopedstölden är väl just ett sådant tillfälle.
För även om man givetvis förstår att chansen är ganska liten att hitta den liggande någonstans, så håller jag ändå konstant "span" så fort jag är iväg någonstans. Jag lägger ut krokar bland bekanta, jag sätter upp lappar med efterlysningar. Jag har till och med gått igenom Blockets annonser över EU-mopeder som är till salu - samtliga annonser sedan i lördags, för hela Sverige!! Och jag kan tala om att det var några stycken. Några gånger hajade jag smått till och trodde jag hittat den, för vissa modeller är bra lika varandra - men det var en nitlott varje gång.
I lördags tog jag en tur runt Kalmar och letade febrilt efter mopeden - och visst är det märkligt att man i sådana här sammanhang "dras till" vissa områden? Det är ju inte direkt så att man åker till de "finare" delarna av Kalmar och letar efter stöldgods om man säger så.
Men krasst sett behöver ju mopeden varken vara kvar i Kalmar eller ens Sverige vid det här laget. Kalmar är trots allt en hamnstad och det är inte alls ovanligt att folk på olika båtar går iland, stjäl saker som de tar med till någon annan hamn för att sälja. Det är inte bara i Kalmar sådant förekommer utan många andra hamnstäder.
Har tjuven/tjuvarna lyckats få igång motorn och bräcka styrlåset, så kan man trots allt kommit väldigt långt även inom Sveriges gränser. Men det är svårt att låta bli att hoppas - det kan jag inte neka till.
Jag har ju haft mopeden istället för bil och eftersom jag bor i utkanten av stan, så ställs min tillvaro på kant till ganska stor del när mopeden är borta. Det blir rätt mycket som inte fungerar när jag inte kan ta mig fram på egen hand utan blir hänvisad till bussar eller att tigga till mig skjuts åt höger och vänster så fort jag ska någonstans.
Dessutom är meddelandet från försäkringsbolaget att man vill låta det gå cirka fyra veckor innan man överhuvudtaget tittar på min stöldanmälan, eftersom "Som regel kommer stulna fordon tillrätta efter en tid", som man skrev i ett första svar till mig. Visserligen förstår jag argumentet, klart de inte vill betala ut pengar på en gång ifall mopeden dyker upp. Men samtidigt blir det ändå en frustration att det ska ta så pass lång tid innan skadan regleras och jag förhoppningsvis får ut en slant på försäkringen för att köpa en ny moped.

Ja, som ni märker har jag aningen svårt att släppa det här med mopeden! Men det är ett väldigt frustrationsmoment just nu, det vill jag lova. Fast ska försöka släppa det för här inlägget i alla fall. ;-)

Några småsaker återstår nu i skolan innan sommaren tar vid. Imorgon har vi en liten, enkel (förhoppningsvis) uppkörning i simulatorn, sedan en tenta på lördag och en på tisdfag. Sedan har vi inget mer innan avslutningen den fjärde juni.
Nåja, examensjobbet ska visserligen vara inne den 24 maj också, det är helt sant. Men vi har inga fasta föreläsningar innan avslutningen, så jag kommer i stor utsträckning kunna styra min tid själv fram tills dess.
Jag hoppas givetvis på att det kommer kunna bli lite jobb också, så att jag får in lite extrapengar, för det behövs verkligen.
Det kommer bli mycket lånande av pengar den här sommaren. Pengar kommer, men lite på fel datum helt enkelt - och dessutom aningen för lite tyvärr. Så alla bidrag kommer mottagas tacksamt framöver.
Jag har till och med börjat höra av mig till olika företag jag tidigare inte varit i kontakt med angående extrajobb. Det är inte helt lätt i en studentstad att få något extrajobb, de är ganska eftertraktade. Men om man inte söker några, lär man inte få några alls. Så jag lägger ut lite krokar och hoppas på att jag får napp någonstans där det kan bli några extratimmar åtminstone.
Detta är verkligen något som kan gå mig på nerverna vad gäller studentlivet!! Att alltid behöva oroa mig över pengar, att behöva pussla och jaga extrajobb för att ekonomin ska gå runt ordentligt. Eller ordentligt går den egentligen sällan runt - det var något av en överdrift! Men just denna del av studentlivet kommer jag definitivt inte att sakna när jag väl börjar jobba igen...

Bilderna lånade från IT-Detektiven, Illojal

Visst är likheten slående?! Jag har själv svårt att smälta detta på något sätt, men likheten finns helt klart! Undrar om man nu har gratis boxer i Kungahuset?! ;-)

AB 1 DN 1 EX 1 VG 1

Bilden lånad från Skrubben

Jag kan inte säga att ilskan efter mopedstölden i fredags natt lagt sig det allra minsta - snarare tvärtom. Jag börjar än mer inse vad handikappande det är när jag inte längre har mopeden, hur mycket min tillvaro är uppbyggd efter att jag kan ta mig fram utan att vara beroende av kollektivtrafik.
Sen kan man visserligen anse att det är sjukt att man inte ska kunna klara sig utan ett eget motorfordon och jag är absolut benägen att hålla med om det. Men nu är det ju tyvärr så min situation - liksom många andras - ser ut.
I grunden är det självklart en annan sak som gör mig mer förbannad - nämligen att folk inte kan respektera vad som är mitt eller ditt! Trots allt ska jag kunna ha mopeden stående på gatan utan att få den stulen, men det är uppenbarligen inte alla som som resonerar som jag på den punkten.
Men när jag får ut pengar på försäkringen - som tur var var den helförsäkrad - så får jag ta ställning till om jag köper en ny moped. Det hela hänger givetvis på hur mycket försäkringsbolaget betalar ut och vilket pris jag kan få på en ny. Men i längden kommer jag ändå tjäna på att ha en moped om jag jämför med att åka buss. Trots allt är min tillvaro ganska hektisk ibland och jag måste flänga mellan olika delar av stan vissa dagar och detta fungerar inte utan att jag kan ta mig fram på egen hand utan att bekymra mig om busstider.
Men men, nu får jag finna mig i att ändå åka buss ett tag tills det blir aktuellt med ett eget fordon att ta sig fram på. Förhoppningsvis kommer jag inom några veckor ha en egen motordriven tvåhjuling igen. :-)

Så har jag fått börja värma upp lite inför sommarens sommarvikariat. Idag blev jag inkallad att göra några extra arbetsinsatser på Posten - och det fick jag göra med besked.
Till en början skulle jag göra några trappuppgångar som plockats ihop från några rundor och jag skulle få åka moped runt. Men så insåg man att en moped var trasig, så det fick bli cykel istället.
Jag fick verkligen göra nytta för brödfödan idag, det blev ett ständigt springande upp och ner för trapporna och trampande mellan portarna och jag var helt slut när arbetsdagen var slut. Det känns verkligen att man är rejält otränad och skulle behöva åtskilliga rundor på gymet.
Men med idag har jag åtminstone bränt en lång rad kalorier i trappuppgångarna runt om i Kalmars utkanter för att sedan trampa hej vilt mellan portarna. Så jag får väl erkänna att jag ändå inte behöver ha särskilt dåligt samvete efter mitt dagsverke idag.
Några brevbärarrundor till och förhoppningsvis börjar midjemåttet att krympa en aning. ;-) Det skulle ju faktiskt inte skada! Å andra sidan får jag väl se det som så, att utan min egna moped kommer jag förmodligen tvingas röra på mig mycket mer än i normala fall och på så vis gå ner i vikt och få bättre kondis.
Och mer tid tycks jag få på Posten, åtminstone den här veckan och jag har åtagit mig ett arbetspass till. Jag har insett att ajg har en månadsinkomst för lite denna sommar - alltså färre månadslöner än det är månader - så jag måste verkligen jobba allt jag bara kan få! Och denna vecka kommer jag jobba flera dagar, inte bara på Posten, så det gör mig inte särskilt mycket med tanke på pengarna...

Bilden lånad från Busstidningen, John Eklund

En undersökning visar att var tredje britt skadat sig när de haft sex. Sträckskador är vanligast enligt undersökningen, men även ryggskador och brännskador (!!) är vanliga.
Så det är inte längre enbart könssjukdomar man ska skydda sig mot numera! Nu får man börja akten med att stretcha lite, sedan ha sträckbår och brandsläckare stående bredvid sängen också. Bara utifall man skadar ryggen eller det man får brännskador mitt uppi alltihop... ;-)

Fast nej, sluta ha sex tänker nog ingen efter den här undersökningen - eller hur?! Risker finns det ju med allt, sex inkluderat.
Men det är intressant vilka skador man kan få av något som sex. Sträckskador kan jag förstå, ryggskador med - men brännskador?! Det känns lite väl långsökt på nåt vis.
Men någon gång har jag läst att en av de vanligaste orsaken till hjärtinfarkt bland män är att vara otrogen - och är man otrogen på ett hotellrum är risken ännu större. Om det är sant vet jag inte, men det är fantastiskt vilka områden man kan forska på, eller hur?! :-)

Källa: EX 1 VG 1, 2, 3 DM 1

Bilden lånad från Wenche

Bistrons meny ropades ut i högtalarna på tåget med slutklämmen ”...och så har vi negerbollar också”. Många resenärer reagerade och SJ beklagar nu ordvalet.
Händelsen inträffade på X 2000 mellan Göteborg och Stockholm på torsdagen. Diskrimineringsombudsmannen har tidigare klassat ordet som olämpligt eftersom det kan förknippas med slaveri och rasism. Den gången gällde det ett konditori i Sjöbo.

Själv tycker jag hela den här debatten om vad som är diskriminerande eller ej är smått larvig. Black Nogger är rasistisk liksom 88:an (åttonde bokstaven i alfabetet är H, 88 "översatt" till bokstäver blir alltså HH vilket kan förknippas med Heil Hitler).
Även om jag självklart inte tycker man ska diskriminera någon eller uttala sig kränkande om någon på grund av till exempel personens hudfärg, har emellanåt debatten gått aningen för långt kring vad som är diskriminerande.

DN 1

Imorse vaknade man till ett riktigt ruskväder; blåsigt, regnigt och inte särskitl många plusgrader. Det har varit så till sin grad att det fktiskt varit svårt att hålla balansen på mopeden idag, det har gått riktigt vingligt när man kört. Men har man kraftig vind i sidan kanske det inte är så konstigt.
Tog mig sovmorgon idag och var på skolan först vid 10, men med tanke på vädret har det inte varit särskilt motigt att sitta inne och plugga under dagen. Däremot glömde jag stora delar av en inlämningsuppgift som skulle in idag hemma, så det blev en extrasvänb i blåsten istället för hämta papprena. Det man inte har i huvet får man ha i motorn - eller hur är det man säger? ;-)
Men nu har jag i princip bara examensjobbet kvar att kämpa på med, så det känns rätt skönt! På tisdag väntar opponering och sedan ska själva jobbet vara inne den 25 maj.
Okej, det är en tenta nästa lördag också så jag ska inte säga "bara" examensjobbet. Men det tycks bli en tenta som är svår att plugga till, det är väldigt tunna direktiv kring vad som kommer att ingå den här tentan. Men jag har ändå minst en termin till i skolbänken med några resttentor till, så får jag ytterligare någon känns det som att det kvittar.
Ikväll väntar dock utgång, med besök på Söderport där Ola Magnell ska spela ikväll. Det är alldeles för sällan jag är ute på stan nuförtiden, så det ska faktiskt bli härligt att komma ut en sväng! :-)

Bildena lånad från Malin

Idag gjorde jag något som är rejält olikt mig! Jag gick hem rejält mycket tidigare än jag normalt brukar göra, redan strax efter två plockade jag ihop mina grejer och begav mig hemåt. Det normala brukar annars vara att jag är kvar till minst fyra - det är ytterst sällan jag går hem före dess!
Men eftersom jag var i starkt behov av att tvätta och vet att jag inte kommer hinna med detta ikväll, så åkte jag hem strax efter två för att ta tvättpasset klockan tre.
Detta med att tvätta är något som jag verkligen kommit på latsidan med - och detsamma gäller städningen. Fram till för bara några år sedan hade jag ett strikt schema med tvätt- och städdagar en gång i veckan, då jag "betade av" dessa tråkigheter. Men sista tiden har jag blivit latare och latare med detta.
Inte så extremt att jag har smutsiga kläder på mig eller att det konstant ser ut som ett bombnedslag hemma, men jag skjuter verkligen på det hela in i det längsta. Och visst, jag erkänner att jag aldrig tyckt att vare sig städa eller tvätta varit nämnvärt roligt, men förr tycktes jag kunna bita ihop på ett annat sätt än nu. Kanske har jag också fått en aningen högre toleransnivå vad gäller att ha det lite ostädat hemma också, jag vet inte riktigt... Men något som absolut inverkat är absolut att jag är otroligt mycket tröttare när jag är ledig nu när jag pluggar än när jag jobbade! Jag har helt enkelt inte samma ork längre. Och det inverkar givetvis en hel del på vad man får gjort och inte när man är ledig.

Trots allt blev det lite att ändra på i examensarbetet, men tro inte att jag innerst inne hade väntat mig något annat heller. Visserligen hade jag lagt ner mycket tid på arbetet när jag lämnade in råkopian för några veckor sedan, men det var vissa delar där jag ändå var osäker på om arbetet skulle gå igenom utan några som helst anmärkningar.
Till största delen får jag väl skylle på att jag - liksom resten av klassen - hade rejält mycket att göra tiden innan råkopian på examensjobbet skulle vara inlämnad. Man hann helt enkelt inte med allt som man kände att man borde hinna med - och det gällde nog inte bara examensarbetet utan otroligt mycket annat också.
Men nu ser det väldigt mycket lugnare ut framöver, så pass lugnt att man kommer ha goda chanser att få arbetet klart i tid. Till veckan väntar opponering och därefter det sista putsande på arbetet innan det ska vara inlämnat den 25/5.

Förhoppningsvis kommer man nu successivt också få så mycket tid att man kan hinna ha en gnutta fritid också, den varan har det varit väldigt lite av på sistone. Men nu kanske jag kan få lite tid över till annat också än bara att plugga, jobba, äta och sova!
Det är knappt jag märkt av att det blivit vår ute, men sista dagarna har jag sakta vaknat till liv och börjat se alla vårtecken och känna alla dofter som hör till! Någon som tänder grillen, klipper gräset, liksom allt som faktiskt börjat slå ut här nere i Kalmar nu.
På fredag blir det faktiskt lite annat än bara pluggande också!! För första gången sedan "jag-vet-inte-när" ska jag faktiskt gå ut en sväng! Ola Magnell ska spela inne i stan - och vem har biljett? Jag förstås! ;-) Något måste man ju emellanåt faktiskt kosta på sig och detta blir en sådan sak.
Sedan är jag visserligen så illa tvungen att sitta en del med examensarbetet ändå under helgen, men det kommer inte alls bli så många timmars pluggande som det annars varit på helgerna sista månaderna. Förhoppningsvis pratar vi 6-7 timmar under hela helgen - och det är lite med mina mått mätt! :)

Bilderna lånade från MarathonMia och Absolute Banana

Det finns verkligen och annan åkomma man inte känner till, som är rejält udda och annorlunda. Många skulle säkerligen säga att jag lagt ut bilderna här nedanför för att jag är karl och för att vi "bara tittar på brösten" - men för min del är det långt ifrån sant!!

Jag är nu snarare fascinerad (eller vilket ord man nu ska använda?) över vilka märkliga åkommor det finns. Och ni tjejer som klagar över "för små bröst" kanske ska tänka till en extra gång innan ni klagar nästa gång!

Bilderna föreställer peruanska Julia, vars byst började växa nästan okontrollerat efter hennes sista förlossning för sju år sedan. Nu har hon gjort en bystförminskning och opererat bord inte mindre än 15 kilo bröst från kroppen!

Källor: VG 1, 2 och Daily Mail

---

Undrar hur Hitler var som barn? Var han en mönsterelev i skolan? Var han den som mobbade andra på rasten? Här får vi svaret!! :-)

DN 1

Nu börjar det bli sig likt i Kalmar småbåtshamn med tanke på årstiden! Fler och fler mer eller mindre flådiga båtar börjar lägga till - och jag själv och och dräglar över alla båtar jag ska köpa när jag blir rik! ;-)

För en gångs skulle har jag inte varit ute i sista stund! För en gångs skull har jag lämnat in något i god tid. Normalt sett är jag oftast ute i precis sista stund - även om det sällan innebär att jag är sen (vilket är en helt annan sak). Detta gäller inlämningsuppgifterna i skolan, det gäller räkningar, det gäller ansökningar och undersökningar.
Men årets deklaration lämnade jag in i tid! Den sms:ade jag in på självaste första maj. Och tur var väl det verkar det som! För idag är tydligen Skatteverkets hemsida överbelastad av alla som ska deklarera.
Själv fick jag tillbaka rätt bra på skatten i år och då brukar jag sällan kontrollräkna något närmare, utan bara godkänna rakt av. Den enda gång i hela mitt liv som jag däremot fått kvarskatt, då räknade jag så jag blev blå! Och då var det ändå ingen jättesumma jag skulle betala, minns jag inte fel rörde det sig om 500 kronor... Men räknade gjorde jag så det räckte och blev över!
Jovisst - även om jag får tillbaka på skatten, men märker att summan verkar vara helt orimlig, då räknar även jag! Men oftast vet jag i ytterst grova drag hur mycket jag kommer att få tillbaka, så oftast bryr jag mig inte om att räkna igenom deklarationen särskilt noggrant.
Det har garanterat hänt att det någon gång blivit fel åt något håll på grund av att jag inte kontrollräknat - men om det är jag eller staten som förlorat på det har jag inte den blekaste om! Det är något som står skrivet i stjärnorna så länge ingen får för sig att börja gå tillbaka flera år i tiden för att kontrollräkna. Och vill man göra det för den ganska ynkliga inkomst jag haft de senaste åren så "be my guest". :-)

Det börjar nu ikväll kännas att man varit igång ganska duktig sista tiden, trots att det nu är lugnare än det varit på länge. Men när man är igång i skolan hela veckorna och sedan jobbar helgen på det så sliter det lite på krafterna! Och idag har det varit en lång dag, det vågar jag absolut hävda.
Precis som igår ringde klockan halv sex och det var dags att kliva upp för att åka och jobba. Efter avslutat "dagsverke" vid halv elva, bar det av till skolan för att köra igång med pluggandet inför kommande vecka.
Jag fick ganska mycket gjort trots allt och börjar nu känna mig rätt säker inför tentan i kemlaster på tisdag. Dock vet jag att det är ganska farligt att vara alltför säker inför en tenta. Är man alltför säker slarvar man lätt och självsäkert över många av uppgifterna och riskerar dra på sig en rad slarvfel - medan man är långt mycket noggrannare bara man är lite osäker. Så är jag smart nu, borde jag egentligen inte plugga så mycket mer till den tentan utan helt enkelt låta den bero.
Jag har nu också påbörjat arbetet med att komplettera mitt examensarbete, som jag egentligen trodde var praktiskt taget godkänt. För någon vecka sedan fick jag "kallelse" till opponering och utgick därmed ifrån att arbetet var godkänt så långt, men så var tydligen inte fallet. Häromdagen kom ett mejl med lite påbackning om vissa saker jag skulle ändra på.
Visserligen var det inga jättestora saker, men ändå en del jag skulle ändra på.
Så ikväll skred jag till verket och anser nog att jag kommit en bra bit på väg, även om det är ganska mycket kvar innan jag är helt färdig. Men trots allt tillhör sådant här den del av skolarbetet som jag tycker är helt okej, för att inte säga nästan roligt! Jag gillar att att sammanställa arbeten och gör en snygg layout, så det ska säkerligen fixa sig i slutändan med detta arbete också - det tvivlar jag egentligen inte på. Men visst hade det varit skönt om inte läraren kommit på att hitta ett och annat fel i arbetet som han tyckte jag skulle rätta till...
Nu är det dock bara dagar kvar innan terminen är över och jag sedan för några månader kan koppla bort skolarbetet - så jag härdar ut den tid som är kvar och ser till att få saker och ting färdigställda! Ju mindre jag har kvar som släpar efter mig till hösten, ju bättre är det ju. :-)

AB 1 DN 1, 2 EX 1 E24 1, 2 GP 1 SvD 1 SYD 1

Bilderna lånade från Agi, Arun's blog

---

---