Det finns många saker som påverkar ifall man återkommer som kund till ett företag eller en butik eller ej. Priset på varan eller tjänsten är självklart viktig - och många gånger rent av avgörande - men i längden är det trots allt bemötandet som avgör om man förblir en trogen kund eller ej. Att jag får bra och skälig service när jag anlitar företaget och att det till större delen funkar - men när det en och annan gång blir fel, att man då visar sig benägen och villig att ställa saker och ting till rätta igen. Det kan vara småsaker, men bara gesten är många gånger gott nog.
När jag för några år sedan skulle köpa ny mobiltelefon, gick jag in på PhoneHouse's butik i Gallerian på Hamngatan i Stockholm. Jag bestämde mig för en ny Nokia, men behövde flytta över mitt nummer från Glocalnet till Telia, eftersom telefonen var låst dit. Det var då det strulade - och det var inte PhoneHouse, utan Telia som strulade. Tre timmar fick jag vänta innan Telia lyckats flytta över mitt nummer. Trots att det inte var butikens fel, fyllde tjejen i kassan en hel påse med tillbehör till mobilen - som jag sedan fick helt gratis som plåster på såren för att det strulat. När jag sedan räknade efter, var det grejer för över 400 kronor jag fått med mig hem. Självklart gick jag sedan tillbaka dit nästa gång jag ville köpa en ny mobil. Men därefter har det varit PhoneHouse som strulat utan dessa like - utan att jag kompenserats det minsta - och jag har därefter helt slutat handla där.
En tid efter besöket hos PhoneHouse skulle jag köpa brännbara CD-skivor och eftersom jag då bodde i Upplands Väsby, gick jag in till Experts butik i Väsby Centrum. Jag skulle betala med kort, men när expediten drog kortet hände ingenting. Han drog det flera gånger, men inget hände. Han ropade till sig butikschefen som tog över och han hade snart kommit fram till att felet bestod i att kvittorullen var slut. Hela proceduren hade tagit några minuter extra och jag började bli stressad iväg till bussen. Det visade sig att priset för skivorna dragits tre gånger från mitt konto och jag var inte intresserad av 30 CD-skivor. Istället fördes alla pengarna tillbaka till kontot och butiken bjöd på skivorna helt och hållet.

Hade man på Expert bara stuckit till mig ett par billiga reklamprylar, dragit av några tior på priset eller liknande hade jag varit helt nöjd med den gesten; jag hade fortfarande valt att komma tillbaka dit igen.
Men samtidigt finns det åtskilliga serviceföretag av olika slag som jag inte fattar hur de överhuvudtaget överlever! Medan jag bodde kvar i Väsby fanns en hemelektronikbutik i Väsby centrum, där butiksinnehavaren hade som vana att skälla ut kunderna för ingenting. När jag var där och tittade på mobiltelefon, fick jag en saftig utskällning när jag frågade efter ett visst märke - andra skällde han ut när de frågade hur lång tid det skulle ta innan de saker de beställde skulle komma in. Istället för att säga hur lång tid det normalt tar, kunde han börja sarja om att han minsann inte kunde styra över om det blev järnvägsstrejk i Kina eller oväder i Tibet som i sin tur försenade leveransen. Den butiken gick å andra sidan i konkurs efter ett tag, men i ett uttalande i lokalpressen kunde butiksägaren inte förstå hur detta kom sig och skyllde på kraftigt ökade lokalhyror (som visserligen självklart också kunnat inverka till konkursen).
I fredags påmindes jag igen om hur vissa beter sig - och hur konstigt det är att vissa företag överlever. För något år sedan var jag förbi hos en återförsäljare av EU-mopeder här i stan, jag tittade lite efter en fyrhjuling och ville skapa mig en uppfattning om vad de låg på i pris. När jag frågar lite vad de hade för fyrhjulingar, var det enda svaret:
- Vad ska du med en sådan till? En sådan behöver väl inte DU?
I övrigt var denne företagare inte alls särskilt serviceminded och tycktes inte vilja göra några affärer med mig. Jag tänkte att han nog mest haft en dålig dag och lät det hela passera.
Men så skulle jag i fredags montera registreringsskylten på min nu nya moped och konstaterar att jag behöver göra ett par hål i den för att kunna skruva fast den. Eftersom denna mopedfirma ligger alldeles i närheten av mitt jobb, åkte jag förbi där på vägen hem och bad om hjälp eftersom jag inte har verktyg för att borra i metall. När jag framför mitt ärende, tittar samme man på mig som jag vore en jubelidiot och så frågar han varför jag inte borrar ett par hål bara. Jag försöker förklara att jag ber dem eftersom jag inte har några verktyg för det. Mannen suckar, tittar ut genom fönstret på mopeden... "Jaha, en SÅDAN jävel! Nä, det har inte JAG tid med!!" och fortsätter att "Du får borra själv, det är ju bara att måtta ut var hålen ska sitta!".
Jag kände mig totalt idiotförklarad. Borra kan jag, skruva i en skruv kan jag - men inte utan de rätta verktygen. Istället åkte jag vidare till en verkstad på andra sidan stan - och där var det inga problem!! Man ägnade mycket tid åt att borra, man hjälpte mig att kolla växellådsoljan och lite annat. När jag sedan frågade vad jag blev skyldig för hjälpen, blev svaret:
- Du är skyldig vad du tycker det är värt! följt av ett hjärtligt leende.
Jag svarade att det var svårt att säga när jag inte kunde deras timtaxa, men att de självklart skulle ha lite betalt för att jag upptagit deras tid. Till slut fick jag betala 40 kronor för ungefär 20 minuters arbete... Och även om de inte gjorde någon jättevinst på mitt besök hos dem denna gång, så vet de att jag kommer tillbaka när jag sedan behöver göra något större på mopeden. Medan den firma som nästan skällde ut mig inte kommer att föräras med fler besök... I mitt stilla sinne undrar jag bara hur vissa företag överlever...

Bilderna lånade från Nolyx, Salong Sirpa