Så är det nyårsafton och jag firar faktiskt - tro't eller ej - min första nyårshelg i Kalmar. Jag har bott här sedan 2006, men varje år har det blivit firande på annat håll i Sverige.
Men en lugn nyårsafton blir det dock! För många är nyårsafton något väldigt speciellt, man klär upp sig, köper champagne och hummer och ordnar stora fester. Men själv har jag aldrig riktigt den där stora festkänslan inför nyår. I många år valde jag att jobba nyårsnatten, så att de som gärna ville fira in det nya året kunde göra det. Det har aldrig liksom varit en högtid som betytt särskilt mycket för min del. Så ikväll sitter jag hemma själv och tar det allmänt lugnt! Jag har tänt upp en del ljus, handlat hem lite god mat och gott vin. Sen får jag sällskap till tolvslaget, men fram tills dess sitter jag själv och kommer vara i säng innan ett i natt. :-)
Och vet ni vad? Det är så skönt!! Jag njuter för öppna spjäll! Strax ställer jag mig i köket och ska laga lövbiff och potatisgratäng, sedan blir det någon bra film (har ju ett antal julklappsfilmer att se bland annat) innan mitt sällskap kommer vid 22-tiden. Då blir det vin och ostbricka, så champagne på tolvslaget. Äkta champagne förstås.
För bara något tag sedan promenerade jag till slottsparken här i Kalmar för att se det fyrverkeri som anordnas i stan. Det är Barometern, en av Kalmars lokaltidningar, som står för fyrverkerierna i Kalmar. Det var helt nytt koncept för mig, tror jag! I alla städer jag själv bott i har antingen kommunen eller merparten av stans företag gått ihop om fyrverkeriet som sedan har hållits vid tolvslaget. Men är det som sagt en av lokaltidningarna som ordnar nyårsraketerna, som skjuts upp klockan fem på eftermiddagen! Fast jag erkänner glatt att det var ett pampigt fyrverkeri man hade ordnat!

Det finns få storhelger under året då jag skulle göra det mesta för att få vara ledig. Egentligen är väl den då jag in i det längsta vill vara ledig just julhelgen. Nyår, påsk och midsommar har jag inte så mycket emot att jobba så länge jag inte behöver göra det varje år.
Visserligen är nyår ett bra tillfälle att ha lite fest, att träffa folk, men ibland kan jag ärligt talat bli lite trött på allt prat om att "nu kan vi börja om, blicka framåt, vända blad" och så vidare. Ska man inte alltid blicka framåt, rätta till sådant som gått fel? Jag kan ibland ha lite svårt att se varför man ska tänka så bara för att blir ett nytt år, men det kanske bara är jag som är trångsynt? *L*
Nåväl, nu tänker jag se framåt - mot min nyårsmiddag! Skål och GOTT NYTT ÅR på er, allihop!! :-)

Okej, ibland ger jag med mig för fjanterierna bland alla bloggar som lägger ut "Dagens outfit" och annat larv, så kommer här även min outfit för dagen! Första och sista för år 2010, kommer ta åtskilliga månader innan nästa kommer - jag LOVAR!!! ;-)

BAR 1 DN 1 SvD 1, 2

Bilden lånad från mjsson

Medan jag jobbade som civilanställd inom polisen, var det många poliser som sa att den värsta dagen att jobba var julafton. Egentligen inte så mycket för att den dagen blev förstörd genom att man jobbade, utan mest all tragik man får se. Dels ökar alla familjebråk under julhelgen när alla är lediga och alkoholkonsumtionen ökar, men framförallt berörs man som människa lite extra av allt sådant just under julen.
Att komma hem till familjer på julafton när mamman och/eller barnen just blivit misshandlade av den påverkade och våldsamme pappan (och liknande scenarier) är bland det värsta säger många poliser.
När jag idag ögnade igenom några av dagstidningarna, slogs jag av exakt samma tanke! Idag kördes en 50-årig man ihjäl av ett persontåg utanför Linköping, i Norge har en kvinna hittats mördad och vid Kungsbacka har ytterligare en man hittats ihjälfrusen. Jag kan nästan tycka det känns tragiskt att man "till vardags" mer eller mindre bara skulle bläddra förbi dessa nyheter, men nu under storhelgerna berörs man väldigt mycket istället - och tycker det hela är än mer tragiskt.
Självklart tycker man det är tragiskt även i vanliga fall, men man blir så mycket mer berörd just när det händer under julhelgen eller nyårshelgen. Kanske mycket på grund av att man tycker att det borde vara allas rätt att få ha en idyllisk helg, att få fira och vara glada - inte drabbas av stor sorg eller av våld och övergrepp från en nära anhörig?
Samtidigt inser man själv hur bra man har det, när man läser om allt som händer i andra familjer just under storhelgerna. Under hela min uppväxt har jularna varit väldigt idylliska - och är det fortfarande. Vi har väldigt mycket traditioner och strikta rutiner kring hur julhelgen ska se ut och få av oss vill göra avsteg från dessa familjetraditioner. Men det är ju långt ifrån alla som är så lyckligt lottade, utan vet att just under julhelgen blir situationen i hemmet etter värre....

AB 1 EX 1 GP 1 SvD 1, 2 VG 1

Bilden lånad från Mamma Mumrik

Bilden lånad från Ett hjärta rött

Om någon inte har tid att se denna underbara film ikväll, så kommer den här! Helt underbar, trots att man sett den i princip varenda år! Gott nytt år på er, kära läsare!! :-)

Alltför ofta hör man om brott där det inte tycks ske särskilt mycket med brottsanmälan, fall där personer försvarar sig emot brottslingar och själv döms för brott och så vidare. Emellanåt känns det faktiskt inte så konstigt att många mer eller mindre tappar förtroendet för både polis och domstolar.
För min egen del är det inte särskilt många gånger jag utsatts för brott, åtminstone inga grövre sådana, så jag har egentligen aldrig haft möjlighet att bilda mig en egen uppfattning.
Men när min första moped blev stulen i maj i år, hade jag trots allt inga större förhoppningar om att gärningsmannen eller gärningsmännen ens skulle gripas - och än mindre lagföras i domstol. Jag trodde helt enkelt inte man skulle lägga ned några större resurser på ett så pass "litet" brott. Och det hade man knappast gjort heller - om det inte var så att gärningsmännen faktiskt hittades körande på mopeden i Nybro några veckor senare. Det har sedan dragit ut på tiden och jag har mer eller mindre glömt bort det hela, i tron att det inte ska bli något mer av det hela.
Men idag kom brev från åklagaren med posten! Och det kommer faktiskt bli rättegång! Gärningsmännen kommer faktikst att åtalas för stöld alternativt häleri som jag förstod av brevet. Vet ännu inte om jag kommer bli kallad till rättegången för att vittna, det får återstå att se! Men är jag iland kommer jag i vilket fall att gå dit för att lyssna...

Jag blev rejält imponerad även vid mopedstöld nummer två för några veckor sedan, då polisen hittade mopeden. Man skickade till och med dit en tekniker som gjorde regelrätt brottsplatsundersökning med fingeravtryck och allt, riktigt grundliga tycktes teknikern ha varit! Jag hade nog aldrig i min vildaste fantasi trott att man skulle lägga ned den energin på en mopedstöld, men det gjorde man... Så jag fortsätter bli imponerad, det får jag säga. :-)

Bilden lånad från Linda Byström

Matbutiken Coop Bäckebol i Göteborg gjorde vinst och chefen belönade de anställda med presentkort. Enligt uppgift från Coop har det från juli 2009 fram till slutet av april 2010 delats ut presentkort på totalt 57 000 kronor till de 27 anställda. Alldeles för snällt tyckte ledningen – som sparkade butikschefen.
Enligt fackförbundet Ledarna har systemet med presentkort som belöning till anställda inom vissa Coopbutiker funnits i dryga 25 års tid. Vidare säger man att Coopledningen aldrig tidigare haft synpunkter på belöningssystemet. Inte förrän i våras då mannen plötsligt tvingades lämna sitt jobb.
Enligt personalen på den aktuella butiken var deras förre chef väldigt uppskattad och lyckades vända utvecklingen så att man i dag genererar god vinst. En bild som den nuvarande butikschefen Tommy Fougner bekräftar.

Nu kommer i och för sig de här uppgifterna från Aftonbladet, som är rätt kända för att emellanåt spetsa till sanningen mer eller mindre. Men utgår från att detta inte skett vad gäller detta, så låter ju historien aningen absurd. Visserligen låter 57.000 i presentkort ganska mycket på så pass kort tid, men å andra sidan har ju istället butikschefen vänt ekonomin till vinst - och sådant borde ju också räknas!
Trots allt är det ju till stor del personalens förtjänst att ett företag går bra, varför ska då bara höjdarna ta del av bonusar och annat? Det borde ju även komma de anställda till del!!
Jag har själv varit på flertalet arbetsplatser där olika typer av "belöningar" förekommit och vet att det är ett bra system för att man som anställd ska känna sig uppskattad. På de ställen jag varit på har det inte varit frågan om dessa summor, utan saker som biocheckar, att man fått låna en firmabil hem över natten ibland, matersättning vid övertid och lite annat. Men det gör otroligt mycket till för att man ska anstränga sig lite extra. Även om jag personligen gör det även utan presenter, så är det självklart att man gör det med extra glädje om man vet att det lönar sig lite extra. Så det tycks ändå som att just den här butikschefen ändå förstått en viktig del inom ledarskap. Och varför avskeda någon utan - som det verkar i tidningen - några som helst diskussioner innan om anledningen till uppsägningen?

Källa: AB

Bilden lånad från Coop

Så har man återigen landat i Kalmar igen - och som alltid när man varit borta och kommer hem, känns det som att man knappt varit borta alls. Det mesta är sig likt, förutom den stora högen med post och tidningar som låg innanför dörren. Den brukar aldrig få växa sig så stor när man är hemma! :)
Som vanligt är det en märklig blandning av känslor när man kommer tillbaka till Hudiksvall, trots att det är 11 år sedan jag flyttade därifrån. Jag har ingen större längtan att flytta tillbaka dit, men kan ändå ibland känna någon form av saknad när jag är där. Trots allt är det ju därifrån jag kommer, där jag är uppväxt! Så på något märkligt sätt blir jag en aning nostalgisk och kan få ett sting av saknad i bröstet när jag strosar runt i Hudiksvall.
Men ju längre jag stannar, ju mer inser jag att tiden stått mer eller mindre stilla i denna relativt lilla stad. Samma personer som sitter i kassan på Ica som för 11 år sedan, samma killar som kör ut posten som när jag vikarierade på Posten första somrarna efter gymnasiet och samma personer som hänger på stans ytterst få krogar och blir dyngraka varenda helg.
Visst, jag köper absolut att alla vill ha olika liv! Vissa är nöjda med småstadslivet, att hanka sig fram på ströjobb (vilket är många gånger vanligare i småstäder än större städer) och allt vad det i övrigt innebär att leva i en småstad - både positiva och negativa saker. Men just det faktum att jag själv inte vill ha det livet ger mig också en lätt dos ångest när jag är där. Samtidigt som jag - motstridigt nog - grips av någon märklig längtan tillbaka.
För min egen del är jag på de flesta sätt glad att jag tagit mig därifrån, samtidigt som jag självklart respekterar dem som valt att bo kvar av en eller annan anledning. Själv vill jag någonstans tro att alla har ett aktivt val i sitt liv; man gör det väldigt lätt för sig om man "skyller på barnen" i termer som "Hade det inte varit för barnen hade jag flyttat härifrån för länge sen" - eller vilka ursäkter man nu använder sig av. Trots allt kan man göra väldigt mycket även om man har barn, väldigt mycket går att lösa ändå med lite god vilja! Självklart hjälper inte god vilja i alla lägen, men i väldigt många.

Nu låter det förstås som att jag drar alla över en kam - och så är det förståps inte! Det finns många härliga människor även i småstäder. Och bara man trivs med sitt liv, respekterar jag allas val i livet så länge dessa val inte innebär att någon blir lidande. Men personligen har jag insett att det småstadsliv som riktigt små städer erbjuder inte passar mig. Jag kan till med tycka att Kalmar med sina dryga 60.000 invånare är lite för litet - jag har helt enkelt blivit en storstadsmänniska. :-)

Bilden lånad från Wikipedia

Nu har till och med modeskaparna gett sig in i debatten om burkans vara eller icke vara här i västvärlden... Några av skapelserna i debatten - från Paris - ser ni här ovanför.
Själv har jag lite svårt att veta exakt på vilken fot jag ska stå i frågan om jag ska vara ärlig! Jag tycker absolut att man får finna sig i att "lämna religionen hemma" när man ger sig ut i arbetslivet. Man kan inte alltid hävda diskriminering om en arbetsgivare inte godtar att man har till exempel burka eller niqab på arbetet. Då representerar man sin arbetsgivare och itne sig själv - och därmed bör man inte alltid kunna tillåtas bär så uppseendeväckande religiösa symboler som dessa plagg faktiskt är.
Samtidgt är ju faktikst frågan om myndigheterna ska kunna lägga sig i vad man gör på sin fritid?! Om man är troende och  av egen fri vilja sätter på sig en burka borde det ju vara upp till var och en...
Dilemmat i frågan är ju att frågan är hur ofta man kan tala om frivillighet när det gäller detta. Jag inbillar mig nämligen att många kvinnor tvingas bära burka av sin män och/eller familjer. Och vad händer då om man förbjuder burka helt och hållet? Finns inte risken att många av dessa kvinnor istället tvingas stanna hemma helt och inte får lämna hemmet alls?
Givetvis borde ju det sistnämnda vara det problem man då ska jobba med, att visa att här har alla samma rätt att röra sig fritt och själva bestämma vad man ska bära när man är ledig.
Det kan bli en konstig situation att med ena handen säga att vi är för frihet och öppenhet, samtidigt som vi begränsar friheten på sätt och vis. Istället borde det ges hjälp åt de kvinnor som tvingas in i något de inte själva valt.
Men visst är det ett dilemma och inte helt självklart vilken väg man ska gå. Det enda jag själv kan säga bestämt är att jag tycker man får acceptera att slöja/burka/niqab inte alltid accepteras i arbetslivet. Det finns klädkoder vi alla måste följa. I vissa yrken får man inte ha uppseendeväckande tatueringar eller piercingar, i andra måste man ha arbetskläder eller uniform. Så enkelt är det ju.

Kälor: VG (1, 2, 3, 4) Regndroppe

Lindsdals Folkets hus med enorma istappar...

Så en enormt vacker solnedgång när jag var på väg hem!

Det kommer bli lite si och så med bloggandet nu under julhelgen, hoppas alla har överseende med det! Men jag vill i alla fall passa på att önska alla en riktigt, riktigt god jul!! :)

Så är allt äntligen förberett inför det traditionella julfirandet! Klapparna är inslagna, väskan packad och allt planerat kring vem man ska besöka när under helgens gång. Det kommer bli en rätt intensiv helg, ovanligt intensiv. Men det ska bli samtidigt bli kul och mysigt trots allt flängande. Jag skulle inte åta mig saker som bara skulle bli jobbigt under julhelgen! Helgen ska ju vara stämningsfull och inget annat. Och det är jag övertygad om att den kommer att bli!
Med tanke på att familjen är så utspridd, är det i princip bara under julen vi samlas alla på samma ställe så det brukar alltid bli lite speciellt!
Så med tanke på den intensiva helg som väntar, kommer jag mycket sporadiskt befinna mig här på bloggen! Jag kommer försöka granska kommentarer så gott det går, men särskilt många inlägga kommer det knappast bli innan jag kommer hem på annandagen igen.

I media har man redan börjat varna för trafikkaos under helgen! SJ är ju ett kapitel för sig, det kommer råda totalt kaos på järnvägsspåren verkar det som.
Imorgon lovar man visserligen bra väder, men det är ingen garanti för att tågen ska komma och gå i tid. Däremot blir det säkerligen lugnt på vägarna, där jag själv kommer att befinna mig större delen av dagen.
Men sen lovar man snöfall resten av julen, så hemfärden på söndag kommer bli en utmaning i sig har jag en känsla av! Det kommer garanterat vara mycket trafik och är det sen snöfall ovanpå det, blir det inte särskilt roligt. Tur att jag tycker om att köra bil, så att det inte gör mig så mycket ifall det tar extra tid. Men tar det hela natten blir det förstås värre eftersom jag ska jobba måndag morgon igen.

God jul allihop! Blir det en stund över kommer det något inlägg, annars uppdateras läget på måndag! :-)

DN 1, 2, 3, 4 EX 1, 2, 3, 4, 5 SvD 1, 2, 3, 4, 5

Bilden lånad från Blixman

När man var liten insåg man aldrig vilket arbete det låg bakom julfirandet, hur många timmars arbete mina föräldrar hade lagt ned på bak, matlagning, julklappar och allt vad det var. Och än mindre vad det faktiskt kostade - att maten och klapparna måste ha gått på åtskilliga tusenlappar.
Istället njöt man för öppna spjäll under advent och - kanske framförallt - julafton. Det var underbart när adventssakerna kom fram den första advent, när adventskalendern började på TV och när man dukade fram luciafrukost framför TV:n på luciamorgonen för att se luciatåget innan det bar av till skolans luciafirande.
Sedan ska vi förstås inte tala om julafton! Som alla andra barn, hade jag fruktansvärt svårt att somna kvällen före julafton. Jag minns hur jag kunde lägga mig extra tidigt - helt frivilligt - bara för att jag ville att det snabbt skulle bli julafton! Men somna gick verkligen inte! Jag vände och vred på mig i timmar.

Jag tycker fortfarande om julen, det är för mig en av de bästa delarna på året! Näst efter våren och sommaren är julen min absoluta favorit! Jag njuter av all god mat, jag älskar glöggen och njuter av att slå in alla julklappar.
Men samtidigt ser man de delar man aldrig såg som barn. Stressen, alla pengar det kostar, allt konsumtion man förväntas utföra dessa veckor innan julhelgen. Själv försöker jag verkligen blunda för all reklam, alla erbjudanden om att handla räntefritt, på avbetalning, vänta med betalningen till midsommar och allt vad det nu är reklamen vrålar ut mot oss. Vi förväntas handla och konsumera mer än någonsin under dessa veckor, vi ska spendera så mycket pengar att dollartecknen slår bakut i handlarnas ögon. Det kan mer och mer kännas som att man kommer ifrån vad julen faktiskt handlar om, istället ska vi tävla i vem som kan lägga mest pengar på den finaste maten och de dyraste klapparna.
Nu må det vara så att vår familj inte är kyrklig för fem öre. I vårt hem har det aldrig varit frågan om att fira jul till minne av Jesu födelse - men jag skulle hellre fira jul till minne av Jesu födelse än till minne av Svenska Kronans födelse, det är en sak som är säker!
För mig är julen en högtid som inte ska fyllas av stress, vånda och prestationsångest utan av god mat, umgänge med nära och kära och lugn och ro! Jag är inte den som låter mig bli uppstressad i första taget - och så även i år. Men det blir nästan ett stressmoment att inte låta sig stressas, även för mig! I lugnt mak har jag handlat de julklappar jag kommit på att jag ska köpa - och ovanligt många har jag köpt via internet i år. Det är ett ganska behändigt sätt och man slipper trängas i julruschen inne i stan. Det har bakats en aning, det har gjorts lite julgodis... Och nu ikväll knåpade jag ihop julkorten. Nu är faktiskt julstöket över för min del och jag tänker andas ut! På onsdag sätter jag mig i hyrbilen för att ta mig till Hälsingland för julfirande och nu tänkar jag bara koppla av och njuta av vad julen har att erbjuda. :-)

God jul allihop!!

Bilden lånad från Camilla

Jag brukar ofta klaga på olika spamkommentarer, där bloggare lämnar kommentarer av en enda orsak; nämligen att jag och förhoppningsvis någon eller några ska klicka sig in på vederbörandes blogg. Ytterligare ett sådant inlägg känns ganska överflödigt, jag tror att ni vet ungefär vad jag anser om sådana kommentarer!
Men igår upptäckte jag ett nytt grepp som bloggare med dåliga besökssiffror tar sig för! Igår kom nämligen den här kommentaren (namn och länkar borttagna av mig):

"hej! XXX heter jag, jag har en blogg på nattstad.se det är som en vanlig blogg bara att man tjänar pengar på en sidvisning. och jag försöker spara ihop pengar till en jacka jag har sett, jag är snart där. så jag undrar om du skulle vilja hjälpa till genom att bara gå in på ' www.nattstad.se/xxx ' och bara skrolla ner och tittta lite. för jag tjänar lite pengar på det.. det skulle betyda sjukt mycket för mig, tack på förhand och förlåt om jag störde.
kram / xxx

fin blogg :)"

Vad är det tjejen egentligen säger? Jo, att hon har skapligt låga besökssiffror (visserligen mitt eget antagande, men tror inte är helt taget ur luften) och måste ragga läsare med på det här sättet istället för att skriva sådant som faktiskt kan locka läsare istället.
Det må vara så att jag inte har världens mest besökta blogg, men jag skulle faktiskt inte nedlåta mig till att sprida sådana här kommentarer! Det finns många andra sätt som är väsentligt mycket bättre i såfall! Om den här aktuella bloggen var intressant? Nej, inte ett smack! Jag behövde bara några få sekunder på mig att göra den bedömningen.
Men det var verkligen ett nytt sätt att ragga läsare - och ytterligare någon som inte läser vad jag själv skrivit på MIN blogg. Så varför ska jag lägga energi på att läsa hennes??

Bilden lånad från Martinsson and Partners

När man var liten, längtade man och ville inget hellre än att bara bli äldre. Man längtade efter att bli tonåring eller vuxen, att få bestämma själv, ta körkort, bo själv och så vidare. Minns ni hur man avrundade uppåt? Man var inte 12 - utan 12 och ett halvt år! Sen blev man "12, snart 13".
Ända tills man passerade någon viss magisk gräns, då man av någon märklig anledning plötsligt började avrunda nedåt istället. Det skulle nu aldrig falla mig in att säga att jag är 33 och ett halvt! Även om det faktiskt är just den ålder jag besitter.
Jag har börjat komma på mig själv med att tänka mer och mer på ålder. Träffar jag någon ung person och vi kommer in på ålder och personen visar sig vara till exempel 19 år, tänker jag spontant att "då är han/hon inte mycket yngre än mig"! Tills jag kommer på att personen är född 1991, samma år som jag själv började åttonde klass, fick mina första betyg och började bekymra mig över vad jag skulle välja till gymnasiet. Träffar jag istället någon som är i 40-årsåldern kan jag komma på mig själv att tänka i banor som att personen ju är vuxen, till skillnad från mig - som fortfarande är "tonåring".
Plötsligt börjar jag tänka mycket på ålder igen - men inte i banorna att jag vill bli äldre, snarare tvärtom. Jag funderar över hur det känns att bli gammal. Kanske inte så värst mycket över döden, men ändå börjar man inse att tiden man har faktiskt är begränsad - och hur viktigt det är att man tillvara på den tid man har. Hur viktigt det är tänka på hur man sköter sin hälsa, att man vårdar sina kontakter med släkt och vänner.
Jag uppskattar saker och ting mycket mer nu än vad jag gjorde för 10 år sedan, men oroar mig nog också mer. Oroar mig för att bli svårt sjuk, för att råka ut för något. Inte så mycket att det begränsar mig, men tankarna finns där emellanåt.
Om jag skulle vilja vrida tillbaka tiden och bli 15 år yngre igen? Nej, det skulle jag absolut inte vilja, inte under några som helst omständigheter! Men jag börjar förstå dem som går in i olika ålderskriser. Att uppnå en viss ålder och på något sätt känna att livet inte blev vad man hoppats på, att man inte gjort det man velat med sin tid...
Själv anser jag att jag gjort mycket av det jag velat med livet så här långt. Jag har rest och provat på en rad olika jobb, jag har flyttat runt lite grann. Jag börjar veta "vem jag är" och känner mig trygg i mig själv. Och sådant tar ofta tid... Jag är inte perfekt på något sätt, men det i sig är ju trots allt en insikt också. Man vet sina begränsningar, vad man klarar och inte, vilka fel och brister man har. Kanske är det sådant som kommer med ålderns rätt misstänker jag?
Samtidigt tänker jag bestämt hävda att jag inte är gammal, för DET tar ytterligare 30 år innan jag tänker gå med om ett sådant uttalande om min ålder. Även om en och annan 19-åring förmodligen skulle hävda motsatsen. ;-)

Bilden lånad från SeniorNet

Det här kvittot fick några kunder på Ica Maxi i Jönköping igår. Snacka om att man skulle bli förvånad av att läsa detta på kvittot! Och Jönköings alla narkomaner kommer väl köa utanför Maxi redan när de öppnar på morgnarna... :-D

Källa: EX 1

Tanken var ju i alla fall god att försöka vara ute i god tid med julförberedelserna, men riktigt så blev det ju inte! Istället är jag i år senare än vanligt med julklappsinköp och tillverkande av julgodis. De flesta klappar är redan köpta, men några återstår. Jag har i ganska stor utsträckning gynnat min tillfälliga arbetsgivare och beställt många klappar via nätet, som sen - förstås - skickas till mig per post. När jag varit in och jobbat extra, har jag fått inse att jag är långt ifrån ensam om detta! När man levererar de paket brevbärarna aviserat på distrikten och som kunderna får hämta ut hos något ombud, ser man hur personalen många gånger mer eller mindre skämtsamt himlar med ögonen över alla paket man kommer med. Alla har förmodligen inte begrepp om hur mycket extra post och paket det är strax innan jul! Men kan meddela att postmängderna mångdubblas dagarna innan jul.
Med tanke på att det inte funnits något vatten idag, har jag inte velat göra något julgodis. Det blir en del disk och man behöver emellanåt skölja ur skålar etcetera, så det blev inget sådant idag. Jag ställer mig imorgon istället och knåpar ihop lite godis istället.

Jag försöker att inte låta mig stressas när jag ränner på stan efter julklappar, men det är inte alltid helt lätt. Hemma i lugn och ro, många gånger med hjälp av kataloger och internet, brukar jag bestämma vilka klappar jag ska köpa när jag väl är på stan. Detta gör shoppande bra mycket smidigare när man väl är igång med julklappshandlandet och man behöver inte springa en massa i onödan i affärer.
Men trängseln är ju ofta ett kapitel för sig! Folk rycker och sliter i varorna och köerna ringlar sig långa i praktiskt taget varenda butik.
Till det kommer all reklam som basuneras ut i tid och otid om hur mycket affärskedjorna anser att vi ska handla och konsumera så här till jul. "Handla nu och betala till midsommar", "Delbetala räntefritt i 60 månader"; allt för att vi ska göra av med pengar. Personligen skulle jag aldrig köpa julklappar på avbetalning, det finns inte på världskartan! Åtminstone skulle jag inte ta något på avbetalning för att kunna köpa dyra klappar, däremot möjligen om man var luspank och skulle vilja köpa några symboliska paket.
Det varnas varje år om alla människor som skuldsätter sig mer eller mindre rejält för att ha råd med julfirandet och jag tycker det känns ganska tragiskt att så mycket ska kretsa kring dyra paket, dyraste maten, dyraste vinet när det viktigaste egentligen är att man träffas och har trevligt. I vår familj blir det i år mycket billiga klappar, mest för att det "hör till", sen har vi "knytkalas" vad gäller julmaten. Och det brukar bli riktigt lyckat ändå. :-)

På onsdag bär det av upp till Hälsingland för sedvanligt julfirande med tjocka släkten. Just julen är en av de få tillfällen då hela familjen samlas, vi är så utspridda över Sverige att det annars är ganska svårt att få till. Men julen har liksom blivit helig i den bemärkelsen inom familjen...
I år blir det faktiskt hyrbil upp, det kändes som det allra bästa alternativet med tanke på väder och restid. Normalt har jag åkt buss, men det tar slängarna kring 12 timmar, så det är inte alltid så kul. Tåg kändes dessvärre inte som ett alternativ med allt tågkaos som varit hittills i år! Jag litar helt enkelt inte på att jag kommer fram alls om jag skulle välja tåget. Det är synd med tanke på att det är både ett snabbar och miljövänligare alternativ än bil. Men nu kommer jag förhoppningsvis fram i alla fall. :-) Flyg har jag tagit nåt år, men problemet är ju att det inte går flyg till Hudiksvall längre, så jag måste i så fall flyga till Sundsvall för att sedan ta mig därifrån till Hudik på något annat sätt. Så när jag nu fick ett bra pris på en hyrbil, kändes det som det mest logiska alternativet.
Men när jag idag tittade på väderutsikterna för veckan, blev jag dock lite tveksam över hur smart valet av hyrbil var så fruktansvärt smart! Det tycks komma att snöa ganska duktigt framöver nämligen. Inställda flyg, massor med trafikolyckor - och tågen ska man ju inte ens nämna. Får se om jag kommer sitta där bakom ratten på onsdag och svära över att jag valde att köra?? 8-9 timmars körning i snöväder är inte alltid det roligaste, det kan jag intyga!!

DN 1 EX 1 E24 1 SvD 1, 2, 3, 4, 5 VG 1

Bilderna lånade från Min sida, Mytlog

Ibland blir man påmind om hur bräckligt samhället är, hur vi anpassar vår tillvaro efter vissa saker och tar för givet att viss service och bekvämlighet ska finnas. Nyheten vi kalmarbor vaknade till idag, var att vattnet var avstängt i större delen av kommunen. Någon huvudvattenledning hade brustit och man jobbade på att laga den, men är under tiden tvungen att stänga av vattnet.
Min första tanke var att "jaja, duscha och diska kan jag ju vänta med, ingen större skada skedd". Men så började jag sakta inse alla andra saker man använder vatten till. Morgonkaffet, skölja ur något - och så förstås toaletten! Det sistnämnda är det värsta av alltihop nästan, det andra kan man ju stå ut med under några timmar. Men gå och vara kissnödig timme ut och timme in är ju ingen höjdare.
Vissa saker tänker man liksom inte riktigt på att att man använder vatten till, det är sådant som blir påtagligt när vattnet plötsligt är avstängt. Allt blir plötsligt extra besvärligt - och då tycks det just nu ändå som att det bara kommer vara så här några timmar. Det finns ju dom som varit utan rinnande vatten i dagar och fixat det! För att inte tala om dem som aldrig haft indraget vatten, som det är i många andra länder. Men då bygger man å andra sidan upp sin tillvaro efter det och anpassar sig till situationen. Här är vi så vana vid att de kommer vatten när man vrider på kranen, att man plötsligt blir väldigt handikappad när vattnet inte kommer. Det är precis som när strömmen går, vi har en tillvaro som är väldigt anpassad till att allt bara ska fungera - och när något havererar blir vi som lamslagna.
Samhälle bli ju fantastiskt sårbart helt plötsligt! Någon som vill attackera Sverige skulle vinna en enkel seger om man först gjorde sig besväret att slå ut viktig el-, vatten- och teleförsörjning. Sedan blir Sverige ett enkelt offer att inta - frågan är väl ens om man skulle behöva några vapen?
Fast jag tänker faktiskt inte klaga särskilt mycket! Detta är första gången jag råkar ut för att vara utan vatten lite längre och sådant händer ju trots allt emellanåt. Att jag sedan inte är bättre förberedd för en sådan eventualitet får jag skylla mig själv för. Och om några timmar har jag förmodligen vatten igen. :-)

BAR 1 ÖST 1

Bilden lånad från Apg

En vecka har gått sedan historiens första självmordsattack ägde rum i Sverige. Själv tycker jag det känns lite orealistiskt på något sätt, samtidigt kanske inte oväntat heller. Rötägg kan man hitta precis var som helst och varför skulle vi i Sverige vara förskonade i tid och evighet från sådant?
Men det är självklart otroligt skrämmande, något annat kan ingen säga, det tror jag knappast.
Nu ska det tydligen spridas en mängd olika varningar på internet och via sms om att besöka till exempel stora varuhus. Enligt varningarna ska det finnas hot om nya terrorattacker. Polisen i sin tur säger att varningarna är obefogade och att det inte ska vara någon större risk än normalt att röra sig på stan.
Hade jag bott kvar i Stockholm hade jag förmodligen tyckt att det känts obehagligt, men jag tror inte att det skulle påverkat mitt vardagliga liv särskilt mycket. Först den dag myndigheterna går ut och varnar för vissa saker skulle jag dra öronen åt mig.
Men man undrar ju vad det är för personer som ger sig på att sprida dessa falska varnar? Vad får man ut av det? Det enda som sker är att man sprider ännu mera skräck - men till vilken nytta? Förmodligen finns det ju folk som på något sätt finner nöje i det, men jag kan inte se vad som är så roligt!
Ett tips bör väl förstås vara att ha mer på fötterna än något kryptiskt kedje-sms innan man börjar tro att det kommer nya attacker! Ett exempel på dessa sms-varningar kan ni se på bilden här nedanför. Skulle jag få ett sådant sms, skulle jag direkt fråga mig varifrån informationen kom från början? Är det någon inom polisen som har denna insideinformation? Mig lurar man i alla fall inte med ett sådant sms! :)

Det är ju samtidigt inte helt oväntat att detta attentat givit vissa mindre oräknade organisationer vatten på kvarn, det märktes ju ganska fort. Vissa medlemmar inom Sverigedemokraterna var inte sena med att "twittra" ut kommentarer i stil med "vad var det vi sa?" till exempel. För somliga blir ju attentatet ett mått på hur "alla invandrare är"... Egentligen ett tragiskt ställningstagande, när man drar alla över en kam. Man kan inte blunda för att många invandrare också gått ut och offentligt fördömt attentatet. Religiös fanatism är alltid farlig, oavsett vilken religion det är frågan om. Nu var det en muslim, so what? Handlingen i sig är oförsvarbar oavsett om han hade varit muslim, kristen eller buddist. Men just för att det var en muslimsk fanatiker, drar många höga växlar på detta och börjar propagera för minskad invandring etcetera. Den här mannen ville attackera just Sverige och det hade han förmodligen gjort med eller utan svenskt medborgarskap!

AB 1, 2, 3, 4, 5 BAR 1 DN 1, 2, 3, 4, 5, 6 EX 1, 2, 3, 4, 5, 6 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7

Bilderna lånade från Unison, SvD

Jag har märkt av en tydlig minskning i postmängderna sedan jag gjorde min första sommar på Posten 1996. Det är verkligen en enorm skillnad i antalet skickade brev! Mitt första "egna" brevbärardistrikt bestod av ungefär 250 hushåll, nu ligger många distrikt 600-800 hushåll. Bara det säger ju en hel del om vad internet har gjort för Posten.
Men en sak finns fortfarande kvar inom Posten är förstås julruschen! Det finns fortfarande folk som skickar julkort - och många julklappar förväntas man fortfarande som brevbärare att dela ut varje dag så här inför julhelgen.
Ibland blir det en utmaning utöver det vanliga, även på Posten. Härom morgonen kom det besked man helst inte vill ha när man kommer till jobbet! Första lastbilen som skulle leverera posten till oss från terminalen i Alvesta hade krockat med en älg. Man sätter då in en extrabil, men denna kommer inte särskilt långt innan växellådan tar eld. Med andra ord finns ingen bil att sätta in innan den som anländer vid 10-tiden, även i normala fall. Vi får med andra ord Posten ett par timmar för sent, vilket i slutändan kan bli ganska förödande. Så bara en del av posten kommer ut under dagen, resten delas ut dagen efter. Ja, ni som bor här i Kalmar och var hemma under dagen märkte säkert att allt inte stämde med postgången...?! Jag jobbade inte dagen efter, men kan ana att det var märkbart när man ska dela ut nästan dubbelt så mycket post som i normala fall.

När jag jobbade på Posten i Hudiksvall i slutet av 90-talet drabbades förstås även postgången av det extrema snöoväder som drog in över Gävle och orsakade helt enorma problem. Militären fick rycka in och evakuera folk med bandvagnar, inga transporter av något slag kom fram överhuvudtaget.
Efter någon vecka kunde slutligen brevbärarna komma ut med sin post och man hade då åtskilliga ton med med brev och paket att dela ut. Skulle på något märkligt sätt ha varit intressant att sett hur man löste detta?! :-)
Som lite kuriosa kan nämnas att man noterade att det nio månader efter detta oväder föddes fler barn på Gävle BB än vad det någonsin gjort tidigare. Så vad gör folk när de är insnöade? Jo, de pippar... :-D

I Norge hotar nu strejk inom postflyget läste jag just, det är verkligen något som skulle ställa till stora problem mitt i julruschen! De norska brevbärarna kommer få det rejält svettigt i efterhand om strejken blir verklighet.
Postgången funkar smidigt så länge allt flyter på, men när mönstret och tidsschemat bryts blir det ofta kaotiskt. Så det är ju trots allt tur att det inte händer så ofta.
Det närmsta jag kommer brevbäring från och med våren må vara de få brev som emellanåt går med båt. Jag trivs på Posten, men känner inte heller det är vad jag vill göra livet ut. Någonstans tar det stopp på något sätt, själv är jag den som vill utvecklas inom det jag gör och jobbar med. De möjligheterna är inte särskilt stora inom Posten nuförtiden tyvärr. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att återkomma till Posten under perioder, men tror inte jag skulle vilja bli kvar till pensionen.
Det betyder förstås inte att jag inte respekterar dem som jobbat hela sina liv inom Posten! Alla är vi olika och det är ju bara bra att det är så. För vissa är tillvaron på Posten bra och man trivs med att göra detta, medan andra inte vill dela ut post hela livet. Sen ska man inte glömma att postgången är en viktig del av samhället. Säg vilka företag, myndigheter och samhällsfunktioner som skulle fungera utan en fungerande postgång! Väldigt många och viktiga delar av samhället skulle haverera totalt om postgången plötsligt upphörde. Och på det viset är brevbärare ett underskattat släkte! Förr tillbaka var det ändå en viss status i att jobba på Posten, något som på många sätt försvunnit mer och mer...

BAR 1 VG 1

Bilderna lånade från Trycknu, Umeå Universitet

För den som trodde att Barbie var den där perfekta, oskyldiga leksaken att ge till dottern eller lillasyster i julklapp om en vecka, måste jag tyvärr göra er besvikna! Det är i själva verket totalt tvärtom! Sorry, guys...

---

Bilden lånad från Salty Licorice

---

Lite då och då händer det faktiskat att jag masar mig iväg till McDonalds och trycker i mig någon fettdrypande, sladdrig och faktiskt ganska smaklös hamburgare. Efteråt får jag ofta ganska dåligt samvete, för jag vet att maten direkt lägger sig kring midjan och ömt lindar in hjärtat i en hinna av fett.
Någon som sett filme Supersize me? Om inte, så gör det! Det är en film som verkligen ger en bild av vad som händer med våra kroppar om vi vräker i oss för mycket snabbma. McDonalds vill få det att låta som att man serverar allsidig kost och i princip att du kan äta där varje dag och få på så sätt få i dej vad du behöver. Men filmen visar raka motsatsen. Morgan Spurlock som ligger bakom filmen, ska enbart leva på McDonalds mat under en månads tid. Innan månaden var slut rådde läckarna honom att avsluta experminentet - annas skulle han dö. inte nog med att han gick upp i vikt, njurar, lever, tarmar, allt möjligt i kroppen tog stryk av dieten!

Man får gärna servera onyttig mat för min del, det gör ingenting! Själv älskar jag hamburgare och skulle egentligen kunna tänka mig att äta det oftare än jag gör - om det inte var just så pass onyttigt som det är.
Men det som sticker i mina ögon är att kedjor som McDonalds försöker få det att låta som att deras mat är så otroligt nyttig, du får i dig alla näringsämnen och behöver egentligen ingen annan mat (okej; aningen hårdraget, men ganska nära sanningen).
Nu har man i USA lämnat in ytterligare en stämningsansökan mot McDonalds. Denna gång handlar det om Happy Meal, som man anser vilseleder barn att äta ohäslosam mat genom att bland annat locka med leksaker. Dessutom är ju Happy Meal nu anpassat efter tallriksmodellen - allt för att barnen ska få en så nyttig kost som möjligt (enligt McDonalds egen hemsida). Förlåt, men är inte detta nyfsat nära falsk marknadsföring? Att hävda att mat som är vetenskapligt bevisad onyttig istället är nyttig, det osar lögn i mina öron! Ska bli kul att se vad som händer med denna stämningsansökan! :)

Källa: SvD

Bilden lånad från Foodcomm

När jag var liten, var en av de personer jag beundrade allra mest min morfar! Han var den där tvättäkta morfarsgestalten som skämde bort sina barnbarn med godis och presenter - och man fick göra precis vad man ville när man var med morfar. Nästan i alla fall. Den enda gången jag kan minnas att min morfar blev riktigt arg på mig, var när jag som femåring kom över en skruvmejsel som jag direkt började köra in i ett vägguttag hemma hos mormor morfar. Min morfar blev rosenrasande, men mest för att han blev så rädd för att jag skulle skada mig har han senare förklarat för mig. Och det kan jag faktiskt förstå! Jag skulle inte heller se mina eventuella barn få över 200 volt genom kroppen!
När jag sedan blev äldre fortsatte jag beundra min morfar, men kanske för lite annat än att han fortsatte skämma bort mig. Han var hjärtlig, omtänksam och brydde sig om alla. Jag tror de allra flesta som träffade honom på något sätt berördes av honom, han hade ett sätt som de allra flesta tyckte om.
I högstadieåldern hade jag med en klasskompis till ön där vi har sommarstuga och där även min morfar hade en stuga. I den åldern är normalt vi killar inte så mycket för att erkänna känslor inför varandra, det är mer kaxighet och tuffhet som gäller. Men bland det första min klasskompis sa när vi träffades i skolan någon vecka senare var "Guuuuud vilken härlig morfar du har" klart visande att han var imponerad.
Men jag beundrade också min morfar för det han genomgått långt innan jag själv kom till världen. Han föddes på ön Ormsö utanför Estland (Vormsii på estniska) och kallades som 17-åring under andra världskriget in i SS när Nazityskland ockuperade landet. Dock ville han inte vara en del av den armén, utan deserterade och flydde för att till slut hamna i Sverige.
Först skulle han få följa med en flyktingbåt från Tallinn till Helsingfors, men missade precis båten och hoppades då på att få följa med nästa vända då båten gick fram och tillbaks med över Finska viken med laster av nya flyktingar. Dock torpederades båten av en tysk u-båt under just den resa då min morfar skulle ha varit med och båten förliste med besättningar, passagerare och allt.

I väntan på att komma med någon annan flyktingtransport utanför krigsområdet var min morfar i Tallinn, som bombades konstat av sovjetiska och tyska trupper. Det var ständiga flykter till olika skyddsrum när bomberna föll. Vid ett tillfälle fick morfar och hans sällskap nästan panik inne i det överfyllda skyddsrummet; folk spydda, gjorde på sig och syret tog slut i det trånga utrymmet. De försökte ta sig ut, men nästan i samma stund som de la handen på dörrhandtaget för att gå ut började bomberna falla utanför. När larmet "faran över" gick och de till sist kom ut från det stinkande skyddsrummet, hade en bom slagit ner bara meter från skyddsrummet. Av de människor som inte hunnit ta skydd, kunde min morfar se armar, ben och huvuden ligga strödda på ett enormt område kring skyddsrummet.
Till sist tar sig morfar till Sverige. Allt han äger är i princip kläderna han har på kroppen. Han får jobb som bonddräng på en gård utanför Stockholm och börjar med tiden jobba sig uppåt i karriären. Innan han gick i pension i slutet av 80-talet hade han hunnit bli bankdirektör - det är vad jag kallar för att göra karriär! :-)

Det är snart 12 år sedan min morfar avled i magcancer. Men jag kan fortfarande drömma om honom på nätterna, jag kan fortfarande ibland tänka tanken att "nu var det länge sen jag ringde morfar, jag kanske ska slå honom en signal?". Jag kan till exempel fortfarande alla hans tre telefonnummer utantill... När jag ibland om nätterna drömmer att jag köper hus, då ser husen ofta ut ungefär som det fritidshus morfar hade i utkanten av Söderhamn.
Många skulle nog kalla detta separationsångest, själv skulle jag säga att det är frågan om något helt annat! Jag höll mycket av min morfar och såg upp till honom. Han var genomsnäll och brydde sig om sin familj. Kanske inte så konstigt att man håller av en sådan släkting, som man dessutom beundrade för det han genomlidit och lyckats med?! Även om jag själv ibland kan tycka det är märkligt att man fortfarande drömmer om någon som varit död i nästan 12 år...

Bilderna lånade från Leva här och nu, Smidigt

Internet har uppenbarligen en rejäl genomslagskraft! Det var visserligen ingen nyhet för mig - och knappast för någon annan heller. Men senaste dagarna har Bloggtrafik.nu legat nere, det går helt enkelt inte att komma in på sidan. De flesta av er andra som bloggar vet säkerligen vad det är för sida, men för den mindre insatta är det en sida som gör att man samlar poäng och därigenom får besökare till sin blogg.
Nu har den som sagt legat nere ett par dagar, utan någon information om eller när den kommer att tas i bruk igen. Igår gjorde jag lite på skoj en google-slagning på frasen "bloggtrafik funkar inte" - och inte mindre än 15-20 blogginlägg i ämnet kom upp på de första sidorna med sökresultat! Samtliga skrivna de sista dagarna. Så det är uppenbarligen en välanvänd sida med tanke på att det tycks ge en viss reaktion.
Visserligen märktes det tydligt på mina besökssiffror att sidan låg nere, men å andra sidan ser jag det inte som något jätteproblem! Världen rasar trots allt inte samman för en sådan grej. Själv hade jag ett bekymmer som blev lite besvärligare, nämligen att hotmail hade stora problem under hela kvällen igår. Jag kom helt enkelt inte in på min mejl - och det är ju desto värre! Msn fungerade och jag fick notifieringar om att mejl kom - men jag kunde inte komma in för att kolla mejlen. Men det kunde jag inte se ett enda mejl om att några andra hade problem med hotmail! Snacka om att vi har små bekymmer i den här världen. *skratt"

Bilden lånad från Monaliiza

Snart får jag börja fakturera ICA för den reklam jag lägger ut åt dem! *skratt* Men jag kan helt enkelt inte låta bli, här kommer ytterligare en klassiker! :-)

För ganska exakt ett år sedan köpte jag ny skrivare. Det var relativt rejäl sak, även om det var långt ifrån den dyraste man kan hitta. Trådlös skrivare med kopiator och scanner, så jag var riktigt nöjd!
Men hur absurt är inte följande: Två nya patroner - en med färg och en med med svart bläck - kostar närmare 700 kronor. Det är bland det billigaste, plus minus några tior beroende vad man får betala i frakt och hur man väljer att betala (kreditkort eller räkning).
Det absurda i kråksången är att jag betalade 599 kronor för skrivaren - inklusive två färgpatroner! Hur sjukt är det inte att jag skulle tjäna runt en hundralapp på att köpa helt ny skrivare när bläcket tagit slut?! Skrivaren är det inget som helst fel på, den fungerar hur bra som helst och jag kan inte se någon anledning - mer än möjligen att spara en hundralapp - att byta ut den.
När man idag pratar så mycket om att vi ska handla miljömässigt och tänka på miljön är det heller knappast sunt att köra med något slit-och-släng med en massa plast och elektronik.
Men det är ju samma sak när man tittar på till exempel hur vi reser och hur det är billigast att resa. Det är ofta billigare att ta flyget än tåget, till exempel. Och jämför man priserna på buss och tåg är det ju som natt och dag. Så självklart lägger tar man flyget när det är båder snabbare och billigare! Men totalt snedvridet är det, när det mest miljövidriga sättet att resa är billigare än det mest miljövänliga?!
Nej, jag är nog lite miljövänlig och betalar den knappa hundralappen extra för ett par nya bläckpatroner istället för att slänga den gamla och köpa ny skrivare....

Bilden lånad från Lexmark

---

Det må väl vara så att det kan vara lite kul med politiker som inte är politiskt korrekta till 250 %, men jag har ändå lite svårt att förstå att Berlusconi får sitta kvar vid makten i Italien! Han tycks göra det ena klavertrampet efter det andra, men sjutton heller att han röstas bort. Konstigt...

Relaterat: AB 1 DN 1, 2, 3 EX 1 SvD 1, 2 SVT 1 VG 1

Bilden lånad från Nina Kjellberg

Nu verkar det tyvärr som att Sveriges islamofober kommer få vatten på sin kvarn. Igår läste jag - som många andra - om bilbomben i centrala Stockholm. Min tanke var först att det var säkerligen någon uppgörelse mellan mc-gäng eller liknande. Men nu tycks det som att det är något helt annat som faktiskt hänt. Det ska ha kommit hotfulla brev till både TT och Säpo som förvarnat om att något ska hända. Och det tycks nu som att den man som omkom i samband med gårdagens bilbomb hade flera rörbomber fastsatta vid kroppen. Det brev han tros ha skickat till TT och Säpo ser ni här nedanför.
Snacka om en läskig utveckling när vi inte ens i Sverige är trygga från självmordsbombare! Och dessvärre är det säkerligen en händelse som kommer ge nassar och annat löst folk vatten på kvarnen, som nu kan hävda att "titta nu, vad vi släpper in i Sverige".
Jag tror det är ytterst få som försvarar sådana här handlingar - och jag hör absolut inte till dem som gör det! Jag fördömer absolut sådana här handlingar, men det betyder förstås inte att jag fördömer ett helt folkslag för det.
Men läskigt är det med en sådan här utveckling och man får väl vara glad att den här mannen inte tog med sig mer folk i döden än sig själv. Tydligen var tanken att det dådet skulle bli avsevärt större än det blev, med tanke på att alla de bomber han hade på sig inte detonerade. Har sagt det förr, att det är något jag har fruktansvärt svårt att förstå, att man kan tänka sig att med sig en massa människor i döden som inte har med saken att göra! Att man själv kan tänka sig att gå i döden för det man brinner för kan jag på något vis "gå med på", men ska man nu spränga folk i luften, varför då inte uppsöka exempelvis parlament eller liknande och spränga bomben där istället för att göra det mitt i stan och skörda oskyldiga offer?
Det går inte att neka till att man faktiskt är lite nyfiken på att se om man kommer fram till något nätverk eller liknande som den här mannen har bakom sig? Har han agerat på egen hand eller finns det någon/några som står bakom honom? Fortsättning lär ju följa...

AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14 DAGEN 1, 2, 3 DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9
EX 1, 2, 3, 4, 5, 7 POL 1 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 VG 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8

Bilden lånad från Photo dictionary

Nu har jag i alla fall varit lite huslig och börjat med en av de viktigare förberedelserna inför julen! Nu är nämligen skinkan griljerad och klar. Det brukar inte bli så värst mycket julmat hemma hos mig, eftersom julen firas hos släkten i Hälsingland. Då finns den mesta av julmaten där och väl hemma igen i mellandagarna, brukar jag vara rätt trött på julmat och istället formligen längta efter pannkaka, falukorv och blodpudding. Men i år blev den faktiskt en färdikokt skinka, som griljerades igår kväll. :)

Väljarna tycks glömma fort, så är det bara! Minns ni höjningen av avgiften till A-kassan? Skandalerna kring ministrar och höga politker som betalade svartlöner, men ingen TV-avgift? Jo då, det är alliensen jag syftar på! Inledningen på förra mandatperioden...
Någon "politisk expert" sa kring valet i höstas att det var strategiskt väldigt smart av alliansen att inför de obekvämare reformerna - som till exmpeö höjningen av A-kasseavgiften - i början av mandatperioden. Detta hade nämligen folk hunnit glömma till nästa val. Och så sant, så sant. Det är uppenbarligen redan glömt eftersom alliansen fick förnyat förtroende även i detta val.
Nu skriver Aftonbladet om nästa skamfläck för alliansens politik. Nämligen 43-årige Jan från Sävsjö. Han är rullstolsburen och nästanintill blind. 20 timmar i veckan genomgår han ­dialys i väntan på en ny njure -  och resten av tiden går åt till återhämtning. Och var ska han få den återhämtningen enligt regeringens regler? Jo, på jobbet förstås!
Läkarna intygar att Jan inte kan jobba, men ändå utförsäkras han den första mars 2011.

Jag håller absolut med om att man inte ska kunna gå på sjukförsäkring hur länge som helst och att man inte hej-vilt ska sjuk- och förtidspenionera folk! Självklart ska man kontinuerligt titta på om och när en sjukskriven ska kunna ta sig ut i yrkeslivet igen och om det finns andra jobb än det man från början sjukskrevs ifrån som man kan utföra.
Men man hör alltför ofta sedan alliansen fick makten om personer som faktiskt inte kan sköta något jobb alls ändå utförsäkras och förväntas ta sig ut i samhället. Hela systemet tycks ha blivit inhumant! Jag hoppas och tror att detta blir högerns sista mandatperiod vid makten på ett bra tag framöver. Ingen politik är felfri och fläckfri, men Socialdemokraternas är väsentligt mycket mänskligare än moderaternas, det är en sak som är säker. Jag hoppas väljarna tänker till till nästa val...

AB 1

Bilderna lånade från Kaj Raving, Veronica Palm

Ni har väl hört talas om de sex V:na, eller hur?! Just det, Villa, VolVo och VoVVe... Det finns nog få saker som kan ge mig mer ångest än att hamna i just en sådan situtation, det är faktiskt en sak som är säker! Och då menar jag i uttryckets rätta bemärkelse: jag skulle aldrig i hela mitt liv sätta min fot i ett "vanligt villaområde" där man klipper gräsmattan, tvättar bilen och krattar löv på söndagarna, handlar på stormarknaden på lördagen och skvallrar om varandra sju dagar i veckan.
Nu är det visserligen kanske en rätt extrem bild jag målar upp av villa/radhusområden, men jag skulle ändå ha mycket svårt för "det normal svenssonlivet" och allt vad det innebär. Radhus kommer helt enkelt aldrig att ske att jag sätter min fot i (mer än om jag hälsar på släktingar/vänner som bor i radhus).
Det är självklart upp till var och en hur man vill leva! Trivs man i ett radhus i ett vanligt villaområde, jobba mellan åtta och fem etcetera, är det självklart upp till var och en. Men för min egen del är det inte en tillvaro som lockar! Tur är väl att vi är olika.

När jag nu har sådan radhusångest och nästan hyser avsky mot Svenssonliv, undrar du säkert hur jag ser att min tillvaro ska se ut? Det enklaste skulle nog vara att säga att bara jag inte hamnar i en tillvaro som påminner om den här ovanför. Det kan vara som singel eller tillsammans med någon, i lägenhet eller i villa. Men jag vill ha ut mer av tillvaron än vad ett sådant liv skulle erbjuda!
Är det något jag lärt mig av livet, så är det att allt inte alltid blir som man har tänkt sig. Man kan planera saker, men sedan av olika anledningar ändra på sina planer. Därmed innebär det förstås inte att man misslyckats med sitt liv - utan bara just att det inte blivit som man tänkt från början. Så är det säkert för de flesta av oss, att det livet inte riktigt blivit som tänkte när man flyttade hemifrån eller var i tonåren.
Så jag brukar inte vara den som planerar så mycket. Sedan kan man självklart ha drömmar och förhoppningar om hur tillvaron ska utveckla sig, hur man vill leva sitt liv. Utan dessa kommer man inte särskilt långt. Men man ska kanske vara medveten om att det ändras - eller att man inte ges förutsättningarna leva ut sina drömar. Ibland får man kanske kompromissa eller helt enkelt inse att vissa drömmar inte kommer att slå in.
Just därför drömmer och hoppas jag, men planerar kanske inte så mycket. Det optimala - som jag just nu ser det - sättet jag skulle vilja bo är i hus, i utkanten av Stockholm. Jag vill ha storstan inom räckhåll, men inte bo mitt inne i smeten. Huset ska ligga lite för sig själv - och helst vill jag ha sjö- eller havstomt. Samtidigt vet jag att jag förmodligen kommer behöva bli mångmiljonär innan jag har råd med ett sådant hus! :-)

Bilden lånad från Marie Wall

Just rippat från DN.se:

En polisman dömdes på fredagen av Borås tingsrätt för tjänstefel sedan han omhändertagit en helnykterist för fylleri. Incidenten skedde vid en brandövning i en ishall förra året, då en man först vägrat lämna lokalen. Polismannen tyckte att han betedde sig berusat och omhändertog honom för fylleri. Problemet var att mannen var nykterist.

Ord står mot ord, skriver Borås tidning på nätet:
– Han dunkade mitt huvud mot bilen tre, fyra gånger så jag fick ett sår i pannan. Jag var inte aggressiv och slutade med alkohol för 40 år sedan, berättade den omhändertagne mannen i rätten.
– Jag upplevde att han luktade alkohol. Jag rörde aldrig hans huvud och vet inte hur han fick skadan, sa polisen.

Är det inte märkligt att redogörelserna ofta ligger så otroligt långt ifrån varandra i sådana här fall?! Enligt svensk lag står det att "det ska vara ställt utom allt rimligt tvivel" för att någon ska kunna dömas för ett brott - och polisen dömdes.
Generellt har jag ett mycket stort förtroende för svenska polisen, jag har inget horn i sidan alls med den myndigheten. Skulle i och för sig vara konstigt om jag sa något annat, med tanke på att jag i grunden är civilanställd (om än tjänstledig) inom den myndigheten. Men rötägg kommer det in hos alla myndigheter tyvärr, så enkelt är det - och polisen är inget undantag. Det skulle verkligen vara intressant att veta exakt vad som hänt när helnykteristen greps för fylleri! Jag ser två alternativ: antingen har han gjort något som måste fått polisen att anta att han var onykter - eller så är denna polis ytterligare ett rötägg som inte borde jobba som polis. Undrar bara vilket som är sant?!

Källor: DN, BT

Bilden lånad från Korsetter.se

Skulle min oroliga farmor se det här klippet, skulle hon göra mig arvslös fram tills dess jag bestämde mig för att inte vara till sjöss mer! När jag mönstrade på min första båt, frågade hon mig till och med om jag kom ihåg att ha flytväst på mig när jag var till sjöss... Nej, ska inte göra narr av min gamla farmor! Hon är jättesnäll egentligen!
Men visst har det varit folk som undrat hur det kommer sig att man väljer att jpbba till sjöss, även om de allra flesta tycker det är häftigt på ett eller annat sätt. Fast så "glamouröst" som många vill tro att det är, är det ju inte. Man har inte en flicka i varje hamn, hinner iland och festar stup i kvarten, se en massa saker och så vidare. Med lite tur hinner man iland några få timmar någon enstaka gång, men det är också allt. Liggetiderna i hamn minimeras så mycket det bara går... Fast så dramatiskt som på denna film är det å andra sidan inte särskilt ofta heller.

AB 1

Bilden lånad från Popeye Fresh

En donna som absolut tycks kunna vara direktkvalad till Ung och Bortskämd i TV, känns det som! Den här tjejen filmades i smyg av sin pojkvän under ett raseriutbrott över att hon tyckte hennes garderob var för tom. För mig är det totalt obegripligt att man kan få ett sådant raseriutbrott över så pass simpel grej! Men alla är vi väl olika - själv tycker jag det bara är pinsamt att se detta måste jag säga... Och hur orkar pojkvännen med en flickvän som blir så här arg över en sådan sak? Hur reagar hon då på grejer som är väsentligt mycket värre?

Tilläggas bör väl att hon godkänt att pojkvännen lägger ut filmen på Youtube...

AB 1 SVT 1, 2, 3, 4, 5, 6

Snickaren, bonden och elektrikern sitter en kväll på kvarterspuben och skryter om sina jobb. Snickaren anser att hans yrke är äldst;
- Vi var med och byggde arken, säger han
- Nej, bondens yrke är äldre!! säger bonden. Folk åt långt innan arken byggdes och vi odlade ju deras mat.
Elektrikern dricker eftertänksamt av sin öl och hävdar sedan bestämt att hans yrke är det äldsta.
- Hur fasen kan du komma fram till något så dumt?? undrar snickaren och bonden nästan i kör.
- Jo, svarar elektrikern, när Gud på den sjunde dagen sade "Varde ljus" - då var ledningarna redan dragna!

Bilderna lånade från BELEX, Tre trappor utan hiss

Bilden lånad från Matilda

Ibland blir livet mycket enklare när man har en gud att vända sig till, eller hur?!

'

Bilden lånad av Sandra

Det finns en del jag hajjar till över när jag är ute på internet. Och inte bara en del, utan ganska mycket egentligen. Det finns en hel del skit på internet, det är garanterat de flesta ense om. Men sen finns det förstås en del annat också, som inte är likstält med jordens undergång, men som ändå kan reta gallfeber på många.
Men när jag är inne på sidor som Bloggtrafik och Mer Trafik finns det vissa saker jag faktiskt reagerar på just vad gäller bloggande. Jag har mycket svårt för människor som försöker vara något de inte är, framförallt när folk försöker vara bättre eller förmer än de faktiskt råkar vara. Varför förställa sig? Detta gäller oavsett ålder och oavsett någonting annat.
När jag sedan bläddrar runt bland olika bloggar, hittar jag den ena bloggen efter den andra med småflickor som försöker apa efter stora bloggare som Blondinbella, Kenza och allt vad de nu heter.
Själv fylls jag då av känslor som är en salig blandning av sorg, ilska, tragik - you name it! Varför ska ett barn inte kunna tillåtas vara ett barn? Varför ska du börja blogga om smink och mode när du är 10-12 år och livet fortfarande inte ska vara annat än lek? Dessutom vet vi alla som bloggar vad det kan innebära när man börjar få ett antal läsare per dygn på sin blogg, eller hur?! Man kan nämligen få en hel del skit, en del riktigt taskiga kommentarer. Kan en 10-12-åring ta detta? Nej, knappast. Åtminstone inte de flesta, det tror jag knappast.

Det är ofta jag funderat över att det faktiskt borde vara en åldersgräns på att blogga! Det borde faktiskt vara en gräns på 16-18 år! Först då börjar man bli kapabel att avgöra vad som är rimligt att lägga ut på internet eller ej, man kan tackla de många gånger riktigt elaka kommentarer som faktiskt kommer på bloggen. Själv väntar jag bara på den dag någon ung bloggare råkar riktigt illa ut på grund av sin blogg i kombination med låg ålder...
Det är givetvis ingen garanti att man aldrig råkar illa ut som bloggare (eller nätanvändare överhuvudtaget) bara för att man är lite äldre. Men riskerna minskar säkerligen, eftersom man faktiskt är mer medveten om de spelregler som faktiskt råder trots allt.

AB 1

Bilden lånad från Baris

För en tid sedan googlade av någon anledning en medlem på datingsajten Match.com sitt användarnamn - och till sin fasa hittade hon sin profil med bild och allt på en sexsajt. Den aktuella sexsajten vänder sig till personer som söker sexuella bekantskaper.
Det ska tydligen vara flertalet medlemmar hos Match.com som fått sina profiler kapade och utlagda på sexsajten. På Match.com är man rosenrasande och har polisanmält sexsajten.
Och snacka om att man skulle bli förbannad om man råkade ut för en sådan grej! Jag har själv vid flertalet tillfällen varit medlem på olika datingsajter och skulle absolut inte vara särskilt road av att få mitt konto kapat på ett sådant här sätt!
Vill man söka sexuella kontakter via nätet (eller på nåt annat sätt), är det givetvis upp till var och en, så länge det sköts snyggt. Men det här visar väl egentligen bara på hur smutsig och illaluktande sexbranschen faktiskt kan vara! Man skyr inga som helst medel allas, tydligen,
Men man kan istället fråga sig vilka följder det kan få för en person som ofrivilligt hamnar på en sådan sida?! Vad händer när folk börjar hitta dessa profiler med bild och allt och dessutom känner igen vederbörande?! Det kan minst sagt ge upphov till trakasserier och andra obehagliga saker för den drabbade. Man får ju tyvärr höra ibland om personer som på olika sätt ofrivilligt hamnar på den här typen av sajter, inte bara på det här sättet utan på många andra sätt. Många har säkerligen råkat illa ut på olika sätt på grund av att vissa inte kan hålla sig på banan som de ska.
Än en gång blir man förstås påmind om vikten av att vara försiktig med vad man lägger ut på internet! Man kan verkligen inte vara nog försiktig - framförallt inte med vilka bilder man lägger ut. Just på grund av denna risk har jag så fruktansvärt svårt att förstå de personer som lägger ut mer eller mindre lättklädda bilder på sig själva - och än mer de som lägger ut badbilder och liknande på sina barn på nätet. Man vill förstås att kunna lägga ut vad man själv vill, men det är fruktansvärt naivt att tror att detta skulle vara riskfritt. Hade jag haft egna barn, skulle jag aldrig lägga ut några som helst bilder på dem på nätet! Kläder eller ej, de ska inte finnas på nätet innan de är myndiga och bestämmer själva vad som ska läggas ut.
Visst lägger jag ut bilder på mig själv, men jag är ytterst restriktiv med vad som läggs ut, det är en sak som är säker! Framförallt ska det vara påklädda bilder, så lite hud som möjligt, för att bilderna inte ska kunna missbrukas.
Man ska givetvis inte vara alltför nojig heller, men naivitet är än farligare...

Källa: GP

Bilden lånad från Shiny

När jag var liten, minns jag att jag nästan förfasades över ett par som mina föräldrar umgicks ganska mycket med. Inte för att jag tyckte illa om dem - tvärtom - och inte för att de på något sätt var elaka, stökiga eller bråkiga. Men de hade en vana som jag som barn tyckte lät rent fruktansvärd - framförallt eftersom det här paret dessutom själva hade tre barn. De köpte nämligen inga julklappar. Dessutom var de vegetarianer, så stora delar av julbordet kunde de ju inte äta.
Men det var framförallt julklapparna jag reagerade på. Deras argument var att det finns så många i världen som har det dåligt, så därför ska vi i den rika delen av världen inte lägga pengar på sådant...
Absolut ett bra argument - men enbart hållbart om man istället lägger de pengar som skulle gått till julklappar på någon form av välgörenhet istället. För vem tjänar annars på att vi i Sverige avstår från att köpa julklappar till varandra? Då hamnar pengarna på något konto någonstans - och istället gör man något annat "lika onödigt" för dem.
Hur just den här familjen gjorde, vet jag ärligt talat inte. Men jag har på senare år hört om andra familjer som haft samma resonemang - men som helt enkelt inte gjort något gott för pengarna istället. Vem tjänar då på att några barn i Sverige inte får julklappar? Ingen. Barnen här i Sverige riskerar - tyvärr - att bli retade skolan när man kommer tillbaka efter jullovet och man ska börja jämföra julklappar med varandra. Och pengarna föräldrarna skulle lagt på klappar läggs istället på något helt annat, utan att göra någon som helst nytta för dem som inte har råd med varken julmat eller julklappar - eller ens mat för dagen, någonstans att bo och kläder på kroppen.

Nu, som vuxen, förfasas jag visserligen inte på samma sätt över att det finns familjer som väljer bort att köpa klappar till varandra - oavsett argument.
Men väljs klapparna bort med ovanstående argument, ska man absolut skänka en bra slant till Röda Korset, Rädda barnen, Läkare utan gränser eller liknande. Annars håller inte argumentet det allra minsta.
Sen ska man förstås ha i åtanke vad som händer med ens egna barn när de kommer till skolan efter jullovet och klasskompisarna frågar vad det fått av tomten?! Klart att de per automatik inte behöver bli retade, men risken finns förstås ändå där...

Men ju äldre jag blivit ju mer har jag tänkt på just detta med allt vi lägger pengar på i västvärlden. Hur mycket handlar medelsvensson julklappar för varje år? Det måste vara åtskilliga tusenlappar. Hur mycket lägger vi under resten av året på mer eller mindre onödiga saker? Samtidigt som folk svälter runtom i världen. Ja, faktiskt även i Sverige - även om det är ganska få förhållandevis.
Det är många gånger jag köpt saker för att sedan tänka att "detta behöver jag egentligen inte, jag kunde skänkt bort pengarna istället". Och visst kan det vara en tanke att åtminstone håller nere på julklappsinköpen och istället skänka en slant till dem som inget har! Eller att man till de vuxna i familjen ger ett "presentkort", där man bara skriver att "istället för julklapp till dig har jag skänkt XXXX kronor till Röda Korset". En liten tanke i juletid bara... :-)

Bilden lånad från Bixia, De Bono blog

Jag har en märklig vana när jag ska iväg och handla julklappar! Det är nämligen inte alltid jag kommer med de julklappar jag ska köpa, istället får jag med mig en massa saker till mig själv. Idag var tanken börja köpa de första klapparna och jag gav mig av till en rad affärer. Men det är nästan likställt med tortyr att gå igenom affärer som Elgiganten, NetonNet och Siba utan att handla något till sig själv. Jag har med åren blivit lite mer pryltokig än vad jag brukat vara - och givetvis kom jag hem med en rad saker även till mig själv, utöver de få julklappar jag också fick tag i.
Sen var det visserligen en del greje jag ändå behövde, så det är väl ingen större skada skedd, men ironiskt nog lyckas jag aldrig köpa det jag ska utan istället en massa annat.
I vår familj brukar det nästan alltid bli otroligt många klappar, golvet under granen brukar vara fullständigt belamrat med paket. År efter år säger vi att vi ska hålla nere på julklappsinköpen - men antalet klappar tycks ändå inte minska.
I år blir det en ny taktik! Vi brukar vara ganska många på julafton och har nu bestämt att enbart köpa inom respektive familj. Får se om det påverkar antalet klappar under granen...
Sedan jag började plugga har jularna - hur mysiga de än är - varit väldigt påfrestande ekonomiskt. CSN-pengarna ger inte direkt några större möjligheter att stoppa undan några större summor, så julklappsinköpen har varit kännbara i plånboken. Samtidigt är det självklart en extra utgift man gärna tar sig, även som student. Men i år blir det inga större problem och det känns skönt att en usel ekonomi inte ska behöva solka ner julstämningen!

Bilden lånad från Ariz

Det finns två sätt att få väldigt många besökare på sin hemsida eller blogg. Den ena är nakenbilder, den andra är att publicera något riktig kontroversiellt på något sätt. Helst ska det man publicerar då sätta höga politiker på plats på ett eller annat sätt.
Det första finns det många exempel på. Sex säljer alltid, märkligt nog. Det andra finns ett stort praktexempel på, nämligen Wikileaks. Jag undrar hur många besökare den sidan har per dygn?! Det måste vara en av världens mest kända hemsisor vid det här laget! Okej, i skrivande stunde ligger sidan faktiskt nere - men i normala fall räknas säkerligen besökarna i åtskilliga tusen, om inte miljoner.
Att grundaren Julian Assange nu är anklagad och häktad i sin frånvaro för våldtäkt är en sak. Jag utgår ifrån att det finna ganska starka bevis emot honom med tanke på att han just är häktad.
Men ska man hålla sig till sidan Wikileaks, är det svårt att ha en riktigt bra åsikt i frågan kan jag tycka! Jag tycker det är bra när sanningen kommer fram - och USA har absolut en hel del at dölja i många frågor. Att det man lagt ut på Wikileaks rört om rejält i maktens korridorer i Washington råder det knappast några tvivel om, det kan säkerligen de allra flesta skriva under på.
Men man ska också vara försiktig i sin strävan att avslöja saker. Ska vad som helst fram i ljuset? Är det värt vilket pris som helst?
Efter vad jag själv kunnat läsa mig till, har det inte kostat i några människoliv som kan kopplas till Wikileaks publiceringar av hemliga dokument - och så långt är det absolut bra. De enda konsekvenserna jag själv kunnat läsa mig till är några militärer som fängslats i USA för att ha läckt dokument till Wikileaks, men det är allt. Det är väl trots allt en riskfaktor man får kalkulera med om man läcker hemliga dokument som militär, så det kan jag kanske inte heller hysa något större medlidande med.
Personligen hoppas jag nog i första hand att Assange grips för den våldtäkt han är misstänkt för och döms för denna om man finner honom skyldig....

DN 1 EX 1, 2, 3, 4 SvD 1, 2, VG 1, 2, 3

Bilden lånad från International Buisness Times

Dagens vinterbild från Kalmar... :-)

Det är inte alltid lätt att vara gris.... Och inte älg heller för den delen, fråga Helge! ;-)

Bilden lånad från Helena Fastén

---

---

---

Så har jag gjort det inköp som jag så länge funderat på! Min dator har verkligen drivit mig till vansinne och det har blivit många osande svordomar över felmeddelanden, långsamma processer och i övrigt krånglande dator. Hade jag bara varit aningen mer haj på datorer, hade jag förmodligen kunnat trimma upp datorn rejält och fått den i gott skick igen. Ominstallationer och ett nytt virusprogram hade säkerligen gjort susen till exempel.
Men ohändig som man är med datorer - och kanske också aningen lat - så blev det nu aldrig så! Istället har jag investerat i en helt ny dator. Jag tyckte mig inte riktigt ha råd att betala allt på en gång, så har delat upp priset på några gånger. Lyckades till och med hitta ett alternativ där det gick att få avbetalning helt räntefritt. Annars brukar ju oftast dessa avbetalningserbjudanden innebära rena ockerräntor på uppåt 18-20 % - och då kan ju datorn i slutändan bli ett par tusenlappar dyrare.
Så nu har jag ägnat två kvällar i rad åt att installera allt som ska installeras på en ny dator. För min egen del har det inte varit så lite. Till att börja med virusprogram förstås - och JA, nu har jag svikit Teliax virusprogram (som av butikskillen jag köpte datorn av beskrevs som lika effektivt som tidningspapper är som tätning mot vårfloder). Så slog mig nästa tanke: säkerhetsprogrammet för att kunna använda min internetbank. Jaha, bara att vandra vidare in på Handelsbankens hemsida och ladda ner DET programmet. Så word förstås och en massa annat.
Och inte att förglömma att man vill kopiera alla "bokmärken" man har i webläsaren för olika sidor man ofta besöker - bara det tog nästan 40 minuter.

Men att min gamla dator skulle vara särskilt eftertraktad trodde jag aldrig! Men tänkte att jag istället för att bara slänga den, trots allt kunde sälja den till någon som kunde "piffa till den" och sedan få andvändning av den. Så jag la ut en annons på Blocket - och så fort annonsen godkänts, började svaren komma in! Jag har fått flera erbjudanden från folk som till och med varit villiga att bekosta frakten till olika landsändar mot att jag skickade datorn till dem. Så till sist blev det affär nu ikväll - och jag har ett bekymmer mindre. Killen som köpte den tycktes vara duktig med datorer och skulle piffa till den rejält sa han. Alla nöjda och glada med andra ord! :-)

Bilderna lånade från Bossdiva, Lefdal, Laptopholic