Halloween i Visby
Sent inatt la vi så till vid färjeterminalen i Visby. Det kommer bli en Halloween-helg bestående av en hel del väntan, men inte mig emot så länge vi ligger till kaj!Dagen fick återigen något av en spännande start; jag hade återigen fått stopp i toaletten i min hytt! Jag svor tyst för mig själv och undrade stilla vad som är fel med båtens avloppssystem?! Jag gjorde tappra försök att rensa själv, men lyckades inte särskilt bra - och hur det såg ut i toaletten tänker jag inte ens gå in på. Det skulle få det mest okänsliga läsare att bli illamående. Till sist gav jag upp och pratade med maskinisten. Jag utrustades med en flaska kaustiksoda och gick återigen lös på toaletten. Denna gång tycktes jag lyckas. Det rinner återigen undan som det ska, men efter denna praktik kommer jag vara proffs på avlopp! Jag kanske ska byta yrke och bli rörmokare istället?!
Glad i hågen begav jag mig istället in till stan. Jag har hört mycket om Visby och nu jäklar skulle jag se om stan levde upp till sitt rykte om att vara en så fin stad!
Efter visst letande, lyckades jag så leta mig in till själva stadskärnan och började strosa runt. Men nästan omgående slogs jag av hur otroligt folktomt det var på gatorna. Jag började undra om visbyborna bara satt hemma på helgerna?! Det var nästan inte en kotte i farten!
Jag började göra försök att komma in i olika affärer, men konstaterade ganska snart att väldigt mycket var stängt. Rättare sagt var nästan varenda affär stängd. Bara någon enstaka butik hade öppet. Och då slår det mig: det är ju helgdag idag! Jag hade inte en tanke på att denna dag är helgdag - hur medveten jag än är om att det är Halloween!
Jaja, tänkte jag, nu är jag ju ändå i stan så då går jag i alla fall runt och tittar lite! Så det gjorde jag - och visst levde Visby upp till att vara en väldigt fin och mysig liten stad!
Men så här känns det ju som sjömanslivet ska vara på nåt sätt - i alla fall när det klaffar så bra som det gjort vissa gånger ombord på Vingatank! Att kunna ligga i hamn emellanåt och kunna gå iland. Det är visserligen inte alla förunnat när man jobbar till sjöss - men visst kan man drömma i alla fall!
På det sättet misstänker jag att man som sjöman hade det bättre förr tillbaka. Man hade chans att komma iland på ett helt annat sätt än nu.
Många tycks ju tro att sjömanslivet är ganska glamouröst, att man får se så mycket och bara resa runt i världen. Och visst får man säkerligen se mer än i många andra jobb, men fullt så roligt som många tror är det faktiskt inte. Det är mycket slit, sena nätter och emellanåt ganska långtråkigt också...Men denna helg känns än så länge ganska lovande! Även om jag inte får möjlighet att tända ljus för mina avlidna släktingar eller gå på några Halloweenfester, så blir det ändå ett avbräck i vardagen till sjöss. Ska närmsta två dagarna passa på att se litegrann av Visby och kommer ha möjlighet till ett par sovmorgnar. Så varför klaga?
Vi kommer nu kretsa kring Gotland närmsta dagarna och vad som sker därefter är väl inte riktigt klart ännu. Det har pratats om Danmark (igen) liksom Göteborg, men som alltid hänger allt i luften ganska rejält.
Men det ger ju också en viss charm över tillvaron på Vingatank, att aldrig riktigt veta vad som kommer att ske mer än de närmsta dagarna. Fast jag har sista tiden också börjat inse att det ger upphov till en viss förvirring emellanåt. Jag har mer än en gång varit tvungen att tänka efter rejält för att komma på vart vi är på väg och var vi nyss varit! Man kan somna i ett land och vakna upp i ett annat och det är ett ständigt flängande över haven.
Så emellanåt får jag ta en sväng till sjökorten på bryggan, ta en titt på reseplaneringen för att sedan komma på vart det är vi ska! Framförallt under sådana veckor som den som just passerat, med åtskilliga byten av destinationer och planer. Det har varit flera gånger vi fått lägga om reseplaneringen och totalt tänka om när det kommit nya bud.
Även om jag uppskattar variationen och att aldrig riktigt veta hur dagen slutar, så ger det ju upphov till viss förvirring också. Och det har varit gånger när jag lagt mig att sova på kvällen som jag verkligen fått tänka efter för att komma på var jag kommer vakna upp nästa morgon, i vilken stad - och vilket land - hamnen ligger som jag ska förtöja i nästa dag eller under natten.
Har stört mig på att fästet för att hålla "luckan" för min ena ventil öppen har varit trasig sedan jag
mönstrade på! Så idag tog jag saken i egna händer, "pinnen" kommer egentligen från den lilla bokhylla
jag har i hytten....
Bunkring av en av Gotlandsfärjorna...
Visst hade jag pampig utsikt genom hyttens ena ventil mot Gotlandsfärjans skrov?! ;-)
VISBY
Lät du henner komma närmre?
Mitt sista kap när det gällde skivor, visade sig vara just ett riktigt kap. Det första jag gjorde när jag fick skivorna, var att lägga in dem på datorn så att jag lättare kunde lyssna på dem. Sen har jag knappt lyssnat på nåt annat!! Den senaste med Melissa Horn (som den här låten kommer ifrån) var verkligen nästan beroendeframkallande!
Dyr interneträkning
Ibland när jag ska kolla min mejl - framförallt om det gått några dagar sedan jag kollade den senast - kan jag ha åtskilliga mejl i inboxen. På några dagar är antalet ledigt tvåsiffrigt. Och vad handlar då majoriteten av mejlen om? Ja, oftast billig viagra, penisförlängare, billigt hasch, sex, bröstförstoringar och att jag vunnit 10.000.000 pund utan att ens behövt köpa en lott... Sen kommer en rad mejl på knackig engelska eller svenska från någon östeuropeisk, afrikansk eller asiatisk tjej som tycker min profil (oftast på en sida där jag inte ens är medlem) är intressant och gärna vill ha kontakt med mig för ett seriöst förhållande.När jag sedan fått veta hur jag får större snopp och bröst, bättre sex och hur mycket jag måste föra över till utländskt bankkonto för att få min mångmiljonvinst, då återstår kanske 2-3 mejl från nära och kära. Dessa raderar jag snabbt, eftersom jag inte längre vill ha kontakt med vanliga dödliga - då jag är rik, sexig och förbaskat påtänd!
Eller var det tvärtom? Ja, faktiskt! Jag vill INTE ha varken större snopp eller större bröst - påtänd är jag inte intresserad av att bli. Och jag tänker inte bli blåst på en massa pengar heller. Så jag bockar för och raderar dessa mejl, varpå jag istället öppnar de 2-3 mejl som kvarstår och intresserat läser vad min nära har att säga mig!
Och nu kanske jag slipper besväret att radera en massa onödiga mejl från inboxen också?! "Spamkungen" Sanford Wallace - som sedan mitten av 90-talet översvämmat internet med skräpmejl - har nämligen dömts att betala 711 miljoner dollar (nästan 5 miljarder kronor) i skadestånd till Facebook. Facebook räknar dock inte med att få in alla pengar. Wallace har nämligen begärt att bli försatt i personlig konkurs sedan han förra året förlorade en liknande process mot My Space, där han tvingades betala ett skadestånd på 230 miljoner dollar - eller 1,6 miljarder kronor.
Man kan ju undra om mr Wallace tycker det är värt nästan 7 miljarder kronor att dränka folk i totalt onödiga mejl? Vad har han fått ut av sitt lilla kvällsnöje? En sak är nog säker i alla fall! Han har knappast fått varken stor snopp, stora bröst, knark eller en jäkla massa pengar för det... Däremot tycks han fått tidernas högsta interneträkning.
Daniel från boxer
Nog har jag tyckt att denne Daniel Westling varit bekant någonstans ifrån - men utan att riktigt kunnat placera var jag sett honom! Jag tränar inte på hans gym och umgås inte i de kungliga kretsarna, så kan inte direkt träffat honom. Men nu vet jag!! Han är känd från TV ju!!!!!!!! :-)
EX 1
Under en filt i Madrid
Av någon mystisk anledning började jag nynna på den här låten imorse! Vet inte varför, men fick den liksom på hjärnan och har sedan gått och malt på den hela förmiddagen. Så, mina damer och herrar, nu delar jag med mig av denna härliga låt! Själv börjar jag skratta så fort jag ser Claes Eriksson och få kan väl sjunga denna låt med sådan inlevelse som han!
Havets hägringar
Förhoppningen om att få iland i Visby i helgen har varit så nära, så nära att gå i kras idag. I slutändan tyckte rederiet att det blev för dyrt med lots från kaj när vi imorgon ska gå ut och bunkra två av gotlandsfärjorna och sedan tillbaka att man ville vi skulle ligga till ankars utanför hamnen istället.Så, jag hann komma så långt i min känslovärd att jag hann utveckla en känsla av besvikelse över att behöva tillbringa helgen till ankars utanför Visby utan att kunna komma någonstans. Även om jag inser att det bara är att gilla läget och att det är så här det är till sjöss - så visst vill man kunna gå iland emellanåt också! Och tre dygn till ankars utan att kunna komma någonstans är inte någon höjdare kan jag säga.
Men visst det en sak som är värre! Att faktiskt ligga till kaj och inte få gå iland. Det gjorde vi i Hamburg för en dryg månad sedan. Då låg vi dryga två dygn till kaj, men ingen fick lämna båten - hamnarbetarna plockade till och med bort landgången så att vi inte skulle kunna gå någonstans. Man hänvisade till polisens regler, men när kapten till slut ringde polschefen och frågade vad reglerna faktiskt sa - då visade det sig att vi visst fick gå iland! Polischefen kom till och med själv ut på kajen och såg till att landgången lades tillbaka. Men då var det så sent på eftermiddagen att jag aldrig brydde mig om att gå någonstans - och tidigt nästa morgon kastade vi loss.
Men nu angör vi väntekajen i Visby hamn inatt och kommer ligga där till måndag kväll, bortsätt från när vi under morgondagen bunkrar två av gotlandsfärjorna. Så jag ska ta mig iland en del, är tanken, och titta runt lite. Har aldrig varit på Gotland, men däremot länge velat åka dit, så kommer bli en ny upplevelse. Visserligen kommer jag inte hinna se mer än Visby, men det är ju alltid en början...
Så det blir en Allhelgonahelg på Gotland och det är inte mig emot. Eller Halloween, som man väl ska säga även i Sverige nu för tiden... Det närmsta jag själv kommit det mer amerikaniserade firandet har varit de barn som ibland kommit och ringt på, väl utklädda och velat haft godis. När det var ganska nytt i Sverige, var det inte alltid jag hade godis hemma att ge dem, men så mycket bus blev det inte ändå. De flesta blev väldigt ställda när jag förklarade att jag inte hade något godis att ge dem.Annars har jag konservativt hållt fast vid att gå och tända ljus på anhörigas gravar när jag haft möjlighet. Medan jag bodde i Bagarmossen, hade jag gångavstånd till Skogskyrkogården där mina morföräldrar ligger så då var det alltid något jag gjorde på Allhelgonahelgen. Men sedan jag flyttade till Kalmar, har det varit lite svårare. Men symboliskt har jag alltid tänt ljus hemma i lägenheten och för mig själv sagt att det är för mina avlidna släktingar.
Men de gånger jag varit till Skogskyrkogården på Allhelgonhelgen har jag liksom slagits av vilket jippo denna helg blivit på något vis. Att det är mycket folk som kommer till en så stor kyrkogård denna dag är väl inte så konstigt, men överallt var det korgubbar och stånd där man sålde allehanda krimskrams knutet till Halloween. På en kyrkogård! Kalla mig gammeldags, men jag tycker inte riktigt det känns rätt.
Det har ju även i många andra bemärkelser blivit en amerikaniserade högtid, denna helg. Nu späckas media av diverse skräckfyllda tips inför helgen; recept, musiklista till skräckfesten, klädtips, sminktips, sextips - allt mellan himmel och jord. Jaja, inget fel i förändringar trots allt! Det är ju bara märkligt att vi alltid ska apa efter USA...
Första natten jag sov ombord på Vingatank, kröp jag kaxigt in under täcket och trodde jag skulle kunna somna så. Men icke, ganska snart var både jag och sängkläder genomblöta av svett.Jag kollade att elementet inte var igång, jag öppnade upp allt som kunde ha med ventilationen i hytten att göra - men det hela slutade med att jag plockade ut täcket ur påslakanet och bara hade lakanet över mig den natten. Detsamma har det varit varje natt sedan dess - i början av september. På sin höjd har jag dragit över mig en extra filt ovanpå lakanet, men täcket har jag inte behövt.
Fram till inatt. Igår var det riktigt, riktigt kallt i hytten och jag hade inte bara täcke - utan även filt - på mig när jag sov. Visserligen har jag märkt att jag sover otroligt mycket bättre om det är svalt där jag sover, men det är skillnad mellan svalt och kallt. Och nu anser jag det per definition är KALLT i min hytt!
Idag har jag för första gången sedan jag kom ombord också kört igång elementet jag har i hytten. Det var med visst besvär som jag till sist lyckades sparka igång det lilla "plåtskåpet" som sitter på skottet i min hytt. Det är verkligen inte många rattar och knappar på det, men till sist insåg jag att jag var tvungen att vrida upp det på max för att det skulle gå igång.
Så sakta men säkert börjar det nu ändå bli normal rumstemperatur hos mig igen! Det ska verkligen mycket till innan Tobias klagar över att han fryser, men trots allt händer även det ibland. Och nu har det tillfället kommit, för första gången 2009 tror jag. :-)
Men det är väl nästa tecken på att det börjar bli höst, att man nu måste vrida upp värmen även inomhus. Jag har en viss känsla av att det kommer vara rätt utkylt även hemma i lägenheten när jag kommer hem om ett par veckor. Kommer säkert behövas att jag vrider upp elementen lite även där...
Facebook attackerar
Helt plötsligt verkar det dra en jättevåg med angrepp mot olika internetsajter över nätet! Imorse utsattes tydligen en av it-företagets Basefarms kunder för en hackerattack. Attacken har gjort att också övriga kunder hos Basefarm har drabbats och under morgonen och förmiddagen har flera stora nyhetssajter legat helt nere. Det hela verkar vara någon slags överbelastningsattack. Och nu i eftermiddags attackerades polisens hemsida på ungefär samma sätt med följden att sidan låg ner under ett par timmars tid.
Och nu larmar man även om att Facebook drabbats av en annan typ av attack. Hackers har nämligen riktat en massiv attack mot Facebook och över 700 000 falska mejl har skickats ut till Facebook-användare, som luras att ladda hem virus. De drabbade har fått ett mejl som meddelar att deras lösenord har nollställts och man uppmanas att ladda hem en fil med ett nytt lösenord. I avsändarfältet står den falska adressen ”support@facebook.com” – ett väldigt vanligt knep för att lura mottagaren att tro att mejlet är äkta.
Filen innehåller dock ett program som laddar ned en mängd trojaner till användarens dator, Den skadliga koden kallas Bredolab, en trojan som används till identitetsstölder på nätet.
Jag brukar vara riktigt, riktigt nojig vad gäller att få virus och trojaner på datorn! Det kan i värsta fall bli en riktigt mardröm om vissa av de lösenord man har läcker ut. Tänk er till exempel lösenord till internetbanken! Men även många andra lösenordskyddade sidor skulle kunna bli mer eller mindre obehagliga om fel person kom över lösenorden.
Som tur är har jag inte fått det där mejlet på Facebook, så jag kanske just nu ska betrakta mig som lugn ändå. Men jag var snabb att låta virusprogrammet göra en sökning på datorn i alla fall, bara för säkerhets skulle - men det hittade ingenting. Som tur var...
Jag har sedan ganska länge nöjt mig med att ha Telias antivirusprogram på datorn, mycket för att det är rätt billigt att ha. Många hävdar ju bestämt att det inte ger särskilt bra skydd och jag har väl länge tänkt byta. Men det är väl som med mycket annat - det ska väl till att man råkar illa ut först, innan man får tummen ur arslet och faktiskt byter virusprogram.Men när jag för några veckor sedan hade datorn inne på reparation råkade jag börja diskutera virusprogram med datateknikern som fixat min dator. Enligt honom skulle Telias virusprogram vara ett av de bättre! Så helt plötsligt vet jag inte riktigt vad jag ska tro...
I vilket fall har jag i alla fall aldrig råkat ut får att bli av med några lösenord eller så, något som väl är den största våndan jag har om jag skulle få "oönskade gäster" på datorn. Om det sedan har med virusprgrammet eller min försiktighet att göra har jag absolut ingen aning om!
Jag brukar i vilket fall vara mycket, mycket försiktig med att ladda ned saker jag inte vet vad det är. Och verkligen inte besvara mejl där man ber om lösenord. Och just ett sådant mejl har jag faktiskt fått en gång, då från Nordea. Jag har tidigare haft lite besparingar hos Nordea och dessutom ett lån, så jag är ju trots allt kund där och använder deras internettjänst. Så det låg ju nära till hands att tro att de skulle kunna skicka ett mejl om just till exempel krångel med hemsidan (som mejlet handlade om). Jag började till och med skriva på ett mejl tillbaka - men kom på mig själv innan jag skickade det. Undrar egentligen om det finns NÅGON bank som mejlar och frågar sina kunder om koder eller lösenord? Tror knappast det. Istället skickade jag ett helt nytt mejl till deras support och en kopia av samma mejl till polisen. Och visst hade jag rätt - efter bra några timmar kom svaret att mejlet inte kom från Nordea....
Bilden lånad från Oregon och My new desk
Gotland, here I come!
Den här veckan har jag varit totalt dagvill - och mentalt legat en dag efter ända sen helgen. Imorse var jag helt övertygad om att det var onsdag när jag vaknade; lika övertygad som jag var att det var tisdag igår! När styrman plötsligt började surra om rättningarna till sjökorten (som alltid kommer på torsdagar) blev förvirringen total för min uttröttade hjärna. Jag fick helt enkelt plocka fram mobilen och bläddra fram almanackan i den för att kolla vilken dag det var. Och jo; styrman hade helt rätt! Det är faktiskt torsdag idag. Jag fick sedan konstatera att kocken uppenbarligen var lika dagvill som jag! Det finns en strikt tradition ombord på svenska fartyg vad gäller maten: på söndagar är det ägg och bacon till frukost - och på torsdagar ärtsoppa och pannkaka. Personligen bryr jag mig inte så mycket om denna tradition - det är ingen katastrof om man frångår den - medan det finns många sjöbjörnar som är beredda att starta myteri om de inte får sina ägg och bacon på söndagen och pannkakor på torsdagen.Och idag blev det varken ärtsoppa eller pannkaka - istället en otroligt härlig köttgryta. Inget myteri än, men det är faktiskt första torsdagen som jag spenderat till sjöss och INTE blivit serverad ärtsoppa och pannkaka! :-)
Men bortsett från min förvirrade inställning till dagens datum, har dagen varit otroligt mycket lugnare än tidigare dagar. Bortsett från en molande trötthet efter att ha varit uppe ett par timmar inatt, när vi förhalade från varvet till lastningskajen i Fredrecia. I hällande regn dessutom.
Strax efter tio la vi så loss igen och påbörjade resan mot Gotland och Visby, där vi anländer natten mot lördag. Och det ser ut att bli en fulländad helg efter dagens beslut av rederiet och agenten på Gotland. Vi ska bunkra två av gotlandsfärjorna på lördag eftermiddag och sedan lasta i Slite på Gotlands ostkust - bara 8-9 timmars resa från Visby - på tisdag morgon. Det billigaste visade sig vara att ligga vid väntekaj den tid vi inte bunkrar och sedan segla mot Slite på måndag kväll. Med andra ord större delen av helgen och hela måndagen till kaj i Vibsy! Kan det bli bättre, när jag är ledig på helgerna? Nej, just det, det tycker inte jag heller!
Jag har ju börjat vänja mig vid ändrade planer stup i kvarten och vet också att fartyg ofta har svårt att passa tider - ett talessätt säger att "Bonden kommer när han vill, sjömannen när han kan" - så visst räknar jag kallt med att det kan bli förändringar. Men blir det nu inte det ska jag iland i Visby och titta lite! Jag har faktiskt aldrig varit på Gotland, men alla som varit där vurmar över hur vackert det är - så nu, Gotland, är det upp till bevis!
På något märkligt vis har det totalt gått mig förbi att höstmörkret verkligen kommit på allvar! Det är egentligen först idag jag insett vad tidigt det faktiskt skymmer och blir helt mörkt ute. Ombord på ett fartyg isoleras man mer än man kan ana från världen runt omkring. Den mesta tiden går åt till jobba, äta och sova och man noterar inte alltid årstidsskiftningarna utanför.På något vis har jag varit lyckligt ovetande faktiskt. Sist jag var iland var i Dundee för någon vecka sedan - och där var det fortfarande inte särskilt mycket till höst! Även om det nu inte var någon direkt sommarvärme, så var det inte särskilt mycket höstfärger och trots att jag inte byltat på mig särskilt mycket kläder, var jag ändå genomblöt av svett när jag kom tillbaka till båten.
Men sista dygnen har man mer och mer blivit påmind om att vi snart går in i november. Regn, blåst och åter regn och kyla!
Under dagens rättande av sjökort stod dörren till ena bryggvingen öppen och det kändes klart och tydligt hur långt hösten är kommen på den luft som kom in. Behaglig, men ändå frisk och kylig, så som det bara kan vara på höstarna!
Annar brukar jag tycka väldigt mycket om hösten, även novemvber! September och oktober är så otroligt vackra med alla höstfärger och det kan fortfarande bli en och annan riktigt varm och fin dag. November är i sig ganska tråkig visserligen, men istället har man ju då advent och jul att se fram emot... Och hösten är normalt en ganska lugn årstid, då man med gott samvete kan sitta inomhus och kura.
Något som jag verkligen saknat sista åren och som jag inte vet varför det aldrig blivit av, är att vara ute i skogen på höstarna. Det har knappt hänt alls för min del på flera år. Tycker väldigt mycket om det, men av någon anledning har det inte riktigt blivit av. I år har det ju sin naturliga förklaring; det växer väldigt lite skog till sjöss nämligen. Men nästa år har jag förhoppningsvis andra möjligheter!
Lotsbåten från Fredrecia. Enligt lotsen kunde de få upp båten i 52 knop...
Utanför Danmark hade man militärövning med fartyg och u-båtar, bland annat övade man minröjning...
Alla är vi nog lite småkriminella egentligen
Vi har nog alla råkat kläcka ur oss saker ibland, som blivit så där pinsamt fel... Själv minns jag när jag på gymnasiet var på klassresa i Ryssland, vi skulle bo inneboende i familjer och vara med i vänskolan bland annat. Första kvällen hos familjen jag skulle bo hos var det stor bjudning. De tyckte uppenbarligen det var lite exkotiskt med den där västerlänningen som skulle komma på besök i två veckor. Och jag blir verkligen utfrågad - nästan grillad - om hur det var i Sverige. Jag blir utfrågad om politik, system i Sverige - och så om min fritid förstås. Så var det någon som frågade vad jag tyckte om att titta på på TV. Jag svarade som det var, att jag tittar ytterst lite på TV. ""But" - tillägger jag - "one of my favourite programes is Striptease!". Alltså dåtidens variant av Uppdrag Granskning - men själv tänkte jag ju inte så långt att de inte hade en aning om vad det var för typ av program. Men när jag märkte hur gamla farmor plötsligt satte vodkan i halsen, någon av tjejern började fnittra lite generad insåg jag förstås vad det var jag råkat kläcka ur mig! Då försöker jag förstås förklara att det inte var ett "sånt program" - utan ett samhällsprogram. Själv undrar jag om de verkligen trodde mej! *L*
Men nu har jag faktiskt fått inse att de finns de som kläcker ur sig värre grodor än mej!!
Men nu har jag faktiskt fått inse att de finns de som kläcker ur sig värre grodor än mej!!
Vad är väl som väntans tider?
Förvirringen fortsätter! Vid middagen idag insåg jag att det inte bara var jag som förmodligen såg lätt förvirrad ut efter dagens övningar - det gällde även styrmännen. Buden har haglat tätt och planerna har ändrats X antal gånger även idag.Fram tills lotsen varit ombord närmare en timme var planen att vi skulle ligga till ankars utanför Fredrecia hamn till tidigast imorgon bitti, då fick komma in för att lasta. Men helt plötsligt ändrades buden och vi skulle istället till varvet för reparationer. Fortfarande svävar vi i viss ovisshet om när vi får komma till kaj för att lasta - beskeden alternerar mellan alltifrån 01:00 inatt till någon gång under dagen imorgon. Avgångstiden hoppar fram och tillbaka på ungefär samma tidsspann.
Besättningsbytet blev också väldigt improviserat. Besättningen som skulle mönstra på var redan på väg, men hade räknat med en hotellnatt inatt och påmönstring först imorgon. Sedan blev det nya bud och de fick snabbt ta sig från Göteborg till Danmark istället.
Jag har ju vid det här laget börjat vänja mig vid att det är så här till sjöss. Man kan inte alltid räkna med ett bestämt datum i en bestämd hamn vid på- och avmönstringar - det kan alltid diffa på 1-2 dygn, alla datum man får är +/- några dygn.
Min första påmönstring är ju ett praktexempel på detta - och då hade jag ännu inte lärt mig att det var så till sjöss! Jag hade pratat med kapten på fredagen och fått besked att det skulle bli på onsdagen jag skulle mönstra på. För min del var det perfekt, eftersom min dåvarande flickvän skulle komma på ett sista besök över helgen innan jag stack till sjöss. Jag skulle ringa tillbaka på måndagen för att få en mer exakt tid för onsdagen bara...
Och det gjorde jag! Jag ringde fram på måndagseftermiddagen - och fick veta att jag behövde vara i Norrköping vid 2-tiden på TISDAGEN. Det vara bara att köra igång med att packa, boka biljetter och fixa allt annat jag behövde göra innan jag stack. Ett på natten var jag i säng - och klockan sju nästa morgon gick tåget.
När jag vid elva var så gott som framme i Norrköping, ringde kapten. Båten var sex timmar sen - jag kunde ju vänta några timmar med att åka hemifrån tyckte han... Det fick istället bli lunch och sightseeing i Norrköping - jag var ju redan på plats. :-)
Två veckor är det nu kvar innan jag mönstrar av. I alla fall i grova slängar... Jag börjar nu inse att det kommer vara med aningen blandade känslor jag hoppar av denna båt!Givetvis kommer det vara skönt att komma hem ett par dagar, lika roligt kommer det också vara att prova på något nytt, med en helt ny båt. Men jag har blivit bra bemött och omhändertagen här, så det kommer också bli aningen vemodigt att åka härifrån. En av de största fördelarna har ändå varit att vi inte haft någon fast trad, att man aldrig riktigt vetat mer än några dagar framåt hur resorna har sett ut. Självklart är det på gott och ont (som allting annat), men mestadels positivt.
Det som jag även på tidigare båtar känt varit aningen påfrestande har varit att inte kunna hålla regelbunden kontakt med folk hemma. Självklart en vanesak för alla parter - man vänjer sig till slut vid att man får prata de gånger vi ligger i hamn och jag råkar ha en stund över.
På första båten jag var på, hade vi inte tillgång till internet ens i hamn och då blev det aningen svårare. Å andra sidan gick vi väldigt mycket på svenska hamnar, så man hade ju istället större möjligheter att ringa.
Här har de mest blivit att man hållt kontakt via internet istället, eftersom det är så sällan vi är i Sverige. Så det har blivit en hel del mejl och en del tid på Facebook för att hålla kontakten istället. Undrar just hur det var för bara 10-15 år sedan för sjömän? Då fanns varken mobiler eller internet i samma utsträckning...
Men man får ju ta det onda med det goda helt enkelt. Att vara till sjöss är ju lite mer av en livsstil än de flesta andra yrken, man får helt enkelt finna sig tillrätta med att inte kunna ha samma regelbundna kontakt med nära och kära som om man kan komma hem efter jobbet varje dag. Så enkelt är det ju....
PÅ VARV I FREDRECIA
Vår "granne" på varvet i Fredrecia...
Rappakalja
”Ibland blir det någon mix av statlig, regional och självutnämnd myndighet. Exempel på det senare är föreningar och råd som bildas kring alla, efter 80-talet uppfunna, handikapp som allergier, Asberger, Damp, ADHD, anorexi, dyslexi, dyskalkyli, oral galvanism, anal magnetism ... endast fantasin sätter gränser.” Texten kommer från en insändare, skriven av en rektor Gert Åkesson på Sundgymnasiet i Skåne. Den enda av de diagonser och sjukdomar han rabblar upp som faktiskt är påhittad, är anal magnetism - som introducerades i tv-programmet Nöjesmassakern på 80-talet.
Snacka om okunnigt yttrande - för att inte säga att det dessutom är är totalt olämpligt av en rektor. Hade jag haft mina barn på den här skolan hade de fått byta skola direkt.
Det här är ju precis samma rappakalja som när regeringen ville påstå att utbrändhet inte är en sjukdom - eller på den tiden homosexualitet räknades som en sjukdom...
Rektorns chef säger i media att han ska kontakta rektorn och jag hopppas rektorn får vad han tål! En sak att snacka skit på kafferasten, men man går inte ut i media med sådan rappakalja...
Bilden lånad av Nettan
Andra bloggar om Gert Åkesson, Sundgymnasiet, dyslexi, damp, ADHD, Oral galvanism, Nöjesmasakern, rektor och rappakalja
Déjà vu
Eragon till sjöss
Så är dagens arbete och studier över, jag har slagit mig ner i hytten och försöker sammanfatta dagen. Förvirring är nog det första ordet som ploppar upp... Förvirring och ständigt nya bud.Sista budet igår var att vi skulle till Fredrecia i Danmark via Göteborg för att byta besättning. I Göteborg skulle vi vara tidigt imorgon bitti, för att sedan åka vidare till Danmark. Jaha, så kom budet från kontoret att "Strunta i Göteborg, ni byter besättning i Danmark istället!". Reseplaneringen fick läggas om i all hast och hamnen kontaktas för lots och liknande. Någon kajplats finns inte förrän tidigast onsdag, så det blir runt dygnet - eller kanske mer - till ankars utanför Fredrecia. Och de stackare som ska hem får alltså vänta ännu längre innan de får komma av. Plus att de som ska på ska underrättas och deras resor bokas om.
Sista man pratade om innan jag lämnade bryggan var att inte skulle bli någon ankring - vi ska på varv istället! Fast var än så länge bara prat, inte fastslaget ännu.
Jaja, spännande när man inte vet vad morgondagen bär med sig! Annat än att vi är på väg emot Fredrecia i Danmark, för att sedan segla vidare emot Gotland och Visby.
Jag har nu iallafall hamnat än mer i ett paradis - åtminstone om man ser till maten ombord! För någon vecka sedan råkade jag i förbigående kläcka ur mig för vår kock ombord - som är filipinare - att jag varit tillsammans med filipinska och att jag har en stor svaghet för asiatisk mat.
Detta gjorde honom alldeles till sig i trasorna - och han lovade på stående fot att jag hädanefter skulle få så mycket asiatiskt jag bara orkade äta! Och ja, det har blivit en hel asiatiskt! Hittills har det alltid varit två rätter vid varje måltid - svensk OCH filipinsk mat - men den filipinska har sett lovligt lockande ut många gånger. Hela fiskhuvuden (JA, BARA huvudet) tillagat på olika sätt och en massa annat jag inte riktigt velat ens tänka tanken att äta. Men nu har de asiatiska måltiderna fått ett lite annat utförande - och jag hugger glatt in! Vissa saker är rejält kryddstarka, men det gör mig knappast särskilt mycket - det går bara lite mer vatten. :-)
När jag häromdagen var iland i Dundee, hamnade jag av en slump i en skivaffär som hade skiv- och filmrea. Två filmer hittade jag - för motsvarande 40 kronor styck. Den ena - "När lammen tystnar" - har jag sett tidigare och vet att den är bra medan den andra - "Eragon" - var lite av en chansning.Och det var tur att jag inte betalade mer än 40 kronor för den filmen, för jag blev verkligen besviken! Den kändes mest som en efterapning av Sagan om ringen-filmerna. Det var knappt att effekterna i filmen imponerade särskilt mycket!
Jag gillade på ett pojkaktigt sätt Sagan om ringen-filmerna och tänkte att jag förmodligen skulle gilla denna med. Men när den var slut, satt jag och tänkte "vad hände egentligen?". Och jag kom fram till att det inte var så värst mycket... Det svischade fram väldigt fort i handlingen och allt stökades över ganska slarvigt. Men fick med lite effekter, något krig och lite kärlek, allt ihoptryckt på 1,5 timme. Nej, jag blev faktiskt väldigt besviken måste jag säga!
I eftermiddags började jag på en sak som länge funnits i mina tankar att ta tag i. Nämligen Vita Arkivet. Till en början hade jag tänkte spara det tills jag kommer hem och då skriva ut det färdiga fomurlär som finns och fylla i för hand.
Men så slog mig tanken att göra ett eget på datorn istället. Visserligen är det ju ingen brådska (hoppas jag i alla fall) att få detta klart, men ville ändå börja lite smått.
På något vis känns det nästan lite makabert att planera sin egen begravning - man vill ju att det ska vara många år kvar tills dess! Men samtidigt vet man ju att det faktiskt kan hända när som helst - och då underlättar man ju för sina anhöriga om man skrivit ner vad man själv vill.
Och framförallt är det ju frågan om många praktiska ting som är bra om de finns till hands. Alltifrån enklare saker som kontonummer, hyreskontrakt och kontaktuppgifter till anhöriga till hur man ställer sig till till exempel organdonation...
För inte så länge sedan skrev jag dessutom ihop en sida med alla inloggningsuppgifter till olika internetsidor där jag är med. Bloggen, mejlen, Facebook och en massa annat. Det är ju sådant jag - och säkerligen många av min anhöriga - vill ska plockas bort den dag jag "vandrar vidare". Men många av dessa sidor tycks inte lika samarbetsvilliga vad gäller att låta anhöriga plocka bort sidorna - även om de kan styrka att personen faktiskt är död (Facebook godtar tydligen inte ens en dödsattest som bevis). Men med mina inloggningsuppgifter, går det ju bra för mina anhöriga att gå in och bara radera mian profiler.
Och på samma dokument har jag även skrivit PIN-koden till mobiltelefonen, VISA-kortet och en hel del annat som kan vara bra. För min egen gäller det nu bara att hålla dokumentet uppdaterat - många av dessa saker är ju sådant som förändras med jämna mellanrum. Sedan får man ju givetvis hålla koll på dessa papper - kommer uppgifterna i orätta händer, kan det givetvis ställa till ett rent helvete för mig...
Mer och mer får jag inse att jag gjorde klokt i att vänta med att köpa ny dator! När min krånglade som mest, var jag på god väg att köpa en ny och började faktiskt också titta på datorer av olika slag. Men sen bestämde jag mig i sista stund att istället reparera datorn så gott det gick - och det blev med gott resultat trots allt. Nytt tangentbord, ominstallation och 1800 kronor fattigare, så är datron NÄSTAN som ny! :)Nu får jag säga att jag är rätt nöjd ändå. Dels kom jag för tillfället undan väsentligt mycket billigare än om jag köpt ny dator - för ska jag köpa nytt, vill jag kunna köpa något rejält och då blir det dyrt! Något som inte riktigt passar för en fattig student just nu.
Men så har jag också sett att den nya versionen av Windows ska vara mycket bättre än Vista, som jag har just nu. Visserligen går ju det att installera om, om man så vill, men det kostar ju det med.
Och idag kan man läsa om nya, mobila bredband som kommer ut i början av 2010. Det ska tydligen vara tio gånger så snabba som det som finns idag. Klart en prylbög som jag ska ha ett sådant bredband. :-)
Fast å andra sidan; när jag väl köpt ny dator nästa år - då kommer givetvis andra saker som jag OCKSÅ vill ha! Så då får man köpa nytt igen! *L*
Men så har jag också sett att den nya versionen av Windows ska vara mycket bättre än Vista, som jag har just nu. Visserligen går ju det att installera om, om man så vill, men det kostar ju det med.
Och idag kan man läsa om nya, mobila bredband som kommer ut i början av 2010. Det ska tydligen vara tio gånger så snabba som det som finns idag. Klart en prylbög som jag ska ha ett sådant bredband. :-)
Fast å andra sidan; när jag väl köpt ny dator nästa år - då kommer givetvis andra saker som jag OCKSÅ vill ha! Så då får man köpa nytt igen! *L*
AB 1, 2, 3, 4 DAGEN 1 DN 1, 2, 3, 4 SvD 1, 2, 3 VG 1, 2, 3
Bilderna lånade från World in my eyes, Teckna.ning.com och Emilie Wingren
Bilderna lånade från World in my eyes, Teckna.ning.com och Emilie Wingren
Ordningsvakter i ett nötskal
En kvinna är misstänkt för våld mot tjänsteman sedan hon motsatt sig ett ingripande av ordningsvakten på Palace i Kalmar i fredags natt. Kvinnan har en helt annan uppfattning av situationen och har motanmält vakten för brukande av övervåld.
Nu har jag egentligen absolut ingen aning om vad som faktiskt hänt i just den här situationen, trots allt var jag inte där. Men att vakter titt som tätt (dock inte ALLA, givetvis) missbrukar sin befogenheter emellanåt är ju rätt känt - så det skulle faktiskt inte alls förvåna mig om det faktiskt finns fog för kvinnans anmälan.
Det som är tragiskt, men tyvärr ofta sant, är att det många gånger är väldigt svårt att få rätt gentemot en vakt. Många gånger går man på vaktens linje - tyvärr.
Personligen har jag väldigt dåliga erfarenheter av vakter (läs dörrvakter), även om jag givetvis förstår att de även finns de som gör ett exemplariskt jobb också.
Men efter min senaste negativa erfarenhet av dörrvakter - på Krögers förra året - är mitt förtroende för den här yrkeskåren praktiskt taget noll. Tyvärr - för jag vill inte tro att alla missköter sig.
Men trots allt är det uppseendeväckande ofta man hör om vakter/ordningsvakter av olika slag som bland annat använt övervåld. Något som ju givetvis inte ska förekomma.
Men varje gång jag går ut och blir trevligt bemött av en dörrvakt, blir jag alltid lika ställd! Jag är liksom inte beredd på det. Min generella upplevelse är barska, sura och många gånger ganska stöddiga biffar som står i dörrarna på krogarna. Sen är plötsligt någon trevlig, och jag stannar liksom upp i flera sekunder innan jag inser vad som hänt.
Även om man bortser från bemötandet jag fick på Krögers förra året, så har jag inte direkt positiva erfarenheter av Kalmars dörrvakter. Generellt har det varit ett stöddigt och aningen grinigt bemötande på många ställen, med några få undantag...
Nu har jag egentligen absolut ingen aning om vad som faktiskt hänt i just den här situationen, trots allt var jag inte där. Men att vakter titt som tätt (dock inte ALLA, givetvis) missbrukar sin befogenheter emellanåt är ju rätt känt - så det skulle faktiskt inte alls förvåna mig om det faktiskt finns fog för kvinnans anmälan.
Det som är tragiskt, men tyvärr ofta sant, är att det många gånger är väldigt svårt att få rätt gentemot en vakt. Många gånger går man på vaktens linje - tyvärr.
Personligen har jag väldigt dåliga erfarenheter av vakter (läs dörrvakter), även om jag givetvis förstår att de även finns de som gör ett exemplariskt jobb också.
Men efter min senaste negativa erfarenhet av dörrvakter - på Krögers förra året - är mitt förtroende för den här yrkeskåren praktiskt taget noll. Tyvärr - för jag vill inte tro att alla missköter sig.
Men trots allt är det uppseendeväckande ofta man hör om vakter/ordningsvakter av olika slag som bland annat använt övervåld. Något som ju givetvis inte ska förekomma.
Men varje gång jag går ut och blir trevligt bemött av en dörrvakt, blir jag alltid lika ställd! Jag är liksom inte beredd på det. Min generella upplevelse är barska, sura och många gånger ganska stöddiga biffar som står i dörrarna på krogarna. Sen är plötsligt någon trevlig, och jag stannar liksom upp i flera sekunder innan jag inser vad som hänt.
Även om man bortser från bemötandet jag fick på Krögers förra året, så har jag inte direkt positiva erfarenheter av Kalmars dörrvakter. Generellt har det varit ett stöddigt och aningen grinigt bemötande på många ställen, med några få undantag...
Läs gärna om Krögers här!
Bilden lånad från Niklas Baudin
Jäkla landkrabbor
Idag fick jag faktiskt mejl från Studentkåren i Kalmar! När jag fick min post i torsdags kom en mycket märklig betalningspåminnelse - man påstod att jag inte betalat min medlemsavgift till Studentkåren vid Högskolan i Kalmar. Jag blev förstås rätt brydd, för jag har aldrig varit med där - utan i Sjöfartshögskolans egna studentkår, Lambda. För säkerhets skulle går jag in på Studenkårens hemsida och kollar. Och vad står där? Jo:"Studerar man i Kalmar så är man medlem i Studentkåren Högskolan i Kalmar (utom Sjöfartsstudenter som är medlemmar i Studentkåren Lambda)."
Nu blev jag istället irriterad - och skriver ett ganska surt mejl till studentkåren, där jag gör klart jag inte tänker betala räkningen de skickat. Och först idag kom svaret, mycket kort och konsist - bestående av en enda mening: "Det har blivit fel härifrån men du är redan makulerad".
Men vad jag förstått sedan jag skrev om detta på bloggen sist, har man alltså mer eller mindre satt detta i system hos Studentkåren. Lambda har påtalat det, men man skyller på dataproblem. Jaja, det tror jag vad jag vill på! För så jäkla svårt ska det inte vara att urskilja vilka som läser vilken utbildning. Men eftersom vissa tydligen betalat dubbla kåravgifter, har man fortsatt skicka ut räkningar till en del sjöfartsstudenter - och på så vis fått in en hel del pengar som man egentligen inte ska ha. Så särskilt billigt är det ju inte heller - 270 kronor per termin kostar medlemskapet. Ganska fräckt om man frågar mig... Så ett litet tips till andra på Sjöfartshögskolan som läser detta: betala inte räkningen om ni får en från Studenkåren!!
Bilden lånad från Blad.se
Tre RIKTIGA karlar!!!
Det är verkligen hemskt vad avtrubbad man blivit på sätt och vis! Man läser nästan dagligen om allt möjligt elände i tidningarna och till slut slutar man helt enkelt bry sig.Eller har man gjort det? Nej, inte riktigt - bryr sig gör man fortfarande. Men man orkar inte riktigt ta in allt. Skulle man göra det, skulle man nog till slut inte orka med själv...
Men det är också hemskt att det gått så långt att man inte orkar ta in allt elände man läser om. Att det är så mycket att man måste stänga av... Varje händelse är ju i sig en tragedi för de inblandade.
Nästan dagligen läser man ju om väldtäkter någonstans i landet. Även om varje våldtäkt alltid är en tragedi för offret, får händelsen en liten notis i någon tidning och sedan är det inte mer med det. Själv tänker man ofta "Usch, ytterligare en våldtäkt" - oh bläddrar vidare. Idag går att läsa om en gruppvåldtäkt i Göteborg. En 20-årig kvinna våldtas av tre män i ett skogsparti och lyckas själv larma polisen efter våldtäkten. Polisen har i skrivande stund inte gjort några gripanden, men beskriver överfallsvåldtäkten som mycket grov.
Ytterligare en tragedi! Den här flickan kommer givetvis ha men för livet efter den här våldtäkten. Männen får i bästa fall några års fängelse...
Själv undrar jag bara hur människor som begår sådana här brott överhuvudtaget kan se sig själv i spegeln? Hur kan de överhuvudtaget leva med sig själva efter vad de gjort? Hur kan de tro att de överhuvudtaget kommer kunna respekteras av andra efter ett sådant brott?
Just när man läser om dessa grövre våldtäkter, då reagerar man fortfarande - tacka och lov - ganska starkt! Även om man nog aldrig till 100 % kan sätta sig in i den fruktansvärda upplevelse det måste vara att utsättas för en sådan skändning som våldtäkt är, så förstår man ju ändå att det måste vara ett fruktansvärt trauma. Kan man någonsin bli människa igen?
Bilden lånad från Tamilnation
Livsval
Livet kan enkelt uttryckt sammanfattas två livsviktiga val:
1) ska jag skaffa hund? Eller...
2) Ska jag skaffa barn?
1) ska jag skaffa hund? Eller...
2) Ska jag skaffa barn?
Lätt val? Nej, tänkte väl det! Tycker inte jag heller - så tur är väl att man emellanåt kan se ljuset i tunneln, eller hur?!
Så medan du funderar på dessa livsviktiga val, kan du ju lindra ditt dåliga samvete genom att skänka en slant till bättre behövande!
Själv undrar jag bara varför katter alltid ska överdriva?
72 försök att göra vännens fru gravid
Hittade den här tidningsartikeln för en stund sedan... Snacka om vilken sörja den här mannen ställde till med i slutändan! Undrar om han med facit i hand valt att adoptera istället? ;-)
Internet 40 år
Ibland skrattar jag verkligen år mig själv! Jo faktiskt, det gör jag - men jag tror inte jag är den enda som ser det lite komiska i det hela. Men hur reagera man när man plötsligt inte har tillgång till internet? Jo, jag blir irriterad och börjar tänka "hur ska jag ordna det och det nu?". Men hur 17 gjorde man förr? Fram till för inte alls särskilt många år sedan klarade man sig ypperligt bra utan vare sig internet eller mobiltelefoner. Nu har plötsligt väldigt mycket flyttat ut i etern istället.Jag gör sköter otroligt mycket praktiskt via datorn; betalar räkningar, bokar resor och allt möjligt. När jag bokade min tågbiljett till Kalundborg i samband med att jag skulle mönstra på Vingatank var jag tvungen att ringa till SJ's biljettbokning för att boka - utlandsresor går nämligen inte att boka via nätet (bortsett frön Oslo och Köpenhamn om jag inte minns fel). Tror det var första gången på 2-3 år som jag faktiskt bokade en resa via telefon. Och när DET kom - att kunna telefonboka - ansågs ju det som otroligt "high-tech".
Och nu när man är till sjöss fyller internet verkligen ytterligare en funktion! Alltsomoftast har vi täckning på internet även till sjöss, vilket man inte har på mobiltelefonen. Så då är det ju perfekt att kunna mejla och chatta med folk, helt enkelt kunna hålla kontakt med familj och vänner.
Men hade man sagt till mig för 15 år sedan att internet skulle bli så "stort" som det faktiskt blivit, hade jag knappast trott på det. Precis som att kunna se den man pratar med i telefon - något jag ju nu faktiskt kan via min mobil. Det lät ju mer eller mindre som taget från någon science fiction-film.
På torsdag är det tydligen exakt 40 år sedan man "uppfann" internet och kunde få datorer att kommunicera med varandra. Inte för att jag överhuvudtaget är särskilt i det här med data, men trodde faktiskt det var en nyare uppfinning än så...
En av de saker jag nyttjar mest när jag är ute på nätet är ju - som säkerligen märks - den här bloggen. Det har ju blivit lite grann av en "hobby", men också ett sätt att kommunicera med folk - ungefär som när folk skriver resedagböcker på nätet, så kan jag på så vis enkelt berätta för folk vad som händer i min lilla tillvaro. :-)Det är få bloggar jag själv följer, men det är ändå några stycken som jag går in och läser emellanåt. Och det jag själv uppskattar mest i en blogg är det ska vara lite "djup" i inläggen, det ska med andra ord inte vara någon ytlig modeblogg... Även om jag förstås uppskattar lite variation i inläggen också. Även om det bara är att låta bli att läsa dessa modebloggar och bloggar med ständiga "dagens outfits", kan jag aningen störa mig på dem - fråga mig varför! Det är ju som sagt bara att inte läsa dem.
Men det som stör mig ännu mer är de bloggare som inte tycks vara riktigt läskunniga. Man får mer än gärna kommentera min blogg, det är bara roligt! Men jag vill att kommentarerna ska vara något sånär relevanta till min blogg, jag vill se att man faktiskt läst vad jag skrivit när man skriver. Så när man får kommentarer i stil med "läs min blogg", "min nya blogg är SÅÅÅ bra, läs gärna och kommentera" och "tävla på min blogg, så vinner du att jag länkar till dig". Suck, säger jag bara. Även om det givetvis är mycket roligare att blogga om man har många läsare, så har jag svårt för dessa billiga "reklamknep". Det märkliga är ju faktiskt att dessa kommentarer fortsätter komma trots den lilla "regel" jag lagt in under varje inlägg och syns mycket väl innan man kommer fram till kommentarsfältet.
Häromdagen gjorde jag om utförandet på regeln så den skulle synas bättre - och då ÖKADE antalet reklamkommentarer helt plötsligt! Men NEEEEJ, jag tänker fortfarande inte publicera dem!
Jag kommenterar också andras bloggar, men tror mer på att skriva bra och relevanta kommentarer och på så vis länka till sin blogg. Gillar folk det man skriver, kommer de ändå att klicka in sig på min blogg!
DN 1
Rörligt.... :-)
Nu känner man sig riktigt, riktigt mör i kroppen. Sådär mör som man bara känner sig när man varit på benen väldigt länge - och det har jag ju idag.Vi blir liggande i Dundee till sextiden måndag morgon (förtöjde redan vid nio imorse) och söndagar är ju lämpligt nog min lediga dag. Så jag tog givetvis tillfället i akt för att smita iland några timmar. Ännu lämpligare är ju faktiskt att oljeterminalen ligger bara 15-20 minuters promenad från statskärnan vilket ju gjorde det ännu mer lämpligt att gå iland.
Så det blev tre timmars strosande i stans affärer - som trots att det är söndag faktiskt var öppna. Dundee var mycket större än jag trodde när jag kom hit första gången, men visade sig vara fjärde största staden i Skottland - och det märktes faktiskt. Så mycket att titta på, även om jag inte handlade särskilt mycket. Ska jag dryga ut mitt bagage ännu mer, ska det i så fall vara med saker som antingen är väsentligt mycket billigare än hemma i Sverige eller saker som jag inte kan få tag i hemma. Annars känns det bara dumt att köpa en massa prylar och göra bagaget tyngre än vad det redan är.
Men det var en mysig och väldigt typisk engelsk småstad jag kom till! Pubar här och där, doften av Fish n' ships och mörkbruna tegelbyggnader. Har faktiskt aldrig förstått varför engelsmännen inte kan bygga lite snyggare hus - allt går ju i brunt här... ;-)
Så vänstertrafik förstås! Men precis som när jag var iland i Easham för några veckor sedan, tog det inte många minuter att vara tillbaka i gamla vanor och faktiskt titta åt höger (och inte vänster) när man ska gå över gatan. Allt blir ju spegelvänt när folk envisas med att köra på fel sida av vägen!!Men som varje gång jag kommer till ett engelskspråkigt land, går det fort att komma in i jargongen väldigt fort igen. Första samtalen blir alltid aningen trevande, sedan blir det bara smått tafatt för att man till slut nästan blir tagen för en engelsman.
Och engelsmännen är ju generellt väldigt vänliga och hjälpsamma, åtminstone är det min egen erfarenhet. Man behöver inte mer att stanna till på gatan och se aningen vilsen ut, så har man en skock engelsmän omkring sig som vill hjälpa till och visa vägen.
Det blev en behändig påse med småsaker jag hade med mig tillbaka när jag väl var klar med min rundtur på stan. Mest blev det "nyttosaker"; deodorant, nässpray och lite annat som börjat tryta.
Till min stora glädje hade även en av skivbutikerna CD- och DVD-rea och riktigt billigt var det! Några skivor jag ville ha hittade jag aldrig, men däremot ett par filmer. Man reade ut filmer för 2 pund (≈ 20 kr) och uppåt, så det var ju rena drömmen! Så värst många filmer blev det inte, men ett par stycken dock. Så nu kommer det bli ett par filmkvällar ombord på Vingatank framöver!!
Gårdagens bunkring utanför Trubaduren
Trött sjöman...
Vakt satte på kroggäst
Felaktiga instruktionsböcker
Hur många gånger är det inte som man köpt tekniska grejer och sedan suttit och svurit över instruktionsboken?! Dåligt språk - om den ens är skriven på svenska - knapphändiga beskrivningar som dessutom ofta är rent av felaktiga. Visst känns det igen?! Men var lugn!! Du är inte ensam om att uppleva detta!!
Dramatik på Nordsjön
Ibland känner man sig ganska liten till sjöss och man får klart för sig att man inte har mycket att sätta emot naturens krafter. Att det gungar gör normalt inte mig så mycket - så länge allting fungerar ombord.Inte ens en kvart innan jag och andrestyrman skulle gå av vakten idag, börjar plötsligt autopiloten larma att vi är ur kurs. Inget som i sig nödvändigtvis behöver vara så konstigt i hårt väder - som det trots är på Nordsjön just nu. Men när vi kom mer och mer ur kurs, började vi inse att något var rejält fel. På bara en dryg halvminut var vi 15 grader ur kurs och slog febrilt över från autopilot till handstyrning. Inte heller den fungerade.
Snabbt kallades kapten och överstyrman upp på bryggan - att styrningen inte fungerar när det blåser dryga 15 m/s på Nordsjön KAN bli rätt kritiskt. Vid en koll i utrymmet där styrmaskinen finns, noteras att ett rör med för hydraulolja gått av och det formligen sprutar olja i rummet.
Styrningen var alltså helt väck och vi driver med 2-3 knops fart rakt mot några oljeriggar norrut.
Det blev full fart i maskin - styrmaskinen måste lagas och det nu. Någon passande del att skarva det brustna röret med fanns inte i lager, man fick sonika ställa sig och svarva för att få till något att täta röret med. Under tiden driver vi i den kraftiga sjön och man ser hur sjöarna mer och mer slår in över däck. Man börjar diskutera vad som ska göras om vi kommer för nära oljeriggarna. Kan någon supply-båt komma ut och knuffa oss åt sidan? Ska vi kasta ankar? Visserligen skulle det ta åtminstone 2-3 timmar innan vi var farligt nära - men hur lång tid reparationen skulle ta var ju svårt att förutsäga.
Men snabbare än väntat ringer maskinchefen upp till bryggan och meddelar att styrmaskinen återigen ska fungera, vi blir ombeddda att starta den och kontrollera om det går att styra normalt igen. Det gör det. Uppenbart lättad lägger kapten rätt kurs på autopiloten och vi kan fortsätta resan mot Skottland, efter allt som allt cirka 45 minuter drivande i sjöarna.
Men jag insåg under dessa 45 minuter vad utelämnad man ändå kan bli åt naturens krafter! Just i den här situationen var det givetvis svettigt, men rädd? Njaaa... Snarare lite orolig kanske. ;-) Men jag tänkte givetvis tanken på vad som händer vid till exempel en total blackout, framförallt i tät trafik eller på tok för nära land eller saker som oljeriggar. Skulle man i det läget dessutom få en lastförskjutning är det rätt kritiskt...
När jag jobbade på Arlanda, hade vi en fantastiskt bra förmån - vi la våra egna scheman. Visserligen var det alltid lite jämkande, man fick inte igenom sina önskemål till 100% - men det var inte långt ifrån många gånger.Så skulle vi vid något tillfälle lägga schemat för mars och april och av någon mystisk anledning var det en söndag i slutet av mars då väldigt få vill åta sig att jobba morgon. Natten mot söndagen var inga problem, men morgon fattades det flera personer för att täcka behovet. Till slut hojtar jag glatt att javisst kan jag jobba denna söndagmorgon. Våra dagpass började sex eller sju och man behövde någon som kunde börja redan sex. Jaja, tyckte jag - det blev ändå ingen sovmorgon, så visst kunde jag börja klockan sex lika väl som sju.
Väl hemma sätter jag mig och ska skriva in mitt egna schema i almanackan och gör en viss upptäckt. Plötsligt förstod jag varför ingen ville börja klockan sex! Det var nämligen den natten vi skulle ställa om till sommartid! Med andra ord förlorade man en timmes nattsömn...
Jag var tvungen att gå hemifrån redan halv fem om jag började klockan sex och det var ju tidigt nog. Men att på det förlora ytterligare en timmes sömn var saftigt. Så mycket att göra åt saken var det ju inte, det var bara att bita i det sura äpplet och åka och jobba efter alldeles för få timmars skönhetssömn.
Hittills har jag annars aldrig "lyckats" med bravaden att glömma bor tidsomställningen och kommit till jobbet på fel tid. Jag har faktiskt kommit ihåg det varenda gång. Men varje gång är det ju NÅGON som missar det och kommer till jobbet på fel tid! Även om man gör kontorstider och har över ett dygn på sig från lördag natt till måndag morgon att komma ihåg klockan. Men den dagen kommer garanterat när även jag glömmer bort det!
Nu har jag trots allt lagt in en påminnelse på mobilen till ikväll om att ställa om klockan innan jag lägger mig. Och imorgon är jag ledig, så ingen katastrof om jag skulle missa det just ikväll heller.
Så - kära vänner - kom nu ihåg att vi ställer tillbaka utemöblerna inatt (på våren ställer vi fram dem)!! :-)
Mormor gråter!
En liten julpjäs... :-)
Antidepressivt
Antalet självmord bland vuxna personer har minskat kraftigt de senaste tio åren. En studie visar att de antidepressiva läkemedlen kan ligga bakom en stor del av trenden - och rädda 500-600 liv om året.Samtliga provsvar från de nästan 17 000 självmordspatienter som genomgick rättstoxikologisk undersökning under 1995-2005 har analyserats och jämförts med en kontrollgrupp. Analyserna av provsvaren visade att 420 personer hade rester av antidepressiva läkemedel i kroppen när de tog livet av sig 2005. Det är en betydligt färre än de drygt 600 som man kunde förvänta sig om inte läkemedlen hade påverkat självmordsrisken, enligt forskarna.
Det inte alla har koll på är att depression faktiskt räknas som en dödlig sjukdom, man har en dödlighet på nästan 30%. Nu är det ju in sjukdomen i sig som är dödlig, utan konskekvenserna av sjukdomen - helt enkelt att man mår så dåligt att man inte orkar med.
Det är lätt att påstå att självmord skulle vara egoism, att det är ren svaghet som gör att man tar sitt liv. Men tänker man ett steg till behöver inte läget vara sådant. För om man verkligen tycker att döden är ett bra alternativ, då är det något som inte är som det ska - man behöver helt enkelt hjälp! Det är sonika en sjukdom som behöver behandlas.
Sen finns det självklart alltid bättre alternativ än självmord - men det ser man inte alltid i den sitsen man befinner sig när självmordstankarna kommer, psyket fungerar helt enkelt inte som det ska.
Sen behöver inte just en depression alltid vara anledningen till att någon begår självmord - även om självmord är en vanlig konsekvens av en depression. När det man väl kommit så långt i en depression att självmordstankarna finns där, är det inte - som så många faktiskt vill hävda - att över en natt ändra tankebanor. Nej, det behövs långt mycket mer - och givetvis proffessionell hjälp. En depression kan givetvis utlösas av jobbiga upplevelser och trauman, men är faktiskt en typ av "bristsjukdom". Man har helt enkelt brist den substans i hjärnan som påverkar vårt välbefinnande. Så nej, ändra sina tankar är inte det som behövs i det läget - i alla fall går det inte utan proffessionell hjälp!
Socialstyrelsen har nu kommit med nya riktlinjer vid behandling av depression och vill att samtalsterapi ska erbjudas patienter med depression i första hand. Äntligen säger jag! Under alla de år jag själv ätit antidepressiva tabletter har någon läkare aldrig ens nämnt ordet samtalsterapi. Trots många år med medicin och flera olika läkare.Visst, tabletterna hjälper till att komma på fötter, man mår bättre och kan ta tag i sin vardag. Men det är en typ av konstgjord andning! Tabletterna botar symptomen, men inte sjukdomen. Själv brukar jag jämföra det med en reumatiker som tar värktabletter - värktabletterna tar bort smärtan men inte reumatismen...
De gånger jag faktiskt gått i samtal, har jag själv ordnat kontakterna för att få terapin, det är inget som på något vis gått genom husläkaren.
Jag tycker absolut inte man ska sluta skriva ut dessa mediciner, men de ska kompletteras med samtal så att man faktiskt så småningom kan ta steget att sluta med tabletterna.
Det är många fördomar man fortfarande möts av när man berättar om sin sjukdom och jag slutar egentligen aldrig att förvånas. Innerst inne vill jag givetvis tro att folk är mer upplysta och kunniga kring den här typen av sjukdomar än vad man egentligen är - men icke. Jag har fått höra att man är farlig för sig själv och andra, att man ska hållas inlåst - ja, ni hör själva!
När det kom fram till skolledningen att jag åt antidepressiva tabletter, blev jag till en början avrådd att hoppa av utbildningen - man ansåg inte att jag var tillräckligt psykiskt stabil för att gå kvar. Dock räknas man - enligt läkarna - som tillräckligt frisk för att kunna vara till sjöss så länge man äter sin medicin. Till det ska givetvis även tilläggas att jag nu börjar bli så pass frisk att jag inom en mycket överskådlig framtid förhoppningsvis kan sluta med mina tabletter...
Fred Asp med illern Göran
På väg igen
Så har man fått en liten kontakt med civilisationen utanför båten, utöver lotsar, agenter, stuveriarbetare och surveyers! Min post kom idag!! Snabbt la jag alla räkningar i en hög och de roliga breven i en annan - frågan blev sedan vilken hög jag skulle börja med? Skulle jag vänta med det roliga till sist eller börja med det?Jag sparade det roliga till sist och gick igenom det tråkiga först. Hyresavi, telefonräkning, räkning på kreditkortet och lite annat. Så en märklig räkning från Studentkåren i Kalmar, som påstår att jag inte betalat min medlemsavgift. Det märkliga är att jag ju inte ens är medlem där och aldrig varit under mina år i Kalmar - jag är med i Sjöfartshögskolans egen studentkår. Men nu skulle man plötsligt ha nästan 300 kronor per termin. Jag kastade mig över datorn och skrev ett mejl för att bestrida räkningen, tänker inte betala pengar jag inte behöver slänga iväg - så välbärgad är jag inte! Återstår nu att se vad de svarar, något svar har ännu inte kommit...
Men sen kom de roliga breven! Först slet jag upp paketet med skivorna jag beställt från Ginza - ÄNTLIGEN fick jag dem efter att de legat hos rederiet nästan två veckor. Nu sitter jag här och avnjuter Melissa Horns två skivor. Ett litet "stjänskott", som jag "upptäckte" när jag var hem sist och hörde henne framträda på Nyhetsmorgon. Så kan starkt rekommenderas till er som gillar lite "vispop"! :) Själv kastade jag mig över datorn och beställde hennes skivor när jag hörde henne kan jag säga.
Och så kom lite härlig läsning! Har alltid varit historieintresserad och i perioder prenumererat på Världens Historia - nu fick jag så senaste numret! Så ikväll blir det tidigt i säng för att läsa och förkovra mig lite!
Men det är märkligt vad man längtar efter dessa "banala" ting när man inte är hemma - då man ju faktiskt i viss mån tar dem för givet. Nya skivor kan vissa gånger bli liggande några dagar innan jag faktiskt lyssnar på dem och detsamma gäller tidningar som kommer. Men nu har jag verkligen sett fram emot dessa skivor och tidningar! Och nu har det inte varit frågan om att de blivit liggande - skivorna la jag inte direkt på USB-minnet där jag lagrar alla mina skivor för att kunna ha dem "med mig" och började direkt spela. Tidningen har jag redan bläddrat lite i - och snart är den sönderläst...
Och nästa sak man verkligen ser fram emot är också en sak som man hemma tar så för givet! Hemma kan jag nästan sucka lite lätt vissa gånger när telefonen ringer, nästan tycka att jag vissa gånger helt enkelt inte VILL vara nåbar. Men nu, när jag inte KAN vara nåbar längtar man verkligen efter att i lugn och ro kunna ringa lite samtal och prata med folk utan att bekymra sig över att det kostar skjortan. För mina mobilräkningar brukar bli skyhöga när jag är till sjöss! Milt uttryckt.
Så är vi sedan några timmar återigen på väg, för några timmar sedan la vi loss från Kalundborg för att återigen åka över till Dundee i Skottland. Denna gång ska vi dock göra ett kortare uppehåll utanför Göteborg för att bunkra dieselolja. Hur det hela kommer läggas upp är något som återstår att se allteftersom resan fortgår - man har nämligen lovat rejält dåligt väder från och med imorgon. Så pass dåligt att vissa fartyg faktiskt dirigerats om för att slippa gå igenom vädret. I skrivande stund vet vi inte om vi kan bunkra som planerat, istället måste vi kanske gå in till Göteborg för att bunkra vid kaj istället.Och Nordsjön är ju inte att leka med när det blåser, så det kommer förmodligen gunga på rätt duktigt om meteorologerna har rätt! Vissa gånger har man haft svårt att gå upprätt när man knatat runt på båten och det gungat rejält!
Nu återstår att se när vi kommer fram till Dundee. Med tanke på väder och vind kan det bli först framemot söndag morgon - och det kan med andra ord kanske bli tillfälle att gå iland en sväng. Vi har redan varit i Dundee ett par gånger under min tid ombord, men har aldrig blivit tillfället att komma iland. Nu KAN det ju faktiskt bli det. Just Dundee vet jag inte mycket om, men Skottland i sig är ju fantastiskt vackert. Så en liten promenad skulle åtminstone inte skada!
Jag går faktiskt smått och håller tummarna för fler resor emot Norge också, hittills har de inte varit många. Men kommer man bara lite norröver, är det ju även där fantastiskt vacker - och även om man inte kan gå iland, kan man se otroligt mycket från båten!
Många - och däribland jag själv, innan jag gick till sjöss - tror nog att det är ganska lugnt när man ligger i hamn, att det verkligen ges tillfälle att komma ifrån ett tag. Och jovisst, det är ju de gånger det KAN ges tillfälle att komma ifrån - men många gånger är det en febril aktivitet ombord och en väldig press att komma iväg.Lastägaren vill givetvis att lasten ska komma fram så fort som möjligt och för rederiet kostar varje timme i hamn väldigt mycket. Inte bara i form av hamnavgifter, utan även att det ligger i rederiets intresse att resorna går fort - det är ju så man tjänar pengar.
Så aktiviteten är febril på bryggan när man ligger i hamn, med massor med folk som springer som yra höns åt olika håll. Det lastas och lossas, dånar av pumpar, lastluckor och truckar som far omkring på kajen. Så lugnt? Nej, inte särskilt!
Att man till sjöss inte kan planera sin tid särskilt mycket är något jag vant mig vid. Jag har lärt mig att istället uppskatta de tillfällen då man kan ringa hem, gå iland etecera och istället se det som ren bonus.
Men ibland kan det vara tuffare att känna att man inte riktigt kan planera sin tid iland till 100%. Allt hänger ju så mycket på när man kommer iland - och det är något man inte alltid kan förutspå med full säkerhet! Det blir alltid plus/minus några dagar.
Så planera in något dagarna precis efter att man egentligen ska gå iland, det är lite väl våghalsigt. Nu börjar man ju även så smått planera lite inför jul - även om det är ett bra tag kvar. Som det verkar, kommer jag vara ledig över jul - men vet fortfarande inte när jag kommer iland. Och med tanke på att biljetterna inför julhelgen redan börjar ta slut på vissa håll, kan det ju bli lite svettigt. Så får väl se hur man kommer ta sig uppåt Hälsingland helt enkelt när det väl är dags.
Just nu försöker jag febrilt få tag i nästa rederi jag ska praktisera hos för få lite mer klarhet kringa datum och lite annat praktiskt. Rent erfarenhetsmässigt vet jag givetvis att sådant brukar lösa sig rätt bra - och ledig kommer jag vara med allra största sannolikhet....
Jubel och fröjd
176 röster för, 62 röster emot och 11 nedlagda, det var faktiskt bättre siffror än jag trodde att det skulle bli när kyrkomötet röstade om homoäktenskap! Förändringen träder i kraft redan den 1 november och Svenska kyrkan blir därmed den första större kyrkan i världen att välkomna äktenskap mellan homosexuella.Min egen uppfattning är att finns det någonstans en Gud, hänger han med i tidernas förändringar och inser garanterat att det gamla äktenskapsdefinitionen börjar bli föråldrad. Bibeln bygger ju trots allt på en syn man hade för 2000 år sedan och det är klart att saker och ting förändras under en så lång tid.
Och på sätt och vis får man ju se det hela som en sorts kompromiss, för fortfarande kan enskilda präster avstå från att viga samkönade par. Med andra ord kan var och en göra sin tolkning och göra det som känns rätt för var och en. Likväl som att homosexuella kan välja att gifta sig i kyrkan om det gör tolkningen att det inte strider emot deras tro och uppfattning.
Nu kommer det förmodligen bli ett ramaskri bland många av dem som är motståndare till homovigslar i kyrkan, men så är det ju samtidigt alltid när det sker större förändringar - det blir alltid splitrtingar till en början. Som sagt, blir jag full i skratt åt vissa av de kommentarer jag själv fått på bloggen kring just detta ämne - där man jämför homosexualitet med tidelag, psykiska störningar, våldtäkt, pedofili och annat trams. Det visar ju inte på annat än okunskap trots allt. Visst ska var och en få ha sin uppfattning, men man ska också ha relevanta argument. Och det är inte relevant att börja jämföra homovigslar med att få gifta sig med ett djur eller att homosexualitet är detsamma som tidelag eller en psykisk störning.
Jag kan respektera någons åsikt om man har relevans i sitt argumenterande - även om jag inte håller med alla gånger. Men att respektera någons åsikt som bygger på okunskap är svårt. Och inom tro och religion finns evinnerligt många tolkningar och sätt att tro vilket givetvis måste respekteras - åt båda håll...
AB 1, 2, 3, 4, 5 Apg29 1 BAR 1 DAGEN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12 DN 1 SMP 1, 2, 3 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 SYD 1, 2
Bilden lånad från Religion
Bilden lånad från Religion
Högaktningsfullt arbetande
Dagen har verkligen bjudit på ett fantastiskt väder. 10 plusgrader visade termometern på och det har inte varit några egentliga vindar att tala om - även om de var aningen kyliga så var de inte särskilt starka. Och jag får säga att jag varit riktigt nöjd med att få vara ute en del idag, det har faktiskt varit rena njutningen.Efter lunch var det nämligen dags att inventera MOB-båten för att kontrollera att all utrustning finns med. För den oinvigde står MOB för Man Over Board och alla större båtar ska ha en liten båt som man snabbt kan sjösätta för att kunna undsätta en person som ramlar överbord. Och det var alltså denna som skulle kontrolleras idag - den dag man verkligen behöver båten, finns inte tid att först kolla att allt finns med innan man sätter ner den.
Men solen gassade över akterdäck och vi fick lä från bygget, så det blev en härlig stund ute på däck! Inventeringen följdes av en inspektionsrunda på däck innan vi återvände till bryggan.
Delar av dagens tripp kändes nästan lite nostalgisk (skulle jag nog kalla det). Min förra praktik var jag på Finnpartner som går mellan Malmö och Travemünde - och nästan exakt den vägen gick vi idag, även om vi aldrig var in till varken Malmö eller Travemünde.
Och vilken båt mötte vi dessutom strax innan Öresundsbron? Jo, givetvis Finnpartner... Det var en båt jag trivdes väldigt bra på - bortsett från att det blev tradigt i längden att gå fram och tillbaka mellan samma två hamnar. Så visst blev det lite av en nostalgitripp under eftermiddagen.
Men att sätta mig på en båt och kuska fram och tillbaka mellan samma två hamnar - det ska mycket till innan jag gör det! Åtminstoner år ut och år in. Så excalterande är det faktiskt inte. Det märktes lite på de styrmän som jobbade där också. Inte att de var less, men de flesta kunde praktiskt taget rutten utantill! Inklusive all djupangivelser, grund och vilka andra fartyg man stötte på under vägen. Även om givetvis sådana färjor har sina fördelar också så, nej tack - inte i längden... :)
Idag mötte vi min förra praktikbåt - Finnpartner...
Vindkraftverken intill Öresundsbron
Passage under Öresundsbron
Solen lånad från Fitnessfreak
Att det ens ska behöva diskuteras...
Idag började debatten i kyrkomötet gällande om man ska behålla vigselrätten och i så fall viga homosexuella par. Imorgon tas det formella beslutet, men mycket verkar peka på att man kommer säga ja till att viga samkönade par även om man är ganska splittrade i frågan.Själv tycker jag inte att frågan ens skulle behöva diskuteras - för mig är äktenskap något mellan två personer som älskar varandra oavsett kön. Många hänvisar till Bibeln och säger att äktenskapet är något som bara gäller man och kvinna, vilket jag inte kan se riktigt håller i längden. Bibeln bygger på en syn man hade för 2000 år sedan och jag är övertygad om att Gud också moderniseras med tiderna (om han nu finns). Finns han, har han säkerligen sedan länge insett att "Opps, det blev lite galet det där med äktenskapet - bäst att formulera om lite".
För trots allt förändras tiderna och jag kan tycka det är märkligt att man så hårt håller på en 2000 år gammal skrift utan att inse att saker och ting förändras. Homosexualitet har alltid funnits så länge människan funnits, det är bara på senare tid det sakta men säkert börjat bli accepterat.
Det som faktiskt är rejält märkligt är alla reaktioner som kommer när man skriver om homoäktenskap. Folk jämför det med tidelag, pedofili - och många hävdar fortfarande att homosexualitet är en sjukdom.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser sådana kommentarer! För det är ju inte annat än ett tecken på hur dåligt insatt dessa personer är i frågan. Det går helt enkelt inte att jämföra en vigsel mellan två homosexeulla med att få gifta sig med ett djur - det är två vitt skilda ting. Det är också helt fjärran från de hemskheter en pedofil ställer till med. Pedofili skulle jag gärna ställa mig bakom att det är en störning - som även homosexualitet räknades som i Sverige fram till 1979 - men homosexualitet räknas absolut inte dit.
Läs gärna det förra inlägget jag skrev om homovigslar och avgör själva om man ska skratta eller gråta åt kommentarerna! Själv håller jag nu tummarna för att kyrkomötet har vett att säga ja till homovigslar imorgon!
Bilden lånad från Fun and Games
Dagens övningar
Den allra första brandövningen jag var med på till sjöss var otroligt seriös. Övningarna på den båten togs minst sagt på största allvar och förlades alltid till någon av de dagar vi hade liggedag i hamn. Det enda vi i besättningen oftast visste innan var att det skulle bli en övning och att det någon gång under dagen skulle gå ett larm - då skulle man springa till de samlingsplatser alla i besättningen har i händelse av en nödsituation.När alla väl samlats på plats, delades information ut om det scenario man satt ihop och som skulle lösas. Det varierade en hel del, eftersom reglerna säger att man ska öva på alla typer av nöd med jämna mellanrum; brand, man över bord, personskador etcetera.
Första övningen jag själv var med på var jag dock involverad i förberedelserna, på order av kapten. Scenariot var en stor brand i hotelldelen av fartyget - som dessutom orsakat en blackout - med två skadade personer. Jag skulle ligga i en helt nedsläckt hytt och spela att jag inte kunde gå själv. Rökdykarna hade i förväg ingen aning om att jag låg där, jag skulle själv signalera och låtsas ropa på hjälp.
De hittade mig efter visst sökande och skulle så få mig därifrån. Jag spändes fast på en bår och spelade tydligen skadad lite för bra, då en av rökdykarna verkligen trodde att jag hade fruktansvärt ont i benen (som jag skulle låtsas var brutna). Men att sedan bli iväg buren till sjukhytten var ju ett äventyr! Det var smala korridorer och färden gick upp och ner för ett antal trappor - där de flera gånger höll på att tappa mig. Styrman, som var rejält vältränad, flåsade och stånkade av att vara en av dem som fick bära och var till slut på väg att ge upp.
- Nu får du faan gå själv! fick jag höra, men kunde ju inte låta bli att hojta att "Fasen heller, jag har ju brutit benen!".
- Helvete heller att du har, upp från båren!
Men det sista råkade kapten av misstag höra över radion och kommenderade direkt att övningen skulle tas på lite mer allvar. Och väl i sjukhytten blev jag glatt "omplåstrad" av en av servitriserna från baren - tror ni jag trivdes, eller?? Helt plötsligt tyckte jag det var jättetrevligt att ha brandövning!! *L*
Dagens brandövning på Vingatank var inte fullt lika seriöst upplagd, men inte heller långt ifrån. Nu var det brand i maskinrummet och vi visste också att en skadad skulle finnas någonstans därnere. För att få det hela lite mer realistiskt hade nästan allt ljus släckts ner. Men att få den "skadade" matrosen uppför lejdarna på bår var en utmaning - inte för att han var tung, utan för att det var trångt...
Övningar har ju - på gott och ont - lite av en tendens att bli ganska skämtsamma och lite på skoj, även om de allra flesta tar det hela på stort allvar också. Så det var många skämt haglande genom luften under övningens gång och till slut fick vi också upp matrosen till kontrollrummet.
Men övningen gjorde också att jag nu med än mer spänning ser fram emot brandutbildningen vi ska gå till våren. Vi ska då slutgiltigt få våra rökdykarcertifikat och kommer spendera en hel del tid på brandkårens övningsfält. Vi gick ju en grundutbildning i bland annat rökdykning första året av utbildningen - och det var bland de roligaste kurserna jag hittills gått! Man tuttade eld på ett övningshus och vi fick sedan springa in i full rökdykarutrusning och släpa ut dockor och släcka eldar.
Men tungt var det ju också! Bara tuberna vi hade på ryggen vägde lite drygt 20 kilo och till det släpar man ju med sig en hel del annat. Minns jag inte fel, vägde all utrustning närmare 30 kilo så man var rätt slut när man väl kom ut från det brinnande huset. Det var bra mycket mer påfrestande än jag någonsin trott, men också väldigt roligt!
När jag först skaffade internet för några år sedan, började jag med att ha uppringt internet. Det var otroligt segt och det där med att överhuvudtaget ladda ner något var inte att tänka på. När jag sedan skaffade bredband, kunde jag inte ens förstå hur jag stått ut med ett uppringt internet så länge som jag gjort! Det sa ju bara "svisch" - och allt gick fantastiskt fort.Nu känns det emellanåt som att man är tillbaka på ruta ett igen. Båtens internetanslutning är så fantastiskt seg att det stundtals får mig att krypa efter väggarna! Jag undrar om någon kan gissa hur lång tid det tog att föra över de tre bilder ni ser här nedanför (tagna från bryggan) från mitt USB-minne till bloggen?! Nej, trodde väl knappast att någon kunde ana att det faktiskt tog tre timmar! En timme per bild alltså och då är de ändå inte särskilt stora i bite räknat...
Man blir verkligen snabbt bortskämd när man byter upp sig till det bättre! Mina föräldrar köpte sin första dator 1995. Den hade en hårddisk på 25 GB och kostade 25.000 kronor. Då räknades det som en väldigt fin dator! När min pappa hyrköpte en dator genom jobbet, tog jag över den gamla och sålde den ytterligare något år senare när jag själv köpte ny. Då fick jag en 200 kronor för datorn... Den jag köpte hade en hårddisk på 70 GB och kostade 9.900 kronor - inklusive en skrivare med scanner och kopiator. Jag tyckte den datorn var skitbra!! Men så började den gå lite segt - och okej, till sist gick den verkligen fantastiskt segt!! Att få upp ett enda fönster kunde ta 2-3 minuter. Så till sist köpte jag den jag nu har, en laptop med hårddisk på 140 GB - och den var ju rena drömmen!!
Men nu sitter jag faktiskt och svär även över denna dator - 1,5 år efter att jag köpt den.
Visserligen började den fungera väsentligt mycket bättre sedan jag hade den inlämnad och bland annat fick den helt ominstallerad, men riktigt nöjd är jag faktiskt ändå inte. Så så fort pengarna finns, kommer det faktiskt bli en ny dator - IGEN! Har också förstått att Vista (som jag har på den här datorn) inte riktigt är den bästa versionen av Windows, att den ska dra ner prestandan ganska mycket... Så det kanske inte skadar att invänta den nya versionen av Windows, som nu är på gång. Enligt Microsoft ska den vara bättre tydligen...
Fast känner jag mig själv rätt, är det väl bara en tidsfråga innan jag sitter och svär även över den datorn!! ;-)
Vyer från bryggan
Snabbkurs i HLR
Gunga litegrann...
Vid tiosnåret igår kväll la vi så till i Örnsköldsvik och det är alltid en lika mäktig känsla att gå in emot en hamn när det är mörkt. Det var en härlig utsikt som mötte oss när gick längs infart emot hamnen och sedan la till, med alla lysen och hus överallt.Även om nu hösten och vintern rejält gjorde sig påmind när man väl kom ut på däck, med det snöblandade regn som hade börjat falla. Man fick verkligen gå försiktigt på däck, det blev snabbt rejält halt med en tunn, nästan osynlig ishinna över däcket.
Tidigt imorse bar det så av igen och vi la loss mot Kalundborg. Och ibland får man erkänna att arbetet på bryggan kan bli aningen enahanda under längre resor på öppet hav. Vissa gånger kan man gå i flera dygn på samma kurs utan att behöva väja för någonting alls. Så långa resor gör visserligen sällan Vingatank, men under min vakt idag ändrades inte kursen en enda gång. Vi behövde bara ett par gånger justera kursen 1-2 grader åt något håll för att parera för strömmar och vindar men i övrigt gick vi på exakt samma kurs hela tiden.
Ett lite mer spännande avbräck fick vi i alla fall strax efter lunch, då vi blev uppropade av Sjöfartsverkets räddningshelikopter. De befann sig strax söder om Sundsvall och hade övning för ytbärgare, men ville ha ett fartyg att öva med och sätta ner ytbärgarna på däck.
Kapten gick med att “vara med och leka lite” och snart dök helikoptern upp. Med en enorm precision satte man först ner ytbärgaren på bryggvingen så att han kunde komma in och presentera sig medan helikoptern låg strax ovanför och väntade. Sedan kom linan igen, ytbärgaren firades upp - och sedan ner på däck ett par gånger. Ja, en helt fantastisk precision!
Fast jag undrar om inte besättningen ombord på helikoptern hade lite roligt åt oss! För helt plötsligt står jag, styrman, maskinchefen och kapten med varsin kamera i handen och fotograferar för fullt. De måste trott att vi aldrig sett en helikopter tidigare. Men varje rörelse helikoptern gjorde finns nu dokumenterade... ;-)
Örnsköldsvik by night
Dagens helikopterövning
SvD 1, 2, 3
Bilden lånad från Passagen
Kontrasternas helg
Om gårdagen var relativt händelserik, så blev söndagen aningen lugnare! Söndagar är min lediga dag och jag har verkligen inte gjort särskilt mycket. Jo, lite har jag faktiskt gjort! Några timmar under eftermiddagen satt jag faktiskt med projektarbetet till radiokursen - och känner mig nu riktigt stolt. 3-4 sidor lyckades jag faktiskt skrapa ihop. Till det ett mejl till läraren med fråga om lite material. Så visst har jag ändå gjort lite nytta!Men när jag vid kvart i fem ansåg att jag gjort mitt för idag och var på väg till mässen för att äta middag gjorde jag upptäckten att arbetet inte alls var klart för idag. I badrummet väller det återigen upp vatten ur avloppet. Jag svär surt för mig själv - jag trodde ju man lyckats fixa avloppet! Matroserna och maskinisterna har nämligen hållt på hela dagen med avloppssystemet och det har inte varit några problem - åtminstone i min hytt - under dagen.
Men nu var uppenbarligen friden över - och nu var det mer vatten än när jag hade översvämning igår.
Så det var bara att rapportera det hela till maskinchefen - igen - och sedan börja ösa vatten. Men efter ett stort antal vändor med välfyllda vattenhinkar började jag sakt inse att det inte var någon större vits! Det vällde bara upp nytt vatten eftersom jag tog bort det som redan fanns på durken. Det började se ganska krisartat ut ett tag, innan det började öppnas lite ventiler här och var i rörsystemet så att vattnet kunde rinna undan på annat håll. Till slut hittade man också felet, så att vattnet kunde rinna dit det skulle; nämligen ut i tanken för avloppsvatten.
Så nu får man se hur länge till detta håller sig, innan det blir översvämning nästa gång. Men roligt är det inte att stå med avloppsvatten upp till forknölarna och ösa så att svetten sprutar! Jag lovar er att roligare än så kan man faktiskt ha...
Om några timmar lägger vi så till i Örnsköldsvik. Någon promenad iland kan jag inte direkt hoppas på, vi kommer lägga till vid 22-tiden och åker igen frampå morgonkvisten om allt flyter på som det ska.Det känns lite typsikt på något vis, för de gånger jag verkligen vill gå iland - då går det inte. Köpenhamn hade jag velat strosa runt i när vi var där men då kom vi fram alldeles för sent. Detsamma gäller nu i Ö-vik där det faktiskt är ganska exakt 20 år sedan jag var sist. Jag var då 12 år och var här på min farmors mammas begravning, så det är ju inte direkt de roligaste minnena jag har härifrån på sätt och vis. Men jag har vaga minnen av att det var en fin stad, vilket jag också hört andra säga. Så just av den anledningen hade det ju varit kul att gå iland en sväng - om än bara ett par timmar. Men, men... Det får bli fler tillfällen.
Den här helgen har jag faktiskt avverkat ganska exakt halva tiden ombord på Vingatank och jo; jag börjar så smått räkna ner lite tills det är dags att byta båt. Jag trivs jättebra här, så det är ju inte frågan om något annat men det ska ändå bli kul och intressant med något annat också. Tanken med praktikerna är och förblir ju att vi ska lära oss så mycket som möjligt och efter ett tag känns det som man kan en båt rätt bra på nåt vis! Så då behöver man annat att bita i - och bogserbåt tror jag kommer bli riktigt intressant.
Jag hoppas bara att jag inte byggt upp för höga förväntningar på bogserbåtspraktiken. Flera av mina klasskompisar har varit där och har berättat att de trivts väldigt bra och blivit väldigt väl omhändertagna - så klart man själv hoppas på detsamma. Men risken är ju också att man bygger upp förväntningar som kanske inte riktigt slår in, så jag försöker hålla tillbaka litegrann... :-)
Jag kan faktiskt inte låta bli att skratta åt mig själv och min egen klumpighet, samtidigt som det här är otroligt retfullt och förargligt.Med mig ombord har jag min mp3-spelare. Egentligen använder jag inte den något nämnvärt ombord, eftersom jag har mer musik på datorn än vad jag har på mp3-spelaren. Så eftersom jag har väldigt dåliga högtalare i datorn, har jag brukat koppla in mp3-spelarens hörlurar istället när jag lyssnat på musik eller sett på film i datorn. Och så även idag, givetvis, när jag hade musik på när jag satt och pluggade.
När jag pluggat klart och stänger av musiken, slänger jag lite nonchalant ifrån mig hörlurarna på skrivbordet. Men vad tror ni jag som inte har det minsta bollsinne då lyckas träffa med ena hörluren?! Jo, en halvfull kaffekopp som också står på bordet! Uppenbarligen är hörluren varken simkunnig eller kaffeälskare, för det badet tålde den absolut inte! Så nu har jag bara en fungerande hörlur.
Det är nu visserligen ingen större förlust om man ser till pengarna, de här hörlurarna betalade jag en dryg hundralapp för nämligen. Men det är ju förargligt på nåt vis! Nu får jag stå ut med det kassa ljudet i datorn tills det blir tillfälle att gå iland och köpa nya hörlurar någonstans. Återstår att se när och om det tillfället ges bara - sådant vet man ju aldrig till sjöss. Men i Kalundborg ELLER Dundee borde det kunna bli tillfälle i alla fall! Men det är ju just sådana här situationer man skrattar åt i efterhand - att jag lyckas träffa just kaffemuggen och hörluren också "får med sig" tillräckligt mycket av sladden för att nå ner till kaffet längst ner i muggen. Lagen om alltings djävlighet helt enkelt...
Dagens översvämning...
Vyer från bryggan!
Passage Gotland...
Lugnt vatten
När jag var i tonåren brukade mina föräldrar - som de flesta andra tonårsföräldrar oroa sig nästintill magsår när jag var och rände på stan under kvällar och nätter. Det var många gånger dividerande kring tider och vad man fick göra eller ej.Då hade jag inte mycket förståelse för mina föräldrars oro, jag tyckte ju som de flesta tonåringar att jag klarade mig alldeles utomordentligt bra på egen hand och att jag skulle kunna vara ute hela natten om jag så önskade. Men nu som vuxen förstår jag givetvis att de var oroliga och att man som tonåring inte alltid klarar allt så bra som man faktiskt tror. Det är sådant man lär sig av erfarenhet genom livet. Jag kommer säkerligen vara lika orolig själv om jag någon gång blir tonårsförälder...
Men somliga föräldrar kan jag verkligen inte förstå mig på, det kan jag ärligt säga rent ut! För idag åkte 16-åriga Jessica Watson iväg från Sydeney i sin segelbåt för att bli världens yngsta jordenruntseglare. Resan blir sammanlagt 38.000 kilometer och startar i Australien, går vidare över Nya Zeeland, Fiji och Samoa, förbi Sydamerika och Sydafrika och sedan tillbaka till Australien. Hon kommer bland annat att runda Kap Horn, Sydamerikas sydligaste punkt och en av de svåraste farligaste passagerna som finns.
Själv undrar jag hur man som förälder resonerar när man släpper iväg en 16-åring på en sådan seglats?
Jessiva själv och hennes familj menar att hon är en erfaren och duktig seglare - och jovisst, det kan man säkert vara redan som 16-åring. Men det är ju mycket som krävs för att vara till sjöss! Själv är jag dubbelt så gammal som henne och snart färdigutbildad styrman, men ganska tveksam om jag själv skulle ge mig ut på en ensamseglats runt jorden. Känns ganska ansvarslöst av dessa föräldrar måste jag säga...
Bilden lånad från Joel och Clara
Kalle Anka som nazist
Den här filmen ville Disney från början inte släppa när den först gjorts i slutet på 40-talet. Och visst, med andra världskriget och nazismens ondska i Nazityskland i färskt minne så kan man ju faktiskt förstå att det kunde vara aningen känsligt just då. Men ser man hela filmen, då förstår man ju budskapet i den! Nämligen att den verkligen inte förespråkar nazism - utan tvärtom.
Undrar om den här filmen skulle anses som politiskt korrekt om den kom idag? Med tanke på SD och liknande partiers frammarsch i samhället - inte bara i Sverige.
Grattis, Svenska Kyrkan
Fram till hösten 1979 klassades homosexualitet som en sjukdom - en mental rubbning. Vid koden 302,00 i sjukdomsregistret fanns homosexualitet nämnt som en av de psykiska sjukdomarna man bland annat kunde få sjukersättning för. Något som ju faktiskt är totalt sjukt och strider emot allt bättre vetande.Men så kom ju också protesterna. Under sensommaren och hösten 1979 gick ju Sveriges homosexuella till motangrepp. Bland annat ringde homosexuella Sverige runt och sjukskrev sig i en samlad "auktion" på en och samma dag - med hänvisning till att de faktiskt klassades som sjuka.
Till slut togs sjukdomsbeskrivningen bort, att bli kär i någon av samma kön ansågs inte längre som en sjukdom. Helt sund inställning - för hur kan man klassa kärlek som en sjukdom?
Och nu är det ju enligt lag tillåtet för samkönade par både att gifta sig och adoptera barn. Även om adoption för ögonblicket ändå är svårt, de flesta givarländer godkänner inte samkönade par som adoptivföräldrar.
Till veckan ska Svenska Kyrkan fatta beslut kring sin egen vigselrätt. Behåller man vigselrätten, säger man per automatik ja till att viga samkönade par även om en enskild präst fortfarande har rätt att avstå. Till skillnad från borgerliga vigselförrättare, som inte har vigselrätt - utan vigselplikt och därmed inte kan vägra att viga ett par. SvD har gjort en rundringning bland kyrkorådets ledamöter och enligt den undersökning kommer en majoritet att rösta ja till samkönade vigslar i kyrkan. Grattis, Kyrkan! Det var verkligen på tiden. Blir det så, kan samkönade vigslar i kyrkan bli verklighet redan från årsskiftet.
Som jag ser det, är det helt i sin ordning att kyrkan hänger med i utvecklingen. Bibeln skrevs utifrån en 2000 år gammal människosyn och känns ju inte riktigt hållbar på alla punkter just på grund av det. Gifter sig gör man ju på grund av kärlek till en annan människa - oavsett kön. Så att kyrkan i ena andetaget så livligt pratar om kärleken till sin nästa i nästa andetag emellanåt motarbetar just kärleken till sin nästa känns ju som något av rejäl dubbelmoral.
Händelsernas dag
Jag fick en ganska spännande start på denna dag. Lördagar börjar jag först efter lunch och det var denna dag tur att jag faktiskt var i min hytt på förmiddagen! Jag kom upp strax efter nio och tog en dusch och gick sedan till mässen lagom tills tiokaffet var klart. Men väl tillbaka i hytten konstaterar jag att det formligen väller upp vatten ur avloppet i badrummet. Brunt, illaluktande avloppsvatten täcker durken och var vid det laget flera centimeter djupt - det var bara en tidsfråga innan det börjad rinna ut i hytten.Det blev givetvis lite svettigt, hade ingen aning om vad jag skulle ta mig till. Jag rusar till maskenchefen som ger mig en sugpropp och jag blir instruerad att öppna en ventil i maskinrummet innan jag går lös på mitt eget avlopp.
Och jag slet verkligen så att svetten rann med denna sugpropp - glatt på påhejad av maskinisterna, även om jag anade att de i grunden verkade ganska bekymrade över situationen. För hade väl badrummet svämmat över rejält, hade det blivit problem om vattnet fortsatt ut i hytten.
Så det blev sedan full aktivitet bland maskinister och matroser för att försöka få bukt på avloppssystemet i båten. För i och med att jag till slut lyckades få stopp på vattenflödet i min hytt - då började vatten skvala upp ur avloppet i tvättstugan istället, med en smärre översvämning där som följd. Så besättningen hade att göra fram till lunch med att få stopp på problemen i avloppet. Under en lång stund hörde jag väldigt gurglande, hostande och bubblande ljud ur avloppet i mitt lilla badrum. Ljud, som till slut försvann - till min stora förtjusning. Jag hann liksom se framför mig hur badsummet skulle bli totalt obrukbart, hur jag inte skulle kunna vare sig duscha eller gå på toaletten.
Blir emellanåt så trött på mig själv. Jag är nämligen så otroligt duktig på att skjuta upp allting på framtiden ibland, framförallt sådant som av någon anledning bär emot litegrann. Dit hör till exempel en hel del av skolarbetet.När min praktik började i början av september hade jag väldigt högtflygande planer om allt skolarbete jag skulle få gjort. Jag skulle plugga astronomisk navigering, börja med examensarbete och skriva färdigt projektarbetet till radiokursen. Hur mycket av det har jag faktiskt fått gjort? Nej, just det - inte särskilt mycket alls.
Radioarbetet är visserligen NÄSTAN klart (anser jag själv iallafall - återstår att se vad läraren tycker), men astronavigeringen har jag bara tittat lite lätt på - och examensarbetet har jag inte ens ägnat en tanke. Hur smart är det på en skala? Nu när jag faktiskt har hur mycket tid som helst, borde jag ju verkligen plugga, men nej. Jag är alldeles, alldeles för lat. Istället kommer jag - som vanligt - att sitta och råplugga dagarna innan omtentorna i astronavigeringen och lämna in examensarbetet i sista stund. SÅ typiskt mig!
Undrar när jag ska lära mig detta, att bita i det sura äpplet och göra saker och ting i tid?! Förhoppningsvis kommer den dagen till slut - frågan är väl bara när?!
Översvämningen i mitt badrum...
Till havs
Mer och mer blir jag delaktig i arbetet ombord, jag börjar få alltmer koll på vad som ska göras och hur och när. Jag får mer och mer sköta manövreringen av fartyget (även om det givetvis är under starkt överinseende av styrman). Men ändå kan jag mer och mer känna mig säker på det hela och tycker mig mer och mer kunna se hur man ska göra vissa manövrar gör ta mig ur olika situationer.Ibland blir det givetvis lite mariga sitautioner och det kan vara svårt att avgöra vad man ska göra. Andra gånger - framförallt när man måste ta snabba beslut - skräms man ju lite av tanken på vilka konsekvenser det kan bli om man tar fle beslut. Så det är verkligen skönt att kunna hojta på styrman och fråga vad man ska ta sig för! Det är ju också nu man faktiskt ska passa på att fråga - och också förhoppningsvis hamna i lite knepiga lägen så att man faktiskt lär sig ordentligt. Om något år ska jag ju sköta detta helt själv och då har jag ingen att fråga på samma sätt. Visserligen finns ju alltid kapten och andra styrmän som kan hojta på, men de finns ju inte tllhands precis hela tiden...
Idag var det återigen dags för inventering i livbåten. Sådana inventeringar ska göras ombord på alla fartyg med jämna mellanrum för att ingenting ska fattas den dag man eventuellt verkligen behöver använda grejerna. Sen är det ju verkligen en försvinnande liten minoritet av alla sjömän som faktiskt behövt använda nödutrusningen, men det förekommer ju trots allt ändå att de kommer till användning.Vingatank är utrustad med en Freefall-livbåt, som man helt enkelt sätter sig och med hjälp av några handgrepp inifrån själva livbåten lossar från sin ställning så att den faller fritt ner i vattnet. Det är en ganska kraftig lutning på den och inte helt lustigt att klänga omkring i den! Dels är det lätt att slinta eller halka så att man faktiskt faller, även om jag inte lyckats med den bravaden än. Men gungar det dessutom litegrann - som det gjorde sist jag var och klängde runt i den - blir det ännu mer av en utmaning att hoppa runt där inne.
Sen kan jag inte riktigt släppa tanken på att det inte krävs många handgrepp för att den faktiskt ska lossna och falla fritt ner i vattnet. Jag är med andra ord livrädd för att komma åt något, så att den faller. Nu är den visserligen konstruerad så att man inte av misstag ska kunna utlösa den - men tanken finns ändå där. Och från sin ställning på däck har den ganska många meters fall ner till vattnet...
Men det var inte helt nådigt att knata runt ute på däck idag. Vindarna var återigen snåla och - till skillnad från land, där det snöat - har det nu regnat till och från hela dagen. Både jag och styrman var rejält nedkylda när vi kom in igen. Och för första gången sedan jag kom ombord i början av september har jag nu dragit på mig långbyxor. Jag må vara varmblodad - men även för mig finns det vissa gränser!
Bilderna lånade från Stefan Lindblad och DSB
Däckhuset ger sig ut i bloggosfären
Jag kan faktiskt inte låta bli att le lite lätt! Däckhuset i Kalmar fortsätter att roa mig en aning. Deras JK-anmälan i våras tog jag aldrig på särskilt stort allvar. Redan när jag fick reda på att de anmält mig, insåg jag att de knappast skulle komma någonstans med den. Mina inlägg innehåller ju ingenting som i lagens bemärkelse är någon form av förtal eller ärekränkning - även om man på Däckhuset vägrar att inse det.Snarare är det ju en fråga om att man uppenbarligen inte kan ta kritik. Men att sådana här historier emellanåt kommer ut på nätet via till exempel bloggar är ju något företag faktiskt får vänja sig vid. Innan internets intåg var det ju bara de största skräckexemplen på sådana här saker som kom till allmänhetens kännedom - då det gick så långt att media skrev om det. Men nu kan ju vem som helst komma till tals på ett helt annat sätt, just tacka vare internet. Det är det ju inte alla som uppskattar.
Hade mina blogginlägg om Däckhuset innehållit rena lögner eller personangrepp, då hade jag förstått att man gjorde en anmälan. Men att i detta läge göra en JK-anmälan är ju faktiskt bara befängt. Hur kan man tro att det är kriminellt att säga sin åsikt? Det är det gudskelov inte i Sverige.
Men det som nu får mig att le lite, är att jag för en stund sedan fick en ingivelse att göra en sökning på Google på Däckhuset. Fråga mig inte varför, jag kom bara att tänka på historien och ville kolla vad som kom upp om företaget nu, ungefär ett halvår efter att man anmält att just mina blogginlägg kom upp på Googles förstasida när man sökte på "Däckhuset Kalmar".
Och jovisst, vissa av mina blogginlägg kommer fortfarande upp redan på förstasidan - och till dem även andra blogginlägg från andra bloggar om just den här händelsen, att jag blev JK-anmäld. Men jag gjorde också en annan upptäckt. Däckhuset fick tydligen för sig att ta upp konkurrensen om platserna på Googles förstasida genom att - trumvirvel - BÖRJA BLOGGA! Och det märkliga är att länkarna jag hittade är daterade under april och maj i år - JK-anmälan skrevs den första april... Märkligt sammanträffande, eller hur?!
Till de har man även registrerat sig på några av de sidor där jag själv lägger upp länkar till min blogg, bland annat Pusha.
Givetvis började jag glatt klicka på dessa länkar som dök upp på Google - och det visade sig då att Däckuset tydligen givit upp sitt bloggande. De allra flesta var döda länkar, alltså länkar som ännu inte hunnit raderas från Google medan sidan som länken leder till är borttagen. Med andra ord tröttnade man tydligen ganska fort på sin blogg och bestämde sig för att ta bort den igen. Fast själv ser jag det lilla komiska i det - man ville ha en blogg för att marknadsföra sig, kanske kompensera för den negativa marknadsföring man fick genom sin JK-anmälan.
För det var ju faktiskt det som hände; det enda anmälan ledde till var att det blev ännu mer negativ publicitet för Däckhuset. Inte nog med att ännu fler bloggar skrev om det hela (och länkade till min blogg) - i stort sett varenda tidning och internetsida med anknytning till Kalmar skrev dessutom om det. Så helt plötsligt fanns nu massor med träffar som dök upp när man sökte på "Däckhuset Kalmar".
Dock får man väl säga att jag inte är den enda bloggar som skrivit om Däckhuset. Sedan den här historien var aktuell, har det dykt upp en del andra blogginlägg om företaget också - och de allra flesta tycks vara nöjda med den service de fått. En känsla jag dock fått (även om det enbart är mina egna spekulationer) är att vissa av de inläggen känns aningen konstlade på något vis. I den bemärkelsen att det känns lite som att bloggaren blivit ombedd att skriva något positivt om Däckhuset... Som sagt; det är mina spekulationer och bara en känsla jag fick - och gäller bara vissa av inläggen.
Bilderna lånade från Däckteam och Cykelguiden
Mardrömsbana
Härom natten hade jag faktiskt en riktigt läskig dröm! Jag skulle åka tunnelbana, men kommer lite för nära kanten på perrongen och ramlar ner på spåret. Det lagom tills det kommer ett tåg dessutom. Jag försöker febrilt till en början att komma upp på perrongen igen, men den är alldeles för hög; jag kan helt enkelt inte hiva mig upp! Istället får jag tränga mig in under kanten på perrongen när tåget kommer, ett utrymme som var alldeles för litet för att jag skulle kunna få plats - något som jag upptäcker först när det för sent. Och givetvis vaknar med ett ryck.Men detta har alltid varit en tanke som slagit mig titt som tätt när jag ska åka tåg och tunnelbana! Att tänk om jag skulle råka halka, snubbla eller om någon av misstag råkar stöta till mig så att jag ramlar ner på spåret i helt fel ögonblick. Givetvis kan man kanske aldrig hitta ett bra tillfälle att vara på spåret heller - men tillfällen kan ju vara mer eller mindre dåligt valda...
Hittade filmen ni kan se här nedanför på Aftonbladets hemsida, en australiensk kvinna som tappar kontrollen över barnvagnen med sin lilla son i - med följden att han blir överkörd av tunnelbanetåget. Det lilla barnet klarade sig visserligen, men detta måste ju vara alla föräldrars mardröm!! Skulle man någonsin kunna förlåta sig själv om ens barn inte klarat olyckan helskinnad? Man skulle ju gräma sig resten av livet!!
Nu låter jag säkert väldigt nojig, men nej - jag undviker absolut inte tunnelbanan när jag ska ta mig fram! Men vissa saker kan jag liksom inte riktigt låta bli att tänka på emellanåt när jag äker fram genom tunnlarna. Nästa sak är nämligen om det skulle börja brinna! En kraftig brand inne i en tunnel kan ju bli rena katastrofen med tanke på att det inte är helt enkelt att utrymma ett tåg mitt i en tunnel.
Fy, vilket katastroftänkande man har egentligen... Men det är ju sådant som ibland far genom huvudet i de flesta sammanhang - även om det inte nödvändigtvis är sådant som hindrar en från att göra saker. Jag är självklart medveten om risken att något kan hända i tunnelbanan, men åker ändå - liksom att flygplanet ju KAN störta, men flyger gör jag ju i alla fall... :-)
Suicide bombers wanted
Tips om du har dåligt med pengar
Första tiden jag pluggade hade jag väldigt svårt att få CSN-pengarna att räcka, det tog liksom ett tag innan jag vande mig vid att ha så pass lite pengar som man har när man pluggar. Och jo, det hände ett par gånger att jag tog sådana där trevliga sms-lån. Ni vet sådana där som är så otroligt praktiska!! Man skickar ett sms till ett betalnummer, bara smset i sig kan kosta upp till 50 spänn att skicka. Sen tar det några minuter så finns pengarna på ditt konto. Pengarna ska sedan betalas tillbaka inom en månad mot en ockerränta på till 40 %.När jag tog de här lånen, slog det mig varje gång att måste vara otroligt enkelt att lura dessa företag. För det var verkligen inte särskilt noga de kontrollerade mig som låntagare - och hur ska de veta att jag faktiskt uppgav rätt personuppgifter? De krävde inte ens att pengarna fördes in på mitt konto, alltså att samma person som tog lånet stod som innehavare av kontot. Alltså, med andra ord väldigt lätt att lura dem.
Och nu har jag fått detta bekräftat! Polisen har nämligen avslöjat en kille som lyckats lura olika sms-låneföretag på tusentals kronor. Det enda han gjorde var att skaffa ett oregistrerat kontantkort till mobilen, sen skickade han sms och lånade pengar i andra personers namn - medan pengarna sattes in på hans konto. Det enda han behövde utöver kontantkortet och namnet på personerna var personernas personnummer - som ju, som bekant, inte är särskilt svårt att få tag på. Sen registrerade han kontantkortet på sitt "offer", skickade ett sms för att få lånet - och sen satt pengarna på hans konto medan räkningen kom till en helt annan person. Killen står nu åtalad för grovt bedrägeri och åklagaren misstänker att han tjänat över 200.000 kronor på sin bedrägerier.
– De enda som förlorar på det här är vi. Bedrägerier är en liten men kalkylerad risk och inte så lätt att göra något åt, säger Tobias Fröberg som är VD för ett av de drabbade låneföretagen.
Fast det vet jag väl inte om jag tänker hålla med om att endast låneföretagen är de som förlorar på detta! För även de som utsätts för bedrägerierna förlorar ju på det, om än inte de stora summorna med pengar. Flera av killens "offer" berättar om hur de behövt lägga ner många timmars arbete på att bestrida fakturorna och ringa runt till olika instanser för att komma till rätta med situationen som uppstått. Men med tanke på hur lätt det tycks vara att begå dessa bedrägerier, kanske det skulle vara något att slå sig på när man har dåligt med pengar?! ;-)
Datasupport - för snabbare dator!
Riktigt så här var det inte när jag skulle lämna in min dator på reparation för någon vecka sedan. Den killen var bra mycket trevligare som tog emot datorn kan jag säga! Men av någon märklig anledning kom jag att tänka på den här filmen ändå... ;-)
Frihet under ansvar
Irene Vilar från USA fick ett rus av att vara gravid. Men eftersom hennes man inte ville ha barn valde hon att göra abort. Den första aborten gjorde amerikanskan som 16-åring och den femtonde som 33-åring. Ett snabbt överslag ger vid handen att det blev runt två aborter per år för henne. Irene Vilar förklarar att hon ville sluta, men inte kunde.Hennes första man ville inte ha några barn, men efter ett tag nörjade hon med flit att ”glömma bort” att ta sina p-piller. Varje gång hon blev gravid blev hon lika exalterad, en känsla som hon beskriver som ett rus. Aborterna gjorde hon för att mannen inte skulle lämna henne.
Jag brukar glatt förespråka fri abort, att det inom rimliga gränser skall vara upp till var och en. Är man emot abort är det bara att avstå och är man för, så gör man abort om man oplanerat blir gravid.
Men självklart ska det inte vara en ersättning för preventivmedel, det ska vara en absolut sista utväg, inget man tar till lite "hipp som happ". Med andra ord upp till var och en men inom rimliga gränser. Irene beskriver sitt eget beteende som ett missbruk, själv vet jag inte om man "medicinskt sett" kan säga att det finns ett sådant missbruk. Men låt nu säga att man kan det, då är det givetvis ett beteende man inte riktigt kan styra över - som med alla missbruk. Men det har ändå med råge passerat gränsen för vad som jag anser är okej.
Det är samma sak med att göra abort för att barnet har "fel" kön eller "fel" ögonfärg; abort ska inte missbrukas! Men tyvärr förekommer det ju - det vet vi. Undrar vad man ska göra för att komma till rätta med sådant? Hur kommer man åt dem som alltför lättvindigt tar till abort utan att alltför mycket inskränka på den fria aborten?
Bilden lånad från Bloggportalen
Andra bloggar om Irene Vilar och abort
Globetrotter
Sista dagarna har Sverige tydligen haft kallare än Sibirien läste jag någonstans - och det betvivlar jag inte. Det är verkligen inte många plusgrader termometrarna har stått på när man kolla utetemperaturen. Väl i solen kan det vara ganska behagligt för att inte säga riktigt skönt vissa gånger när man är ute på däck. Men det gäller att hålla sig i lä - vindarna är verkligen inte alltid att leka med, även om det inte varit särskilt starka vindar sista dagarna.Men nu verkar det bli andra bullar, man förutspår lite hårdare väder. För inatt har maqn gått med kulingvarnig - lagom tills vi ska iväg igen... Fast vad kan man vänta i mitten på oktober? Klart höststormarna drar igång, som alltid den här tiden på året.
Strax efter lunchtid idag la vi till i oljehamnen i Göteborg för några timmars lastning innan vi ikväll lägger loss för att segla mot Örnsköldsvik. Kommer bli en seglats på 3-4 dygn, men är ju trots allt en bit också. Jag har sista dagarna varit satt på jobbet att göra i ordning reseplaneringen i sjökorten och det är ju ett ganska stort arbete för en så lång resa. Massor med sjökort att hålla reda på och dessutom olika rapporteringspunkter. På vissa ställen ska man rapportera till olika trafikledningar att man går in i eller lämnar ett visst område och man får hålla koll på VHF-kanaler och vilka stationer som ska kontaktas. I Sverige har vi ju knappt något tidvatten att ta hänsyn till, men det är ju ytterligare en sak att hålla koll på annars i samband med reseplaneringar. På många håll i världen kan vattenståndet skilja både decimeter och meter mellan olika tider på dygnet vilket förstås gör att man inte kan passera vissa sund eller gå in i vissa hamnar dygnet runt... Idag blev dock slutligen reseplaneringen färdig bortsett från sista biten in i Ö-viks hamn så får känna mig rätt nöjd med dagens insats. :-)
Nu är det iallafall slut på alla små, korta resor vi haft sista dygnen vilket splittrat upp dygnet ganska mycket. Varje natt sedan jag kom ombord i söndags har jag blivit väckt någon gång under natten för att vara med på däck vid av- eller ankomst. Men nu följer en dryg vecka av längre resor och man får förhoppningsvis sova hela nätterna. Efter Ö-vik väntar en resa till Dundee i Skottland via Kalundborg i Danmark, så även då lite längre perioder till sjöss.
Fem veckor har jag avverkat ombord på Vingatank nu av de åtta jag ska vara här. Visserligen med ett avbräck på några dagar i helgen som var. Första båten jag var på, när jag precis på påbörjat min utbildning, spenderade jag fem veckor på - och tyckte det var hemskt att vara borta så länge. Ja, ärligt talat led jag faktiskt! Men nu har jag knappt haft någon hemlängtan alls - i alla fall inte på samma sätt.Visst känner jag stundtals att det skulle vara skönt att komma hem, det tänker jag verkligen inte neka till! Men det är inte på ett sådant sätt att jag tycker det känns jobbigt. Det är ju viktigt att man trivs ombord givetvis - och det gjorde jag väl aldrig till 100 % på första båten. Men till största delen var det ändå ovanan att vara borta så länge som gjorde det hela påfrestande i början.
I grunden är det ju givetvis också så att om man inte klarar att vara hemifrån i mer eller mindre långa perioder, då är jobbet som sjöman inget att tänka på. Och jag har ju redan från början varit medveten om att livet till sjöss kommer innebära en hel del tid hemifrån, men det är ju ändå bra att få prova på det så pass tidigt i utbildning som vi fick göra. Det var många som hoppade av utbildningen i samband med praktiken, som först då insåg vad det faktiskt innebar att vara till sjöss. Själv bet jag ihop på första båten till viss mån, men började också vänja mig i och med båten jag var på sen. Och nu kan jag knappt tänka mig något annat liv!
Vingatanks systerfartyg Vinga Safir (mittersta fartyget) bunkrar
ett av Wallenius stora fartyg...
ett av Wallenius stora fartyg...
Solnedgång över Göteborgs hamn...
Natt över Göteborgs hamn...
Bilder från Herøya, Norge
Tilläggning i Herøya igår blev lite av en utmaning kan jag tala om. Egentligen inte så mycket för oss ombord utan snarare för hamnarbetarna som skulle ta hand om trossarna vi förtöjde med.
Dessa trossar är verkligen inte lätta, de väger verkligen bly. Och väl till kaj inser hamnarbetarna att de inte ordnat fram en båt för att kunna fästa för- och akterända vid pollarna som var 30-40 meter bort från båten. Fyra trossar använder man; för- och akter spring som håller fartyget mot kaj och sen för- och akterända som hindrar fartyget att röra sig längs med kajen. Och de var just de sistnämnda som hamnarbetarna fick problem med. Det hela slutade med att de två små taniga tjejerna som skulle förtöja oss vid kaj fick springa efter kajen och stranden släpandes på dessa enormt tunga trossar. Trossarna blev givetvis även blöta efter att ha hamnat i vattnet vilket gjorde dem ännu tyngre. Inte utan man tyckte lite synd om de stackars tjejerna som fick slita så hårt! Och vi kom ju ingenstans innan båten var förtöjd heller, så ingen kunde hjälpa dem...
Dessa trossar är verkligen inte lätta, de väger verkligen bly. Och väl till kaj inser hamnarbetarna att de inte ordnat fram en båt för att kunna fästa för- och akterända vid pollarna som var 30-40 meter bort från båten. Fyra trossar använder man; för- och akter spring som håller fartyget mot kaj och sen för- och akterända som hindrar fartyget att röra sig längs med kajen. Och de var just de sistnämnda som hamnarbetarna fick problem med. Det hela slutade med att de två små taniga tjejerna som skulle förtöja oss vid kaj fick springa efter kajen och stranden släpandes på dessa enormt tunga trossar. Trossarna blev givetvis även blöta efter att ha hamnat i vattnet vilket gjorde dem ännu tyngre. Inte utan man tyckte lite synd om de stackars tjejerna som fick slita så hårt! Och vi kom ju ingenstans innan båten var förtöjd heller, så ingen kunde hjälpa dem...
Lotsen kommer ombord utanför Herøya.
Herøya hamn
Oljeterminalen. I de gula "bollarna" har man dock gas.
Solnedgång över hamnen...
...och till sist kom mörkret...
DB 1
Landssorg utlyses
Idag klubbades FRA-lagen igenom. Det är sällan jag själv hojtar om saker som personlig integritet när det gäller övervakning av olika slag, men nu är jag benägen att göra det.Kameror säger jag ingenting om så länge de inte sitter allt för olägligt - toaletter, omklädningsrum, trappuppgångar etcetera.
När olika taxibolag ville införa kamerövervakning i sina bilar för att komma till rätta med alla taxirån var det många som hojtade att deras personliga integritet kränktes - men på vilket sätt då undrar jag? Vad gör ni då i taxibilen som taxichauffören får se men som inte får fångas på bild??
Telefonavlyssning har jag heller inga problem med så länge det sker på rätt sätt - det ska inte vara upp till en ensam beslutsfattare att ta beslutet utan ska gärna finnas lite "mellanhänder", just för att undvika missbruk av befogenheten att avlyssna telefoner. Och givetvis ska det finnas en brottsmisstanke.
Detsamma gäller förstås att gå igenom någons mejl. Finns en brottsmisstanke är det en självklarhet att man ska kunna gå in och kolla någons mejl - det har jag inga som helst problem med. Men att kolla någons mejl bara för att visst mejl innehåller vissa ord och uttryck är totalt sanslöst och verkligen intrång på integriteten.
Och i alla fall grundförslaget till FRA-lagen var verkligen ett övertramp för vad som är okej. Idag klubbades en omarbetad modell av lagen igenom och den tycks iallafall lite bättre och närmare vad som kan tänkas är okej.
Till exempel införs en ny instans - försvarsunderrättelsedomstolen - som ska tillståndspröva FRA:s signalspaning. Enskilda personer ska också få veta om de varit föremål för spaning och all signalspaning ska förhandsprövas och granskas.
Nåja, det är väl ändå aningen bättre. Någon generell spaning kanske inte direkt kommer att förekomma - om det inte blir som mycket annat: vackra ord, mycket snack men lite verkstad. Men jublar gör jag inte... Som sagt; spaning vid misstanke och mot emot dem som det verkligen berör - men ingen generell spaning! Även om jag inte har något att dölja, är jag heller inte så på pigg på att utomstående ska ha rätt att läsa mina mejl...
AB 1, 2 DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 EX 1, 2, 3, 4, 5 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8
Bilden lånad från Seastone
Bilden lånad från Seastone
Mitt liv som hund
Ibland blir jag smått svettig till sjöss - utan att ens behöva arbeta hårt. Och det har inte ens heller med att göra att jag är varmblodad och otränad! Nej, det har emellanåt med att göra att jag inser att "Oj, det där ska ju jag fixa på egen hand om bara något år".Igår var ett sådant tillfälle, när vi la till i Brofjorden. Kajen låg inträngd i en liten, trång vik och hade plats för två fartyg på var sida. Längst ut låg redan ett fartyg och lastade. Ute på däck står en smått fascinerad Tobias och ser hur man först vänder 97 meter långa Vingatank utanför viken, backar in och snyggt "fickparkerar" henne bakom det andra fartyget.
Jovisst, det har ju med träning att göra - och ingen förväntar sig knappast att en nyutexaminerad styrman ska fixa en sådan manövrering. Men jag fascineras faktiskt fortfarande av precision när man manövrerar på små ytor - i det här fallet hade man inte många meters marginal någonstans kring fartyget.
Att manövrera ett fartyg på öppet hav är inte särskilt svårt, även om det är en hel del trafik. I farleder och inomskärs blir det ju aningen mer komplicerat, men fortfarande något jag känner att jag hyfsat fixar. Fast förmodligen kommer jag om ett antal år, när jag samlat på mig en hel del erfarenhet skratta åt mig själv när jag tänker tillbaka på den här tiden. Då har förmodligen jobbet som styrman blivit lite av ett jobb som alla andra och man har full koll på det allra mesta som man behöver kunna.
Men att det krävs övning och åter övning för att klara av detta "finlir", det råder det ju verkligen inga tvivel om. Själv har jag ofta stört mig på att vi har alldeles för lite tid i simulatorerna på skolan medan man lägger väldigt mycket tid på annat. Vi har gedigna kurser i ellära, juridik och en massa annat - som visserligen också är viktigt, men som tar tid från det som vi verkligen ska kunna. Nämligen att navigera.
Skolan har ju dessutom ett eget utbildningsfartyg som så fint beskrivs som utbildningsredskap när skolan ska marknadsföra sig och locka studenter. Men när jag tar min examen nästa år kommer jag ha fått spendera ungefär 10 minuter sammanlagt vid spakarna på detta fartyg. Inte särskilt mycket alls med andra ord. Någonstans är det ju trots allt just det det hela handlar om! Sedan är det ju givet att vi måste kunna annat också, men det ödslas för mycket tid på saker "runtomkring" navigeringen, så denna komme i skymundan.
Min målsättning när jag mönstrade på Vingatank för fem veckor sedan var att jobba på min vikt och försöka gå ner några kilo. Visserligen var jag fullt medveten om att ett fartyg och sjömanslivet inte var rätt plats och tillfälle för detta, men satte ändå upp det målet.Väl hemma i helgen ställde jag mig givetvis på vågen, jag hade känslan av att jag inte kommit särskilt långt i viktminskningen men ändå en bit på väg. Ett kilo! Ett ynka kilo har jag gått ner på fem veckor. Kändes lite som av en besvikelse att det inte var mer. Jag har verkligen hållit koll vad jag ätit och hur mycket - och helt avstått från alkohol och nästan låtit bli alla sötsaker helt och hållet. Men nejdå, det gjorde bara en skillnad på ett enda kilo på fem veckor. Kanske får ändra taktik - läste nu i skrivande stund att choklad lindrar smärta! Lika bra att börja synda igen, alltså!
Men den största boven i dramat är naturligtvis bristen på möjligheter att kunna röra på sig ombord. Det är praktiskt taget obefintliga kan man väl säga. De allra flesta båtar har små "gym" ombord, åtminstone en motionscykel, löpband och något mer. Men Vingatank är ett av undantagen.
Matroserna rör sig ju av automatik en del i och med att de är på benen en stor del av sina arbetspass, men så är det ju inte när man tjänstgör på bryggan. Då är dagarna otroligt stillasittande och det är inte mycket man rör sig alls.
Hemma har man ju ändå en del "gratismotion", man går när man är på stan, går i trappor och så vidare - även om det inte är att jämföra med att träna och motionera. Men även den motionen försvinner ju när man är till sjöss, det är verkligen inte långa sträckor man går här. Så nu är målsättningen att komma igång med lite träning när man väl är hemma igen!
George W Bush
Titta noga - RIKTIGT noga - på den här bilden! Det kan ta sin lilla tid, men jag lovar att du till slut ser att något är riktigt, riktigt fel! Och då är faktiskt inte felet att den här mannen varit världens mäktigaste man alldeles för länge, åtminsone inte i det här sammanhanget. Nej, det är faktiskt något annat... Titta noga och tänk efter, så kommer du till slut på det. Och när du väl kommit på det, inser du nog också vilken tur USA hade som nu faktiskt fått en ny president - att man bytt upp sig i och med att Obama kom till makten råder det nu inga som helst tvivel om.
Och skulle du nu inte komma på vad som är fel, så fås det rätta svaret av mig. :-)
Och skulle du nu inte komma på vad som är fel, så fås det rätta svaret av mig. :-)
Inget liv?
500 samtal ringde en 41-årig man till SOS Alarm i Karlstad i går. Och det på två timmar. Med andra ord drygt fyra samtal i minuten - ett var 15:e sekund.Vad samtalen handlade om föräljer inte historien, men om SOS Alarm inte vidtar någon åtgärd efter 500 samtal får man utgå ifrån att det mest var frågan om nonsens. Mannen kunde lokaliseras och gripas av polis och misstänks nu för Ofredande mot grupp.
Även om det här måste vara rätt extremt, så kan jag lugnt säga att det ändå förekommer att folk rätt rejält missbrukar larmnumren. Det är inte alla som förstått att larmnumret 112 är till för att användas vid verklig påtaglig fara. Det finns fantastiskt många härliga historier från min tid på Stockholmspolisens larmcentral med personer som ringde om både det ena och det andra... Det inte heller alla vet är ju att man faktiskt kan bli blockerad från att använda larmnumret om man missbrukar det - och vad gör du då när du verkligen behöver hjälp? Visserligen ska det väldigt mycket till innan man spärras, men det förekommer faktiskt...
Sjömanslivet på bild
Några bilder har det trots allt blivit sista tiden, även om jag inte direkt sprungit med kameran i högsta hugg! Nackdelen på en oljetank är att man inte får ha med sig varken kamera eller mobiltelefon ut på däck! Så jag får så gott det nu går försöka knäppa kort genom ventilerna, med rätt varierande resultat.
Infarten mot Brofjorden i eftermiddags var riktigt pampig kan jag säga, med alla klippor som badade i ljuset från solnedgången. Som alltid gör ju bilderna dessa vyer inte riktigt rättvisa, men man får ju i alla fall ett hum om hur vackert det faktiskt är här. Själv var jag alldeles andäktig - och var inte den enda ombord som hivade fram kameran. :-)
Infarten mot Brofjorden i eftermiddags var riktigt pampig kan jag säga, med alla klippor som badade i ljuset från solnedgången. Som alltid gör ju bilderna dessa vyer inte riktigt rättvisa, men man får ju i alla fall ett hum om hur vackert det faktiskt är här. Själv var jag alldeles andäktig - och var inte den enda ombord som hivade fram kameran. :-)
Cityvarvet i Göteborg
Min mycket storslagna utsikt från hytten mot kajen i Oslo...
Hamnen i Larvik, Norge
Här hade jag aningen bättre utsikt från hytten...
Infart Brofjorden
Laglöst land
Jag har verkligen inte följt det här med EU's telekompakte särskilt noggrant, det måste jag erkänna. Av någon märklig anledning har jag liksom inte riktigt orkat engagera mig och sätta mig in i det hela ordetligt. Men att det varit en lång rad turer kring det - så långt hat jag också förstått.Och nu är man tydligen tillbaka vid förhandlingsborden igen. I fredags sade ministerrådet formellt sett nej till Europaparlamentets krav på att ingen ska få stängas av från internet utan att det först sker en rättslig prövning. Dock gör juristerna ministerrådet anlitat tummen ner åt kravet på domstolsprövning innan avstängning. Enligt dessa jurister har EU inte kompetens för att fatta ett sådant beslut...
Men är det inte i grunden märkligt att det överhuvudtaget ska bli en diskussion överhuvudtaget i en sådan här fråga?! Som jag ser det, har datorer och internet praktiskt taget en lika given plats i folks hem som telefon och TV - klart man inte ska kunna bli avstängd utan att det åtminstone prövas rättsligt först!
Har man någon gång ens diskuterat att frånta någon rätt till telefon för att denne missbrukar sitt abbonemang?! Man kan istället bli avstängd från att kunna ringa vissa nummer eller utnyttja vissa tjänster via sin telefon om man missköter sig - men man kan inte bli avstängd helt. Detsamma bord väl gälla internet. Jag kan köpa att man vid brottsmisstanke och efter prövning kan bli avstängd från vissa sidor och/eller tjänster på internet, man varför stängas helt? Känns faktiskt som att man gör lite för mycket intrång i folks liv.
Nu behöver jag knappast oroa mig särskilt mycket själv egentligen, det jag gör på internet är ju knappast att beteckna som olaglig. Men sker ingen prövning alls, känns det som att avstängning kan ske ganska godtyckligt och det är ju aningen olustigt.
Bilden lånad från Svanbacken
I vått och torrt
Livet till sjöss fortsätter så sin gilla gång och nu väntar en rad kortare resor med Vingatank. Väl ombord i Göteborg igen i söndags bar det av mot Oslo, en resa på knappt ett dygn. Där gällde lossning och sedan vidare till Larvik för lossning av resten av lasten. I Larvik blev det heller inte många timmar så vid lunch idag bar det av emot Lysekil och Brofjorden, där vi nu ligger och lastar.Efter det blir Herøya i Norge följt av Göteborg och Örnsköldsvik. Tror inte vi någon gång haft planering så pass långt fram i tiden som denna gång! Men det blir också mycket hattande, flera av resorna är på bara några timmar så det kommer bli mycket springande ute på däck.
Och på däck märks det nu att det börjar bli höst på allvar! Det är oftast bara några få plusgrader - och det framförallt när inte solen är uppe. Man får verkligen se upp nattetid, då det faktiskt kan vara runt nollsträcket och därmed glashalt på däck. Samtidigt är det ju en fantastisk tjusning nu med alla höstfärger och den härliga höga, klara höstluften. Så jag klagar väl inte nämnvärt när jag blir utjagad på däck för att förtöja eller kasta loss.
På något vis har jag liksom missat en del av hösten i år, i och med att man inte ser så mycket av den från båten. Det var egentligen först på bussen mot Göteborg i söndags som jag verkligen insåg hur långt gången hösten är. Och det var minst sagt en tjusning att sitta på bussen och se alla gula, röda och oranga träd svischa förbi.
Litegrann kunde man från kajen i Larvik ana höstfärgerna på håll, men med tanke på att lossningen bara tog fyra timmar, fanns ingen tid att spela på för att kunna gå iland. Detsamma gällde Oslo, ingen landgång, men av en helt annan anledning. Vi ankom ganska sent på eftermiddagen och jag tyckte inte det kändes som någon större vits att knata iväg någonstans.
Tidigare gånger jag försökt sluta röka har jag tyckt det jobbigaste som funnits varit att umgås med andra rökare. Att känna tobaksdoften och se någon röka var snuddpå en plåga, jag ville inget hellre än att själv tända en cigarett. Men denna gång har rökdoften faktiskt haft motsatt effekt!Jag äcklas inte av rökdoften och det gör mig ingenting att folk röker omkring mig - men jag frestas heller inte att tända en cigarett! Båda mina handledare ombord på Vingatank har varit storrökare - och det första min nuvarande handledare gjorde när vi träffades var att erbjuda mig en cigarett. Men jag har motstått alla frestelser och inte ens känt mig lockad att ta ett bloss igen. Detta om något är ju ett sundhetstecken som visar att jag väl mer än någonsin är motiverad att sluta!
Visst tuggar jag nikotintuggummin så att det vissa dagar värker i munnen och ibland händer det att jag syndar genom att snusa lite - men hellre det än att röka känner jag!
Det mest påtagliga jag känt är ju trots allt att pengarna räcker längre. Som student är det ju bara total idioti att lägga runt en tusenlapp per månad på cigaretter när man inte har särskilt mycket att röra sig med. Och de pengar jag nu sparar in gör verkligen jättskillnad på ekonomin - även om det givetvis kostar att köpa nikotintggummin också.
De pengar man "får" från CSN räcker ju oftast inte särskilt långt och själv skulle jag aldrig klarat mig om jag inte fått stipendier och jobbat lite extra. Det gäller förstås även som ickerökare - men i ännu större utsträckning som rökare. Nu har jag ju åtskilliga hundralappar varje månad som jag kan lägga på annat iställt. Ett snabbt överslag visade att jag genom åren lagt i runda slängar 150.000 kronor på tobak!! Snacka om pengar - hade ju till exempel kunnat köpt en ny bil för dessa slantar. Eller gjort en fin utlandsresa varje år. Men nejdå, istället lät jag dem bokstavligt talat gå upp i rök.
Men stolt är jag som sagt att kunna umgås med rökare en stor del av dagarna och ändå kunna stå emot - och inte ens känna mig det minsta frestad!
Onödigt vetande
...Saippuakuppinippukauppias är världens längsta palindrom och betyder tvålskålsknippeförsäljare på finska?...Blåvalen har världens största penis, 5.5 meter lång?
Härmed ska jag genast sluta skryta om hur stor MIN är!
...Guinness rekordbok har rekordet i att vara den mest stulna boken från biblioteket?
Att folk inte är mer litterära finsmakare än så... *suck*
Härmed ska jag genast sluta skryta om hur stor MIN är!
...Guinness rekordbok har rekordet i att vara den mest stulna boken från biblioteket?
Att folk inte är mer litterära finsmakare än så... *suck*
...I vissa delar av USA är det förbjudet att kyssa en kvinna när hon sover?
Fast det är och förblir trevligare att kyssa henne om hon är vaken!
...Mer än 2500 vänsterhänta personer dör årligen av att använda produkter anpassade för högerhänta?
Räknas det som arbetsskada?
...Världshistoriens kortaste krig utkämpades den 27 augusti 1896 mellan Storbritannien och Zanzibar? Det varade i 38 minuter...
Ska vi nu har krig, vore väl detta något att ta efter? "Flest skott på 40 minuter" eller nåt?!
...På 60-talet kidnappades Frank Sinatras son. Sinatra erbjöd förövarna en miljon dollar, men de tackade nej, de ville bara ha 240 000?
Jag tar mer än gärna mellanskillnaden!!
...I USA är det enligt lag förbjudet att knuffa en älg ur ett flygplan i Alaska?
Vem skulle överhuvudtaget vilja flyga med en älg över Alaska?
...Pentagon har erkänt att de försökte utveckla en "gaybomb" som skulle få fiendera att attraheras av varandra?
Säger ju ALLT om jänkarnas intelligens...
...En sorts hammarhaj kan göra abort bara genom att vilja det?
Så behändigt!!
...Mer folk dör varje år av att en kork från champagneflaskor poppas på fester, än av giftiga spindlar?
Jamen då dör man ju förhoppningsvis lycklig i alla fall...
Back in buisness
Så är man tillbaka till verkligheten ombord igen. Det var efter visst hattande fram och tillbaka under förmiddagen vad gällde hur jag skulle ta mig tillbaka till Göteborg, men i slutändan löste det sig.
Jag föredrar ju helt klart att åka tåg framför buss och blev överlyckligt imorse när jag såg att jag kunde få en tågbiljett för 300 kronor. Visserligen det dubbla sistaminutenpriset, men fortfarande överkomligt. Men jag ville dubbelkolla vilken tid båten skulle gå eftersom tåget skulle vara framme först frampå kvällen. Men när jag väl fick tiden bekräftad - då var de billiga biljetterna slut. Vad som fanns kvar var biljetter för 700 kronor och uppåt. Om jag ville åka tåg alltså.
Så det fick bli buss istället. Visserligen helt okej, men jämför man med tåg är det ju fruktansvärt obekvämt. Det blev först buss till Jönköping och chauffören som körde dit tycktes nästan ha stult bussen. Fort gick det och ryckigt - man trodde nästan han försökte hålla både broms och gaspedal nedtryckta samtidigt.
Sen blev det byte i Jönköping och nästa chaufför tycktes fått sitt körkort strax innan avgång. Det gick långsamt, långsam och bussen nästan kröp fram längs vägen...
När jag har brukat åka Swebusexpress till Stockholm har de alltid haft eluttag i bussarna så att man har kunnat koppla in datorn. I ett ryck av stor naivitet trodda jag givetvis att detta var standard på alla Swebus' långfärdsbussar - men ack så jag bedrog mig! Inte någon av bussarna hade eluttag. Visserligen inte någon katastrof, men tiden går ju faktiskt fortare om man kan knappa på datorn ett tag.
Lite förutseende var jag iallafall innan jag steg på bussen och kutade in på en mack för att handla lite mat att ha med på bussen. Det brukar inte bli särskilt många tillfällen att äta under resans gång om man inte har egen mat med sig och med tanke på att det hela tog nästan sex timmar existerade det inte i mitt medvetande att vara utan mat fram till ankomsten till Göteborg.
Med min bantningskur i färskt minne hittade jag en pastasallad som såg helt okej ut - och vad att dricka till?? Jo, Ramlösa förstås! Men väl på bussen blev jag rätt besviken - för nog kunde man kalla 50-kronorsmåltiden just PASTAsallad. Den bestod nämligen till största delen av just pasta - med några salladsblad och några ynkliga räkor till. Så hade man också lagt med en skvätt dressing.
Vad skulle jag göra? Jo, jag petade givetvis smått ynkligt i mig dessa rätt torra makaroner med tillhörande salladsblad men blev långt ifrån mätt. När inte ens halva resan gått var jag redan vrålhungrig igen. Så väl fram på Göteborgs central fick det bli lite "riktig" mat - nämligen hamburgare. Just då sket jag fulltsändigt i min målsättning att gå ner i vikt! Jag var hungrig och det skulle helst gå rätt fort att få i sig maten också.
Så nu är man tillbaka ombord på Vingatank och det känns knappt som att man varit härifrån. Samma känsla som alltid när man varit ledig från en arbetsplats, det behövs inte många timmar så får man känslan av att man aldrig ens varit ledig.
Nu gör det mig inte så mycket att vara tillbaka trots allt! Jag har mer och mer insett att jag funnit mitt rätta element och att detta är vad jag ska hålla på med i livet. Det var faktiskt först natten till idag som jag inte tyckte att det gungade när jag la mig i min säng hemma i Kalmar. Fram tills igår kväll hade jag ytterst svårt att förlika mig med att sängen jag låg i faktiskt stod stilla hela natten.
Så nej, jag gråter inte direkt blod över att vara tillbaka till sjöss igen! Snarare tvärtom, har faktiskt lite smått längtat tillbaka - hur skönt det än har varit att få vara ledig några dagar.
Väl i hytten börjar jag smått packa upp och ställer bland annat upp datorn på sin plats på mitt lilla skrivbord som jag har i hytten. Jag får för mig att lite snabbt läsa igenom de större tidningarna på nätet - och insåg snabbt hur man reagerar över vissa nyheter. Framförallt hemska nyheter som kommer från orter dit man har anknytning.
Och idag tog det inte många minuter innan jag hittade rubrikerna som berättade om mord i Söderhamn - där jag har flera släktingar och bekanta. Direkt öppnar jag givetvis upp artiklarna och börjar läsa. För vad tänker man i det läget?! Jo, givetvis att det ju KAN vara någon man känner som drabbats på något sätt! Efter visst läsande kunde jag med ganska stor säkerhet sluta mig till att jag nog inte behöver oroa mig - men det är klart man får hjärtat i halsgropen när man ser sådana rubriker. Självklart skulle ju en sådan nyhet ganska snabbt ändå nå mig - om någon anhörig utsatts för mord - men klart man ändå läser...
Obama öppnar för bögar i armén
Jag trodde faktiskt att det var ett dåligt skämt när jag hörde nyheten på TV imorse! Jag tänkte att detta kan faktiskt inte vara sant, detta händer inte i ett av världens mäktigaste länder. Nämligen att man enligt amerikansk lag inte tillåter homosexuella i armén. Det låter verkligen inte riktigt klokt.Ordningen i USA's armé är nämligen "Don't ask, don't tell" - den som är öppet homosexuell är helt enkelt inte välkommen. Den fråga man då givetvis ställer sig är vad i en persons sexuella läggning som kan påverka vad personen presterar i sitt yrkesutövande? Vad säger att en homosexuell är en sämre soldat än någon som är heterosexuell?
Enligt Wikipedia är ordningen helt enkelt en kompromiss. I grunden får inga homosexuella handlingar äga rum inom militären - men ingen har heller rätt att efterforska någons sexuella läggning. President Bill Clinton införde policyn 1993 och den är en kompromiss då den i viss mån tillåter homosexuella att tjänstgöra (så länge de inte utför homosexuella handlingar eller öppet berättar om sin läggning) samtidigt som en version av det tidigare förbudet mot att homosexuella tjänstgör finns kvar. Innan don't ask, don't tell försökte USA:s väpnade styrkor sålla bort homosexuella vid intagningen. Homosexuella som bryter mot policyn får avsked från sin tjänstgöring och öppet homosexuella får inte heller ta värvning. Mellan 1994 och 2008 har åtminstone 13.000 fått avsked under policyns bestämmelser. Clinton gjorde i och med policyns införande ett avsteg från sitt vallöfte att alla skulle få tjänstgöra öppet inom de väpnade styrkorna oavsett läggning.
Nu har dock President Obama lovat att denna policy ska avskaffas - och det är verkligen inte en dag för tidigt! Om USA vill kunna vara "möjligheternas land" och det land där alla har en chans - det som man ju faktiskt "marknadsför" sig som - så ska ju faktiskt det gälla ALLA inklusive homosexuella.
Så nu diggar jag Obama änmer!! Kanske är han trots allt värd Nobles fredspris?! Åtminstone är han på god väg att förtjäna det!!
Som på räls!
Så har jag äntligen, äntligen fått ut min dator! Det här känns otroligt underbart får jag lov att erkänna, den är verkligen som ny! Så fort som den nu går, har den inte gått sedan den var helt ny - och för att inte tala om att jag nu inte saknar en enda tangent på tangentbordet.Hela reparationen och allt kostade mig visserligen en tusenlapp, men det är faktiskt värt varje öre. Nu återstår en del arbete att ladda ner de program jag inte hade backup på, men det är något som är gjort i en handvnändning. Saker som msn, säkerhetsprogram till internetbanken och antivirusprogram har jag redan hunnit lägga in och resten kommer ju med tiden. Adobe reader är ju lite av ett måste, så det ska också installeras förstås.
Insåg dock igår, när jag hämtade ut datorn, att jag invaggats i något av en falsk trygghet när jag la in ett lösenord för att logga in på datorn. För min del har det funnits två anledningar till att jag velat ha lösenord - nämligen att vem som helst inte ska kunna komma åt det jag har lagrat på dotorn men också att den ska vara obrukbar för den som inte har lösenordet. Visserligen har jag ju förstått att det inte är omöjligt att knäcka lösenordet bara man vet vad man håller på med, men det ska ändå vara ett hinder och något som åtminstone avskräcker en del från att försöka komma åt datorn.
Men igår, när jag hämtade ut datorn, fick jag förklarat för mig att för att installera om drivrutinerna på datorn behöver man inget lösenord - och i och med att drivrutinerna är ominstallerade, tas lösenordet bort och vem som helst kommer in på datorn. Visserligen raderas de dokument jag har på datorn när den installeras om - men istället är ju inte datorn obrukbar, utan vem som helst kan använda den! Så långt har jag själv aldrig tänkt faktiskt, så från och med nu kommer jag hålla lite hårdare i datorn kan jag säga.
Har dock fått lite förläng permission från båten än vad som var planerat. Från början var det sagt att jag skulle komma tillbaka idag, men när jag igår pratade med kapten blev det uppskjutet till imorgon. Och inte protesterade jag emot en extra dags ledighet! Jag kunde istället göra allt med lite lugnare tempo.Och visst har jag nu njutit för fulla drag över att vara iland igen. Att kunna titta på TV, sova i min egen säng och själv bestämma vad och när jag ska äta. Väldigt lägligt upphörde uppehållet på morgontidningen lagom tills jag kom hem också - så jag har haft DN på morgnarna dessa dagar. Det är verkligen något jag saknat till sjöss även om man kan läsa de flesta tidningar på nätet. För visst är det något visst med att kunna bläddra i en papperstidning när man äter frukost på morgonen - det är verkligen inte något som en dator med internetuppkoplling kan klå.
Men imorse satte jag nästan morgonkaffet i halsen kan jag säga. Jag brukar inte följa detta med Nobelpriset med något större intresse - ärligt talat följer jag det knappt alls. Men den stora nyheten på DN's förstasida idag, var givetvis att Obama får fredspriset. Och för första gången på många år blir jag innerligt förvånad över kommitténs beslut. Inte för att jag har något emot Obama - tvärtom! Han verkar sympatiskt, jordnära och verkar ha bra ambitioner. Men vad har han hunnit åstadkomma som kan ge honom Nobels fredspris? Inte särskilt mycket vad jag själv kan se! Fast ibland är ju dessa beslut lite märkliga - och för att få Nobelpriset i litteratur ska man helst inte vara känd alls... ;-)
Bilderna lånade från Dell och Sjöbutiken
Lång väg hem
Så är man på väg hem - efter vsst krångel! Egentligen började hela krånglandet när jag igår kväll skulle ta tag i att boka tågbiljett från Göteborg till Kalmar. Datorn ville inte alls samarbeta för fem öre - och även om den krånglat lite redan innan, så har det då aldrig varit så extremt som det var igår! Felmeddelande efter felmeddelande dök upp och jag blev på bara sämre och sämre humör. Till slut fick jag iallafall igång datorn - men då ville båtens internetuppkoppling inte samarbeta ordentligt. Jag kom så långt att jag kunde boka biljetten, men när jag knappat in mitt VISA-kortsnummer, då var det stopp. Det gick helt enkelt inte att betala!Då kom jag på den geniala idén att betala via min internetbank istället. Jag gjorde om hela proceduren (som tog en fruktansvärt lång tid med tanke på den sega uppkopplingen) - väl framme vid Handelsbankens hemsida, då hade man datahaveri!! Bara att börja om igen alltså. Till slut - klockan halv ett inatt och efter åtta timmars krånglande med datorn - lyckades jag boka och dessutom betala min biljett.
Vid elvatiden kommer jag till Göteborg och hämtar ut min biljett - bara för att se att jag tydligen drabbats av storhetsvansinne när jag till slut bokat biljetten. Jag hade bokat en ungdomsbiljett och inte en studentbiljett. Jaha, bara att gå till biljettluckan och oroligt fråga om jag kunde resa på biljetten - det är ju över sex år sen jag passerade åldersgränsen för att resa på ungdomsbiljett. Jodå, eftersom priset är detsamma fick jag ut en ny biljett som det sotd "student" på. Jag får i mig lite lunch och sätter mig på tåget. Efter två minuter tvärstannar vi. Banverkets trafikledning hade kopplat in oss på fel spår - vi var på väg emot Malmö istället. Tåget backar och vi kommer till slut på rätt spår... *suck*
Men nu har inget krånglat på drygt två timmar - återstår att se om det håller i sig!
Men nu måste jag bara berätta scenariot som utspelade sig i restaurangvagnen när jag skulle köpa kaffe för en stund sedan!Framför mig i kön står en äldre, till synes relativt välbärgad herre - att dömma av hans kläder och att han hade årskort på SJ (som är rejält dyrt).
Hans årskort berättigade honom till gratis kaffe ombord på tågen, men nu föll det sig så att han vill inte ha kaffe - utan ett glas vatten. Vatten serverar dessutom SJ inte på glas, man får köpa en flaska för 17 kronor (kaffet kostar ironiskt nog 15 kr per kopp).
Herren ville då ha 15 kronors rabatt på vattenpriset och bara betala mellanskillnaden på två kronor för vattnet. Det ville serveringspersonalen inte riktigt gå med på, då det ju var kaffe hans årskort berättigade honom till och inte vatten - det skulle i slutändan inte stämma i redovisning etcetera.
Herren blir då rejält sur och kräver att få tala med tågmästaren. Det får han, men samma besked där. Mannen bråkar, han vägrar betala 17 kronor för vattnet utan anser sig berättigad till 15 kronors rabatt. Jag ser hur personalen i serveringen börjar tröttna på mannens dividerande och själv är jag på väg fram för att erbjuda mig bjuda honom på vattnet, eftersom han uppenbarligen inte hade råd att betala för det själv.
Till slut tröttnar serveringspersonalen, herren får sitt vatten gratis - och det blir äntligen min tur (hela diskussionen tog närmare 10 minuter). När jag ska betala, ler man bakom disken och säger att "kan en så välbärgad herre prata till sig gratis vatten, kan du snacka till dig gratis kaffe!". Jag behövde inte betala för mig, så inget ont som inte har något gott med sig.
Men hur pinsam är inte hela situationen?! Karln är uppenbarligen tillräckligt välbärgad för att bära dyra märkeskläder (bara hans skjorta kostade uppskattningsvis 1500-2000 kr) och årskort på SJ - men inte 17 kronor för en flaska vatten. Hade jag varit han, hade jag frågat vad som ingick i mitt årskort och på sin höjd frågat om det gick att ta en flaska vatten istället. Men jag skulle verkligen inte starta en diskussion! Men vissa tycker tydligen om att visa sig viktiga, även om man skämmer ut sig på kuppen... :-)
Bilderna lånade från Möckelsnäs Herrgård och Dao of Andreas
Försiktighetsprincipen
Minns när historien kring Däckhuset och deras JK-anmälan emot min blogg ägde rum, vilken otroligt blandning av känslor det var! När det hela började och jag fick den där saftiga utskällningen när jag ringde dit och när jag åkte dit blev jag givetvis rosenrasande. Jag kände mig kränkt och förbannad.Det är givetvis mänskliga reaktioner när man känner sig orättvist behandlad. Och det är klart; när jag i en bra ton påpekar att verkstaden gjort fel och istället för någon form av ursäkt, tillmötesgående eller något åt det hållet får en saftig utskällning och snuddpå glåpord kastade emot sig - då känner sig nog de flesta ganska kränkta.
När jag sedan skrev inläggen om det hela, fick jag verkligen bita mej i tungan ibland och noggrant välja mina ord. För det var många saker jag emellanåt hade kunnat tänka mig att skriva! Men även nu - långt efter händelsen och när ilskan har lagt sig - känner jag att jag var väldigt saklig och fick fram vad som faktiskt hade hänt. Att Däckhuset sedan väljer att JK-anmäla mig för förtal är väl snarare deras problem och säger mer om dem än om mig. Själv skrattar jag bara åt det hela!
Men det som störde mig i framförallt de första tidningnotiserna som kom i tidningarna kring detta, var att man bara skrev den ena sidans version - och då Däckhusets. Man skrev ingenting om vad min blogg innehöll, mer än att jag var missnöjd med bemötandet. Själv hade jag nog sett att man kanske lite närmare preciserat vad det var Däckhuset vände sig emot. Detta gjorde dock de medier (både SR, SVT och andra sajter på nätet skrev om detta) när de skrev om JK-anmälan.
Men bortsett från vad medierna nu skriver, ska man givetvis vara försiktig i sina ordval som bloggare! Jag själv är verkligen jätteförsiktig med vad jag skriver, hur jag formulerar mig och vad jag lägger ut på bloggen. Kritiserar jag någon eller något och det framgår av inlägget vem eller vilket företag etcetera som kritiken riktas mot är jag väldigt noga med att ha alla fakta och grund för det jag skriver. Och personangrepp verkligen ett stort, stort DON'T. Hur förbannad, irriterad och kränkt jag än är, går jag inte till personangrepp och försöker vara saklig i det jag skriver. Helt enkelt för att inte råka illa ut.Beviset för detta är den bloggare i Göteborg som nu polisanmälts för att ha skrivit förnedrande saker om sina klasskompisar och kallat rektorn på samma skola för idiot.
Efter en kort stunds letande, hittar jag snabbt vad det hela handlar om och utgår jag från tidningsartiklarna så tycks denna bloggare gått lite för långt! Det hela började med att den 17-åriga flickan började gymnasiet i höstas och efter första dagen spelade in en video hon la ut på bloggen. Där ska hon raljerat över sina klasskompisars beteende, stilar och utseende. En av dem pekas ut som homosexuell på grund av sitt utseende, en annan beskrivs som så ful att han får vara glad om han förlorar oskulden när han är 40 och så vidare. Detta gjorde att hon och hennes familj hotades till livet, flickan förföljdes och det klottrades på familjens hus. Familjen polianmälde, men utredningen lades ner i brist på bevis. Men efter detta har bloggaren bland annat beskrivit skolans rektor som en idiot som borde gå om sin utbildning och skolsköterskan som en skvallerkärring. Även om jag inte försvarar hoten mot bloggaren - även om man känner sig kränkt ska man inte gå över gränsen för vad som är lagligt - så får man väl ändå säga att felet i grunden ligger hos bloggaren. Jag skulle själv aldrig gå ut med sådana åsikter på internet! Även om jag kan ha åsikter om folks stilar, beteende och utseende skulle jag inte skriva om det på bloggen. Och framförallt inte fortsätta med det om jag blev utsatt för hot.
Så visst ska man vara försiktig med hur man uttrycker sig! Vad gäller mina inlägg om Däckhuset var det ju aldrig frågan om några personangrepp, att jag kränkte någon eller liknande (om man inte resonerar som Däckhuset och tror man kan vara rejält otrevlig mot någon - och när sanningen kommer fram kalla det för ärekränkning och förtal av sig själv).
Läs hela historien om Däckhuset här
DN 1 GP 1, 2
Bilderna lånade från Libras blogg och Amor Vincit Omnia
Kärlek och hat
Ibland hatar jag verkligen datorer! Och då menar jag verkligen hata i ordets rätte bemärkelse. För varför ska de krångla när man behöver dem som mest?Sista månaderna har allt oftare olika felmeddelanden börjat dyka upp när jag använder datorn. Felmeddelanden om att det eller det programmet slutat fungera eller inte svarar. Dock har datorn ändå fungerat hyfsat. Men när jag i eftermiddags slog igång den var det helt kört! Felmeddelande efter felmeddelande ploppade upp. Media player la av, Office strejkade. Det en programmet efter det andra slutade fungera och inget gick att öppna. Till slut havererade även antivirusprogrammet. Jag startade om om och om igen. Jag ryckte i sladdar, jag svor och jag svettades. Men inget blev bättre.
Till slut efter en omstart kommer meddelandet upp: Datorn går ej att att starta. Jippi! Jag som verkligen behöve datorn!! Så får datorn för sig att göra en automatisk felsökning och det fick den väl göra då. Den stod och malde i några minuter - och sedan kom den igång. I alla fall något sånär normalt. Lite segare än vanligt går det, men den funkar!
Fast en sak är säker! Någon mer dator från LG blir det inte för min del. Jag har ingen aning om det bara är ett söndagsexmplar jag haft oturen att få eller om alla LG's datorer håller samma usla kvalitet - men det har varit alldeles för mycket krångel med denna dator med tanke på hur pass ny den är!
För cirka två veckor sedan skickade jag ett mejl till LG och felanmälde datorn, bland annat för att webcamen lagt av. Tror ni man ens behagat att svara? Nej, sådant har man inte ens nedlåtit sig till - det företaget tycks inte gilla att ha en dialog med sina kunder! Det är väl ungefär samma intryck som jag fick när jag pratade med dem strax innan min praktik - för en surare och snorkigare person en den killen tror jag inte existerar...
Så snart dags för ny dator - och då ingen LG!!
Bilden lånad från Semlan
Irriterande
Polisen i Göteborg skulle förra året gripa en 24-årig man sedan han sparkat på en bil. Mannen trycktes ned mot marken så hårt och länge att han slutade andas. Han avled senare på sjukhus. Den rättsmedicinska undersökningen visade att det var ingripandet ledde till mannens död, men ändå åtalades ingen av poliserna - flera av poliserna på plats har inte ens förhörts.- Där kan jag väl medge att jag kan ha hamnat galet, säger åklagare Bo Lindgren då han medger för Ekot att viktiga uppgifter har slarvats bort i förundersökningen.
Skulle jag, "som vanlig, dödlig medborgare" kunna komma undan en grov brottsmisstanke med en sådan ursäkt? Nej knappast. När det nu faktiskt är fastställt att mannens död orsakats av polisingripandet - klart det hela ska utredas ordentligt och förhör hållas med de inblandade, det är det minsta man kan begära. Om sedan utredningen och en eventuell rättegång kommer fram till att brott inte kan styrkas eller bevisen inte håller - ja, då får man väl gilla läget, ävenom det skulle kännas surt! Men självklart ska det åtminstone utredas grundligt.
Märkligt att det får gå till så här!
Tjäna pengar på invandring?
Invandrare kostar skattebetalarna skjortan och ställer till massor av problem. Dessutom stjäl de jobb från vanliga svenskar eller lever på bidrag.Eller hur var det? Nja, det är väl bara en del av sanningen. Hur man än delar in människor i grupper, så visst finns det rötägg och de som mer eller mindre missköter sig. De gäller alla nationaliteter eller grupper av människor. Och jovisst finns det invandrare som missköter sig, men det är fortfarande en minoritet av dem som kommer hit. Det råkar väl helt enkelt vara så att det är de som missköter sig som syns lite extra.
Och visst kostar det pengar att ta emot flyktingar, det kan man heller inte neka till. I den perfekta av världar skulle folk inte behöva fly och visst vore det ett drömscenario om man kunde hjälpa flyktingarna på plats i deras hemländer så bra att de slapp fly. Dock aningen orealistiskt dessvärre. Så självklart ska ett rikt land som Sverige hjälpa på det sätt vi kan! Sen kan man in i det längsta diskutera saker som integration, så det tänker jag inte ens ta upp i det här inlägget - skulle bli alldeles för långt då. :-)
Dock läste jag precis om en rapport från FN, som säkerligen sticker en del i ögonen på dem som inte riktigt är för det här med invandring. Man har nämligen kommit fram till att invandring är lönsamt - och det inte bara för invandrarna (oavsett om man är flykting eller flyttar frivilligt), utan för samtliga parter.
Till motsats av vad många tror, förlorar inte lokalbefolkningen sina jobb när det kommer invandrare. När lågt utbildade invandrare kommer, "tar" de visserligen lågstatusjobben - men istället går lokalinvånarna vidare till bättre och mer välavlönade jobb. Och invandrarna får inkomst och kan betala skatt, så även mottagarlandet gör en vinst med skatteintäkterna. Enligt rapporten ger en procents invandring en procents ökning av BNP.
Och även invandrarnas ursprungsländer gör en vinst. Dels för att invandrarna skickar hem pengar till släkt och vänner som är kvar. Pengar som sammantaget är mycket större än hela västvärldens bistånd - och som leder till ökad konsumtion och därmed skapar fler jobb.
Största vinnarna är förstås invandrarna själva. Kommer de från tredje världen till väst är det inte helt ovanligt att de 15-dubblar sina inkomster. Barnen går mycket längre i skolan och barnadödligheten minskar.
Nu har jag ju själv inte läst rapporten i sig, utan kan ju bara gå efter tidningsartikeln. Men ändock; kanske dags för vissa att tänka om lite och omvärdera sina åsikter och värderingar? :-)
I trötthetens tecken
Igår kväll hoppades jag på en riktigt god natts sömn när jag gick och la mig strax efter nio. Jag var verkligen riktigt, riktigt trött efter ankomsten i lördags natt! Man hade inte lovat några starka vindar under vår resa heller, så korkade jag utgick ifrån en lugn natt med mycket sömn. Men vad är det jag glömmer bort? Jo, att efter storm kommer dyning! Det är egentligen inte särskilt höga dyningar som kommit heller, men när denna båt går utan last är den lätt och vinglig och flaxar runt bland dyningarna som en kanot vid forsränning. Gång på gång vaknade jag av saker som ramlade omkull och/eller flög omkring inne i hytten. Så klockan blev ändå framåt midnatt innan jag somnade ordentligt... Så att säga att jag idag är utvilad skulle verkligen vara att ta i.Men jag är långt ifrån ensam om att gå omkring och gäspa ombord, de flesta tycks sova mer eller mindre dåligt när det gungar. Ett lagomt, lätt gungande kan ju egentligen vara riktigt sövande - men när båten krånger, hoppar och studsar bland vågorna så man knappt ligger kvar i kojen, då är det värre. Mycket värre! Så ikväll blir det tidigt i säng. Det gungar nu ännu mindre än det gjorde när jag kom upp imorse, så nu hoppas jag på att få sova.
Generellt sover jag annars otroligt mycket bättre till sjöss än hemma. De sömnproblem jag hade för några år sedan känns ännu mer avlägsna när jag är ute på en båt! Även om jag har anat dem lite grann - väldigt, väldigt vagt - så är de ändå på på väg bort, förhoppningsvis för gott.
Det kan nog vara svårt att inse hur sömnen verkligen påverkar människans välbefinnande om man inte under en period haft rejäla sömnproblem. Då pratar jag inte om att under en vecka eller två sova lite dåligt - utan att under en tidsperiod på månader eller kanske år knappt kunna sova alls. När man i bästa fall sover 2-3 timmar. Man blir otroligt skör och mår verkligen dåligt - både fysiskt och psykiskt. Jag har nog själv aldrig tidigare reflekterat över det, hur obeskrivligt trött man faktiskt kan bli!
Från och med idag har jag ny handledare ombord. Jag blev verkligen påmind om hur olika olika personer lägger upp dagarna när man har någon med sig går dubbelt! Inget ont sagt om min tidigare handledare, men där var det med frågan om att jag fick fråga och han svara. På gott och ont.Nu blir jag direkt på annat sätt visad vad som görs och hur det görs utan att jag behöver fråga. Och jag känner mig på något vis mer delaktig helt plötsligt. Fast de olika sätten att lära ut passar givetvis olika bra för olika elever. Så som min tidigare handledare gjorde, passade säkert andra bättre än mig. :-)
Det är ständigt nya besked, nya beslut och planer när man är till sjöss. Iallafall på vissa typer av båtar. Går man efter en fast tidtabell - som till exempel finlandsfärjorna - hör det verkligen till ovanligheterna att det blir några undantag från schemat överhuvudtaget.
Men på många andra båtar - som på till exempel Vingatank - är det verkligen det motsatta. Det finns inte många fasta "hållmärken" att gå efter, man vet knappt från dag till dag vad som händer. I början av min utbildning hade jag förmodligen upplevt det som nästintill provocerande, men nu ser jag charmen i det istället. Visst kan det ibland bli någon form av besvikelse, om man till exempel ställt in sig på att kunna gå iland på ett visst ställe och det sedan inte blir så - men det är ju smällar man får ta. Trots allt är ju detta ett jobb, vill man åka båt för att se saker får man åka som passagerare.
Det har sedan någon vecka varit klart att vi skulle till Göteborg efter att vi varit i Tees - och så blev det ju också. Från början skulle vi legat ett par dagar i Göteborg och jag frågade försynt om jag kunder passa på att åka hem en sväng med lite saker, liksom laga min dator (äntligen få det nya tangentbordet insallerat). Igår ändrades planerna. Vi skulle bara lasta, sedan åka igen på kvällen. Jaha - ingen hemresa. Jag blev egentligen inte särskilt besviken, jag hade inte direkt räknat med det, men ändå - hade ju varit skönt får man säga, bara få ett litet avbrott på ett dygn eller två!
Men så idag kom beskedet: lastningen börjar lördag morgon! Hmm - kanske finns hpp ändå? Nu väntar vi bara på besked om vi får ligga till kaj, eller måste ankra utanför Göteborg. Får vi ligga till kaj, är ju det hela avgjort! Jag tar första bästa tåg till Kalmar. :-)
Bilderna lånade från Cogito och Västerås kommun
Höstvindar friska
När vi går ut på praktik, får vi med en bok från skolan med olika uppgifter och moment man ska genomgå under praktiken för att bli godkänd i slutändan. Vilka dessa är varierar ganska kraftigt beroende på vilken årskurs man går och första praktiken är det väldigt mycket basic. Bland annat ska man ombord testa båtens brandlarm. Det fick jag på första båten jag var på göra sent, sent en kväll när vi i närmare 20 sekundmeters vind låg långt ute på Östersjön.Kapten tog glatt upp mig på bryggan, visade var knappen satt och så fick jag trycka igång brandlarmet. Larmet gick - men istället orsakade det total blackout ombord! ALLT la av - och då menar jag verkligen ALLT! Allt elektriskt slocknade, maskin stannade - och brandlarmet slog till och med ut nödgeneratorn. Där guppade vi hejvilt bland vågorna utan att ha någon som helst kontroll över fartyget.
Det blev givetvis full fart på besättningen (själv stod jag där mitt i all kallabalik utan kunna göra ett smack) och ganska snart var allt igång igen. Men visst hann man bli lite kallsvettig - framförallt med tanke på vädret!
Den gången tänkte jag ungefär samma tanke som jag emellanåt gjort under denna praktik och vi guppat fram i mer eller mindre hårt väder. Att hur otroligt utelämnade man trots allt är åt vädrets makter när man är till sjöss! När vi åkte över från Hamburg till Tees hade vi runt 20 m/s stundtals och det är inte direkt så att man längtar efter maskinhaveri eller blackout i det läget.
För er som hört om det fartyg som hamnade i sjönöd på Nordsjön utanför Jylland idag, så är Vingatank (inklusive styrmanselev) totalt oskyldga! Då var vi redan tryggt i hamn sedan många timmar. Men det har tydligen gått dramatiskt till bland vågorna på 7-8 meter, sedan fartygets styrning havererat. Så fartyget är nu ankrat och väntar på undsättning vad jag förstått från tidningarna. Jag är inte alls avundsjuk!
Inatt blev det rätt sent, egentligen alldeles försent, innan jag kom i säng. Vi ankom Tees vid midnatt och var inte klara på däck förrän strax efter ett inatt. Och lite korkad som man är, så ville jag få iväg ett par mejl innan jag somnade - så klockan närmade sig halv tre innan jag var i säng. Lite i senaste laget...Så imorse vaknade jag med sprängande huvudvärk, som först nu börjar ge med sig. Oftast när jag får huvudvärk brukar det bero på några få saker;
1) Aningen för mycket alkohol, 2) För lite (och ibland även för mycket) sömn, 3) För lite vatten, 4) För lite mat, eller 5) Kaffebrist.
Alkohol kunde jag ju direkt utesluta - har inte druckit en droppe på över en månad. Så denna gång var det förmodligen en kombination av de andra orsakerna. Så jag har tillbringat största delen av dagen i hytten tillsammans med en stor laddning kaffe, magnecyl och vatten. Och rejält med mat mid måltiderna har det blivit. Så nu, sakta men säkert börjar huvudvärken faktiskt ge med sig!
Givetvis såg jag nu extra mycket fram emot middagen och insåg att var precis vad kroppen behövde för att huvudet skulle kännas aningen bättre. Men så mycket mer än sätta mig till bords hann jag inte innan det var dags för avgång. Då var lotsen redan ombord - så det vara bara att snabbt slänga i sig det jag lagt upp på tallriken, snabbt byta om och sedan springa ut på däck. Som tur är, är avgångarna relativt snabbt "överstökade"; vi halar bara in trossarna och plockar in landgången på däck, sedan är det hela klart. Så ganska snart var jag tillbaka vid bordet med en ny portion - och givetvis efterrätt (som alltid på söndagar).
Bilderna lånade från Njordforum och Seriewikin
Kondomer med smak
Som stormen river öppet hav...
Kanske är nu min "smekmånad" till sjöss förbi, åtminstone har det verkat så idag! Runt 20 sekundmeter har det blåst över Nordsjön, så jovisst har det gungat ganska duktigt! Man har krampaktigt fått hålla i sig i det mesta som funnits att hålla i för att kunna hålla balansen - och det har inte bara gällt mig utan även de mest rutinerade sjöbjörnarna ombord. Det går vingligt fram och känns snuddpå som en sen lördagsnatt på väg hem från en blöt kväll ute. Till det kraftiga regnskurar som rejält satt ner sikten från bryggan.Men der är väl bara att vänja sig - så här är det ju till sjöss om höstarna. Och mig berör sjögången inte särskilt mycket egentligen, mer än att det kan vara lite svårt att gå upprätt. Sjösjuk har jag aldrig blivit i hela mitt liv och klarar jag krängandet i dessa 20 sekundmeter, lär jag nog fixa värre sjögång än så här!
Nu är vi ju dessutom inne i oktober och med andra ord är det verkligen inte konstigt att höstvädret dragit in på allvar. Pratas ju redan snö och blixthalka hemma i Sverige, så varför ska vi vara förskonade till sjöss? ;-)
Men lika förvånad som varje år blir jag över alla som överraskas av att det plötsligt blir halt på vägarna på höstarna. Det har det ju "bara" blivit varje höst de sista årtusendena... Men varje år har vi en lång rad avåkningar och trafikolyckor när den första halkan kommer! Själv fick jag lära mig redan på körskolan att det var halt på vintrarna och rätt smart med vinterdäck då... ;-)
Men man ska väl egentligen inte klaga. Ganska skyddade är vi ju trots allt! Läskigt med alla naturkatastrofer som varit sista dagarna, med tyfoner, jordskalv och tsunamis! Jag tänker verkligen inte klaga på vågor på några får meters höjd - det går ju inte att jämföra med de vågor som blir kring en tyfon eller av en tsunami. Så den dag jag går igenom en tyfon - DÅ tänker jag klaga på vädret!!
Min handledare sista veckorna har varit en mycket mycket rutinerad sjöman som varit till sjöss sedan tidigt 60-tal. Fascinerande nog är denna äldre herre både utbildad sjökapten OCH flygkapten - och det han inte kan om sjöfart och navigering tycks knappt värt att veta!Men emellanåt undrar jag stillsamt om det inte var roligare till sjöss förr? Visserligen var livet som sjöman förr svårare att kombinera med ett liv iland - man var ute till sjöss i år många gånger, så det där med familj etcetera var ju knappast att tänka på. Men alla dessa sjömanshistorier man ständigt hör - inte bara från min nuvarande handledare, utan från alla sjömän som varit med länge - så undrar jag om man ändå inte blev sjöman typ 30 år försent?
När de gamla sjöbusarna kommer igång med sina sjömanshistorier spetsar jag alltid öronen lite extra, för det brukar vara rent fantastiska historier! Fråga mig inte om sanningshalten i många av dessa historier, men helt klart är de otroligt roande och underhållande att lyssna på! Om mina sjömanshistorier som jag berättar för barnbarnen om 30-40 är lika rafflande återstår väl helt enkelt att se!
Om jag själv kommer få berätta sjömanshistorier om att gå genom tyfoner, ha krokodiler och pantrar ombord på fartygen, blöta krogrundor och festande präster från svenska sjömanskyrkan har jag absolut ingen aning om. Och vissa av dem avstår jag gärna från att ha i bagaget. Att gå igenom en tyfon är säkert ingen höjdare - och jag skulle INTE vilja vara ombord på ett fartyg där det finns vare sig krokodiler eller pantrar!
Bilden lånad från Hedvig Josefin och Traditional woodtoys
Nobelpriset i osannolik forskning
Häromdagen delades de alternativa Nobelprisen ut på universitet i Harvard. Syftet med priserna är att befrämja forskning som "först får människor att skratta – sedan tänka", står det på Ig Nobel Prizes hemsida. Själv förvånas jag ibland över vilka kriterier man behöver uppfylla för att få de vanliga Nobelprisen! Till exempel är det inte många literaturpristagare jag överhuvudtaget hört talas om! Men när man nu läste vilka som fått de alternativa priserna, är det inget tal om varför de fått dem!! :-)Fredspriset
Delades ut till ett schweizsiskt forskarteam som utrett huruvida det är bättre att bli slagen i huvudet av en tom eller en full ölflaska.
– Tomma flaskor är tåligare än fulla. Men både fulla och tomma flaskor kan rent teoretiskt skada det mänskliga kraniet, enligt en av pristagarna, Stephan Bolliger.
Veterinärmedicin
Gick till två brittiska forskare vid universitet i Newcastle som kommit fram till att namngivna kor får mer mjölk. Upptäckten gjordes när forskarna arbetade med olika metoder för att förbättra välbefinnandet för mjölkkor och minska på deras stress och rädslor.
Folhälsopriset
Gick till läkaren Elena Bodnar från Illinois för en patenterad behå som vid behov kan förvandlas till en gasmask. BH:n är inspirerad av katastrofen i Tjernoby.
Medidicin
Gick till Donald Unger som är läkare i Kalifornien. Han har knäckt lederna i sin vänstra knoge varje dag i 60 år för att undersöka om det skulle orsaka ledinflammation, artrit. Idag är han 83 år.
– Efter 60 år tittade jag på min näve, och det finns inte det minsta tecken på artrit, säger han till The Guardian.
Ekonomipriset
Fick cheferna för de isländska bankerna; Kaupthing Bank, Landsbanki, Glitnir Bank och Central Bank of Iceland. "För att de visat att små banker snabbt kan bli till stora banker – och tvärtom. Och för att ha visat att liknande saker kan hända med ett lands hela ekonomi".
Kemipriset
Javier Morales, och två kollegor vid National University i Mexiko, lyckades skapa diamanter av nationaldrycken tequila, genom att hetta upp och utsätta 80-procentig tequlia för extremt tryck.
Fysikpriset
Katherine Whitcome vid Cincinnatis universitet har undersökt varför gravida kvinnor inte tippar framlänges. Förklaringen är att den nedre delen av ryggraden blir kurvigare och starkare under graviditeten.
Biologipriset:
De japanska forskarna Fumiaki Taguchi, Song Guofu och Zhang Guanglei vid Kitasato-universitetet har kommit fram till att köksavfall kan reduceras med 90 procent med hjälp av bakterier från avföring från jättepandor.
Matematikpriset
Gideon Gono, guvernör för Zimbabwes centralbank, för att han åstadkommit ett enklare sätt för människor att hantera stora siffror. Gono gav sin bank ordera att trycka sedlar med valörer från en cent till hundra triljoner dollar.
Litteraturpriset
Går till irländsk polis som skrivit ut över 50 fortkörningsböter till en polsk besökare. Hans namn är Prawo Jazdy. Som betyder "körkort" på polska.
Så - kära mamma - jag tänker fortsätta knäcka mina leder! Sluta tjata!! ;-)
Folkhögskolans kurser HT -09
Kurser för män 2009
Folkhögskolan fristående kurser för män HT- 09
Kurs 1
Hur man fyller på ispåsar
Kursen går igenom varje arbetsmoment med diabilder.
950:-
Kurs 2
WC-papper. Är det sant att toalettpappret växer ifrån pappershållaren?
Diskussionsgrupp
1500:-
Kurs 3
Är det möjligt att lyfta upp toalettringen innan urinering?
Och hur lägga ner den igen efter urinering?
Mycket praktiska övningar
2000:-
Kurs 4
Efter middagen: Flyger de smutsiga tallrikarna själva till diskhon?
Lösningar och exempel på videoband.
2500:-
Kurs 5
Lär dig att hitta saker, börja med att ställa de på de rätta platserna
istället för att gapa och vända hela lägenheten upp och ner.
Öppet forum
1900:-
Kurs 6
Att ge blommor till din älskade skadar inte din hälsa
Bilder och ljudband
4000:- begränsade platser!!
Kurs 7
Våga fråga efter vägen när du inte hittar
Berättelser ur verkliga livet.
1500:-
Kurs 8
Är det genetiskt möjligt att hålla tyst när frun kör bilen?
Körsimulator
7500:- obegränsat antal.
Kurs 9
Lär dig skillnaden på fru och mamma
Rollspel
1900:-
Kurs 10
Hur man lär sig att älska shopping?
Andningsteknik, meditation samt mental träning.
500:-
Folkhögskolan fristående kurser för män HT- 09
Kurs 1
Hur man fyller på ispåsar
Kursen går igenom varje arbetsmoment med diabilder.
950:-
Kurs 2
WC-papper. Är det sant att toalettpappret växer ifrån pappershållaren?
Diskussionsgrupp
1500:-
Kurs 3
Är det möjligt att lyfta upp toalettringen innan urinering?
Och hur lägga ner den igen efter urinering?
Mycket praktiska övningar
2000:-
Kurs 4
Efter middagen: Flyger de smutsiga tallrikarna själva till diskhon?
Lösningar och exempel på videoband.
2500:-
Kurs 5
Lär dig att hitta saker, börja med att ställa de på de rätta platserna
istället för att gapa och vända hela lägenheten upp och ner.
Öppet forum
1900:-
Kurs 6
Att ge blommor till din älskade skadar inte din hälsa
Bilder och ljudband
4000:- begränsade platser!!
Kurs 7
Våga fråga efter vägen när du inte hittar
Berättelser ur verkliga livet.
1500:-
Kurs 8
Är det genetiskt möjligt att hålla tyst när frun kör bilen?
Körsimulator
7500:- obegränsat antal.
Kurs 9
Lär dig skillnaden på fru och mamma
Rollspel
1900:-
Kurs 10
Hur man lär sig att älska shopping?
Andningsteknik, meditation samt mental träning.
500:-
Lurendrejare på Internet
Jag har alltid haft svårt att förstå mig på personer som praktiskt taget "låter sig" luras! Vissa gånger är det så otroligt uppenbart att det är något skumt i görningen att man med med ena lilltånageln kan räkna ut att "detta ska du inte gå på!" - men ändå finns det folk som går på just dessa tricks...Det jag i första hand tänker på är alla spam-mejl man får. Jag är knappast ensam om att praktiskt taget dagligen få flera mejl om att jag funnit 100.000-tals och till och med flera miljoner dollar eller pund! För min del blockerar jag omgående avsändaren och raderar mejlet. Jag läser dem inte ens - mer än så långt jag behöver för att se att det är spam. Visst är det frestande med X antal miljoner dollar på kontot - det skulle de flesta inte tacka nej till! Men hur välkänt är det inte med dessa bedrägeriförsök? Det är många år sedan internet gjorde sitt intåg i var mans hem och dessa spam har funnits praktiskt taget lika länge. Men ÄNDÅ går folk på det! Är inte det märkligt??
Nästa sak som förvånar mig är de som luras av bedragare via olika dejtingsajter. Det brukar oftast vara män, som kommer i kontakt med en utländsk kvinna via någon sajt. Sen vill hon låna pengar - eller ha ett bidrag - till biljetten för att kunna komma till Sverige och hälsa på. Men dyker aldrig upp. Samma sak här; så välkänt att man inte borde gå på det! Jag har varit med på flera sådana sajter i olika omgångar, men skulle aldrig för mitt liv låna ut pengar till någon som jag inte ens träffat. Det finns garanterat personer på dessa sajter som är ärliga och faktiskt VILL låna/ha pengar till just en biljett - men det är och förblir aningen naivt att låna ut pengar ändå!
För en tid sedan var jag ut på Facebook och letade lite förstrött efter nya vänner - alltså om någon jag känner lagt upp en profil på Facebook sista tiden. Jag klickade runt lite bland olika profiler - och plötsligt kommer ett fönster upp med erbjudande om att ladda ner ett antivirusprogram. Enligt fönstret som kom upp, hade programmet redan gjort en snabbsökning på min dator och hittat flera trojaner och spionprogram - och det enda sättet att bli av med dessa var just att ladda ner detta antivirusprogram. Under några sekunder överväger jag att göra det - ja, faktiskt gjorde jag det! - men bestämmer mig sedan att låta bli.För någonstans ploppar nästa lärdom om internet upp! Nämligen den att ALDRIG ladda ner något som jag inte vet vad det är!
Men just detta med bedragare på Facebook, är tydligen något som eskalerat ganska rejält på sista tiden - bland har tusentals falska profiler dykt upp bara sista dagarna. Dessa skickar sedan iväg vänförfrågningar och om du accepterar dessa, så erbjuds du därefter att ladda ner ett antivirusprogram - som egentligen inte är något annat än ett spionprogram.
Detta är ju aningen svårare att genomskåda, det får jag erkänna! Om någon lägger till mig på Facebook, tar man det kanske för givet att det är någon man träffat i något sammanhang, även om man inte riktigt känner igen namnet... Och sen är karusellen igång - om man har otur.
Den profil som syns längst upp är en av de nyaste profilerna som man misstänker hör till de falska som dykt på Facebook bara senaste dagarna. Det är inte någon som lagt till mig som vän på sistone - varken den här söta tjejen eller någon annan - så jag har väl ingen större anledning till oro just för ögonblicket. Men visst finns det anledning ändå att vara försiktig... Och förmodligen var det väl en sådan profil jag själv klickat på när "min" förfrågan om ett nytt antivirusprogram dök upp.
Husarresten upphävd
Inatt blev det så äntligen dags! Igår morse kunde lastningen komma igång och vid 11-tiden igår kväll la vi loss från Hamburg och började segla emot Tees i England. Det är nästan man kommit av sig lite och glömt hur det är att vara till sjöss under de dygn vi legat still i och utanför Hamburg. En eller två dagar utan jobb och utan att kunna gå iland är helt okej - men när vi legat från söndag morgon till torsdag morgon utan att ha något alls att göra, då börjar man till slut bli aningen uttråkad.Någon eller ett par dagar kan ägnas åt att sova igen, ta det lugnt och lite annat, men sedan blir det svårare och lugnet utbyts istället mot tristess.
Redan när vi lämnade kajen inatt, anade man att det blåste lite grann - och jo, helt riktigt hann vi inte mer än ut från Elbe så började det gunga! Inte särskilt extremt på något vis men ändock. På Nordsjön behöver det oftast inte blåsa mer än 13-15 sekundmeter så gungar det förvånansvärt mycket. Men Nordsjön är ju speciell, det gungar för det mesta här verkar det som. :-)
Efter Tees är det prat om att fara till Göteborg. Allt är inte riktigt klart än, men verkar som det blir så - sen hur länge vi stannar och vart vi ska därefter är inte riktigt klart. Men ska bli skönt att komma tillbaka till Sverige en vända, framförallt för att jag då får min post! Äntligen, äntligen kommer jag att få de skivor jag beställt från Ginza och som legat hos rederiet sedan över en vecka tillbaka. Jag är ju något av en musikfreak och när jag beställt skivor jag gärna vill ha kan jag verkligen gå och länta tills de kommer så jag mata in dem i CD-spelaren och börja lyssna!
Är ju en av de få som fortfarande föredrar att köpa skivorna istället för att ladda ner musiken från nätet eller bränna andras skivor. Det har egentligen inte med något ställningstagande för eller emot fildelning att göra utan helt enkelt att jag är lite av en "prylbög" och vill ha skivorna med originalfodral och allt. Det hände ju titt som tätt att man får brända skivor från olika håll, men de skivorna blir sällan särskilt långlivade hos mig! Så fort jag har råd ersätter jag nämligen de skivor jag gillar med originalskivorna istället. De brända ger jag sedan vidare till andra som jag tror mig veta gillar skivorna... :-)
Fast frågan är ju faktiskt om inte skivor är en utdöende produkt med tanke på alla nedladdningsmöjligheter (finns ju trots allt lagliga sätt att ladda ned också!), mp3-filer osv. Tittar man ett antal år framåt så släpper förmodligen artisterna "en ny mp3" och inte en ny skiva...
Lite bedjande har jag också hört mig för om möjligheten att kanske få ett par dagar ledigt och åka hem till Kalmar en sväng om vi ändå blir liggande i Göteborg ett tag.Dels tänkte jag äntligen få mitt tangentbord på plats, där faktiskt ska sitta! Nämligen i datorn. LG behövde ju 10 arbetsdagar på sig för att fixa ett nytt tangentbord på garantin, vilket innebar att jag inte skulle hinna få igen datorn innan jag mönstrade på båten. Så istället valde jag att köpa ett nytt tangentbord på egen bekostnad - som "naturligtvis" inte hann komma innan jag mönstrade på heller... Men nu kanske det äntligen blir tillfälle att hämta tangentbordet och få det på plats.
Sen har jag ännu inte blivit tillräckligt van sjöman för att kunna packa precis det jag behöver! Även om jag denna praktik har med mig väsentligt mycket mindre grejer än på de tidigare båtarna, har jag fortfarande en massa saker och kläder med mig som jag aldrig använder. Så ska dessutom passa på att ta hem lite saker helt enkelt. Så slipper jag allt onödigt släpande när jag väl mönstrar av. De flesta som kommit ombord medan jag varit här, har bara haft en kabinväska eller bag med lite saker i - själv kom jag med en gigantisk resväska som jag knappt orkade bära! Undrar om inte skolan skulle införa en kurs i att packa inför påmönstringen?? *skratt*
Dagens utsikt från min hytt. Nej, vågorna ser inte så farliga ut - men kan
intyga att det gungar rätt duktigt!!
intyga att det gungar rätt duktigt!!
AB 1
Vissa får göra vad som helst...
Har någon missat att regisören Roman Polanski sitter häktad i Schweiz för en 32 år gammal våldtäkte på en 13-årig flicka? Flickan ska han ha drogat och sedan genomfört ett samlag med. Det må ha gått 32 år, men klart det ska bli rättegång! Klart han ska fällas om domstolen finner honom skyldig, att bevisningen räcker.Brottet begicks 1977 i USA och vad jag förstått har Polanski helt enkelt medvetet hållit ifrån att resa till sådana länder som har utlämningsavtal med USA - helt enkelt för att inte gripas. Men när så för ett tag sedan besökte Schweiz för att ta emot ett pris, då greps han - Schweiz har nämligen utlämningsavtal med USA.
Men gripande är tydligen inte så poppis hos alla, har jag precis läst! Franska och polska kulturministrar har tillsammans med en lång rad av filmgiganter - som Woody Allen, David Lynch och Pedro Almodóvar - krävt att Polanski ska friges. Polanski råkar vara fransk medborgare - och trots att den franska regeringen förra året införde ett verkligt livstidsstraff för vissa sexbrott, efterlyser samma regering nu medlidande med Polanski. Frankrikers kulturminister Frédéric Mitterand talar om Polanski som ”en underbar person och regissör” och om gripandet som ett tecken på ”USA:s farliga sida”.
Själv tycker jag att sådana uttalanden bara är idiotiska. Polanski misstänks för ett grovt brott - klart han ska ställas inför rätta! Att han sedan är en skicklig regissör har inte med saken att göra.
Jag har ingen som helst aning om huruvida han är skyldig eller ej - det är ju trots allt vad rättegången förhoppningsvis kommer fram till, om bevisen räcker för att man ska finna honom skyldig eller ej.
Men att hävda att man ska gå fri från ett brott bara för att man är en skicklig konstnär är bara patetiskt - med andra ord skulle alltså stora konstnärer kunna göra precis som de vill och sedan gå fria! Nej, finns misstankarna ska konstnärer behandlas precis som alla andra - ställ dem inför rätta och håller bevisen, så döm dem också till samma straff som alla andra skulle fått! Vi ska vara lika inför lagen oavsett yrke (ja, oavsett ALLT) - punkt slut.
Andra bloggar om Roman Polanski, Polanski, sexbrott och våldtäkt
Fler blogginlägg finns även på Knuff
En riktig karl
Jag blir faktiskt bara full i skratt! Jo, jag viker mig av skratt och undrar verkligen vad vissa har innanför pannbenet. I Danmark har krönikören Anne Sophia Hermansen tydligen dragit igång en jäkla debatt! "Singelmän i 30-årsåldern är antingen babianer eller pudlar. Därför föredrar snygga, smarta 30+kvinnor antingen äldre eller yngre män." Skriver hon bland annat och fortsätter med att män på 30+ är antingen är de testosteronstinna babianhannar eller allt för mesiga pudelkillar - och som en konsekvens av det föredrar de självständiga singelkvinnorna i 30-årsåldern att dejta yngre eller äldre män.Jag hittar krönikan via Google och lyckas traggla mig igenom den med min ganska knaggliga danska (tydligen hade inte Anna Sophie heller tuggat ur gröten ordentligt) och jovisst, Aftonbladet - där jag från början läste om krönikörens utspel - tycks ha citerat henne rätt den här gången.
Den man Anna Sophe säger sig vilja ha, ska vara en man som James Bond, med hjärtat på rätta stället och inte de mesar till karlar som växte upp på 70-talet. Hon menar att vi som föddes under 70-talet inte vill växa upp, utan fortfarande är barn och att detta beror på vår uppfostran; "de växte upp med starka mammor som kanske inte tillät sina söner att vara pojkar. I sin kamp för jämställdhet mellan könen har de svikit sina söner och gjort dem till eviga småpojkar."
Man får väl bara undra var och hur Anna Sophia letar efter karlar/killar? Visst finns det många som dem hon beskriver i sin krönika - som vägrar växa upp, som sitter hemma och spelar TV-spel, som helt enkelt fortfarande är 16 till sättet men 35 i passet... Absolut, men jag undrar om det verkligen är specifikt för oss 70-talister.Jag kan inte påstå jag känner mig det minsta påhoppad eller anklagad genom de hon skriver, eftersom jag helt enkelt inte tycker att beskrivningen passar in på mig. Däremot avskyr jag överlag när folk generaliserar och skapar fack och mallar bara för att man har ett visst kön, är född ett visst årtal - eller har en viss hudfärg, religion, ursprung eller sexuell läggning.
Minns ni debatten när "män var djur"? Det är inte alltför länge sedan! Ordföranden för Kvinnojourernas riksorganisation - Ireen von Wachenfeldt - säger i en intervju att män är djur - och det blir en väldigt debatt varefter hon tvingas avgå. Nu är jämförelsen förmodligen ganska paradoxal, men jag gör den ändå. Hon fäller säkerligen detta yttrande för att merparten av de män hon kommer i kontakt med genom sitt jobb är just inget annat än svin. Att dessa män sedan är en minoritet och att de allra flesta män inte ens tänker tanken att misshandla, hota, förfölja och terrorisera sin fru, flickvän eller sambo - det ser hon inte på grund av sina egna erfarenheter av män.
Så personligen tror jag nog helt enkelt att Anna Sophie helt enkelt haft lite otur - hon har "råkat ut för" de 70-talskillar som ännu inte mognat och fortfarande sitter hemma och spelar TV-spel.
Mothugg ger även Aftonbladets krönikör Malin Wollin, som väl går lite för långt åt andra hållet istället. För vilken kille vill ha paketlösningen med barn sedan tidigare och en exmake, som också ska vara med i bilden? Är man 30+ och ensamstående med barn är raggningsmöjlgheterna riktigt små - är man dessutom närmare 40 är det så gott som kört. Enligt Wollin, ja...Jag undrar så smått vilka världar dessa två kvinnor lever i? Eller så är det alla andra som är freaks, kanske? För hur gör folk då? Det är ju inte alls ovanligt att folk separerar och sedan träffar nya partners - trots ex och barn sedan tidigare förhållanden!
Om jag är olik andra killar på den här punkten eller ej, det har jag absolut ingen aning om - men sedan när blev barn sedan tidigare ett hinder? Är man 30+, då får man helt enkelt räkna med att många har barn sedan tidigare - svårare än så det helt enkelt inte. Det är många gånger svårare att träffa en 30-plussare utan barn än någon som redan har det. Bara att gilla läget helt enkelt... ;-)
Men som sagt; generalisera är det många som kan. Och visst gör säkert de flesta av oss det emellanåt. Men för mig går det en gräns vid att "offentligt" generalisera och att göra det när man är hemma! Det får ju personen ifråga bara att framstå som aningen bortkommen när man går ut med sina generaliseringar offentligt... :-)
