Så är det bara timmar kvar av året 2009. Själv är jag sådär lagom exalterad över nyårsfirande, det är liksom ingen riktigt stor grej. Självklart - om man får välja - är det roligast att vara ledig och kunna fira på något sätt i glada vänners lag, men inget måste. Jag skulle knappast gråta blod över varken att jobba eller sitta ensam på nyårsafton nån gång. Det skulle helt enkelt inte göra mig så värst mycket.
Den nystart som många förknippar med nyår - att man ska summera det gångna året, kasta ut gamla och ta in det nya - är inget jag direkt brukar ägna mig så mycket åt. Istället är ju det något jag tycker man ska ägna sig åt året om.
Men ständigt i media så här kring nyårshelgen kan man läsa om alla nyårsfester, att man ska summera det gångna året och i och med det nya året kan börja på något nytt. För många symboliserar det givetvis något nytt när det blir ett nytt år - det råder det inga tvivel om.
Men för min egen del är det 20 år sedan jag slutade ge nyårslöften - jag insåg helt enkelt att jag aldrig kunde hålla dem! Däremot jobbar jag året om med sådant jag anser jag bör förnya, förändra eller förbättra. Det krävs inget årsskifte för en sådan sak i min tillvaro...
Istället kan jag bli lite trött på allt prat om att man ska förändra det ena med det sjunde, tänka framåt och förbättra saker, bara för att ett nytt år kommer.
Sen är självklart nyårsafton en anledning till fest, det nekar jag absolut inte till! Och när jag nu för en gångs skull har nyårshelgen ledig, tänker jag fira. Självklart är det så!

Nu börjar det så smått kännas att jag knappt varit hemma någonting under hösten! Sedan början av september har jag liksom levt i en kappsäck och ständigt varit på resande fot. Det är visserligen en livsstil jag valt själv - och egentligen klagar jag inte särskilt mycket. Men visst är det påtagligt när man levt på det här sättet i snart fyra månader!
Det är inte mycket jag varit hemma och allt har liksom känts smått provisoriskt och improviserat under hösten. Men nu är det inte många dagar kvar innan jag åker hem och kommer stanna iland under ett bra tag framöver. Någon gång under helgen eller början på nästa vecka - beroende på tillgång till biljetter - bär det av tillbaka till Kalmar och sedan väntar en termin med teori igen.
Jag hoppas nu att jag kan ha den självdisciplin jag behöver så väl för att fixa allt innan sommaren. Jag är fullt medveten om att den sista terminen i sjökaptensutbildningen sägs vara den tuffaste, så det kommer säkerligen bli krävande med många sena nätter lutad över bäcker och dataskärm. Men så länge det är roliga saker jag ägnar mig, så är det heller inget som direkt bär emot heller. Jag brukar ofta få höra att jag kan vara väldigt energisk och det stämmer säkert i de flesta avseenden. Har jag gett mig fasen på att det är nåt jag ska fixa så gör jag också allt jag kan för att göra det. Det brukar komma en och annan kommentar från klasskompisar om att jag är en av de få som nästan dagligen sitter kvar och pluggar i stort sett varje dag på skolan. Det gör jag ju också, men har kommit fram till att det är bästa sättet att fixa tentorna. Delar jag upp pluggandet lite grann och sitter lite varje dag, då behöver jag oftast inte råplugga hela nätterna inför tentaveckorna...

DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 EX 1, 2

I Folkets Park i Värnamo jobbar den 70-årige Ronald Fasth ideelt sedan 60-talet. Sedan flera år tillbaka har det varit stora bekymmer med ungdomar som kommit dit och vandaliserat och förstört. Parken och minigolfbanorna vandaliserades och stämningen hade varit hotfull runt kiosken där Ronald arbetar.
När en 13-årig pojke i somras cyklade upp bland borden på uteserveringen och över golfbanorna blev det för mycket - Ronald blir riktigt förbannad. Och när pojken skrek gubbjävel fick han ta emot en örfil.
Enligt 13-åringen blev han slagen två gånger. Ett annat vittne såg minst tre slag och Ronald själv, som även erkänt, säger att han bara slog en gång. Ronald dömdes idag dock för två slag för ringa misshandel - till 30 dagsböter á 100 kronor, sammanlagt 3000 kronor.

Egentligen spelar det kanske ingen större roll vad vi andra tycker, lagen är tydligen på den här punkten. Man får inte använda våld mer än i nödvärn - och då bara vad situationen kräver. Detta kan knappast klassas som en nödvärnssituation, framförallt inte när det är frågan om ett barn.
Och självklart ska man inte använda våld mot barn - det tycker i grunden inte jag heller. Vad jag däremot verkligen kan förstå, är att det kan rina över för många - tonåringar kan vara otroligt provocerande. Ska man tro Ronald, har man flera gånger kontaktat både polis och sociala myndigheter för att komma till en lösning med vandaliseringen - utan att något hänt. Dessa myndgheter har säkerligen gjort vad som stått i deras makt utifrån resurser och lagtexter och det är säkerligen där skon klämmer.
Någonstans måste barn och ungdomar givetvis lära sig vad som är rätt och fel, detta tycks vara en kunskap som mer och mer är en bristvara - tyvärr. Med risk för att låta äldre än vad jag faktiskt är, så tycker jag nog att det var en helt annan mentalitet när jag själv var i nedre tonåren än vad det är idag. Även om man gjorde bussträck och hyss, så fanns det vissa gränser man höll sig inom. Självklart fanns det de personer som misskötte sig radikalt även då, men undrar om inte den andelen har ökat bland ungdomarna? Eller har de "bara" blivit mer synliga?
Så även om våld i grunden inte ska användas mot barn (eller någon människa alls för den delen) - vad ska man göra när ingenting händer, när myndigheterna varken har lagstöd eller resurser att ta tag i saker och ting när det behövs?! Jag tror - dessvärre, kanske man ska tillägga - att väldigt, väldigt många agerat precis som Ronald gjort i samma situation...

AB 1 EX 1 SvD 1, 2, 3

Så är kylan tillbaka med full kraft igen. -14ºC stod termomtern på när jag kom upp i morse - och det har inte blivit en grad varmare under dagen. Och det är inte bara här i Hudik, utan större delen av Sverige och dessutom Norge.
Jag tittade snabbt igenom lite tidningar idag och man kan läsa om blixthalka, inställda flyg, mängder med snö och strömlösa hushåll på grund av kylan.
Det är verkligen kontraster om man jämför med tidigare vintrar, då det varit långt ifrån sådan här vargavinter. Visserligen har jag fått höra av dem jag känner i Kalmar, att där har det mesta av snön börjat smälta bort och nu är det så gott som barmark igen. Men det är inte särskilt långt norröver man behöver åka för att hitta snö och kyla om man ska förstå det hela rätt.
Det är verkligen ovant att bylta på sig alla de vinterkläder man nu behöver för att kunna vara utomhus! Jag hade några ärenden på stan idag och var genomfrusen efter knappt 10 minuters promenad in till centrum. Detta trots flera lager med kläder. Sen vill man ju inte heller bylta på sig alltför mycket när man ska in till stan heller - alltför tjocka kläder gör ju att man istället är genomblöt av svett bara man kommer innanför dörren på en affär.
Men det blev ändå en vända på stan, har ju lovat att fixa middag ikväll eftersom det tar ett tag innan någon kommer hem här. Så för att det inte ska bli för sent med maten, ordnar jag det hela. Ska försöka göra något hopkok som förhoppningsvis liknar en asiatisk köttgryta, som jag får hoppas på går hem även här i huset... ;-)

Men det är mångt och mycket en fröjd att gå på stan när man är hemma! I alla fall nu, när man kan se fördelarna med det hela - och inte behöver känna någon oro över att röra sig fritt i Hudik.
Ideligen springer man ihop med gamla klasskompisar, lärare, kolleger och kompisars kompisar, syskon eller föräldrar. Alla kan man givetvis inte placera, väldigt mycket på grund av att jag varit borta så pass många år från Hudik - så det känns om lite av en frustration när man inte kan placera ett ansikte som man väldigt väl känner igen. På gott och ont är jag inte riktigt den som går fram till någon och frågar "var känner jag igen dig ifrån?" heller.
Men det blev ett par gånger jag stoppades under mitt handlande på stan idag och stannade upp för att prata med gamla bekanta.
Och nu med Facebook och andra sidor man är med på internet, kommer man verkligen på hur liten världen faktiskt är! Personer som jag gått i skolan med kan plötsligt känna någon jag jobbat med i Stockholm eller går i skolan med i Kalmar. Eller någon som nu har hand om någon före detta kompis' eller flickväns barn i dagis eller på skolan...
Men dels på grund av hur snabbt man nu kan ta sig fram med flyg och bil, men framförallt på grund av internet krymper ju världen mer och mer! Man kan på ett helt annat sätt lära känna folk i en annan landsända eller världsdel...

AB 1, 2 BAR 1, 2 EX 1, 2, 3, 4 GP 1 SvD 1 VG 1, 2

Bilderna lånade från Hans Wirgård och Avlo

Nu börjar man nästan få den där jullovskänslan man hade som barn och var så pass stor att man kunde vara ensam hemma när mamma och pappa åkte och jobbade. Då när det där mellandagslugnet infann sig och man kunde ägna tid åt sina julklappar.
Det var verkligen en speciell känsla när det blev mellandagar och man kunda ta det lugnt och pyssla med sina klappar. Man var ledig, det var sällan man egentligen åkte någonstans - åtminstone i vår familj - och man kunde bara ägna sig åt julmys.
Och ungefär så har det varit dessa mellandagar, framförallt med tanke på att jag ovanligt länge varit hos min mamma på besök. Hon och hennes sambo åkte till jobbet i morse och jag kunde sedan husera runt själv i huset och sedan ta en sväng på mellandagsrean.
Det här lugnet kommer dessutom hålla i sig ytterligare ett par dagar innan jag en aning återgår till mitt vixenliv igen. Nyår firar jag nämligen på mitt eget håll - och har dessutom en känsla av att jag kommer vara aningen seg efteråt! Nyårsafton kommer det givetvis bli sent, sen ska jag eventuellt gå ut både fredag och lördag. Något som jag väl egentligen tycker jag är aningen för gammal för, men vad gör man inte för sina vänner?! ;-) Det är inte särskilt många kontakter jag har kvar här i Hudiksvall, men några få är det utöver familjen - och dem måste man givetvis vårda. Så nyårsafton och lördagsväll tycks vara vikt för en god vän, medan fredagskvällen är detsamma för en annan.

Nyår har väl egentligen annars aldrig varit någon högtid som varken jag eller min familj firat särskilt mycket. Under min tid på Arlanda, då vi jobbade skift, valde jag under alla år att jobba nyårsnatten mot att istället få vara ledig julhelgen. Det gjorde mig faktiskt inte ett smack - även om det kände lite konstigt ibland när man åkte till jobbet och såg alla glada människor, aningen onyktra, ge sig ut i nyårsnatten för att fira in det nya året.
Istället brukade vi som jobbade den natten gå ihop om lite alkoholfritt bubbel, snittar och godis och skåla in det nya året i fikarummet på Arlandas terminal 5. Sedan kunde vi från fikarummet gå upp på terminalens tak och därifrån se fyrverkerierna både från Märsta och Uppsala.
Så nej, det gjorde mig inte ett smack att jobba nyårshelgen. Jag är till och med en sådan som inte skulle bry mig särskilt mycket om det blev så att jag satt ensam en nyårsafton! Jag skulle ordna lite god mat, lite god dricka och sedan skåla in det nya året med mig själv. Det kanske låter tråkigt och nästan lite tragiskt, men alla lägger vi olika värde vid olika högtider.
Själv kan jag till exempel inte för mitt liv tänka mig att fira julen ensam. Och inte heller åka utomlands över julhelgen. Det finns inte på min världskarta. Samtidigt finns det många som väljer bort julfirandets och istället gör otroligt mycket annat. Jag har till och med ett par kompisar som valt att flytta just på julafton! Något som för mig själv skulle vara totalt otänkbart. Medan de kanske inte ens i sin vildaste fantasi ens skulle tänka tanken att varken jobba eller sitta ensamma på nyårsafton.

Idag har jag skottat snö för första gången på år och dag! Jag är uppvuxen i villa och då hände det givetvis lite titt som tätt på vintrarna att man fick skotta snö. Det till och relativt ofta.
Men strax efter att jag flyttade hemifrån, sålde mina föräldrar villan och flyttade till lägenhet och de har även efter sin skilsmässa fortsatt att bo i lägenhet. Men nu bor de både i hus på varsitt håll och bor man i hus händer det emellanåt att man får skotta snö...
Och med tanke på att det i Hudik - precis som i resten av landet - snöat totalt ohämmat sista veckorna blir det förstås en del skottning. Jag gick på stan i cirka två timmar i eftermiddags och under tiden hann det falla flera centimeter snö utanför dörren. Och lydig son som jag är (eller om det bara är arvet jag tänker på?), så tyckte jag inte det var mer än rätt att jag skottade lite när jag kom tillbaka. Kommer jag hit och lever snudd på gratis, får jag väl göra lite nytta istället. :-)
Men snön och kylan planerar uppenbarligen att fortsätta, om man ska tro prognoserna. Någon enstaka "mellandag" kan det bli med lite varmare väder, men sen kommer kylan och snövädret tillbaka.
Efter alla snöfattiga vintrar vi haft sista åren, tycks nu snöransonen för de sista fem åren kommer på en gång! Men jag tänker absolut inte sticka under stol med att jag tycker det är mysigt. Nyårshelgen kommer jag dessutom tillbringa med en barnfamilj och har lovat barnen att vi ska åka sopsäck!! ÄNTLIGEN får jag vara barn på nytt, om så bara för ett par timmar! Det är nästa sak som jag verkligen inte gjort på åratal!!

BAR 1 DN 1, 2 EX 1 SMP 1, 2 SvD 1, 2 SYD 1, 2, 3, 4, 5

Bilderna lånade från Roliga prylar, Lilla Le och Fanny

Ibland känns amerikanska filmer så otroligt förutsägbara, det är faktiskt inte långt ifrån skrattretande. Man är ofta väldigt duktiga på att hylla sitta egna land, filmerna blir rejält amerikanskt patriotiska med sensmoraler kring den genuina amerikanska friheten som man ska kämpa för och att USA står för så mycket fred och rättvisa i världen.
Det är ständigt vissa saker som nästan alltid ingår; kärlek, något dödsfall, och så givetvis en hjälte som lyckas med det där som absolut ingen annan lyckats med tidigare.
Men ibland får man också låta bli att analysera alltför mycket och låta sig underhållas också. Helt enkelt inte tänka utan bara låta sig ryckas med - och då kan många filmer blir ganska spännande.

Jag har ganska nyss kommit hem från bion och sett Avatar, en världens dyraste filmer som har kostat i runda slängar 500 miljoner dollar. Hade det inte varit för alla specialeffekter hade filmen varit totalt värdelös med en rätt tunn historia. Marinkårssoldaten Jake Sully får i uppdrag att som avatar (en elektronisk inkarnation) infiltrera en urbefolkning på planeten Pandora. Stammen råkar bo ovanpå en fyndighet av den värdefulla mineralen unobtanium, och ska därför fördrivas. Men Jake blir kär i stamhövdingens dotter Neytiri och börjar ifrågasätta invasionsplanen. Snart utbryter ett dånande krig mellan de blå, djupt andliga, na’vi-krigarna och skjutglada jänkare i snagg och kamouflageuniformer. Och givetvis är det bara en amerikansk marinkårssoldat tillsammans med en vacker, kvinnlig och lättklädd pilot med stora bröst som kan stoppa det hela.

Många filmer kan ju lämnas aningen öppna för tolkningar, så min egen tolkning kan ju givetvis ifrågasättas. Men någonstans känns det förstås som att filmens skapare vill komma med i miljödebatten och hur vi (med USA i spetsen) hanterar inte bara miljön utan hur man även beter sig när det finns något man vill komma åt. Alltså om man vill åt naturtillgångar är det ofta helt okej att fördriva urbefolkningen som bor i området.
Vi börjar ju trots allt så sakterliga tömma ut jordens resurser och även om vi som lever idag knappast kommer uppleva det, så kommer garanterat den dag då vi måste söka oss till en annan planet för att helt enkelt kunna överleva. Och det inom en ganska överskådlig framtid som inte behöver ligga alltför långt bort.
Argumenten "krigsherrarna" i Avatar hade var att man minsann erbjudit urbefolkning utbildning, vägar, skolor, hus och lärt dem engelska - men de vägrade fortfarande bli "civiliserade", utan ville fortsätta leva med och av naturen. Och man fick i slutändan också hjälp av Moder jord á la planeten Pandora. Med andra ord: mucka inte med Moder Jord!
Så budskapet i filmen kan givetvis vara att man ska leva närmare naturen, eller åtminstone mer miljövänligt, och inte pumpa ut alla tänkbara resurser i slöseri.
Själv anser jag givetvis inte att man ska frångå alla de bekvämligheter vi idag har, med teknologi, transportmedel och så vidare. Däremot kan vi inte slösa med alla resurser utan måste hitta alternativa sätt att utvinna energi och tillverka våra produkter på ett miljövänligt sätt.

DN 1 IMDB 1 MZ 1 VG 1

Jag undrar om vi svenska någonsin är riktigt nöjda? Vi är fruktansvärt duktiga på att klaga på allt och inget, trots att vi i grunden har det så fruktansvärt bra.
De senaste åren har vi konstant klagat på gröna jular med temperaturer strax ovanför nollstrecket. Och så har det ju visserligen varit på många håll, julvädret har haft en träffande likhet med vädret kring midsommar och man har i princip kunnat byta ut midsommarstången mot julgranen.
Nu - när det ÄNTLIGEN kommit snö - har vi istället fått rekordmycket och på många håll har man varken resurser att ta reda på all snö eller ens någonstans att stjälpa undan all snö man plogar undan.
Själv har jag hittills inte drabbats av snökaoset, jag har haft turen att åka de dagar det varit som minst snökaos när jag gjort mina julresor och dessutom haft tur att (av en ren slump) välja de färdmedel som inte drabbats särskilt hårt av vädret. Åtminstone inte just de dagar jag varit ut och rest.
Så det är ju lätt för mig att sitta här och säga på att folk är duktiga att klaga... Det har ju å andra sidan varit ett extremt snöande sista tiden, så det är kanske inte så konstigt att det blir kaos. Kring jul är det ju dessutom ofta svårt att få tag i biljetter till ett överkomligt pris - det mesta är ju fullbokat - så det är svårt för många att boka om sina julresor för att kunna resa med mariginal.
Inte ens strömmen har jag blivit av med - eller rättare sagt är det min mamma som fått behålla strömmen, det är ju där jag befunnit mig sista dagarna. När jag väl kommer hem får jag väl se om väckarklocka och DVD-spelare står med blinkanden displayer istället för att visa aktuell tid.

Men idag har jag faktiskt som första dag sedan jag kom iland verkligen känt mig ledig! Inga måsten överhuvudtaget, utan bara lugn och ro! Det blev en vända på stan och ikväll ville mamma bjuda på bio - så inte tackar jag nej! ;-) Ska bli Avatar, en film som jag velat se sedan jag såg första förhandsvisningarna om den.
Det blir tyvärr alldeles för sällan jag går på bio, det är något som helt enkelt inte blir av av någon märklig anledning. Men ibland händer det trots allt. Medan jag bodde i Stockholm och jobbade skift, gick jag ofta på bio dagtid - det var ju ganska lämpligt när man var ledig på dagarna, något som de flesta andra inte är.
Men nu är jag ju allt som oftast upptagen dagtid, så det blir liksom inte av lika ofta. Så tur man har en mamma som bjuder ibland. ;-)
Jag kommer nu fram till nyårshelgen ha några dagar att fördriva för mig själv, åtminstone medan normalt folk jobbar på dagarna. Men det gör mig inte så mycket, jag ska passa på att gå lite på stan och titta på mellandagsrean och dessutom se hur Hudiksvall eventuellt förändrats. Första åren efter att jag flyttat härifrån tyckte jag inte alls om att gå på stan här, det var en vädligt olustig känsla med tanke på varför jag en gång flyttade härifrån. Men känns det inte som att det längre finns någon anledning att känna obehag, så jag rör mig nu obehindrat på stan.
Däremot kan jag ibland känna mig aningen beklämd istället när jag strosar runt här. Jag slås nämligen alltid av hur otroligt lite som förändrats de sista 10 åren - sedan jag flyttade - och vad otroligt enahanda jag skulle uppleva tillvaron här om jag bodde kvar eller flyttade tillbaka. Samma personer som går till sin jobb i kassan på Ica, på Posten eller som busschaufför. Samma personer som står bakom bardisken eller krogdörren på stans uteställen och samma personer som fortfarande går ut och blir askalas var och varannan helgkväll...
Det är självklart ett liv som passar många, men inte mig. Själv skulle jag få kruppjuck efter några få dagar om jag flyttade tillbaka hit kan jag säga.

AB 1, 2, 3 EX 1 SvD 1, 2, 3

En av de saker som verkligen etsade sig fast var ju den julhelg för några år sedan, då tsunamin drog in över Thailand, Indonesien och andra länder. Man trodde ju knappt det var sant när man såg bilderna därifrån på de vattenmassor som drog in över land och vilken fruktansvärt förödelse de orsakade.
Det är verkligen svårt att förstå vilka krafter naturen kan uppbåda! Men när man såg de första bilderna på alla raserade hus, började man sakta inse vilken katastrof det faktiskt var frågan om.
Det var ju juldagen 2004 dett skedde, men känns faktiskt som att det bara var något år sedan... Och när man sedan pratar om den här katastrofen i efterhand tycks ju var och varannan människa känna någon som varit där då. Själv är jag ju inget undantag, kände flera personer som var där, men hör till de lyckligt lottade som inte förlorade någon anhörig, vän eller bekant.
Men när jag sedan pratade med dem som varit där, kom ju allt plötsligt så mycket närmare och blev plötsligt mycket mer verkligt. För många var det ju en total katastrof, man förlorade barn, fru/man, föräldrar...
Självklart är detta en stor katastrof när på året det än skulle inträffat - men när det blir under pågående julfirande blir det på något sätt extra sorgligt...

AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 DN 1, 2, 3, 4, 5 EX 1, 2 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 VG 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7

DN 1

-22ºC står termomtern på i Hudiksvall. -22ºC. Det är väldigt kallt! Och det kändes verkligen när man steg ur bilen i eftermiddags och kylan direkt bet tag i kinder, öron och andra kroppsdelar jag inte hunnit täcka med tjocka klädesplagg.
Men för att vara två dagar för julafton har ändå resan mellan Kalmar och Hudik gått förvånansvärt smidigt. Planet från Kalmar lyfte cirka en kvart försenat och den förseningen bibehölls fram till Arlanda. Där väntade min kära far och jag fick åka bil - bekvämt tillbakalutad i passagerarsätet - de sista 35 milen till Hudiksvall genom ett vackert, snötäckt och solbadande landskap. Det var inte ens någon jultrafik att tala om.
Men att det var länge sedan jag var ute och flög rådde det inga som helst tvivel om idag! Själv har jag alltid tyckt det är otroligt exotiskt och något mycket speciellt med flygplatser - trots att jag jobbat fyra år på Arlanda så får jag aldrig nog av atmosfären på en flygplats.
Biljetten bokade jag via nätet och skulle vid bokningen uppge mejladress och mobilnummer. Igår kom ett mejl om att jag kunde checka in redan på nåtet. Det gjorde jag förstås och kunde lugnt sittande vid datorn välja sittplats och sedan bara komma direkt till gaten.
Strax före nio imorse var jag på plats och lämpade av mitt bagage i incheckningen - och lämna mitt fingeravtryck (något som är nytt för min del, detta förekom aldrig sist jag var ute och flög). Så knatade jag genom säkerhetskontrollen, men hade lyckligtvis kommit ihåg att checka in alla vassa föremål som nagelsaxar, gem och rakblad som väktarna annars är glada i att omhänderta i säkerhetskontrollen.
Väl sittande vid gaten i väntan på att gå ombord kommer nästa nyhet. Det piper till i mobilen och jag får ett sms från SAS. Man meddelar att planet är 10 minuter försenat. Att plan kan bli försenade visste jag redan, men att man nu också meddelar detta per sms var verkligen high tech!
Planet skulle på vägen mot Stockholm ta vägen via Ronneby, där vi gick ner för att släppa av och på passagerare. Det är inte många mil mellan Kalmar och Ronneby och flygningen tog inte mer än cirka 15 minuter - lovar att det var den kortaste flygresa jag själv varit med om! Istället facsinerades jag av att flyvärdinnorna med samma totala inlevelse hade säkerhetsgenomgång med cirka 20 minuters mellanrum och glatt demonstrerade flytvästar, syrgasmasker och säkerhetsbälten med ett perfekt leende på läpparna.

Snöovädret som utlovats under dagen hann vi precis komma undan och det får jag tacka min lyckliga stjärna för. Min mardröm för idag hade varit trafikproblem och försenade flyg! Men istället fick jag en underbar resa med strålande solsken. Snön tycks visserligen vara på väg, men nu är jag tyckt framma vid målet så nu kan det snöa hur mycket det vill.
För en gångs skull har jag valt helt rätt färdmedel när jag bokade flyg och inte tåg. Det har uppenbarligen varit enorma förseningar i tågtrafiken idag, så att flyget var rätt val denna gång råder det inga som helst tvivel om.
Men det måste vara åratal sedan jag sett så otroligt mycket snö som det nu ligger här! Inte utan att det påminner om när man själv var liten och hoppade runt bland de enorma snöhögar som då plogades ihop överallt.

Så nu väntar traditionsenligt julfirande med stora delar av tjocka släckten. På julafton bär det av till Söderhamn för julmat, klappar, Kalle Anka och allt annat som hör julen till.
Varje år har vi bestämt att enbart köpa symboliska julklappar, vilket också är fallet i år. Och varje år förvånas vi ändå av det enorma berg av paket som byggs upp under granen ändå. Bara i vår familj är det omåttliga mängder - och då är det vara vi fem! Sen tillkommer de ytterligare fem personer vi ska fira julaftonen med, så det lär bli ungefär lika många paket till. Så nej, det ser verkligen inte ut som vi bara köpt symboliska klappar!
Hittills kan jag bara tala för mig själv, men vet att mina inte kostat särskilt mycket i pengar mätt trots allt. Jag har verkligen hållt det väldigt billigt i år och jag ser med spänning fram emot att se om någon bräcker mig i år! ;-)
Men med det fullspäckade schema som väntar under julafton och juldagen, kommer det knappast bli särskilt mycket tid över till bloggen. Så ni som följer mig få ge er till tåls till tidigast på annandagen innan det kommer fler inlägg - om inget oförutsett inträffar. Så passar härmed på att önska er alla en riktigt, riktigt god jul och hoppas vi "syns" igen efter helgen!! :-)

DN 1 SvD 1, 2, 3

AB 1, 2 EX 1 DN 1, 2 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6

Vintern fortsätter hålla sitt grepp om Kalmar och jag tror inte jag varit med om att det legat snö så länge i ett sträck som det nu gjort här sedan jag flyttade hit! Idag har det dessutom varit under nollan för första gången sedan jag kom iland.
Man undrar om vintern kommit för att stanna, åtminstone över jul? Det skulle ju faktiskt inte gör mig någonting om det var så! Även om det innebär att man inte kan använda till exempel mopeden, så är det värt det. Här i Kalmar har dessutom kollektivtrafiken fungerat förvånansvärt bra trots vädret! Jag har åkte buss varenda dag sedan jag kom iland och inte sett förseningar utöver det vanliga... Så det är faktiskt imponerande! Sedan min stockholmstid är jag så van vid att minsta lilla snö innebär förseningar i buss- och kollektivtrafik, men det gäller tydligen inte i Kalmar. Jag undrar vad det är kalmartiserna kommit på som inte stockholmarna fattat?

Nu börjar julstöket vara över för i år, jag har verkligen varit flitig sedan jag kom kan jag säga! Jag har slagit in paket, sprungit på stan och stått i köket.
Alla julklappar är än så länge inte inslagna, men alla utom en är i alla fall inköpta. Några sista ärenden blir det på stan när jag väl kommit till Hudiksvall också, men det kommer vara snabbt överstökat.
De julprydnader jag har är framplockade och det har blivit en härlig julstämning i min lilla studentlya. Någon julgran har det inte blivit de jular jag bott här, det har jag helt enkelt inte plats för. Men i övrigt är det stakar och stjärnor och ljus som gäller!

Även om jag normal sett inte är särskilt insatt (och särskilt intresserad heller), kan jag ibland inte låta bli att beröras lite grann när man läser om saker som sker i ekonomiska krisens spår. Den stora nyheten idag har ju varit att man lägger ner Saab och jag kan inte låta bli att tycka det känns lite konstigt på något vis.
3400 personer räknar man med förlorar jobbet när Saab läggs ner enligt vad jag kunnat läsa mig till. Även om jag är kluven till att skattemedel ska rädda ett företag, kan man ju ibland fråga sig om staten ändå kunnat göra mer än vad man gjort? Lån, till exempel. För det måste ju ändå kosta staten en hel del med tanke på alla de tusen personer som nu blir arbetslösa.
Men det visar ju också vilket otroligt inflytande pengar har i samhället, vad mycket de styr. Att så stora företag som GM, Saab och så vidare verkligen KAN gå omkull. Det känns på något vis lite orealistiskt, men har vi ju beviset på att det faktiskt är möjligt...

AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17

EX 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16 VG 1

Undrar vad det vanligaste ordet i media och bloggar är just nu? Själv skulle jag tippa på att det står mellan "jul", "tomte" eller "julklappar". Kanske kan "snö", "snökaos" eller kyla också finnas med för att konkurrera.
Och jag själv bidrar säkerligen till den statistiken även jag! För vad har tillvaron kretsat kring sista dagarna?! Jo, just julen, julkort, julklappar, kyla och snö!! Det har snöat en stor del av natten och dagen, så snötäcket på marken växer hela tiden. Men tänker inte klaga, har verkligen längtat efter detta!
Och en stor del av dagen har tillbringats på stan i jakt på julklappar. Jag tog en rejäl sovmorgon idag och kom inte upp ur sängen förrän strax efter tio. Säkerligen med tanke på att det varit två nätter med aningen för lite sömn i rad. Men sen bar det av - och nu börjar jag bli klar med inköpen av julklappar. Några få är det kvar, som ska köpas imorgon, sen återstår att slå in dem också.
Förr tillbaka var jag dessutom så flitig att jag rimmade på alla julklappar, men på senare år har jag kommit av mig en aning med det. Oftast har jag haft så mycket annat att göra så det har liksom inte riktigt blivit av. Känner jag mig själv rätt så blir det knappast av i år heller, men återstår fortfarande att se.
Nu har jag ätit tvättäkta julmiddag med sill, gravad lax och dillkokt potatis. Strax ska jag gå in på att skriva de allra sista julkorten så att jag får iväg dem imorgon. Att jag är julfreak märks inte alls, eller hur?!

Det har varit otroligt vackert i Kalmar sedan jag kommit iland, med all nyfallen snö! Alla träd är snötyngda så grenarna hänger mot marken och temperaturen har legat precis kring nollan. Till slut fick jag mitt efterlängtade vinterväder trots allt!
Någon moped har jag inte vågat hämta - lite överlevnadsinstinkt har jag trots allt. En gång har jag kört omkull med mopeden och det räcker, jag tänker inte ta några onödiga risker. Men man märker verkligen vad handikappad man blir när man ska ta sig fram på andra sätt genom stan! Plötsligt får jag gå längre sträckor och passa busstider åt höger och vänster. Man blir verkligen bortskämd när man vant sig vid att ha eget fordon att ta sig fam med och nu helt plötsligt får vänja sig vid buss och apostlahästarna. Fast det är "smällar" man får ta så länge man inte har bil. Moped passar sig helt enkelt inte i alla väder, så är det ju...
Men här i Kalmar tycks vi ändå vara väldigt förskonade vad gäller snökaoset - bussarna har åtminstone idag varit i tid och det har inte varit några som helst problem att ta sig fram om man ser det ur den synvinkeln. Till skillnad från Stockholm, som delvis tycks varit lamslaget på grund av snön, med en rad bussar som ställts in. Men så tycks det alltid vara i Kungliga Hufvudstaden så fort det kommer snö. Så var det under alla de år jag bodde där också; så fort det blev minsta lilla snöfall så stod SL med hakan nere vid fotknölarna och titta undrande ut genom fönstret med repliken "Kommer det SNÖ i Sverige? DET har vi aldrig sett förr!!!". (OBS: viss ironi) Nu hoppas jag bara att snöns inte tänker påverka flyget på tisdag så det blir stora förseningar! Så roligt ska vi helst inte ha när jag för en gångs skull ska ut och resa...

DN 1, 2, 3, 4 EX 1, 2 SvD 1, 2 VG 1

Om någon igår hörde ett glatt jublande över Kalmar, så var det bara jag! En av terminens stipendieutbetlaningar hade kommit med posten - och precis lagom till jul också. Kunde det blivit lämpligare? :-)

Sånt här gillar vi... ;-)

---

Så är man återigen landkrabba för ett tag! Sent igår kväll kom jag så hem till Kalmar igen och har nu både packat upp väskan och adventspyntat lägenheten.
När jag klev iland i Göteborg igår var det regn, några få plusgrader och ett på alla sätt typiskt novemberväder. Vädergudarna ville inte på något sätt medverka till att ge någon julstämning. Men tåget hann inte mycket mer än utanför Göteborgs stadsgräns, så började man ana lite tendenser till ett tunt snötäcke på marken. Och ju längre inåt landet jag kom, ju mer snö låg det på marken.
Naiv som man är, så tänkte jag att någon snö lär inte finnas i Kalmar i alla fall! Men ack, så jag bedrog mig. Här snöade det för fullt när jag kom fram och i morse väcktes jag av plogbilen som frenetiskt åkte fram och tillbaka utanför sovrumsfönstret. Så nu har jag fått min julstämning trots allt!
Någon moped är det ju ingen idé att ens tänka tanken att plocka ut från garaget i det här vädret, den får stå där den står och jag själv får hålla mig till att åka buss närmsta dagarna. Men får jag en vit jul, är det väl också värt besväret! Jag tänker INTE börja klaga över att jag inte kan använda mopeden, när jag hittills klagat på den totala frånvaron av snö!
Så nu ska julstöket ta vid! Jag ska snart bege mig till Posten för att hämta ut paketen som kommit med några av de julklappar jag beställt via internet, liksom de julkort jag beställt. Sen ska det fixas, donas och fejas för att få i ordning allt inför helgerna. Nu har jag även fått recept på ett nytt, jättegott julgodis som jag tänkte testa i år! Så dagarna kommer tillbringas på stan med stora påsar med julklappar i händerna och kvällarna i köket, glatt tillverkande julgodis och inläggning av sill!

89,5 kilo. Det var vad vågen stannade på när jag ställde mig på den i morse - och det kändes faktiskt som lite av ett bakslag. Jag trodde faktiskt jag gått ner åtminstone lite grann de senaste veckorna - men ICKE.
När jag var hem en vända mellan båtarna i mitten av november, hade jag gått ner inte mindre än fem kilo på en månad och jag har nu fortsatt med min diet att äta lite och ofta. Men det tycks inte riktigt ha hjälpt. Jag får väl se det hela som så att jag åtminstone inte gått upp i vikt, men tanken var ju trots allt att jag skulle fortsätta gå ner...
Men glädjande är ändå att jag nu faktiskt kan använda kläder som jag tidigare inte kommit i! Jag har haft skjortor som jag inte kunnat knäppa kring midjan, men som nu faktiskt sitter bra! Det är faktiskt en härlig känsla att plötsligt komma i alla sina kläder igen!

Bortsett från motgången med vikten, känns det trots allt skönt att vara hemma igen. Även om jag inombords längtar tillbaka ut till sjöss igen, så vill jag givetvis även bibehålla min tillvaro iland också!
Det var riktigt skönt att få sova i sin egen säng, att vara hemma bland mina egna saker och att nu själv få bestämma vad jag ska äta, se på TV och kan komma och gå som jag vill.
Så har givetvis stereon återigen fått börja fylla sin funktion. Det har inte blivit mycket musik under tiden till sjöss. Ljudkvalitén i min dator är rent usel och det har förtagit en stor del av nöjet med att ha musik på. När jag nu kan slänga in CD-skivor i CD-växlaren och köra igång musik på en riktigt stereo blir det plötsligt något helt annat! "Utbudet" av musik är ju detsamma, eftersom jag har alla mina skivor inlagda på ett USB-minne - men jag råkar ju vara lite kräsen vad gäller ljudkvalitet också!

AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 DN 1, 2, 3, 4 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6 VG 1

Det är inte utan att man snuddpå känner sig som lite av en krösus emellanåt, men det ska man väl få göra ibland oxå... Idag är det nämligen hemfärd från T/B Lars och jag slog på stort när jag bokade resan. Första tanken var spårvagn till centralen, men när jag kände på mitt bagage ändrade jag mig snabbt. Det fick bli taxi, trots allt får jag ju igen pengarna för mina resor till och från båtarna.
När jag igår bokade tågbiljetten, skiljde det bara 99 kronor mellan första- och andraklassbiljetterna - så varför inte åka första klass också, tyckte jag?! Väl på Göteborgs central ringde jag Limmared taxi och beställde nästa bil. Ska ju göra ett uppehåll där hos en kompis och det enklaste var att ta taxi dit med. Liksom tillbaka till tåget ikväll.
Så nu sitter jag här i förstaklasskupén och knappar på min kära laptop... Det är ett väldigt svansande på personalen när man åker första klass kan jag säga! Det ingår tidningar, kaffe och en del annat så man blir verkligen uppassad. Så aningen bättre med benutrymme, vilket passar mina långa ben alldeles utmärkt.
Men sista biten till Kalmar ikväll, blir det dock andra klass. Där skilde det lite väl mycket i pris och frågan är om rederiet skulle gå med på att betala hur mycket som helst för att jag ska ha extra benutrymme och lite kaffe och tidningar - det är ytterst tveksamt. När det var en sådan liten skillnad, kan jag i värsta fall betala mellanskillnaden själv - men när skillnaden är 200-300 kronor blir jul läget ett helt annat.

Så mycket som jag varit på svenska västkusten den här hösten har jag nog aldrig varit under loppet av bara några månader. Det har till och med gått så långt att börjat känna igen personalen på tågen mellan Kalmar och Göteborg.
Och västkustens skärgård har jag verkligen fått njuta av i stora drag under denna praktik! Framförallt under tiden på Lars, men i viss mån även på Vingatank. Det som slagit det mesta har ju givetvis varit Brofjorden som är otroligt vackert, men överlag är det en fantastisk skärgård som jag haft svårt att se mig mätt på!
Och med Lars har man verkligen kunnat gå genom många passager, där större båtar normalt inte tar sig igenom. Det har gjort att man fått se mycket man annars inte får se när man är till sjöss, med vackra sommarstugeområden, öar, skär och kanaler.
Så jag är nöjd med höstens praktik, det måste jag säga. Jag har fått två båtar, där jag trivts otroligt bra och blivit väldigt bra omhändertagen och bemött. Även om det givetvis funnits undantag - men så är det ju å andra sidan överallt, på alla arbetsplatser. Det blir man garanterat aldrig förskonad ifrån någonstans.
Några månaders restpraktik har jag att ta igen till sommaren och hoppas då på lite mer långväga praktik. Något jag givetvis hoppats på även nu, men inte riktigt fick mina önskemål hörsammade. Men känns som att jag vill hinna se även den typen av sjömansliv under utbildningen, så att jag har något att jämföra med... :-)

Så är väskan packad, det mesta av tvätten undanröjd och delar av hemresan bokad. Nu är det i princip bara toalettsakerna som väntar på att bli nedpackade, liksom de små mängderna tvätt som i skrivande stund är riktigt klar än. Imorgon bitti är jag med på mitt sista bärgningsuppdrag och sedan bär det av emot Göteborgs central.
Men här kommer anledningen till att hela resan inte är bokad, nämligen att jag gör ett uppehåll på vägen för att hälsa på en god vän innan jag åker sista biten mot Kalmar.
Nu är det hela i alla fall så gott som över för denna gång! Det känns faktiskt lite märkligt på något vis. När man är ute på praktik, får man en liten försmak av arbetslivet, man får liksom nosa lite på det - men när det sedan är över rycks man tillbaka till allvaret och stressen i skolbänken.
Jag trivs verkligen med livet till sjöss och det är alltid med ett mått av vemod jag lämnar det när jag mönstrar av en båt. Samtidigt som det givetvis också är skönt att komma iland ett tag. I viss mån är man lite "livegen" till sjöss, man kan ju inte komma och gå som man vill, man kan inte äta vad och när man vill eller sova när man vill. Men samtidigt är det någon charm med detta liv som gör att jag alltid längtar tillbaka ut igen!

Nu ska jag njuta rejält av jullovet i alla fall, vårterminen börjar först 11 januari! Så det blir en lång, härlig ledighet innan det hela drar igång igen.
Så det kommer verkligen kännas ovant att vara tillbaka i skolbänken igen när det hela drar igång igen! Jag har ju trots allt varit ifrån detta sen maj med sommaruppehåll och sedan praktik. Samtidigt är det skönt att ha dessa praktikperioder och faktiskt komma ifrån teorin och allt tentapluggande. Hade detta varit en fyraårig helt och hållet teoretisk utbildning hade det antagligen känts otroligt mycket tuffare, men praktiken ger ju ändå ett avbräck i det hela.

Lagom tills jag nu ska bege mig ut och resa, har man börjat lova snö, snö och snö - och det dessutom i hela landet. Ja, JAG VET - jag har tjatat om att jag vill ha mer snö, men MÅSTE den komma just när jag ska ut och resa? Vi vet alla hur det brukar se ut i trafiken - även tågtrafiken - när snön vräker ner. Det är förseningar, urspårningar och en massa annat som man inte vill vara med om när man reser.
Till det hann jag för en stund - än en gång - få hjärtat i halsgropen, när jag såg att det varslats om flygstrejk under julveckan. DET hade varit just min otur! När jag för en gångs skull flyger för att tjäna in lite tid - då skulle det sitta perfekt med en liten nätt strejk! Men som tur var, var det British Airways och inte SAS - som jag ska flyga med - som varslat om strejk.
När jag bodde i Stockholm var det konstant besvärligt att ta sig fram kollektivt, framförallt med pendeltåg, när snön kom. Och tycktes inte behövas särskilt mycket snö heller, för att det skulle bli rejäla förseningar. Vid stora snömängder är det ju inte så konstigt, då blir det ju besvärligt för alla färdmedel, men det tycktes inte behövas mer än någon centimeter så stannade pendeltågen. När jag sedan flyttar närmare stan och övergick till tunnelbana, då var det istället löv på rälsen som orsakade stora förseningar.
Okej att snö och löv kan orsaka visst trubbel, men borde man inte i Sverige ha utvecklat tåg som klarar lite snö och löv på rälsen vid det här laget? Det är ju knappast en nyhet att löven faller på hösten och det kommer snö på vintern menar jag...! Det har det ju trots allt gjort de sista årtusendena...

Så har polisen fått sitt på det torra... :-)

AB 1, 2 DN 1, 2 GP 1 SvD 1, 2 VG 1

---

Att det varit Lucia idag är väl knappast något som märkts tå otroligt mycket ombord. De flesta av oss sov ut rejält i morse efter några nätters arbete, så något luciatåg hann vi aldrig se ens på TV.
Jag slog en kort stund på luciafirandet på TV nu på kvällen, men stängde ganska snart av. På något vis tycker jag att lucia tåg ska vara med barn - inte skönsjungande vuxna. Så det förtar lite av glädjen när man slår på luciafirandet och bara ser en kör med sångare som förmodligen inte gjort annat än sjungit hela sitt liv.
Men luciadagen har i alla fall gått i lugnets tecken med ett ynka jobb mitt på dagen, som var klart vid tvåtiden. Efter det har vi inte haft något - och nästa båt kommer imorgon bitti. Så nu har vi allihop standby, utifall något dyker upp, med en inställelsetid på en timme. De andra har åkt hem till sina familjer, så jag har även idag båten för mig själv.
Lite dagvill blir man ju när man har sju dagars arbetsvecka, det är ofta man blandar ihop dagarna. När jobbet var klart för idag, var jag på god väg att åka in till stan - fram tills jag kom på att det ju faktiskt är söndag och jag förmodligen inte skulle hinna in till stan innan affärerna stängde. Så jag höll mig snällt kvar ombord istället. Ingen större skada skedd visserligen, hann börja plocka lite smått till min avmönstring som ju faktiskt äger rum på tisdag. Nu börjar man smått fatta att praktiken är över för den här gången och man ska vara iland ett tag. Framförallt när man börjar fylla i det sista i papprena, lämna in allt till kapten för underskrift och så smått börjar packa.
Det är ju med aningen kluvna känslor! Jag har trivts bra, inte bara på Lars utan med livet till sjöss överhuvudtaget så nu blir det en omställning.

Nu ska jag hem och och fixa det sista inför julen. De flesta julklapparna är kvar att inhandlas och lite annat som ska fixas. Jularna i familjen brukar vara lite av knytkalas, så jag ska ordna lite sill, godis och glögg. Sillen och glöggen får ordnas väl på plats i Hudik, sådant vågar jag inte släpa på flyget direkt...
Det där med vit jul får man väl se om man får se i år. Det tycks inte vara mycket snö någonstans än så länge, mer än möjligen längst i norr. Känns som det varit extremt i år med plusgrader och brist på snö.
Undrar om man ska vara riktig orolig för värmen, eller om det kan vara sådana svängningar ändå...? Märkligt är det vilket fall, med tanke på hur det såg ut för bra några år sedan.
Men själv är jag i vilket fall som barn på nytt när julen kommer, det är inte långt ifrån att jag fortfarande har svårt att sova kvällen innan julafton. Jag kan sitta och tindra med ögonen när julsakerna plockas fram och granen kläs och känna det där pirret i magen som man gjorde som barn.
Sen är jag lite hädisk på vissa punkter - på gott och ont. Eftersom jag aldrig är hemma över helgerna, utan hos familjen i Hudik, är det ingen riktig vits att ha riktigt gran till exempel - så jag kör med en i plast. Detsamma gäller att jag har en julstjärna i tyg. Det enda som brukar vara äkta är hyacinten, men det blir det knappast någon i år eftersom jag bara är hemma några dagar innan jag sticker iväg igen.
Jag brukar få lite blickar ibland - och visst saknar jag doften av en riktig gran, det gör jag faktiskt. Men med tanke på att granen kommer vara mer naken än granbeklädd när jag kommer hem, känns det onödigt att lägga pengar på en gran.
Men i övrigt kommer det vara fullt med adventssaker hemma inom bara några timmar efter att jag hoppat av tåget hemma i Kalmar. Äkta eller ej, så ska prydnaderna fram. :-)

SvD 1 VG 1

AB 1 DN 1, 2

I Köpenhamn har det blossat upp kravaller under EU:s klimatmöte. 700 personer har gripits och det har varit stenkastning och tumult.
Tänk att det aldrig kan vara ett toppmöte utan att det blir kravaller och oroligheter! Är inte det fruktansvärt märkligt?! Jag värnar verkligen om att man ska få demonstrera och säga sin åsikt - men vad får man uträttat genom att ställa till med bråk och sabotera? Tror man verkligen att man får ut sina budskap om man vandaliserar, kastar gatsten på poliser och slår sönder skyltfönster?
Nej, vad är det folk då egentligen ser? Jo, man ser ett gäng huliganer som bara är ute för att bråka och sabotera - inte att det är personer som har en åsikt och budskap att få ut.
Toppmöten är garanterat ett av de bättre tillfällena att ha just demonstrationer och framföra sina åsikter, men politikerna är även på denna punkt som alla andra människor! Nämligen att de ser dem som bårkar och ATT de bråkar - budskapet når inte fram... Givetvis är det långt ifrån alla som bråkar, men det är och förblir alldeles för många som gör det.

AB 1 DN 1, 2, 3, 4, 5, 6 EX 1, 2 POL 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15
SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 SYD 1 VG 1, 2, 3, 4, 5, 6

Julstämningen kommer och går väldigt markant på västkusten denna decembermånad. Efter en ovanligt varm novembermånad och inledning på december, har nu - i alla fall tillfälligt - vädret vänt och ett lätt snöfall kommit över Nya Varvet och Lars. Inget som blir liggande, men dock får man en härlig känsla av julstämning när man tittar ut över kajen och ser snön som singlar ner.
Efter ett antal år i de sydligaste delarna av Sverige, har man ju inte direkt varit bortskämd med några större mängder med snö! Så nu blir nästan som barn på nytt de gånger man faktiskt ser snö. Det är inte långt ifrån man tänker tanken att skaffa egna barn, så man faktiskt har någon att ha snöbollskrig med - skulle jag börja kasta snöbollar på andra vuxna, skulle jag ju förmodligen åka på ett kok stryk istället. :-)
Fast vill ju till att snön stannar kvar på marken innan man inleder ett snöbollskrig, så just idag hade det ändå inte varit aktuellt ändå!
Man får ha lite fantasi själv istället vad gäller julstämningen - och en liten aning har jag lyckats. Några julklappar köper jag via nätet och har nu skickat in beställningar på ett par ställen för att vara säker på att de når mig innan jag åker norröver om en dryg vecka.
Det skulle ju vara så typiskt om grejerna inte hann fram innan jul! När det normalt sett alltid fungerar, men nu när man MÅSTE ha dem innan ett visst datum skulle det ju vara den berömda lagen om alltings jävlighet som var i farten.

När vi la till i morse, var budet att vi skulle ha ett jobb vid 14-tiden. Detta jobb gavs sedan till en av de andra bogserbåtarna, så vår start för att börja jobba har sedan skjutits upp gång på gång. Det är få saker som är så frustrerande som att bara gå och vänta på att få börja jobba, men inte riktigt veta när. Jag har inget emot lugna dagar, men det bästa är givetvis att veta när man ska börja - då kan man ju faktiskt ta sig för att göra saker. Men när jobbet skjuts upp gång på gång, förvandlas lugnet till tröstlös väntan istället. Åtminstone när man är ombord som elev. De andra i besättningen har haft lite småplock att pyssla med, men ingenting jag egentligen kunnat vara med på - så här sitter jag och bloggar i godan ro istället. :-)
Ångorna från matrosens målande utanför min hytt strömmar in för fullt, så nu börjar jag känna mig smått groggy. Vi fick nämligen en ny soffa till mässen häromdagen och det var en historia för sig att få en den! Först var dörren från däck alldeles för smal, så man plockade fram bågfil och sågade sonika upp dörrposten en bit för att den skulle komma in. Nästa utmaning blev dörren mellan skansen och mässen - även den några centimeter för smal! Så det var bara att såga upp nästa dörrpost. Nu är dock soffan på plats och det som återstår ar varit att svetsa tillbaka dörrposten i dörren mot däck - som är bara några decimeter från min hyttdörr. Och där har man nu målat och gjort Tobias smått på örat med alla ångor.

Som inträngd i en båt med tre sportfreaks har jag heller inte haft mycket att säga till om vad gäller TV-valet idag. Vi har ju en del filmkanaler, där det faktiskt kan dyka upp bra filmer även dagtid. Men den som ens tänkt tanken att stänga av sändningarna av dagens längdskidåkning har levt riktigt farligt.
Utförsåkning och backhoppning har jag absolut ingenting emot att titta på, men när det är på planmark är det absolut inte särskilt roligt! Snarare är det ganska långtråkigt.
Men eftersom jag befinner i mig i minoritet vad gäller den åsikten, så protesterar jag inte särskilt högljutt, utan finner mig i att jag inte får försöka bläddra fram någon bra film. De andra får snegla på sin skidsport medan de strosar runt och småjobbar.
Annars hör några vintersporter till de fåtal sporter jag faktiskt kan tycka om att titta på! Dit hör utförsåkning och hockey. Fotboll kan jag möjligen se när det är VM eller EM och då Sveriges matcher. Men det är heller ingen katastrof om jag skulle missa någon match!
Varken jag eller någon annan i familjen har någonsin varit särskilt idrottsintresserad - snarare totalt tvärtom. Vi har nämligen nästan varit idrottsmotståndare istället och nobbat allt vad idrott vill heta.
Sen har jag - nästan som en tonårsrevolt - börjat titta lite på sport, men varit ytterst kräsen vad gäller vilken typ av idrott jag tittar på. Fast idag har jag som sagt plågats med längdskidåkning de gånger jag passerat genom mässen och känt mig aningen mindre road...

AB 1, 2, 3 DN 1, 2, 3, 4 EX 1, 2 SvD 1, 2, 3, 4, 5 VG 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7

Så blev det till slut en dags "ledighet". Eller åtminstone en dag utan jobb! Vid halv sju imorse avslutades nattens arbete och det har sedan varit lugnt - nästa jobb kommer vid tre nu inatt.
Med tanke på bara tre timmars sömn innan jobbet rullade igång inatt, så blev det givetvis några timmar till i sängen i förmiddags. Men sen bar det av till stan!
Vid det här laget börjar jag nu så smått kunna spårvagnslinjen in mot stan och de större affärsstråken i Göteborg. Det har hunnit bli en del strosande kring Nordstan och gatorna därikring. Och idag fick jag också tid att faktiskt handla de första julklapparna för i år. Som vanligt var det inte helt lätt - det var flera gånger jag höll på att falla för frestelsen att istället handla saker till mig själv. Det brukar oftast vara det normala för min del när jag ska handla julklappar, att jag kommer hem med fler saker till mig själv än de julklappar jag faktiskt ska ge bort.
Och går man i affärer som Clas Ohlsson, Elgiganten och Siba hittar man ju tusen saker man vill ha själv! Så egentligen är det ju inte så konstigt faktiskt - snarare ganska mänskligt kanske...
Men nu bet jag ihop, jag skulle BARA handla julklappar idag - och lyckades!! Några är nu införskaffade och ligger snyggt inslagna i min hytt i väntan på julhelgen.
Sista åren har jag dessutom haft anledning att köpa julklappar till två små barn - och det är en fröjd att gå i leksaksaffärer igen! Men man får erkänna att man knappt känner igen sig längre! De leksaker man nu kan köpa hade man aldrig hört talas om när jag själv var liten i början/mitten av 80-talet. Det är leksaksmobiler, leksaksdatorer, avancerade dataspel och en hel uppsjö med andra saker som jag själv aldrig hade kunnat fantisera om som barn.
Men när fredagsrusningen började komma igång strax efter tre gav jag upp. Trängas bland alla stressade, julhandlande människor en fredagseftermiddag var inte direkt vad jag längtade efter...

Som alltid när det är dagar när man vet att det inte dyker upp några jobb - eller man har sin lagstadgade dygnsvila - åker de flesta i besättningen hem. Så även idag. Vi såg på ankomstlistorna för planerade ankomster att det inte skulle komma några fartyg förrän tidigast inatt - och då har man normalt en inställelsetid på en timme istället på bogserbåtarna.
För min del är det ingen idé - förstås - att åka hem till Kalmar, medan de andra ombord är göteborgare. Så jag hade båten för mig själv under sena eftermiddagen och kvällen.
Även om jag inte på något sätt har något emot de andra som jobbar ombord på Lars, så kändes det riktigt skönt att få vara för sig själv en stund. Man har verkligen folk omkring sig hela tiden ombord på en båt, på sin höjd när man sover behöver man inte vara social. Så jo, det känns faktiskt ibland!
Nu njöt jag av lite lugn och ro, pysslade lite i hytten, åt en lätt middag och hamnade framför en film på TV innan de andra började droppa in igen vid halv tiotiden. Skönt? Ja, faktiskt!
Men som person har jag ju alltid varit sådan som behövt min ensamtid, även om jag också tycker om att ha folk omkring mig. Någon form av balans är det väl jag behöver helt enkelt. Lika mycket som jag kan längta efter en fest eller en middag med folk omkring mig, kan jag längta efter en lugn helgkväll alldeles själv också! Och det är många som tittar snett på mig när jag säger det - och nästan tycks undra vad det är för fel på mig som tycker om att vara ensam. Själv brukar jag bara säga att vi alla är olika; en del vill ha folk omkring sig jämt, medan andra behöver sina ensamma stunder ibland - och ytterligare andra till och med lever som erimiter.
Så jag passar på de gånger det faktiskt händer att man har båten för sig själv! Det är ytterst få fartyg det är så på, på de allra flesta har man bemanning dygnet runt även om man inte har några jobb.
Första gången jag var ensam ombord på Lars, kändes det nästan lite kusligt på något vis. Det var givetvis till största delen ovanan att vara ensam på en så pass stor båt. Men nu kan jag istället tycka att det är ganska skönt.

Inatt drar allvaret igång igen efter denna lugna dag. Vid tre inatt kommer första jobbet, sen får tiden visa vad som sker efter det. Förhoppningsvis får man borra ner huvudet i kudden igen, men det ska man aldrig vara för säker på att man får göra. Nya jobb kan dyka upp under nattens gång nämligen.
Under mina veckor ombord på T/B Lars har jag ibland frågat mig hur detta vändande och vridande på dygnet rimmar med allt säkerhetsprat inom sjöfarten! I vanliga biltrafiken ser man strängt på att köra när man är trött, men det tycks vara vara något helt annat till sjöss.
Alla som jobbat oregelbundna tider vet hur trött man är frampå morgonkvisten efter en natt med lite eller ingen sömn alls. Jag själv är bara glad så länge jag inte behöver köra båt då, anser mig helt enkelt inte vara lämplig bakom spakarna då. Även om en bogserbåt inte är särskilt stor, så är det enorma krafter man laborerar med, med alla tusentals hästkrafter man har i maskinrummet - så det är lätt att orsaka större olyckor även med en bogserbåt om det skulle vilja sig riktigt illa.
Det som förvånar mig ännu mer är vaktgången på sex timmar om sex; att jobba sex timmar och sedan vara ledig sex dygnet runt, sju dagar i veckan. Något som är väldigt vanligt på många halvstora fartyg. Jag har jobbat så några veckor här och där och varit helt slut efter bara några dygn. I bästa fall sover man fem timmar mellan varje vakt - vilket är alldeles för lite för de allra flesta.
Men varje gång en fartygsolycka inträffa, dyker alltid frågan upp om "hur kan det hända?". Även om trötthet givetvis inte är den enda orsaken till alla olyckor, så vet vi ju att trötthet påverkar omdömet på nästan samma sätt som alkohol. Så ja... HUR KAN DET HÄNDA OLYCKOR?

SvD 1, 2 VG 1, 2

Visst är det märkligt hur man prioriterar ibland? Eller frågan är om man ska kalla det prioritering - det är väl snarare en fråga om lathet faktiskt.
Vi ligger just nu brandvakt vid oljeterminalen i Göteborgs hamn och kommer göra så fram tills ikväll någon gång. Jag var uppe i bra tid och var klar redan vid 9-tiden. Vi har inte särskilt mycket att göra ombord, mer än att vi ska finnas tillgängliga om något skulle hända. Perfekt dag att plugga, eller hur?! Och jo, jag började duktigt med astronomisk navigering och repeterade sådant jag tycker jag glömt (vilket väl är det allra mesta, egentligen).
Men det tog sedan inte mer än någon timme, så tänkte jag att nu ska jag kolla mejlen. Och så har timmarna gått. Visst har jag kollat mejlen - men också en hel del annat! Det mesta tycks plötsligt långt mycket intressantare än astronomisk navigering med solhöjder och distansberäkningar. Tro det eller ej, men jag har till och med "prioriterat" att följa fredsprisutdelningen, när Barack Obama fått Nobels fredspris - något som jag ALDRIG gör annars! Men nu har jag plötsligt ryckts med i den globala nobelhysterin och läst om vett och etikett under banketten, vilka bestick man ska använda, vem man bjuder upp först och vem man hälsar på sist.
Visst är det märkligt? Även om jag tyckt det är ett konstigt val att ge fredspriset till Obama, så har jag inte nämnvärt satt mig in i det hela. Men är alternativet att lägga ut bäringar i ett plottingkort och ta solhöjder, då är det mesta plötsligt långt mer intressantare!
Det får bli nya friska tag snart helt enkelt... :)

En av de ytterst få gånger jag varit in på Blondinbellas blogg, minns jag att hon beklagade sig över alla erbjudanden hon fick från höger och vänster från olika företag - som givetvis hoppades på att hon skulle skriva om dem på sin blogg. Framförallt var det tydligen frågan om högar med olika varor och produkter hon fick hemskickade till sig med post - med resultatet att hon till slut slutade gå till Posten för att hämta ut sina paket, eftersom det var alldeles för mycket.
Något sådant har jag själv aldrig varit med om - men har mer och mer börjat märka av en liknande tendens, som faktiskt eskalerat på sistone. Jag får högar med mejl från olika företag som vill att jag ska skriva om både det ena och det andra! Och då har jag ju ändå långt ifrån en av de mer välbesökta bloggarna...
Men man vill att jag ska marknadsföra alltifrån kläder och smink till sexleksaker och porrtidningar via bloggen. Och alltför en skrattretande dålig ersättning. Och detta till trots den fotnot som finns längst ner i vänsterspalten på bloggen - jag skriver nämligen inga som helst reklaminlägg! Så dessa företag tycks inte ens läsa igenom bloggarna de vill ska marknadsföra deras produkter eller tjänster.

För min egen del är det en väldigt enkel anledning till att jag inte skriver några reklaminlägg. Det är alltför ofta jag kommit in på bloggar, där man tydligt ser att de till exempel är knutna till sidor Blogvertiser och liknande sidor, där man kan få betalt för att marknadsföra olika företag genom blogginlägg. Man ser också att bloggaren skrivit om olika tjänster, företag eller produkter - men det framgår aldrig om det är reklaminlägg eller bloggarens egna åsikter.
Jag har inga problem med bloggare som tjänar pengar på sitt bloggande, även om det är genom sådana reklaminlägg. Men då ska det framgå av inlägget om det är reklam eller ej!
Och just på grund av att sådan tveksamheter inte ska uppstå, så avstår jag helt enkelt från att göra den typen av reklam via min blogg. Dessutom ger det nästan inga inkomster heller - så det är knappt värt besväret.
Men till dessa erbjudanden om olika marknadsföringsuppdrag, får jag dessutom en lång rad reklammejl så fort jag skriver om något företag, arrangemang eller liknande. Rekordet är nog festivalen Sonisphere, som jag skrev om på min musikblogg idag. Ungefär 20 minuter efter att inlägget var publicerat, hade jag program för 2010 års festival i mejlboxen. Utan att ens ha bett om det - eftersom jag under skrivandets gång redan läst det på nätet.

Men Nobelmiddagar och reklammejl till trots, börjar jag nu se ljuset i tunneln vad gäller praktiken. Om cirka en vecka mönstrar jag av och kan åka hem för att jullov. Ja, det ska verkligen bli fantastiskt skönt!
Det kommer bli några intensiva dagar hemma i Kalmar innan jag på tisdag den 22 december sätter mig på flyget till Stockholm, för att sen åka vidare upp till Hudiksvall. Nu håller jag mest tummarna för att jag faktiskt ska hinna allt jag vill hinna med innan helgerna. Saker som julklappar, julpyntande, bakande och allt sådans som ska göras innan jul.
Visserligen är sådant som är roligt att göra och som jag faktiskt gör med glädje, men lik förbaskat kommer det ju bli aningen stressigt. Men julfreak som jag ju faktiskt är, så ska det helt enkelt bara göras!
Sen kommer det kännas aningen exotiskt att faktiskt ge sig ut och flyga för en gångs skull - även om det nu bara blir inrikes. Sen jag började plugga är det inte många gånger jag flugit, men det är nästa sak jag tycker mycket om att göra! Trots att jag jobbat många år på Arlanda, tycker jag frotfarande om atmosfären på en flygplats och fylls av känslan att vara på väg någonstans när jag kommer dit.
Att sedan sitta där i flygplansstolen och känna planet taxa ut på startbanan för att ta sats och lyfta från marken är för min del nästan en liten kick! Jag kanske trots allt skulle blivit pilot och inte sjökapten?! ;-) Någon som har ett tips på hur man fuskar sig in på pilotutbildningen trots att man har för taskig syn för att kvalificera sig? *L*

AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13 DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 EX 1, 2, 3, 4, 5
SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14 VG 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11

Igår lanserade Facebook en rad förändringar i sina sekretessinställningar och man kan nu i större utsträckning styra vad man vill att vilka ska se av det man lägger ut i sin profil. Man kan välja att att allt bara syns för personer på sin vännerlista, men också specificera vad som ska vara synligt för alla eller bara för sina vänner. Bra förändring tycker jag! Trots allt är det min profil och jag vill kunna styra vad som ska visas för vem.
Men alla tycks inte gilla detta. Mina statusuppdateringar blir till exempel automatiskt synliga för alla om ingenting annat anges. Det har fått organisationen The Electronic Frontier Foundation (EFF) - som arbetar för internetanvändares rättigheter - att gå i taket.
”I det nya systemet behandlar Facebook sådan information – liksom namn, profilbild, bostadsort, kön, nätverk och sidor som du är ett ’fan’ av – som ’offentlig information’ eller PAI (publicly available information). Tidigare kunde användare reglera tillgången till en stor del av den informationen”, skriver EFF på sin blogg.
Själv ser jag det som så, att om jag inte vill att vem som helst ska få veta vad jag heter, var jag bor eller liknande - då lägger jag fasen inte ut det på internet! Varken på Facebook. min blogg eller någon som helst annan sida.
Det viktigaste för min del är att vem som helst inte kan komma åt mina bilder och mina kontaktuppgifter, så där har jag nu gjort inställningen att bara personer på min vännerlista kan se detta. Trots det är jag ändå väldigt noga med vad jag lägger ut! För man ska ändå alltid var medveten om att det kan hända saker som gör att informationen eller bilderna kommer i orätta händer. Datahaverier, hackers och liknande kan göra att detta kommer ut ändå, även om jag blockerar det.
Så har man anledning att vara försiktig med sådana uppgifter, ska man ju ändå inte lägga ut det på internet, eller hur? Har jag hemligt telefonnummer, lägger jag inte ut det på Facebook - ens om bara mina vänner kan se det! Rätt vad det är, är det ju någon som lämnar ut det till fel person ändå, eller hur?
Personlig integritet i all ära, men fortfarande kan faktiskt styra vad man lägger ut i sin profil på Facebook - och därmed går man ju med på att vissa personer tar del av informationen. Ibland går helt enkelt allt jiddrande om personlig integritet för långt....

DN 1

Vilken julsång är bin Ladins favorit? Jo, Jingle bombs! Här hör ni Achmed the dead terrorist framföra den och andra härliga julklassiker!
GOD JUL!

AB 1 AoB 1 SvD 1, 2

SE ÄVEN ACHMAD - THE DEAD TERRORIST

Jag betecknar inte mig själv på något vis som särskilt gammal. I höstas fyllde jag 32 och det är ju knappast en särskilt hög ålder. Men i vissa sammanhang känns det som jag skulle vara född på stenåldern!
Börjar jag diskutera datorer med min 11 år yngre lillebror tittar han på mig som som om jag skulle vara hans gammelfarfar och inte bror. När jag började högstadiet 1990 existerade knappt dataundervisning överhuvudtaget och det var bara de mest välbärgade familjerna som hade råd att ha egna datorer. Skrivarna skrev ut på långa pappersremsor, där bokstäverna byggdes upp av små punkter och bilder gick äverhuvudtaget inte att skriva ut.
När jag sedan började åttan skulle vi ha lite, lite datakunskap i skolan och mina föräldrar höjde på ögonbrynen och undrade vad det skulle vara bra för. Jag skulle ju aldrig ha användning för de kunskaperna... Trodde de.
På lektionenrna jobbade vi i MS-DOS, ett program som jag knappt vet om det ens existerar längre. Datorerna var enormt stora och Windows var knappt uppfunnet änsålänge. Allt sparades på disketter som var enormt stora och bara rymde några få kiloBite.
När jag sedan började nian, då hade skolan införskaffat det allra senaste i dataväg och man hade faktiskt datorer med Windows på! Något år senare köpte mina föräldrar familjens första dator och det var det absolut modernaste vi skådat i vår familj! Det var en gårddisk på 25 GB med skrivare och hela köret. Datorn kostade då 25.000 kronor - tänk vilken mastodontdatorn man idag får för de pengarna! Skrivaren var seg och man fick mata i papprena ett och ett när man skrev ut något.

Några år senare övertog jag den datorn, men när jag så småningom köpte en helt ny, fick jag 200 kronor för den gamla datorn som en gång kostat 25.000.
Det jag själv en gång lärt mig i dataundervisningen i skolan har jag nu inte särskilt mycket nytta av. De program man då använde förekommer knappt längre. Så det jag nu kan har jag i princip lärt mig själv genom att helt enkelt bara använda olika datorer. Sedan ör jag långt ifrån något proffs på datorer, jag kan med dem så länge de fungerar - men så fort något strular är jag helt bortkommen.
Men om man till mig för 18-20 år sedan hade sagt att datorer skulle styra så mycket både i samhälle och folks liv som det gör idag, då hade knappast varken jag eller någon annan trott på det. Jag minns mycket väl en artikel jag på mellanstadie läste i KP eller Lyckoslanten (minns inte vilken av tidningarna). Artikeln handlade i alla fall om telefoner och en av meningarna löd något i stil med att "i framtiden måste du komma ihåg att kamma dig innan dun ringer, för då kanske folk kan se dig också". Man skrev alltså om det som vi idag kallar för videosamtal... På bilden till artikeln minns jag att man visade en sådan där ful gammal data skärm med en leende tjej med tvättäkta 80-talspermanent och en telefonlur i handen... Att man idag skulle kunna ha videosamtal via en mobiltelefon med en display på några få cm² anade man knappast då, för 20 år sedan. Då lät det som något i hästväg, som rena rama science fiction och det lät som något som var otroligt långt fram i tiden. Men nu med alla mobiltelefoner, som är mer eller mindre som små datorer, alla laptops och allt som är datastyrt är det ju rena vardagsmaten. Och den som inte har mobil, nummerpresentatör och bredband anses verkligen vara efter sin tid...

I Storbritannien har man nu beslutat att erbjuda obligatorisk undervisning i internetsäkerhet för barn över fem år. Man räknar med att 99% av alla barn mellan 8 och 17 år har tillgång till internet... Så ja, varför inte? Internet är ju faktiskt en så given del av de allra flesta människors liv, så klart man också ska ha utbildning i det redan i skolan!
När en annan var liten fick man lära sig att inte följa med personer man inte kände, att inte hoppa in i främmande bilar och att se sig för när man gick över gatan. Det är ju givetvis saker som fortfarande är viktiga, men många av "de fula gubbarna" har ju idag flyttat ut på internet. Så självfallet måste man ju också redan som barn lära sig att läsa av varningssignalerna när man är ute på internet och någon tar kontakt.

Själv är jag alltid ytterst försiktig på internet får jag nog säga. Jag lägger aldrig till en adress på msn, som jag inte är relativt säker på att jag kan lita på, jag laddar inte ner saker som jag inte vet ungefär vad det är.
Det är ju synd att det ska vara så, men man ska egentligen inte lita på allt man hittar på nätet. Även om man ju skulle vilja det. Man kan skada både sig själv och andra liksom förstöra hela datorn.
Även om det givetvis aldrig finns några garantier, så gäller det ju ändå att vara försiktig. Och ju yngre man är, desto lättare är det trots allt att man går på nitar - inte bara på internet.

AB 1 EX 1 DN 1 SvD 1, 2

---

Kvart i fyra imorse knackade det på dörren till min hytt och skepparen stack in sitt skäggiga ansikte för att tala om att vi fått ett jobb till utöver det jobb vi skulle ha vid fem. Yrvaket och med påsar under ögonen fick jag ta mig upp och dra på mig arbetskläderna för att pinna ut på däck och lägga loss för att sedan ta över spakarna på bryggan och styra ut ur Göteborgs hamn.
Två jobb fick vi och vid halv sju var vi tillbaka till kaj igen. Jag hakade på lite av det småpyssel de andra hade inför besättningsbytet idag - och jag tror aldrig att en båt är så välstädad som inför just ett besättningsbyte. Det fejades, vaskades och dammsögs och allt blev skinande rent.
Strax för åtta gav jag själv upp och gick och la mig, jag var helt slut efter cirka fem timmars sömn inatt - och sov till halv tolv.
När jag väl kommit upp och någotsånär kommit i ordning, verkade det inte som vi skulle ha några jobb före halv fem så jag tassade iväg till spårvagnen och åkte in till stan för att försöka hitta lite julklappar. Jag har lyckats komma fram till en del idéer om vad jag ska köpa, så började systematiskt leta efter affärer.
Men så värst länge hann jag inte vara kvar, efter 45 minuter ringer skepparn och talar om att avgången är tillbakaflyttad en timme. Så ytterligare en liten stund hann jag med på stan, men sen var det bara att bege sig tillbaka till Nya varvet igen. Det var med andra ord inte särskilt mycket jag hann med. Jag hann se lite av julruschen i Nordstan med den absolut närmsta omnejden, men inte så värst mycket mer. Och paket? Nej, några sådana hann jag aldrig inörskaffa! Jag får helt enkelt hoppas på fler lugna dagar framöver.

Lite över en vecka är det nu kvar på praktiken för denna gång och det ska faktiskt bli riktigt skönt att komma hem. Oavsett hur bra man trivs på en praktikplats, är det alltid lika skönt att komma hem igen. Saker som att själv lägga upp sin tid, äta det man själv när man vill och så vidare är saker som plötsligt känns som väldigt viktiga efter dryga tre månader till sjöss.
Fast det kommer denna gång bli ett snabbt uppehåll på bara 4-5 dagar i Kalmar, sedan bär det av till Hudiksvall! Då ska allt vara klart med julklappsinköp, julgodis och sill. Helst i alla fall. Lite grann kommer jag förhoppningsvis hinna med den enda vardag jag kommer att i Hudik innan själv julhelgen. Men just den 23 december kommer jag förmodligen vara långt ifrån ensam på stan, så det vore ju skönt att ha så mycket som möjligt färdigt tills dess.
Jag kommer få kämpa hårt för att komma i någon som helst julstämning sista veckan innan jul - för hittills har jag haft svårt att känna någon sådan. Jag får liksom "panikpynta" när jag kommer hem, bälja i mig glögg och elda upp massor med ljus för att ta igen det jag missta medan jag varit till sjöss större delen av december.
Med tanke på hur utspridd vår familj är, så är ju julen ett av de få tillfällen då vi faktiskt samlas allihop under samma tak. Vi har inte ens haft "vett nog" att hålla oss allihop inom Sveriges gränser så det där med släktmiddagar är ju inte det lättaste direkt. Men strax innan jul samlas vi allihop i de hälsingska skogarna för julfirande. Så julen blir ju mer och mer ett kärt återseende med familjen och inte enkom en högtid. Så visst blir julen lite extra på något vis, just av den anledningen...

Se även Terroristernas julafton

Nu är min resa inför julen så gott som klar och det mesta pekar på flyg till Stockholm och sedan får jag skjuts därifrån till Hudiksvall.
Men det hela är totalt sjukt, när man tittar rung på biljetter! 200-300 kronor får jag betala för en bussbiljett till Stockholm, men bussarna tar runt sex timmar. Tåg tycker jag är riktigt skönt att åka - men där kostade billigaste avgången 798 kronor. Så jag kollade på flyg! Kostar 466 kronor och tar en timme och temton minuter.
Och sen blir myndigheter etcetera förvånade över att folk väljer de mindre miljövänliga sätten att resa! Men det är fasen inte så konstigt, när en flygbiljett ligger på ungefär halva priset jämfört med tåg. Personligen skulle jag absolut inte ha något emot att ta tåget istället för flyget, men med tanke på att man är fattig student så betalar jag hellre 466 kronor än 800 för en biljett - och det hade jag förmodligen gjort även om jag jobbat.

Det har nog aldrig förekommit så mycket prat om miljön och att vi måste göra något åt alla utsläpp. Det har jag visserligen ansett länge - att utsläppen ska minskas - men det har ju blivit lite mer på tapeten på sistone.
På något vis borde man ju gynnas som resenär, om man reser mer miljövänligt. Tåg är ju det i särklass miljövänligaste sättet att ta sig fram (bortsett från cykel förstås), så det är ju verkligen märkligt att det är billigare än flyget.
Detsamma gäller ju kollektivtrafik! Nu släpper visserligen bussar ut en hel del, men sammanlagt blir det ju mindre utsläpp om fler väljer att åka kollektivt än att ta bilen. Men då frågar man sig förstås varför folk fortfarande tar bilen...? Jo, för att det kostar mer att ta bussen - och ofta går det rent uselt få avgångar. Det blir helt enkelt för krångligt.
När jag bodde i Upplands Väsby utanför Stockholm och hade hela familjen, med föräldrar och syskon på besök, var alltid tanken att åka kommunalt när vi skulle till stan. Men då - för 4-5 år sedan - skulle det kostat ungefär 500 kronor tur och retur för hela familjen. Klart vi tog bilen istället!
Man kanske skulle börja i änden att göra det lönsamt att åka kollektivt och miljövänligt med både täta avgångar och bra priser....? Både vad gäller att åka inom stan och längre sträckor...

DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 EX 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 POL 1, 2, 3, 4, 5, 6,  SvD 1, 2, 3, 4 VG 1, 2 VG 1

Sakta börjar man nu trots allt kunna Göteborgs hamn. Vi har knappt varit här på närmare två veckor, men före dess cirklade vi runt hamnen dagarna i ända och kunskaperna sitter fortfarande i. Man behöver i princip bara titta på vilken typ av båt vi ska bogsera in, så vet man mer eller mindre direkt hur vi ska åka. På väg ut från hamnen för att möta upp fartygen, räcker allt oftare att kapten bara nämner namnet på platsen vi ska till - och sedan kan man i princip köra utan att titta på sjökortet.
Självklart kan man inte allt om Göteborgs hamn, det skulle vara ren lögn att påstå något sådant - men nu börjar man ändå hitta otroligt bra. Man får väl fråga sig om detta klassas som yrkesskada? ;-)
Den enda gången jag faktiskt funderat lite på yrkesskada var när jag bodde kvar i Upplands Väsby och jobbade på Arlanda. Över området där jag bodde gick - beroende på vädret - antingen inflygningarna eller de plan som precis lyft från Arlanda. Efter ett tag kunde jag praktiskt taget tidtabellerna utantill och kunde sitta på min uteplats och notera att det eller det planer är sent eller tidigt. DÄR snackar vi yrkesskada! Kände mig nästan som Kurt Olsson som på sin lediga tid satt och klockade spårvagnarna som passerade utanför... *L*

Imorgon är det inspektion ombord på Lars av försäkringsbolaget, en typ av inspektion som kan ge ett fartyg körförbud om man inte godkänns. Så idag har det varit förberedelser för fulla muggar, framförallt i maskinrummet. Sådant som inte hunnits med tidigare under törnen har åtgärdats och det har putsats och fejats.
Visserligen har det inte varit några allvarliga fel på båten, men många småfel kan i sig arrendera i anmärkningar också - precis som på bilbesiktningen.
Själv blev jag satt på att putsa och feja en hel del, så det har varit krypande längs maskinrummets durk med trasor i högsta hugg för att rengöra koffertdammar, maskindetaljer och en hel del annat.
Men jag får nog säga att Lars har det minsta maskinrum jag någonsin sett - åtminstone i höjdled. Jag har åtskilliga gånger dunkat i huvud och armar och knän både här och där och har nu ådragit mig en hel drös bulor i huvudet. Visserligen är ju Lars en liten båt, men jag har nog aldrig varit ner i ett maskinrum där man inte kan stå upprätt så gott som överallt.
Propellerrummen ska man ju inte prata om! Man fick gå på huk, praktiskt taget dubbelvikt genom det vattentäta dörrarna och sedan gå runt med hakan i jämnhöjd med knäna därinne. Så nu är det en kadett med ömman kropp som fått törna in för dagen. Eller åtminstone närmsta timmarna. Men med tanke på dagens långa arbetsdag, som började redan sex imorse, så får vi nog natten ledig. Det är ju det där med vilotid ni vet... ;-)

En ständig fråga som kommer upp när man berättar vad man pluggar till, är ju den om omvar man vill jobba någonstans, på vilken typ av båt. Och ju mer jag varit till sjöss och varit på båtar att jämföra med varandra, så känns det som jag får svårare och svårare att välja! Allt har ju sina för- och nackdelar, så det är inte helt enkelt att välja...
Jag har faktiskt börjat ändra mig vad gäller bogserbåtar, det får jag erkänna! Innan jag kom hit, trodde jag det kunde vara relativt enformigt och att man bara kretsade kring en och samma hamn hela tiden - även om jag tyckte det skulle vara intressant att få se också.
Men nu får jag ge med mig och säga att det är långt mer varierande än vad jag någonsin trott! Fördelarna är ju givetvis också att man har nära hem och på så vis har lätt att få ledigt till exempel.
Samtidigt är ju tjusningen med att vara till sjöss just att vara till sjöss, något som jag inte riktigt vet om jag tycker man är på en bogserbåt. Så åtminstone ett tag vill jag säkerligen vara på mer "långseglande" båtar, sen kan jag under en period vara på en bogserbåt.
Mest lockas jag nog av passagerarbåtar trots allt - men då är det inte Viking Line och liknande som jag tänker på, utan lite längre bort än Finland vill jag komma. Men vad jag har förstått, så är dessa jobba ganska svåra att få, så det återstår att se om man kommer få några sådana jobb!
Som nyutexaminerad styrman kan man givetvis inte välja och vraka så mycket, då får man ta det man får helt enkelt. Framförallt som det är nu med lågkonjunktur och allt, även sjöfarten drabbas ju förstås så man kan inte alltid vara så värst kräsen.
Själv kan jag faktiskt tänka mig att även ta ett matrosjobb för ett tag, bara för att få jobba till sjöss - och sedan söka styrmansjobb under tiden. Det kan ju till och med vara en fördel att ha jobbat som matros ett tag, med tanke på att man som styrman kommer vara arbetsledare för matroserna - och då ska man ju också veta vad man pratar om när man fördelar arbetet och delar ut arbetsorder.
Som det känns just nu, vill jag bara ut och jobba. Det börjar kännas smått tradigt att plugga, plugga och åter plugga. Samtidigt trivs jag ju med studentlivet, så det är heller inte en fråga om att jag vill ifrån skolan på grund av vantrivsel.
Men det finns ju nackdelar med studentlivet, som till exempel ekonomin som alltid är hårt ansträngd. Även om man som styrman kanske inte alltid är högavlönad, har de flesta yrkesgrupper en bättre ekonomi än en student... Så alla anspänningar inför tentor, alla sena kvällar lutad över böckerna och att aldrig kunna ta en helg eller en kväll ledigt utan att få dåligt samvete... Men man blir ju också snabbt bortskämd när man som jag jobbat under många år innan man började plugga. Man har ju då vant sig vid en hyfsad ekonomi och att faktiskt få vara ledig när man kommer hem på kvällen.

För första gången på 12 dygn ligger Lars vid sin hemmakaj vid Nya Varvet i Göteborg. Det har sista knappa två veckorna varit ett ständigt flackande längs svenska västkusten, men i morse blev vi dirigerade till Göteborg för ett jobb och blir nu minst kvar över natten. Ett tag var det prat om en sväng till Wallhamn under morgondagen, men eventuellt får någon annan båt ta det. På Lars är det besättningsbyte på tisdag och det absolut enklaste är ju att då ligga i hemmahamnen. Om det sen verkligen blir så står förmodligen skrivet i stjärnorna, för det där med att hålla sig till planer och tidsschema är inte sjöbranschens starkaste sida direkt.
Det är faktiskt något som jag verkligen lärt mig sedan jag började till sjöss, att man inte riktigt kan rätta sig efter de besked man får - de hinner oftast ändras ett stort antal gånger med tiden. Enda gången sådant kan kännas aningen frustrerande, är när vid på- och avmönstringar. Man kan aldrig planera något precis kring dessa datum, ens beställa biljett. Fast man lär sig faktiskt, vet man att det är så det fungerar så har man ju också med det i beräkningarna.
Fast en och annan sur min kommer man kanske kunna se hos de andra i besättningen imorgon. Beskedet när vi vid 17-tiden la till i Göteborg var att nästa jobb skulle vara vid åtta imorgon bitti, så alla i besättningen åkte hem till sitt eftersom de är göteborgare allihop. För min del är det ju ingen idé att åka någonstans eftersom resan till Kalmar tar cirka fyra timmar och eftersom det också var sent på dagen, bestämde jag mig för att stanna ombord.
Men efter bara några timmar kommer kapten tillbaka. Planerna var ändrade och vi ska börja redan klockan sex imorgon. Så det grusades förmodligen lite även för de andra, som väl hade hopppats på att få stiga upp i mänsklig tid imorgon. Men där har vi ändå sjömanslivet i ett nötskal... :-)

Idag insåg jag - konstigt nog - vilken tur jag haft med min arbetstider genom åren. Trots att jag i massor med år jobbat skift, har jag aldrig "åkt på" att jobba en enda julafton. Det närmsta jag kommit är att jag en gång jobbat natten mot julafton, men det är allt.
För min del är det få dagar på året som är riktigt heliga, eller rättare sagt är det bara två dagar. Det är julafton och midsommar - och de två är julafton den allra heligaste. Alla andra dagar på året kan jag jobba. Och det har jag också gjort.
När jag jobbade på Arlanda, jobbade jag nyårsnatten 4-5 år i rad, jag jobbade påskhelger, valborg, första maj och födelsedagar... I utbyte mot att kunna vara ledig julen. Och jag har alltid lyckats fått min vilja igenom.
Idag kom diskussionen upp ombord om hur man skulle lägga upp arbetet under julhelgen. Vad jag förstod är schemat klart, man vet vilka som ska jobba, men sen hänger det ju på vilka båtar som tar vilka jobb.
Till sjöss är det ju ofta lite svårare att säga att "jag kan jobba nyårshelgen mot att få vara ledig julhelgen" - som man ju kan på de flesta arbetsplatser iland. Man kan inte riktigt hålla på att flänga mellan Sverige och båtar som kanske befinner sig på andra sidan jordklotet med bara några dagars mellanrum...
Men det är ju också priset man får betala för att jobba med något man tycker om - alla jobb har inte "stängt" på storhelgerna. Sen beror det givetvis på vilken typ av båt man jobbar på, vissa har åtminstone mindre bemanning under helgerna och man kan större chanser att få ledigt.
Fast om man får julen ledig eller ej är ju ingenting som påverkar mitt yrkesval. Jag skulle aldrig i mitt liv fixa till exempel kontorstider år ut och år in - det skulle ge mig kruppjuck på nolltid!

Det är många gånger lätt att klaga på det här med internethandel. Själv var jag aningen anti till att börja med, när det började bli vanligt med att kunna handla på internet. Det är lätt att säga att man numera ytterst sällan pratar med folk på samma sätt som innan internets intåg. Och visst finns det en viss sanning i det. När man innan IT-åldern skulle handla eller köpa något, gick man till en affär - på sin höjd ringde man en kundservice och MÖJLIGEN kunde man beställa något per postorder och då via en för hand ifylld beställningstalong. För den yngre delen av min läsarkrets är det alltså en papperslapp där man skriver upp vad man vill beställa från postorderföretaget, sedan sätter på man på ett frimärke och postar sedan talongen. Dagen efter (om Kungliga Postverket skötte sig) kom beställningen fram, varefter denna behandlades av företaget.
Men nu erkänner jag mer och mer villigt att jag är mycket såld på detta sätt att köpa och boka saker, framförallt så här i juletider. Det var länge sedan jag köpte en resa eller bokade hotell via genom att prata med en kundtjänst av något slag. Istället går jag ut på nätet, gör prisjämförelser och bokar sedan direkt från datorn. Detsamma med skivor och en hel del hemelektronik. Och nu även många av de julklappar jag köper! Hade det inte varit för internet, hade jag i år haft det svårt med julklappsinköpen med tanke på hur lite tid jag har till att springa i affärer. Sen må det vara hänt att jag inte får prata med någon på kuppen, men det är smällar jag får ta!

Tänk vad ofta man får höra folk klaga på invandrare "som bara kommer hit och lever på bidrag". Det är ju kommentarer som kommer titt som tätt! Och visst finns dessa personer, visst finns det invandrare som kommer hit och missköter sig - inte bara genom bidragsfusk.
Många försöker få det att låta som att det bara är invandrarnas fel, att det är något som "ligger i deras natur". Jag väl inte direkt benägen att hålla med om något så generaliserande. Snarare ligger det hos vissa individer, som kommer hit med uppsåtet att missköta sig - oavsett ursprung. Det finns invandrare från såväl Iran, Irak och Somalia som Norge, Danmark, Finland och USA som kommer till Sverige och begår diverse brott.
Sen ska man givetvis komma ihåg att de invandrare som faktiskt missköter sig är i minoritet av det totala antal som kommer till Sverige varje år. De allra, allra flesta sköter sig trots allt.
Men många gånger tänker jag tanken att även det svenska samhället är medskyldigt till att många invandrare begår brott, eller hamnar i bidragsberoende. Många tänker säkert inte från början missköta sig, men "hamnar på sniskan" sen de kommit till Sverige.
Ett bra exempel på personer som vill sköta sig, men inte får och kan, kan man läsa om idag i SvD. Man har intervjuat tre person, som alla har tillfälliga arbetstillstånd - men på grund av att de saknar giltiga ID-handlingar kan de inte ta ett jobb, eftersom de då inte kan få lönen utbetald. Enligt en ny lag har asylsökande som arbetat under minst sex månader, och anställningskontraktet varar ytterligare minst tolv månader rätt att söka arbetstillstånd även om asylansökan avslås.
Moment 22 alltså. Är något samhället faktiskt ska göra, när man beviljar arbets-/uppehållstillstånd är ju också att hjälpa personerna att bli en del av samhället. Se till att de kan och FÅR jobba, lär sig svenska, får någonstans att bo etcetera. Jag trodde det var vad som kallades integrationspolitik, men jag kan ju fel...?!

SvD 1

Bilden lånad från Icabanken

Jag tänkte faktiskt ta och göra något som jag normalt aldrig gör på bloggen! Nämligen tipsa om en tjänst jag verkligen tycker verkar bra! Och eftersom jag normalt aldrig "gör reklam" för något på bloggen, så får jag väl poängtera att detta är inget jag får betalt för att skriva - utan helt enkelt så gillar jag den här tjänsten (se fotnoten längst ner i min vänsterspalt)! :-)
Okej, det här med att få betalt kan ju vara en definitionsfråga - för visst kan detta inlägg göra att jag (förhoppningsvis) får fler besökare på bloggen. Men jag får dock inte betalt i pengar från någon för att skriva detta.

Sidan heter Bloggtrafik och går inte - som de flesta andra bloggsidor - ut på att ge dem med redan många besökare ännu fler besökare, utan här tycks alla ha ungefär samma chans.
Idén går ut på att man registrerar upp till tre bloggar eller hemsidor och börjar sedan samla poäng. Poängen får man antingen genom att värva nya medlemmar, eller själv besöka andra bloggar som är registrerade på bloggtrafik. Poängen i sin tur ger din eller dina sidor ett visst antal sidvisningar - och gör att andra medlemmar besöker din sida "i jakt på" poäng. Och förhoppningsvis är det någon eller några som sedan återvänder till din blogg!
Så ju aktivare du själv är på Bloggtrafik, ju fler besökare har du chans att få helt enkelt.

Jag brukar ofta få höra att jag använder min mobil väldigt mycket - och det gör jag säkert om man jämför med många. Detsamma gäller datorn, som jag också använder väldigt mycket. Men allt är relativt, det finns både dom som klagar och dom som inte alls tycker att jag håller på så mycket med vare sig mobil eller dator.
Dock finns det ju ändå vissa situationer då man bara SKA stoppa undan mobilen! Det är ju sån där social kompetens, ni vet - att vissa gånger får mobilen helt enkelt vara... Och EN sak är säker! Skulle kvinnan jag gifter med mig göra som på filmen här nedanför - då skulle jag DIREKT säga nej inför prästen och gifta mig med någon annan!! Faktiskt, det är sant.

AB 1, 2

En lite äldre, engelskspråkig man kommer in på en bank i Stockholm för att öppna ett bankfack. Den kvinnliga banktjänstemannen börjar givetvis plocka fram de blanketter som ska fyllas i och säger så käckt till mannen att,
- First of all I'd like to see your leg!
Mannen blir förbryllad, varför i jisse namn vill hon se hans ben? Han blir alldeles tyst en lång stund. Banktjänstemannen känner sig manad att fortsätta samtalet och tillägger att,
- Sir, do you want a big fack or a small fack?

Ombord på en bogserbåt går VHF'n varm när man ligger till sjöss. Det rapporteras åt höger och vänster under alla passager genom skärgården - och det inte bara från oss, utan alla andra fartyg som ör i farten.
Och jag blir bara så full i skratt. All trafik till sjöss ska ske på engelska - utom på vissa arbetskanaler - och somliga undrar man verkligen vad de hade för betyg i engelska! Det är en så skrattretande klass på engelskakunskaperna hos vissa att man nästa viker sig av skratt.
Jag har nu inte bara hört engelska med rysk, asiatisk och norsk brytning - utan även med brytning på göteborgska, gotländska och skånska.
Min egen engelska är absolut inte perfekt - verkligen inte - men min svenska dialekt märker man nog knappast av så mycket när jag pratar engelska i alla fall. Vissa tycks inte ens försöka få undan sin dialekt - och resultatet blir ju då också därefter.

Den julstämning vi fick på västkusten häromdagen har nu försvunnit helt. Det kom faktiskt lite snö - och var några minusgrader - fram till i förrgår. Men sen tvärvände det. Nu har det regnat och varit solsken om vartannat istället och snön är helt borta. Och jag undrar om jag väntat mig något annat egentligen? Någon snö har väl knappast blivit liggande mer än max 2-3 dagar söder om Kiruna sista 10 åren, eller?!
Nu har man istället lovat kuling och plusgrader närmsta tiden, typiskt decemberväder med andra ord. Ingen större skillnad mot sommarvädret egentligen - mer än det nu kanske är några få grader kallare.
Känns ju faktiskt måttligt spännande får man väl säga. Vi börjar sakta närma oss andra advent och det är knappt vinter alls ute - även om man borde vara van vid det här laget. Det är ju faktiskt så det har varit sista åren.
I norr kommer det snö - som dessutom ligger kvar - och vintrarna där påminner ju faktiskt om dem man själv minns från när man var liten. Då var det ständiga trafikproblem med olyckor, avåkta bussar och inställda tåg från november till mars, det var kallt och djup snö.

Min kläder har av någon anledning börjat bli för stora! Det är ett "problem" jag är ganska ovan vid, förr har det nämligen alltid varit tvärtom. Framförallt när man har jobb där man använder arbetskläder av någon märklig anledning. Varenda år krymper arbetskläderna över just jul- och sommarledigheterna - trots att de bara hängt i klädskåpet på jobbet hela tiden. Och jag kan inte förstå varför. ;-)
Nu är det liksom rakt motsatta situationen! Kläderna tycks växa när jag använder dem!!
Ska man för ett ögonblick bli lite allvarlig, så är det förhoppningsvis jag som krymper istället! Jag brukar skämta om att jag aldrig slutat växa - skillnaden är att nu växer jag istället på bredden och inte på längden längre. Förutom att jag nu börjar växa igenom håret på huvudet...
Men trots alla oregelbundna arbetstider ombord på bogserbåten Lars, så har jag uppenbarligen fortsatt att gå ner i vikt. Jag har inte haft tillgång till någon våg ombord, så jag kanske egentligen inte ska skryta alltför kaxigt innan jag haft möjlighet att väga mig. Men att byxorna faktiskt är för stora i midjan tyder ju trots allt på att midjemåttet och vikten minskar!
Men trots allt har jag ju även nu lyckats hålla mig ifrån de där stora bovarna för midjemåttet - saker som sötsaker och alkohol. Och det har faktiskt blivit ÄNNU mindre sötsaker ombord på Lars än vad som gällde på Vingatank. Där var det ofta efterrätt 2-3 gånger per vecka - och jag hade givetvis svårt att motstå frestelsen när det stod framme. Men här har inte serverats efterrätt en enda gång. Å andra sidan finns det till exempel glass i frysen, men så länge det inte ställs fram har jag inga svårigheter att hålla mig ifrån det... :-)

SvD 1, 2, 3 VG 1

På två dagar har tre norska medborgare dömts till döden utomlands. Igår två personer i Kongo, för mord och spionage - och idag en för mord och våldtäkt på en 7-årig flicka i Pakistan.
26-årige Azim erkände sig till en början skyldig till mordet, men tog sedan tillbaka erkännandet med motiveringen att polisen med våld tvingat honom att erkänna under förhören.
Jag har knappast så mycket förtroende för rättsväsendet varken i Kongo eller Pakistan, så känns ju lätt att tro att de blivit oskyldigt dömda.
Självklart ska man ha att strängt straff om man våldtar och mördar en 7-årig flicka, det håller garanterat de allra flesta med om. Men man ställer sig ibland väldigt frågande till hur man i vissa länder får fram bevis och erkännanden.
I Sverige kan man nästan tycka att det är motsatsen ibland - det blir nästintill ett väldigt daltande istället. Man har inte ens rätt att neka en förhörsperson att röka under ett förhör. Även om en brottsling givetvis inte ska torteras och liknande, så ska det väl inte riktigt daltas överdrivet mycket heller.

Sen kan man ju undra vad norrmännen har för sig när de är ute och reser? Är detta tre personer som faktiskt misskött sig, eller råkar de av en slump bara vara på fel plats vid fel tillfälle?

VG 1, 2, 3

Bilden lånad från Svensk självmordsguide

---

Lite smått börjar jag känna mig stolt över mig själv, jag har sista veckorna klarat något som jag helt enkelt inte fixat på åratal. Nämligen sova som en stock utan minsta hjälpmedel. Jag har inte rört sömntabletterna på runda slänga två månader!
Och inte bara det - ovanpå det har jag ombord på bogserbåten Lars vänt och vridit som en tok på dygnet! Jag har varit vaken alltifrån hela nätter till från extremt tidigar morgnar till långt in på dagen, för att sedan sova dagtid - och ändå förväntas sova på kvällen.
Hur det har gått?? Som en dans på rosor! Har inte märkt av några som helst sömnproblem och inte känt någon som helst vånda inför sovandet! Jag känner mig verkligen fruktansvärt nöjd med denna prestation!
Detta är nämligen något jag absolut inte klarat av på åratal, det har bara inte gått! Jag har istället behövt så regelbundna sovtider som bara gått att få - och det har i perioder varit mer regel än undantag att jag behövt någon form av insomningstablett på kvällarna.
Men de verktyg och knep jag med tiden lärt mig har uppenbarligen haft effekt. Nu vet jag hur jag ska göra om jag någon gång har svårt att sova - och också hur man ska resonera när dessa kvällar kommer. När mina sömnproblem var som värst, överdramatiserade jag det hela något extremt och det var en total katastrof om jag inte kunde somna. Men nu kan jag på ett helt annat sätt tackla det - och har fått lära mig på nytt att det är helt naturligt att man då och då har lite svårare att somna...

I år får jag köra lite annat upplägg på julförberedelserna än vad jag normalt brukar göra. Oftast brukar jag vara först i kvarteret med att julpynta, handla glögg, göra julgodis och julbaka. I år är ju det lite svårt - till sjöss är det inte alltid särskilt mycket julstämning direkt. Och handla julklappar är ju inte att tänka på direkt, det är ju om man har tur att får några timmar ledigt i samband med att vi ligger till kaj någonting - men det har inte varit så mycket av den varan på sistone direkt.
Men nu har jag sakta börjat sammanställa en lång lista över vad jag ska handla till var och en. Igår kväll började jag så smått fila på listan - och kom fram till att det inte är mindre än 11 personer jag ska handla klappar åt i år! Ganska många alltså. Själv tycker jag ju sådant är roligt, det svåraste är oftast att komma på VAD jag ska köpa till var och en - framförallt om man, som nu, har en ganska begränsad budget. Men jag har hittills faktiskt kommit på ganska bra saker - och har lärt mig knepen att hålla nere på kostnaderna. Läste just om ett sofistikerat sätt att hålla nere på kostnaderna; ett norskt par som tog med sig två tomma "julklappspaket" till ett köpcenter - enda kruxet var att i ett paket fanns ett hål, där de stoppade ner saker de inte ville betala för. Och täckte sedan över hålet med det andra paketet. Då det viset lyckades de roffa åt sig varor för drygt 5.000 kronor... Kanske skulle vara nåt att fundera till julklappsinköpen? ;-)
Väl hemma kommer jag sent som sider också att plocka fram adventssakerna, en dryg vecka innan jul. Det är förmodligen rekord tror! Bortsett från första året på högskolan, då jag var ute på praktik över jul och nyår - och inte hade något fram alls.

Idag var jag in på SJ:s hemsida och tittade på tågpriser - och som jag anade redan innan, är de ju helt horribla kring jul! Fanns inte en enda tågbiljett som gick loss under 1.100 kronor de dagar jag ville åka. Det var dessutom studentpris i andra klass.
Åker jag istället buss, kan jag åka tur och retur för runt 800 kronor - alltså ungefär två tredjedelar av priset på enkelresorna hos SJ. Det skulle även bli billigare att ta fluget till Stockholm och sedan buss eller tåg därifrån.
Själv tycker jag det är helt absurt! Det pratas så mycket om att vi ska resa miljövänligt, men det rimmar ganska illa med att det miljövänligaste färdmedlet istället är det dyraste.
Det har varit gånger, när jag bara ska till Stockholm som jag istället valt flyget, helt enkelt av den anledningen att varit billigare än tåget men gått så mycket fortare än buss att det därför helt enkelt ändå lönat sig. Hur knäppt är inte det på en skala?

Ofta när jag är ute och reser - oavsett om det är inom eller utom Sverige - brukar jag det så gott som uteslutande strula på ett eller annat sätt. Är det inte förseningar, så är det något annat. På något märkligt sätt brukar jag ha en märklig tendens att "välja" helt fel dagar att resa, då det blir tågkaos, oväder eller något annat. Det enda jag än så länge inte råkat ut för - tack och och lov - är några olyckor. I alla fall har jag själv inte varit inblandad i någon, däremot kunnat fastna i köer som är konsekvenser av en olycka.
Så det skulle väl egentligen inte förvåna mig särskilt mycket om detta händer nu till jul. när jag ska ut och åka också! Visst låter jag optimistisk?! ;-) Men jag börjar bli så luttrad vad gäller sådant, så inget förvånar mig längre...

DN 1 VG 1, 2

Nu börjar det sakta klarna för mig, nu börjar jag förstå... Varför jag varit singel så länge. ;-) Enligt sann kvällstidningsjournalistik har har Aftonbladet tagit fram en lista över vilka som skiljer sig oftast! Vilka hittar vi på andra plats? Jo, piloter och fartygsbefäl! Där har vi givetvis förklaringen!! *L*
Har har topp 5 på respektive lista:


DE SKILJER SIG MEST:

1) Renhållnings- och återvinningsarbetare 7,2 %
Vill väl inte ta med sig jobbet hem - och överlåter allt sin respektive...

2) Piloter, fartygsbefäl m.fl. 6,6 %

3) Smeder, verktygsmakare m.fl. 0,9 %
Vem kommer dagligen hem med nya smycken till frun om inte smeden??

4) Lantmästare, skogsmästare m.fl. 0,9 %
Är väl bara floristen som klår skogmästaren i kunkaper kring blommor och bin?!

5) Skräddare, tillskärare, tapetserare m.fl. 1,0 %
Hittar givetvis direkt den skräddarsydda partnern, som passar som hand i handske! Dessutom händiga i hemmet...

AB 1

Bilden lånad från Skilsmässa

Idag kom årets första snö över västkusten. Långt in på eftermiddagen såg det inte alls ut som om det skulle bli något oväder, vi vaknade till ytterligare en vacker - om än väldigt kall - morgon med strålande solsken.
Men icke då. Frampå kvällen - lagom till avgång - kom snön. Först ett lätt, vackert snöfall som sedan övergick till ett kraftigt snöfall med rejäla lappvantar. Och blötsnö blev det också, vilt yrande i vinden. Snön trängde in precis överallt när man hattade omkring på däck, in under kläderna och till och med in i öronen!
Men så länge man satt torrskodd på bryggan var det en härlig känsla med snön yrande utanför fönstren. Faktiskt rejäl julstämning!

Vi började riktigt mänsklig tid imorse, först vid halv åtta - och det är ju en tid man kan leva med. Vi har under dagen cirklat runt Stenungsund och inatt (eller rättare sagt 4 imorgon bitti) blir det också en vända runt i de trakterna.
Sedan finns flera alternativ var vi hamnar nånstans, allt beroende på när vi blir klara imorgon med det vi ska göra. Men med tanke på den tidiga starten på dagen, får man väl hoppas att vi får några timmars vila innan nästa jobb.

Så har jag fått prova på en helt ny maträtt. Helt svensk, men ändå har jag aldrig hört talas om den - nämligen äggost! Det är tydligen något typiskt bohusländskt, så där har man väl förklaringen att jag aldrig hört talas om det - som levt hela mitt liv på ostkusten.
Men gott var det, kändes som en korsning mellan ostkaka och risifrutti och åts med sylt. :)
En av matroserna på en av de andra bogserbåtarna hade gjort äggost till efterrätt idag - och så pass mycket att det räckte även till oss. Så strax innan kvällens bogseruppdrag, la våra bogserabåtar sig jämsides och över relingarna bollades fatt med äggost. Jag och kapten satt gott skrattande på bryggan och undrade om man gjorde likadant på Silja Lines båtar?
Ångorna har sedan efter middagen legat rätt tunga, åtminstone i min hytt. Traditionsenligt har det varit ärtsoppa och pannkaka (men faktiskt första gången jag fått detta på Lars) till middag och det blev lika traditionsenligt fart på magen.
Så kom samtalsämnet om varför det just är ärtsoppa och pannkaka som gäller på just torsdagar. Detta har jag själv aldrig riktigt tänkt på, jag har liksom bara "köpt konceptet", att det är så det är. Då vi inte kom fram till något bra svar, kunde jag inte låta bli att googla på det! Och som det mesta, gick det givetvis att hitta svaret på internet.
Så nu har jag läst mig till ärtsoppa från början inte alls är svensk, utan kommer från Iran och Irak, men kom väldigt tidigt till Sverige. Under 1200 och 1300-talet var Sverige katolskt och då avslutades veckan på torsdag med att man åt ärtsoppa innan den tre dagar långa fastan fredag, lördag och söndag. Därav den urstarka svenska traditionen att ärtsoppa ska ätas på torsdag. Pannkakan var som en efterrätt, men varför det just var pannkaka har jag inte lyckats hitta dessvärre.
Dock läste jag också varför ärtsoppa är så vanligt inom militären (vet ju alla som gjort lumpen - och även jag som inte gjort lumpen). Förr tillbaka hade svenska militärer ärtsoppa och surströmming som basföda (låter inte som någon vidare kombination), men helt enkelt av simpla anledningar. Ärterna var nämligen lätta att transportera och surströmmingens konserveringsmetod gjorde den väldigt hållbar. Sen har ärtsoppan helt enkelt levt kvar... :-)

Två norrmän, Tjostolv Moland och Joshua French, har dömts till döden av en domstol i Kongo.
Tjostolv Moland döms för dråp, spioneri, medhjälp till dråp och konspiration. Joshua French döms för medhjälp till dråp, spioneri, mordförsök, konspiration och väpnat rån. Dessutom ska de tillsammans med den norska staten betala ett skadestånd på 500 miljoner dollar.
Norrmännen påstår att de var i Kongo i affärer, bland med planer att starta ett event-företag i Kongo - medan domstolen alltså påstår att de var där på uppdrag av norska staten för att spionera.

Om de är skyldiga eller ej har jag ingen som helst aning om, så det tänker jag inte spekulera i. Men oavsett blir man lite fundersam när läser om detta.
Bara bötesbeloppet i sig är ju hissnande! 500 miljoner dollar kommer de ju aldrig att kunna betala - inte utan norska statens hjälp. Man funderar ju faktiskt på om det inte är så att Kongo här ser en chans att pressa Norge på pengar helt enkelt?! Att man inofficiellt säger "Hit med pengarna, så får ni tillbaka era medborgare". De flesta afrikanska länder är ju inte direkt kända för att vara nämnvärt demokratiska, så man kan ju faktiskt undra... Man fabriserar lite brottsanklagelser, sen pressar man Norge på pengar. Att norrmännen dessutom inte ens fått tolk under rättegången tycker i alla fall jag visar på att något inte riktigt stått rätt till.

Men mest av allt reagerar jag på två saker! Dels dödsstraffet, förstås, som är en helt oacceptabel form av bestraffning. Oavsett om man är skyldig eller ej, finns inget som rättfärdigar dödsstraff. Man kan rabbla upp massor med anledningar till att inte ha ett sådant straff.
I alla rättssamhällen kan det ske att personer döms trots att de är skyldiga - och dödsstraff går ju inte att "ta tillbaka" den dag det eventuellt visar sig att den avrättade var oskyldig. Vill man verkligen ge någon ett straff som är kännbart, finns det många andra bra sätt - någon som avrättas plågas sin höjd fram tills själva avrättningen är genomförd.

Det är heller knappast första gången någon döms till döden i vare sig Kongo eller många andra länder under tveksamma omständigheter. Men nu är det plötsligt två norrmän - och då, blir det ett ramaskri utan dess like.
Att norrmännen engagerar sig är kanske inte så konstigt, det är ju två av deras landsmän - men det är stora uppslag i flera västeuropeiska tidningar. Nu helt plötsligt skriver man spaltmeter om två kongolesiska dödsdomar.
Självklart ser även jag det orimliga i att skriva om varje märkligt rättsfall i hela världen, det skulle aldrig fungera. Men ibland blir man bar väldigt brydd över hur media verkar solla och gallra bland nyheterna!
Å andra sidan kanske man får se det som så, att i och med denna dom kanske omvärlden får upp ögonen för vad som händer inte bara i Kongo, utan även i många andra länder...?!

DN 1 EX 1 SvD 1, 2, 3 POL 1 VG 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9

Var det någon mer än jag om INTE saknade den kommersiella radion mellan sju och åtta imorse? Helt ensam är jag knappast om det i alla fall! För oavsett om jag är till sjöss eller iland, så är det ytterst sällan jag lyssnar på de kommersiella kanalerna - jag har helt enkelt tröttnat på dem. Vissa program kan visserligen vara helt okej att lyssna på, men ingen regel utan undantag.
När dessa kanaler kom för 16 år sedan, tyckte jag de var ett bra alternativ till SR, men nu är jag av motsatt åsikt. Istället har jag gått tillbaka till Sveriges Radio och lyssnar praktiskt taget aldrig på någon av musikkanalerna.
Anledningen till tystnaden i radion i morse ska ha varit en protest mot att de kommersiella radiostationerna måste betala en avgift till staten för rätten att sända reklamradio, en avgift som för alla kanaler tillsammans motsvarar 136 miljoner kronor per år.
Just den debatten tänker jag inte ens lägga mig i, har faktiskt ingen åsikt kring det. Det enda jag vet är att jag skulle inte sakna dessa kanaler om de försvann helt - av den enkla anledningen att de inte lyckats upprätthålla den variation och kvalitet jag själv tycker att en radiokanal ska ha. De spelar samma låtar om och om igen och det enda krav man tycks ställa på programledarna är att de ska kunna prata högt och ha ett jobbigt skratt - sedan får de jobbet! Undrar hur en anställningsintervju ser ut? Vad är första frågan? "Kan du skratta för oss?" "Nej, inte tillräckligt jobbigt skratt - ring inte oss, vi ringer dig!".

AB 1, 2 DN 1

Bilden lånad från Textually

När jag köpte min dator, var Internet Explorer redan installerad på datorn. Då det var det programmet jag så att säga var "van vid" sedan tidigare datorer, behöll jag det och brydde mig till en början inte om att installera någon annan webläsare på datorn.
Men så blev lite småkrångel med programmet, jag installerade nyare versioner men det blev inte bättre.
Efter tips från diverse datafolk och andra "förstå-sig-påare", installerade jag istället Firefox. Till en början var jag jättenöjd och tyckte det funkade hur bra som helst. Det fanns en rad funktioner som jag saknat hos Internet Explorer plus att programmet inte krånglade alls.
Men nu är jag plöstligt inte alls särskilt nöjd längre! Programmet krånglar hur mycket som helst, det låser sig och vissa websidor klarar det inte alls av att ens visa - som Explorer inte haft några som helst problem med.
Jag har installerat om Firefox och haft mig, men ICKE - det vill inte fungera ordentligt! Så nu är jag måttligt imponerad får jag säga. Enda anledningen till att jag inte gått tillbaka till Explorer, är att jag inte får de funktioner som jag saknat i det programmet - men som finns i Firefox. Har verkligen saknat saker som till exempel stavningsprogram, något som finns i Firefox. Även om jag inte har några problem med stavningen, dyker ju stavfel ibland upp som man inte lägger märke till... Liksom en del andra saker som Firefox ger möjlighet till.
Finns det fler än jag som har problem med det här programmet? Kanske någon som känner till något jämförbart program, som inte krånglar?

VG 1, 2

Bilden lånad från Mjukvara.se

Imorse vaknade vi till en strålande fin morgon och en spegelblank Vallhamn hamn. Det var en tvättäkta vintermorgon med någon grad under 0-sträcket och frost ute. En ren fröjd med andra ord.
Aningen smått får jag känslan av att vara lite för pysslig på morgnarna, många gånger är jag nämligen först uppe och kör då igång kaffe och röjer under i byssan sedan kvällen innan. Jag har fått lite roade blickar, men samtidigt tycker jag det är lite kul och gör det gärna...
För min egen del har dagen utvecklats till en rätt lugn sådan. Vi hade ett uppdrag i Vallhamn i morse och avgick sedan till Stenungsund för en bogsering där. Nu är vi åter tillbaka i Vallhamn för ett uppdrag ikväll, sedan återstår att se vart det bär hän.
Under dessa timmar av väntan, håller resten av besättningen på med lite underhåll av maskin, medan jag själv fått ledigt fram till bogseringen ikväll. Jag protesterade väl inte nämnvärt när jag blev ivägskickad till hytten "på ledighet" av kapten. En aning seg blir man ju av allt vridande och vändande på dygnet, så det gör mig inte så mycket att få sitta här en stund och ta det lugnt.
Ska försöka göra lite åt teoripluggandet också, när jag nu faktiskt har möjlighet - så värst mycket tid har det inte varit till det sen jag kom ombord på Lars.

Man får nog medge att sjömän i mångt och mycket är ett speciellt släkte. De flesta tycks ha mer eller mindre ett brinnande intresse för hav, båtar, fiske och/eller en massa annat som har med sjön att göra. Det pratas i stort sett bara sjöfart på något sätt eller avseende den större delen av den vakna tid man har.
De flesta har privata båtar och/eller sommarstuga vid havet eller i skärgården och man lever sitt liv på och med havet på nåt vis.
Men sjömansyrket blir ju lite mer än "bara" ett yrkesval också - det blir ju lite av en livsstil i och med att man är borta så mycket och tillbringar så mycket tid på just sjön och i olika båtar.
Så det finns fantastiskt många eldsjälar ute på fartygen och jag tror aldrig jag varit med om någin yrkesgrupp, där en så pass stor majoritet har ett sådant brinnande intresse för sitt yrke. Sen finns det självklart undantag - men vilken regel har inte sådana?!

Själv är jag knappast så mycket till undantag heller, även om det finns olika grad av att vara eldsjäl. Men många spm kommer hem till mig brukar ganska fort kunna gissa vad det är jag utbildar mig till och var mina intressen ligger till viss del. :-) Och jo - även jag har ju tillgång till en sommarstuga i skärgården, även om jag inte har någon egen båt...

Under eftermiddagen lyckades jag i alla fall smita iland en snabbis. Mina nikotintuggummin och tandkrämen hade börjat tryta rätt duktigt, så det kom som en skänk från ovan att jag fick komma iland en sväng.
Och faktiskt så har jag också köpte årets första julklapp! Det kommer ju bli ett jäktande utan dess like för min del när jag väl mönstrat av - något som kommer att ske runt den 18/12. Sedan bär de av till Hudik den 21 eller 22/12, så det är inte många dagar att spela på vad gäller julklappsinköp. Min morfar brukade ofta sticka iväg på självaste julafton och köpa samtliga julklappar, men vet inte om jag vill vara fullt så extrem! Jag vill nog gärna ha allt sådant klart när julafton väl infinner sig.
Men det är ändå tur att vi bara handlar väldigt symboliska julklappar inom vår familj, annars kan ju kostnaderna rusa iväg ganska duktigt. Jag har länge tyckt att julfirandet mer och mer börjat bli någon form av tävling i vem som kan handla de dyraste julklapparna eller dricka flest snapsar istället för att den ska få handla om vad den faktiskt ska handla om - nämligen gemenskap och att umgås.
Att ge julklappar hör ju till på något vis, därför har vi i familjen bestämt att fortsätta med det, men bara ge småsaker istället. Men man förvånas faktiskt ibland över vilka prylar det är som utnämns till årets julklapp - ofta är det ganska dyra grejer och man undrar i sitt stilla sinne om folk verkligen köper så dyra saker till varann! Men så måste det ju vara, eftersom det ofta är väldigt dyra saker blir just årets julklapp....

Emellanåt under våra familjejular, kan jag med ett leende komma att tänka på filmen Tomten är far till alla barnen - åtminstone de sista åren. För er som inte sett den, är det en komedi om ett par som ska fira jul - saken är bara den att kvinnan har tre barn sedan tidigare förhållanden, med tre olika pappor. Och alla är bjudna denna julafton - givetvis med en lång rad förvecklingar som följd.
Nu är det långt ifrån så extremt i vår familj, som det är på filmen och det blir aldrig några förvecklingar. Men ibland kan man lite full i skratt när det kommer ex, nya partners, barn från tidigare förhållanden - ja, ni vet! "Den morderna familjen" helt enkelt.
Hos oss brukar det fungera och jularna bli lyckade, så det är aldrig några problem. Det ska man verkligen skatta sig lycklig över, för så är ju inte alltid fallet i många andra familjer.
Alla familjekonstellationer blir än mer påtagliga i större sammanhang, som bröllop, dop, begravningar och så vidare - då det är ännu större uppslutning än på julafton av diverse släktingar.
Men - som sagt - det brukar funka, så bättre kan det ju inte bli. Många av dem man känner flackar runt som vettvillingar mellan olika släktingar under julen och tillbringar mer tid i bilen än inomhus. Så är jag verkligen glad att jag slipper ha det! Framförallt om man är två kan det bli ännu mer flängande med alla man ska besöka. Det enklaste - så som det varit när jag varit tillsammans med tjejer jag firat jul med - är ju att helt enkelt bestämma att ett år firar man med den enas föräldrar - nästa år med den andres...

AB 1, 2, 3, 4, 5, 6 AoB 1, 2 DN 1, 2, 3, 4 SvD 1, 2 VG 1

Spontant har jag tyckt det varit otroligt bra att få en bogserbåt som praktikplats så här sista året av utbildningen. Nu kan man otroligt mycket mer än första året kring sjöfart och förtöjningar (även om man givetvis är långt ifrån fullärd) och jag inbillar mig att man kan tillgodogöra sig denna praktik väldigt mycket mer nu. Man håller på en bogserbåt koll på otroligt mycket kring hävarmar, vinklar, skrovformer och gud-vet-vad, liksom samarbete med lotsar och många andra aktörer i hamnarna - inte bara fartygsbesättningarna.
Till det är ju själva navigeringen och manövreringen på en bogserbåt långt mycket mer "finlir" på en bogserbåt än de flesta andra båtar. För att hänga med, måste man verkligen ha koll på thrusters, roderverkan och en del annat som besättningen kränger sig med. Sådant hade jag verkligen ingen koll alls på under första praktiken till sjöss.
Så är faktiskt glad att jag fick en bogserbåt nu och inte under första eller andra praktiken. Nu har jag sett hur det går till på större båtar vid förtöjningar - som är det i särklass vanligaste uppdraget för de flesta bogserbåtar att assistera vid - och kan nu se hur man resonerar på bogserbåtarna under dessa manövrer.
Och det är knappast någon nackdel att ha varit på en bogserbåt under praktiken och ha sett hur det går till - även om det är ganska långt ifrån den vardag jag själv kommer att när jag väl är utexaminerad och ska börja jobba till sjöss "på riktigt".

Flängandet längs Västkusten fortsätter för bogserbåten Lars och oss ombord. Tidigt i morse la vi till i Uddevalla, där vi hade ett par jobb på eftermiddagen idag. Efter att ha varit vaken till närmare halv fem i morse blev det en rejäl sovmorgon för oss allihop. Jag själv var - för ovanlighetens skull - först uppe vid 12-tiden och satte på rejält med kaffe, så att det skulle räcka till alla innan jag hoppade in i duschen för att vakna till liv.
Efter avslutat uppdrag i Uddevalla bar det av till Vallhamn, där vi nu ligger och har ett litet jobb imorgon bitti. Senaste beskedet tycks innebära att vi sedan beger oss till Stenungsund efter det. Men en sak har jag lärt, nämligen att det ständigt kan bli planändringar till sjöss - och på bogserbåtar i synnerhet - så ska vill inte låta alltför självsäker än så länge på den punkten.
Vi har dock fått börja känna på vinterkylan rätt bra när vi är på däck. Sista dygnet har temperaturen legat runt nollan - och då är det inte alla gånger helt roligt i vindarna på däck! Man får skatta sig lycklig att det finns varma arbetskläder att använda - för dessa till trots kan man vara nog så frusen när man kommer in.

Tillvaron på en bogserbåt är ju långt mycket mer "tillrättalagd" och "trygg" mot för hur det kan se ut på de flesta andra fartyg. På många sätt är det nästan lite grann som att vara hemma. Man kan komma iland flera gånger i veckan, man har tillgång till svensk TV, tidningar, radio, mobiltelefon och internet på ett sätt som inte förekommer alls på utebåtarna.
Men en av mina fördomar - om det är vad man kan kalla det? - om bogserbåtar har man i alla lyckats slå hål på. Nämligen att man bara ligger i en och samma hamn jämt. För så är det verkligen inte. Självklart kan det variera väldigt mycket i perioder, men det är långt mycket mer flackande än jag någonsin trott innan jag kom hit. Sista veckan har vi inte varit i Göteborg - som är Lars' hemmahamn - överhuvudtaget.
Å andra sidan är det ju heller inga direkta långresor man ger sig ut på; de längsta jag själv varit med om har varit på några timmar och det är ju viss skillnad mot många båtar, som kan ha resor på dygn och veckor.
Så det är verkligen två vitt skilda liv om man jämför en bogserare med livet på de större fartygen. Själv skulle jag mycket väl kunna tänka mig att jobba en tid på en bogserbåt - men inte år ut och år in. Det känns inte riktigt som det är vad jag utbildar mig för. Även om jag trivs hur bra som helst här!

Livet till sjöss är ju knappast så exotiskt som många tror, man får ju ganska många kommentarer om damer i varje hamn, långa resor och en massa annat när man berättar vad man utbildar sig till. Och riktigt så är det ju inte. Det är ganska slitsamt och det är det inte ofta man har möjlighet att komma iland.
Samtidigt är det ju heller inte så farligt som många vill få det att låta som. Visst kan blåsa duktigt - och det kan ju vara en potentiell fara om det blåser rejält - och visst förekommer det pirater och det ena med det andra. Men risker finns ju inom alla yrken. Hade jag blivit "kontrorsåtta" hade jag förmodligen fått musarm eller något annat istället. ;-)
Men jag erkänner att det är lite mer utmaning att vara på en utebåt än en bogserbåt - och jag vill i alla fall börja i den ändan. Får jag sedan barn kan jag tänka mig en bogserbåt medan barnen är små, detsamma när man närmar sig pensionsåldern kan det också vara ett bra alternativ.
Men fördelen med just sjökapten - eller rättare sagt många yrken till sjöss - är att det finns en enorm bredd på vad man kan ta för jobb och ändå ha nytta av utbildningen. Det är inte bara en fråga om alla olika typer av båtar man kan jobba på, utan även att det finns en lång rad yrken iland man kan ta och fortfarande "vara kvar i branschen". Det finns nog egentligen bara en enda typ av båtar jag helt enkelt inte kan tänka mig - och det är bilfärjor. Att guppa fram och tillbaka mellan två kajer med en överfart på max några få minuter skulle verkligen inte vara min grej...

SvD 1 VG 1, 2, 3

Midvinternattens köld är svår
24 små nissar i djupsnö går.
Rävsax gömd under täcke vitt
knipsar nisse av på mitt.
Livsandan för honom tryter
snart i eget blod han flyter.

23 små nissar i smällkalla natten
vandrar så stilla i spår av katten.
Örnen i sitt näste ruva
då han ser en liten luva
han dyker från grenen där han bor
- och krossar nisse med vassa klor.

22 små nissar mot bebyggelse vandra
i lång rad efter varandra.
Då de över vägen måst passera
då en landmina brisera.
Nisse skjuts i höjden likt raket
var han nu är ingen vet.

21 små nissar i midnattstimma
traskar fram i månljussrtimma.
Ugglan hoar i från näste
istapp faller i från fäste.
Nisse spetsas utav tappen
tomte ligger död på trappen.

20 små tomtar på lustigt vis
kanar på trappen hal av is.
Nisse bevisar att Newton hade rätt
när han halkar på ett komiskt sätt.
Tyngdaccelerationen mot marken drar
utav nisse inget finns kvar.

Lustig fälla husbond monterat
detta har 19 nissar intresserat.
Offer i fällan är vanligtvis möss
men trots det blir med nisse adjöss.
Nisse kapas i delar åtta
fast han inte var en råtta.

Utanför dörren står ett grötfat och ångar
18 nissars intresse det fångar.
Med stigande hunger fatet de nalkar
en stackars tomte på kanten halkar!
Hhan sliter, han kämpar, han svettar sig blöt
men sjunker likväl i kvicksandslik gröt.

17 nissar efter ingång leta,
dess placering ingen veta.
Upp på väggen stegen hänger
- Nisse runt denna ett snöre slänger.
Tomten runt halsen snöret vira
hans död de 16 genast fira.

Många springor stugan har
där 16 tomtar in sig tar.
Katten som bakom dörren ruva
slukar nisse med hull och luva.
Resten av tomte hand
suger nisse bort från tand.

En av de 15 i köket ränner
för att mata sina vänner.
Han i mikroungen letar
och bland innehållet petar.
Kortslut i startknapp gör
att nisse smälter ner till smör...

Mikrovågor har nisse kletat
när 14 tomtar efter ätbart letat.
Högfrekvens var ganska illa
nisse efter spänning pilla.
Kilovolt i nisses händer -
ljusbåge så vackert tänder.

Efter var husmor maten lagt
tomtar går på jakt.
Nisse in i frysen kryper,
Fahrenheit i kinden nyper.
Luvan blir av kylan vass;
nisse omvandlas till glass!

12 små tomtar mot julbordet ila,
snabbt de upp för bordsben kila.
När sista tomten över kanten hasa
han tappar greppet och nedåt rasa!
Faller nedåt likt ett lod
mattan färgas röd av tomteblod...

11 tomtar vill husmor hjälpa
med att tallrikar i diskvattnet stjälpa!
Kemi som hobby husmor har,
av misstag de flaskan med kungsvatten tar!
Nisse dyker i prepparerat vatten
nu han fräser likt katten...

Tomtar nu i väldig iver
springer runt ty hungern i dem river.
Nisse snubblar på sitt skägg
faller rätt på knivens egg.
Lilla nisse, stackars saten,
rinner ut i sillsalaten.

9 små tomtar har festat på sill
och nu de törsten släcka vill.
De rusar mot glöggen i samlad tropp
- och tar för sig av drycken i vars en kopp.
Ner faller nisse i glögghett hav,
likt skållad mandel hans skinn faller av.

8 nissar på väggen klättra
för att färgen på darttavlan bättra.
Husbondsgrabb med sömnen trasslar
undrar vad det är som prasslar.
Pilen som pojken skickar med snärt
sätter sig i tomtens stjärt.

7 små nissar sig mot golvet kasta
och de nu mot julgran hasta.
Julgransfoten fylld med vatten
- ser de ej i mörka natten!
Nisse vill här bada sig,
drunknar bort från livets stig...

6 små tomtar sig i granen svingar
mellan ljus och änglavingar!
Nisse sig för nära våga
snart han står i ljusan låga!
Doftar snart likt vidbränd stek
ångrar då sin ystra lek.

Granen är en farlig plats
5 små nissar nedåt tar sats.
De sakta ner för grenen glider
barren då i baken svider.
Tomtens resa slutar fort
en glasklar kula gör honom till lort.

4 tomtar runt varandra springer
då helt plötsligt telefonen ringer.
Äldsta dottern i denna svara
- tomte undrar vad detta kan vara.
Nisse upp på klykan stretar
luren läggs på som honom kletar...

3 små tomtar kring sig tittar,
då en smällkaramell de hittar!
Ner på denna nisse hoppar
men för detta den ej stoppar.
Då golv, i tak och på gardin med frans
finns nu nisses hjärnsubstans...

2 små tomtar dator hittar
och i denna nu de tittar.
Nisse flexskiva vill vara
då datorn fil på honom spara.
Nisse inget skrivskydd har
- så nisse slutar sina dar...

Husbond stiger upp i natten
för att kasta lite vatten.
Under husbond tunga tåffla
nisse blir till krämig våffla.
Snön ligger vit lite här och var
- och inte en djävla tomte finns kvar!!

AB 1 EX 1 VG 1, 2

Bilden lånad från Craft Passion

Sjömanslivet är långt ifrån bara att lasta, lossa och köra båtar. Det är en hel del annat också. Väntan är en stor del av tillvaron många gånger.
Ikväll var tanken att vi skulle bunkra i Brofjorden och, jo, det fick vi till slut. Efter nästan 1,5 timmes väntan. Sedan tar själva bunkringen vid och den i sig tar ett par timmar. Och sådana situationer uppstår lite titt som tätt till sjöss - fast på en bogserbåt är de inte så många som på många andra båtar. På Vingatank var de rätt många - och långa. Det var många gånger det inte bara var timmar utan dygn till ankars eller kaj i väntan på olika saker; kajplats, lots, agenter, laster, bunkerbåtar...
Annars tycks jag haft mycket tur under mina två praktikbåtar denna termin. På Vingatank pratade man om att man haft ovanligt många och täta resor under de två månader jag var där, ofta hade man några dygn här och där då man annars låg och väntade på laster.
Detsamma har gällt här på Lars, vad jag har förstått. Man har haft ovanligt många uppdrag och vi har flängt glatt åt alla möjliga håll längs Västkusten. Och det är ju inte direkt något som är till nackdel för mig som elev - ju mer jobb vi har, ju mer kan jag vara med på och ju mer lär jag mig - förhoppningsvis.

Idag känns det nästan nostalgiskt när man kom tillbaka till Lysekil och Brofjorden, där jag ju mönstrade av Vingatank för några veckor sedan. Vi gjorde flera vändor hit under min praktiktid där och jag tyckte alltid det var lika vackert.
Nu la vi till i Lysekil i väntan på att bogsera in en tankbåt i Brofjorden och resan dit från Stenungsund var en upplevelse. För mig som sett oförskämt lite av Västkusten, tittar man så att nacken vrids 180° runt och ögonen nästan tränger ut ur sina hålor när man passerar genom den fantastiskt vackra skärgården.
Vi har passerat genom trånga farleder och passager, vackra klippor och öar. Och idag var det även delar av de trakter Evert Taube haft med i sin visor. Som Saltö, där han handelsman Flink (som egentligen tydligen var ett ironiskt menat smeknamn, då han var totala motsatsen till Flink) och Malö - där ju "vackra Maj" fanns. :-)
Men väl framme i Brofjorden tidigare ikväll, fick man direkt en varning om att det är nu är december (jo, det blev det nu under skrivandets gång, då klockan passerade midnatt). Temperaturen har passerat under nollan och andedräkten stod som rök ur munnen. Kanske är ändå vintern här nu, om än tillfälligt?! Det kanske ändå finns hopp för lite snö till jul?!

Idag fick jag dessutom en ny uppgift. Jag fick ordna middagen åt resten av besättningen. Det var nu så att jag faktiskt till och med själv erbjöd mig, då det körde ihop sig en aning med bogseringar och jobb precis vid middagstid. Så jag tyckte inte det var mer än rätt att jag gjorde min första insats i byssan för min praktik ombord på Lars.
Bestyren i byssan brukar gå runt bland besättningsmedlemmarna, men själv har jag hittills inte blivit ombedd att laga någon mat. Nu blev det dock så, delvis på mitt eget initiativ. Men det blev en enkel uppgift. De andra hade önskat sig köttfärssås och spagetti och det tyckte jag mig kunna fixa. Och poppis blev det!
Sex hekto köttfärs hade man plockat fram till fyra personer och jag tyckte direkt det såg mycket ut och funderade länge över om jag verkligen skulle behöva göra på allt. Men till slut gjorde jag det - och allt gick åt!
Runt bordet haglade sedan kommentarerna om att jag från och med idag är tillförordnad kock ombord! ;-) Köttfärssås är väl inte världens svåraste rätt, men tydligen hade jag lyckats bra - så bra att de andra vill ha mig i byssan fler gånger...
Så jag får väl sträcka lite på mig och ta åt mig av allt beröm. Men det är också tacksamt när man kommer till ett kök, där man verkligen hittar allt man kan önska sig i form av ingredienser - även lite finare varor. Det var bara att plocka hej vilt, vilket jag givetvis också gjorde. Så det blev en lite "finare" köttfärssås med grädde, vin, och lite annat vardagslyx. Vin har jag själv visserligen alltid i köttfärssås, men grädde hör till undantagen (det går knappt att göra sås utan vin och grädde om den ska bli riktigt god tycker jag).

Jag har aldrig varit någon som helst form av sportfreak, jag har verkligen tränat och hållit igång fysiskt alldeles för lite i alla år. Helt enkelt har jag varit totalt ointresserad - även om jag nu på senare år börjat inse att jag faktiskt måste hålla igång kroppen för att orka med. Jag märker mer och mer hur otränad jag är och att jag inte behöver anstränga mig särskilt mycket för att bli helt slut.
Men samtidigt har ointresset ändå funnits där och det har verkligen burit emot att komma igång med träningen. Dumt nog.
Fast nu till sjöss har jag märkt en tendens hos mig själv som jag inte märkt hos mig själv förut! Jag har nämligen märkt att jag börjat sakna att röra på mig! Jag kan verkligen längta efter att få komma iland och ta en promenad - jag kan till och med tänka mig en joggingrunda! Som sagt; det är inte något som på något vis är likt mig.
Men det har säkerligen med den totalt obefintliga möjligheten att röra på sig ombord på en båt. Och ju mindre båten är, ju mindre rör man på sig. Lars är bara 32 meter lång, så det är inga långa sträckor man rör sig i jobbet på dagarna.
Iland har man ändå viss "gratismotion" - man går på stan, till och från bussen, i trappor och så vidare. Man rör sig åtminstone lite grann, vare sig man vill eller ej. Det gör man inte på en båt. Man rör sig minimalt helt enkelt. Och det sätter sina spår kan jag säga! Jag märker att konditionen blivit påtagligt sämre under hösten!

AB 1 DN 1, 2 EX 1