Ni har väl hört talas om de sex V:na, eller hur?! Just det, Villa, VolVo och VoVVe... Det finns nog få saker som kan ge mig mer ångest än att hamna i just en sådan situtation, det är faktiskt en sak som är säker! Och då menar jag i uttryckets rätta bemärkelse: jag skulle aldrig i hela mitt liv sätta min fot i ett "vanligt villaområde" där man klipper gräsmattan, tvättar bilen och krattar löv på söndagarna, handlar på stormarknaden på lördagen och skvallrar om varandra sju dagar i veckan.
Nu är det visserligen kanske en rätt extrem bild jag målar upp av villa/radhusområden, men jag skulle ändå ha mycket svårt för "det normal svenssonlivet" och allt vad det innebär. Radhus kommer helt enkelt aldrig att ske att jag sätter min fot i (mer än om jag hälsar på släktingar/vänner som bor i radhus).
Det är självklart upp till var och en hur man vill leva! Trivs man i ett radhus i ett vanligt villaområde, jobba mellan åtta och fem etcetera, är det självklart upp till var och en. Men för min egen del är det inte en tillvaro som lockar! Tur är väl att vi är olika.

När jag nu har sådan radhusångest och nästan hyser avsky mot Svenssonliv, undrar du säkert hur jag ser att min tillvaro ska se ut? Det enklaste skulle nog vara att säga att bara jag inte hamnar i en tillvaro som påminner om den här ovanför. Det kan vara som singel eller tillsammans med någon, i lägenhet eller i villa. Men jag vill ha ut mer av tillvaron än vad ett sådant liv skulle erbjuda!
Är det något jag lärt mig av livet, så är det att allt inte alltid blir som man har tänkt sig. Man kan planera saker, men sedan av olika anledningar ändra på sina planer. Därmed innebär det förstås inte att man misslyckats med sitt liv - utan bara just att det inte blivit som man tänkt från början. Så är det säkert för de flesta av oss, att det livet inte riktigt blivit som tänkte när man flyttade hemifrån eller var i tonåren.
Så jag brukar inte vara den som planerar så mycket. Sedan kan man självklart ha drömmar och förhoppningar om hur tillvaron ska utveckla sig, hur man vill leva sitt liv. Utan dessa kommer man inte särskilt långt. Men man ska kanske vara medveten om att det ändras - eller att man inte ges förutsättningarna leva ut sina drömar. Ibland får man kanske kompromissa eller helt enkelt inse att vissa drömmar inte kommer att slå in.
Just därför drömmer och hoppas jag, men planerar kanske inte så mycket. Det optimala - som jag just nu ser det - sättet jag skulle vilja bo är i hus, i utkanten av Stockholm. Jag vill ha storstan inom räckhåll, men inte bo mitt inne i smeten. Huset ska ligga lite för sig själv - och helst vill jag ha sjö- eller havstomt. Samtidigt vet jag att jag förmodligen kommer behöva bli mångmiljonär innan jag har råd med ett sådant hus! :-)

Bilden lånad från Marie Wall