Aldrig har jag själv "drabbats" av så många fördomar som sedan jag fått diagnosen depression! I mångas ögon är man ett psykfall som hör hemma på någon psykavdelning med tvångströja. Något som jag själv upplever som nästan kränkande, då ju detta är så långt ifrån sanningen man kan komma.

Alla vet vad en depression är eftersom vi nästan alla har varit med om att känna oss "nere" och använder då begreppet depression för att beskriva hur vi kände oss. Men detta stämmer inte.
Här några myter om depression som inte stämmer:

Myt 1:
"Depression är inte en sjukdom"

Men klinisk egentlig depression är en svår sjukdom som påverkar den drabbades stämningsläge, tankar och kropp. Forskning har visat att sjukdomen depression har genetiska och biologiska orsaker och personer som är drabbade har högre nivåer av stresshormoner.

Myt 2:
"Även om depression är en sjukdom så kan man inte göra något åt det"

Men depression är behandlingsbart och mer än 80 procent blir förbättrade med behandling. Med nya behandlingar och läkemedel bör ännu fler drabbade förbättras.

Myt 3:
"Depression är inget annat än att må dåligt vilket är ett normalt tillstånd i livet"

Men att sätta likhetstecken mellan depression och att ibland må dåligt är som att tro att lunginflammation är samma sak som förkylning. Alla mår ibland dåligt en eller två dagar. Men depression kan finnas en livstid hos vissa patienter. Ingen begår heller självmord för att de ibland mår sämre.

Myt 4:
"Personer som drabbats av depression tycker bara synd om sig själva"

Men depression drabbar en av 15 kvinnor och en av 30 män under deras livstid Några av världens mest kända människor har lidit av depression t ex Alexander den Store, Napoleon Bonaparte, Abraham Lincoln, Winston Churchill, Florence Nightingale, Isaac Newton, Charles Darwin, Ludwig van Beethoven och Michelangelo. Och dessa personer är inte exakt de personer som tyckte synd om sig själva.

Myt 5:
"Man kan själv övervinna depression. Den som inte kan göra det är svag"

Men depression kan lika lite viljas bort som hjärtkärlsjukdom eller diabetes. Depression orsakas av kemiska förändringar i hjärnan som inte går bort av positiva tankar och beslutsamhet. Att söka vård för sina depressiva symtom visar på mod och styrka och inte på saknad av vilja.

Myt 6:
"Depression går över av sig själv"

Men i de allra flesta så kan depression finnas kvar i månader eller år. Depression kan gå över av sig själv bara för att återkomma senare i livet. När en drabbad redan haft en depression är risken större att få andra depressioner. Klinisk depression kan leda till döden genom självmord vilket kan inträffa om man väntar för länge med att uppsöka vård.

Myt 7:
"Depression utgör del av det normala åldrandet"

Men depression är inte samma sak som åldrande trots att äldre upplever mer händelser och situationer som kan leda till depression; t ex förlust av vänner och familj, sjukdom, och isolering. Äldre personer som växte upp i en tid då man inte diskuterade psykisk eller mental sjukdom känner kanske mer skam än yngre personer att söka vård. Den högsta incidensen av självmord inträffar hos personer som är 65 år och äldre och män är mer sårbara än kvinnor. Det är därför viktigt för äldre att söka vård.

Myt 8:
"Depression drabbar bara kvinnor"

Trots att kvinnor drabbas av depression två gånger mer än män så drabbas män lika fullt. Men depression bland män rapporteras inte lika mycket som hos kvinnor. Kanske för att depression uppfattas som svaghet i vissa kulturer. Men män har mer lyckade självmordsförsök än kvinnor så det är viktigt för män att söka vård.

Myt 9:
"Depression drabbar inte barn och tonåringar. Om barn och tonåringar drabbas så är det bara en normal del av att växa upp."

Men statistiska beräkningar visar en av 33-100 barn och en av 8 - 20 tonåringar är deprimerade varje år. Variationen i siffrorna beror på att det är svårt att mäta depression hos barn och tonåringar.Barn och tonåringar kan ofta inte meddela sig lika bra som vuxna så vuxna måste lära sig att känna igen depressionssymtomen hos sina barn och tonåringar.

Myt 10:
"Om någon i familjen drabbats av depression så kommer alla i den familjen att drabbas"

Men på samma sätt som man kan ha genetisk predisposition eller känslighet för högt blodtryck eller diabetes så kan man ha genetisk känslighet för att drabbas av depression. Men detta innebär inte att alla i familjen drabbas om en gör det. Man ska bara vara medveten om att ens risk för att drabbas av depression är högre om familjen är drabbad. Då är det viktigt att söka vård om symtomen skulle uppträda.

AB 1, 2