Lindqvistska hörnan

Idag kom jag fram till ett beslut som jag inte riktigt trodde för några veckor sedan. Men jag kände mig manad att inse både 7,5 hp Företagsekonomi/Ledarskap, 30 hp Psykologi och 6 hp astronomisk navigering blev övermäktigt. För den som inte är insatt i det nya högskolepoängssystemet kan jag förklara att 30 hp motsvarar en termins heltidsstudier.
Men när jag igår på allvar började gå igenom materialet till företagsekonomin, fick jag inse att det skulle bli övermäktigt att läsa 43,5 högskolepoäng under samma termin. Prioritet nummer ett är och förblir att klara astronomiska navigeringen och att ta sig vatten över huvudet med andra kurser känns snudd på idiotiskt. Samtidigt ser jag det hela som så, att 7,5 hp på halvfart - som företagsekonomin ligger på - kan jag trots allt läsa in parallellt med jobb eller praktiken under nästa termin.
Just ledarskap känns som något jag faktiskt läsa i någon utsträckning, jag inbillar mig att det kan vara meriterande när man väl söker jobb sen. Det ingår ytterst lite av det ämnet i sjökaptensutbildningen, trots att vi faktiskt är arbetsledare när vi kommer ut i arbetslivet.
Och under dagens föreläsning i astronomisk navigering var det många delar som föll på plats! Jag satt i torsdags och gick igenom gamla tentor och kände mig aningen nedslagen när jag insåg att det var massor jag inte förstod och hängde med på. Jag hade fram tills dess tyckt att fattat det hela rätt bra, men då kändes det plötsligt väldigt nedslående! Men efter dagens föreläsning känns det återigen rätt bra och jag kan kanske hoppas på ett godkänt på de kommande tentorna trots allt...

Bilderna lånade från Herr G,

Alltså, tatueringar och piercingar i all ära, men någonstans får det väl ändå gå en gräns för vad folk tar sig för?! Den här mannen har alltid drömt om att förvandla sig själv till en tiger och har därmed genomgått en lång rad operationer för att så mycket som möjligt efterlikna just en tiger.
Det torde givetvis vara upp till var och en vad gör med sitt liv, men det här är något som jag inte riktigt kan förstå!!

AB 1

Under många tusentals år har negern kunnat softa i värmen, käka lite bananer, våldta nån förbipasserande kvinna eller unge, slåss med andra negerhannar och äta upp dem, spela lite trumma, springa omkring lite, fånga nån antilop, käka lite bananer, knulla lite, berusa sig på jästa frukter eller örter, osv. Så har det hållit på under årtusendena utan att något evolutionärt tryck i form av miljöfaktorer har tvingat negern att utvecklas i en annan riktning.

Texten är hämtad från sverigedemokraten Per T K Wahlbergs blogg. Skrämmande läsning, eller hur?! Betänkas ska att partiet som Wahlberg företräder kan få plats i riksdagen efter valet den 19 september. Visserligen säger SD:s Björn Söder till Svt att:
-  Det som skrivits i bloggen är vansinnigt och står helt i konflikt med partiets värderingar. Sympatiserar man med detta hör man inte hemma i partiet. Partiets verställande utskott öppnade ett uteslutningsärende mot Per T K Wahlberg under förmiddagen. Vi fick in en skriftlig avsägelse från Wahlberg idag. Han är inte med i partiet längre.
Men en sak är absolut säker: ett parti som Sverigedemokraterna drar otvivelaktigt till sig en lång rad puckon med åsikter liknande Wahlbergs, det råder det inga som helst tvivel om!
Jag ögnade igenom en del av de andra inläggen på den aktuella bloggen - och i inlägg efter inlägg fortsätter Per att spy galla över invandrare och muslimer. Okej, jag håller absolut inte med om allt som står i Koranen - långifrån allt -, men när någon på detta sätt drar av alla i en viss folkgrupp över samma kam får det mig att se rött!! Jag tror inte alla inom Sverigedemokraterna sluter upp bakom dessa bisarra åsikter, men det är och förblir alldeles för många - dock är det inte alla som ger uttryck för dessa åsikter. Jag skulle vara mycket nyfiken på att höra hur jargongen går på SD:s partimöten!! Tyvärr tror jag inte detta parti är fullt så "rumsrena", som de vill ge sken av att de är. Själv hoppas jag innerligt att detta parti inte får särskilt många platser i vare sig kommun, riksdag eller landsting efter valet om ett par veckor!

Källor: DN 1, 2

Relaterade länkar: Dagen 1, 2, 3

Bilderna lånade från Jinge, Sjumilakliv

De flesta har väl vid det här laget hört talas om gruvolyckan Chile, där 33 gruvarbetare sitter fast efter att gruvan rasat. Man jobbar nu tydligen febrilt med att få upp dem, men de tycks inte få komma upp förrän någon gång kring jul...
Redan sedan första rapporterna kom om att det fanns levande kvar nere i gruvan, har jag själv följt det hela med stort intresse! Det måste ju kännas rent fruktansvärt att sitta därnere och bara vänta på hjälp - och dessutom veta att det kan ta månader innan man kommer upp!
Men alla kanske inte helhjärtat längtar upp till jordytan igen. För vid ett möte för anhöriga till de instängda gruvarbetarna var det plötsligt två kvinnor som anmälde sig som anhöriga till samme man: hustrun OCH älskarinnan, både fram till den tidpunkten helt ovetande om varandra.
Gruvarbetaren Yonni Barrios är nämligen gift med Marta Salinas sedan många år. Marta hade inte den blekaste aning om älskarinnan Susana Valenzuela, som det ju oftast är när någon är otrogen. Men Susana i sin tur hade inte heller en aning om att Yonni var gift - och de har haft en relation i fem års tid.
Men nu har sanningen krupit fram, sedan båda kvinnorna anmält sig som anhöriga till Yonni i samband med gruvolyckan.
Helt plötsligt får talessättet att "sanningen alltid hinner ikapp" en reell innebörd! Trots allt är det ju faktiskt så, att någon gång kommer sanningen fram - och ibland när man minst anar det. Och när Yonni kommer upp ur gruvan framåt jul, lär han säkert ha ett och annat att förklara... :-)

Källa: Expressen

När jag bodde i London, slogs jag av den lättillgänglighet som fanns där vad gällde alkohol. Det fanns att köpa i praktiskt taget varje matvaruaffär, liksom i en lång rad så kallade "Liguid stores" (små "spritbutiker" helt enkelt). Många butiker hade öppet dygnet runt och det var med andra ord väldigt lätt att komma över alkohol när man ville på dygnet.
Visst var det behändigt på många sätt; när jag ville köpa några öl eller en flaska vin, behövde jag aldrig gå iväg till ytterligare en affär för att köpa detta. Jag behövde bara knata iväg till "sprithyllan" på motsvarande Konsum när jag ändå handlade mat och välja det jag ville ha.

Men en sak insåg jag ganska fort! Nämligen att jag som många andra - även om det för min del inte ledde till några alkoholproblem - drack mer än vad jag gör hemma i Sverige.
Sprithyllorna stod strategiskt placerade strax intill kassorna och jag var med andra ord oftast tvungen att passera dessa hyllor på väg ut ur affären. Självklart blev det ett och annat impulsköp, man kunde ta lite öl eller vin även en vardagskväll - något som hör till undantagen här hemma.
Så självklart blir det givetvis ännu svårare för dem som har svårt att hålla sin alkoholkonsumtion på en sund nivå att göra detta när man kan köpa alkohol i praktiskt taget vilken butik som helst...
Läste just om en undersökning man gjort kring om vi skulle avskaffa Systembolaget i Sverige. Enligt den skulle det bli väldiga konsekvenser om Sveriges samtliga 8.000 livsmedelsbutiker skulle få sälja alkohol - vilket visserligen förmodligen inte skulle bli fallet om Systemet avskaffades, men det är intressant att leka med tanken ändå. Då skulle nämligen alkoholkonsumtionen öka med hela 37%. Det skulle dessutom inträffa 2.000 fler dödsfall, 20.000 fler våldsbrott, 6.600 fler rattfyllor och ge 11 miljoner fler sjukdagar om året. Det är ganska stora siffror - och dessutom rejäla kostnader för samhället, pengar som kan användas långt mycket bättre.
För min del tycker jag "vinsten" att kunna köpa alkohol i till exempel matvaruaffären är alldeles för liten om man jämför med vad konsekvenserna skulle bli om avskaffade Systembolaget. En sådan stor uppoffring är det trots allt inte att gå till en affär extra när man vill köpa alkohol. Dessutom har ju Systembolaget ett sortiment som få butiker skulle kunna konkurrera med! Förmodligen skulle det bli svårare att få tag i "uddare" sorter och märken, som det förmodligen inte skulle löna sig för många butiker att ha på lager eller ens beställa hem vid behov. Så nej, för min del vill jag inte se att man avskaffar Systembolaget! Det är snarare något jag anser man ska behålla... :-)

DAG 1 SVT 1

Bilden lånad av Eddie

2643 kronor. 2643 kronor fick jag betala för litteraturen till psykologin och företagsekonomin. Jag inser plötsligt att vi varit ganska bortskämda på sjöfartshögskolan, där vi kunnat köpa rätt billig litteratur som många gånger skrivits på skolan.
Men nu fick jag gå ut på nätet och beställa böcker till dessa kurser jag nu ska gå och direkt rusade priserna i höjden. Jag får helt enkelt hoppas att jag kommer kunna sälja böckerna när kurserna är avslutade och på så vis få tillbaka en del av pengarna.
Jo, för er som undrar, har jag faktiskt försökt få tag i böckerna även på annat håll för att komma billigare unden - men inte lyckats. Så jag fick bara bita ihop, se glad och plocka fram kreditkortet för snällt punga ut med dessa pengar... Surt kändes det för en fattig student, men så många alternativ tycktes tyvärr inte finnas.
Men även om det känns surt nu, så får man väl försöka se det som att det är bra investerade pengar för framtiden trots allt. Det är kurser jag gärna vill gå och som jag förhoppningsvis kommer ha nytta av när jag börjar söka jobb nästa år. Jag får snällt bita ihop och hoppas på att det är väl placerade pengar helt enkelt...

Idag fick sommaren en av de förmodligen sista chanserna att visa vad den går för. Trots allt har det varit några hyffsat fina dagar och när jag inte hade någon föreläsning förrän klockan tre, blev det en sväng med en hyrd kanot.
Det blev ett strandhugg längs vägen på en mysig liten ö för att sedan fortsätta in mot land med utsikt emot Kalmar hamn och Ölandsbron. Visserligen blåste det en aning för mycket sista biten för en kanot, som driver iväg vid minsta vindfläkt, så vi fick kämpa på rätt duktigt med paddlarna. Men det var det i slutändan värt.
Jag har dock vissa misstankar om att det kan tänkas bli viss träningsvärk i armar och rygg imorgon! Jag vet alltför väl hur min kropp brukar reagera när jag anstränger mig lite extra, tyvärr. Och detta är just en sådan ansträngning. Men det får jag leva med för denna gång!
För det var trots allt en härlig tur och jag insåg än en gång vad väl jag trivs på havet, oavsett om det är i en kanot eller ombord på ett stort fartyg. Varje gång jag mönstrat på ett fartyg. har det känts smått jobbigt och motigt, men väl ombord har jag känt att jag befunnit mig i mitt rätta element - och väl på väg hem igen har jag inte annat än längtat tillbaka ut.

Bilderna lånade från Catrin, Erasing

Ett inslag som visserligen har några år på nacken, men som är ack så aktuellt fortfarande! Oftast är politikerna alldeles för duktiga på att smutskasta varandra istället för att komma med konkreta förslag de själva skulle kunna göra bättre... :-)

AB 1, 2, 3 DAG 1 EX 1 SvD 1

I gymnasieåldern och några år därefter, var det långt ifrån ovanligt att jag var ute och rände både två och tre kvällar per vecka på krogen. Heögerna var jag ut både fredag och lördag, det var mer regel än undantag. Och många gånger blev det en krogrunda även under veckan - men till skolan gick man dagen efter ändå. Sådant orkade man då, för 10-15 år sedan. Då skrattade man åt att man inte skulle orka med det livet inom bara några år! Jag trodde verkligen inte på att det skulle kunna ske, utan var helt övertygad om att jag skulle kunna fortsätta vara ute och ränna på krogen titt som tätt i alla år.
Men nu får jag tappert erkänna att jag hade något fruktansvärt fel! Nu är jag bakis ett par dagar efteråt när jag haft en blöt kväll på krogen. Första dagen är jag praktiskt taget sängliggande, andra dagen sitter tröttheten fortfarande i rätt rejält.
Idag är denna första jobbiga dag som nuförtiden infinner sig efter en krogsväng! Jag fick igår ett ryck och bestämde mig för att gå en sväng på skolans studendpub och kom hemrantandes strax efter halv tre i natt. Jo, jag hade en rolig kväll, det hade jag! Men det har inte varit riktigt lika roligt idag!! Först en bra bit efter elva lyckades jag ta mig ur sängen och först vid var jag upplagd för att få i mig en tallrik fil. Innan dess vara kaffe, vatten och magnecyl det enda kroppen skrek efter.
Hade någon bara tänkt tanken att föreslå jobb, plugga eller någon annan det minsta ansträngande aktivitet, hade magen vänt sig ut och in utan minsta pardon.
Handla var jag dock tvungen att göra idag och lyckades strax efter tre pallra mig iväg till affären för att fylla på köksskåpen en aning. Det var dock en ansträngning som var precis vad jag orkade med och jag har efter det intagit soffan med enda undantagen för matlagning och toalettbesök.
För några år sedan var dessa "dagen-efter-dagar" inte särskilt jobbiga, men nu är det så att man faktiskt emellanåt frågar sig om det är värt priset att gå ut när dagen efter är så gott som förstörd.
Jo, i grunden är det väl så att det får vara värt att vara seg någon här och där! Men det blir självklart att man väljer att göra annat på helgkvällarna istället för att gå ut, det blir inte längre lika ofta. Och det har delvis att göra med att man inte vill ligga till sängs resten av helgen - man vill ju få ut lite annat av sin ledighet också! :-)

Varje fredagseftermiddag när jag kommer hem, tycker jag att det är så skönt att det är helg och att man har två dagars ledighet framför sig. Det är en speciell känsla just denna eftermiddag. Men försvinner helgen snabbare än en avlöning, man hinner knappt blinka innan det är söndag kväll igen och man har lite lätt ångest inför den kommande veckan.
Ångest må visserligen vara ett lite väl starkt ord i sammanhanget, men särskilt långt därifrån är det dock inte! För det skulle ju vara en lögn att påstå att man jublar inför måndagsmorgonen och vardagen som stundar.
Men samtidigt vet man ju hur fort veckorna går, att det ganska snart är helg igen. Veckorna är ofta så pass intensiva att de rinner iväg relativt fort. Och någon ogenomlidlig plåga är de ju inte heller, även om man självklart skulle föredra att ha mer ledighet och i större utsträckning får styra över sin tid istället för att lägga så mycket tid som man gör på skola och arbete.
Ska man vara lite filosofisk, är det trots allt alldeles för mycket tid man lägger på arbete i förhållande till hur pass kort tid man faktiskt lever! Just av den anledningen är det - åtminstone för min egen del - så fruktansvärt viktigt att det jobba man har känns meningsfullt och att man får jobba med något som man brinner för. Ska man nu ändå lägga så pass mycket tid på att arbeta, är det självklart att det ska kännas meningsfullt att gå till jobbet också...

Bilderna lånade från Livets hårda skola, Engel

Här är den, SD:s alternativa valfilm sedan den tidigare stoppats av TV4... :-)

AB 1, 2 DAG 1, 2 DN 1, 2

Sista dagarna har det verkligen börjat märkas av att hösten är på gång på allvar. Det har blivit kyligare och sakta kan man börja ana lute höstfärger här och där. Det är långt från höst "på riktigt", men börjar verkligen synas vad som är väg att ske. På många sätt är det en årstid jag tycker om, även om favoritårstiden självklart är och förblir vår och sommar.
Än så länge har vi åtminstonte i Kalmar sluppit några rejäla höstoväder och det har varit ett helt okej höst- och sensommarväder. Men det är säkerligen något som kommer med tiden, det också.
Det är ju många som har otroligt svårt för hösten och går in i stora höstdepressioner när den här årstiden kommer, men så har det aldrig varit för mig. Jag kan tycka det är lite vemodigt på sätt och vis, framförallt när man jobbar och vet att man nu återgår till vardagen efter semester och allt som hör sommaren till. Men senaste åren har jag knappt haft någon semester alls utan istället jobbat större delen av sommaren för att få ekonomin att gå runt och därför är det inte riktigt samma vemod när sommaren övergår till höst.
Själv tycker jag istället om årstidsväxlingarna som vi här i Sverige och skulle nog ha svårt för att vara utan dessa. Det enda negativa jag kan se är möjligen att den mörka och kalla delen av året är alldeles för lång, givetvis skulle sommaren kunna få vara avsevärt längre. Så med största sannolikhet kommer jag vara extremt trött på mörker och kyla om några månader, när vi kommer in i februari/mars.
September och oktober har jag inte mycket emot, medan jag skulle kunna klara mig bra utan november till exempel. Men det är ändå en månad man står ut med när man har december med allt som hör julen till att se fram emot. Snarare är årets första månader några som jag gärna skulle stryka ur almanackan! Januari är mörkt och kallt och man har dessutom dåligt med pengar efter julen. I februari börjar det ändå bli lite ljusare på eftermiddagarna, men fortfarande är det en tråkig och sen månad. Mars är nog den första månaden på året som man kan börja tycka är någotsånär dräglig och som går att stå ut med.

Men när nu de mörka kvällarna blir längre och kallare, blir jag en storkonsument av stearinljus och älskar att kura ner mig hemma i soffan medan det viner utanför fönstren. Jag kan ledigt göra av med ett 10-tal ljus per dag under den mörka delen av året och skulle därmed själv kunna hålla en mindre ljusfabrik på fötter på egen hand.
Till det blir jag stamkund hos närmsta videobutik och kan vissa kvällar beta av 2-3 långfilmer. Det är i princip vad jag använder min TV till, nämligen att titta på långfilmer. Någon gång ibland slår jag på nyheterna eller någon konsert, men det är inte så särskilt ofta. Jag kan inte minnas när jag senast följde en serie till exempel, men det måste vara åratal sedan!
Och just denna lördagkväll tycks bli just en sådan kväll! När jag nu tittar ut genom vardagsrumsfönstret verkar det som att årets första höstrusk närmar sig med stormsteg! Sista timmen har mörka - nästan svarta - regnmoln börjat torna upp sig på himlen och termometerna har stadigt sjunkit vad gäller utetemperaturen.
De flesta av mina ljusstakar är nu "laddade" och jag ska snart börja gå runt med en tändsticksask i högsta hugg. När jag handlade igår, hade man filmrea på Coop och jag kunde självklart inte motstå frestelsen att köpa tre nya filmer; American gangster, American History X och Michael Clayton. American Hiostory X såg jag igår, men fortfarande har jag ju två av dessa klassiker kvar att beta av så jag kommer knappast få svårt att få kvällen att gå.

EX 1 GP 1 SvD 1, 2

Bilderna lånade från Mainsys, Anna

Det har inte bara hänt en eller två gånger, utan flertalet gånger att det börjat gå rykten om mig på olika arbetsplatser. Rykten om min sexuella läggning, att jag helt enkelt ska vara homosexuell. Och även utanför arbetet, i sammanhang som på fester och liknande, har även frågan kommit med jämna mellanrum.
Varje gång frågan kommer upp, kommer givetvis mitt givna svar: att jag inte är lagd åt det hållet, att man måste vara tjej för att få mig på fall.
Ett par dagar innan jag skulle flytta hem till Sverige från London, ville några av killarna jag jobbat med ta med mig ut på en sista pubrunda i Londons uteliv. Det fick de naturligtvis och eftersom jag var den enda i sällskapet som inte var gay, fick jag ge vika mig för majoriteten och följa med på gayklubb. För min del var det första gången på ett sådant ställe, så jag tyckte förstås det var lite spännande också.
Väl inne spanade förstås killarna i mitt sällskap in andra killar och alla tre hittar nästan samtidigt samma kille, som de tyckte var fantastiskt snygg. De sitter en bra stund och spanar in denna kille och diskuterar hur snygg han är. Jag kan givetvis inte låta bli att kasta en och annan blick på honom, för att se om jag själv kan se vad de andra ser hos honom. Det gjorde jag givetvis inte. Jag insåg att han förstås hade utseendet med sig, att han säkerligen inte hade svårt att hitta killar - men någon attraktion kände jag förstås inte.
Men så var det som att han kände sig iakttagen och började spana mot vårat bord. Och vem tror ni han föll för och bestämde sig för att ta med sig hem? Ja just det: TOBIAS! Han stötte på mig å det vildaste, men särskilt bra gick det inte. Han fick inte med sig mig hem den kvällen!
Men det var inte sista gången detta hänt! Det har hänt fler gånger att killar stött på mig - och det är inte heller alla som gett upp särskilt lätt. Så uppenbarligen ger jag intrycket att ha en annan sexuell läggning än vad jag faktiskt har.
Andra killar har under andra förevändningar tagit mitt telefonnummer innan jag fattat varför de vill ha det, för att sedan ringa gång efter gång efter gång tills jag antingen bett dem dra till något mycket varmt ställe eller helt enkelt låtit bli att svara när de ringt. För i grunden är det inte så att jag tar illa upp när en kille stöter på mig. Jag känner mig faktiskt smickrad, eftersom det ju trots allt är någon som uppenbarligen tycker jag verkar trevlig och ser bra ut. Men där går sedan gränsen, för jag skulle inte för något i världen krypa i säng med en kille! Så så länge de respekterar mig, min integritet och mitt nej så kommer jag också visa dem respekt, det är för mig en självklarhet.

Dessa rykten är absolut inget som jag egentligen tar illa upp av. Jag börjar vänja mig vid dem och lära mig att jag uppenbarligen ger det intrycket. Att folk frågar stör mig ännu mindre, för det som kanske snarare kan störa mig är att folk börjar sprida rykten om sådant de inte vet ett smack om. Vad vet folk egentligen alls om vad händer i min säng utöver att jag sover där?!
Det folk överlag kanske istället ska ta sig en funderare på är hur man sorterar in andra människor i fack - och jag själv är säkerligen inget undantag. Jag har också mina förutfattade meningar och fördomar. Många gånger kan jag se personer i olika sammanhang och direkt tänka att "Han eller hon är si eller så".
Som heterosexuell förväntas man vara på ett sätt, som homosexuell på ett annat - bara för att ta ett exempel. Men sedan finns ju alltid undantag, som till exempel personer som mer eller mindre kan falla in under hur man förväntas vara som homo men som inte är det.

Det som kanske mest stör mig själv, är att om man som kille uppfattas som feminin, anses det vara en svaghet och nästan något negativt. Alltmedan en tjej som är grabbig anses vara tuff och den maskulina sidan något positivt.
"En riktig karl" ska ha jeans och skjorta, spotta snus, svära och dricka sprit enligt de mallar som finns. Själv har jag gärna jeans ibland och visst händer det att jag dricker sprit och snusar, men inte på det manliga/grabbiga sätt som jag förmodligen förväntas som man. Och svär gör jag inte särskilt ofta.
I mina ögon är istället "en riktig karl" - likväl "en riktig kvinna" - en person som vågar vara sig själv, även om det innebär att man sticker ut. Är man sedan som kille/man/karl feminin, grabbig - eller vad det än må vara - så spelar det ingen roll. Bara man är sig själv och inte förställer sig och vågar stå upp för det. Det är inte lätt, det är det verkligen inte! Men där har ni min definition på "en riktig karl/kvinna".

Bilderna lånade från Emelie, Anya

Oavsett vilken syn man har på invandrare, flyktingar och människor från andra kulturer och länder, finns det minst en sak nog ändå alla är överens om. Nämligen att ta emot flyktingar kostar pengar. Inte ens ett rikt land som Sverige kan ta emot hur många flyktingar som helst, det räcker inte heller våra pengar till. Någonstans måsta man givetvis dra en gräns, sen går meningarna isär om var denna gräns ska dras. Men vi kan inte hjälpa alla, det är en omöjlighet.
Så några måste nekas uppehållstillstånd, även om det många gånger är tragiskt och det kan bära emot att vissa måste lämna Sverige då de inte får asyl.
Det händer ibland att det skrivs i tidningar om asylsökande som tvingas åka hem, trots att man egentligen kan tycka att de mycket väl borde få stanna. Det kan vara personer som är sjuka eller familjer som splittras, bara för att ta några exempel.
Och visst är det hemskt, det håller jag helt med om! Men ibland måste det kanske också sättas i relation till vilka som också fått hjälp. Man måste någonstans dra en gräns, eftersom inte heller Sveriges resurser räcker till att hjälpa alla. I den perfekta av världar skulle ingen behöva fly från sitt hemland. Nu är inte världen perfekt och folk tvingas alltför ofta att fly. Då kan man tycka att i den näst perfekta av världar borde alla få hjälp, men inte ens så perfekt är världen. Tyvärr - och det är jättehemskt! Dock ska man självklart hjälpa så många man kan, framförallt i ett rikt land som Sverige. Men de man tar emot ska man också kunna hjälpa att få en omstart i Sverige med allt vad det innebär - som att hitta någonstans att bo, lära sig språket och lära sig hur det nya samhället fungerar. Alla som någon gång bott utomlands, vet att det inte är helt lätt alla gånger att finna sig till rätta i ett nytt land. Har man dessutom traumatiska upplevelser i bagaget är det säkerligen ännu tuffare att finna sig tillrätta.

Många som på ett eller annat sätt säger sig vara emot invandring i någon utsträckning försöker skylla de poblem - som faktiskt kan finnas med vissa invandrare - på invandrarna själva.
Självklart finns det personer som kommer hit med grundtanken att ställa till trubbel; att begå brott etcetera. Men man ska ha i åtanke att dessa ändå utgör en minoritet av alla som kommer hit. Sedan finns det en del som av olika anledningar hamnar snett när de väl är på plats i Sverige, trots att det inte var deras tanke när de kom hit.
Räknar man strikt på procent, är invandrare överrepresenterade i brottsstatistiken. Men det är fortfarande en minoritet som begår brott, den största majoriteten sköter sig.
Och själv vill jag hävda att man gör det väldigt enkelt för sig om man skyller allt på invandrarna. Absolut finns det som sagt personer som kommer hit med målet att begå brott - och de ska vi inte ta emot enligt min mening. Kan man bevisa att syftet med att komma till Sverige varit att begå brott och missköta sig ska man heller inte vara välkommen hit utan åka hem igen.
Men någonstans har ju även det svenska samhället ett ansvar för dem vi tar emot! Att dra alla invandrare över en kamm visar trots allt på ett stort mått av okunskap. Att vissa missköter sig, betyder inte att alla gör det. Jag håller med om att integrationspolitiken inte lyckats på alla områden, men det har också att göra med hur flyktingar tas emot när de kommer hit.
Jag är själv inte främmande för ett "invandrarkörkort", som ju har diskuterats. Att man helt enkelt säger att man måste visa att man har vissa kunskper i svenska språket och om hur svenska samhället fungerar för att få stanna. Problemet är ju där hur detta ska utformas. Ska man ställa samma "krav" på en norrman eller amerikan som en turk eller kines? Det kan bli marigt, eller hur?! Men dit jag vill komma är att även svenska samhället har ett ansvar i att ta emot folk på ett bra sätt och se till att man kommer in i samhället ordentligt i avseende på språk, utbildning, arbete, barnomsorg, skola och så vidare.

Och vi har fortfarande en lång väg att gå vad gäller de fördomar som faktiskt finns i samhället i stort. Det kan ju mer eller mindre anses som belagt att invandrare har svårt att komma in på arbetsmarknaden, många gånger bara för att de har ett utländskt namn. Många har höga utbildningar när de kommer hit, men kan inte tillgodoräkna sig sin utbildning här. Det är inte alltför länge sedan jag såg ett reportage på TV om en man från Irak som fått uppehållstillstånd i Sverige. Han var utbildad civilingenjör i Bagdad på en högskola som även i väst är väl ansedd för att ha hög kvalitet på sina utbildningar. Men vad tror ni Arbetsförmedlingen manade honom att söka för jobb? Alla som varit i Stockholm och gått längs Drottninggatan har säker sett de som står där och håller i reklamskyltar för olika butiker och restauranger, eller hur?! Ett sådant jobb rekommenderades han att söka! Jag har själv snart fem års högskoleutbildning och skulle känna mig rent av kränkt om jag rekommenderades att söka ett sådant jobb vid första besöket på Arbetsförmedlingen. Så visst har vi en bit kvar, det går inte att komma ifrån! Varför inte ålägga högskolor och universitet att de ska erbjuda en möjlighet att på något sätt kunna "tenta av" de yrkesutbildningar de erbjuder? Det skulle inte bara gynna invandrare och flyktingar som kommer hit, utan även oss svenskar. Man kan åka utomlands och utbilda sig om man vill - och kan man inte tillgodoräkna sig utbildningen i Sverige, kan man tenta av den och få ett svenskt betyg!

Och det finns många exempel på personer som flytt till Sverige, sökt hundratals jobb utan att bli kallad till en enda anställningsintervju - men när de bytt till ett svenskt namn fått jobb nästan omgående. Så inte heller vi svenskar är fläckfria. Vi måste mötas på halva vägen, vi som redan bor i Sverige och de som flyttar eller flyr hit. De som kommer hit ska självklart sköta sig, men vi som redan bor måste självklart också hjälpa dem en bit på väg och ge dem en chans...

AB 1 DN 1, 2, 3, 4 EX 1 SVT 1, 2

Bilderna lånade från Helsingborg, TMN, Attila

Kära vänner, får jag presentera: Jeff Dunham - och Peanut!!! Mycket nöje!! :-)

Se även: Achmed, the dead terrororist, om du vill ha ett gott skratt till!

Krumelurerna lånade från Minuskel

Visst är det många tankar som kommer upp över ett glas öl! :-)

---

Det finns många vackra ord kring det nya, fria Europa där vi alla ska leva som ett folk. Lite åt det hållet känns det som andan går, eller hur?! Och visst låter det vackert?
Själv blir jag mest beklämd när man hör i media om att det inte tycks gälla alla utan bara vissa invånare. I Frankrike har man till exempel börjat massavvisa romer till Rumänien på ganska diffusa grunder. I brev till EU-kommissionens ordförande skrev den franske premiärministern Francois Fillon att Barroso bör se till att de fyra miljarder euro som Rumänien varje år lyfter i EU-stöd används till att få romerna att stanna i hemlandet. Den rumänska massutvandringen har blivit ett EU-problem, förklarade han vidare.
Över 600 romer har hittills tvingats lämna Frankrike och många gånger med förevändningen att deras boplatser är illegala (enligt vad jag själv hört i media, alltså). En ganska vag grund för avvisning känns det som.
Det må vara så att romer är en folkgrupp där det förekommer en hel del kriminalitet, även om jag inte har några siffror på exakt andel eller liknande som är kriminellt belastade. Men det som sticker i mina ögon är att man kör med kollektiv bestraffning! Varför ska de som inget gjort straffas för vad andra ställt till med?
Frankrike har till och med gått så pass långt att man manat EU-kommissionen att tvinga Rumänien att hejda strömmen av romer som försöker lämna landet - annars kan den franska regeringen komma att hindra en rumänsk anslutning till Schengenavtalet.
Självklart ska man motarbeta kriminalitet och självklart ska de som begår brott straffas för detta, men man ska absolut inte dra alla i en folkgrupp över en kam och köra med kollektiv bestraffning.

DN 1, 2, 3, 4, 5, 6 SvD 1

Bilden lånad från Roliga prylar