För ett antal år sedan vann ett ungt par 25.000 kronor i månaden i 25 år på triss. Han var arbetslös och hon jobbade deltid som städerska, men så hade de kostat på sig en trisslott - och vann! Utanför TV-studion gick de för en kort stund åt varsitt håll. Hon gick och sa upp sig från sitt timvikariat som städerska, han gick till resebyrån och köpte en resa för två till Västindien. Sedan sammanstrålade de på Arlanda och så bar det av.
Jo, det är faktiskt en sann historia - och vissa unnar man sådär lite extra att vinna stora summor med pengar. Många gånger när man ser dragningar i olika lotterier är det personer som redan har gott om pengar som vinner - eller personer som är långt till åren och knappast kommer hinna (eller orka för den delen) njuta av sin storvinst.
Nu kommer en liknande historia! Nämligen Chris i USA. Han jobbar som butiksbiträde och hade motsvarande dryga 200 kronor kvar på kontot. Dessa pengar räckte inte på långa vägar att betala de obetalda räkningar han och hans fru hade. Lika lite räckte pengarna till att försörja de fem barnen eller gå till tandläkaren - Chris saknade flera framtänder.
Men så fick han en lott av sin fru och vann. 258,8 miljoner dollar blev det - vilket motsvarar 1.865.430. 400 kronor. Det var en lättnad, tyckte han, men vet inte än om han ska säga upp sig från sitt jobb som butiksbiträde.

Jag skulle nog inte säga upp mig även om jag blev ekonomiskt oberoende. Det skulle bli ganska tråkigt att gå hemma jämt, även om jag hade råd till det. Däremot skulle jag vara väldigt, väldigt kräsen vad gäller jobb och bara jobba mest "som hobby". Och framförallt skulle jag knappast jobba heltid. Förmodligen skulle jag jobba med något jag tyckte mycket om - och på halvtid.
Men sen kan man ju tycka att dessa helt abnorma vinster blir lite väl tilltagna. Varför inte låta 100 personer vinna 18 miljoner var istället? De skulle fortfarande kunna leva som ekonomiskt oberoende resten av sina liv... Det är inte en frågan om att jag är det minsta avundsjuk - men vem kan sätta sprätt på nästan två miljarder? Då får man ligga i rejält och verkligen slösa för att lyckas med det under hela sin livstid!
För min egen del längtar jag inte ens efter att bli ekonomiskt oberoende om jag ska vara helt ärlig. Självklart vill jag ha en bra ekonomi och slippa bekymra mig om ifall pengarna räcker varje månad - det vill säkerligen de allra flesta. Men kan jag bo bra, ha en bra bil, resa utomlands 1-2 gånger per år, kunna stoppa undan lite varje månad och fortfarande slippa bekymra mig om ekonomin så är jag absolut nöjd.
Det går absolut inte att komma ifrån att pengar gör mycket till för ens välmående - men det är långt ifrån allt. Och någonstans är det trots allt drömmarna som "håller en uppe och vid liv". Kan man verkligen uppskatta saker och ting om man kan vad man vill när man vill??

AB 1, 2 VG 1

Bilderna lånade från Ozamosi och Newstuff