Det är nog få helger som jag känner så lite för som för påsken, det måste jag nog säga! Några få dagar på året är praktiskt taget heliga och jag skulle in i det längsta undvika att jobba dessa dagar. Dit hör julafton på en odelad förstaplats och sedan midsommarafton. Självklart skulle jag jobba dessa dagar om jag var tvungen, men  jag skulle försöka undvika det in i det längsta.
Påsken - däremot - ser jag i stort sett enbart som lättförtjänta extrapengar. Jag kommer jobba denna helg och har inte ens tänkt tanken att försöka byta på något sätt! Det kommer bli aningen mindre jobb och resten av tiden kommer jag sitta på skolan plugga. Ja ja - inte dygnet runt, förstås!! Klart jag kommer åka hem och sova och äta och så, men det kommer bli som i stort sett vilken jobb- och plugghelg som helst!
För många låter det säkert jättetråkigt, för att inte säga tragiskt, men mig rör det inte alls. Självklart - om jag fått välja - hade jag hellre åtminstone varit ledig, precis som alla helger! Men hade det inneburit att jag varit ensam hemma, hade det heller inte varit något som gjort mig särskilt mycket. Nu måste jag ändå jobba några timmar på förmiddagarna under fredag till söndag, så när jag ändå har ångan uppe kan jag lika gärna åka till skolan en stund och plugga. :-)
Lite påskgodis får jag väl lov att köpa hem, men känner jag mig själv rätt kommer jag förmodligen inte ens att röra det. Jag kan köpa hem godis som ibland blir liggande i veckor - jag har till och med fått slänga godis som passerat utgångsdatum! Så "duktig" är jag på att äta godis! Däremot bor jag i ett ganska "barnfamiljtätt" område, så jag misstänker att det kan komma en och annan påskkärring och ringa på - så jag måste ju lite att bjuda dem på. Det ironiska brukar ofta vara, att när jag är hemma under påskhelgen och har köpt godis - då kommer det inte en enda påskkärring och ringer på!! Men har jag inget godis, då slits nästan dörrklockan ut istället...
Så hör ni det, ungar?! Klä ut er och kom och ring på hos mig, så jag blir av med påskgodiset och slipper slänga bort det!!! *L*

Det kändes verkligen stor skillnad när man steg upp och skulle jobba i söndags morse. Inte nog med att det då fortfarande var mörkt när jag kom upp, en timmes mindre sömn gör verkligen skillnad. Räknar man vintertid, ringde min väckarklocka vid halv fem och det är lite väl tidigt att ta sig ur sängen.
Men när man nu väl tagit igen den förlorade timmen, är ju den extra timmen med ljus på kvällarna redan gudagåvan. Det är en enorm skillnad och man märker även en viss skillnad på morgnarna bara sista dagarna - dagen blir ju längre och längre hela tiden. Att det nu är fullt dagsljus när man kommer upp på morgonen och ljuset sedan håller i sig till rätt långt in på kvällen gör ju att man blir många gånger piggare än för bara några veckor sedan.
Att sedan sista dagarna varit aningen kyligare och lite mer moln känns som en bagatell på något märkligt sätt. Det är verkligen märkligt vad snabbt allting kan vända, hur otroligt fort de stora mängderna snö har kunnat smälta bort. Det är nu knappt man ser några rester efter de enorma snöhögar vi haft ens en gång.
Ironiskt nog lovar de ännu bättre väder under påskhelgen, när jag ska jobba och plugga, men jag får helt enkelt se till att faktiskt ta mig hem lite tidigare på dagen än runt fem - som jag normalt brukar göra. Lite grann får man väl försöka njuta av vårsolen också!

Igår hittade jag äntligen skolans katalog över fristående kurser, som "förstås" finns både på nätet och i pappersform. För att få CSN den termin jag kommer vara kvar här, måste jag helt enkelt få  välja till ytterligare ett par kurser utöver dem som jag tänker gå om för att fixa tentorna jag ligger efter med.
Och det var inte direkt svårt att hitta kurser jag mer än gärna skulle vilja gå! Det var snarare så att jag var tvungen att välja bort vissa kurser. Men ledarskap kommer jag söka och förmodligen ytterligare någon eller ett par kurser.
När man väl läser genom dessa kataloger, hittar man hur mycket som helst som man skulle vilja läsa bara för att få lite allmänbildning! Jag skulle kunna tänka mig att läsa språk, psykologi, beteendevetenskap, kriminologi och en jäkla massa annat. Men nu är mest tanken att läsa sådant som har med sjökaptensutbildningen att göra, för att få lite extra meriter. Så får jag längre fram läsa sådant som kan vara mest "på skoj".
Nu gäller att verkligen ta en rejäl funderare på vilka ämne jag faktiskt kan tänka mig att läsa, vilka som står "högst i kurs" och sedan skicka in en ansökan. Trots allt börjar det snart bli dags att göra detta, så att man inte missar sista ansökningsdagen. Det skulle faktiskt vara rätt typiskt mig att göra något sådant, eftersom jag har ovanan att göra allt i sista stund...

SvD 1, 2, 3 VG 1, 2

Bilderna lånade från I-fokus, Catriin och Newbie Cooking

Det hände faktiskt ett par gånger för några år sedan att jag själv tog sms-lån. Det var på småsummor, 500 kronor ena gången och 1000 kronor den andra. Båda lånen betalade jag tillbaka efter utsatt tid på en månad - men mot en ganska hög ränta. Själv jämförde jag först de olika företagen som erbjöd den här tjänsten, försökte så långt det gick att kolla vilka avgifter som förekom och så vidare. Ena lånet hade 25 % ränta, det andra 30. Ganska hög ränta måste jag själv säga, men i vissa knipande situationer får man kanske leva med det.
Nu har att smslåneföretaget LuckyLoan anmälts för ocker för att just haft en oskäligt hög ränta på sina krediter - och nu tänker jag hädanefter inte klaga på på den ränta jag själv betalar!!
Själva avgiften man tar ut för ett lån på 500 kronor är 369 kronor - men sedan tillkommer en lång rad andra utgifter, som att låntagaren alltid skickar två sms innan lånet går igenom, dessa kostar 30 kronor styck. Dröjsmålsräntan är 5,42 procent per månad (65 procent per år), det utgår en särskild förseningsavgift på 200 kronor, en påminnelse kostar 50 kronor och en utredning av felaktigheter i ansökan kostar 500 kronor. Sammantaget ger detta en effektiva räntan (totalkostnaden för lånet när räntor och avgifter summerats i hop och anges som årlig ränta) blir 75 862 %. Det är ju verkligen ockerränta i dess rätta bemärkelse. Konsumentverket har nu - som sagt - anmält företaget för ocker och tittar man på LuckyLoans hemsida, är deras lånesystem just nu stängt. Man kan väl tänka sig att detta har med anmälan att göra...

Visst kan det vara frestande för personer med dålig ekonomi att ta dessa lån! Det går fort, man behöver ofta ingen säkerhet och betalningsanmärkningar är oftast inget hinder. Så självklart kan det bli en fälla för många, det råder det inga som helst tvivel om. Ska bli kul och intressant att se vart Konsumentverkets anmälan leder någonstans... :-)

Källa: SvD, E24 1, 2

Jag har aldrig riktigt kommit underfund med varför mannens och kvinnans sexualdrift skiljer sig så mycket. Det där med Venus och Mars kan väl även det vara lite svårt att greppa. Och varför männen tänker med huvudet och
kvinnor med hjärtat har jag aldrig lyckats komma underfund med! Bara som ett exempel:

En kväll förra veckan gick min flickvän och jag till sängs. Passionen börjar glöda i sovrummet när hon till sist säger;
- Jag känner inte för det. Jag vill att du bara ska hålla om mig.
- Jag sade; 'VA??!! Vad var det där?'.
Sedan säger hon de ord alla pojkvänner fasar att få höra....
- Du är inte tillräckligt i kontakt med mina emotionella behov som kvinna för att jag ska kunna tillfredsställa dina fysiska behov som man.
Hon besvarade min frågande min med att säga;
- Kan du inte bara älska mig för den jag är och inte för vad jag gör för dig i sovrummet?'

Här förstod jag att inget skulle hända den natten så jag somnade. Nästa dag tog jag ledigt från jobbet för att vara med henne. Vi gick ut och åt en fin lunch och gick sen och shoppade i ett stort, stort onämnt shoppingcenter. Jag gick med henne i affärerna där hon provade flera olika verkligt dyra plagg. Hon kunde inte bestämma sig för vilka hon skulle ta, så jag sade åt henne att vi tar alla. Sen ville hon ha skor som komplement till sina nya kläder, så jag sa att vi får köpa ett par till varje ensemble. Vi gick sedan till juvelavdelningen där hon valde ut ett par diamantörhängen.
Tillåt mig säga... Hon var sååå upphetsad! Hon måste ha trott att jag var ett steg från mentalsjukhuset. Jag började tro att hon testade mig när hon frågade om hon kunde få ett tennisarmband - när hon inte ens kan spela tennis. Och jag misstänker nästan att hon trodde jag var knäpp när jag sa;
- Det går bra älskling!
Hon var nästan nära sexuell tillfredsställelse av allt shoppande och med ett jättestort leende sade hon till sist:
- Jag tror att det är allt älskling, vi går och betalar!
Jag kunde knappt hålla mig när jag till sist sade;
- Nej älskling, jag känner inte för det!
Hennes ansikte blev helt vitt och hennes haka föll till marken med ett förvånat;
-VA?!!!
Jag sade sedan:
- Älskling! Jag vill bara att du håller sakerna en stund. Du har inte tillräcklig kontakt med mina finansiella behov som man, för att jag ska kunna tillfredställa dig som kvinna!
Sedan, när hon såg ut som om hon skulle döda mig, fortsatte jag;
- Varför kan du inte älska mig för den jag är istället och inte bara för de saker jag köper åt dig?'

Tydligen kommer jag inte att ha sex ikväll heller....

AB 1 EX 1

AB 1

Bajs, någon?! Jag har nu för andra dagen i rad torkat mängder med bajs från en av Kalmars offentlige toaletter och det har gått så långt att jag till och med drömmer om bajs på nätterna! Jo, jag vaknar alldeles kallsvettig och med djup ångest. Undrar just varför jag utsätter mig för detta! Hade det inte varit för att det allra mesta av det jag städar ändå är "normal smuts", hade jag inte ställt upp på detta!
Att det är fartränder i toaletterna är trots allt en hel annan sak när man kommer dit som städare och ska göra rent. Det är ändå något som är oundvikligt trots allt, även om man inte direkt jublar över det. Men när någon helg efter helg efter helg kletar ner väggarna med bajs blir jag helt enkelt less!
Detta är verkligen ett återkommande tema på min blogg på mina jobbhelger, säg till om ni tröttna på allt skitprat så ska jag försöka sluta klaga på att torka bajs! Det värsta är att jag kommer ägna även påskhelgen åt att jobba - och förmodligen torka bajs - så det blir en och annan rad om detta härliga ämne även då! Sätter någon påsksillen och påsksnapsen i halsen på grund av bajspratet blir jag säkerligen stämd. Men jag är redan JK-anmäld, så jag har liksom vanan inne vid det här laget. ;-)

Men helgen har verkligen inte bara varit - som tur är! Lite pluggande har det blivit, liksom strosande på stan. Nej, jag tänker inte göra som många andra bloggare och lägga ut mina nyinköpta kläder här på bloggen! Så ni kan vara helt lugna, detta är en helt "dagensoutfitfri" blogg.
Så mycket till vår har man dock inte sett till under helgens gång, snarare har det varit mest regn och rätt kyligt. Det är ju aningen kluvet med regn så här på vårkanten; å ena sidan driver det ju undan snön rätt bra, men samtidigt är det måttligt roligt att vara ut i det vädret. Själv väljer jag att se det som så att jag faktiskt fått en hel del gjort istället när man inte kunnat vara ute så mycket. Ska man nu tro meteorologerna kommer våren till påskhelgen, så får väl spara sin längtan efter vårväder tills dess.
Nu pratas det om stigande vattennivåer i Småland och risker för översvämningar, får väl se om det slår in. Men det är väl vad man kan vänta sig med all snö som nu ska smälta bort.

Men det är inte många gånger jag sett så många poliser samma stället som jag gjorde inne i stan igår! Igår var det dags för fotboll i stan och det var gott om supporters för både Elfsborg och Kalmar FF, ganska stökigt med andra ord.
Många av supportrarna tycktes ha hållit igång med öldrickandet sedan ganska tidigt på morgonen och drog runt i ganska stora horder på stan, enträget iakttagna av minst lika många poliser. På McDonalds tycktes personalen få det riktigt svettigt när alla skulle dit och äta, det var knappt alla supportrar fick plats där med efterföljande poliser.
Nyfiken som man är, var det givitvis svårt att låta bli att "spana" lite efter alla fotbollshuliganer som drog runt på gatorna inne i stan och poliserna som hela tiden var dem hack i häl för  att hålla koll på vad som hände.
Sen vad som hände under kvällen har jag ingen större koll på, men antar att ingen av sidorna har anledning till varken gravöl eller att fira - 2-2 slutade matchen enligt tidningarna. Nej, jag har inte börjat titta på fotboll - jag har aldrig varit särskilt intresserad och kommer knappast börja igen. Men fick igår en viss försmak för hur det kan vara med massor av fotbollssupporters rännande runt på gatorna i en liten stad.

BAR 1, 2, 3 DN 1, 2 SvD 1

Bilderna lånade från Herregud & Co., Blåljus

---

---

AB 1 DN 1 SvD 1

Bilden lånad från Jinge, Openhippo.com

En ganska stor del av klassen hade brandkursen i december - och de hade inte haft lika bra som vi haft, åtminstone inte om man tittar på vädret. Det hade åtskilliga minusgrader och snö de dagar de var där och det är inte fullt så behagligt när man kommer ut, genomblöt av svett och inte vill något hellre än bara rycka av sig allt man har på kroppen.
Vi som istället haft vår brandutbildning sista dagarna har haft rena lyxtillvaron på brandfältet med strålande sol och ett vårväder som nästan saknar motstycke. Idag har vi haft 17-18 grader i solen, som kan jämföras med 15 på Mallorca 12 i Madrid. Den som tror vi klagade har med andra ord rejält fel, det har varit rena drömmen istället!
Nu kommer vårkläderna fram på allvar och man njuter verkligen för öppna spjäll när det här vädret kommer. Efter den vinter som varit, är värmen mer välkommen än någonsin! Här i Kalmar är det verkligen inte många spår kvar efter vintern, några enstaka rester efter snöhögar och vallar man se här och där, men så mycket mer är det inte.
Skyltarna som varnar för takras ser man inte längre röken av och istället börjar nu sopbilarna komma fram för att sopa rent gatorna. Visserligen pratar man om mer snö på vissa håll, men det tycks inte vara något som berör Kalmar. Istället kommer det bli varmare här till veckan, så det tackar vi för. :)

Det blev halvdag idag och dagens övningar avslutades med ett besök i bastun på övningsfältet innan det bar av hemåt i vårsolen. Och det var verkligen en fröjd att åka längs de små landsvägarna in emot stan i vårvärmen! Så härligt att jag faktiskt tog en extra sväng istället för att ta kortaste vägen hem.
Väl hemma blev balkongmöblerna framställda på balkongen för att kunna äta lunch i solen innan det blev lite ärenden på stan.
Men om det kommer bli så hemskt mycket avslappning denna helg står väl bara skrivet i stjärnorna! Jag jobbar min andra helg av tre i rad, så några sovmorgnar kommer jag definitivt inte att få. Halv sex imorgon bitti ringer väckarklockan och detsamma gäller på söndag. Känner jag mig själv rätt, kommer det garanterat bli en och annan eftermiddagslur för att helt enkelt orka med. Men det är ändå fördelen med mitt helgjobb; jag kan faktiskt lägga mig ett tag på dan om jag så vill. Jag jobbar bara några timmar på förmiddagarna, sedan har jag resten av dagen ledig. Det är guld värt med de tider jag har, framförallt med tanke på att jag faktiskt får en bra hacka efter skatt som rejält drygar ut CSN-pengarna.
Sedan känns det kanske inte alltid helt roligt när väckarklockan ringer tidigt på helgmorgnarna, men det är smällar man får ta. ;-)
Även påsken kommer jag få "offra" och jobbar fredag, lördag och söndag den helgen. Men jag få sonika se det som så att det blir ännu mer extrapengar med tanke på storhelgstillägget. Schemat är ännu inte riktigt klart för påsken, så får se om jag kommer jobba lika mycket som alla andra helger. Men lite sill och ägg kommer jag säkerligen hinna med ändå, jobbet till trots.
Påsken är också den helg som inte gör mig särskilt mycket att jobba egentligen, det är absolut ingenting jag gråter blod över! I mina ögon är det snarare väldigt lättförtjänta pengar. Det finns många andra helger jag inte skulle vilja jobba - och julafton avstår jag helst ifrån så långt det går att undvika. Men påsken är inte något som känns särskilt viktigt på något sätt, så då tjänar jag hellre lite extrapengar. :-)

VG 1, 2, 3

Bilderna lånade från Bioresurs, Sommarpresenter

Hur många hade bara häromdagen hört talas om Bjästa? Inte särskilt många antar jag - och själv hör jag till dem som inte gjorde det.
Men "tack vare" ett par våldtäkter och vad som kan tyckas ett mindre samhälle som ställer upp för gärningsmannen, så har orten plötsligt hamnat på världskartan.
Men nu tycks dreven vara igång på många sätt. Ortens präst tycks fått det rejält hett om öronen efter sitt uttalande i Uppdrag Granskning. Många tycks ändå sluta upp bakom prästen kan man läsa om idag. Och visst, han kan säkerligen gjort mycket bra under sin tid som präst, men att hans uttalande i TV var klantigt och olämpligt råder det väl knappast några som helst tvivel om. Nu granskas han dessutom av Domkapitlet efter TV-inslaget.
Rektorn på den aktuella skolan är JO-anmäld för sitt agerande. I all rätt att de ansvariga i den här frågan granskas och man ser vem som gjort fel och vad var och en gjort - eller snarare inte gjort.
Men nu börjar det också komma fram en rad hatiska kommentarer och inlägg på olika nätforum mot prästen och rektorn. Vissa tycks anse att de inte bara ska dö utan även torteras. Själv undrar jag varför man sänker sig till samma nivå som de som förtalat flickorna som våldtagits och de som faktiskt gjort fel? Det känns väldigt lågt.
Det som hänt är fruktansvärt tragiskt - framförallt för flickorna förstås, men det är även tragiskt när det är en så ung förövare. Pojkens familj har nu fått sina kontaktuppgifter utlagda på nätet. Familjen har fått ta emot tusentals hot via mejl och telefon efter inslaget på TV.

Att det pojken gjort - och dömts för - är något vedervärdigt är de flesta överens om (om man bortser från dem som skriver hatiska saker om hans offer förstås), men varför nedlåta sig till "motlägrets" låga nivå? Det känns som sandlådenivå på nåt sätt! Självklart ska han straffas för det han gjort, men han är nu dömd trots allt.
Klart vi är många känner ilska över det som hänt, men någonstans får man dra en gräns för hur det är okej att reagera. Personligen anser jag inte det är okej att reagera på sättet med hot och hatmejl.

Det som ger en märklig bild av hela - tycker jag själv - är att de hatiska inlägg som skrevs om de våldtagna flickorna på nätet knappt blev föremål för någon brottsutredningen, medan de hot som skrivits om prästen och rektorn istället kan leda till åtal. Är inte det lite märkligt, är vi inte lika inför lagen?
Men man får väl ändå säga att det är bra för flickornas skull att fallet uppmärksammats och att de förhoppningsvis får någon form av upprättelse genom detta, att all uppmärksamhet leder till något gott i slutändan.
Det kan knappast vara särskilt lätt att se hela händelseförloppet spelas upp för en själv varje gång man slår på TV:n eller öppnar tidningen, det måste bli svårare att gå vidare i det hela. Men förhoppningsvis leder också det hela till att de får sin välförtjänta upprättelse också!

DN 1, 2, 3, 4, 5 EX 1, 2 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7

Bilderna lånade från Josse, Drömspår

Dryga 17 grader ute - nu börjar det likna nåt! :-)

---

AB 1 EX 1 SvD 1

---

Titta på bilden jag lagt in hör ovanför och försök spontant komma på om något är mer eller mindre fel på den! Det är inte fem fel, men minst ETT rejält fel.
Det är nämligen så att jag på sistone börjat handla mer och mer kravmärkt mat, och i övrigt produkter som på något sätt är miljömärkta - helt enkelt för att jag vill tänka lite mer på miljön. Något jag själv tycker är en viktig fråga - bland många andra visserligen, men någonstans måste man ju börja.
Någon gång flera år sedan läste jag någonstans att miljömärkning - oavsett om det är Svanen, svalan, Krav eller något annat - enbart har med själva produkten att göra, men inte ett skit med förpackningen. Detta gör att förpackningen kan vara hur miljöfarlig som helst medan själva produkten inte är det. Förhoppningsvis åtminstone.
Idag skulle jag handla till några småsaker på vägen hem, däribland bananer och jag knatar direkt till hyllan med kravmärkta bananer - och de Coop dessutom råkade ha inne just idag var dessutom Rättvisemärkta. Ännu bättre, alltså!
Dock fanns ett stort aber: bananerna låg förpackade fyra-och-fyra i plast. Det brukar normalt bananer inte göra - ens de som INTE är KRAV-märkta. Hur miljövänligt är detta på en skala?! Jag vill inte ha mina bananer inslagna i plast överhuvudtaget, det är totalt onödigt! Men så var inte fallet här... Sammantaget känns det alltså som att de KRAV-märkta bananerna jag köpte kunde varit lika miljöfarliga som de som inte var KRAV-märkta - av den enkla anledningen att de var förpackade i totalt överflödig plast. Snacka om slöseri med resurser...

För ett antal veckor sedan publicerade någon tidning (minns jag inte fel, var det Aftonbladet - tro det eller ej) en undersökning om vilka yrken kvinnor tyckte var mest attraktiva och sexiga hos män. Och på första plats kom brandman. Ja ja - jag tänkte inte så mycket mer på det just då.
Fram tills jag kom igång med rökdykningen idag och kommer ut ur det brinnande huset totalt slutkörd. Jag är totalt genomblöt av svett, alla tre lager med tjocka kläder är helt genomsura! Till det är jag smutsig, skitig och formligen STINKER brandrök - då menar jag verkligen STINKER. Det tog flera timmar och två grundliga duschar innan all stank och smuts faktiskt försvann.
Så nu undrar jag faktiskt: vad är det som är så otroligt sexigt?! Är det röklukten eller svettlukten? Eller är det att man har ett två centimeter tjockt lager av sot och smuts över hela kroppen som bara går bort med hjälp av klorin och rotborste? Njaa... Kan nog inte riktigt se det sexiga hos en brandman faktiskt... ;-)

Bilderna lånade från Tobias, Chaos, Camph

Han våldtar en tjej på skolan, men killen tilläts ändå komma på avslutningen - men hans våldtäktsoffer orkade inte. Prästen tyckte "det var starkt av killen att komma till avslutningen". I kyrkan hyllades han med applåder och jubel.
Men den 14-åriga flickan han våldtagit då? Hon, som han har besöksförbud mot? Borde hon i första hand givits stöd för att orka komma till avslutningen istället för att släppa dömda sexförbrytare i kyrkan? Själv saknar jag ord kring denna historia, den blir bara mer och mer makaber... :(

LÄS GÄRNA: Galen värld

AB 1, 2, 3, 4, 5 DAG 1 DN 1, 2, 3, 4, 5 EX 1, 2, 3 SvD 1, 2, 3, 4 SVT 1

Det tar på krafterna med miljöombyten, även om det inte varit det största ombytet jag haft idag.
Miljön på skolan är väldigt invand vid det här laget och konstigt vore väl annars, efter fyra år. Men nu är det övning på räddningstjänstens brandfält och det är ändå något av ett miljöombyte med nya lokaler, nya lärare, nya moment...
Det blev dessutom lite av en utmaning att ta sig till brandfältet i morse efter den vägbeskrivning jag skrivit ut från Eniro. Jag har redan förr tillbaka konstaterat att Eniro inte alltid ger smartaste vägen och inte alltid har koll på enkelriktningar och liknande. Just det sistnämnda brukar inte vara något bekymmer när man är utanför stan, men kan bli desto besvärligare om man ska köra efter vägbeskrivningen inne i Stockholms city till exempel.
Men eftersom den enda väg jag själv känner till ut till brandfältet är via motorvägen och jag inte får köra där - om man ska vara laglydig - med mopeden blev jag lite ställd och satte mig igår kväll och skrev ut en beskrivning. Och jag lotsades ut på små krokiga landsvägar utanför Kalmar, in i Smedby och sedan vidare till Brandfältet. Men rätt kom jag till sist - och i tid dessutom. Jag vill alltid vara ute i god tid när jag inte är riktigt säker på vägen och det gällde faktiskt även i morse. Redan kvart över sju stack jag hemifrån - och var framme 25 minuter senare, så det kan man inte säga så mycket om.
Vi har så under dagen plöjt igenom vad normalt lär sig på flera veckor. Men som med mycket annat i utbildningen till sjökapten, ska vi kunna lite om mycket och samma sak gäller här; vi ska kunna lite grann, men tillräckligt för att förhoppningsvis få stopp på en eld om olyckan skulle vara framme. Och idag har det mest blivit teori medan vi imorgon kommer ha mer praktiska övningar - och det är ju den roligare delen av denna utbildning. Vi fick ju prova på lite grann första året och det var då riktigt roligt, så man får hoppas det känna lika roligt även denna gång... :-)

Har nu fått en skön avslutning på dagen med lite yoga och snart väntar sängen för några timmars sömn innan det bär till brandfältet igen imorgon bitti.
Jag har verkligen sovit som en stock om nätterna på sistone och känns inte som det kommer vara någon skillnad inatt heller. Det man möjligen kan sakna skulle väl kunna vara att få sova lite längre på morgnarna, men det kommer sådana dagar med!
Denna vecka är ganska tuff, men redan nästa vecka kommer bli lugnare, åtminstone i bemärkelsen av antalet föreläsningar. Så det kommer bli en hel del tid till annat hoppas jag. Både skolarbete utöver att vara närvarande på föreläsningar, liksom att kunna göra annat än ägna tid åt skolan. Det är ju något som annars tar 99 % av all tid och ork så här sista terminen.
Det är väl just att det ÄR sista terminen som gör att det är lättare att "stå ut", att orka med all tentor och inlämningsuppgifter. Man börjar ju liksom se slutet på det hela. Även om jag förmodligen kommer bli kvar minst en termin till, så känns det nu med besked att man börjar närma sig slutet på utbildningen.

Att det nu med besked börjar bli vår och ljusare gör ju inte saken sämre heller. Det är verkligen en markant skillnad i väder nu om man jämför med bara ett par veckor sedan.
Här i Kalmar syns det inte längre så fruktansvärt mycket av all snö vi haft mer än där det var snöhögar och större vallar - och sista dagarna har det varit åtskilliga plusgrader ute. Om jag klagar? Nej, absolut inte!
Nu är dessutom en av vårjackorna hos skräddaren för en mindre översyn, så snart hängs vinterjackan undan för den här säsongen. Det är absolut ett av de första vårtecknen när man kan stoppa undan de tjocka kläderna och klä sig lite tunnare! Och lördag natt kommer nästa tecken - omställningen till sommartid. Vill väl bara till att jag kommer ihåg det, så att jag kommer i tid till jobbet på söndag morgon! ;-)

AB 1 EX 1

Bilderna lånade från Soffie och Diets in review

"Linnea" var 14 år och gick i åttan när hon i mars förra året våldtogs på handikapptoaletten på högstadieskolan i Örnsköldsvik. Fem, sex gånger bad hon den två år äldre killen att sluta - men han fortsätter.
Pojken erkänner i polisförhör och döms senare för våldtäkt på barn i både tingsrätt och hovrätt. Man får med andra ord betrakta honom som skyldig.
Men bara ett par dagar efter att Linnea polisanmält övergreppet börjar rykten att cirkulera, inte minst på nätet. Ingen trodde på hennes berättelse. Hennes skolkompisar tog tydlig ställning för killen och drog sig undan. Man startar till och med en Facebook-grupp till stöd för pojken och gruppen fick snabbt 4 000 medlemmar.
Inte heller skolan ville inte ta ställning - inte ens när domen fastställts av hovrätten.
På skolavslutningen möttes pojken med jubel och öppna armar... Senare på avslutningskvällen våldtog han ytterligare en flicka, en 17-årig tjej. Han dömdes även för den våldtäkten - och även den domen fastställdes av hovrätten.
Men ryktesspridningen har fortsatt. Nätets diskussionsforum fylls med hätska inlägg, hot och kränkande påståenden om de båda våldtagna flickorna.
Linnea har nu flyttat till en internatskola, 50 mil från hemstaden. Men hon kan tvingas tillbaka till Örnsköldsvik redan till hösten, om inte kommunen vill bekosta fler år på internatskolan.

Det är normalt inte mycket jag ger för kvällstidningarnas snyfthistorier - inte alla i alla fall. Men just den här läste jag nyss i Aftonbladet och undrar om man kan bli annat än beklämd och illa berörd?
Självklart i första hand för att man känner med de stackars tjejerna som blivit utsatta för en sådan otrolig kränkning som en våldtäkt innebär - och sedan får utstå nästa kränkning när ingen tror dem!
Hur ska man efter något sådant någonsin mer kunna få förtroende för vuxenvärlden igen? Visserligen dömdes gärningsmannen för båda våldtäkterna, vilket ju inte alltid sker i våldtäktsfall, tyvärr. Men när man inte får stöttning från skolan - som tycks vara fallet här - blir det dubbel kränkning.
Och någonstans är det givetvis tragiskt när en 16-åring begår våldtäkter. Det är och förblir ett hemskt brott, men när ett barn (som man ju faktiskt är som 16-åring) begår brott, är något allvarligt fel någonstans. På sitt vis är ju även denna kille ett offer - även om det inte på något vis förmildrar det han gjort eller läker några sår för de tjejer han utsatt för denna brutalitet.
Och vem kan ens tänka tanken att stötta någon som begått detta brott och bevisligen är skyldig? Jag har själv många gånger tänkt tanken hur man skulle reagera om någon i min närhet skulle dömas för till exempel våldtäkt. Självklart skulle man ta avstånd från handlingen i sig och bli milt uttryckt rosenrasande på vederbörande. Men hur förhåller man sig till personen sen? Skulle man fortsätta ha kontakt med exempelvis en barndomsvän eller nära släkting som dömts för något liknande? Eller bryter man kontakten?
En sak är i alla fall säker - jag skulle aldrig i min vildaste fantasi försvara eller hylla personen för den handlingen. Jag skulle aldrig jubla eller berömma utan snarare förkasta....

KÄLLA: AB 1, 2, 3

Bilderna lånade från Alvlycke och Kaninblogg

Imorgon kommer så det moment i utbildningen som jag sett fram en hel del emot - nämligen rökdykningen. Det är snart fyra år sedan sist som jag övade detta sist "på riktigt", iklädd full mundering och med riktig eld.
Första terminen fick vi prova på lite grann, bara för att veta vad det var frågan om och då kändes det väldigt avlägset när man visste att det var sista året vi skulle köra igång nästa gång. Inte bara för att det var roligt utan även för att 3-4 år bort verkligen kändes ganska avlägset.
Men nu har alltså tiden gått och det är dags att ta rökdykarcertifikat på Kalmar brandkårs övningsfält. Så nu har jag plockat fram lite "skräpkläder" att använda och skrivit ut vägbeskrivning till brandfältet. Det är trots allt ett bra tag sedan jag var där - som sagt - så är lite osäker på vägen. Dessutom är snabbaste vägen via motorvägen, där jag ju egentligen inte får köra med mopeden - så nu blev det att skriva ut en bättre vägbeskrivning så man kan köra lagligt. :-)
Så imorgon vid den här tiden kommer jag förmodligen vara total slutkörd! Jag minns hur utpumpad man var sist när man varit inne i brinnande hus och sprungit med full rökdykarmundering. Bara gastuberna väger strax över 20 kilo (även om det givetvis finns lättare modeller också) och till det väger ju skyddskläderna en hel del. Och att det blir varmt i ett brinnande hus behöver jag knappast tilläggas, så man är verkligen genomblöt av svett när man kommer ut!

Men även dagens övningar var inte att leka med. Idag var det isbrytare som gällde och det var inte det enklaste kan jag säga!
Nej, även om det fortfarande finns rätt gott om is i Kalmar så var det inte på riktigt. Vi körde i simulatorn och höll till utanför USAs ostkust.
Javisst låter det lite exotiskt att sådär för några timmar kunna ge sig iväg till exempelvis USA och köra lite båt för att sedan på några sekunder vara tillbaka i Sverige och Kalmar igen?! Helt fel är det faktiskt inte! :-)
Så det var ett saligt lekande i isen med en lång konvoj av isbrytare som svansade runt i isen och levde rövare. Det var en av de roligare övningarna hittills och isbrytare - liksom bogserbåtar - är rena fröjden att köra! De reagerar snabbt och går nästan hissnande fort genom vattnet - i alla fall om man jämför. Ett större fartyg kan ha reaktionssträckor på flera sjömil innan det händer något när man drar i reglagen, medan dessa små muskelpaket till båtar reagerar nästan på stubinen.

Bilderna lånade från Farlig skönhet och Båtnytt

Imorse var det verkligen fruktansvärt att ta sig ur sängen när klockan ringde vid kvart över fem. Jag brukar normalt inte ha särskilt svårt att komma upp på morgnarna, men idag var det riktigt tufft! Och ändå var jag inte upp särskilt sent igår, utan var i säng före elva.
Det blev nämligen en riktigt lugn lördagskväll, först bio och sedan lite mat innan jag var hemma vid halv tio. Tro det eller ej, men det blev Alice i underlandet faktiskt. Någon skrattar säkert och tänker att "nu går Tobias på barnfilmer", men då bjuder jag på det! Den var faktiskt riktigt välgjord och jag får säga att jag gillade den. En ganska lättsam film helt enkelt. Sedan blev det pizza på en av Kalmars alla restauranger innan det blev hemgång.
Men den lugna kvällen till trots tog det lång tid innan jag slutligen lyckades ta mig upp ur sängen för att åka och jobba.
Det var inte fullt lika mycket bajs att torka på toaletterna idag som igår, men ändock hade denna någon även idag roat sig med att kladda ner lite av sin avföring på toalettväggen. Hade jag jobbat inom vården, äldreomsorgen eller på dagis hade jag funnit mig att torka bajs - dessa personer kladdar alltsomoftast (åtminstone inte vanemässigt) ner väggarna med det som kommer ut där bak. Och så länge det "bara" är fartränder i toaletterna kan jag också finna mig i att torka det. Det är trots allt något som hör till, även om det inte är så roligt. Men när det är någon som vanemässigt kladdar ner väggarna med sin avföring blir jag mindre road, det är en sak som är säker! Ibland är det nästan att jag börjar förespråka en övervakningskamera inne på toaletten så att man kan få fram vem det är. Skulle jag själv komma på vederbörande, skulle jag göra ett tappert försök att få vederbörande att torka upp efter sig... Sen om det skulle lyckas är väl en annan sak...?!

Det var med aningen kluvna känslor jag vaknade imorse och såg hur det formligen ösregnade utanför köksfönstret. Min första tanke var att "vad skönt, det skyndar ju på att snön försvinner. Men så slog mig nästan tanke. Jag ska ju bara om ett en knapp timme ut i detta väder! Först köra till stan och sedan till nästa affär som ska städas och som ligger några kilometer utanför stan - på moped. Då kändes plötsligt inte regnet lika välkommet längre.
Men men, jag bet ihop och gav mig ut i regnet för att åka och jobba. Mitt regnställ hade jag inte med mig, så jag fick stå ut med att bli lite blöt.
Fast väl hemma insåg jag att jag kanske inte ska klaga så jäkla mycket! Jag ska egentligen vara riktigt glad att det regnade! För istället har det nämligen snöat kraftigt i ett bälte som sträcker sig från Värmland över Dalarna och Örebro län och vidare över Västmanland till Uppsala och Stockholms län. Runt en och en halv decimeter nysnö pratas det om på vissa ställen - ganska mycket snö med andra ord!
Jag satt en stund framför datorn och fortsatte ögna igenom tidningar och lite annat och hittade nästa anledning till att inte klaga på lite regn. Det har nämligen varit vulkanutbrott på Island. I jämförelse med lava och vulkanutbrott, är några vattendroppar inte något att klaga på egentligen, eller vad säger ni?!
Själv påminns jag istället om den skyddade tillvaro vi har i trygga Sverige. Island är inte långt borta egentligen, där nu 100-tals människor flyr från vulkanutbrottet. Och det har ju varit ovanligt många större naturkatastrofer på sistone känns det som. Först Haiti, sen Chile och ni Island. Det är inte utan att man kan höra olika frireligiösa grupperingar basunera ut om hur "den sista tiden är kommen" och "be din sista bön, se till att bli frälst - för snart går jorden under". Men nej, den dag jag blir frälst kommer månen falla ner och rymmas i Vänern - så det kommer aldrig att ske. Jordbävningar och vulkanutbrott eller ej... :-)
Så jag valde att se allt från den ljusa sidan och istället göra sådant som vädret tillät. Det blev mer städning, fast av min lilla studentlägenhet istället. Och så några förberedelser inför kommande skolvecka.

DN 1, 2 EX 1 SvD 1 VG 1, 2, 3, 4

Bilderna lånade från Liisa, Veckorevyn,

Skönhetsoperationerna sägs minska i bland annat USA. Undrar varför?

DN 1

För några månader sedan läste jag i VG om en norsk journalist som fått för sig att låta en cheeseburgare och en portions strips från McDonald's ligga framme i rumstemperatur under ett års för att se vad som hände med maten. Och det hände - ingenting, praktiskt taget.
Nu har den amerikanska näringsfysiologen Joann Bruso - och som bloggar om hälsosam mat för barn - gjort ett liknande test med ett Happy Meal.
Hon köpte helt enkelt ett Happy Meal och för några dagar sedan fyllde måltiden ett år. Bilderna som syns här ovanför talar sitt tydliga språk: maten har inte möglat eller utvändigt förändrats i princip någonting. Den har torkat en aning, men det är tydligen allt.
I grunden låter ju detta totalt otroligt, men egentligen är jag faktiskt inte särskilt förvånad! Det jag nu undrar är förstås vad som är i maten, eftersom den tydligen kan stå framme i ett år utan att knappt påverkas alls? Det är faktiskt inte utan att man nu blir lite sugen att göra en liknande test själv för att se om detta stämmer! ;-)

Källa: AB 1

Bilderna lånade från Aftonbladet och Scrape TV

Under stunder av lätt självömkan har jag nästan funderat på om någon har något emot mig, om det är någon som vill göra just min tillvaro på städjobbet lite extra sur. För det är inte en enda gång som det inte varit en massa bajs nedkletat på väggen på en av toaletterna när jag jobbet. Visserligen i lite varierande omfattning, men det har aldrig hänt att det varit bajsfritt på väggarna när jag kommit till jobbet.
Först gången jag jobbade var värst! Det satt hela "kluttar" på väggarna och massor med använt toalettpapper på golvet. Det var ett helvete att ta reda på - extremt milt uttryckt.
Men nu har jag fått veta att detta händer lite titt som tätt. Det är inte bara de helger jag jobbar, utan även under veckorna och andra helger.
Snart få man väl begära extra betalt för detta! Undrar bara vad som kommer stå på lönespecifikationen? "Bajstillägg"? Eller "avföringsarvode"? Ja ja, det är väl det minsta bekymret. Men det är verkligen inte roligt när man står där och ska ta reda på det som någon knäppis kletat ner på väggar och golv. Själv undrar jag bara vad man finner för nöje i att kleta ner sin avföring på det sättet? Det är nog något som de flesta av oss verkligen inte kan förstå - men finns det någon som kan förklara detta "nöje" för mig, så är jag tacksam!
Just detta moment gör att jag blir än mer imponerad av dem som går och städar på heltid år ut och år in. I många avseenden kan jag ändå förstå detta jobb; det blir en påtaglig skillnad, rent och snyggt och så vidare. Även om det nu är ett rätt monotont jobb, så visst, jag kan på sätt och vis förstå det. Men när det kommer till just sådana här saker går det nästan utanför mitt förstånd. Även om det självklart inte är så på ALLA toaletter man städar, som förekommer det garanterat ändå lite då och då...

Vårkänslorna tog för en stund över efter dagens arbetspass, så det blev en vända på stan för att handla lite vårkläder. Några nya skjortor blev det på rea på H&M, så nu kan jag gallra ut några av skjortor och tröjor jag av olika anledningar inte använder längre. Hade väl egentligen behövt byxor också, men hittade inga till ett pris som jag var villig att betala.
Lite frustrerande kan det dock kännas ibland när man går omrking på stan och inser hur dåligt med pengar man faktiskt har. Samma känsla dök upp när jag var på NetOnNet häromdagen. Det finns otroligt mycket man skulle vilja ha - och faktiskt behöver - men som pengarna inte räcker till. Och det blir extra påtagligt som student. Har man sedan - som jag - jobbat i många år innan jag började plugga, så har man ju hunnit vänja sig vid at ha hyfsat med pengar och kunnat köpa i stort det man velat. Nu minns jag inte längre när jag senast köpte ett klädesplagg till fullt pris - jag handlar nästan uteslutande på reor...

Tackar nu i alla fall vädergudarna för att det äntligen blivit vårväder! Även om det verkar bli lite av en svacka imorgon och närmsta dagarna, så är det ju något helt annat nu än för bara några veckor sedan.
De helger jag jobbar fungerar knappt om jag inte kan köra. Jag räknade ut att bara bussresorna skulle kosta mig 70 kronor per arbetspass de gånger jag inte kan köra. Regn och kyla kan jag klä mig emot när jag ska köra moped - men halkan är lite svårare. Dessutom klaffar inte busstiderna fullt så bra tidiga helgmorgnar som man skulle önska, så det gör ju det hela aningen besvärligare.
Men nu har det varit rejält vårväder sista dagarna, med massor av plusgrader och periodvis strålande solsken - och snömängderna har minskat markant...

Väl hemma efter avslutat arbete och shoppingrunda, blev det i alla fall en vända med examensarbetet. Jag har börjat komma en bra bit på väg och ska nu se till att få iväg alla brev till den enkätundersökning jag ska göra. Det kommer bli det hederliga sättet med "Snigelposten", eftersom det bara är en minoritet av dem som ska tillfrågas som jag lyckats få tag i en aktuell mejladress till.
Så nu har det vikits papper och slickats kuvert och frimärken för glatta livet så att läppar och tunga nästan blödde. En rejäl bunt har det redan blivit - och fler lär det bli! Men får glädja mig åt att jag ju på så vis stöder min gamla arbetgivare, det Kungliga Postverket på det sättet också! Kanske garanterar mitt sommarjobb till sommaren också...? ;-)
Min nya skrivare har verkligen fått en rivstart hos mig, det är X antal sidor som redan matats ut genom den kan jag säga. Som sagt: jag borde få mängdrabatt på skrivarpapper och bläckpatroner med tanke på hur otroligt mycket jag skriver ut hela tiden. Jag vågar faktiskt inte ens tänka tanken på hur mycket pengar jag lägger ut varje termin på just sådant! Men det räknas absolut inte i hundralappar - snarare i tusenlappar.

AB 1 SvD 1

Bilderna lånade från Fairshopping, Cynatic och PokerCasino

Det är något speciellt med att göra om hemma, möblera om och planera om. För det allra mesta är det ju av godo och något självvalt. Som det varit för mig sista 2-3 dagarna.
Nu är ju min stationära slutligen såld och det blev förvånansvärt mycket mer plats i köket, där jag haft den stående. Alla som någon gång ägt en stationär dator vet dessutom vilket skatbo det blir med sladdar bakom en sådan dator, inte sant?! Så det blev praktiskt taget först rejälare städningen bakom bordet jag haft datorn på! Och det var en och annan dammråtta som låg där bakom och bara väntade på att jag skulle plocka fram dammsugaren.
Igår bar det sedan av till NetOnNet, där jag tittat ut en ny skrivare som jag ville ha (se bilden här nedanför). Så väl hemma var det fullt ös för att möblera om och få skrivaren på plats. Det blev ett saligt dragande och fästande av sladdar, grenkontakter och flyttande av möbler innan jag blev något sånär nöjd. Men till slut ansåg jag att det blev så bra som det bara kunde bli! Allt blir ju lite provisoriskt när man vet att man bara bor tillfälligt i en lägenhet - som jag gör här. Även om jag skulle bli kvar i Kalmar efter min examen så får jag inte bo kvar i den här lägenheten, eftersom det är en studentlägenhet. Så just därför ser jag ingen riktig anledning till att köpa en massa nya grejer hit för en jäkla massa pengar.
Så med andra ord blir allt lite provisoriskt, man kör med tillfälliga lösningar. Men jag får ändå känna mig rätt nöjd just nu måste jag säga! Det känns nu aningen mer ombonat och mindre provisoriskt än det gjorde innan, det får jag säga.
Men lite dum hann jag få känna mig även nu, när skrivaren skulle kopplas in! Allt gick med inkoppling och installation av drivrutiner och kände mig riktigt stolt. Men sen skulle jag skriva ut mina första utskrifter - och då blev det värre. Jag var nämligen tvungen att koppla in skrivaren på trådlösa nätverk - och okej, det är ju logiskt. Men så skulle jag ange en WPA-nyckel sa skrivaren och då blev det genast värre. Jag letade som en galning, men hittade ingen nyckel någonstans. Till slut ringde jag förtvivlat till Bredbandbolagets support (där jag har mitt abonnemang), som ju turligt nog har öppet till 22 alla kvällar. Det visade sig då vara så enkelt att denna WPA-nyckel stod på undersidan av routern som jag har uppsatt på väggen - och när jag tittade efter i skrivaren instruktionsbok stod det också uttryckligen där var jag hittade nyckeln... Så fick jag skämmas lite idag med och stoltsera med att jag inte är någon större datanörd...

Det är nog få år man längtat så intensivt efter vår och sommar som i år, efter denna intensiva vinter. Härom morgonen hade det snöat under natten när jag kom upp och det kändes som ett större "bakslag" än jag kan minnas att det någonsin gjort. Trots att jag ju vet att det kan komma snö långt in i april - men i år är man mer än less på snö och kyla.
Jag tillhör dem som rycker av mig strumpor, skor och tjocka vinterkläder så tidigt på våren som det bara går. Jag använder inga strumpor mellan maj och september om jag inte absolut måste, men i år verkar denna vana nästan ouppnåelig.
I helgen är det ju i alla fall vårdagjämning och nästa helg ställer vi om till sommartid - två typiska vårtecken - så hoppas nu de andra vårtecknen tänker komma de också!
Till min stora glädje har jag åtminstone för ett par dagar kunnat hänga av mig vinterjackan och använt min vårjacka istället - även om det varit aningen kallt att köra moped på det sättet. Men det är smällar man får ta, för är det vår så är det!!
Det är det som är det märkliga med oss nordbor; i september/oktober går vi liksom i ide, stänger in oss och pratar inte med någon alls. Men så fort minsta lilla vårtecken dyker upp, då åker tunna kläder, grillar, utemöbler och uteserveringar fram i en fart som saknar motstycke. Samma sak varje år - och det är förmodligen väldigt få länder man kan se samma beteende...

Min nya skrivare. :-)

AB 1 DN 1 SvD 1

Bilderna lånade från Dixie, NetOnNet och Radikal Muslim

Som patient har man rätt att avstå från en behandling, även om det innebär att man avlider på grund av det. Det är också enligt svensk lag tillåtet att avsluta en meningslös behandling om patienten så önskar. Samtidigt kan det i vissa sammanhang klassas som aktiv dödshjälp - vilket istället är förbjudet.
Ett exempel kan vara en person som  blivit medvetslös efter en olycka och läggs i respirator. Personen vaknar inte behöver fortsatt respiratorbehandling för att leva. Man beslutar att avbryta en behandling som anses meningslös. Ett säkrare sätt att undvika lidande hade varit att innan avstängningen ge en dos sömnmedel som riskerar förkorta livet. MEN - om han då hade avlidit innan respiratorn stängdes av hade det kunnat rubriceras som mord. Om han avlidit efter det att respiratorn stängdes hade det varit ett korrekt avbrytande av meningslös behandling...
Själv tycker jag det är fruktansvärt svårt att veta vilket ben man ska stå på när det gäller just aktiv dödshjälp - alltså att aktivt hjälpa någon att dö. Då menar jag saker som att ge en dödlig dos medicin och liknande, inte avbryta en behandling. Ser man endast till "patienternas intresse", är det inte mycket att diskutera - självklart ska var och en få bestämma själv. Men det stora dilemmat är ju när det ska medges och vem som ska utföra det?
Vad ska anses vara skäl att dö? Vad är en odrägligt tillvaro och stort lidande? Det är saker som är otroligt individuella. Ska man sedan kunna kräva av alla läkare att de ska vara villiga att ställa upp och ge dödshjälp? Problemet är väl egentligen inte dödshjälpen i sig, jag anser i grunden att var och en ska få bestämma detta - om man är obotligt sjuk och lider väldigt mycket. Men det är just där problemet kommer. Hur ska detta definieras och vem ska utföra det?

Tänker på den 31-åriga kvinna som senaste 25 åren vårdats i respirator. Hon är totalförlamad och kan inte ens andas själv. Nu har hon skrivit till Socialstyrelsen och bett om hjälp att avsluta sitt liv. Hon vill bli nedsövd och sedan få respiratorn avstängd.
Jag förstår henne verkligen. Detta är inte ett liv att leva och man undrar i hur lång utsträckning man blint ska sträva efter att rädda liv och hålla folk vid liv? Det ska ju heller inte övergå till något som nästan påminner om dumdristighet.
Vad jag förstår faller detta till viss del mellan stolarna. Kvinnan har visserligen rätt att avstå en behandling - som kommer leda till att hon avlider -, men samtidigt måste någon aktivt hjälpa henne att avbryta behandlingen.
Så visst blir det något av ett dilemma. Men samtidigt ska det väl inte vara så mycket att orda om. Anses kvinnan vara vid sina sinnens fulla bruk och själv vill avsluta en behandling som är att anse som lönlös - då ska det vara slutsnackat!
Personligen skulle jag absolut inte beskriva det som aktiv dödshjälp...

DN 1 SvD 1, 2, 3, 4, 5

Bilderna lånade från Kapten Nemo och André Broderi

Det görs lite titt som tätt undersökningar av hur vi studenter har det ekonomiskt. Bland annat gör Swedbank och SFS varje år var sin teoretisk budget för studenter, beräknade på genomsnittliga intäkter och kostnader. I år visade Swedbanks studentbudget att studenter går plus varje månad (hur nu det är möjligt att göra på CSN?), medan SFS anger att de går back.
Nu har även Stockholms universitets studentkår (SUS) gjort en enkätundersökning bland sina medlemmar och som presenteras idag (fredag). 1.400 studenter har svarat på enkäten och resultatet visar att många studenter lever på marginalen. Så stor del som 40% av studenterna har inte råd med en oförutsedd utgift på 3000 kronor.
En tredjedel uppger att extrajobb påverkar studierna negativt, ungefär lika många uppger också att de skulle arbeta mindre om studiemedlet höjdes.
När SUS frågade vilken åtgärd studenterna skulle föredra för att förbättra den ekonomiska situationen, svarade nästan 60 procent att de helst skulle se att studiemedlet ökar. Resterande 40 procent vill se ändringar i fribeloppet. Av de som föredrog höjning av studiemedlet var en stark majoritet för i första hand en höjning av bidragsdelen.

Få förväntar sig säkerligen en lyxtillvaro som student. För de allra flesta är det säkerligen en självklarhet att få dra ner på både det ena och det andra när man börjar plugga. Det är rätt naturligt att man inte kan ha samma levnadsstandard som student som om man skulle jobba heltid.
Men själv kan jag inte låta bli att tycka att jag som student borde ha mer makt över vad jag får från CSN än vad jag har idag. Merparten av den summa som kommer därifrån är trots allt ett lån som ska jag betala tillbaka mot ränta (även om denna ränta givetvis är mer fördelaktig än om jag tagit lånet hos en bank) och då ska jag kunna styra mer hur mycket jag ska kunna låna.
Vill jag ha lite mer att röra mig med, ska jag kunna ta ett högre lån, behöver jag inte så mycket, ska jag kunna hålla nere på beloppet istället. Ta ett lägre lån går givetvis i dagsläget, men hur många klarar sig på strax över 8.000 i månaden? Det är praktiskt taget en omöjlighet om man inte jobbar extra. Och då kommer nästa dilemma: man får inte tjäna hur mycket som helst utan att det då blir avdrag på CSN-pengarna.
Och det är nästa sak där CSN inte borde ha något att säga till om, om du frågar mig. Jag borde själv få styra hur mycket jag ska kunna tjäna vid sidan av mina studier utan att det påverkar CSN-beloppet. Dels rent principiellt, det är inget de ska ha med att göra i och med att det faktiskt är ett lån jag tar. Ju mer jag tjänar vid sidan av, ju större chanser kommer ju också mina förutsättningar att vara att kunna betala tillbaka lånet så småningom. Men också för att jag kanske vill kunna jobba lite mer under perioder för att spara till något eller för att jag kanske vill kunna ha en väsentligt mycket bättre levnadsstandard en CSN "tillåter".
Tyvärr har ju reglerna och nivåerna för CSN inte hängt med riktigt, vilket ju ändå på sitt vis är märkligt med tanke på att det varje år kommer rapporter om hur dåligt ställt studenter har det ekonomiskt. Så man kan ju trots allt hoppas att det kommer en förändring...

SvD 1

Bilderna lånade från Uppsalahem och Ramnissan

Varje år släpper Swedbank och SFS var sin teoretisk budget för studenter beräknat pågenomsnittliga intäkter och kostnader

Me like... :-)

---

Det finns två saker man kan köpa om man vill göra en riktigt usel affär sett till reda pengar. Det ena är att köpa en ny bil, för du hinner inte mer än köra ut den från bilfirman så har den förlorat minst 30.000 i värde.
Det andra man kan köpa är teknologi - och då framförallt datorer. Ett enda tangenttryck och datorn är knappt värd hälften.
Första datorn jag själv ägde fick jag begagnad från mina föräldrar när de köpte en ny. Den dator jag själv övertog hade de köpt nu i slutet av 90-talet och den hade då kostat 25.000. Det var ett hembygge och hade en hårddisk som man då tyckte var abnormt stor - minns jag inte helt fel, låg den på 25 GB. När jag så småningom bestämde mig för att skaffa en ny dator, sålde jag den gamla - och fick 200 kronor för den.
Den dator jag sen köpte betalade jag 10.000 för. Den hade en hårddisk på 72 GB och det tyckte jag givetvis var jättemycket. I priset ingick även en multiskrivare med scanner och kopiator.
Just denna datautrustning har jag nu sålt vidare eftersom jag inte använt den på nästan två år. Jag fick 1.000 kronor... Tittar man krast på pengarna är det givetvis ingen bra affär. Han som köpte datorn fick givetvis en skaplig dator för pengarna, medan jag själv förlorade 9.000 på det hela. ;-)
Men bättre att ändå sälja den till någon som har användning av den än att bara slänga den på skroten. Då hade jag inte fått en krona för den heller.
Nu har jag istället nästa sak att ta itu med, nämligen att möblera om en aning i den vrå där den gamla datorn stod. Helt plötsligt har jag en massa plats över om jag inte haft innan och nu ska fylla ut på lämpligt sätt.
Visserligen var det också vad jag ville uppnå när jag bestämde mig att sälja min gamla stationära dator - jag tyckte helt enkelt att den tog alldeles för mycket plats för att vara en pryl som jag praktiskt taget aldrig använder. Så det blir på sätt och vis ändå något positivt att fixa med, även om jag kommer få lite huvudbry över hur jag ska möblera denna hörna av lägenheten.

Denna vecka har hittills varit exceptionellt lugn och jag har kunnat njuta av sådant som jag senaste veckorna verkligen inte varit förunnad med. Som att till exempel sova ut på morgnarna och njuta av vårsolen (som nu behagat börjat visa sig på himlen).
Det har faktiskt varit rent underbart, för jag har ändå varit i säng i bra tid på kvällarna så jag har kommit upp i bra tid, men ändå helt utvilad.
Nu börjar istället allvaret sakta rulla igång igen. Idag hade jag veckans första - och visserligen enda - föreläsning, men insåg nu hur tuff just denna kurs kommer att bli. Flera inlämningsuppgifter plus tenta - och det bara i en av kurserna jag har nu.
Idag kom även resultatet på en av tentorna jag skrev förra veckan. Och på just den tentan gick det sämre än jag faktiskt trodde. Visserligen visste jag ju att jag låg på gränsen på just denna tenta, men hamnade ännu längre ifrån ett godkänt än jag vågat tro från början. Fast jag väljer att se det hela som så, att det inte är den svåraste tentan att skriva omtenta på, utan snarare tvärtom. Det är lite småsaker jag förmodligen kommer att behöva "slip på" inför omtentan, så det kommer inte vara världens undergång att plugga till den.
Men visst erkänner jag att det hade varit skönt att haft den bakom sig, att kunnat fokusera på kommande kurser och mitt examensarbete istället - det kan jag inte neka till. Jag får väl se det som så att det kunde varit värre... :-)

AB 1

Bilderna lånade från Curhat och Zarah

Förra året gick Volvo med 14,7 miljarder i förlust och jag undrar om man själva klarat att hålla räkningen på hur många anställda man avskedat.
Men detta till trots fick Volvochefen Leif Johansson utöver sin fasta lön på 12,3 miljoner kronor även en rörlig del på en miljon kronor för verksamhetsåret 2009. Till det fick han även 600 000 kronor i bil- och bostadsförmån samt pensionspremier på 4,9 miljoner kronor.

Hade jag hört till de som blivit avskedade från Volvo, skulle jag verkligen gå i taket när jag läser detta. De flesta är säkert överrens om att ju högre man kommer i hierarkin, ju bättre betalt ska man ha.
Men visst sticker det markant i ögonen att man med ena handen avskedar en massa människor och med den andra ger högsta chefen miljonbonus. Någonstans är det väl ändå inte mer än rätt att alla är med och betalar när det är svåra tider.
Som högsta chefen för ett av Sveriges första företag får säkert "Leffe" jobba ganska mycket, så visst ska han ha betalt därefter. Men skulle vara intressant att veta om han gjort några avkall på sin förmåner när det nu varit tuffare sista tiden, inte bara för Volvo utan de flesta andra företag.
För samtidigt som jag givetvis tycker det sticker i ögonen när man läser om denna bonus, vet man ju också hur duktiga media är att basunera ut att "nu får den och den chefen bonus" - men man får inte veta om man också dragit ner på något redan, om chefen i fråga kanske också valt att avstå från något...

AB 1 DN 1, 2 EX 1 GP 1 SvD 1, 2

Bilden lånad från Businessweek

---

---

Nu har Socialstyrelsen kommeit med nya, nationella riktlinjer vad gäller vård vid depression. Som det hittills varit, har många med depression enbart får tabletter men alltför sällan annan vård, som till exempel samtal.
Med de nya riktlinjerna ska man nu som deprimerad få större möjlighet att välja olika vårdformer om jag förstått det hela rätt. Och framförallt ska samtal av något slag vara en av de första saker som förs på tal när någon får sin diagnos. Man ska också i större utsträckning erbjuda KBT-behandling.

Tyvärr är min egen erfarenhet av vården att man är alldeles för glad i att skriva ut en massa piller, men tänker inte alltid i ett steg till - att det även kan behövas annat än bara tabletter.
Många gånger behövs självklart tabletterna för att komma på fötter, för att bli piggare och att få vardagen att fungera. Men i längden är det mer än så som behövs.
Personligen verkar jag till sist tillfriskna, trots bristen på samtal - men det har tagit åtskilliga år med tabletter, tabletter och åter tabletter. Hade jag i ett tidigt skede fått bra med samtal, är jag övertygad om att jag kommit på fötter avsevärt fortare än vad jag gjort.
Men nu får jag istället hoppas att de som framöver får diagnosen depression får en bättre vård än vad jag själv fått!

SOCIALSTYRELSEN RIKTLINJER HÄR (pdf-format)

---

EX 1 SMP 1 SvD 1 SYD 1

Bilden lånad från Antisniveler och SvD

Aftonbladet har i dagarna granskat hovets närmare 30 fordon, som är registrerade på antingen kungafamiljen eller kungens hov­förvaltning. Bland dess bilar hittar man allt från en exklusiv Ferrari till en Porsche 911 från 1973.
Flera av bilarna är avställda och har körförbud. Men av dem som är i trafik är det tre bilar som konsekvent tycks bryta mot trafikbestämmelserna. Totalt har de enligt Aftonbladets granskning dragit på sig 15 parkeringsböter till en total­kostnad av 12 550 kronor bara det senaste året. Främst är det bilarna som ägs av kungens hovförvaltning som syndar i trafiken. Det är bilar som både används för officiella uppdrag men som även används privat av kungafamiljen. Tillsammans har dessa två bilar stått för 14 av de 15 parkeringsböterna. Bland annat har de kört upp och parkerat på gångbanor, stannat för nära övergångsställen och parkerat mot färdriktningen.
Och de är vi skattebetalare som får betala notan - kungafamiljen behöver inte punga ut med en krona för sina synder. Nu kan man tycka att 12.550 är en fjantsumma i sammanhanget, så värst stora summor är det trots allt inte frågan om. Vi talar om knappt 1,5 hundradels öre per svensk.
Men principiellt är det givetvis inte rätt. Pengarna skulle ändå kunna användas bättre än att betala något så totalt onödigt som kungafamiljens parkeringsböter. Framförallt med tanke på att medlemmarna i kungafamiljen garanterat har råd att betala sina egna böter utan att vi skattebetalare ska behöva gå in och hjälpa till.

Jag tillhör absolut dem som tycker vi ska behålla monarkin i Sverige, men man kan absolut diskutera hur mycket det ska få kosta och hur mycket vi skattebetalare ska hålla kungafamiljen under armarna.
Och vi ska absolut inte behöva betala för att kungafamiljen begår brott och förseelser, då har det gått för långt! Någonstans är det ju galet om kungafamiljen i princip kan göra vad de vill utan att märka av några konsekvenser - liksom att de givetvis ska föregå med gott exempel.
Att parkera fel är givetvis inget allvarligt brott på något sätt. Och jag kan erkänna att även jag själv åkt på ett par parkeringsböter genom åren. Men 15 parkeringsböter på ett år osar ju en aning nonchalans får man väl säga. Då känns det som att man tänker i banorna att "Äh, jag behöver ändå inte betala böterna, så då kan jag parkera hur jag vill".

2000: I april kör kungen i minst 140 kilometer i timmen i sin blå Ferrari för att hinna i tid för att hämta kungabarnen på Kastrups flygplats i Köpenhamn.
2003: I junI kör prinsessan Madeleine olagligt 300 meter på en gågata i centrala Stockholm.
2004: I april kör kungen, enligt vittnen, i 150–160 kilometer i timmen i sin gula Porsche 911, på motorvägen mellan Karlskoga och Stockholm.
2004: I december avslöjar Aftonbladet att Carl Philip har fått 19 parkeringsböter under elva månader. Madeleine har dragit på sig sex böter med sin nya Lexus RX300.
2005: I februari kör prinsessan Madeleine rätt in i en färdtjänsttaxi som stannat vid en rondell. Den 85-åriga kvinnan i passagerar­sätet slår huvudet i vindrutan.
2005: I augusti krockar kungen med sin bil i Norrköping. Han kör in i bakänden på bilen framför när den bromsar för en cyklist. Ingen skadas. Polisen uppger att kungen höll för litet avstånd till bilen. Efteråt ifrågasätter flera politiker kungens immunitet.
2007: I maj avslöjar Aftonbladet att prinsessan Madeleine fått fyra parkeringsböter till en totalkostnad av 2 700 kronor.

AB 1

Bilderna lånade från Miljöfordon och Jonas Wilén

Man kan ju fråga sig hur länge våren är här för att stanna denna gång?! Idag har det varit strålande vårväder över Kalmar och det går inte att ta miste på att vi sakta börjar gå mot varmare tider. Åtminstone förhoppningsvis - det har ju varit X antal bakslag denna vinter och början på våren. Men nu får man hoppas att våren är här för att stanna - och det verkar trots allt så när man tittar på prognoserna.
Att man sedan pratar om snöras, laviner och avspärrade vägar på grund av risken för nedfallande snö känns just nu nästan ointressant - bara fanskapet till snö försvinner någon gång! I Stockholm har det tydligen varit besvärligt när det nu börjat töa och gatorna blivit rejält hala. Här i Kalmar har det istället varit torrt och fint på gatorna - åtminstone där jag själv har varit - så jag har inte märkt av några sådana problem.
Nu förutspår man istället en ovanligt blomrik vår och det tänker jag själv inte klaga på. Jag tillhör ju de lyckligt lottade som inte är pollenallergiker, så jag besväras inte när allt så småningom börjar slå ut.
Förmodligen är det totalt inbillning, men det är inte utan att det känns som att det hettar lite i ansiktet efter att ha varit ute i solen en stor del av dagen! Det har varit visst flackande runt i stan på moped och det har verkligen varit skönt att vara ute. Till en början tvekade jag till och med om jag skulle ta vinterjackan, utan istället byta denna mot skinnjackan. Men väl på mopeden insåg jag att jag gjort rätt i att ta vinterjackan ändå. Det var trots allt smått kyliga vindar ute...
Men det är ändå en fantastisk känsla när man ser hur allt börjar smälta undan, hur det droppar från taken och man hör allt fågelkvitter. Framförallt efter denna extrema vinter behöver vi en rejäl vår! Man kan nu verkligen börja längta efter att kunna vara ute ordentligt och bara njuta av det härliga vädret.
Det är nästan komiskt hur ljustörstande vi svenskar är när våren kommer! Helt plötsligt går vi liksom man ur huse för att njuta av minsta lilla solglimt, minsta lilla tillstymmelse till plusgrader. Själv är man ju inte mycket bättre, utan plockar fram utemöbler, vårkläder och solglasögon så fort solen tittar fram och temometern bara tänker tanken att närma sig plussträcket.

Hade jag gått på KTH, hade jag förmodligen stannat hemma helt frivilligt idag. Förmodligen hade jag inte ens längtat till skolan överhuvudtaget. Det enda som gått hade förmodligen varit klassens självmordskandidater. Om vi nu har några sådana, det tror jag knappast...
Igår var det ju någon som skrev på sajten 4chan.org att han skulle "skjuta så många han hann innan polisen kom" idag. Det har tydligen varit en febril aktivitet och eftersom sajten är från USA har man till och med haft FBI inkopplade för att till slut ha lyckats gripa och anhålla den som skrev det hela.
Hade det varit Sjöfartshögskolan i Kalmar det var frågan om, hade jag som sagt med största sannolikhet stannat hemma idag. Visserligen tror jag inte att någon som verkligen tänker göra något sånt här faktiskt lägger ut det på internet först, men för att vara på den säkra sidan hade jag nog ändå valt att inte gå till skolan.
Men dödshot eller ej, så gjorde jag idag en härlig upptäckt. Jag insåg att den föreläsning jag trodde jag skulle ha idag inte alls skulle äga rum. Det var ett "uppsamlingsheat" för dem som missat tidigare föreläsningar - och eftersom jag inte missat något kunde jag med gott samvete stanna hemma.
Min första tanke var att åka till skolan för att jobba med examensarbetet, men med tanke på hur otroligt mycket energi jag lagt ner på skolan sista veckorna ansåg jag mig förtjäna en dag hemma istället. Så istället har jag uträttat en hel del ärenden och gjort en massa saker som jag länge tänkt försökt få överstökat.
Det var faktiskt rätt skönt att istället kunna "göra stan" lite och inte tänka på skolan eller annat som har så värst mycket med vardagen att göra. Istället har det blivit lite "småplock" och jag har äntligen betat av en rad saker som jag länge tänkt göra. Även om det fortfarande kvarstår en hel del saker som behöver göras och som glidit efter en hel del när skola och tentor tagit nästan all tid, så har jag nu kommit en bra bit på väg för att ha fått ganska mycket gjort.
Imorgon blir det ytterligare lite rännande på stan innan jag slår mig ner på skolan för ta tag i examensarbetet. Jag har nu i alla fall fått rätt bra koll på hur jag ska lägga upp det hela, känns det som. Från början kändes det som att arbetet kunde svälla ut rätt mycket, men efter lite snack med med lärare och handledare tycks det inte behöva bli så stort som jag från början befarade...

AB 1, 2 DN 1, 2, 3, 4 SvD 1, 2, 3 VG 1, 2

Bilderna lånade från UU, Lotten

Ibland blir det en och annan diskussion och ifrågasättande varför jag formulerar mig på ett visst vis, varför jag inte publicerar vissa saker och så vidare på bloggen. För att gör klart hur jag själv resonerar och vad jag går efter har jag därför bestämt att lägga upp de "regler" jag själv går efter när jag bloggar. Dessa regler kan givetvis komma att ändras med tiden, men just nu går jag efter vad som följer här:

1. Blogg esse's regler
Grunden för bloggen är självklart bloggverktygets Blogg.se's användarvillkor. Hit hör till exempel att bloggens innehåll inte får:
- kränka, hota eller förtala andra personer eller utgöra intrång i andra människors privatliv
- uppmana till eller utgöra brottslig handling
- utgöra olaga våldsskildring, pornografi eller hets mot folkgrupp
- innebära spridning av datavirus, skadliga koder eller s k spam
- innehålla förfrågningar om eller distribution av piratkopior, försäljning av stöldgods, erbjudanden eller gåvor för - - sexuella tjänster, pyramidspel eller liknande
- utgöra otillbörlig marknadsföring eller annars stå i strid mot Marknadsföringslagen
- strida mot tystnadsplikt, eller
- strida mot upphovsrättsliga regler

Själv har jag även valt att innefatta de kommentarer som skrivs till inläggen till dessa regler. Jag publicerar med andra ord inte kommentarer som strider emot dessa regler, eller som länkar till sidor som gör det.

2. Detta är MIN PRIVATA BLOGG
Man ska självklart vara medveten om att "Lindqvistska hörnan" är min privata blogg. Så det jag skriver behöver inte alls överrensstämma med vad min arbetsgivare står för liksom, Vänsterpartiet (där jag är medlem) eller andra företag eller organisationer som har någon form av koppling till mig.

3. Publicering av bilder, personuppgifter etcetera
Jag publicerar inga bilder eller personuppgifter (namn, personnummer, adresser, telefonnummer osv) på personer som inte uttryckligen givit sitt medgivande till detta.
Anledningen? Jo, de är många. Men framförallt vill jag inte hamna i en situation där någon antingen råkar illa ut för att jag publicerat något eller att jag publicerar något som den det berör inte tycker om att jag publicerar. För att undvika detta har jag helt enkelt en nolltolerans emot publicering av sådant jag inte har "tillstånd" från vederbörande att publicera.

3.1. Undantag för publicering av bilder och personuppgifter
Sådant som redan är publicerat på internet eller i media kan givetvis sedan hamna på min blogg i något sammanhang, även utan personens/personernas tillstånd. Självklart gör jag alltid en avvägning om det är något jag tycker är rätt att publicera.

Jag kan också publicera uppgifter så länge det inte går att spåra vem det hela handlar om. Jag kan exempelvis använda mig "falska" namn och liknande och redigera bilder så att ansikten, adresser, registreringsnummer och liknande inte syns. Bli därför inte förvånad om jag inte nämner just dig vid ditt rätta namn eller utförligt skriver hur du och jag känner varandra på bloggen (för att ta några exempel)!
Träffar jag min flickvän, är det med andra ord inte säkert att jag uttryckligen skriver att jag träffat min flickvän på bloggen, utan bara att jag "varit på middag" eller liknande.

4. Publicering av kommentarer
Utöver det jag nämnde i punkt ett, ska man givetvis hålla en god ton och inte ägna sig åt några personangrepp, påhopp och liknande när man kommenterar.
Detsamma gäller att jag aldrig publicerar några reklam- eller spamkommentarer. Vill man ragga läsare, får man använda sig av andra verktyg än min blogg!

Utöver dessa regler, gör jag givetvis alltid en bedömning av kommentarerna om de kan anses vara olämpliga på något annat sätt. Det gäller även om kommentarerna länkar till sidor jag inte anser lämpliga på något sätt.

Tilläggas bör dock att jag är väldigt frikostig i min publicering av kommentarer, även om dessa regler kan verkar ganska "hårda".

5. Reklaminlägg
Jag skriver inga som helst reklaminlägg eller andra inlägg på beställning överhuvudtaget på bloggen! Oavsett om jag får betalt eller ej. Allt som skrivs är mina egna åsikter!

6. Länkutbyte
Samma policy som ovan - jag gör inga som helst länkbyten med andra sajter. Jag länkar till de sidor jag tycker är bra på något sätt och som jag vill tipsa andra om, men lägger inte upp några länkar på beställning.

Det har blivit en rätt intensiv helg, hur härlig den än har varit. Först tenta i fredags morse, följt av bilresa till Stockholm och syrran som bor i utkanten av Stockholm stad. Det blev självklart - som det ofta blir när jag och syrran ses - en sen kväll med mycket mat och vin. Först framåt tretiden på morgonen fick vi för oss att det kanske var dags att krypa i säng. Vilket vi också gjorde - mätta och nöjda.
På lördagen blev det en vända till stan med lunch på en mysig liten restaurang på söder. Därefter bar det av till Södertälje och min pappa som bor strax utanför. Givetvis tittade vi på Melodifestivalen och jag kan för en gångs skull hävda att jag tycker det var rätt låt som vann. En härlig liten tjej med en fantastisk röst som verkar ha bra förutsättningar att kunna ta hem segern även i Oslo. :-)
Idag blev det förstås en vända i vårsolens Järna idag innan det bar av hemåt igen. Det blev en kort paus på en vägkrog, men i övrigt nästan nonstop-körning de dryga 40 milen mellan hufvudstaden och Kalmar. Men besviken blir man ju rätt ofta när man besöker vägkrogar! 90 spänn betalade jag för en hamburgertallrik, men den var verkligen inte mycket för världen. Rätt smaklös och knappt sås eller några tillbehör alls. Jag hade förmodligen fått en bra mycket bättre måltid på kvarterspizzerian här hemma för ungefär halva det priset jag betalade på vägkrogen.

Imorgon börjar så vardagen igen. Det kommer bli en lugn start av veckan. Först blir det ett läkarbesök strax innan nio, jag måste få mina höfter och några eksem undersökta.
Höfterna har trilskats mer och mer sista veckorna och vissa dagar kan jag nästan inte gå. Framförallt om jag legat obekvämt under natten blir det ännu värre. Till det har jag börjat få märkliga utslag eksem i ansiktet och hårbottnen som jag vill att någon ska ta en titt på.
Med tanke på att det inte är så månge föreläsningar utlagda denna vecka, kommer jag förhoppningsvis ha gott om tid att ta tag i mitt examensarbete och kanske komma en bra bit på väg. Lite grann har jag ju redan hunnit göra, men det är självklart ganska mycket kvar. Ungefär 200 arbetstimmar förväntas man lägga ner på arbetet och själv har jag hittills bara lagt ner en bråkdel av de timmarna, så det är ju förstås en bra bit kvar innan jag kan betrakta mig som klar.
Men jag har fått en av de bättre lärarna på skolan som handledare, så det är ju faktiskt ett stort plus. Tyvärr är det inte alla lärare som är särskilt samarbetsvilliga (milt uttryckt) så jag är glad att jag har fått en av dem som jag tycker bäst om istället.
Det kommer bli aningen färre kurser nu, som det verkar, åtminstone till antalet timmar. Sen återstår att se hur betungande kurserna blir utanför lektionstid - antalet föreläsningar har inte allt med arbetsbördan i kursen att göra.
Nu kommer jag ändå var kvar på skolan minst en termin till innan jag får min examen, så det kommer inte vara någon katastrof om jag glider efter med ytterligare någon tenta trots allt. Och det är med viss spänning jag ser fram emot att resultaten från den gångna tentaveckan ska läggas ut. Det är länge sedan jag varit så osäker på hur det kan ha gått under en tentavecka som den här gången nämligen...

AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11 DN 1, 2 SvD 1, 2, 3

Bilden lånad från Ecademy, Madelino och Tobias

Så är det snart äntligen dags!! Imorgon går den sista tenta för ett tag av stapeln och det ska verkligen bli så otroligt skönt! Om drygt ett halvt dygn kan man låta spänningarna släppa, åtminstone delvis. Sedan återstår väntan på tentaresultaten, som förhoppningsvis börjar komma i slutet på nästa vecka.
Som det känns just nu, kommer jag bli riktigt förvånad om jag fixat alla tentorna. Jag är aningen för osäker på några av tentorna för att vara övertygad om att de gått vägen. Självklart kan jag ju ha tur, men det är tveksamt.
Nu har jag lärt mig min läxa och tänker inte låte kaxig inför morgondagens tenta. Relativt säker är jag, men kommer "fel" frågor är jag körd direkt och får tenta om. Allt slit till trots. Men nu känner jag ändå att jag gjort vad jag kunnat för att klara tentan och så mycket mer än så kan man ju faktiskt inte göra.
Trots allt är det många timmars pluggande bakom varje tenta och mer kan jag inte göra för att klara dem. Sen kan man ha "otur" och så dyker det upp frågor på just de avsnitt man är mest osäker på.

Ikväll har jag istället övergått till att ta hand om min tvätt. Visserligen inga stora mängder, men imorgon bär det av till Stockholm över helgen och det var vissa kläder som jag gärna ville ha med men som var smutsiga. Så då var alternativen inte särskilt många att välja på...Det återstår sedan att packa lite, men den delen går rätt fort när det bara är ett par dagar jag ska vara borta.
Det är alldeles för länge sedan jag var i Stockholm, så ska bli kul att komma upp dit ett par dagar! Den här gången blir det dessutom bil istället för tåg eller buss, så det ska faktisks bli riktigt skönt. Man blir ju faktiskt lite friare med bil och behöver inte klaffa buss- eller tågtider åt höger och vänster.
Trots att jag bott sju år i Stockgholm, är jag dock inte så pigg på att köra bil i stan, så det är väl tur att vi kommer vara två i bilen. Både under de 40 milen till Stockholm och när det väl blir frågan om stadskörning... Annars brukar jag normalt inte ha något emot att köra bil, men när det kommer till just stadskörning i Stockholm blir jag rätt kinkig! Det avstår jag helst ifrån om det går.
Under de år jag bodde i Stockholm, höll jag mig alltid till att åka kollektivt. Oftast lönar det sig inte varken ekonomiskt eller tidsmässigt att åka bil inne i stan. Med tanke på vad parkeringarna kostar - och nu även trängselskatten - så lönar det sig knappast...
Så i och med det blev det liksom aldrig av att jag "lärde" mig köra bil i Stockholm, även om jag givetvis hittar hyfsat bra.

Dock har man ju nu börjat prata om snö imorgon, ska bli spännande att se hur det går med bilkörningen då. Det har varit lite olika bud dock, vissa har sagt regn med inslag av snö medan andra hävdar det kan bli upp till en decimeter. Blir det massor med snö, blir väl det hela inställt dessvärre - så jag håller tummarna för att "snöförespråkarna" har fel!

VG 1

Myt 1. Blåbär innehåller mer antioxidanter än andra frukter
Dessa bär är egentligen är inte bären hälsosammare än annan frukt.
Blåbär är bara rika på en sorts antioxidanter, som också finns i andra frukter exempelvis druvor. Den röda vindruvan ligger inte bara högre upp på listan, den är dessutom billigare än blåbär.

Myt 2. Fettsnål mat hjälper dig att gå ner i vikt
Fettsnåla alternativ och färdiglagade rätter är alltid lockande när man försöker gå ner i vikt. Men inte nog med att de ofta är fullproppade med socker, kolhydrater och syntetiska sötningsmedel, de kan också innehålla lika många kalorier som "fetare" livsmedel.

Myt 3. Nattmaten gör dig fet
Kalorier är kalorier, oavsett om du äter dem på morgonen, dagen eller natten. Studier som har gjorts på apor visar att djuren inte ökar i vikt oavsett om de äter 6 procent eller 65 procent av maten på natten.

Myt 4. Ägg höjer kolesterolet
Trots att ägg innehåller kolesterol, så kan vår kropp variera hur mycket kolestrol den själv producerar. Helt enkelt, kroppen producerar mindre kolesterol om vi äter ägg. Studier vid University of Surrey har funnit att, efter att ha ätit två ägg om dagen under 12 veckor, hade ingen av testpersonernas kolesterolnivåer höjts.
Och samtidigt som ägg är relativt kalorisnåla (75 i ett kokt ägg), innehåller de också D-vitamin, B12-vitamin och andra näringsämnen.

Myt 5. Margarin är dåligt för hjärtat
Det var sant, förr. Margarin var tidigare fullpackat med transfetter som höjer det onda kolesterolet, vilket bromsar nedbrytningen av fett i kroppens fettceller, och minskar det goda kolesterolet. Vilket ökar risken för hjärtsjukdomar och diabetes.
Men margarinet har nu gjorts om och innehåller nu istället mer hälsosamma - fleromättade och enkelomättade - fetter.
Vissa menar att margarin är ett nyttigare alternativ än smör.

Myt 6. Koffeinfritt kaffe påverkar inte din energinivå
Man kan ju tro att koffeinfritt kaffe ska var just det - fritt från koffein. Men sanningen är att det innehåller koffein - även om det bara är lite: 5 mg jämfört med den ordinarie halten - 90 mg eller mer som i bryggt kaffe.
Dessutom har forskning visat att koffeinfritt kaffe kan göra dig sömnigare än inget kaffe alls. Forskare har upptäckt att en koffeinhalt på mindre än 10 mg faktiskt gör att människor känner sig mer trötta och får sämre minne.

Myt 7. Frukt och grönt ska förvaras i kylen
En vattenmelon som står i rumstemperatur har dubbelt så mycket betakaroten och 20 procent mer lykopen - båda antioxidanter - efter två veckor än en melon som förvarats i kylskåp under samma tid. Även bananer och persikor blir mer näringsrika om de försvaras i 20 grader.

Myt 8. Ät lite och ofta för att gå ner i vikt
Forskare har jämfört viktminskning hos människor som äter på både sätten - mycket och sällan och lite och ofta - och fann att de gick ner lika mycket. Skillnaden var att gruppen som åt sex små mål om dagen var mer benägna att gå upp i vikt igen.

Myt 9. Råa grönsaker är mer näringsrika än kokta
Länge har den allmänna sanningen varit att när grönsaker kokas försvinner en del av nyttigheterna. Men det är nödvändigtvis inte sant. Morötter är ett typexempel; när de kokas uppstår en skada på cellerna vilket frigör tre gånger så mycket betakaroten, en antioxidant som skyddar vår hud.

Myt 10. Vitt kött är mer fettsnålt än rött
Många som vill gå ner i vikt väljer kyckling som proteinkälla. Men fågel kan vara fetare är en mager köttbit. Myten kommer förmodligen från den tiden då slaktarna lämnade mer fett kvar på skivorna. Nu är fetthalten nästan densamma. En magert utskuren biff innehåller så lite som 5 gram fett per 100 gram, medan kycklinglår kan ha upp till 9 gram per 100 gram.

---

---

DN 1 SvD 1, 2, 3

Magnus Betnérs mycket träffande beskrivning av Stureplan...

---

LOVE YOUR SHOES

---

Washington  DC, en tunnelbanestation en kall januarimorgon 2007.  En man med  violin spelar Bach i en timme. Under den timmen passerar ca 2000  personer.

Efter 3 min:
Uppmärksammar en medelålders man musikanten och drar ned på tempot i sina steg. Han stannar några sekunder och  fortsätter sedan vidare.

Efter 4 min:
Violinisten får sin första dollar, en kvinna kastar myntet i hans hatt utan att stanna.

Efter ca 6 min:
En yngre man lutar sig mot staketet och lyssnar en stund men tittar snart på klockan och går vidare.
Efter 10 min:
Ett barn i 3-årsåldern stannar men mamman drar honom vidare. (Flera barn stannade men blev utan undantag omgående ivägsläpade av sina föräldrar).

Efter 45  min:
Violinisten har spelat oavbrutet men endast 6 personer har stannat för att lyssna en kort stund. Ett 20-tal personer har lagt pengar i hans hatt men de flesta utan att sakta in. Violinisten fick sammanlagt ihop 32 dollar!

Efter 1 timme:
Musikanten slutar att spela och det blir tyst.  Ingen lägger märke till att han slutar, ingen applåderar.

Sanningen:
Musikanten som spelade  är Joshua Bell, en av världens främsta nu levande violinister och musiker. Han spelade några av Bachs mest krävande stycken på en violin värd 3,5 milj dollar. Två dagar tidigare spelade Joshua Bell för utsålda hus i Boston, biljetterna kostade i genomsnitt 100 dollar.

Detta är en sann historia. Joshua Bells inkognitospelning på T-banestationen organiserades av  Washington Post, detta som en del av ett sociologiskt experiment om perception,  smak och människors prioriteringar.
Man ställer frågan: “Lägger vi  överhuvudtaget märke till skönheten i en vardaglig miljö vid en opassande tidpunkt? Stannar vi till för att uppskatta skönheten? Känner vi igen en talang  i ett oväntat sammanhang? Hur många av oss går på fina konserter och betalar dyra pengar för något vi inte har vett att uppskatta?”

En slutsats kan vara:
Om vi inte väljer att stanna till när en av världens bästa  musiker spelar några av världens bästa stycken på ett av världens finaste  instrument…

Vad och hur mycket annat går vi miste om som vi inte ens märker

---

En tenta har jag kvar denna vecka och sitter i skrivande stund och försöker fokusera på räddningsoperationer och läckstabilitet. Så värst bra går det inte just nu, med tanke på det härliga vårväder som man kan se utanför fönstret! Nu ser ju den härliga utsikten som jag har utanför fönstret just nu. Får se hur tentan går på fredag, om jag lyckas fokusera tillräckligt mycket... ;-)
Och framförallt hoppas jag att vårvädret ändå tänker hålla i sig, så att man hinner njuta av det till helgen åtminstone...

VG 1

---

AB 1, 2, 3, 4, 5, 6 DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 POL 1 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14
VG 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7

Bilderna lånade från Psychology today, Credo och Fokus

Närmare 12 timmar har jag idag spenderat på skolan - och det kändes verkligen i skallen när jag till slut gav upp, packade ihop mina saker och åkte hem.
Till slut kommer alltid den gräns, då man känner att man inte får in en bokstav till och då det helt enkelt inte går att lära sig något mer. Och halv åtta ikväll hade jag för länge sedan uppnått denna magiska gräns! Då hade jag suttit med böcker, formelsamlingar, sjökort, plottingkort, passare, transportörer och miniräknare och tragglat och åter tragglat inför de tre kommande tentor som vi har kvar denna vecka.
Men helt roligt har det inte varit att sitta inomhus hela denna dag! Utanför fönstren har solen strålat, det har varit plusgrader och man har sett folk gå runt och njuta i vårsolen. Man har sett hur det droppat från taken och varit allmänt härligt, men själv har man knappt fått ta del av vårvädret. Istället var det helt bäcksvart när man till slut tog sig friheten att bege sig hemåt - och då hade temperaturen dalat till en liten bit under nollsträcket istället.
Så den lilla vår vi äntligen börjat få, den kan man för tillfället inte riktigt ta del eftersom det är pluggande och åter pluggande som gäller närmsta dagarna.
Våren låter vänta på sig, sägs det idag i tidningarna - så jag hoppas att den kommer till helgen, när jag äntligen kommer få ett lite lugnare tempo i tillvaron och kanske också kan njuta av det härliga vädret!

Men jag har fortfarande svårt för det höga tempo vi har i skolan. Och det är inte bara för att vi har att göra precis hela tiden - det är sådant som man ändå kan leva med. Snarare blir att man i väldigt stor utsträckning endast pluggar för tentorna, men väldigt mycket av kunskaperna försvinner i samma veva som man lämnar in tentan. Man har helt enkelt inte tid att fördjupa sig, att plugga på ett sådant sätt att kunskaperna faktiskt fastnar.
Det kan faktiskt emellanåt kännas som en frustration att veta att en så stor del av det man försöker lära sig helt enkelt inte får möjlighet att sjunka in och faktiskt fastna. Trots allt vill man ju lära sig för att kunskaperna ska finnas där även när man kommer ut i yrkeslivet som styrman, inte bara tills själv tentan är över.
Men tyvärr finns oftast inte den möjligheten, man kämpar på för att i bästa fall klara tentorna på första försöket, sedan är det bara att ånga vidare med nästa kurs eller delmoment i utbildningen. Man får istället hoppas på att en del sitter kvar när man väl är färdig att komma ut till sjöss och börja jobba... :-)

DN 1, 2, 3, 4 SvD 1, 2

Bilderna lånade från Funny things, FP

Polismyndigheten i Skåne har nu gått till åklagare för att granska en blogg som drivs av en man som påstår sig vara polis. Bland annat skriver mannen i nedsättande ordalag om en psykiskt instabil kvinna han mött i tjänsten: "Hon hade kåtslag". Han skriver om hur han skakat hand med en man som hängt sig och att kollegorna då skrattat, liksom att det känns "jävligt bra" att slå någon på käften.

Har man "hängt med" ett tag i bloggar av olika slag, har man börjat inse att det finns många som älskar att "knäppa sig", många som utger sig för att vara något de inte är. Bloggaren i det här fallet behöver inte alls vara polis, det kan vara någon som har ett horn i sidan till polisen och bara vill göra sig lite lustg. Svårare än så behöver det inte vara.
Men bra trots allt att det utreds! För skulle det nu visa sig vara en polis som skrivit detta är det ju helt oacceptabelt. Att det kommer in rötägg i poliskåren är tyvärr oundvikligt, precis som i alla andra yrkeskategorier - det går helt enkelt inte att gardera sig emot. Men när de väl uppdagas, är det ju bra att de utreds och att man vidtar de åtgärder man tycker är lämpliga. Uppsägning, löneavdrag eller vad som nu kan tänkas bli aktuellt.
Vad just den här bloggen kan tänkas hamna under för brottsrubricering har jag ingen aning om, men jag hoppas att den eventuella polis som ligger bakom den får vad han/hon förtjänar.

DN 1 GP 1 HD 1 SvD 1 YH 1

Ytterligare en "tendens" har dykt upp på bloggen, som jag stör mig rejält på! Som tidigare stör jag mig på dem som kommer in på min blogg, men som uppenbarligen inte är riktigt läskunniga. Man läser uppenbarligen varken inlägget, eller den lilla "regel" som finns mellan inlägget och kommentarsfältet. Istället lämnar man någon färdigskriven spam/reklamkommentar som man säkerligen lämnar på massor med bloggar. Kommentarer som "fin blogg, läs min också", "ny design, kom in titta", "delta i tävlingen veckans blogg" eller "var med i min frågestund". Och själv undrar jag varje gång varför vederbörande inte bara skriver "jag har inget vettigt att säga och har storhetsvansinne, därför har jag tävlingar och frågestunder på min blogg - och måste dessutom ragga läsare genom spamkommentarer, eftersom jag inte får några besökare annars".
Men nej - dessa kommentarer kommer aldrig att publiceras på min blogg! Jag raderar dem rakt av utan någon som helst pardon.

Nu har nästa grej dykt upp, något som jag märkt av en markant ökning av sista 2-3 veckorna. Nämligen personer som gladeligen addar mig på msn - utan att ens lämna något meddelande eller liknande. Adresserna som dyker upp år ofta rent oläsliga, oftast en rad bokstäver som aldrig går att uttala och accepterar jag inbjudan, är det 99 gånger av 100 någon som vill sälja sex, ha "camsex"/camshower och liknande.
Jag har nu helt och hållet slutat acceptera förfrågningar på msn om inte adressen rakt av avslöjar att jag känner personen, eller att vederbörande lämnat ett meddelande om vem han/hon är.
Sex i all ära, men det är inget jag vill ha via internet eller någon webbkamera med en vilt främmande person! Vill jag ha sex får jag mitt ändå, så enkelt är det.

Så snälla ni som läser min blogg: Lämna relevanta kommentarer och inga spam/reklamkommentarer OCH lämna ett meddelande om ni vill adda mig på msn!! Jag addar gärna folk på msn - men inte vem som helst. Inget meddelande och jag blockerar istället vederbörande på msn och anmäler personen som skräppostanvändare!

Så är det internationella kvinnodagen! En dag som ju faktiskt inte alls borde behövas, eller hur?! Hur självklart är det egentligen inte att vi ska vara jämställda och ha samma rättigheter, skyldigheter och lön oavsett kön?!
I Sverige är vi väldigt duktiga på att slå oss för bröstet och stoltsera med att vi är ett av världens mest jämställda länder, men det är ändå tragiskt att vi inte kommit längre än vad vi gjort.
Skulle en arbetsgivare säga till en mörkhyad person att "du får lägre lön för att du är mörkhyad" skulle det - visserligen med all rätt - bli ett jäkla liv. Arbetsgivaren skulle förmodligen - fortfarande med all rätt - åka dit för diskriminering så det brakade om det. Men det är i Sverige fortfarande accepterat att betala en kvinna en lägre lön än en man för samma arbete trots att de har lika meriter och erfarenheter.
Sverige har heller inte haft någon kvinnlig statsminister. Den enda möjliga kandidaten som man kan komma på - i alla fall jag själv - gick och handlade toblerone på sitt tjänstekort och sparkades istället snett uppåt till någon annan position. Själv har jag faktiskt alltid undrat om det varit någon skillnad om Mona Sahlin i det läget varit man? Hade hon som man kunnat sitta kvar på sin post efter skandalen med tobleroneköpet? Själv tror jag faktiskt det - men nu var hon kvinna och då fick hon avgå istället.
Att det är olämpligt att använda sitt tjänstekort till privata inköp är säkert alla överens om - men köper man en chokladbit för några kronor är det ju heller inte någon jättegrej.
Nåja, internationell kvinnodag har vi fortfarande - och i år firar den hundraårsjubileum. En dag som egentligen inte ska behövas, men som ändå gör det...

DN 1, 2, 3, 4, 5 E24 1 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6 VG 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8,

Bilden lånad från Declaar

Ibland förvånar man sig själv mer eller mindre och av olika anledningar. Målsättningen idag var att vara på skolan senast klockan nio för att köra igång med pluggandet inför tentan i företagsekonomi och befraktning imorgon. Men nej, istället fick jag för mig att ta sovmorgon och var på skolan först strax efter tio.
Och man får ofta en känsla av att man inte fått tillräckligt gjort efter en dags pluggande. Jag satt till strax efter halv fem, då jag kände att jag helt enkelt inte orkade längre. Men sen jag väl kom hem, har jag haft en gnagande känsla av att inte ha gjort tillräckligt, att jag kanske kunnat pluggat mer. Jag ska sitta några timmar även imorgon förmiddag - innan tentan börjar klockan 13:30 - men om det räcker lär väl visa sig när jag sitter med tentan i handen.
Hur gårdagens tenta gick återstår att se, jag vet ärligt talat inte. Jag har kommit på några tabbar som jag vet mig att jag har gjort, men sen beror det på hur snäll eller elak läraren är när han rättar tentan. Förra året var det cirka 70 % av studenterna som kuggades på just denna tenta, så man får se hur statistiken ser ut för vår klass! Det är många i klassen som tycks vara osäkra på hur det har gått, så ska bli spännande att se om vår statistik liknar förra årets...
Just väntan innan tentaresultaten kommer kan emellanåt kännas som ganska påfrestande på sitt vis. Innan man vet om man måste sätta sig med böckerna igen, eller gå vidare med resten av de ämnen man ska banka in i skallen. Även om ett underkänt på en tenta inte på något vis är en dödsdom, så är det ändå lite av ett bakslag - det går liksom inte att komma ifrån.

Men jag anammar fortfarande min taktik att det är bra att emellanåt koppla bort skolan och inte ägna all vaken tid åt att plugga. Självklart skulle jag egentligen kunna sitta och plugga även nu ikväll, men frågan är hur mycket jag faktiskt skulle kunna få in nu. Faktum är att det inte skulle bli särskilt mycket har jag en stark känsla av.
Istället märker man en markant skillnad när man sätter sig och pluggar på morgnarna och förmiddagarna. Då går det istället riktigt bra, medan man märker hur det bara går utför efter lunch och frampå eftermiddagen.
Så ikväll ska det bli en lugn kväll framför TV:n och datorn är tanken.
Lite besviken är jag väl dock på TV-tablån för ikväll, men det är å andra sidan ingen större skillnad mot för hur det brukar vara på de flesta helgkvällar. Med andra ord inte ett smack. Det enda av någotsånär intresse igår var Melodifestivalen. Det är ju ett tidsfördriv men inte mycket mer. Ikväll har vi en Wallander-film på fyran, men dessa filmer har ju gått om och om igen. Jag kommer förmodligen åtminstone börja titta på den, men om jag tittar färdigt återstår att se. Men de har aningen dålig fantasi på TV 4 vad gäller filmer på söndagskvällar - är det inte Beck, så är det Wallander. Dessa filmer må vara bra, men de har gått om och om igen, så man är smått less på dem!

Jag har börjat med en ny vana, som jag faktiskt saknat både länge väl men som jag inte riktigt vågat återuppta förrän sista veckorna. Sedan länge har jag inte vågat dricka kaffe på kvällarna, mest för att jag ofta haft svårt att sova sen.
Men nu har jag sakta börjat dricka kaffe igen - och det funkar faktiskt. Till och med utan sömntabletter. Detta har tidigare varit en total omöjlighet, då har jag legat vaken halva natten istället. Men inte nu längre, nu sover jag som en stock trots kaffe. Jag kan inte dricka några mängder, men ändå en kopp eller så.
Ett drygt halvår har jag nu klarat mig utan några som helst "hjälpmedel" för sömnen, bortsett från några ytterst enstaka kvällar - men det har verkligen varit rejäla undantag. Även mina andra tabletter har jag sista tiden börjat känna ett allt mindre behov av, även om jag givetvis inte känner att jag kan tvärsluta med dem. Det SKA man självklart inte göra heller, de ska fasas ut under flera veckors tid.
Men det är ju ett fel som väldigt många gör när de börjar må bättre; de tvärslutar och får sedan ett rejält återfall i depressionen igen.
Själv har jag varit för snabb när jag slutat med tabletterna, även om jag aldrig tvärslutat. Många läkare pratar om bara några veckor, men själv har jag en känsla av att jag nog får räkna med månader istället. Nu har jag sedan några veckor tillbaka halverat min dos och börjar känna mig redo för nästa halvering. Eftersom det är kapslar vi pratar om, går det inte att ta en halv tablett per dag, istället blir en hel tablett varannan dag. Har jag fårstått det hela rätt, ska det fungera lika bra som de tabletter man kan dela och ta en halv per dag.
Men det vore ju minst sagt som en skänk från ovan att kunna få en tillvaro helt utan tabletter! Även om man har tanken någonstans i bakhuvudet att sådant förekommer, att man kan få äta tabletter livet ut, så är det ju inte vad man står efter och drömmer om direkt.

AB 1, 2, 3 DN 1 SvD 1, 2, 3, 4, 5

När jag gick hem igår, ansåg jag mig vara väl förtjänt av att göra fredagskväll och ta det lugnt resten av eftermiddagen och kvällen. Jag kunde helt enkelt inte få in mer och tyckte dessutom att jag var ganska väl förberedd på tentan idag.
Men när jag väl hade tentan i handen i morse, fick totalt hjärnsläpp och mindes inte ett smack. Jag vände och vred på allt men huvet var totalt tomt! Det var för en stund så pass illa att jag var på väg att helt och hållet ge upp, lämna in och åka hem för skriva tentan en annan gång.
Men så bestämde jag mig för att bita ihop istället. Jag hoppade över första uppgifterna, gjorde helt enkelt tentan baklänges istället. När jag slutligen lämnade in den - efter att ha suttit nästan tiden ut - kände jag mig ändå skapligt nöjd. Men inte tillräckligt för att vara säker på att jag blir godkänd på tentan. Tyvärr. Blir jag godkänd blir det en glad överraskning, blir jag det inte så är jag i alla fall förberedd på att det blir så - och skriver sonika en omtenta istället.
Nu har jag istället försökt plugga lite till tentan i företagsekonomi och befraktning som går av stapeln på måndag. Det har väl gått sådär och nu har jag gett upp! Man blir verkligen helt slut i skallen av att skriva tenta - och att sedan fortsätta plugga till nästa tenta direkt efteråt är nästan lönlöst. Men det var i alla fall värt ett försök och jag hoppas att något har fastnat. Imorgon ska jag ta i med "hårdhandskarna" och köra igång tidigt. Målsättningen är att vara på skolan före klockan nio för att köra igång.

Nej, det är inte mycket till liv man har alla gånger när man pluggar. Nästan all tid går åt till skolan - och det lilla som blir över fördelas mellan att sköta lite vardagssysslor och att jobba extra så att ekonomin går runt.
För min del kommer det inte existera så mycket annat än skola, sömn och lite mat emellanåt under kommande vecka. Tre tentor till väntar, så det är bara att bita ihop. Sen har jag åtminstone helgen ledig då det förmodligen blir en liten tripp till Kungliga Hufvudstaden.
Men eftersom jag var tvungen att byta bort mina arbetstimmar den här helgen för att hinna med dagens tenta, kommer jag därefter jobba tre helger på rad. Så det kommer verkligen inte bli annat än att jobba, plugga, äta och sova!
Skolschemat ser möjligen aningen lugnare ut nästa läsperiod, men sen återstår ju att se hu mycket vi ska hinna med i respektive kurs liksom ifall jag åker på några omtentor från den här läsperioden. Så man ska verkligen inte stirra sig blind på antalet föreläsningar, då kan man lura sig själv rätt duktigt.
Men det är verkligen inte utan att man emellanåt drabbas av en stark längtan tillbaka till arbetslivet, som ju oftast har ett mycket lugnare tempo än studentlivet. Man kan åtminstone utan att få dåligt samvete vara ledig när man kommer hem... Nu är det svårt att helt och hållet slappna av när man är hemma, det är lätt att tänka att "om jag suttit en timme till, kanske jag kunnat skrapa ihop ytterligare några poäng på tentan".
Nu ska jag dock sluta klaga på studentlivet, bege mig hemåt och så småningom börja med middagen! i vårsolen! För idag skiner solen och det är plusgrader ute - man ska se livet från den ljusa sidan, eller hur?!

Av någon märklig anledning kom jag att tänka på den här filmen när jag tentade idag... ;-)

Om den prognoserna stämmer har Obama räknat med 1,2 biljoner dollar för lite för det kommande decenniet. Det motsvarar nästan 8.800.000.000.000 kronor – över en tusenlapp per invånare på jorden!
Sammanlagt kommer USA att gå back nästan 9,8 biljoner dollar under åren 2011-2020 tror man.
Man undrar ju hur ett land kan gå back med så offantligt mycket pengar och ändå inte förflyttas till listan över U-länder? Självklart har ju alla länder valutareserver, pengar undanstoppade på olika sätt - men just ett sådant budgetunderskott säger ju en hel del om hur mycket pengar ett land som USA har att "nalla" av.

Tilläggas bör väl att om en "vanlig dödlig" har budgetansvar på jobbet och räknar fel på en enda krona får man ta livstids sovmorgon - men Obama lär väl sitta kvar ett tag till. ;-)

AB 1 DN 1

Det är märkligt vad trött man blir i huvudet efter att plugga en hel dag lutad över skolböckerna! Man blir rejält mosig i skallen och det känns som man nästan sprungit ett maratonlopp.
Nu har jag suttit sen åtta i morse och pluggat navigering så det står härliga till och nu känns det som det mesta av kunskaperna sitter där de ska inför tentan imorgon. Fast ska verkligen vara försiktig med att vara kaxig, det har jag varit förr och så har tentan gått käpprätt en trappa ner. Men någonstans når man en gräns, då man känner att man inte kan banka in mer kunskap i skallen och dit har jag nu nått för idag! Det går helt enkelt inte att få in mer, så enkelt är det.
Att det sedan är på gott och ont att sitta en hel grupp och plugga tillsammans - som vi gjort idag - råder det inga som helst tvivel om. Fördelen må vara att man kan fråga och förhöra varandra på saker och ting, men det har också emellanåt en tendens att glida iväg och bli väldigt mycket skitsnack som inte har med skolan att göra också. Och så har det verkligen varit stundtals under dagen, men med facit i hand känner jag det som att jag fått in ganska mycket ändå och är inte särskilt orolig inför tentan imorgon trots allt.
Men så mycket vila kommer inte bli efter tentan, trots att det är helg. Nästa tenta går av stapeln på måndag eftermiddag, så det är bara att sätta sig på skolan direkt efter morgondagens tenta för att plugga vidare.
Och så kommer även resten av veckan att se ut. Vi har tenta lördag, måndag, onsdag och fredag så det är ingen rast och vila här inte! Som tur är, skriver vi de flesta av tentorna på eftermiddagarna (med undantag för imorgon och på fredag), så det kommer bli möjlighet att få sova ut lite de dagar vi skriver i alla fall. Jag hoppas nu jag kan ha disciplin nog att inte slarva över tentorna, utan att verkligen utnyttja tiden och vara noggrann.

Idag fick jag en instinktiv längtan efter att resa bort, söderut till något varmt ställe! För även idag kunde man för ett tag se snön formligen vräka ner utanför fönstret och man kände sig riktigt illa till mods på något märkligt sätt.
För ett tag hade vi riktigt härligt vårväder här i Kalmar, men våren fick ett kraftigt bakslag för några dagar sedan och det sen varit minusgrader och snöfall om  vartannat.
När jag vaknade i morse var det visserligen minusgrader, men ändå solsken ute och jag fick ett visst hopp om att det kunde bli en fin dag. Men det hoppet försvann alltså ganska fort. Nu har solen kommit fram igen och man får väl se hur länge den tänker stanna.
Nu pratar man om varmare väder efter helgen och det återstår väl att se hur rätt man har...
Själv tycker jag inte man gör annat än klagar på vädret nuförtiden. Kan väl tyda antingen på att det är extremt väder - eller att man helt enkelt inte har något liv längre. Sen får var och en själv avgöra vilket av alternativen det är! *skratt* Själv hävdar jag bestämt att det är frågan om att det är en extrem vinter och ingenting annat! :-)
Men det är ändå en lockande tanke att sätta sig på ett plan och åka till något riktigt varmt ställe för en vecka eller två nu! Det är ju en rent fantastisk känsla att kliva ombord i kalla Sverige och några timmar senare kliva av bland palmerna vid Medelhavet eller någon annanstans och sen bara njuta av sol och bad.

Har idag inte kunnat låta bli att smått sporadiskt följa utvecklingen på Östersjön med alla färjor som fastnat i isarna. Och är det inte lite märkligt att man gått ut, trots att man tydligen fått varningar om isförhållandena? Sjöfartsverket påstår att man varnat fartygen att ta ju den väg de tagit...
Visserligen påstår rederierna motsatsen, för man kan ju tycka att man borde tagit en annan väg om man blivit varnade...?!
Nu är i alla fall alla fartygen loss igen, men med kraftiga förseningar som följd.
Så kan man se hur klagomålen från passagerarna ombord börjar hagla in, om dålig information eller ingen information alls. Frågan är väl hur lätt det är för besättningarna ombord att faktiskt ge rätt besked?! De får säkerligen inte alltid den information de faktiskt behöver heller - och då är inte så lätt att ge rätt besked till passagerarna...
Man får helt enkelt skatta sig lycklig som inte varit till sjöss sista tiden med all is och all snö - lätt är det trots allt inte. Och med tanke på de mildra vintrar som varit sista åren, är det inte alltid allt funkar som det ska när det väl blir en vargavinter som den som nu varit.

AB 1, 2, 3, 4, 5, 6 DN 1, 2 LNU SvD 1, 2, 3, 4, 5 VG 1

Travelheroes, Travelstart, Ving

SvD 1, 2, 3 VG 1, 2

Det är verkligen fantastiskt vad fort man glömmer saker och ting! Precis i början av min utbildning till sjökapten, gick jag terresterkursen, där man läser navigering. Man lär sig läsa sjökort, ta positioner, rätta kurser, räkna på strömmar och avdrift för vind. Det är tidvatten åt höger och vänster och jag tyckte mig kunna detta riktigt bra! Jag fick till och med VG i tidvattenslära!
På lördag tentar vi av en kurs, där bland annat just några av dessa moment ingår - men hur mycket tror ni jag kommer ihåg av det jag läste hösten 2006?! Nej just det - inte ett smack!! Idag har jag suttit och repeterat till förbannelse, men kom knappt ihåg hur man rättade kurser och bäringar för missivisning och deviation. Även om jag givetvis kom på hur man gjorde efter ett tag.
Men detta är verkligen nackdelen med alla elektroniska hjälpmedel man har på bryggan, för man glömmer verkligen bort hur man gör allt detta "manuellt"! Och det är garanterat många styrmän som totalt glömt bort hur man gör en reseplanering direkt i ett sjökort, när man nu i princip bara kan mata in avgångshamnen och vart man ska i en dator, så lägger denna hela resan med hänsyn till väder, vindar och strömmar...

Fast jag får erkänna att jag ändå haft det bättre än de av mina "kolleger" som nu är till sjöss. Eller åtminstone de som befinner sig i Östersjön. Bilden längst upp i det här inlägget visar en av de allra första båtarna jag gjorde praktik på, nämligen SeaWind - som just i skrivande stund är fastfrusen ute i Östersjön.
Och det är uppenbarligen fler fartyg än så som har problem med isarna, för inte mindre än 51 stycken sitter fast i isar runt om Sveriges kuster och väntar på isbrytare.
På många håll är det uppenbarligen värsta isläget på många år, så det kanske inte är så konstigt att fartygen har svårt att ta sig fram. Trots allt har man ju anpassat antalet isbrytare och dess bemanning efter de milda vintrar vi haft senare år, så nu när det är en hård vinter räcker dessa inte riktigt till.
Jag tänker väl med andra ord inte riktigt klaga på att jag är iland för tillfället, is är inte det roligaste man kan "råka ut för" som styrman - då är faktiskt stormar vissa gånger nästan roligare (även om det så klart är lite av en "smaksak", vilket som är värst).

Fast med dagens väder hade jag inte velat vara till sjöss om jag fått välja - is och sedan de kraftiga snöfall som kom i eftermiddags, åtminstone över Kalmar. Man såg inte många meter framför sig och all teknik till trots, är man nästan lite "handikappad" på bryggan om man inte ser ut.
Även om det varit kallt sista dagarna, har det trots allt ändå inte kommit mer snö. Det är ju faktiskt det sista man längtar efter och behöver just nu. Men när snön plötsligt drog in över Kalmar, kunde man nästan höra en stor suck vila tungt över stan... Och jo, jag var i högsta grad högst delaktig i den sucken! Nu har man lovat mer vårlikt väder framåt helgen, men jag vet ärligt talat inte hur mycket jag vågar tro på prognoserna längre...

AB 1, 2, 3 BAR 1 DN 1, 2, 3, 4, 5 GP 1 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6 VG 1, 2, 3

Kommunerna ska från och med 1 december i år erbjuda 60 timmars samhällsorientering till nyanlända invandrare som omfattas av den nya etableringslag enligt ett förslag som precis kommit. Inga prov kommer att hållas och inga betyg kommer att delas ut, men för dem som inte vill delta i samhällsorienteringen dras etableringsstödet in.
Information föreslås bland annat ges om hur det går till att ordna ett arbete, hur sjukvården fungerar, vilka rättigheter och skyldigheter en person har, men också vilka seder och normer som finns i det svenska samhället. Det kan också gälla systemet med utvecklingssamtal i skolan, som är en rutin men som kan uppfattas som alarmerande.

Känns inte som detta kommer en dag för tidigt, tycker jag! Själv tycker jag det är en självklarhet att man som "nykomling" till ett land ska lära sig hur det landet fungerar - inte bara i fråga om rättigheter och skyldigheter, utan även språk och hur olika saker fungerar.
När jag flyttade till London för en massa år sen minns jag hur otroligt vilsen jag kände mig första tiden - och då kunde jag ändå språket och skillnaderna är inte alltför stora mellan England och Sverige trots allt.
Men det tog ändå tid att lära sig saker som skillnad i jargong, humor, attityder - och för att inte tala om att man inte hade en aning om vart man skulle vända sig i olika sammanhang. Saker som sjukvård, var man köpte det och det och så vidare. Det är verkligen inte lätt att komma till ett nytt land, där man inte har en aning om hur saker och ting fungerar.
För att man ska bli en given del i samhället, är det givet att man måste kunna språket och veta hur saker och ting fungerar, så självklart ska det finnas en grundutbildning i hur Sverige fungerar för dem som ämnar flytta hit. En utbildning, där man lär sig språket och hur det fungerar här.
Det kommer garanterat höras röster från ett och annat håll om att detta skulle vara någon form av rasism - men jag är absolut inte benägen om att hålla med om detta! En problematik är istället vem denna utbildning ska innefatta. Ska till exempel en person från Norge eller Danmark behöva samma utbildning som någon från Eritrea eller Kina? Nej, knappast - men hur gör man då indelningen? Vem ska utbildas i vad? Om det tvista säkert de lärda, men vi har absolut kommit ett steg i rätt riktning...

DN 1

Jag tänkte bara leverera ett stycke tips till er som har en blogg och som vill tjäna en liten slant på den! Det är ju inga jättesummor man normalt tjänare på detta, men en liten slant kan det ändå bli.
Sidan heter LinkJuice och är riktigt enkel att använda. Du behöver bara låta din webbsida använda LinkJuices länksystem. När systemet är aktiverat ser det till att spåra dina besökares länkklick. Om ett sådant går till en sida som erbjuder ersättning, ser LinkJuice till att du får del av denna.
Om du dessutom lyckas värva nya medlemmar till LinkJuice, tjänar du 5% av vad de tjänar.

Jag vet, detta låter garanterat som ett reklaminlägg - något som jag ju sagt att jag inte lägger ut på den här bloggen. Och det gör jag inte heller. Jag ser inte detta som reklam, utan ett tips - vilket ju är en viss skillnad.
Detta är trots allt ett ganska enkelt sätt att tjäna en del på bloggandet, även om man inte kommer bli någon miljonär. Man förbinder sig inte att skriva något speciellt, varken i antal inlägg eller inlägg i ett visst ämne. Det enda man gör är att man skriver som vanligt och ser till att lägga in relevanta länkar i inläggen - skulle sedan någon av de sidor man länkar till erbjuda ersättning för att man länkar dit, så får man betalt. Och hur mycket detta är beror helt och hållet på vad det är för typ av betalning just den sidan erbjuder. Hos vissa måste besökaren handla eller anlita just den tjänst sidan erbjuder, hos andra sider ger själva "klicket" i sig ersättning...

LINKJUICE

---

För ungefär tio år sedan drog ett rejält snöoväder in över Gävletrakten. Det var totalt kaos, det kom åtskilliga decimeter med snö på bara några få dygn. Ingenting fungerade; inga bussar gick, posten kunde inte delas ut, ström och telefon försvann. Till slut tog man in militär med bandvagnar för att kunna evakuera de värst drabbade.
Men nio månader efter detta oväder kom nästa "konsekvens" av ovädret. Det hade nämligen aldrig fötts så många barn på Gävles BB som just nio månader efter detta snöoväder!
Vad blir slutsatsen? Just det; folk var insnöade, hade ingen el och telefon så de var tvungna att dels hålla värmen, dels ha något att göra. Alltså började de producera ungar. Och sämre kan man ju ha det, eller hur?! ;-)

Nu har vi haft en ovanligt lång, kall och snörik vinter, men nio månader har ju ännu inte gått så om det blir rekord i barnafödande vet vi ju inte än.
Däremot har man kommit fram till en annan sak. Nämligen att det blivit en toppnotering i TV-tittandet istället! I genomsnitt 3 timmar och 18 minuter per dag tittade svensken på TV i februari. Och man tror att vädret kan ha bidragit till detta. Fast man tillägger givetvis också att OS liksom lågkonjunkturen bidragit rejält.

AB 1 DN 1 GP 1 SYD 1

Bilden lånad från KI

"Fin blogg du har! Kolla min och syrrans blogg!"

"Hejsan, nu har jag lagt till dig på bloglovin. Hoppades på att du skulle lägga till mig oxå, det kan du väl?"

Den första kommentaren kom idag, den andra för en tid sedan - och själv undrar jag vad det är folk inte förstår? Det står klart och tydligt vilka regler som gäller för att jag ska publicera kommentarer på min blogg - men ändå dyker sådana här kommentarer upp titt som tätt!
Och vad är det egentligen man säger med en sådan kommentar? Jo, "jag har egentligen inget vettigt att säga, så jag måste ragga läsare så här istället". Just därför avskräcks jag själv direkt från att besöka en sådan blogg! Den måste ju hålla otroligt låg kvalitet, eftersom ingen läser den annars...
Kommer man istället med en tänkvärd och bra kommentar och länkar till sin egen blogg - då blir jag intresserad av att gå vidare till personens blogg för att se om han/hon har fler bra saker att säga.
Jag brukar vara ganska frikostig i mitt publicerande av kommentarer, 99% av alla kommentarer släpper jag igenom. Men av den procent som återstår, gör dessa "reklamkommentarer" en majoritet. Sedan finns det några få som kan betecknas som rasistiska, påhopp eller bara så jäkla befängda att jag inte vill publicera dem av den anledningen.
Hur roligt det än är med många besökare, får man hålla viss nivå i sin "marknadsföring" av bloggen också! Själv vill jag att folk ska komma tillbaka till min blogg för att de tycker den är läsvärd, inte för att jag lämnar knepiga kommentarer på andras bloggar....

Förra tisdagen hittades en 58-årig kvinna död i sin bostad i Värnamo. Hennes 33-åriga dotter greps som misstänkt för mord och sitter nu häktad. Inte förrän på fredagen lämnade polisen i Jönköpings län ut uppgiften att en kvinna hittats död och kunde vara mördad - av utredningstekniska skäl, som man brukar säga.
Men redan på onsdagen skrev en polisman om händelsen i sin privata blogg på internet. Han gav också ut detaljer från polisens arbete. Polismyndigheten reagerade - som tur var - med att snabbt utreda om polismannen begått något brott eller tjänstefel. Men bedömning blev att så inte är fallet. Man framhåller att polisen inte kan sätta munkavle på sina anställda men att det samtidigt kan det vara till skada för både brottsutredningar och allmänhetens förtroende för polisen om vem som helst kan läsa detaljer om polisarbetet på exempelvis internet.
Rikspolisstyrelsen håller nu på att utreda vad enskilda poliser ska få lov att göra på internet - och polismannen i Jönköping har nu stängt sin blogg.

Själv tycker jag det är rent olämpligt att en polisanställd lägger ut saker kring en polisutredning på internet. Man kan ju undra om inte detta är ett brott mot tystnadsplikten som ju alla polisanställda - polis eller ej - har.
Själv är jag extremt nog med vad jag lägger ut på bloggen. Så länge det enbart berör mig själv är det ju upp till mig själv vad jag skriver - men så fort det är något som berör någon annan eller mitt arbete/arbetsgivare är jag desto försiktigare.
Många i min bekantskapskrets brukar ibland reagera på att jag inte skriver om vad jag gjort med vem - att jag bara i ganska allmänna ordalag skriver att jag till exempel varit ute, varit bortbjuden eller haft främmande. Men jag har helt enkelt bestämt att ha en nolltolerans vad gäller att skriva om sådant som inte redan är publicerat på internet eller i media, så länge jag inte kan formulera det hela på ett sånt sätt att det inte går att tyda vem det hela handlar om. För även om man använder sunt förnuft i sitt skrivande på internet, finns alltid risken att man förr eller senare skriver något som någon inte uppskattar att man lägger ut på internet.
Vad gäller till exempel dejter och flickvänner, kommer ju ytterligare en aspekt! Nämligen att om ett förhållande tar slut, hur kul är det för nästa tjej jag träffar att det ligger ute på internet vad jag och mitt ex har gjort? Och visst, det kan bli diskussioner ibland om att jag inte skriver om sådant också, men jag tycker det är säkrast att låta bli.

Men när det sedan kommer till att skriva om sitt jobb, kan det ju bli ännu känsligare - framförallt om man har ett jobb där man hanterare känsliga uppgifter, som till exempel inom rättsväsendet eller vården.
Jag är ju själv polisanställd - även om jag just nu är tjänstledig - och jag kan berätta att det finns otroligt mycket som jag skulle tycka det vore "kul" att berätta, men här låter jag helt enkelt bli. Framförallt för att det kan vara känsligt, men också i mångt och mycket kan bryta mot min tystnadsplikt.
Detsamma gäller självklart saker som att kritisera sin arbetsgivare. Jag kan absolut tänka mig att skriva kritiska inlägg om en arbetsgivare, men skulle vara mycket försiktig med mitt ordval i det läget. Först och främst skulle jag givetvis ta upp kritiken direkt med min arbetsgivare innan jag lägger ut det på internet - liksom vända mig till facket om det är något som kan tänkas beröra dem.
Kommer man sedan ingenstans, kan jag mycket väl skriva på bloggen om det. Men då ska det givetvis vara konstruktiv kritik och ingen smutskastning eller uthängning av chefer eller kolleger.
Trots allt kan ett inlägg som är galet formulerat göra mer skada än nytta i det läget och själv riskerar man ju en hel del på det sättet. Jag kan nog tycka det är bra om polismyndigheten har en policy kring vad man som polisanställd får/bör lägga ut på nätet - då slipper det bli missförstånd och obehagliga situationer i efterhand. Det kan dessutom vara något för många andra arbetsgivare att ta efter. Självklart ska man inte gå in och detaljstyra vad man får skriva om till exempel bloggar och Facebook, men tala om vad inom jobbet som är okej eller inte att skriva om.

AB 1 DN 1, 2 SvD 1 VG 1

---

Efter idag är det absolut ingen idé att jag köper någon lott på ett halvår framöver - minst. Jag har haft min beskärda del av tur för ett bra tag framöver nämligen!
Mopeden har nämligen stått i stan över natten och i morse fick den stå på grund av vädret. Det var helt enkelt för halt för att åka någonstans med den. Men så skulle jag hämta den i eftermiddags för att åka och handla - och på väg till mopeden upptäcker jag att jag inte kan hitta nyckeln någonstans! Jag går igenom ficka efter ficka, men ingen nyckel. Nu börjar jag bli riktigt svettig, eftersom min extranyckel försvunnit. Jag letar febrilt, men ingen nyckel! Jag springer runt i skolan och tittar, men kan inte se att jag tappat nyckeln nånstans heller.
Till slut går jag iväg till mopeden för att se om jag kan hitt nyckeln någonstans - och jo; där sitter den i tändningslåset!! Mopeden hade i alltså stått ganska exakt ett dygn med nyckeln i tändningslåset utan att någon rört den - det har varit mindre än ett ögonblicks verk för den som velat stjäla den!
Och fram tills jag gjorde upptäckten var nyckeln satt någonstans, var jag mer rädd att jag blivit av med nyckeln - hur skulle jag då få igång den alls?! Jag hade behövs byta tändningslås och hela rasket... Så det första jag gjorde var nu att åka till låssmeden och göra en extranyckel! För när man inte är det minsta garderad, då kan man ge sig fasen på att något händer! Har man ingen extranyckel tappar man den och har man ingen försäkring krockar man eller får mopeden stulen, det är "lagen om alltings djävlighet" i ett litet nötskal. :-)

Idag åkte i alla fall vinterjackan fram igen - den härliga vårvärme vi haft sista dagarna har åtminstone för tillfället givit upp och vi har nu haft precis strax över nollsträcket ute. Så jo, det var lite kylslaget ute - men istället har vi haft strålande solsken ute, så inget ont som har inte har något gott med sig! Men töandet har dessvärre kommit av sig en aning, så det känns väl som lite av ett bakslag just nu.
Istället skulle man väl vara plötslagare nu kanske?! Även om de uppenbarligen har en helt del att göra, så kan jag tänka mig att de gnuggar händerna rätt bra också! De lär ju tjäna en rejäl hacka på alla tak som ska skottas och göras fria från snö... Fast i ärlighetens namn; jag vet ärligt talat inte om det skulle vara min grej med min extrema höjdskräck!
Jag håller mig nog ärligt talat till kommandobryggan på något fartyg istället, det känns lite tryggare på något märkligt vis. Även om det uppenbarligen varit "dramatiskt" även till sjöss idag, så föredrar jag nog sådan dramatik istället. Ett av mina gamla praktikfartyg - SeaWind - har haft det lite kämpigt i isarna tydligen, precis som Birger Jarl, som suttit fast i isen i sex timmar.
För min egen del har det dessutom blivit en del körning av båt idag, även om det ägde rum i skolans similator - och helt och hållet utan is. Dagens körning skulle ske utan några som helst förberedelser och även om målsättningen inte var att "hålla sig ifrån land", så blev det en utmaning att hålla sig i farleden med ett stort fartyg utan att ha någon reseplanering att gå efter. Man fick utifrån radar och elektroniska sjökort försöka uppskatta kurser och farter för att sedan "putsa till" kurserna när man såg hur resultatet för varje manöver blev.
Och visst, all övning ger färdighet - så även denna - så jag klagar inte alls. Men visst kunde man känna sig smått svettig emellanåt när man stod där i simulatorn, det erkänner jag!
I nästa läsperiod kommer vi ha träning i att köra i is, även vi - och det ser jag faktiskt fram emot! Det ska bli en spännande utmaning att prova på, även om man inte kommer vara fullfjädrad att navigera i is efter den här utbildningen.
Men det är också vad jag emellanåt kan sakna när man tittar på upplägget av utbildningen! Just det som vi i första hand ska hålla på med - nämligen köra båt - läggs det väldigt liten tyngdpunkt på. Så att jag om några månader i princip kan ställa mig på en kommandobrygga och ha ansvar för framförandet av ett stort fartyg känns ganska skrämmande med tanke på hur lite erfarenhet man har...

DN 1, 2 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7

Bilderna lånade från Marapets och Art

Mitt förtroende för dörrvakter känner säkerligen de allra flesta till - åtminstone ni som känner mig och/eller följer min blogg. Detta har väl till största delen att göra med mina egna erfarenheter av vakter, väktare och dörrvakter. Tyvärr finns det saker jag inte kan och får lägga ut på bloggen på grund av min tystnadsplikt - men droppen kom förstås när jag "råkade ut för" dörrvakten på Krögers i Kalmar. En väktare som anklagade mig för att vara drogpåverkad och ringde polisen utan att ens tilltalat mig först - och dessutom blev uppbackad av sin arbetsgivare Kalmar vakt och bevakning.
Men att man sedan titt som tätt läser i media om dörrvakter som mer eller mindre missköter sig gör ju inte saken bättre! Senaste är faktiskt ett norskt fall, som jag nyss läste om.
Nu blev jag själv visserligen aldrig misshandlad av vakten på Krögers, men fick ändå en flashback till mina egna erfarenheter.
Mitt eget untryck är - tyvärr - att många vakter tycker det är fruktansvärt ballt att de arbetar direkt under polisman (polisen är dörrvakternas arbetsledare) och har fått lite makt på den begränsade uta som den krog och dess entré som de ska bevaka utgör.
Visserligen vägrar jag själv att tro att alla vakter/väktare/dörrvakter missköter sitt jobb - självklart finns det de som gör ett bra jobb också. Men uppenbarligen finns det alltför många som inte gör det!!

LÄS GÄRNA: KRÖGERS I KALMAR

---

VG 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7

En dag 2008 skulle en 21-årig man åka buss i Stockholm. Men redan när han skulle stiga ombord blev det problem. För enligt en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen fick han en chock när busschauffören började kommentera hans underkläder.
- Tror du det är kul när jag ser dina trosor? Du får gå av bussen. Jag kan faktiskt tända på det, ska chauffören ha sagt enligt anmälan.
Enligt DO hade dock mannen inga trosor på sig - utan kalsonger. Själv tror 21-åringen att påhoppet kom eftersom han är homosexuell. Han vägrade därför att kliva av och gick och satte sig längre bak i bussen - men då tillkallades vakter. Den 21-årige mannen tvingades att gå av och fick förklaringen att busschauffören känt sig obekväm.
Både SL och Busslink - där chauffören är anställd - har nu till den 8 mars att komma med en förklaring. Vägrar bolagen att lösa tvisten med förlikning tänker DO driva ärendet till domstol...

Ingen mer än de inblandade vet givetvis exakt vad som hänt. Men ska jag vara ärlig, skulle jag inte direkt bli förvånad om det är en väldigt stor sanningshalt i anmälan! Tyvärr finns det otroligt många fördomar kring homosexualitet - och detta agerande ska givetvis inte vara acceptabelt av varken en busschaufför eller någon annan.
Sen kan man alltid diskutera huruvida mannen skulle ha struntat i det hela och "bara" tagit nästa buss. Men hade det varit jag, hade jag förmodligen gjort ungefär likadant - av ren trots.
Nu har jag ju inte den läggningen, så jag kan inte diskrimineras för att jag är homosexualitet. Men jag skulle känna mig otroligt kränkt av ett sådant bemötande, det är en sak som är säker - och det skulle säkerligen de allra flesta göra.

SvD 1

Hur en deprimerad människa blir bemött beror på vilket kön personen har. En kvinna får lättare diagnosen deprimerad än en man.
Nu har ett projekt startat kring detta och bland annat har man tittat på dokumentationen i journalerna. Här såg man att informationen om kvinnorna var ofta detaljrik och tog ofta – eller så gott som alltid – upp familjesituation och påfrestningar hemma. När det gällde männen fanns det helt enkelt inte så mycket nedskrivet.
Och statistiken talar sitt tydliga språk. Kvinnor förblir i mycket högre grad sjukskrivna och är ofta svåra att rehabilitera. Medan männen är mindre sjukskrivna och har större motivation att komma tillbaka till arbetet.
Genusanalysen visade också att män i större utsträckning endast fick antidepressiv medicin och inte en kombination av tabletter och samtalsterapi, som kvinnorna. Männen varken frågade efter eller blev erbjudna terapi.

När jag själv blev sjuk tog det en väldigt tid innan jag fick rätt diagnos. Under cirka 1,5 års tid sprang jag hos olika läkare och fick i bästa fall några sömnpiller med mig hem. Andra gånger blev jag rekommenderad kosttillskott eller sjukgymnastik.
Och jovisst, vitaminbrist kan orsaka depression liksom motion är ett bra medel mot depression. Men i det skick jag då var, var det inte kosttillskott och sjukgymnastik som krävdes.
Samtalsterapi har jag däremot aldrig blivit erbjuden. Däremot efterlyste jag det själv - men blev till och avrådd från det av ett par av läkarna, som ansåg att medicinerna var fullgod behandling.
Om det sedan har med vad jag har mellan benen att göra eller ej kan jag väl inte riktigt svara på. Men rent spontant kan det kännas ganska troligt - det "klaffar inte" med mansbilden att man "kan bli" deprimerade...

DN 1, 2, 3, 4

Säg den glädje som varar! Från strålande solsken sista dagarna har det nu börjat komma snöblandat regn istället. Visserligen får man väl glädja sig åt att det inte är "ren snö" som faller, men vart tog solen vägen?
Igår kunde man höra åtskilliga varningar över radion om ras av snö och istappar från hustak - bland annt i Norrköping hade man till och med kommenderat ut poliser för att se till att folk respekterade avspärrningarna. Och idag tror jag inte det är en enda tidning som inte i någon form har varningar för takras.
Fast fullt så mycket som det först verkade, har man än så länge inte märkt av ovädret man förvarnade om igår. Åtminstone inte än och åtminstone inte här i Kalmar. Men uppenbarligen har det värre på annat håll, med ännu mer trafikkaos (som om vi inte haft nog av sånt denna vinter) och raserade tak. Och att tak rasar in är väl knappast så konstigt, med tanke hur otroligt mycket snö det ligger och som nu börjar töa - den måste ju bli något fruktansvärt tung!

Jag har i alla fall inte haft någon anledning att vara utomhus idag, och trots att det "bara" kommit snöblandat regn här så får man nog ändå skatta sig lycklig för det. För det har verkligen inte sett särskilt behagligt ut utomhus idag.
Istället har det betats av lite andra saker i skolarbetet och jag har nu ett par bekymmer mindre - däribland en muntlig redovisning. Jag avskyr verkligen att prata inför grupp, även om det beror på situationen. Just redovisningar har jag väldigt svårt för, medan det inte är några större bekymmer i andra lägen. I vilket fall måste jag vara väl förberedd för att det inte ska bli alltför stor anspänning.
Men just idag kom nog undantaget som bekräftade regeln och jag inte alls någon större "rampfeber" inför dagens redovisning. Det hela var dessutom över ganska fort, vilket jag väl själv inte direkt klagade på. ;-)

Just nu sitter jag mest och svär över hur svårt det är att hitta något lämpligt ställe att äta på när man inte ska äta middag hemma! Vill man har något som går relativt fort och inte kostar alltför mycket, då är det i lilla Kalmar i princip bara McDonalds som gäller - och alla vet ju hur det går med midjemåttet om man går dit alltför ofta.
Det är fatkiskt inte utan att man kan se en affärsidé i att starta en billigare restaurang, just med tanke på folk som en vardagkväll vill ha något snabbt och billigt utan att behöva gå upp två kilo bara av att se maten. Får på något vis en känsla av att man skulle kunna tjäna en hacka på ett sådant koncept.
Jag har tyvärr syndat alltför mycket sista tiden, så har absolut ingen lust att gå på McDonalds idag igen.
Så ska alldeles strax ta en vända genom stan och se vad jag hittar, sedan blir det en vända på ett yogapass. Känner att ja nu verkligen behöver ett sådant, är stel i precis hela kroppen (okej, möjligen med något undantag) och det värker så smått i både rygg, axlar och höfter. Så behöver lite uppmjukande av kroppen...
Det är väl dessutom en av de få saker utanför skolan som jag kommer hinna med denna vecka. På lördag drar tentorna igång, så nästan all vaken tid kommer väl gå åt till att plugga. Själv har jag lite svårt för det här systemet med tentaveckor och hade föredragit systemet med att läsa en kurs i taget för att sedan tenta av. Det hade dessutom varit mycket lättare att lära sig saker och ting inte bara för tentan om man hade ett ämne i taget att fokusera på.

AB 1 DN 1, 2, 3, 4, 5 SvD 1, 2, 3, 4 VG 1