Ibland känner man sig ganska liten till sjöss och man får klart för sig att man inte har mycket att sätta emot naturens krafter. Att det gungar gör normalt inte mig så mycket - så länge allting fungerar ombord.
Inte ens en kvart innan jag och andrestyrman skulle gå av vakten idag, börjar plötsligt autopiloten larma att vi är ur kurs. Inget som i sig nödvändigtvis behöver vara så konstigt i hårt väder - som det trots är på Nordsjön just nu. Men när vi kom mer och mer ur kurs, började vi inse att något var rejält fel. På bara en dryg halvminut var vi 15 grader ur kurs och slog febrilt över från autopilot till handstyrning. Inte heller den fungerade.
Snabbt kallades kapten och överstyrman upp på bryggan - att styrningen inte fungerar när det blåser dryga 15 m/s på Nordsjön KAN bli rätt kritiskt. Vid en koll i utrymmet där styrmaskinen finns, noteras att ett rör med för hydraulolja gått av och det formligen sprutar olja i rummet.
Styrningen var alltså helt väck och vi driver med 2-3 knops fart rakt mot några oljeriggar norrut.
Det blev full fart i maskin - styrmaskinen måste lagas och det nu. Någon passande del att skarva det brustna röret med fanns inte i lager, man fick sonika ställa sig och svarva för att få till något att täta röret med. Under tiden driver vi i den kraftiga sjön och man ser hur sjöarna mer och mer slår in över däck. Man börjar diskutera vad som ska göras om vi kommer för nära oljeriggarna. Kan någon supply-båt komma ut och knuffa oss åt sidan? Ska vi kasta ankar? Visserligen skulle det ta åtminstone 2-3 timmar innan vi var farligt nära - men hur lång tid reparationen skulle ta var ju svårt att förutsäga.
Men snabbare än väntat ringer maskinchefen upp till bryggan och meddelar att styrmaskinen återigen ska fungera, vi blir ombeddda att starta den och kontrollera om det går att styra normalt igen. Det gör det. Uppenbart lättad lägger kapten rätt kurs på autopiloten och vi kan fortsätta resan mot Skottland, efter allt som allt cirka 45 minuter drivande i sjöarna.

Men jag insåg under dessa 45 minuter vad utelämnad man ändå kan bli åt naturens krafter! Just i den här situationen var det givetvis svettigt, men rädd? Njaaa... Snarare lite orolig kanske. ;-) Men jag tänkte givetvis tanken på vad som händer vid till exempel en total blackout, framförallt i tät trafik eller på tok för nära land eller saker som oljeriggar. Skulle man i det läget dessutom få en lastförskjutning är det rätt kritiskt...

När jag jobbade på Arlanda, hade vi en fantastiskt bra förmån - vi la våra egna scheman. Visserligen var det alltid lite jämkande, man fick inte igenom sina önskemål till 100% - men det var inte långt ifrån många gånger.
Så skulle vi vid något tillfälle lägga schemat för mars och april och av någon mystisk anledning var det en söndag i slutet av mars då väldigt få vill åta sig att jobba morgon. Natten mot söndagen var inga problem, men morgon fattades det flera personer för att täcka behovet. Till slut hojtar jag glatt att javisst kan jag jobba denna söndagmorgon. Våra dagpass började sex eller sju och man behövde någon som kunde börja redan sex. Jaja, tyckte jag - det blev ändå ingen sovmorgon, så visst kunde jag börja klockan sex lika väl som sju.
Väl hemma sätter jag mig och ska skriva in mitt egna schema i almanackan och gör en viss upptäckt. Plötsligt förstod jag varför ingen ville börja klockan sex! Det var nämligen den natten vi skulle ställa om till sommartid! Med andra ord förlorade man en timmes nattsömn...
Jag var tvungen att gå hemifrån redan halv fem om jag började klockan sex och det var ju tidigt nog. Men att på det förlora ytterligare en timmes sömn var saftigt. Så mycket att göra åt saken var det ju inte, det var bara att bita i det sura äpplet och åka och jobba efter alldeles för få timmars skönhetssömn.
Hittills har jag annars aldrig "lyckats" med bravaden att glömma bor tidsomställningen och kommit till jobbet på fel tid. Jag har faktiskt kommit ihåg det varenda gång. Men varje gång är det ju NÅGON som missar det och kommer till jobbet på fel tid! Även om man gör kontorstider och har över ett dygn på sig från lördag natt till måndag morgon att komma ihåg klockan. Men den dagen kommer garanterat när även jag glömmer bort det!
Nu har jag trots allt lagt in en påminnelse på mobilen till ikväll om att ställa om klockan innan jag lägger mig. Och imorgon är jag ledig, så ingen katastrof om jag skulle missa det just ikväll heller.
Så - kära vänner - kom nu ihåg att vi ställer tillbaka utemöblerna inatt (på våren ställer vi fram dem)!! :-)

DAGEN 1 DN 1 SMP 1