Den gångna dagen har varit årets varmaste sägs och det är inte något jag tänker invända emot, för det är precis så det känts! 30º har termometern stått på i bilen och det har garanterat varit varmare inne i bilen. Jag var totalt genomblöt av svett och ännu gladare än igår att jag inte har ett trappdistrikt - då hade jag varit ännu blötare av svett efter dagens runda.
Men med den värme som nu varit, orkar man inte göra så mycket. Att sitta i 30 graders värme på balkongen är nästan inte att tänka på - de enda ställena som funkar är stranden eller inomhus. Själv har jag suttit inne och pendlat mellan lägenheten och tvättstugan, för äntligen har jag fått tummen ur ars**t och tagit hand om tvätten efter min lilla semestertripp förra veckan. Det är väl inte världens roligast syssla en sådan kväll - men tvätt är och förblir ett ont måste vilken tidpunkt man än väljer att ta tag i den.
Fast lite av Allsången hann jag faktiskt se! Det är verkligen inte mycket jag tittar på TV, framförallt under somrarna, men nu blev jag faktiskt sittande stundtals framför TV:n. Lite kul att se är det ju trots allt. En annan minns ju hur det programmet var för ett ganska stort antal år sedan när man var liten, då var det verkligen inte mycket att se. Så skillnaden är ju milsvid till dagens program som blivit en rejäl folkfest med långa köer utanför Skansens grindar på sändningsdagarna... :-)

AB 1 DN 1, 2

Bilden lånad från Nu eller aldrig

Någon gång emellanåt hör man om tjejer som följt med främmande killar hem eller hoppat in i svarttaxibilar och sedan blivit både misshandlade, våldtagna och bestulna. I "direkt anslutning" till sådana nyheter hör man nästan uteslutande personer yttra att tjejen mer eller mindre får skylla sig själv som utsätter sig för den risken, att det är ganska naivt och blåögt.
Delvis får man hålla med, åtminstone att det är lite blåögt - sen kan man alltid diskutera om tjejen i fråga går skylla sig själv.
Men exakt samma blåögdhet - även om den oftast inte får samma konsekvenser - finns bland många killar/män också, vilket bevisas gång på gång - och det är en något som känns änmer blåögt och naivt på något sätt! Nämligen de män (som det trots allt oftast är) som låter sig luras av kvinnor - som i grunden kanske inte ens är en kvinna, utan en grupp personer eller en man - via olika internetsajter. Tillvägagångssättet tycks nästan alltid vara detsamma; kvinnan tar kontakt via en dejtingsajt och utger sig oftast för att bo i någon öststat eller Asien, de blir snabbt "kära", trots att de ofta inte ens sett en bild på killen i fråga. Det är oftast ganska tät mejlkontakt och ibland kortare telefonsamtal med många vackra ord, men de undviker oftast direkta frågor om sitt liv och sin tillvaro. De vill inte att killen ska komma och hälsa på utan vill vara den som kommer till Sverige - och till sist vill de låna pengar till en flygbiljett, men bara för att i slutändan inte dyka upp på Arlanda.
Detta är så fantastiskt naivt att jag faktiskt saknar ord - sorry, ni killar som drabbats av dessa damer! Jag kan själv inte hålla för otroligt att jag skulle komma i kontakt med en sådan tjej via nätet, men skulle aldrig i mitt liv skicka några pengar. Vill hon komma på besök på min bekostnad - fine, men då köper jag en flygbiljett som jag skickar henne istället! Hur svårt kan det vara? Om du som tjej följer med en kille hem efter första dejten och råkar illa ut är det visserligen inte så smart heller, men då har du åtminstone träffat personen i fråga och förmodligen haft större chans att göra en bedömning av vederbörande än vad dessa män gjort som bara mejlat med någon via nätet. Du har absolut ingen som helst aning om vem som skriver dessa mejl - det behöver inte alls vara den som han/hon utger sig för att vara! Men lik förbaskat fortsätter killar/män att gå på dessa bedrägerier och står med blomsterkvastar i handen i Arlandas ankomsthall och väntar på kvinnor som inte dyker upp... Senast idag kan man läsa om "Erik" som var mycket nära att gå just i en sådan fälla.

Källor: SvD 1, 2, 3

Bilden lånad från Amelia

Emellanåt saknar jag verkligen ac i Postens bilar - och idag är just en sådan dag. 30 grader ute och man är verkligen genomblöt av svett när brevbärarrundan är klar! Det är lätt att tro att det är minsta ansträngande att göra en brevbärarrunda i bil men - tro mig - det är det! Självklart är det inte samma sak som att ha ett trappdistrikt, där man kanske dessutom cyklar mellan portarna, men nog sjutton är man trött när man kommer tillbaka - även rent fysiskt.
När man sedan gått samma runda ett antal gånger kan man ju nästan göra den med förbundna ögon, men när man inte är riktigt van vid en runda måste man dessutom hålla sig relativt skärpt för att breven ska hamna i rätt låda. Många vill ju gärna få det att låta som att det "bara är att stoppa några brev i ett par brevlådor", men det är många moment som ska stämma för att det i slutändan ska bli rätt. Och när man - som jag - har runt 300-400 hushåll på en runda, så är det ju också en hel del namn och adresser att hålla reda på. Från år till år hinner det dessutom ändras lite grann på rundan jag brukat gå; folk flyttar in och ut, separerar, hus kommer till och hus rivs - och helt nya gator kan dyka upp emellanåt.
Tro det eller ej, men själv kan jag många gånger tycka att rundorna blir aningen marigare när det är lite post att dela ut - även om det givetvis tar längre tid ju mer post som ska ut. Men när det är mycket post och man vet att man ska stanna vid i princip varje låda, är det inte mycket att tänka på - det är bara att stanna vid varje brevlåda man ser. Men när det är lite och man kan hoppa över emellanåt 4-5 lådor i rad där man inte ska lägga i något, måste man ha större koll på adresserna för att veta exakt var man ska stanna. Detta går givetvis mer på rutin ju bättre man kan en runda, men när man är osäker kan det istället bli aningen marigare...

Men det där med ac i bilarna tycks komma att bli aningen mer aktuellt framöver - man pratar ju om att det ska bli ännu varmare närmsta dagarna! Fast så länge en ac inte fungerar som den ska så när man har fönstret nervevat (som ju är vanligt förekommande i postbilar), så kommar knappast sådant heller bli standard i postens fordon. ;-)
Och nej, jag tänker heller inte klaga på att det faktiskt äntligen har blivit varmt ute! Man är annars duktig på att klaga på att det antingen är för varmt eller för kallt - men så länge det är varmt tänker jag låta bli att klaga! Det går faktiskt att duscha, bada och äta mängder med glass när det är varmt istället. Och det där med ac i bilarna var trots allt sagt med en smula ironi... Det fläktar istället riktigt skönt med rutan nervevad. :-)
Även om man kommer jobba en stor del av sommaren är det klart men vill ha hyffsat väder ändå, det kommer man ju aldrig ifrån! Och är det lugnt på jobbet, kan man ju komma hem i bra tid emellanåt och därmet hinna med turer till stranden och liknande ändå. Jag ångrar verkligen inte att jag sa ifrån att jobba på helgerna nu under sommaren, lite ledig vill jag trots allt vara. Så helgerna kommer garanterat att ägnas åt dessa små "sommaraktiviteter" som bad, sol och kanske ett och annat besök på någon uteservering. Nu ser man ju dessutom "ljuset i tunneln" och vet att det på sin höjd är nästa sommar jag kommer att behöva avstå från semester - sedan ätergår livet aningen mer till det normala och man kan få en och annan veckas ledighet under somrarna.

AB 1, 2 EX 1

Bilderna lånade från DH och Brukshundsklubben

Så är man hemkommen och tillbaka i etern igen efter en vecka på resande fot. Nästan 200 mil har jag tagit mig fram sedan förra söndagen, men har samtidigt haft en välbehövlig semestervecka.
Men 80 mil enkel väg i en liten bil utan luftkonditionering är inte alltid att rekommendera, framförallt inte dagar som idag när det är runt 30 grader varmt ute. Jag medger dock att det varit mångt mycket bekvämare att haft tillgång till bil denna vecka än om jag flängt runt med buss och tåg med all packning - det hade verkligen varit många gånger värre! Dagens hemfärd från Söderhamn blev rätt fullspäckad med pauser och raster lite då och då, något som verkligen behövdes i värmen. Det har gått en hel del glass och vatten kan jag säga! Men det är sådant som verkligen är välkommet i värmen också.
Fast ska väl inte klaga nu, när det äntligen blivit varmt! Den vecka jag nu varit ledig har faktiskt överträffat mina förväntningar trots allt vad gäller vädret. Jag har till och med fått en liten solbränna, vilket inte vill säga lite! Och jag minns inte när vi sist kunnat sitta ute större delen av midsommarnatten utan att frysa nämnvärt - men det gick alldeles utomordentligt i år. Även om det nu behövdes en extratröja frampå morgonkvisten, så var det ändå inte särskilt kallt.
Så visst har det varit en skön vecka! Först ett par dagar i Hudik och sedan resten av veckan i stugan ute i Söderhamns skärgård. Och givetvis hanns det också med en vända till en av mina favoritrestauranger i Söderhamn, nämligen Albertina. Där brukar jag försöka lägga minst ett besök varje år - och helst fler!
Nu är jag alltså hemkommen och aningen medtagen efter en intensiv men härlig vecka. På badrumsgolvet ligger en hög med tvätt som jag ska spara tills imorgon och jag har nu lagt in en stor drös med bilder som ska sorteras. Detta kommer att ta sin lilla tid, tror jag har över 100 stycken sammanlagt - men det är riktigt roligt också.

Så kom förstås utmaningen att gå igenom datorn, som jag ju knappt använt på en vecka. Det är sådana här gånger man verkligen inser hur mycket datorn används varje dag i mitt hem! 42 mail och en lång rad kommentarer på bloggen hade jag att gå igenom.
Men av alla mail var det - som vanligt - bara en bråkdel som var värda att läsa, majoriteten kunde jag radera rakt av. Komiskt nog var det en lång rad kommentarer här på bloggen som jag kunde radera rakt av också, även om de flesta var publicerbara. Sedan jag gick med på Mertrafik och Bloggtrafik har ju dessa förbaskade "spamkommentarerna" ökat radikalt. Folk som bara kommer in och skriver saker i stil med "fin blogg" eller "trevlig helg/kväll" utan att ens läsa bloggen... Och nu har jag än större bevis för vilka som inte läser något alls på bloggen innan de kommenterar, eftersom jag tydligt frånsäger mig denna typ av kommentarer men dessa ändå fortsätter dråsa in! Så jo, även nu var det 3-4 kommentarer som bad mig delta i frågestunder, följa någon på Bloglovin - och ytterligare någon som hoppades jag skulle få en fin kväll. Har folk verkligen ingen som helst fantasi när de kommenterar andras bloggar? Vari ligger felet  att faktiskt läsa bloggen och lämna en relevant kommentar? Så det blev förstås lite raderande även där. Tur är väl att en och annan faktiskt också läser vad som skrivs här och kommenterar detta också - jag skriver inte helt och hållet för ett gäng analfabeter trots allt. :-)

Bilderna lånade från Candis och H C Barregren

För en tid sedan gick jag först med på sidan Bloggtrafik och strax efter det Mer Trafik, båda sidor som har som idé att ge mer trafik på bloggar. Och jodå, jag har absolut fått fler besökare på bloggen sedan jag gick med där! Det skiljer faktiskt ett par hundra besökare per dag om man jämför med innan jag gick med. Något fler kommer från Bloggtrafik än Mer Trafik, men det är ändå bra många fler besökare nu än tidigare. Båda sidorna bygger på att man slumpas runt bland olika bloggar och för varje blogg men besöker får man två poäng. Och för varje annan medlem som besöker min blogg genom sidan, så "förlorar" jag tre poäng - jag måste alltså vara aktiv själv för att få några besökare.
Så när jag har lite långtråkigt, brukar jag sätta mig och "surfa runt" lite bland olika bloggar genom Mer Trafik och/eller Bloggtrafik. Men någonstans känns det som att det blir en väldigt blandad läsning när man tittar runt bland alla bloggar som poppar upp! Och min egen slutsats är helt klart att man absolut inte behöver ha något vettigt att säga för att en blogg... För på minst åtta av tio bloggar hittar minst en - och med största sannolikhet merparten - av följande:

• Fyrkantiga tallrikar med sparris, frukt/grönsaker, pasta och/eller sallader på.
• "Hissa och dissa".
• Frågestunder.
• Dagens outfit.
• Naglar.
• Mode och kläder.
• Bantningstips.
• Händer formade till ett hjärta.

Bilderna lånade från Prylinfo och Funka

Så är väskorna packade och imorgon bär det av. En veckas semester har man framför sig och det känns hur skönt som helst. Det kommer bli en lång bilfärd imorgon, ungefär 80 mil mer eller mindre non stop. Men det är rätt skönt att det blir bil också, man kan stanna när man själv känner för det och kliva ur en stund och röra på sig. De möjligheterna har man inte alls på samma sätt när man åker tåg eller buss.
Det kommer börja med ett par dagar i Hudiksvall, sedan bär det av ut till "skäret" på tisdag. Som alltid när jag kommer upp till Hälsingland, blir det ett visst flängande fram och tillbaka mellan släktingar och alla som vill träffa en, men det är också riktigt kul! Fast det krävs ju oftast en hel del planering innan, så att det klaffar ordentligt. Det ska passas med folks arbetstider, med tåg, bussar och flyg och hur mycket annat som helst. Många gånger är jag nästan mer uppstressad när jag kommer hem efter en veckas ledigt i Hälsingland, än jag var innan jag åkte dit.
Ska man nu lita på långtidsprognoserna som kommit, så kommer det bli härligt väder närmsta veckan. Sen vet jag givetvis att det inte är så mycket att lita på egentligen, men man kan ju alltid hoppas på att meteorologerna får rätt i sina prognoser denna gång. När det nu faktiskt är en av ytterst få lite längre sammanhängande ledigheter jag har denna sommar, vill jag trots allt ha bra väder också! Och när man är ute i skärgården är man än mer intresserad och beroende av bra väder än när man är inne i stan. Här kan man trots allt hitta på långt mycket mer om det regnar tre, fyra, fem dagar i rad än om man sitter i en stuga utan el, TV och datorer - eller möjlighet att enkelt ge sig in till stan.

Så dagen har mest förflutit i planerandets anda inför morgondagens långresa. Matsäck har inhandlats för att göras i ordning innan det bär av imorgon bitti. Så förstås lite nya kläder till midsommar, så man slipper gå i flera månader gamla "trasor". *skratt*
Men en liten paus i allt packande och planerande blev det trots allt en dryg timme i eftermiddags för att se kungabröllopet. Jag hade först inte tänkte se det alls, men föll till sist för frestelsen för att faktiskt se själva vigseln. Och jovisst var det en fantastiskt fin vigsel, det måste jag ändå medge! Det var en hel del pompa och ståt, men ändå inte så att det blev överdrivet. Jag hade nog faktiskt väntat mig att det skulle varit väsentligt pampigare än det faktiskt var!
Nu är väl bröllopsmiddagen i full gång misstänker jag, men själv är jag nog mer nyfiken av hur det kommer vara när väl kamerorna är avstängda och allt inte längre är stelt officiellt!? Undrar om det är då den "riktiga" festen börjar och man skakar loss ordentligt? Jag tycker det är offantligt tråkigt att se dessa stela middagar på TV - detsamma gäller givetvis Nobelmiddagen, då alla stelt leende sitter och äter sina middagar. Mer roande skulle ju vara att se vad som sker när inte kamerorna är påslagna längre...
Jaja, det är knappast något "vi vanliga dödliga" någonsin kommer att få uppleva, men tanken kan man ju alltid leka med. Undrar hur mycket Sylwia bryter efter ett par pavor årgångsvin - och om kungen kan läsa flytande eller vet om han är i Borås eller Stockholm efter lite wirre?! ;-)
Men nu är i alla fall bröllopsdagen snart över och jag hoppas och tror att Sverige kan återgå till det normala efter den totala bröllopshysteri som varit sista veckorna. Själv kommer jag å andra sidan befinna mig ganska fjärran från TV-apparater och tidningar närmsta tiden, så när jag väl är hemma igen efter midsommar kommer garanterat hysterin ha lagt sig...

AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 EX 1, 2, 3 SvD 1, 2, 3, 4, 5 VG 1, 2

Bilderna lånade från Kit of Elsinore och Gävle

Idag var det en härlig känsla att gå hem från jobbet! Jag har nu tagit mig råd att vara ledig en vecka från allt vad som heter jobb och skola och ska bara koppla av. Jag skulle kunna ha jobbat större delen av nästa vecka, men har rakt av nobbat alla jobberbjudanden och ska vara ledig, ledig ledig! Detta blir faktiskt en av de längsta ledigheterna jag haft på otroligt länge, så det känns aningen ovant får jag erkänna. Men framförallt fantastiskt skönt, förstås!
På söndag bär det av norröver, till Hälsingland för att senare i veckan bli en tripp till Söderhamns skärgård, där midsommarhelgen kommer att spenderas. Det kommer bli mycket sill, nubbe och avslappning - glatt påhejad av vågskvalp och fiskmåsar.
Så jag hoppas ni som följer min blogg inte blir alltför ledsna över att det blir färre inlägg under en veckas tid! Jag kommer lägga ut lite rapporter när tillfälle ges, men inte alls lika frekvent som i normala fall.
Men det avbräck som nu kommer i och med denna "minisemester" är något jag verkligen behöver. Det känns minst sagt att jag verkligen behöver komma bort ett tag och samla nya krafter! Miljöombyte - även om det inte är särskilt långt bort - är något som är totalt underskattat, men som gör totala underverk med ens välbefinnande. Själv kommer jag njuta av varenda sekund som jag befinner mig norröver denna vecka!
Själv märker jag att jag inte alltid är riktigt skapt för livet i stan - och överlag tror jag faktiskt inte människan är skapt för den tillvaro vi skapat åt oss i städerna. Så fort jag kommer ut på landet - och är lite närmare naturen - mår jag så fasligt mycket bättre att det helt enkelt inte går att beskriva. När jag inte har några tider att passa - inte ens en ynka buss- eller TV-tid - och bara sover när jag är trött, äter när jag är hungrig och så vidare, mår jag så mycket bättre att jag inte kan beskriva det. Och någonstans är det ju trots allt vad livet borde handla om, eller hur?!

Bilden lånad från Nettan

För den som är totalt ointresserad av kungabröllop och fotbolls-VM så riskerar denna helg att bli riktigt, rejält långtråkig! Ja, faktiskt rent av outhärdlig skulle jag vilja påstå. Imorgon kommer Sverige stå stilla, många kommer galet zappa mellan kanalerna för att så långt som möjligt kunna hänga med i både bollsparkande och ja-sägande.
Själv är jag nog mest nyfiken på vad som sker på bröllopsfesten sedan kamerorna slagits av! Är det då pampar och kungafamiljer shejkar loss på allvar? När sista röda lampan på filmkamerorna slocknat, är det då kungen och Daniel gemensamt knyter varsin slips kring pannan, kränger av sig kavajerna och bjuder upp till en riktig röjarskiva?
Hur länge kommer de hålla på? Och undrar vad limousinchauffören får se - eller möjligen ana från baksätet - när han kör hem brudparet frampå morgonkvisten?

Nåja, för oss som inte ska på bröllop och son inte ska titta på fotboll har jag nu ett tips på ett bra nöje en lugn lördagseftermiddag! Billigt är det också; allt som behövs är en tia eller femma!

---

---

Så har jag till sist, efter visst om och men fått tag i åklagaren som håller i utredningen kring stölden av min moped. Egentligen skulle hon har ringt upp mig igår för att meddela hur det går i utredningen, så att jag kunde få någon form av information kring hur det går. Jag fick förklaringen att hon haft mycket att göra och det köper jag direkt, jag vet sedan min tid inom polisen hur mycket åklagare kan ha att göra.
Mitt mål med att jaga utredningsledaren har förstås varit att bara få ett besked kring hur lång tid det kan tänkas ta innan jag får igen mopeden, det är allt. Trots allt - efter att ha läst igenom de papper jag har i ärendet - har polisen haft mopeden i "sin ägo" sedan 10 maj. Alltmedan man meddelade mig att den återfunnits först den 20 maj.
Under dagens samtal med åklagaren påpekade jag att givetvis har full förståelse för att man behåller mopeden så länge man behöver för utredningen, men att jag självklart vill ha den tillbaka så fort som möjligt. Det som stört mig under de veckor som gått är att jag inte fått någon som helst information om hur det gått och hur lång tid till det kan tänkas ta innan allt är klart. Istället har allt omhuldats av någon slags förvirring, det har inte tyckts som att man egentligen vetat vem som hållit i utredningen, om mopeden funnits hos polisen och i så fall var. Det är trots allt ganska enkelt att kunna ge mig beskedet att "detta kan ta sin tid, tyvärr får du hålla dig till tåls ett tag till", eller "vi börjar snart bli klara, om några dagar har du mopeden" eller liknande. Men inga sådana besked har jag fått alls, utan enbart kopplats runt mellan olika rotlar, poliser och utredare.
Men nu - efter att ha jagat, ringt och åter jagat - så har jag fått beskedet att åklagaren så skyndsamt som möjligt ska ta tag i just min moped och se till beslaget hävs så fort som möjligt. Vad jag förstod är den aktuella gärningsmannen involverad i en lång rad mopedstölder och det är därför det dragit ut på tiden. Men med lite tur kommer jag kunna hämta ut mopeden inom närmsta dagarna, så jag får hålla tummarna för att det flyter på bra så att jag faktiskt kommer kunna göra det!

Så hade jag dagen idag ledig, den första dagen jag fått ledig och fått behålla den så utan att någon ringt och velat att jag ska jobba. Tanken blev direkt att jag skulle springa lite på stan och uträtta några små ärenden. Dels har skulle jag in till en guldsmed för att få en halskedja lagade och sedan behövde jag hämta ut mer medicin på Apoteket, har ju bara några få tabletter kvar.
Hos ena guldsmeden kunde man inte laga halskedjan alls, hos den andra var man tvungen att ta hem delar som skulle komma först till efter midsommar. Med andra ord bara att vänta. Så knatade jag in till Apoteket, där det visade sig att just min medicin inte fanns i lager, den ska komma in först imorgon. Jag fick helt enkelt vänta ett dygn till - och där har jag för att jag väntar till sista stund! Visserligen är tabletterna inte slut än, men det är några få dagar kvar innan det blir riktig kris.
Så, jag fick åka hem med oförrättat ärende. Istället ringde telefonen praktiskt taget konstant under min tid i stan. Och jag som oroat mig för det här med jobb och utebliven inkomst under sommaren tycks nu inte behöva oroa mig så särskilt mycket längre! Måndagen efter midsommar börjar mitt sommarvikariat på knapp heltid, som varar i fyra veckor. Och idag blev jag erbjuden att jobba knappt halvtid med städningen under två veckor efter detta sommarvikariat. Känner jag Posten rätt, kommer det säkerligen att bli en del timmar även där under dessa veckor. Städningen kommer vara några timmar på morgnarna några dagar per vecka, så sedan är det inga problem att svepa vidare till Posten om det kommer att bli så.
Så visst kommer jag ha en inkomst även nu, det tycks inte vara några som helst problem! Ibland är det helt enkelt inte så dumt att vara eftertraktad. ;-)

Bilderna lånade från Interflora och Lost in trash

Jag har konstaterat att jag nog aldrig sett så få programpunkter i TV-tablån som när man kollar TV-programmen för lördag. Den är verkligen minimalt kort - och känns som en lång upprepning på något märkligt sätt! :-)

SVT 1:
07:55 Gomorron Sverige - Det kungliga bröllopet
Följ förberedelserna i Stockholm och Ockelbo inför dagens historiska evenemang.
13:00 Det kungliga bröllopet
15:25 Det kungliga bröllopet: Vigseln
16:35 Det kungliga bröllopet: Kortegen
18:00 Rapport
18:15 Det kungliga bröllopet
19:30 Rapport
19:45 Det kungliga bröllopet: Middagen
22:30 Det kungliga bröllopet: Festen
00:00 Rapport

TV 4:
07:58 Bröllopsdagen
19:00 Nyheterna
19:25 Vädret
19:30 Bröllopsdagen, forts
20:00 Bröllopsfesten
22:00 Nyheterna och vädret
22:15 Bröllopsfesten, forts
23:05 Familjen Bernadotte
00:00 Victoria & Daniel: Brölloppsintervjun

Och vad tror ni man visar på SVT 2 hela lördagen istället? Jo, fotbolls-VM förstås! Det sista var visserligen lite av en överdrift, men inte särskilt långt ifrån sanningen. Kungabröllop i all ära, men tar det inte lite väl mycket plats och utrymme? Själv undrar jag vad jag ska ta mig till om det ösregnar hela dagen och kvällen på lördag? På sin höjd är jag nämligen bara intresserad av själva vigseln, resten får liksom vara! Och fotbolls-VM finns inte inte ens med på världskartan att jag tittar på... Hmmm, det här tål att funderas på!

Men skulle faktiskt vara intressant att veta hur många spaltmeter i tabloidtidningar och sändningstimmar i TV som ägnats åt bröllopet när det hela är över! Det kommer förmodligen klå det allra mesta skulle jag kunna tänka mig.
Nu börjar bröllopsgästerna anlända till Sverige och Stockholm likt ett lämmeltåg och jag misstänker att det skrivs så att tangentborden glöder på samtliga tidningsredaktioner...

Dock har ju Robert från Boxer äntligen gått offentligt med att det inte är han som gifter sig på lördag - det är faktiskt Daniel som ska fram till altaret i kyrkan tillsammans med Victoria! :-)

AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11 DN 1, 2, 3, 4, 5 EX 1, 2, 3, 4, 5
SvD 1, 2, 3, 4, 5 VG 1, 2

Bilderna lånade från Fröken Nyfniken och Aftonbladet

Man kan verkligen spela på allt! Nu börjar spelbolagen komma med oddsen inför bröllopet på lördag! Att Daniel svimmar under ceremonin ger till exempel 50 gånger pengarna.
Det är ett kolossalt rabalder kring prinsessbröllopet på lördag och man känner sig nästan nöjd redan nu, innan det ens ägt rum! Visst är det en stor grej och visst är det en historisk händelse på sitt vis, men det känns som det blir lite väl stort.
Jag kommer förmodligen inte kunna motstå att se lite av sändningarna i TV på lördag, det kommer förmodligen vara oundvikligt. Och hade jag varit i Stockholm hade det heller inte varit omöjligt att jag försökt få en glimt av festligheterna kring bröllopet. Så jovisst, jag erkänner att jag inte kan låta bli att ryckas med en del jag med!
Men jag är innerligt glad att det inte kommer vara lika stor uppståndelse den dag jag själv eventuellt gifter mig! Inte nog med att jag skulle vara nervös inför själva vigseln, men skulle vara nervös för att göra bort sig inför en rad kungligheter, pampar och media också...
Men med tanke på vad oddsen för vissa händelser under bröllopet, kanske man helt enkelt skulle satsa en liten slant på något av dessa! Fast de saker som ger några bättre slantar är ju så otroligt osannolika att det knappast kommer att ske! Jag menar; vilken vettig människa åker till Algeriet på smekmånad? Vilken nybliven svärfar nämner brudens expojkvän under sitt bröllopstal?

ODDSEN INFÖR BRÖLLOPET

Regnar det under kungabröllopet den 19 juni?
Ja: 1.70
Nej: 2.00

Kommer Daniel svimma av under bröllopet?
Ja: 50.00
Nej: 1.01

Kommer Kung Carl Gustaf att nämna några av följande ord eller fraser i talet till brudparet?
Friskvård: 1.10
Entreprenör: 1.12
Barnbarn: 1.25
Gjorda för varandra: 1.75
Ockelbo: 3.00
Det sa bara klick: 10.00
Fotbolls-VM: 50.00
Jonas Bergström: 1000.00

Slutgiltig destination för smekmånad
Hawaii: 5.00
Brasilien: 5.00
Kenya: 10.00
Mauritius: 10.00
Norge: 20.00
Island: 50.00
Algeriet: 100.00
Ett annat land: 2.00

Vad kommer temperaturen att vara i Stockholm den 19 juni 2010?
Under 21.0 grader 1.70
Över 21.0 grader 2.02

AB 1, 2, 3, 4, 5 DN 1, 2, 3, 4 VG 1, 2, 3, 4

Bilden lånad från Västmanländska

Mopedstölden tycks vara en aningen större historia än vad jag tidigare förstått. Men å andra sidan har ju informationen från polisen varit ganska bristfällig oxå.
Fast efter en hel luskande har det nu visat sig att hela utredningen ligger hos åklagare, som är förundersökningsledare. Med andra ord är det alltså inte bara mopedstölden man utreder gentemot den här gärningsmannen, utan det är annat också. Exakt vad hela utredningen handlar om har jag hittills inte fått klarhet i - och frågan är väl om jag kommer få veta det innan det gått till åtal också. Det brukar ju vara en hel del sekretess kring sånt.
Jag har nu i alla fall pratat med åklagaren idag för att försöka få klarhet i hur lång tid till det kan tänkas ta innan jag kan återfå mopeden, trots allt är det nu en månad sedan polisen beslagtog den. Åklagaren lovade att återkomma under morgondagen, hon hade inte alla papper i ordning just nu tydligen. Så just nu går jag och håller tummarna för att jag ska få ett bra besked imorgon, att det bara är dagar kvar innan jag får igen mopeden. Det är ju nu under sommaren man har mest användning av den, även om jag använder den i princip året runt.
Och när man sedan har mopeden istället för bil, blir man ju smått handikappad när man är utan den. Åker ju och handlar, gör utflykter och använder den till och från jobbet - så visst är den en viktig del för att vardagen något sånär ska fungera.

Hitintills har jag inte fått jobba särskilt mycket den här veckan och det har visserligen varit skönt. Jag har sovit ut på morgnarna och kunnat gjort det jag velat på dagarna. Men i eftermiddags fick jag veta att de behöver mig på Posten imorgon bitti och jag var inte sen med att tacka ja omgående. Jag vet ju att jag behöver dessa arbetstimmar nästintill desperat. Så kvart i sex imorgon kommer klockan att ringa och det är dags att stiga upp för att koka gröt och kaffe och bre smörgåsar till förmiddagsfikat.
Men nästa vecka har jag sagt ifrån mig allt jobb. På söndag bär det av till Hälsingland och så småningom Söderhamns skärgård för midsommarfirande. Det kommer bli en av få längre ledigheter denna sommar, men inte desto mindre välförtjänt. Sedan påbörjas mitt sommarvikariat på heltid efter midsommar och varar fyra veckor framåt - och därefter är det inte långt kvar tills skolan börjar i augusti. Men förhoppningsvis får jag lite ledigt även då... :-)

Bilden lånad från Nestaction

Folk tycks bli alltmer medvetna om sina rättigheter på olika områden. Man hör oftare och oftare om processer av olika slag vad gäller diskriminering, anmälningar mot tjänstemän, poliser och näringsidkare som handlat fel.
Och nu tycks även adoptivföräldrar börjat hävda sin rätt när de inte anser att de fått vad de betalar för. Helt plötsligt tycks man tro att adoptivbarn kommer med en ångervecka eller två. Det tycks till exempel gälla det par här i Småland som för ett par år sedan adopterade en flicka från Gambia. Men så berättar föräldrarna för flickan att de ska på semester till Gambia och hälsa på hennes biologiska pappa. Väl på plats får hon dock veta att hon inte får följa med hem till Sverige igen - utan adoptivföräldrarna "lämnar tillbaka" henne till pappan.

Hur resonerar vuxna människor som gör på det viset? Inser de inte vilket ansvar det innebär med ett barn? Hur hade de gjort om de fått ett barn som biologiskt sett var deras? Hade de kontaktat BB och klagat på att barnet inte blivit som de tänkt sig??
Har man väl en gång tagit ansvaret för ett barn, får man också axla det även om det emellanåt kan vara jobbigt. Att ha barn är absolut inte alltid en dans på rosor, men det är något som man borde väga in redan innan man skaffar barn - oavsett om man gör det på "vanligt sätt" eller adopterar.
Kommunen i Sverige, där flickan bott, har utrett det hela men beslutat att inte driva det hela vidare. Man säger sig ha haft kontakt med den svenska konsuln i Gambia, som hävdar att flickan mår bra.
Men någonstans måste det ju funnits en anledning till att hon adopterades bort från första början. Självklart är det saker jag i skrivande stund inte vet något om - och de förutsättningarna som föranledde adoptionen kan ju ha ändrats. Men visst verkar det hela mycket märkligt på mer än ett sätt!
Dock hoppas jag faktiskt att adoptivföräldrarna ställs till svars för vad de gjort. Så här ska man inte kunna behandla ett barn och komma undan med det. Flickan är trots allt 13 år och garanterat fullt medveten om vad som sker omkring henne.

Källor: AB 1 Apg29 1 DN 1 EX 1 SvD 1

Bilden lånad från Lars Karlsson

---

Jag brukar mest på skoj titta igenom horoskopet i morgontidningen på morgnarna, egentligen inte så mycket för att jag tror på dem utan mest på skoj som sagt. Ibland kan de visa sig stämma lite grann och andra gånger stämmer de inte alls. Oftast är det ju det sistnämnda, de stämmer inte överhuvudtaget - och de gånger de stämmer är de rätt generellt formulerade så att de kan stämma på lite vad som helst beroende på hur man tolkar texten.
Men idag blir jag verkligen full i skratt! Titta på bilderna här ovanför - den vänstra är från Östran den femte juni och den högra är dagens upplaga! Själv är jag jungfru och läste de horoskop som är inringade - idag satte jag nästan morgonkaffet i halsen, för jag kände direkt igen texten.
Av detta kan man dra minst två slutsatser:

1. Östrans astrolog är förbaskat lat och skriver samma horoskop två gånger.
2. På Östran tycker man att alla av stjärntecknet Jungfrun är förbaskat fula och borde göra något åt sitt utseende illa kvickt.

Själv väljer jag nog det första alternativet. Visserligen insåg jag när jag tittade mig i spegeln att jag behöver raka mig idag - alltså göra något åt mitt utseende - men med risk för att verka kaxig tycker jag inte det är så värst mycket annat jag direkt vantrivs med i mitt utseende. Men ska jag nu välja att tro astrologerna, tycks det finnas ett annat jag borde göra något åt - det är ju uppenbart. ;-)

Bilderna lånade från Östran och Joelart

För en tid sedan presenterades årets sommarpratare och en av dessa är Annika Östberg. Ett beslut som fått många att totalt se rött verkar det som!
Jag brukar lyssna på ett och annat av dessa program och kommer absolut se till att höra Annikas program. Inte för att jag på något sätt försvarar det hon en gång dömdes för i USA, utan för att jag tycker det ska bli intressant att höra!
Men det är inte alla som håller med mig, uppenbarligen. Jag ögnade igenom kommentarsfältet till DN's artikel och där kunde man knappt hitta en enda kommentar som sympatiserade med att man låter Annika Östberg höras i radio. Istället är det kommentarer om att man hyllar mördare, att man ska få lida resten av sitt liv om man mördat någon etcetera, etcetera.
Aftonbladets debattchef Karin Magnusson ställer frågan om vi skulle låta Tony Olsson sommarprata.

Absolut har Annika varit delaktig i ett hemskt brott - det håller jag absolut med om. Förmodligen hade jag avskytt henne för resten av mitt liv om det varit någon av mina egna anhöriga hon varit med om att ta livet av.
Jag tänker heller inte hävda att hon är oskyldig - något hon själv heller aldrig gjort. Däremot får man väl trots allt ändå medge att hon efter nästan 30 år (närmare bestämt 28) i fängelse trots allt försonat sitt brott. Att jämföra henne med Tony Olsson är väl inte riktigt relevant, känns det som. Tony är en notorisk återfallsförbrytare - något man inte kan säga om Annika. Annika kommer garanterat inte sitta i radio och propagera för en massa osmakliga åsikter, hon kommer knappast försöka propagera för att hon är oskyldig och vill ha upprättelse.
Trots allt måste man någonstans se att en person försonat sitt brott och får en ny chans. Alla kan någon gång hamna fel och komma på glid - och ibland blir det riktigt, riktigt galet. Hade hon sedan valt exempelvis Tony Olssons bana med massor av brott och kriminalitet, hade det hela trots allt varit något helt annat. Att det sedan var ett oväntat val att låta henne sommarprata, det håller jag med om! Men det är inget jag vänder mig emot.

AB 1 DN 1, 2

Bilden lånad från Revolver

Har fått den här låten "på hjärnan" sista stunden och kan inte låta bli att dela med mig! Så bra!!! :-)

Så är en lång och lugn helg över och en ny vecka har tagit vid. Jag är så fruktansvärt ovan vid att vara ledig under veckorna, så idag har jag på ett märkligt sätt gått och varit total övertygad om det är söndag och inte måndag.
Jag är ju nu i det stadiet att jag helt inte vill vara ledig! Inte på grund av att jag får långtråkigt annars - tvärtom - utan snarare på grund av att jag behöver jobba in lite pengar. Så jag hade verkligen gått och hoppats på att man skulle ringa mig under helgen, eller åtminstone väcka mig i morse och be mig komma och jobba - men det skedde alltså aldrig. Men å andra sidan har jag nu fått tre välförtjänta sovmorgnar efter varandra och det skadar väl heller inte! Jag har inte varit upp ur sängen före tio någon av dessa morgnar - något som är rätt olikt mig, men väl ändå säger en del om att jag kanske lider av viss sömnbrist. ;-)
Så det har blivit en lugn helg med härligt väder och mycket sömn, något jag uppenbarligen behövt. Men å andra sidan har ju faktiskt våren varit slitig och stressig med inte särskilt mycket ledighet, så det kanske har sina orsaker att jag sovit som en klubbad säl den här helgen.
Turligt nog har helgen bjudit på skapligt sommarväder med hyfsat höga temperaturer. För första gången i år har det blivit både grillat, förskpotatis och glass denna helg! Jag blev alldeles överlycklig när det skulle handlas i lördags och jag insåg att Coop fått in årets första förskpotatis!! Visserligen 27 kronor/kilot, men det fick det faktiskt vara värt!
Och idag konstaterade jag att man reade ut grillar - och vad kunde vara lämpligare när jag behövde byta ut min 10 år gamla grill?! Självklart köpte jag en ny, som efter X antal svordomar monterades ihop i eftermiddags. Karl som man är, så vägrade jag ju förstås att läsa bruksanvisningen till att börja med. En grill ska väl inte vara så svår att montera ihop, tänkte jag. Men ganska snart fick jag ge upp och faktiskt öppna det lilla häftet som följde med för att förstå var alla skruvar skulle sitta.

---

Jovisst hann jag med lite data oxå... :-)

---

På grönbete... ;-)

Bilden lånad från Träutbildningscentrum

Vilka proportioner oljekatastrofen i Mexikanska gulfen börjar få. När det hela började tänkte jag - som säkert många andra - att "ja ja, det där får det snart stopp på. Så får man torka upp lite oljerester, några huvuden får rulla och sedan är det glömt och förlåtet".
Men källan fortsätter pumpa ut olja i havet med vad som tycks vara oförminskad styrka. I fredags pratade man på radion om att ett område lika stort som Östersjön var täckt av olja! Och hittills har katastrofen tydligen kostat BP 1,6 miljarder dollar, vilket borde motsvara ungefär 13 miljarder svenska kronor. Fram tills idag har 51.000 skadeanmälningar som är direkt kopplade till oljekatastrofen lämnats in, dessa ska uppgå till sammanlagt 485 miljoner kronor...
Att detta skulle kosta BP en rejäl slant var förstås uppenbart för länge sen, men själv har jag nog inte greppat att det skulle röra sig om dess summor innan katastrofen ens är över.

Man får hoppas att detta kan ha något gott med sig - att man kanske börjar inse att det är dags att komma ifrån oljeberoendet i världen. Med dagens teknik är det knappast en omöjlighet att plocka fram motorer och maskiner som går på annat än olja, det kan jag inte tänka mig. Men när det ligger sådana hiskeliga pengar i olja finns förmodligen inte intresset att komma ifrån detta. När hela nationer bygger upp enorma förmögenheter på oljan är det klart att de inte ser något intresse i att världen ska sluta använda detta svarta guld - det skulle ju förmodligen innebära slutet för deras ekonomi.
Men här har vi ju - bland många andra - de konsekvenser som blir av användandet av olja, utöver miljöförstöring och mycket annat elände...

Som alltid vid stora händelser, börjar ju en lång rad rykten florera. Många av dem innehåller säkerligen mer eller mindre en viss halt av sanning, men hur mycket vet man ju sällan.
Hittills har man ju hört en lång rad sådana vad gäller oljekatastrofen. Hur BP ska ha mutat drabbade för att inte prata med media, försökt tysta journalister, försökt hindra att bilder på katastrofen sprids... Till det ska man även ha "köpt" sökord på olika sökmotorer på internet så de som sökt på just dessa ord ska ha hamnat på sidor som BP bestämt.
Hur mycket sanning som ligger i detta har jag själv givetvis ingen som helst aning om. Var och en får dra sina egna slutsatser, skapa sin egen uppfattning.
Men att det är hemskt, det som händer, är säkerligen alla överens om. Det är ju fantastiskt många som drabbats hittills på ett eller annat sätt. Så förstås de ofantliga miljöeffekter det fått. Och kommer att få fram tills man fått stopp på läckaget.

AB 1, 2, 3, 4, 5 DN 1, 2, 3 E24 1 EX 1, 2, 3 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 VG 1, 2, 3, 4

Bilderna lånade från Oskars och Lasta

Ytterligare ett allvarligare mobbingsfall, denna gång i Göteborg har nu blivit rättsfall. 15-åriga Yasmine, som mobbats i åtta år - hotats, misshandlats och kränkts.
Hon berättar hur hennes plågoandar tagit hennes dagbok ur skolväskan och haft högläsning, tagit hennes astmamedicin, bränt hennes skor och hur hon alltid gått höra att hon var en tjock, äcklig hora. Ett tjejgäng virade ett hopprep runt hennes hals och vred om. Hon blev jagad högst upp på ett berg och fick valet att ta stryk eller hoppa...
Nu har hon med Barn- och elevombudsmannens hjälp stämt Göteborgs kommun på ett rekordskadestånd på 240.000 kronor.
Två gånger bytte Yasmine skola, man trakasserierna fortsatte. Plågoandarna sökte till och med upp henne i hemmet.

Varken Yasmine eller hennes mamma anser att skolan gjort tillräckligt för att stoppa mobbingen. Och enligt en av inlagorna till tingsrätten skriver ena skolans rektor att "Yasmine har ett socialt sätt som gör att hon lätt och ofta blir indragen i konflikter".
Dessvärre känns detta som en typisk "försvarsreaktion", något som man säger för att försöka skylla ifrån sig när man inte gjort tillräckligt. Tyvärr är detta en typ av reaktion jag själv hört från lärare och personal inom skolvärlden när det handlar om just mobbing. Att offren helt enkelt får skylla sig själva och att mobbingen upphör bara de ändrar sig och inte mobbarna.
Självklart kan man tänka sig att en mindre monoritet av de som utsätts för mobbing skulle kunna tänka över sitt eget beteende, att de har ett agerande/beteende som i någon utsträckning kan leda till npgon form av mobbing eller trakasserier. Men när man läser Yasmines historia, undrar jag vad hon i så fall gjort för att "förtjäna" den behandling hon tycks ha fått av sina plågoandar?
Självklart kan det finnas situationer där offer och plågoandar får mötas på halva vägen och även offret kanske får tänka över sitt beteende - men sedan när är plötsligt våld och hot okej i andra sammanhang än självförsvar? Själv hoppas jag innerligt att den här stackars tjejen får upprättelse så att hon gå vidare.

Bilden lånad från Jinge

Källor: AB 1 DN 1, 2, 3 GP 1, 2, 3, 4

Sakta hade jag nog börjat ge upp hoppet för något sommarväder - åtminstone närmsta framtiden. Men igår och idag tycks det ändå ha vänt en liten aning. Visserligen en del blåst, men ändå helt okej temperaturer och strålande solsken.
Jag har kunnta återgå till kortbyxor och sommarkläder, även om det ändå inte hunnit gå så långt att jag börjat använda strumpor igen. Det är något jag verkligen bara använder i undantags under somrarna och denna sommar är inget undantag. Jag kör även mina brevbärarrundor barfota så länge jag har bildistrikt - och mina bara fötter brukar dra åt sig uppmärksamheten ganska rejält. Jag är förmodligen en av mycket få brevbärare som kommer sättande med post och reklam utan något på fötterna och jag får kommentarer praktiskt taget varenda runda.
Den här helgen har praktiskt taget tillbringats i sin helhet utomhus och det har varit en härlig känsla. Gårdagskvällen var jämförelsevis riktigt skön och det gick att sitta ute riktigt länge.
Det har blivit den första grillningen för min del denna sommar - liksom årets första glass. Ingen mjukglass än så länge, men det kommer det med. Jag är inte den största beundraren av sötsaker överhuvudtaget, men en och annan glass brukar slinka ner emellanåt under somrarna i alla fall.

Och nu vidtar förstås planeringen inför midsommarfirandet nästa helg. Det ska alltid klaffas lite med tider, handling och det ena med det andra eftersom vi är några stycken som ska samlas - och dessutom bor i lite olika landsändor.
Ska man lita på Aftonbladets ständiga långtidsprognoser, kommer det bli fint väder till midsommar. Men med den lilla meteorologi jag kan, vet jag ju förstås att man inte kan förutspå vädret så långt fram i tiden. Ett till två dygn kan man ofta förutse med skaplig säkerhet, men sen är det nästan omöjligt att förutspå med någon vidare säkerhet alls. Så det kan minst lika gärna bli snö och minsgrader på midsommarafton egentligen. ;-)

AB 1, 2

Bilden lånad från Mala

En vacker majdag i år var Espen Høstad tillsammans med en kamrat ute med båten Andenes då de plötsligt fick motorstopp. De försökte febrilt laga maskin när kryssningsfartyget plötsligt dök upp. Fartyget signalerade tre gånger med signalhornet, innan de girande en aning för att komma förbi den lilla båten.
MSC Orchestra är på 90.000 ton och med andra ord ganska stor. Så vem som helst hade förmodligen sett livet passera revy i det här läget... :-) Och alla som någon gång kört ett störr fartyg vet att det inte direkt är frågan om att man girar på stört med en så stor båt! Det tar sin lilla tid innan en gir kommer igång.

---

---

Jordbruksministern Eskil Erlandsson vill förbjuda tidelag, alltså att ha sex med djur. Frågar man mig, så är väl det inte en dag för tidigt att detta förbjuds. Mycket pekar på att djur far illa av att utsättas för detta - så självklart ska det vara förbjudet.
Visserligen tycks det inte vara många fall per år - åtminstone enligt vad som är känt - av tidelag, men garanterat finns det ett stort mörkertal. Det är ju inte så att djuren knatar iväg till polisen på egen hand för att anmäla att de våldtagits.
Att det sedan är något smaklöst att utsätta ett försvarlöst djur för är förmodligen de allra flesta helt överens om. Att sedan vissa vill dra en parallell mellan tidelag och till exempel homosexualitet är en helt annan sak. Men det är mer ett tecken på okunskap än något annat. Tidelag är då närmare "besläktat" med exempelvis pedofili och liknande vedervärda och smaklösa ting.
Nej - som sagt - ett bra förslag för att komma från en centerpartist! Nu håller jag bara tummarna för att förslaget faktiskt går igenom också, det skulle faktiskt inte skada...

Källa: DN

Bilden lånad från Lilla Jag

Dagen har på ett nästan komiskt sätt blivit gårdagens motsats på mer än ett sätt.
Gårdagens arbete på Posten var smått kaotiskt med massor av post och reklam som skulle ut och vi var alla rejält sena med postutdelningen. Postbilarna var nedtyngda till bristningsgränsen och tog en evighet att få ut allt. Till det var det uppehåll vad gäller regn hela dagen igår - fram tills jag skulle promenera hem, då det började regna ganska duktigt. Och jag som inte fått med mig plånboken på morgonen hade därmed inga pengar till buss på mig utan var så illa tvungen att promenera mina tre kilometer hem i hällande regn.
Idag var det raka motsatsen. Inga större mängder post överhuvudtaget, utan rentav riktigt lugnt. Väl ute på rundan började det ösregna och regnet höll i sig fram tills jag var tillbaka på Posten - då det tvärslutade så jag kunde promenera till bussen helt torrskodd. :-) Märkligt vilka kontraster det kan vara! Men det är sådant man behöver emellanåt, att se att det finns annat än stressiga och regniga dagar också. :-)
Men någonstans är ju också det något av "tjusningen" med tillvaron på Posten; man vet aldrig riktigt hur en dag kommer att bli. Man vet att man ska dela ut post - men det blir ofta omkastningar och ändrade planer beroende på postmängder, personalsituation och väder.
Sist dagarna har verkligen varit minst sagt blöta och det är inte i bemärkelsen att jag skulle varit och festat en massa. Nej, istället är det regn och åter regn jag syftar på! På jobbet har jag inte påverkats så värst mycket, har trots allt fått ett bildistrikt denna vecka så ska inte klaga alltför mycket - det är mest högerarmen som blir våt när man sticker ut posten till brevlådorna. Men det har känts desto tradigare när man varit ledig. Första veckan i juni var helt okej - men sedan har det faktiskt bara gått utför med vädret och det känns nu rätt tradigt med alla moln och allt regn. Även om det inte är så illa som neråt Europa (eller USA för den delen, där precis varit en översvämning), så blir man rätt less när det inte blir något härligt sommarväder... :(

Nu är det i alla fall fredagskväll - och jag är lika seg som alltid dessa kvällar. Det är verkligen inte mycket man orkar med en fredagskväll, man är rätt nöjd med lite mat, en film och sedan vågrätt sidoläge i sängen vid 11-12-tiden på kvällen. Utekväll är inte riktigt att tänka på!
Själv hade jag för en gångs skulle hoppats på en bra film på TV ikväll, men tror ni man sänder något jag vill se då? Nej, varför skulle man göra det?!?! Istället är det sändningar från fotbolls-VM och om kungabröllopet istället. I princip är ju det vad man kan se på TV och i media just nu - och jag känner mig måttligt intresserad.
Jag må vara för att vi ska behålla monarkin, men det är en otrolig hysteri kring att Victoria ska gifta sig om en dryg vecka - jag har nästan ledsnat innan bröllopet hunnit gå av stapeln.
Och nu när inte Sverige är med i fotbolls-VM är jag inte det minsta intresserad av DET heller. Annars brukar jag åtminstone kunna tänka mig att se Sveriges matcher - framförallt om vi går till slutspel - men det lilla nöjet får jag inte nu.
Så jag får helt enkelt roa mig på annat sätta denna fredagskväll! Filmerna har fått stryka på foten för fotboll och bröllop helt enkelt. Visst är det märkligt?! Jag tittar praktiskt taget aldrig på TV - men när jag faktiskt VILL göra det, då finns det ingenting att se! Lagen om alltings jävlighet... ;-)

DN 1, 2, 3, 4, 5, 6 EX 1, 2, 3, 4 SvD 1, 2, 3, 4 VG 1, 2, 3, 4, 5, 6

Bilderna lånade från PSD och Ankie

Tillvaron på Posten kan nog sägas vara så långt ifrån livet till sjöss som man faktiskt kan komma. Det är inte mycket som påverkar tillvaron och det är en ganska trygg tillvaro. Och inget ont i det - men skillnaden är rätt stor mot tillvaron man har till sjöss.
Men även tillvaron på Posten kan ibland komma aningen i "obalans" - och idag var en sådan dag. Vi visste redan igår att det skulle bli en hel del att göra, men arbetsbördan överträffade ändå våra förväntningar. Normalt brukar man ge sig iväg vid tio, halva elva - möjligen elva om det är lite mer att göra - men inte idag. Klockan var strax efter halv tolv när de sista av oss (inklusive mig själv) gav sig ut på rundorna. Torsdagar är ju alltid mer att göra, det vet man. Dels reklam och här i Kalmar även Kalmarposten, som ska delas ut till alla hushåll och företag. Det betyder rejält mycket högre postmängder direkt. Men idag kom en lång rad stora utskick som man inte visste om igår och vi hade helt plötsligt helt enorma postmängder - och dessutom tjocka buntar med post till varje hushåll.
Kvart i fem kunde jag så äntligen dra på mig jackan och börja ta mig hemåt. Då hade jag varit igång i princip non stop och bara ätit en macka och en banan sedan sex i morse. Så jag hann verkligen inte mycket mer än hem, så åkte kastrullerna fram på spisen.
Men väl ute på gatan utanför jobbet kom regnet! Hur typiskt är inte det? Under hela dagen har det bara kommit enstaka droppar, men just när jag skulle promenera mina 3 kilometer hem - DÅ kommer regnet med besked. Och för att göra surt värre så gick jag ifrån plånboken i morse, så att ta bussen var plötsligt liksom inte att tänka på. Några pengar till en bussbiljett hade jag helt enkelt inte på mig. Så det var bara att promenera tre kilometer i ösregn - för att väl hemma ställa sig i en varm dusch för att tina upp.

Redan när jag kom tillbaka till Posten som sommarvikarie sommaren 2007 bestämde jag mig för att bojkotta musikkanalerna på radion. Jag blev redan andra dagen i postbilen less på musikkanalernas hysteri med samma låtar som spelades om och om igen liksom de totalt hysteriska programledarna. Det tycks som de viktigaste meriterna för att få jobb som programledare på dessa program är en jobbig röst och ett ännu jobbigare skratt. Framförallt vad gäller de kvinnliga programledarna - för har ni någon gång hört någon av de manliga lägga av en rejäl skrattsalva när någon av de andra drar ett halvdåligt skänt? Nej, tänkte väl det. Männen ska vara de lite roliga, skämtsamma programledarna medan kvinnorna ska vara de lite mer bimboaktiga, lättroade som skrattar hysteriskt åt allt.
Okej, nu överdrev jag en aning - men det är inte långt ifrån så det är. Men framförallt var det det tjatiga musikvalet som gjorde att jag faktiskt slog över till P3 eller P4 istället. Dessa kanaler har ju aningen mer variation både vad gäller musik och programutbud.
Men denna vecka, när jag tillbringat X antal timmar i postbilen varje dag med P3 i högtalarna har jag emellanåt blivit aningen besviken på Sveriges radio ändå! För även om man slår musikkanalerna med hästlängder vad gäller variationen, så är det ändå i viss mån samma och åter samma låtar som kommer tillbaka. Vissa låtar har jag faktiskt hört varje dag den här veckan på radion - tro det eller ej.
Fast det som faktiskt allra mest har stört mig - och det är inte på grund av upprepning utan på grund av ett totalt ointresse - är allt tjat om den där jäkla "fotbollsturneringen" som tydligen börjar i Sydafrika imorgon. Jag råkar nu vara totalt ointresserad av fotboll och kan - på sin höjd - se Sveriges matcher om vi går till slutspel. Men nu ska Sverige inte ens vara med och spela - så långt tror jag mig vara uppdaterad - så då kommer jag med andra ord inte se en enda match annat än under dödshot.
Men detta tjatas det nu om - fotboll, fotboll och åter fotboll - inte bara i radio utan i all media, vart man än vänder sig. Och det är ju förstås kul för dem som intresserar sig för sporten, men själv blir jag lite less ibland...;-)

AB 1 DN 1 EX 1 GP 1, 2 VG 1, 2

Bilderna lånade från cwrl, Pappa Grappa och Tobias

Kungahuset går tydligen med förlust. Sista åren har kungahuset fått runt 100 miljoner kronor per år från staten - eller rättare sagt oss skattebetalare. Och sista åren - när det varit en svår finanskris - har anslagen till Kungahuset ökat. Från 98 miljoner år 2007 till 125 miljoner i år.
Av anslagen går drygt hälften - i år alltså drygt 62 miljoner - direkt till kungafamiljen och vad gäller dessa pengar finns en mycket liten insyn i vart pengarna faktiskt tar vägen. Dock har kungen flera anställda, vars löner dessa pengar ska täcka. Hit hör bland andra riksmarskalken, kungens informationschef, statsfru, stabschef, hovdam, förste hovmarskalk, hovmarskalk och hovintendent. Flera av dessa har inkomster på över en halvmiljon kronor om året.

Även om man givetvis kan åsikter om att vi har en statschef som ärver sin titel, så tycker jag trots allt vi ska behålla kungahuset. Trots allt har kungahuset ingen som helst makt - de har inte ens rösträtt. Så på så vis tycker jag det är en anrik, fin "tradition" att bevara kungahuset så länge de inte har någon makt - och på så vis ha en opolitisk representant för Sverige.
Men däremot ska det inte få kosta hur mycket som helst - och framförallt sticker det säkerligen inte bara i mina ögon när man ser att kungahusets anslag ökat med närmare 30 miljoner per år under en svår finanskris när alla vi andra får stryka på foten på ett eller annat sätt. Det borde givetvis gälla även kungahuset.
Och att man knappt har någon insyn i vart 60 miljoner av våra skattemedel tar vägen tycks inte heller rimligt. Självklart ska inte kungen behöva lämna in kvitton på varenda liter mjölk han köper, men det vore inte mer än rimligt att han (och givetvis resten av kungafamiljen) ändå någorlunda skall kunna motivera sina utlägg. Framförallt när man pratar om så otroligt mycket pengar...

När jag var liten - sådär i fem-sexårsåldern - ville jag bli kung när jag blev stor. Då trodde jag nämligen att kungen hade mycket makt, bodde i fina slott och var rejält rik. Nu har jag förstått att det mest är det sistnämnda som är sant.
Men det är inte bara det som gjort att jag ändrat mig och aldrig i livet skulle vilja vara en del av kungafamiljen. Framförallt skulle jag känna det som fruktansvärt pressande att dels vara en offentlig person, dels att leva upp till alla förväntningar som finns på medlemmar inom kungafamiljen. Hela ens liv är verkligen utstakat från dag man föds - eller gifts in i familjen för den delen.
Det är förutbestämt vad man ska "jobba med", man "måste" bilda familj, får inte bestämma själv man ska gifta sig med, vart man ska bo och så vidare och så vidare.
Själv skulle jag ha mycket svårt att finna mig i att behöva låta min pappa godkänna vem jag ska gifta mig med till exempel. Eller rättare sagt skulle jag aldrig acceptera att han la sig i en sådan sak - det är ett beslut han helt enkelt skulle få acceptera.
Fast allt skulle förmodligen komma i ett helt annat läge om nu hade varit en del av kungafamiljen och faktiskt inte kände till något annat. Men jag har mycket svårt att se mig själv i den rollen. Och framförallt skulle jag aldrig gifta in mig i kungafamiljen (även om den risken ändå är försvinnande liten att det erbjudandet ens skulle dyka upp).
Men visst, jag tycker ändå Sverige ska behålla monarkin - även om jag själv inte skulle vilja vara en del av kungafamiljen. Det skulle kännas ganska "beiget" och tråkigt att övergå till republik och ha president istället.
Men det ska inte vara till vilket pris som helst vi ska behålla kungahuset och monarkin. Det ska inte gå till överdrift vad det hela får kosta ur statskassan - framförallt inte när man drar ner på så otroligt mycket annat av statens utgifter. Lågkonjunkturen borde få märkas även i de övre statskikten...

Kungens anslag

2010 - 125 miljoner kronor
2009 - 112 miljoner kronor
2008 - 109,5 miljoner kronor
2007 - 98 miljoner kronor
2006 - 97,5 miljoner kronor
2005 - 96 miljoner kronor
2004 - 94,5 miljoner kronor
2003 - 87,5 miljoner kronor

Källor: DN 1, 2, 3, 4, 5

Bilderna lånade från Telia och Bealucius

Som varje sommar när jag kommit tillbaka till Posten och vikarierat som brevbärare, har det varit med en stor känsla av nostalgi i kroppen. Trots allt var ett av de första jobben jag fick efter skolan just inom Posten och sedan blev det sammanlagt ganska många år jag jobbade på olika tjänster och kontor - fast med lite pauser för att göra annat.
Men det är ju minst sagt en viss skillnad nu mot för hur det var när jag hade mitt första sommarvik på Posten för 14 år (!!) sedan. Framförallt märks en radikal skillnad i postmängderna - där man förstås får skylla på internet till största delen. Så med tanke på säkerheten för att behålla sitt jobb, gjorde jag nog ett klokt val i att sluta och slå in på en annan bana.
För man kan ju fråga sig hur Postens verksamhet kommer att se ut om man bara tittar några 10-tals år framåt. Postmängderna kommer ju knappast börja öka igen, det har jag svårt att tro. Även om jag är övertygad om att det kommer finnas en postservice i någon form väldigt lång tid framöver, så länge det inte går att skicka föremål elektroniskt. Sen kommer det förmodligen bli större och större brevbärardistrikt och det kanske inte heller är säkert att man alltid kommer få posten utburen ända till dörren.

En av mina allra första "lådtömingsrundor" fick jag en smärre chock när jag tömde ut postsäckarna efter rundan för att sortera posten. Bland breven hittade jag nämligen en använd kondom - den var verkligen använd och hade till fullo fyllt sin funktion! Brevlådan som den här posten hämtats ifrån låg dessutom mitt inne i ett ganska stort bostadsområde... Själv kan jag inte låta bli att skratta åt den/de personer som gjort sig denna ansträngning! Till att börja med har man alltså använt kondomen - med andra ord haft sex - precis i eller i närheten av ett bostadsområde. Det hela tycks ju vara planerat också, eftersom man haft med sig en kondom. Och som inte det varit nog, gör man sig besväret att ta med kondomen till en brevlåda där man slänger in den bland folks post. Jag menar - en använd kondom stoppar man ju inte direkt i fickan tills man kan göra sig av med den - eller hur?!

Idag kom äntligen, äntligen skatteåterbäringen in på mitt konto! Sedan jag började plugga skulle jag ärligt talat inte klarat av somrarna eknomiskt sett om jag inte fått tillbaka så pass bra på skatten som jag faktiskt fått.
Första sommaren - 2007 - blev det personligt rekord när jag fick tillbaka över 10.000 kronor. I år blev det knappt hälften av det - precis under 5.000 kronor. Men som varje år följde jag min invanda strategi vad gäller att deklarera. Så länge jag inte ska göra några ytterligare avdrag än de som redan är upptagna i den färdigtryckta deklaratinen och jag får igen pengar (framförallt när det rör sig om flera tusen) ögnar jag bara igenom vad som står i papprena från Skatteverket, gör ett snabbt överslag i huvudet för att kolla att det stämmer något sånär - och sedan godkänner jag det hela. Sista åren har jag dessutom godkänt rakt av per SMS eller internet och på så vis fått tillbaka mina skattepengar redan under juni månad. Ganska behändigt.
Bara en enda gång i hela mitt liv har jag fått restskatt och skulle då betala exakt 500 kronor. Det är ju ingen jättesumma på något sätt, men det är ändå hittills enda gången jag verkligen kontrollräknat alla uppgifter både fram- och baklänges för att se att Skatteverkets siffror faktiskt stämde.
Men de pengar jag nu fått tillbaka, plus lite andra pengar, är vad jag ska leva på under juli eftersom jag får en mycket låg lön nu i slutet av juni. Så pengarna är verkligen en skänk från ovan! Jag säger som i Robin Hood på julafton: "Prisa Gud, här kommer skatteåterbäringen!" ;-)

Det börjar smått gå mig på nerverna att det tycks dra ut på tiden innan jag får igen mopeden - och det skulle ju verkligen underlätta om jag kunde få igen den snart! Framförallt nu, när jag får jobba så pass mycket.
Men idag gav jag mig själv en liten utmaning. Jag ska nämligen börja promenera till och från jobbet så länge det inte är uruselt väder (=ösregnar). Det är definitivt något som midjemåttet skulle må bra av. Väderprognoserna har ju varit lite varierande sista dagarna, men nu tycks det som att meteorologerna lyckats enas om att det ändå ska bli hyfsat väder framöver och åtminstone inte regna några större mängder.
Undantaget är väl möjligen imorgon, men då skulle de komma först frampå dagen - så jag hinner nog ta mig till jobbet innan regnet kommer som det verkar.
Nu kommer jag dessutom få jobba resten av veckan, så det tycks kunna bli både pengar och motion så det räcker. Så jag ska kanske inte klaga så mycket på ekonomin just nu! ;-)
Juni/juli brukar alltid vara en osäkerhetsfaktor för oss studenter annars. I och med att man bara får ett par tusen från CSN i slutet av maj, räcker de pengarna inte särskilt långt. De flesta av oss har sedan någon form av timanställningar och då är ju principen att att man får lönen en månad försent - detta gör att man alltså ska klara sig på 2000 kronor från 25 maj till 25 juli. Detta är ju - förstås - en omöjlighet, så det brukar vara ett ständigt trixande. För min egen del brukar det vara frågan om att låna pengar och att be chefen om förskott på lönen liksom vara beroende av att man får tillbaka pengar på skatten för att ens kunna betala räkningar och handla mat.
Räknar man på hur mycket man får ut i reda pengar under sommaren, är ju detta den bästa delen av året rent ekonomiskt sett - problemet är ju att pengarna aldrig kommer när man behöver dem, det vill säga kring månadsskiftena maj/juni och juni/juli....

DN 1 EX 1 VG 1, 2

Bilderna lånade från Why go, DN och KI

Det finns en prislapp och en kostnad för allt - precis allt. In absurdum kan man tydligen räkna ut vad allt kostar. Det har man nu bevisat sedan Nationellt centrum för kvinnofrid låtit undersöka vad en våldtäkt kan tänkas kosta samället - rent och krasst ekonomiskt.
Men det är inga småsummor vi pratar om. En "vanlig" överfallsvåldtäkt, där inte ens gäringsmannen fälls (oavsett anledning) räknar man med kostar samhället strax över en miljon kronor. Och räknar man på en kvinnomisshandlande man som upprepade gånger våldtar sin fru/sambo och där det även finns barn med i bilden som på ett eller annat sätt blir lidande, är summorna uppe i över 10 miljoner. Man räknar då med saker som polisutredning, vård/terapi, läkemedel, anhörigstöd, rättegångar, förlorad arbetsinkomst och allt annat som gäljer i spåren av en våldtäkt - givetvis också med kostnaderna för fängelsestraffet för den fällde gärningsmannen.

En våldtäkt i sig är självklart en fruktansvärd händelse för offret. Men nu ser man också att det medför enorma kostnader för samhället - även om det är kostnad man helt enkelt måste ta - det vore ju helt enkelt absurt att inte utreda brottet och ge offret stöd och vård på grund av höga kostnder.
Förhoppningen man tydligen haft med undersökningen har varit att få igång det förebyggande arbetet för att minska antalet våldtäkter. Och det får man verkligen hoppas att det är effekten som kommer av en sådan undersökning! Så att man inte ser fler idiotiska friande domar, där man resonerar att offret för skylla sig själv på grund av utmanande klädsel eller högt intag av alkohol - fast man nu kanske kan ha "baktanken" att spara pengar istället...

Men med tanke på hur pass ofta man hör och läser i media om våldtäkter åt höger och vänster, vågar man ju bara fantisera om vilka summor just denna typ av brott kostar samhället. Tänk vad mycket vettigare saker det skulle finnas att lägga pengarna på om det inte fanns en massa puckon som inte kan hålla fingarna i styr när det kommer ett kjolstyg i närheten!!

Källa: DN

Bilden lånad från DN

"Käre Gud! Inom loppet av ett år tog du ifrån mig min favoritskådespelare Patrick Swayze, sen tog du min favorithårdrockare Dio och till sist en av mina favoritsångare, Michael Jackson. Så nu vill jag bara att Du ska veta att min
favoritpolitiker är Fredrik Reinfeldt... AMEN!"

Den alternativa kvällsbönen jag själv ut på bloggen (här) för bara några dagar sedan och nu får man nog inse att det är tur man inte är politiker. Själv knyckte jag nämligen texten (och skrev om den en liten aning) från Facebook, där den tydligen cirkulerat ett tag.
Själv tyckte jag den var rolig och de flesta som besitter den minsta lilla gnutta humor inser säkerligen att den inte ska tolkas bokstavligt och att jag önskar livet ur Reinfeldt. Jag sympatiserar inte med vad han står för, men för den sakens skulle önskar jag inte se honom död. Men - som sagt - man behöver inte besitta särskilt mycket humor för att förstå det...
Men jag inser nu än en gång varför jag slutat rösta på sossarna, eller har åtminstone fått ytterligare ett skäl att inte göra det! De verkar nämligen - med några få undantag - vara ganska torra av sig. För just ovanstående text la Åsa Ögren - som är ordföranden för socialdemokraternas arbetarekommun i Umeå - ut på sin Facebookssida häromdagen. Partikollegan Britt-Louise Eriksson - som även är ledamot i Socialdemokraternas distriktsstyrelse - gillade också skämtet och kopierade det till sin egen Facebooksida.
Dock har skämtet fått många inom sossarna att se rött. Socialdemokraternas partisekreterare Ibrahim Baylan anser att det var ett olämpligt skämt och det är bra att hon nu plockat bort det. Åsa å sin sida säger att hon förstås inte önskar livet ur Reinfeldt och fortsätter att;
- Men vi kan ju inte ha en helt humorfri existens bara för att det är valår.
Och där får jag hålla med henne! Klart vi inte kan vara humorbefriade ens då. Man kan ha olika humor, men jag tror inte någon tror att hon önskade livet ur Reinfeldt - trots att till och med Expressen slår upp rubriker som att "S-politiker önskar livet ur Reinfledt". Själv tycker jag bara man orsakar en storm i ett vattenglas genom att ens debattera ett sådant inlägg på en politikers Facebooksida. Hade hon däremot använt det i en debatt i TV (eller liknande) hade det möjligen varit en helt annan sak...

Källa: Expressen, VK

Bilden lånad från Robert Andersson

Så var det förstås lite party, party... ;-)

Så är Sveriges nationaldag 2010 snart tillända. Jag har inte firat något nämnvärt, mer än att jag fick en svensk flagga nedstoppad i påsen när jag var förbi på Åhléns och handlade lite idag.
Men det har inte något med något ställningstagande att göra att jag inte firar denna dag, utan mer av vana. Jag har aldrig brukat fira nationaldagen, utan i min tillvaro går den rätt obemärkt förbi. Jag hann lite snabbt skymta lite av firandet med kungafamiljen på Skansen på TV, men i övrigt har det varit som vilken söndag som helst denna dag.
Och vad jag förstått har det varit ett lugnt firande idag. Förr har ju lite rakade nassar (även kallade "mentala kalhyggen") varit ute slagits och försökt lägga vantarna på denna dag - och visst, även en och annan vänsteraktivist har väl också varit med och slagits, men ändå av lite mer godtagbara anledningar. Men det har tydligen inte varit ens några mindre kravaller idag - så inte ens den spänningen har jag fått! *skratt*
Istället har det varit en rätt lugn dag och jag har nu börjat repa mig efter helgens övningar. För första gången på mycket länge har det blivit två utekvällar i rad, även om gårdagen blev riktigt lugn. Men trots allt känns det lite grann i kroppen vid det här laget, att det blivit två relativt sena kvällar på rad - så denna nationaldag har lämpat sig bättre till att sitta hemma och ta det lugnt istället.
Studentfirandet denna gång går ju inte på långa vägar att jämföra med firandet när man tog studenten från gymnasiet - jag kan knappt minnas att vi då gjorde något annat än festade och åkte lastbilsflak... Firandet när man nu slutade (eller i alla fall NÄSTAN slutat) högskolan har varit väsentligt mycket lugnare...

Jag har nu börjat göra i ordningen en styrmanspärm för att samla alla papper jag kan tänkas behöva den dag jag kommer ut i tjänst som styrman. De flesta har någon form av pärm med alla de certifikat man måste ha med sig ut på båtarna som befäl - alla skall dessutom tas med i original, några kopior godkänns inte.
Och trots att jag inte är riktigt färdig med min examen ännu, har jag en hel lunta med certifikat från olika enstaka kurser som i sig kan ge ett certifikat. Och dessa sitter nu snyggt insatta i olika plastfickor i en pärm. Pärmen ska nu kompletteras med lite anteckningar och regelverk som man kan tänkas ha nytta av att ha med sig till sjöss - åtminstone första tiden, då man fortfarande är väldigt osäker på saker och ting.

Sen får man väl erkänna att det känns rätt tråkigt att ha suttit inne en så stor del av dagen när solen verkligen gassat utanför fönstret. Lite komiskt är det ju när man under vårens tentapluggande svurit över att inte FÅTT vara ute nu istället VÄLJER att sitta inne när man faktiskt kan välja att gå ut i det vackra vädret!
Men idag har det faktiskt ändå berott på två saker att jag valt att sitte inne trots vädret. Dels har jag fortfarande brända axlar och rygg sedan igår - det hettar så fort jag är i solen - och dels ville jag en gång för alla börja få ordning på alla viktiga papper efter avslutningen för inte riskera att tappa bort något.
Så kan man ju vidare skylla på visst mått av trötthet också, men det kan ju prata lite mer tyst om förstås. ;-) Fast det var nu faktiskt inte huvudorsaken till mitt sittande hemma, det måste jag ändå tillägga! Jag hade mycket väl klarat av några timmar ute i solen om det bara varit tröttheten det var frågan om...
Trots allt har jag en strand bara 10 minuters promenad bort, så det hade jag absolut fixat att promenera för att sedan dåsa i solen med en bra bok eller liknande. Och visst var det en lockande tanke att gå dit, men när jag sedan insåg att jag varit tvungen att sitta mer eller mindre påklädd i den 30-gradiga värmen kändes det inte längre lika lockande - då kunde jag trots allt lika gärna börja sammanställa min styrmanspärm istället.

AB 1 DN 1, 2, EX 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 GP 1 SvD 1, 2, 3, 4

Bilderna lånade från Stenungsund och HD

Så har jag lyckats med det som jag gör minst 2-3 gånger per år! Jag har bränt axlarna i solen. Jag lär mig aldrig, några gånger varje vår/försommar bränner jag axlar och/eller armar - och kommer aldrig ihåg att jag måste smörja in mig innan jag går ut i solen första gångerna. Detsamma gäller när jag åker utomlands...
Idag blev det nämligen några timmar på en härlig strand på Öland, men tror ni jag tänkte på att klä mig rätt eller i alla fall smörja in mig?! Nej då, sådant tänker inte Tobias på när det är vackert väder ute och man inte vill något hellre än bara vara ute i solen! Så farligt är det nu inte, men visst hettar det och jag svär över att jag aldrig lär mig!
Men ett bättre väder kunde vi inte fått på en avslutningshelg. Gårdagskvällen kändes nästan smått tropisk när jag var ute för att fira att merparten av utbildningen faktiskt är klar. Och det var inte bara jag som var i farten, det gällde merparten av studenterna från Sjöfartshögskolan och flera andra skolor.
För några av oss kommer ju allvaret att fortsätta ytterligare någon termin, det är ganska som har en flera tentor kvar som ska betas av. Men att ändå det mesta är över är ju helt klart värt att firas!

Och vädret tycks fortsätta imorgon, så jag ska verkligen njuta vidare - det är en sak som är säker. På måndag blir det lite jobb på Posten, men då kommer vädret ändå vara sämre som det verkar.
Det är knappt man tagit in att det snart är midsommar, jag insåg så sent som idag att det bara är ett par veckor kvar tills dess. Så nu får man börja förbereda sig för midsommarfirandet i skärgården! Det kommer bli det traditionsenliga firandet i Söderhamns skärgård (ön syns faktsikt högst upp på denna sida). Man får bara hoppas att det vackra vädret tänker hålla i sig och det inte blir det sedvanliga regnandet, som ju så ofta kommer kring midsommar.
Men tiden svischar - som vanligt - fram alldeles för fort. Det är med nöd och näppe jag hunnit fatta att det faktiskt redan är sommar! Ute har allt formligen exploderat och man har inte riktigt hunnit uppfatta vad som skett.

Det har nu blivit lite av ett irritationsmoment att polisutredningen kring min stulna, men nu återfunna moped tycks dra ut väldigt på tiden. När jag pratade med polisen i förra veckan, hade man inte ens tillsatt någon som utredde det hela - och nu, i skrivande stund, har polisen hunnit har mopeden längre än gärningsmannen hade den.
Hade man åtminstone jobbat med det hela, men utredningen dragit ut på tiden hade jag ändå kunnat förstå det hela. För problemet är ju trots allt inte det faktum att man beslagagit mopeden när man hittade den - utan att det tucks dra ut på tiden. Trots allt har jag ju mopeden istället för bil och blir rätt "handikappad" utan den.

VG 1

Bilderna lånade från Livsglimtar och Slutkörd morsa

Så infann sig den dag jag nästan började längta efter direkt när jag satte mig i skolbänken i augusti 2006. Examensdagen 2010. Idag var det högtidlig avslutning av vårterminen för bland annat oss som avverkat åttonde terminen på sjökaptensutbildningen på Sjöfartshögskolan i Kalmar.
Själv får jag än så länge inte ut någon examen, utan kommer behöva läsa in en kurs till hösten, där jag än så länge inte klarat de tre deltentorna. Så jag var till en början inte riktigt säker på om jag ens skulle gå på avslutningen idag, men till slut bestämde jag mig för att gå dit. Ärligt talat tvekade jag in i det sista, men tyckte till slut att det ändå kunde ha varit lite kul att faktiskt ha varit med vid "ceremonin", även om det för min egen del inte innebär att jag än så länge kan ge mig ut i yrkeslivet som sjöman. Dock frånsa jag mig allt firande från släkt och vänner, med motiveringen att jag ju faktiskt inte får ut min examen riktigt än. Får se om man tar något lite informellt firande den dag jag faktiskt är klar med utbildningen och har min sjökaptensexamen i handen.
Till slut lyckades jag hitta en finare skjorta och en kavaj som fortfarande någotsånär täckte magen och begav mig till Kalmarsalen för en väldigt högtidlig avslutning. Det blev en lång rad avtackningar, tal och utdelning av stipendier som varade i knappa två timmar innan vi fick komma ut i solen, där det serverades lite "bubbelvatten" innan var och en begav sig hem till sitt.
Det är i övrigt inte mycket "samlat firande" som väntar i klassen. Jag antar att många beger sig till studentpuben Sjösjukan ikväll och det är väl inte omöjligt att även jag går dit en liten sväng, men i övrigt tycks det inte vänta särskilt mycket av firande gemensamt med klassen.

Men för många är ju denna dag ett tillfälle då man firar med släkt och vänner, så kanske inte så konstigt. Själv tar jag ju mitt firande när jag väl är klar, vilket inte ska ligga alltför långt fram i tiden. Nu ser jag istället fram emot en rätt lugn kväll och helg med god mat - och framförallt härligt väder, som man nu lyriskt utlovar från SMHI's sida.

Nu börjar det ju även dra ihop sig för studenten även för dem som går ut gymnasiet och det var inte utan att man fick några "flashbacks" när man satt där i Kalmarsalen idag och nästan började tänka tillbaka på den dag man tog studenten från gymnasiet.
Men det kändes på något sätt än mer högtidligt än vad denna dag gjorde! Det kändes som ett ännu större kliv att ta sig ut i vuxenvärlden och yrkeslivet än vad det gör att avsluta en yrkesutbildning. Kan tänka mig att det visserligen kan vara en lite annan känsla för dem som gått direkt från gymnasiet till högskolan och inte jobbat något överhuvudtaget innan de läste vidare. Men för mig - som trots allt jobbat ganska exakt 10 år innan jag började plugga - känns det kanske inte fullt lika högtidligt. Visst kommer det kännas fantastiskt den dag jag faktiskt är klar med skolan, det tänker jag verkligen inte neka till - det skulle till och med vara en ren lögn att säga något annat! Men jag kan nog tänka mig att det blir ett ännu större avstamp om man tidigare inte alls varit ute i yrkeslivet och nu är "fri" på att annat sätt än man är som student.

Minns faktiskt då jag själv slutade gymnasiet, vad mina föräldrar förfasade sig över vissa andra studenters minst sagt luxuösa firande. Transporter, kläder, frisyrer som kostade en mindre förmögenhet. Även om mina föräldrar självklart också kostade på en hel del, så blev det i jämförelse ändå en budgetvariant. Jag lånade min farfars mycket exklusiva frack till balen för att slippa kosta på en egen till exempel...
Idag räknar man med att ett studentfirande går loss på ungefär hiskeliga 16.000 kronor - något som ju långt ifrån alla föräldrar har råd att punga ut med. Känns ju märkligt att det nästan ska bli en klassfråga vem som ska kunna vara med i studentfirande eller ej.

Nåväl, dyra studentskivor och skolavslutningar till trots - nu är skolan formellt över för detta läsår och jag har en lugn helg utan särskilt många måsten framför mig. Det är faktiskt första helgen på väldigt, väldigt länge. Jag tänker koppla bort allt som har det minsta samröre med skola och arbete och enbart koppla av!!
Man tycks lova fint väder hela helgen och jag tänker bara tacka och ta emot. Finns något jag just nu uppskattar mer än någonsin, så är det en lugn helg med vacker och varmt väder!
Ibland har jag nästan undrat hur kroppen faktiskt pallat med alla tidigar morgnar och flängande hit och dit mellan skola, tentor och extrajobb.
Som student har ofta sju dagars arbetsvecka och det där med 40 timmar per vecka kan man ju helt enkelt glömma, det går faktiskt inte ihop över huvud taget. Många gånger har jag nog legat på både 60 och 80 timmars arbete om jag räknar ihop både pluggande och extrajobb.
Nu tar istället sommaren vid, med ett avsevärt lugnare tempo även om jag kommer jobba en del också. Men jobba heltid är så långt ifrån heltidsstudier man helt enkelt bara kan komma. För dig som aldrig pluggat, kan jag bara säga att ta den trötthet du känner fredag kväll efter en arbetsvecka och så dubblar du den - då är du ungefär i närheten av vad man som student ibland kan känna när en hektisk period i skolan är över.
Så nu ska jag försöka få tid att även njuta en del av sommaren, även om det kommer att ske parallellt med heltidsjobbet på Posten. Det är trots allt det perfekta sommarjobbet, med tanke på att man får vara utomhus en stor del av dagarna och arbetsbelastningen är relativt human under somrarna. Och även om jag inte helt och hållet kommer ifrån pluggandet heller nu, så ska det bli så lite som möjligt - det är ett av de läften jag givit mig själv! :-)

AB 1, 2, 3 E24 1, 2 VG 1

Bilderna lånade från Evenstore, Fest och Jennie

Sverigedemokraterna tycker att skolavslutning i kyrkan och kristna psalmer är en viktig del av kulturarvet. Därför vill man ålägga skolorna att ordna kyrklig skolavslutning, skriver partiet i ett pressmeddelande.
Partiledaren Jimmie Åkesson säger i en kommentar att man inte vill tvinga någon att gå i kyrkan eller förbjuda skolorna att arrangera religiöst neutrala avslutningar.
"Däremot så menar vi att skolorna, antingen ensamma eller tillsammans med närliggande skolor, bör vara skyldiga att anordna en traditionell avslutning senare samma dag om minst tio procent av eleverna och deras föräldrar önskar detta".

Det skär lite i hjärtat att erkänna, men delvis får jag hålla med SD i den här frågan. Visserligen vet jag inte om jag tveklöst håller med om att kristna psalmer är den viktig del av kulturarvet, men däremot tycker jag många gånger det gått för långt i debatten kring vad som är rasistiskt eller ej.
Har man en klass eller skola där en majoritet av eleverna inte är kristna kan jag absolut förstå att man väljer att inte ha skolavslutningen i en kristen kyrka utan förlägger den någon annanstans. Detsamma om en majoritet av eleverna/elevernas föräldrar motsätter sig avslutning i kyrkan.
Men att hävda att - som ju faktiskt förekommer - att det skulle vara rasistiskt att en svensk avslutning hålls i en svensk kyrka och att eleverna får sjunga den svenska nationalsången är faktiskt horribelt. Sedan när har nassarna fått monopol på svenska kyrkan och svenska nationalsången? Om jag själv bosatte mig i ett annat land - oavsett anledning - skulle jag inte ha några problem med att sjunga det landets nationalsång vid sådana tillfällen då detta förekommer enligt det landets traditioner. Så är det ju om man vill bli en del av samhället helt enkelt.

Jag själv är mycket stolt över att vara född i ett bra tryggt land som Sverige, det tänker jag absolut inte sticka under stol med! Men sådant vågar man ju knappt säga, för då är man plötsligt rasist.
Men är denna stolthet verkligen densamma som att vara rasist? Nej, verkligen inte! För även om jag är stolt över att vara svensk och stolt över att Sverige är ett bra, tryggt och vackert land så innebär ju inte det att jag tycker illa om människor från andra länder - och framförallt inte att jag inte är beredd att hjälpa andra som inte kan leva kvar i sina egna hemländer.
Det borde givetvis vara en självklarhet att ett rikt land som Sverige i den utsträckning vi kan ska hjälpa andra människor. I den perfekta av världar skulle dock inte detta behövas. Inte för att folk inte ska vara välkomna - utan för att i den perfekta av världar ska folk inte behöva fly sina hemländer. Men nu lever vi inte i en perfekt värld - tyvärr.

Och självklart ska man inte behandla folk sämre på grund av deras ursprung, självklart är rasism inte okej. Men man vår börja i rätt ända och tänka efter vad rasism är. Och det är trots allt inte rasistiskt att ha en svensk skolklass får ha sin skolavslutning i en svensk kyrka om det är vad majoriteten önskar. 10% av eleverna - som SD föreslår - känns som i minsta laget trots allt, men om majoriteten önskar en sådan avslutning är det ju ändå rimligt.

Källa: SvD

Bilderna lånade från Din hembygd på nätet och Stolt kommunikation

Aftonbladet berättar idag om 19-åriga Zara Ehlersen som skulle på sin första anställningsintervju efter studenten. Intervjun var på restaurang Gamle Port i Göteborg, men väl där fick hon veta att hon var för tjock för att arbeta på uteserveringen. Enligt resaturangchefen Jimmy Liu skulle hon krocka med personal och gäster och inte orka springa upp och ner för trapporna.
– Hon såg trevlig ut och sa att hon gått ner tio kilo. Men jag ville inte hyckla utan förklarade att det skulle bli svårt för henne att ta sig fram mellan borden på vår uteservering. Hon skulle passa bättre på en fine dining-restaurang där det finns mer utrymme, säger han till tidningen.
På bilden till artikeln ser man en visserligen aningen rund tjej, men ändå väldigt söt - och absolut inte någon som man skulle kunna kalla för fet.
Chefen Jimmy står - till skillnad från många andra som konfronteras med liknande saker i media - för sitt ord och erkänner vad han sagt. Lite beklämmande - dock - att han inte tycks anse att han gjort något fel.

Men som säkerligen de flesta andra skulle bli, kände sig Zara otroligt kränkt av bemötandet och det kan man ju verkligen förstå. Det skulle även jag ha gjort i samma situation.
Aftonbladet har "givetvis" spunnit vidare på ämnet och frågat runt bland olika företag om dessa ställer krav på utseende - men inget vill förstås medge att man gör detta av annat än säkerhetsskäl. Som flygvärdinna måste man - enligt SAS - till exempel nå för att kunna ta ner nödutrustning som ligger ganska högt upp, men man får inte vara så lång att man inte kan gå raklång i kabinen.
Visst, det är argument jag kan köpa - men jag är rätt övertygad om att inte bara SAS tittar lite extra på utseendet faktiskt. Det gör garanterat många företag som sysslar med någon form av service. Så jag har väldigt svårt att köpa att alla företag enbart går efter personlighet och meriter när de söker personal - även om man givetvis önskar att det var så det var... Historien med Zara är garanterat enbart toppen av ett isberg - och frågan är om argumentet med att hon skulle ha svårt att ta sig fram på uteserveringen är hela sanningen. Jag vågar svära på att restaurangchefen egentligen har helt andra åsikter kring personer som är mer eller mindre överviktiga... Tyvärr.
Att man sedan ställer krav på vårdat yttre är en sak, men ytterst få reagerar knappast negativt på någon med Zaras former (själv tycker jag t o m hon är snyggare än benranglen man ser vandra omkring på catwalken i var och varannan modevisning). Skulle hon däremot ha groteska och väl synliga tatueringar och en massa piercingar överallt hade man kanske reagerat...

AB 1, 2, 3 EX 1 GP 1

Bilden lånad från Vovve

Käre Gud!
Inom loppet av ett år tog du ifrån
mig min favoritskådespelare Patrick Swayze,
sen tog du min favorithårdrockare Dio och
till sist en av mina favoritsångare, Michael Jackson.
Så nu vill jag bara att Du ska veta att min
favoritpolitiker är Fredrik Reinfeldt...
AMEN!

---

Bilden lånad från Jinge

EX 1, 2, 3, 4 SvD 1, 2

---

Ibland behöver man det där lilla, det där som gör att slitet i värmen i trapporna är värt mödan när man kutar runt med högar av reklam och post i famnen och svetten rinnande längs ryggraden.
Igår öppnade en dam dörren bara för att tacka för att jag kom med posten (som ju trots allt är vad jag har betalt för) och det värmde - framförallt när jag en stund tidigare fått en mindre utskällning av en annan kund som tyckte jag var sen med posten.
När jag idag kom ut från en av portarna på rundan, möts jag av en ung mamma med sin lilla dotter på 1-2 år. Den lilla flickan välkomnar mig ut i solen med ett stort leende som visar ett par små "risgryn" till tänder bakom underläppan, hon vinkar glatt och skrattar när hon ser mig komma flängande. Helt plötsligt var slitet i trapporna smått värd mödan. :-)
Annars kan ju folk hitta de mest märkliga saker att skälla på brevbäraren om. När jag jobbade på Posten i Hudiksvall i mitten/slutet av 90-talet, hoppade jag under några sommarveckor in på ett distrikt i ett av hyresområdena i stan. Högst upp i en av portarna fanns två dörrar - bakom den ena bodde Anna Andersson och bakom den andra den aningen äldre Anita Andersson. Vad står det alltså på BÅDA dörrarna? Jo, givetvis A. Andersson... Klart man som sommarvikarie la fel post i fel dörr emellanåt. Anna tog det hela med ro - men inte Anita. Hon skrek, hon skällde och domderade och slängde posten efter mig när det blev fel. Jag försökte till en början förklara att det hela skulle vara ur världen bara hon satte upp en lapp på dörren med sitt fullständiga namn - men det skulle hon minsann inte behöva göra ansåg hon. Det var nämligen upp till mig som brevbärare att hålla reda på vem som bodde var. Vilket inte alltid är helt lätt när man har 400-500 hushåll (och kanske 2-3 gånger så många namn) att hålla reda på.

Det är ibland smått lidelsefullt när man kutar runt i trapporna med posten. Det har då hunnit gå några timmar sedan man själv åt frukost och man har oftast bara hunnit med lite fika under förmiddagan - man börjar med andra ord bli lite hungrig och sugen på lunch. Och det är ju just denna tid som folk som är hema själva börjar ordna med att laga lunch. Alla de dofter av mat och kaffe som tränger ut i trappuppgångarna när man kommer sättande är med andra ord inte alltid av godo. Ganska snart skriker magen av hunger och man börjar nästan dräggla ner genom brevinkasten när man slänger in breven.
Med eller utan matos är det ju en lång rad dofter som slår emot en när man kommer med posten. I vissa luktar det riktigt gott av kaffe, bakning, parfyrm eller något helt annat. Men samtidigt kan det formligen stinka något rent vedervärdigt i andra trappuppgångar. Framförallt i de bostadsområden som har stämpel att vara lite av "värstingområden". I de portar de "värsta värstingarna" bor, kan det verkligen vara en vedervärdig stank bara man kommer in genom porten - trots att man som brevbärare ytterst sällan har anledning att komma in i lägenheterna eller ens ringa på dörren.
Är man enbart vikarie, vet man aldrig vilka portar dessa är och man smått chockas när man öppnar - och springer smått hukande upp och nerför trapporna för att så snabbt som möjligt komma ut i friska luften igen.

FOTNOT
Anna och Anita Andersson heter
egentligen något annat, men de
hade samma initialer och efternamn.

Bilderna lånade från Astma och allergiförbundet och Grannsamverkan