18 år av mitt liv har jag rökt, som mest rökte jag nästan ett paket röda Prince per dag. Det är ganska mycket. Nu har jag hållt upp ett halvår - och känner mig riktigt stolt.
Vet inte hur man ska beskriva sitt intellekt som rökare. 99,999999 % av alla rökare känner garanterat till riskerna med rökning, ingen kan i dagsläget skylla på att man inte vet att det är farligt att röka. Så i den bemärkelsen är man inte dum. Eller åtminstone inte ointelligent - för dum är väl just vad man är, eftersom man röker trots att man vet om riskerna.
Men samtidigt är det ett begär som är svårt att beskriva. För något halvår sedan såg jag ett reportage på TV om vård för narkotikamissbrukare, en av de som blivit hjälpt av just den behandlingsmetod reportaget handlade om intervjuades. Så fick han frågan varför han använt narkotika i så många år, varför han tidigare inte lyckats sluta trots att han visste om riskerna med narkotika - och hans svar var så klockrent bra! Han svarar lugnt att "begäret är starkare än förnuftet"!! Så klockrent sant, stämmer på de flesta typer av missbruk inklusive rökning.
Det är ju en konstant debatt om det här med rökning och jag får nog erkänna att det känns som att jag står någonstans mittemellan rökaren och antirökarna. Enkelt uttryckt känns det som att så länge tobak är lagligt får rökarna och ickerökarna mötas lite på halva vägen.
Som rökare ska man absolut ta hänsyn till ickerökarna, inte tu tal om annat. När jag själv rökte, var jag alltid otroligt nog med att stå så att så få som möjligt fick min rök på sig. Normalt sett rökte jag inomhus, oftast under köksfläkten, men hade jag folk hemma frågade jag alltid om de tyckte det var ok att jag rökte inne. Hade jag barn hemma gick jag konsekvetnt alltid ut på balkongen och rökte.

Trots mitt mångåriga rökande kan jag inte riktigt förlika mig med många rökares argument för att få röka. Vissa är ju av åsikten att "hur kan folk klaga på oss rökare och sedan sitta i sina bilar och spy ut avgaser?". Skillnaden råkar ju vara milsvid. Bilar och fordon råkar ändå - trots avgaserna - fylla en samhällsfunktion, det gör inte rökning.
På en av mina tidigare arbetsplatser fanns en "rökbur". Det är en rätt smart uppfinning, en fyrkantig bur med tre glasväggar och en kraftig fläkt i taket. Står man under fläkten kommer inte en gnutta rök ut, trots att buren bara har tre väggar. Dock kostade leasingavtalet för denna bur åtskilliga tusen kronor i månaden och beslut togs om att den skulle tas bort.
Direkt gick flera rökare i taket och man kunde höra argument i stil med "Vad blir nästa grej? Tar de bort kaffeautomaten också?". Samma här - viss skillnad. Kaffeautomaten nyttjades av majoriteten av de anställda och kostade dessutom avsevärt mycket mindre än rökburen gjorde. Trots allt kan det verkligen störa mig hur många rökare bara förutsätter att man ska kunna röka i tid och otid. Själv har jag alltid - utan undantag - bara gått iväg och rökt när arbetet tillåtit. Jag har aldrig slängt ifrån mig allt jag haft för händerna och tagit rökpaus om det varit mycket att göra. Nu - som icke-rökare - har jag absolut inga problem med kolleger som går ifrån för att röka, så länge arbetet tillåter och ingen annan blir lidande. Det är vanligt, sunt förnuft.

Nu har tydligen Folkhälsoinstitutet räknat ut att varje rökare kostare sin arbetsgivare 45 000 kronor om året  Enligt samma uträkning skulle landets kommuner kunna spara 2,6 miljarder kronor per år på att införa rökfri arbetstid. Detta skulle betyda att jag själv kostat mina olika arbetsgivare drygt 800.000 under de år jag själv rökte.
Jag vet inte riktigt hur man kommit fram till de här siffrorna, men jag antar att man utgår ifrån att en rökare alltid går ifrån jobbet under 5-10 minuter varje gång de ska röka. Utan att försvara rökarna, så tror jag ändå att man glömmer ett par saker. Dels är det garanterat många rökare som går ifrån och röker när arbetet tillåter. Sen ska man heller inte glömma att man kanske inte alltid behöver avbryta sitt arbete för att röka. I många jobb har man till exempel "transportsträckor" mellan olika ställen, då man kan passa på att röka.
Sen håller jag absolut med om att man inte ska lämnar allt man har för händerna för att springa och röka, det är absolut förkastligt!

Just faktum med rökförbud under arbetstid känns lite kluvet. I vissa arbeten kan det absolut vara försvarbart, med tanke till exempel säkerhet eller hygien. Och då är ju ett rökförbud helt i sin ordning. Men kan man inte ha sådant som skäl, kan man ju istället kräva att man bara går ifrån på de raster man har - och sen när arbetet tillåter.
För även om man inte röker, så tar man givetvis småpauser ibland ändå, fast man gör annat än att röka. Och har man inget att göra för ögonblicket, så borde det ju inte spela någon egentlig roll om man går och tar lite kaffe eller går iväg och röker.
Fast nästa aspekt är visserligen att rökare många gånger är sjuka oftare än de som inte röker - och självklart är även sådant inräknat i siffrorna. Så visst, nog kan jag gå med på att det ändå i slutändan skulle löna sig för arbetsgivarna att åtminstone erbjuda sina anställda hjälp att sluta röka. Även om jag har svårt att tro att varje rökare faktiskt kostar sin arbetsgivare 45.000 per år.

AB 1 DB 1 SMP 1