Så är man på väg hem - efter vsst krångel! Egentligen började hela krånglandet när jag igår kväll skulle ta tag i att boka tågbiljett från Göteborg till Kalmar. Datorn ville inte alls samarbeta för fem öre - och även om den krånglat lite redan innan, så har det då aldrig varit så extremt som det var igår! Felmeddelande efter felmeddelande dök upp och jag blev på bara sämre och sämre humör. Till slut fick jag iallafall igång datorn - men då ville båtens internetuppkoppling inte samarbeta ordentligt. Jag kom så långt att jag kunde boka biljetten, men när jag knappat in mitt VISA-kortsnummer, då var det stopp. Det gick helt enkelt inte att betala!
Då kom jag på den geniala idén att betala via min internetbank istället. Jag gjorde om hela proceduren (som tog en fruktansvärt lång tid med tanke på den sega uppkopplingen) - väl framme vid Handelsbankens hemsida, då hade man datahaveri!! Bara att börja om igen alltså. Till slut - klockan halv ett inatt och efter åtta timmars krånglande med datorn - lyckades jag boka och dessutom betala min biljett.
Vid elvatiden kommer jag till Göteborg och hämtar ut min biljett - bara för att se att jag tydligen drabbats av storhetsvansinne när jag till slut bokat biljetten. Jag hade bokat en ungdomsbiljett och inte en studentbiljett. Jaha, bara att gå till biljettluckan och oroligt fråga om jag kunde resa på biljetten - det är ju över sex år sen jag passerade åldersgränsen för att resa på ungdomsbiljett. Jodå, eftersom priset är detsamma fick jag ut en ny biljett som det sotd "student" på. Jag får i mig lite lunch och sätter mig på tåget. Efter två minuter tvärstannar vi. Banverkets trafikledning hade kopplat in oss på fel spår - vi var på väg emot Malmö istället. Tåget backar och vi kommer till slut på rätt spår... *suck*
Men nu har inget krånglat på drygt två timmar - återstår att se om det håller i sig!

Men nu måste jag bara berätta scenariot som utspelade sig i restaurangvagnen när jag skulle köpa kaffe för en stund sedan!
Framför mig i kön står en äldre, till synes relativt välbärgad herre - att dömma av hans kläder och att han hade årskort på SJ (som är rejält dyrt).
Hans årskort berättigade honom till gratis kaffe ombord på tågen, men nu föll det sig så att han vill inte ha kaffe - utan ett glas vatten. Vatten serverar dessutom SJ inte på glas, man får köpa en flaska för 17 kronor (kaffet kostar ironiskt nog 15 kr per kopp).
Herren ville då ha 15 kronors rabatt på vattenpriset och bara betala mellanskillnaden på två kronor för vattnet. Det ville serveringspersonalen inte riktigt gå med på, då det ju var kaffe hans årskort berättigade honom till och inte vatten - det skulle i slutändan inte stämma i redovisning etcetera.
Herren blir då rejält sur och kräver att få tala med tågmästaren. Det får han, men samma besked där. Mannen bråkar, han vägrar betala 17 kronor för vattnet utan anser sig berättigad till 15 kronors rabatt. Jag ser hur personalen i serveringen börjar tröttna på mannens dividerande och själv är jag på väg fram för att erbjuda mig bjuda honom på vattnet, eftersom han uppenbarligen inte hade råd att betala för det själv.
Till slut tröttnar serveringspersonalen, herren får sitt vatten gratis - och det blir äntligen min tur (hela diskussionen tog närmare 10 minuter). När jag ska betala, ler man bakom disken och säger att "kan en så välbärgad herre prata till sig gratis vatten, kan du snacka till dig gratis kaffe!". Jag behövde inte betala för mig, så inget ont som inte har något gott med sig.
Men hur pinsam är inte hela situationen?! Karln är uppenbarligen tillräckligt välbärgad för att bära dyra märkeskläder (bara hans skjorta kostade uppskattningsvis 1500-2000 kr) och årskort på SJ - men inte 17 kronor för en flaska vatten. Hade jag varit han, hade jag frågat vad som ingick i mitt årskort och på sin höjd frågat om det gick att ta en flaska vatten istället. Men jag skulle verkligen inte starta en diskussion! Men vissa tycker tydligen om att visa sig viktiga, även om man skämmer ut sig på kuppen... :-)

SYD 1